Vilse i tältet - roliga händelser i tält/fält

[DragonEye]

De gamla vanliga man varit med om som eldpost är folk som sätter sig upp å stirrar på mig för att sedan somna om å inte minnas nånting. Å ilskna påhopp som "elda då för helvete...proppa kaminf-n full!"

 

En annan grej som hände mig under soldatprovet är rätt lustig... Vi låg å sov som bäst när det självklart blir ett eldöverfall... vilsen som man är när man e sådär komig så tar jag hjälmen å komarocken, istället för vapen å stridsväst...och kutar ut för allt vad livet ger... märkte inte ens det förrän jag låg ute i eldställningen och skulle göra mantelrörelse på hjälmen

 

De var höjden av förvirring... fattade ingenting... tog flera minuter för mig att förstå att jag glömt vapnet i tältet å inte tappat den på vägen ner till eldställningen.

 

Mina kamrater fick sig iaf ett gott skratt...

[BA02]

Vilken underbar tråd!!

Jag har skrattat så tårarna runnit..när sen min sambo ska läsa samma inlägg tycker hon knappt det är roligt..är jag skadad kanske? :P

 

Jag vaknade en morgon under min PBT (fältskedet) och undrar lite surt men också förvånad varför ingen väckt mig för eldposttjänstgöring (jag visste att jag skulle ha suttit under natten).

En något irriterad grupp börjar samlas runt mig för att tala om vad som hänt under natten.

 

Avgående eldpost försökte väcka mig utan att lyckas men stor del av övriga tältet vaknar under hans försök. Till slut tröttnar en av polarna, stegar bort till mig och tar tag i min sovsäck strax under hakan och sätter mig upp.

Detta gör att jag vaknar (tror alla) och mycket tydligt och bestämt gör klart för alla vakna i tältet att jag och avgående eldpost hade bestämt att han skulle ta ett dubbelpass denna natten så körde jag dubbelt nästa natt. Jag hade övertygat alla att så var fallet. Den avgående började tveka och trodde att vi kanske hade bestämt det men att han hade glömt det.

Kan det vara överlevnadsinstinkt?!

 

Jag hade som sagt INGET minne av detta på morgonen, men självklart tog jag ett dubbelpass nästa natt.

 

En annan episod under samma vecka var när en kvinnlig plutonskamrat drömde trevligheter och lät som om hon njöt av det. Jag tror att alla i tältet vaknade (inkl mig) och gjorde allt för att inte skratta så högt att hon vaknade. Tempot på hennes stönande tilltog liksom våra skratt.....

undrar om man hade tyckt det var lika roligt om det var en kille som hade drömt trevliga drömmar? B)

[niben]

Min egen lilla episod var när jag nyinryckt bara några dagar vaknade med glödlampan till sänglampan fint instoppad under kudden. Tydligen hade jag skruvat ur den för säkrare förvaring.

 

Jag var ganska noga med att dra ut kontakten nästa natt kan jag nämna :P

[Raptor]

Denna händelsen var kanske inte ett resultat av fältkoma direkt, men väl indirekt. Vi hade kört omkring i kollonkörning en hel dag, alla var trötta, svettiga och ville bara koja. Vi smäller upp vårt tolv tält, gräver värn, tattar kabel och allt det där som hörde vår närskyddstjänst till.

 

Well klockan är nu ganska mycket, det är mörkt ute och kylan börjar slå på. Dags att dra igång kaminen och slagga. Så vad kan var problemet då?

 

Jo, det har utgått ett påbud från våra befäl om att vi inte, under några omständigheter, får tända med fotogen/tändvätska/bensin eller andra brandfarliga ämnen. Orsaken till detta kan hittas i 5 svedda ögonbryn och en del prärie-bränder(*). Därför har grabbarna vid bränslebilen fått strikta order om att inte skänka ut några större mängder fotogen. Faktum var att vi fick fylla på fotogenlamporna vid bränslebilen för att inget svinn skulle förekomma.

 

Nå, vill tio bevärningar som är trötta och frusna sitta och sponta ved, fixa papper och blåsa liv i en kinkig kamin? Fan heller! Lösningen? De 50 literna bränsle som hörde till skenmålssatsens brännare.

 

Nu är inte 25 litersdunkar det absolut bästa att hälla ur utan det hälldes generöst! Det fullkomligen kluckade om kaminen och det strilade fotogen ur skarvarna på den. Jag lämnade förnuftigt nog tältet och gick ut.

 

Ungefär nu kommer Löjtnant "Rambo" gående och haffar mig fem meter utanför tältet. Han börjar ställa frågor om vi har dragit CIM-satsen rätt, om vi har eldposter o.s.v. Jag ser ju givetvis till att svara med hög stämma så att de i tältet hör:

"JA LÖJTNANT! VI HAR MINSAN FIXAT CIM-SATSEN LÖJTNANT!"

 

Självklart hör ingen. Strax efter kastas tändstickan och ett fluffigt

WHOSCH!!!

kan höras.

 

Eldslågor kan skymtas vid skorstenen och samtidigt hör man ett helt tält börja tjuta av skratt. Alla utom en som ropar "Mina ögonbryn! Mina ögonbryn! Aaaah!"

 

Först och främst, ingen blir skadad här. Inga bränder utom i kaminen förekommer. Nu vänder sig Löjtnanten mot mig och ger mig en minst sagt lång blick. Därefter säger han med svag röst:

"Gustafsson, ni har väl inte tänt kaminen med fotogen?"

Jag genomlider under några sekunder ett samvetskval.

"Nej....? Löjtnant?"

Löjtnanten svarar inte utan flinar bara rått och går där ifrån.

 

(*) Prärierbränder = lokalt namn på när gräset på marken i tältet torkade och sedan antändes av små gnistor från kaminen. Harmlösa bränder men det var ingen höjdare att vakna och se att fötterna "stog i lågor".

 

Edit: Stavfel

Edited August 27, 2004 by Raptor

[Hugin]

Den här tråden får bara inte glömmas bort. Får väl i kamraandans tecken bidra med en eller två egna historier.

 

Fältvaneveckan är ju som redan påpekats outstanding när det gäller att producera fältkoma. En av soldaterna i min grupp trodde på fullaste allvar att det snöade. Det var i början av september och det hade varit riktigt varmt under dagen. En annan somnade under marsch och trillade i diket där han blev liggande tills befälen kom och hämtade honom.

 

Ännu roligare blev det senare i utbildningen. Kompaniet låg i larmförläggning och hade 15 minuters beredskap. Larmet kom givetvis vid en av dygnets mest ohemula timmar, men trots tröttheten satte kompaniet fart. Packningarna och sovsakerna fixades, kaminen togs ut och tömdes, allt flöt på och snart stod kompaniet uppsuttna och vi hör över radion hur de andra grupperna anmäler marschklara och sedan de andra plutonerna. Men min grupp saknar en kamrat. PC börjar givetvis skälla på min gruppchef å undra vart vederbörande har tagit vägen. Vi väntar några minuter sen utbrister gruppchefen uppgivet "äh, vafan" å springer iväg för att leta reda på soldaten. Efter ytterligare några minuter då hela kompaniet står med motorena igång och väntar dyker gruppchefen upp med den förlörade soldaten. PC undrar förstås "vart fan tog du vägen soldat?" "Jag hittade inte ut ur tältet, fänrik". Killaen hade alltså irrat runt i tältet i 5-10 minuter utan att hitta ut.

 

Under samma fältvecka hände det sig att jag satt eldpost, trött och sleten. Rätt som det är sätter sig min stridsparskamrat upp. Jag tänker att ja då kanske man kan få lite udnerhållning så jag tittar glatt på vad han börjar hållas med. Han börjar peta näsan. Och inga dåliga pet heller, typ två knogar upp i näsan. Han håller på ett bra tag och är mycket nogrann. Till slut får han ut en redig blobba som han verkar sitta och fundera över en liten stund. Sen sätter han den resolut på tungan och mumsar i sig härligheten, varpå han ser mig, glor ilsket och säger "va fan garvar du åt?!". "Inget, sov vidare..." svarar jag och lägger på ett vedträ till.

[Nimitz]

Hade en riktigt lyckad natt under fältvaneveckan med 3 entimmarspass i postvärnet..

Första episoden vaknar jag till och upptäcker att det är dags att gå på posten om ca 2 min, undrar lagom trött o småirriterad varför jag inte blivit väckt tidigare, men de hade tydligen väckt mig ca 5 gånger.. ;)

Sen, strax inann mitt sista pass så kvicknar jag till o upptäcker att tältet är tomt sånär som på eldposten o min stridsparskamrat o undar vad f-n som pågår.

Får svaret att de besatt eldställningarna, men att jag bryskt hävdat min rätt att sova , och min stridsparskamrat sitter o tar på strumporna i sakta mak, lyckligt inne i sin egna värld....

 

Varken jag eller han hade en aning om dessa episoder, men kan ju säga att f-n va trött i skallen jag va..

[King Kill]

Vi hade inte så många incidenter i vår grupp... men det var en kille som var extremt svårväckt, svarade verken på tilltal, när man ruskade på honom eller när man tryckte fingrar i sidan på honom. Man ville verkligen inte ha eldposten före honom, för det krävdes mycket innan han vaknade. Jag fick vid några gånger slå honom hårt med ett vedträ på smalbenen innan han vaknade och frågade vad det va om. Och så undrade han varför hans smalben var ömma och fulla med blåmärken morgonen efter...

 

Annars var det väl mest det gamla vanliga, att folk pratade i sömnen. Vår PBV-förare brukade bla prata med riktigt fånig bäbisröst.

En gång när jag satt eldpost började en kille snacka i sömnen och jag satt och småskrattade lite åt det, när helt plötsligt en annan svarade den första killen, också han i sömnen! De hade en mindre dialog, och ingen kom ihåg det på morgonen.

 

Det var ca en halvtimme kvar på mitt eldpass och jag sitter och växlar några lågmälta ord med en som precis vaknat och druckit vatten. Plötsligt sätter sig killen som ska avlösa mig upp, klarvaken, och börjar dra på sig uniformen. Jag sitter och tittar på honom en stund medan han kämpar med strumpor och sånt innan jag roat frågar vad han håller på med.

- Vaddå, jag ska ju ta över eldposten efter dig nu.

- Hehe, nej inte än, det är över en halvtimme kvar. Jag väcker dig när det är dags.

- Jaha, fan jag tyckte du väckte mig och sa att det var min tur.

Så lägger han sig och somnar om direkt.

Det var första och sista gången den killen var så ivrig att gå på eldpost av någon underlig anledning, annars fick man alltid till svar att man skulle väcka honom när det var en minut kvar tills det var hans tur och sånt.

 

Inte så mycket fältkoma över det men:

Gruppen jag tillhörde var inte den mest uppsnäppta alla gånger, vi hade en period då vi alltid var sist ner med tälten, sist på uppställningen, sist att anmäla marchklara etc. Under slutövningen hade PC fått nog och beslöt sig för att få bukt med oss genom att sova i vårt tält så att vi skulle komma igång på morgonen. En natt när jag satt eldpost skulle två andra gruppmedlemmar gå patrullerande post ute. De blir väckta i god tid (de var inte bland de mest snabbaste i alla lägen...) och började i sakta mak vakna till och sätta på sig grejerna. Jag sneglar oroligt då och då på klockan och säger att nu har ni si-och-så många minuter på er. När det var ett par minuter kvar till den egentliga avlösningen upptäcker den ena att hans byxor är försvunna. Han börjar lungt leta efter dem. Efter ytterligare några minuter upptäcker den andra att ena hans känga är på drift (eller vad det nu var). Helt utan tillstymmelse till stress början också han låååångsamt (på sätten bara han kan) sitt letande. De beskyller varandra för att ha snott den enas persedlar osv. Jag blir mer och mer irriterad och ryter till slut åt dem att de fanimej får ta och sno på och tänka på de som är ute och vill in och sova och hjälper dem att leta. Då vaknar PC och undrar varför i helvete de inte är ute ur tältet än (de skulle vid det laget ha varit ute för kanske 10 minuter sen). De förklara läget, lite irriterade själva, men PC är inte imponerad utan säger åt dem att de ska ut NU, vare sig de har kläder på sig eller inte. Någon förerslår att de ska låna hans känga och byxor osv, men nej, de skulle ha sina egna grejer. Jag sitter och skäms som en hund å mina kamraters vägnar. Till slut hittar de alla grejer och kan gå och lösa av posten, 15-20 minuter försenade... Gruppen var ju inte populärare efter det direkt hos PC.

 

Jag hade en liten egen fältkoma hemma på permis, precis efter högvakten vill jag minnas. Jag låg och sov i sängen hemma i lägenheten när jag plötsligt vaknar med ett ryck, tänder lampan som står på nattygsbordet och kollar på klockan. Tio i fyra på morgonen. "FAN, det är bara tio minuter tills avlösning! Varför har ingen väckt mig?!? Nu är det brådis!" Jag sätter mig upp för att leta efter uniformen när jag säger till mig själv: "Äh vafan, de får faktiskt skylla sig själva om ingen kommer och väcker mig, det är inte mitt problem". Och går och lägger mig igen.

 

En gång vaknade jag (också hemma på permis) av att jag var kissnödig och låg halvsovande och funderade om jag skulle gå och slå en drill. "Nä, tänker jag, det är jobbit, då måste jag ju gå och fråga fänriken eller löjtnanten, och det orkar jag inte." Någon minut senare kommer jag på att jag är hemma och får göra precis som jag vill och går upp och lättar på trycket.

[Limpan]

En historia ur lite annan synvinkel men på samma tema:

Snart sex dygns oplats med ytövervakning och rörlig spaning någonstans längs Gotlands östkust. Jag och en annan kille har hundvakten, efter en timme är det meningen att kamraten ska bli avlöst, men det dröjer. Efter att ha väntat tjugo minuter till en halvtimme säger han att han ska kolla vad som händer och skicka tillbaks näste man, ålar sig ut ur oplatsen och slingrar iväg mot tältet en bit därifrån. Tiden går och jag ligger ensam kvar. Efter ytterligare en lååång stund börjar det bli obehagligt: OK att det kan bli knas med ett avbyte om någon försover sig men det borde ju vara ordnat nu, eller? Sakta börjar Spetsnaz-nojan komma krypande, det är sommaren 1991 och kaos i baltikum och hela Sovjetunionen håller på att klappa ihop, det är skarp vht hela vägen... När jag ska greppa tvåtrådstelefonen upp till tältet tänker jag att om det verkligen är något skit i görningen så är det ju bara jag kvar! Aaaah! Adrenalinet får näsan att börja rinna i sedvanlig ordning. Jag ålar mig m-y-c-k-e-t långsamt ut ur oplatsen och påbörjar världshistoriens mest fältmässiga framryckning mot förläggningen.

 

Efter en stund är jag så nära att jag kan höra ljud - någon som rotar bland förläggningsmaterielen! Och inte så mycket som ett knyst från gubbarna i tältet. Vad i ända in i helvetet är det som pågår? Det är inte roligt längre. Inte det jävla minsta. Jag ålar mig fram genom kryp-enar och bräske till en plats kanske 10 meter från tältet där jag har hyfsad överblick över förläggningsplatsen. Jag hör tydligt hur någon fipplar med...sopsäcken? Kvar nere i oplatsen ligger mörkermaterielen. Men det kan bara vara en person här och denna enda person har alltså slagit ut varenda kotte i tältet! Jag är så inihelvete rädd, ögonen är som pingpongbollar, adrenalinet sprutar ur näsan och får tinningarna att dunka! Varför ända i djävulens rövhål skulle jag göra lumpen?! Jag försöker långsamt förflytta mig runt förläggningen för att kunna se dödsmördardemonen som skurit huvudet av mina gruppkamrater och med tjugo goda argument högaktningsfullt be fanstyget att fara åt helvete.

 

I över en timme kasar jag runt på magen i den gotländska sommarnatten. Till slut ligger jag i en skugga mindre än 4 meter från tältet. Var fan är spetsnäzan?! Jag gör anläggning på sopsäcken och reser mig oändligt långsamt upp i först knästående, sedan hukande ställning och börjar smyga mig fram mot tältet och en säker död. Till slut står jag böjd över sopsäcken och tittar mig förvirrat omkring. Det är ingen där! Är han inne i tältet? Plötsligt hör jag puffande små fnysningar nere vid fötterna och ut ur ett hål i botten av sopsäcken lufsar - en igelkottejävel!!! Detta lilla svin har alltså nära nog förorsakat min död genom hjärtattack och fått mig att åla runt i skogen i snart en och en halv timme! Måtte Fan ta alla jävla små kritter och myggor och myror och flugor och bromsar och igelkottar och kaniner och älgar och rådjur och allt jävla skit som myllrar omkring i skogen! Men - det var inte dödsänglarna som hälsat på. Vad har då hänt i tältet? Jo, där inne ligger alla och sover i godan ro!

 

Efter att ha ruskat liv i folk och bett om en jävligt bra förklaring får jag höra följande: Eldposten som ansvarar för väckningsschemat hade somnat om eftersom han, när han blev "väckt" inte för sitt liv kunnat förstå att han låg i ett militärtält och - något förvirrad - tyckt att "det behövs väl för fan inte eldas, det är ju mitt i sommaren!" När killen jag legat på oplatsen tillsammans med kom upp till tältet väckte han näste man på listan och gick och la sig. "Näste man på listan" var därför den som skulle byta av mig men eftersom det inte satt någon eldpost där hade han sömndrucket i all bekvämlighet utgått från att vi slopat det postpasset och slaggat en timme till, vilket lett till att han sovit över tiden för avbytet. Jag blev helt mållös men var så chockad att jag bara väckte steffen och bad honom reda ut härvan innan jag kraschade och sov som ett barn. Jag var bara lycklig att jag levde och tyckte allting var underbart. Morgonen efter bröt vi förläggningen och avvecklade oplatsen, det kändes säkrast så...

 

Man var ju rätt noga med att gömma soporna efter detta och jävla igelkottar var inte poppis hädanefter. Och allt detta kom sig alltså av att folk var så inihelvete komiga att dom inte visste var dom var eller kunde tänka rationellt. Men jävvvvlarrrrrrr vad fältmässig man blir om man är tillräckligt byxis! Även om man kanske inte direkt behöver vara ninja för att smyga sig på en kalasande igelkott...

 

Edit: Disposition och stvanign...

Edited September 11, 2004 by Limpan

[Hugin]

Gruppen jag tillhörde var inte den mest uppsnäppta alla gånger, vi hade en period då vi alltid var sist ner med tälten, sist på uppställningen, sist att anmäla marchklara etc. Under slutövningen hade PC fått nog och beslöt sig för att få bukt med oss genom att sova i vårt tält så att vi skulle komma igång på morgonen.

Hehe... Vill minnas att det inte dröjde allt för många nätter innan Fk M började slagga i vårt tält igen. Han hade ett å annat att säga om ert eldpostschema bland annat. ;)

 

Tur att du fanns till hands för att styra upp gruppen...

[Private Haze]

Under min första fältvecka som VPL så hände det en del roliga saker. För egen del kan jag säga att när jag stod post andra natten så såg jag mystiska ninjaliknande figurer smyga runt ett par meter framför postvärnet. Jag såg även en lilafärgad korvkisok längre upp längs vägen som vi bevakade.

 

En annan rolig sak var att vår Fänrik sov med öppna ögon, där befäste han verkligen sitt rykte som en riktig stålman... det var fan lite creepy och se någon som sussade sött samtidigt som han stirrade rätt upp i tältduken.

 

Vi hade även en nightwalker, en kille vaknade på natten ställer sig upp och lyckas på något sätt ta sig ur tältet och börjar vandra runt förläggningsplatsen... han är fullt utrustad med stridsväst, vapen och hela kittet så först så trodde de som såg honom att han skulle på dass. Sedan märkte de att han var lite zombielik, de tilltalade honom utan svar så de drog ner honom i marken då han vaknade och undrade vart fan han var.

[Stefan F]

En riktigt skön kille gjorde ett par saker som jag nog aldrig kommer glömma bort:

 

- Under en fältvecka, jag sitter eldvakt. Helt plötsligt vrålar xxxxx "Hjälp! Hela tältet är fullt med n*gr*r!"

(tilläggas bör att han inte var racist mig veterligt.)

 

- I förläggningen. Alla ligger skönt och sussar. xxxxx börjar prata i sömnen igen. Ropar efter ett tag "Fan Dagge! Penis i taket!"

 

 

Svårväckta kamrater är ju också intressant på sitt lilla sätt. Vi hade vår beskärda del. En riktigt trevlig kille - utom när man skulle väcka honom. Om man till slut lyckades, så var garanterat alla andra i tältet vakna, och han själv fly förbannad.

 

EDIT: rättelse.

Edited September 12, 2004 by stefanf

[SnowFlax]

Vi ska just sova i tältet när ungdom S ropar:

-"Det är en huggorm i tältet!".

Jag ligger bredvid S och övergår från liggande till sittande i rekordfart, kollar mig omkring, ser ingen orm, men är "rätt så" irriterad på S för att han skrämde mig. Till saken hör att han verkligen trodde att det var en orm i tältet.

[Gargamel]

Under en övning förra veckan så hade jag mitt i natten stått o glott in i lysena på våran tgb 11 i ca 10min.........våran fänrik berättade detta för mig och jag har inget minne alls om detta!!

[Limpan]

Under en övning förra veckan så hade jag mitt i natten stått o glott in i lysena på våran tgb 11 i ca 10min.........våran fänrik berättade detta för mig och jag har inget minne alls om detta!!

Shit! Såväl fältkoman som jägarteven har gått in i 2000-talet...

[Beazt]

HAHAh..fan man skrattar så mycket att man gråter..

 

Själv råkade jag ut för nåt roligt föra somare. Var på Karolinermarchen efter att vi averkat ca 2.6 mil så slår vi upp tältet på en vacker öppning nära avttnet..men 3 minuter efter att vi fått upp tälten så är hella öppningen FULL av mygor om du andades så hade du ca 100 st i munnen tog inte lång tid att omgrupera ca 200 meter in i skogen och sov gött där...

[os frontale]

Inte "vilse i tältet" men ungefär

 

Jag och "P" hade just slängt upp en liten improviserad knäppetältslösning i det nästan totala mörkret, det var ungefär +-0 grader och jag sa.

Vi går tar ett par stenar till att ha runt elden så vi kan ha varma stenar i tältet sen.

"öööööööööhhhke" säger P och plockar upp närmast möjliga sten, och börjar gå med den mot elden som låg ungefär 300 meter därifrån, när jag vänder mig bak och ser honom bära en sten stor som en medicinboll så kunde man inte göra annat än att skratta, man kan minst säga att han låg i ett fältkoma och var totalt apatisk.

Han envisades dock med att bära stenen över hela fältet, jag försökte få honom att släppa den och ta en ny lite senare men han hade 10.000 milarblicken bakom mig hela tiden och bara stönade..

 

Det kan tillläggas att detta var efter ett par dygn av marschering och lite sömn.

[.Nisse.]

Att vara eldpost e jävligt kul ibland, att svara till folk som pratar i sömnen är ett rent nöje, de lyder en alltid =)

 

Har hänt en del roliga grejer, kommer ihåg en natt på fältvaneveckan i början av gsun. Hela plutonen hade upprättat puppan i en lång rad på en grusväg...

Runt 3-4 på natten är det två soldater bredvid mig som börjar fippla runt ordentligt, men jag struntar i dem och somnar om.

Följande morron visar det sig att soldat 1 hade vaknat och trott han har hört ngn skrika uppställning, han väcker soldat 2 och de börjar packa ihop ryggsäcken fort som fan för att komma iväg. De packade tydligen sin utrustning så snabbt att de inte märkte att resten av plutonen låg kvar och sov i sina puppor, eller så hade de jävligt dåligt mörkerseende.

[Jolle]

Hade en kille på vår pluton som var lite "off", en jävligt schysstt kille men inte snabbast när det gällde om man säger så. Killen ifråga var väldigt glad föratt dela med sig av ett "jägarknep" han brukade använda sig av för att hålla sig varm när han låg på post o då snackar vi inte åkarbrasor, han sysslade mao med "självbefläckelse". mot slutet sysslade han också med detta inne i gruppens "kerontält" varpå ungefär följande konversation ustspelar sig...

 

-L: umf umf gnnnuu, ouuhh...

-S: L?? mår du bra?

-L: mmm jorå... du råkar inte ha lite papper tillgängligt?

 

Nästa övning har S lärt sig att L sysslar med detta lite då och då varpå följande konversation utspelar sig.

-L: umf umf gnuuu, ouuh..

-S: behöver du papper L?

-L:nääee...jag träffade tältduken så det e lugnt.

[os frontale]

Hade en kille på vår pluton som var lite "off", en jävligt schysstt kille men inte snabbast när det gällde om man säger så. Killen ifråga var väldigt glad föratt dela med sig av ett "jägarknep" han brukade använda sig av för att hålla sig varm när han låg på post o då snackar vi inte åkarbrasor, han sysslade mao med "självbefläckelse". mot slutet sysslade han också med detta inne i gruppens "kerontält" varpå ungefär följande konversation ustspelar sig...

 

-L: umf umf gnnnuu, ouuhh...

-S: L?? mår du bra?

-L: mmm jorå... du råkar inte ha lite papper tillgängligt?

 

Nästa övning har S lärt sig att L sysslar med detta lite då och då varpå följande konversation utspelar sig.

-L: umf umf gnuuu, ouuh..

-S: behöver du papper L?

-L:nääee...jag träffade tältduken så det e lugnt.

Men fifan.

Vi har en liknande snubbe i våran FBUgrupp som verkligen kalasar på kungens pengar. När han lägger bredband i fält så torkar han sig aldrig med papper, utan med första förband, han plockar på sig en 10-20 st vid en skjutövning där de finns och har dom redo. Kan tilläggas att han röker stora feta cigarrer där vanligt folk röker cigaretter, undra hur länge hans lungor tål det

[QuizQuoz]

Svårväckta kamrater är ju också intressant på sitt lilla sätt. Vi hade vår beskärda del. En riktigt trevlig kille - utom när man skulle väcka honom. Om man till slut lyckades, så var garanterat alla andra i tältet vakna, och han själv fly förbannad.

Vi hade en kille som var så att säga svårväckt. En natt i våras vaknar alla av att eldposten skriker UT DET BRINNER! Jag kollar yrvaket omkring mig och ser att killens sovsäck har tagit eld och eldposten jobbar på med ruska kort. När jag börjar fatta vad som händer ser jag killen rycka åt sig ruskan kastar iväg den och skäller på eldposten för att han väcker honom och sen somnar han om. Det slutar med att grannen håller fast den brinnade medan eldposten tömmer en hink på honom!

 

Blev lite jobbig att förklara att det saknades en sovsäck dan efter åt

[Skuggan]

Hade en kille på vår pluton som var lite "off", en jävligt schysstt kille men inte snabbast när det gällde om man säger så. Killen ifråga var väldigt glad föratt dela med sig av ett "jägarknep" han brukade använda sig av för att hålla sig varm när han låg på post o då snackar vi inte åkarbrasor, han sysslade mao med "självbefläckelse". mot slutet sysslade han också med detta inne i gruppens "kerontält" varpå ungefär följande konversation ustspelar sig...

 

-L: umf umf gnnnuu, ouuhh...

-S: L?? mår du bra?

-L: mmm jorå... du råkar inte ha lite papper tillgängligt?

 

Nästa övning har S lärt sig att L sysslar med detta lite då och då varpå följande konversation utspelar sig.

-L: umf umf gnuuu, ouuh..

-S: behöver du papper L?

-L:nääee...jag träffade tältduken så det e lugnt.

påminner om en kille som var i min pluton...

han lyckades med samma konststycke som han i din.. fast han lade satsen på duken i ett 20 tält.... dock inte det jag sov i...

[losec]

Under första fältveckan.

 

En sovande soldat sätter sig snärtigt upp mitt i sömnen/komat och observerar runt i tältet med snärtiga huvudvridningar åt båda hållen. Konstaterar att det brinner. Vilket det givetsvis inte gjorde. "Det brinner i tältet! Det brinner i tältet!" I ett lite tumultartat försök att släcka elden lyckas han få tummen på kaminen. Tummen fick han sedan paketerad för ett par veckor.

Edited September 16, 2004 by losec

[Doggydriver]

Hrmmm, apropå fältonani....

 

Ska ta det kort, våran patrull, slutövning, varit igång ca 55-60 timmar. Lång rast på patrullsträckan, alla går och skiter efter maten i tur och ordning. Utomt en, som kommer med en helt korrekt anhållan om att få smyga iväg bakom en gran för att "idka självbefläckelse". Anhållan beviljas, han pinnar iväg, vi hör ett förnöjt suckande/grymtande, och soldaten går genast till historien som den ende det utb. året som masturberade på en patrullsträcka

[Nsky]

Något OT:

 

Hur komiga soldaterna än blir finns vissa minnen som inte försvinner. Vi är ute på en bataljonsövning och efter 6 dagar i fält, börjar Stridsmoralen sjunka drastiskt. Fältkoman har nästan tagit över en hel pluton! Detta till stor del beroende på matbrist, eftersom våran pluton är grupperad 8-10km ifrån Stab&Tross.

Då får jag som GB i uppgift att tilldela poster, O-post, dubbel patrullpost och eldpost! I dessa tider är man inte så populär. Men med min stridslystna inställning får jag alla på humör, följande utspelar sig:

Jag tillsätter posterna, till övriga säger jag "Pojkar, inatt ska vi hitta på bus!" Det lyser upp i allas ögon, alla blir höga på adrenalin! Här ska hittas på jävelskap...

När allas Stridsmoral har skjutit i höjden, kan vi inget annat göra än att iscensätta vår plan. Det blir 8Km stridspatrullering till Trossplutonen, vi är alla övertygade om vi blir upptäckta är vi "Kokta i bajs" så vi gör våran livs patrullering. Alla är på helspänn vi observerar allt som händer i vår omgivning. Vi lyckas komma över den så kallade kvälls-fikan, och som Robin Hood säger, Vi tar från de rika och ger till de fattiga. Med 4 stridspackningar fyllda med ordinarie tillhörigheter plus bullar, smör och choklad beger vi oss hem de 8 kilometrarna...

Vi lyckas genomföra vårt så kallade uppdrag utan att bli upptäckta och även om vår patrullering tog närmare 4h så höjde det moralen resten av den bataljonsövningen...

 

Vår Löjnant kan nog inte ens idag förstå vad som gjorde oss till helt nya Krigmaskiner efter en riktig pluton-koma...

[Nsky]

l.

Edited September 17, 2004 by Nsky

[Ormtunga]

FBU-u-elev K-son skall väcka F-gård. Hon svarar vid tilltal "Jag når inte fram!".

K-son frågar då "Till vad?". Svaret blir "24!". Lät häftigt.

 

Själv skall man ha stigit upp, börjat flytta eldpostens sovsäck, flummat runt litet grann i största allmänhet, sedan somnat. Kom knappt ihåg någonting, bara en vag känsla...

[Helmersson]

Hade en kille på vår pluton som var lite "off", en jävligt schysstt kille men inte snabbast när det gällde om man säger så. Killen ifråga var väldigt glad föratt dela med sig av ett "jägarknep" han brukade använda sig av för att hålla sig varm när han låg på post o då snackar vi inte åkarbrasor, han sysslade mao med "självbefläckelse". mot slutet sysslade han också med detta inne i gruppens "kerontält" varpå ungefär följande konversation ustspelar sig...

 

-L: umf umf gnnnuu, ouuhh...

-S: L?? mår du bra?

-L: mmm jorå... du råkar inte ha lite papper tillgängligt?

 

Nästa övning har S lärt sig att L sysslar med detta lite då och då varpå följande konversation utspelar sig.

-L: umf umf gnuuu, ouuh..

-S: behöver du papper L?

-L:nääee...jag träffade tältduken så det e lugnt.

Hahaha visst man har garvat ihjäl sig både en och två gånger i denna tråd men jag undrar om inte detta inlägg tog priset

 

Helmersson

[Mordred]

Jag skrattar så jag gråter, man känner igen mycket efter sina år i Det Gröna B)

 

Ska tänka efter och komma ihåg några historier som klarar OpSEC och PERSEC, har ju själv gjort en del dumheter pga trötthet.

 

 

En jag kan berätta direkt nu är min förmåga att svära som den värsta sjöman och/eller ge order i sömnen, för full hals

 

Senast var det när jag sov med en ny dam för första gången och har en fnissade flicka i sängen på morgonen som undrar vem jag svor åt och vad "Befäst eldställningarna" egentligen betyder och vem "Den där jävla slashasen Karlsson" är

[pehu]

Tror det var första fältvaneveckan och PC Kn. C skulle sova i min grupps tält.

En i min grupp, O, snarkade väldigt irriterande. Kaptenen, den stackarn, fick ju naturligt vis ingen sömn trots att han låg och slog och puttade på O så mycket han bara kunde så att han skulle sluta snarka.

På morgonen såg man en väldigt trött kapten(som givetvis gjorde sitt bästa för att dölja sin trötthet).

Fan O! sa kaptenen, Du snarkar ju som ett helt jävla formel-1 lopp!

Behöver jag säga att den gruppen aldrig mera fick besök av kaptenen igen, i fortsättningen skickade han sin fänrik istället.

 

 

Minns också en gång, på permis hemma, då min dåvarande flickvänn stal allt täcke i sängen. Jag vaknade av att jag frös och började läxa upp henne, jag förklarade att man måste se till att alla i gruppen måste få täcke så att alla är stridsdugliga ifall man måste gå upp och kriga!? När jag blev lite mer klar i huvudet insåg jag ju hur jävla dumt det måste ha låtit men stolt som man är så la jag mig bara och sov igen utan att förklara.

En annan gång skällde jag ut henne för att kaminen, sänglampan, hade slocknat.

Men den gången bad jag om ursäkt när jag insåg min lilla fadäs.

Edited December 8, 2004 by pehu

[pehu]

Hrmmm, apropå fältonani....

 

Ska ta det kort, våran patrull, slutövning, varit igång ca 55-60 timmar. Lång rast på patrullsträckan, alla går och skiter efter maten i tur och ordning. Utomt en, som kommer med en helt korrekt anhållan om att få smyga iväg bakom en gran för att "idka självbefläckelse". Anhållan beviljas, han pinnar iväg, vi hör ett förnöjt suckande/grymtande, och soldaten går genast till historien som den ende det utb. året som masturberade på en patrullsträcka  

Kan lägga till att jag vet endel som hänt i vissa vaktkurer på drottningholmsslott, både solo och par-prestationer. Finns nog mer DNA i dom där kurerna än man vill veta.

Edited December 8, 2004 by pehu