TrängSoldat

Train as you fight, fight as you train! Syftet är ju att göra soldater redo för en ev väpnad konflikt, då är det lika bra att köra linan ut.

Eftersom jag är en nörd när det kommer till våra skjutfält runt om i landet och då speciellt skånska fält i synnerhet så behöver jag hjälp med en sak. Satt och slöläste lite på Wikipedia häromsistens och snubblade över Finja skjutfält, ett fält jag ALDRIG ens hört talas om. Detta mystiska fält har nu förföljt mig och mina tankar och min främsta fråga är: Var låg Finja skjutfält? (Hässleholm, javisst, så geografiskt bevandrad är jag, men mer exakt var.) Att fältet avvecklades när P2/A3 försvann från Hässleholm är också lätt begripligt, men hade fältet något speciellt användningsområde? Nog för att Hovdala kan (kunde) fylla dom flesta behoven i pansarstrid, men varför ska man ha två fält? Snälla, hjälp mig stilla mina funderingar.

Följande regementen SKALL återkomma: A3 i Kristianstad! Ett artilleriförband i norra Sverige räcker inte länge för att kunna täcka in behovet av Art över större områden. Ka3 i Fårösund! Gotland ÄR och KOMMER vara strategiskt viktigt, och för att möta hotet på sjön behöver vi kunna täcka över ön bättre. P2 i Hässleholm! För att stridsvagnar är bra! Det är yttersta vapnet mot fienden, ju fler vi har desto bättre kan vi stå emot hotet!

Så med hela FM, omfattas även Hv i den cirkusen? Som Grg-skytt kan jag absolut inte klaga på 48:an, mer än tyngden och längden, men är det verkligen nödvändigt och ekonomiskt försvarsbart att Hv tilldelas den senaste versionen? Är det isåfall inte bättre att dom får 86:an?

Folket uppe på HKV släppte ju för ett tag sedan ett nytt gradsystem där bland annat furir och överfurir återkommer samt den nya graden Översergeant inträder. Vad tror vi om detta?

Jag vill minnas två st grgskyttar och en viss stock ute på sprängplatsen på Mästocka! Ännu ett bevis på M-stockas storhet!

Ep1: Livet som civil student kan sätta sina spår, det fick jag erfara. Tentan och dess förberedelser som var i förra veckan bjöd på en hel del skumma saker bland annat följande: Jag beslutade mig för att sitta uppe en hel natt och råplugga, mest för att jag behövde det och för att det var nödvändigt, så när morgonkulan anlöpte var det en slagen hjälte som satt vid sitt skrivbord, smuttade på sitt kaffe och bakade sitt snus. Men när kl var 10 så gick det inte längre, jag satte ett alarm på 14:00 och kvartade in. 4 timmar senare när jag vaknar till tonerna av Black Sabbaths Children of the grave undrar jag ett par saker: Vem är jag? Var är jag? och har jag något kaffe kvar? Så jag går helt enkelt ut i korridorsköket, slår på kaffebryggaren och fixar min kopp. Jag har alltid tagit för vana att låsa min rumsdörr när jag skall någonstans och så också nu. Så jag går tillbaka till rummet, plockar upp nycklarna och försöker låsa upp. Tar tag i handtaget och märker att dörren inte går upp. Vad faaan tänker jag och rycker lite extra. Blir förbannad över att dörren inte går upp och provar med nycklarna en gång till och det går inte. Står nu med kaffemuggen i hand och skriker och sliter i dörren som fan och märker att dörren öppnas inifrån och när grannen öppnar dörren ställer jag frågan: VAD FAN GÖR DU INNE PÅ MITT RUM? Lungt och fint får jag tillsvar: XXXXX, Det här är mitt rum, du bor där inne, säger han och pekar på mitt rum varpå jag själsligen "vaknar till", ber om ursäkt och går in på mitt rum, dricker mitt kaffe och somnar om. Ep2: Plutonen hade grupperat någonstans i Sverige som infartsposter åt bataljonen och blivit kvarterade i en förläggning som skrek mögel, rivningsbeslut samt en lust att med en dunk bensin och en tändsticka göra kommunen en tjänst. Gruppen blir förlagda i ett rum där vi direkt får ordern om återhämtning, men postlista och larmlistan gäller fortfarande. Trötta som vi är så stupar vi ihop och jag blir väckt nån timme senare av att jag får ordern om att jag ska ut på infartspost. Visst visst tänker jag och börjar dra på mig kläderna och allt. När jag tar på mig bältet är det som att någon eller något tar tag i mig, drar mig baklänges i 400 km/h och jag frågar stridsparskamraten: Vad fan var det där? Han sitter som ett frågetecken och undrar vad jag nu har gjort och jag återberättar. Då har jag tydligen inte vaknat när dom väckt mig, utan jag har på ren vilja och instinkt rest mig upp i sömnen och börjat klä på mig och sedan vaknat på riktigt. Det sjuka är att jag har fortfarande minnesbilder där jag ser mig själv dra på mig byxorna och skjortan, samt stoppa i bältet.

Det är en fin linje att dra mellan MÖP:eri och Militärt Intresserad. För mig har alltid en MÖP varit en person som brukar sig av det militära (termer, kläder, utrustning) i det civila livet. Att sitta på ett möte eller gå på stan och svänga sig med militära termer eller att gå i 90byxor känns lite överdrivet. Däremot att preppa upp sin bil med ett sjukvårdskit eller att svänga ihop en beredskapslåda där hemma känns dock mest bara smart.

Kom att tänka på en sak till, dock ej egenerfarenhet. En nyinryckt ungdom som en hade genomgått kalltväder fick en snilleblixt under sin första fältövning som tillika var under vintertid. Om jag doppar min innervante gjord av ylle i rödsprit och tänder på den kommer det bli varmt och gott om handen så slipper jag frysa. Jo tjena tänkte jag och försökte hindra han. Slutade på akuten med brännskador och köldskador på samma näve.

När det kommer till mat och snuskburken, vad har vi som är lätt att laga, snabblagat och som bara kräver två kärl för tillagning? Korv och makaroner är ju en klassiker, men jag tänker mera mat som går lätt att svänga ihop när man sitter eldpost och kanske vill ha någonting att göra. Ge mig förslag. (Ja, det är bara för BlåGul att flytta om det är felaktigt placerat.)

BUMP! Gick som signalist på min första slutövning som ungdom. 5 dagars marscherande från Vejbystrand, upp genom natur och grönska till Skedalahed, därifrån vidare in till Halmstad, förbi Lv6 och tillslut Prins Bertils Stig ut till Tylebäck. Festligheter väntar, men först ska ungdomarna ha persedelvård och inventering av utrustning. Det visar sig att Ungdom X har slarvat bort ett ack till en Ra180 (återfanns senare, längst in på en pickis) och får en utskällning av guds nåde (och senare en ursäkt). Detta tar jag med mig in i sömnen. För den som har varit på Tylebäck så vet du/ni att det ligger lite stugor som gästerna kan kvarteras in i, så vi ungdomar. Så natten som följdes så sov jag jävligt gott, tills dess att Ungdom X frågar: -J-sson, J-sson, var det du som tappade acket? -Eh, nej svarar jag och vänder på mig och fortsätter sova. En timme senare så kommer samma fråga: -J-sson, J-sson, var det du som tappade acket? Jag (som nu sover redigt hårt) svarar, samtidigt som jag håller i min känga som jag tror är en handmikrotelefon och svarar(och det här har jag fått återberättat för mig) :ERIK SIGURD, ORDER, HÅLL KÄFT, ERIK TORE BEDRIVER ÅTERHÄMTNING OCH SKALL SÅLEDES ICKE STÖRAS MED TRIVIALITETER. Problemet var bara att ES var systergruppen som gick i en tät för sig.

Gruppens högst inofficiella motto är: Ubi Capulus! (Var i helvete finns kaffet?)

Två stridspar på 8 h är väl ingenting, vi var 1 stridspar på 6 timmar.

Skånska Trängregementet (T4): Kaffe först!

Är det någon som vet hur våran Vlasko mår och lever idag? Finns han kvar i Serbien eller har han rört på sig?