Jump to content

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 05/24/2018 in all areas

  1. 2 points
    Befäl har en tendens att sprida obekräftade rykten även om dom jobbar med relevanta saker så jag väntar på "slutrapport studie avseende skyttegruppens beväpning" vilken inte är klar än. Att titta på .300 BO verkar väldigt mystiskt då det är motsatsen mot vad västvärlden tittar på nu, en patron som funkar ur korta pipor, är långsam och lätt signaturdämpas vore korkat att välja. Det som dom flesta västländer tittar på i patron alternativ(av dom som vill byta) är mer flackskjutande patroner i 6-6.5mm. En AR plattform vore logiskt då det finns stor marknad av tillbehör så dom inte skjuter sig själv i foten med FN FNC/AK5 där dom fick utveckla nästan allt själva. Sätter dom som krav att PDW ska komma från samma familj som AKny är dom korkade rent ut sagt men konstigare saker har hänt. Ett exempel är "framtiden är elförsörjda rälsar, det kommer vara det viktigaste!"
  2. 1 point
    är de inte snarare rätt ordning att bestämma först vad vapnet skall användas till, sen fundera över lämpligaste kalibern och ergonomin, skall vi inte bygga något eget blir den lite vad som finns. Angående AK4 modifieringen. problemet är att FM behövde en NU. så de fick se till att skapa något dugligt av de som fanns. När tänkte du AK4an skulle fasas ut. Jag är personligen ingen större fan av kulsprutegevär, då jag ser gruppens vapen för understöd med automateld som ett yttäckande vapen.
  3. 1 point
    Många länder och enheter använder kort pistong. Tom svenska SOG och NI. Det ger en mindre profil och vikt samt är renare enligt vissa källor. En ny AR med kort pistong som 416 är rätt så lik 433 i funktion. Att kalla "bygga om" AK4 är att ta i. Kulsprutegevär, inte kulspruta. dvs en AK med tyngre pipa. FN har sin SCAR variant HAMR och HK M27. Ultimax 100, LWRC M6A4 mm.
  4. 1 point
    Låter udda att man snöat sig in på hur vapnet ska fungera, men är obestämd på konkreta saker som t ex ergonomi och kaliber. Har inte klämt på bössorna, men känns som att AR och HK433 är väldigt olika att hålla i. Sedan är jag tveksam till att försvaret skulle skaffa en ny DMR när man precis börjat bygga om AK4 för att fylla just denna funktion. Har försvaret verkligen råd med en modernisering de kommer börja fasa ut inom sex år? Och kulspruta baserad på automatkarbin... utöver att jag hört att det ska vara dåligt, hur många kandidater finns det då kvar? L85? Stoner 63? Kalashnikov? Mig veterligen inget AR-relaterat.
  5. 1 point
    Jo säkert. Synd bara att man inte resonerade på samma sätt när man designade A26. Jag vill nog hävda att exportmöjligheterna av A26 har spelat en större roll än man tror när man designade A26, kanske t o m så att man i viss mån åsidosatt nationella behov. Visst kan man hävda att man måste kunna exportera A26 för att sprida utvecklingskostnaderna, men inget hade väl hindrat att vi byggt en egen variant av A26 för våra speciella behov? Att bygga ett litet antal mycket avancerade (och mycket dyra) ubåtar som ska klara allt tror jag inte på. Då är det mycket bättre med en high / low mix som ökar möjligheterna att få upp antalet ubåtar till en rimlig nivå. Alla svenska ubåtar behöver väl inte kunna landsätta sabotagegrupper på fiendeland eller släppa ut autonoma farkoster? /Per
  6. 1 point
    Positiva nyheter! Nytt signalspaningsfartyg till Försvarsmakten Saab får order på signalspaningsfartyg FMV beställer signalspaningsfartyg av Saab AB Jämfört med HMS Orion som ska ersättas så blir det nya signalspaningsfartyget ca 10 m längre och det kommer att ha ungefär det dubbla tonnaget. Beställningen har uppenbarligen gått till SAAB Kockums och fartyget kommer att levereras under 2020. När byggde Kockums ett stålfartyg av den här storleken senast? /Per
  7. 1 point
    Kölsträckning av nytt spaningsfartyg Sjösättning är planerad till 15 Dec i år. Hösten 2019 går fartyget till SAAB Kockums för utrustning och FMV levererar fartyget i Febr 2020. Youtube video av kölsträckningen: Keel-laying ceremony for our new Signal vessel /Per
  8. 1 point
    UAE Naval Vessel Attacked By Houthi Rebels Off Yemeni Coast During Amphibious Operation "According to the Houthis, a pair of missiles struck a landing ship as it was conveying equipment and personnel ashore, leading to the retreat of a flotilla of coalition vessels and a search and rescue operation." UAE naval vessel on fire after attack off Yemen coast, unconfirmed reports of sinking UAE Navy vessel on fire after Houthi attack off Yemen /Per
  9. 1 point
    Keel-laying ceremony for Swedish SIGINT ship built at Polish Naval Shipyard Sweden lays keel for new signals intelligence ship /Per
  10. 1 point
    Under onsdagskvällen den 13 juni fick vakthavande befäl på Försvarsmakten ett annorlunda telefonsamtal. I andra änden fanns Johan Fenhammar, läkare på Astrid Lindgrens sjukhus. – Jag ringde Försvarsmakten för att höra vad de hade för möjligheter att stödja med helikoptertransport av läkare och utrustning. Vi behövde transport av ett mycket sjukt barn, i akut behov av dialys. Alla andra möjligheter var i det läget helt uttömda. Det fanns inga civila ambulansflyg, säger Johan Fenhammar. Nytt block Läkare och utrustning behövde flygas från Karolinska, Astrid Lindgrens sjukhus och till Kristianstad. Där skulle det sjuka barnet hämtas och därefter flygas tillbaka till Stockholm och Astrid Lindgrens sjukhus. Vakthavande operationsledare Miguel Riera fattade direkt beslut om att stödja med helikopter. – Det var aldrig någon tvekan, vi är till för att lösa problem. En av Försvarsmaktens uppgifter är att stödja samhället vid behov, säger Miguel Riera. En Helikopter 16 lyfte från Malmen klockan 22.45 till Karolinska för att hämta upp läkarteam och utrustning. Helikoptern landade i Kristianstad klockan 02.41. Personal från Blekinge flygflottilj (F17) kunde där möta upp och tanka upp helikoptern medan läkartteamet förberedde för återresan. Klockan 04.41 flög helikoptern tillbaka och landade 05.54 i Stockholm. Transporten gick bra och barnet kom fram i tid. – I situationer som den här visar sig Försvarsmakten från sin bästa sida. Tre personer var inblandade i beredningen och två timmar efter beslut lyfte helikoptern. Försvarsmakten verkar dygnet runt, året runt och har kompetent personal som är insatt i de resurser som finns gripbara. Kan vi hjälpa till så gör vi det, säger Miguel Riera. Läs hela inlägget här >>
  11. 1 point
    132000: Just nu är en stor mängd örlogsfartyg till sjöss framför allt runt Bornholm och då i första hand minröjningsenheter. Många av fartygen ingår i BALTOPS 2018 men det rör sig nog om minst ytterligare en övning. Här är de fartyg som går att identifiera där: Litauiska minfartyget N42 Jotvingis, danska patrullbåten P 524 Nymfen och minröjningsdrönarna MSF 1, MSD 5 Hirsholm och MSD 6 Saltholm, lettiska minröjningsfartyget M-06 Tālivaldis, tyska minröjningsfartyget M 1063 Bad Bevensen, drönarkontrollfartyget M 1090 Pegnitz samt drönarna Seehund 01, 10 och 16, holländska minröjningsfartygen M 857 Makkum, M 861 Urk, M 863 Vlaardingen, ubåtsstödfartyget A 900 Mercuur samt sjömätningsfartyget A 802 Snellius, brittiska minröjningfartyget M 110 Ramsey, norska patrullfartyget Olav Tryggvason (som nyligen omklassats som "auxiliary" med idnr A 536) och minsveparen M 351 Otra, franska minröjningsfartyget M 652 Céphée och M 647L'Aigle, och polska minsveparna 633 Dąbie, 636 Wicko, 646 Wdzydze samt försöksfartyget 630 Goplo. I övrigt så befinner sig danska fregatten F 362 Peter Willemoes i Öresund med S kurs och ca 19 knop. Tyska minröjningsfartyget M 1067 Bad Rappenau är på väg in till Eckernförde. Korvetten K 33 Härnösand opererar ca 60 km V om Dagö. KBV 181 Gotland opererar på Bocköfjärden NO om Luleå. /Per
  12. 1 point
    Utan att vara kunnig så tycker jag att vi skulle ha en fregattflotillj på västkusten. Fartyg med uthållighet och med en inriktning på ubåtsjakt och luftvärn. Ett sådant fartyg skulle kunna möta in kommande fartyg och eskortera dessa in till hamnarna och dessutom ge lvskydd till raffiinaderier och befolknings central på västkusten. Antalet fartyg borde vara minst 3 så att ett kan bunkrar och 2 kan eskortera till havs, men de vore ju bra med det dubbla. Specifika fartygsmodeller/leverantörer kan kunniga personer diskutera .
  13. 1 point
    Har jämfört med ballistikapp, FMVs beräknade samt skjutna värden samt mina egna kontrollskjutna värden.
  14. 1 point
    Kongsberg to deliver ST2400 variable depth sonars for Finnish Hamina-class missile boats Finnish Defence Forces Choose KONGSBERG Naval Sonars for SQ2000 Mid-Life Upgrade Hamina klassen får i HTM ny släpsonar av typ Kongsberg ST2400 som finns på Rauma klassen och även kommer att finnas på våra Gävle korvetter efter att de genomgått HTM. Som den finska försvarsbloggaren Corporal Frisk påpekar på twitter så fanns möjligheten annars att återanvända de sonarer som finns på Rauma klassen idag, men nu när Hamina får helt nya som betyder det förmodligen en ökad redundans vad gäller reservdelar och hela sonarsystem. /Per
  15. 1 point
    Sjöövervakning på västkusten Roligt att se att FM inte övergivit västkusten helt. Jag får delvis ta tillbaka det jag sagt tidigare om att man hittills inte patrullerat längre västerut (med de nygamla patrullfartygen av Stockholmsklass) än i höjd med Kullen, men jag tror ändå inte att man har samma närvaro där nu som när HMS Jägaren fanns stationerad i Göteborg. Det visas ju även av att man efter Jägaren's frånvaro emellanåt tvingats sätta in bevakningsbåtarna som är stationerade i Göteborg i sjötrafikövervakningen. Dessa har ju inomskärs ubåtsjakt som den främsta uppgiften och är inte särdeles lämpade för operationer utomskärs. Att fyra dagars patrullerande på västkusten genererar ett inlägg på marinbloggen är kanske också ett tecken på detta knappast är nåt som sker regelbundet och att FM är medveten om att det finns en viss kritik mot patrullfartygens baserande. Hoppas på att FM och Marinen efter valet tillförs medel så att man får råd att stationera fartygen där de behövs mest. /Per
  16. 1 point
    Det ser ut som att FM äntligen har beställt senaste upplagan av GRG:t https://saabgroup.com/media/news-press/news/2018-05/saab-receives-order-for-deliveries-of-carl-gustaf-m4-to-the-swedish-armed-forces/ http://www.sempermiles.se/forsvarsnyheter-om-mtrl/forsvarsmakten-uppgraderas-med-senaste-carl-gustaf-m4/ Har någon koll på om den är tänkt att ersätta M/48 och M/86 eller i vilket antal den är beställd? Vet någon vilka sikten som är tänkta att sitta på?
  17. 1 point
    Jag kontaktade FMV och varken ordersumma eller antal är offentligt. Ordersumman kommer troligen att komma ut när man ser de ekonomiska rapporterna från SAAB om den är av någorlunda storlek. Eftersom heller inte antal kommer ut är det förmodligen ett rätt begränsat antal och vi kan lista ut vilka det är som får den. Namnet är i vart fall "8,4 cm Granatgevär 18"
  18. 1 point
    Nu var det längesedan jag läste juridik, och dina uppgifter är ganska knapphändiga, men jag skall i alla fall försöka mig på ett svar. Först så måste vi förtydliga att vapnen inte är beslagtagna från din vän. De är beslagtagna från den misstänkte tjuven, eftersom de var i hans besittning. De är sannolikt beslagtagna tillsammans med en massa andra föremål. Syftet med beslagen är, bland annat, att identifiera den rätte ägaren och att använda dem som bevis i pågående och kommande rättegångar. I fråga om vapen så är identifieringen tämligen enkel, återstår alltså att använda dem som bevis. Så länge det inte finns en lagakraftvunnen dom är vapnen bevismaterial och kommer så att vara tills en sådan dom finns. Din kamrat kommer alltså inte att få sina vapen innan dess. Att polisen inte svarar på din väns irriterande tjat är förmodligen för att de är underbemannade, överarbetade och har bättre saker för sig. Han kommer hur som helst inte att få tillgång till sina vapen förrän alla rättegångar är över och beslaget kan hävas.
  19. 1 point
    Portugal plans to induct fifth Stanflex 300 patrol ship Detta gäller ex- HDMS Gribben som anskaffades som reservdelsfartyg i oktober 2010 i samband med att den portugisiska marinen övertog fyra systerfartyg. Tydligen så är man så nöjd med fartygen att man nu vill aktivera även det som skulle vara reservdelsfartyg. Därmed så är det bara tre Flyvefisken fartyg kvar som ännu inte byggts om, sålts eller skrotats: HDMS Laxen, HDMS Makrelen och HDMS Støren. Flyvefisken-class patrol vessel Ett fartyg HDMS Søløven finns kvar i aktiv dansk tjänst, men hon är ombyggd till dykeristödfartyg från 2012. Trots att deplacementet på dessa fartyg på 320/450 ton ungefär motsvarar våra korvetter av Gävle klass så är de danska fartygen minst 50% större rent fysiskt pga. av att de är byggda i plast. Samma förhållande gäller för övrigt även våra korvetter av Visby klass (dvs. att de är relativt större jmf med fartyg byggda i stål eller aluminium). /Per
  20. 1 point
    Jag har lagt lite tid på att fundera på hur jag ska angripa den här tråden, men jag hoppas att vi ska kunna räta ut några frågetecken. @Sebastian C dina två citat här blir en alldeles utmärkt utgångspunkt för diskussionen: Först och främst så måste vi titta på den operativa kontexten. Vad hade hänt i världen? Vad hände runt Östersjön? Vad var den senaste teknologin och stridstekniken? Fienden under det kalla kriget var Sovjetunionen och Warszawapakten. Sannolikheten att vi skulle behöva möta västkärror i luften, den var obefintligt liten, även om det var mot och med dessa vi kunde öva, kanske, ibland... Händelser i vår omvärld som påverkade våra beslut: - 29 december 1989 slutade Polen kallas Folkrepubliken Polen. - 11 mars 1990 utropade Litauen sig självständigt. - 3 oktober 1990 så upphörde DDR att existera. - 1991 så blev Estland och Lettland självständiga - Operation Desert Storm genomfördes under 100 dygn mellan januari och april 1991 - 31 december 1991 så upplöstes Sovjetunionen Det jag markerat i lila, det hade betydelse för hur våra flanker såg ut, och från vilka riktningar som Sverige kunde förvänta sig ett angrepp. Angreppsvektorn minskade högst betydligt och vi kunde lugna ner oss en aning, och framför allt så kunde vi fokusera på Sovjetunionen som var en bankrutt krutdurk som kunde detonera när som helst. Inbördeskrig? Nya ockupationer av stater som blivit olydiga? Ett europeiskt storkrig? Det som hände då var nog det bästa som kunde hända. Under Operation Desert Storm så var det väldigt många stater som tog anteckningar. Med signalsökande robotar som bokstavligen slog ner som en blixt från klar himmel (HARM och britternas ALARM), laserstyrda bomber som träffade dörrarna på det man trodde var fullträffsäkra och kärnvapenskyddade hangarer så var frågan: Var befrielsen av Kuwait målbildskriget? Wardens teorier om luftmakt hade precis fått en generalrepetition och Sverige såg inte sig självt som ett av de allierade länderna som skulle tvinga en olydig stat till underkastelse. Vi såg oss själva som den stat som antagligen skulle få en eller flera stormakters samlade vrede över oss. Vårt luftvärn var då och är fortfarande väldigt underdimensionerat, något som vi kompenserar för med jaktflyg. Dock så levererades det inte tillräckligt många JA37:or, vi fick ett hål i luftförsvaret, och vi ansåg oss tvungna att få fram två jaktdivisioner till. Hur såg hotbilden ut runt Östersjön? Vad var det som det svenska luftförsvaret dimensionerades mot? "Hotbilden – Sovjetisk invasion med bomb- och attackflyg samt luftlandsättningsflygplan över Östersjön på alla höjder var högst påtaglig under den senare delen av kalla kriget och dess flygstridskrafter moderniserades för flygning även på låga höjder. Därför var det viktigt att det svenska jaktflyget hade prestanda och beväpning för att kunna nå och bekämpa även detta hot." - https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/JA37_Notis_2.htm Under 70- och 80-talet så hade inte Sovjetunionen/Warszawapakten något kvalificerat jaktflyg som hade räckvidd nog att eskortera sina attack- och bombförband in över Sverige. MIG-23 FLOGGER hade i och för sig den semiaktiva radarjaktroboten R-23/AA-7 APEX och Su-15 FLAGON hade tillgång till roboten R-8/AA-3 ANAB. Men de hade ganska så korta fötter och jag är inte helt säker på att integrationen av polska och östtyska MIG:ar i attackföretagen hade gått helt smärtfritt, om ens alls. Introduktionen av Su-24 FENCER som med lång räckvidd och goda prestanda på låg höjd med terrängföljningsradar kunde med modern relativisering anses vara en utmaning. Hotbildsbeskrivningen enligt ovan var det som resulterade i att JA37 i serieutförande premiärflög 4 november 1977, men redan här så sneglade man i kristallkula mot vad som komma skulle. Andra berömda flygplan som premiärflög under 1977 var jaktplanen MIG-29 FULCRUM och Su-27 FLANKER. Bägge två skulle under den andra halvan av 80-talet beväpnas med den nya och heta radarjaktroboten R-27/AA-10 ALAMO. Bedömningen var att dessa plan skulle komma ut på bred front och ha förmågan att genomföra jaktsvep över Sverige och eskortera sina attackkollegor tur och retur. Vad som kom först, att vi inte fick tillräckligt många Jaktviggen, kompatibilitet med planerade BAS90, effekthöjning ur befintliga flygplan, stop-gap-lösning till Gripen skulle komma i tjänst, etc. det vet jag inte (jag trodde att jag visste...) men det gjordes i alla fall studier på hur Draken skulle fortsätta att utvecklas. Ett av förslagen var AJ 35 Superdraken (med större vingar, däck och ett par infällbara nosvingar) som även skulle kunna bära två Rb 15F på balkar under luftintagen (även om avståndet mellan robotens fenor och asfalten tydligen bara var 44 mm). Ett betydligt mera konservativt förslag var det som sen blev J35J: "Under 1982 framkom att J35F beväpningssystems prestanda kunde avsevärt förbättras till en rimlig kostnad och anpassas till den under slutet av 1970- och början av 1980-talet förändrade hotbilden, där målen i huvudsak antogs vara attackförband och flygplan för luftlandsättning av trupp vilka skulle uppträda på låg höjd." - https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/J35J_Notis_2.htm Det är dyrt att vara fattig och som jag skrivit här ovan, vi saknade två divisioner jaktflyg. Vi fick rätta munnen efter matsäcken och vi klurade ut en high-low-mix där Viggens och Drakens styrkor och svagheter skulle omhändertas i syfte att få ut största möjliga effekt. J35J fick därför förbättrad elektronik och två nya balklägen under luftintagen för Rb 24J (AIM-9J Sidewinder). Sveriges stora fördel i sammanhanget är att vi slåss på hemmaplan och vi har tillgång till STRIL. Stridslednings- och luftbevakningsbataljonerna har alltid varit en force multiplier. Inte bara därför att jaktledaren har kunnat leda Draken och Viggen mot fienden, utan han har även kunnat taktisera med hur han vill angripa motståndarens flyg. Varken Draken eller Viggen har då behövt tända sina radars för att komma i skjutläge och motståndarens första och enda varning skulle då ha varit en blinkande radarvarnare och en hysterisk robotskottvarnaren. Vill motståndaren öka sina chanser att överleva så behöver han manövrera hårt. För att manövrera hårt så behöver han dumpa attacklasten och utan attacklast så har uppdraget misslyckats. Redan i J35D-kärrorna så kunde radarjaktledare skicka styrdata som presenterades på pilotens skärmar (en mycket uppskattad förmåga i STRIL 60). Det här utvecklades kontinuerligt och jag vet inte exakt vilken upplösning man hade på J35F och J, men i Jaktviggen så presenterades flygplan och omvärldsuppfattningen minst lika bra som om den hade skapats med planets egen radar. Det här är i en helt annan liga jämfört med vad motståndaren förväntades kunna presentera för sina flygare via en fartygsradar och radiotal. Motståndarens förmåga blev bättre när de senare fick egen flygande spaningsradar med egna stridsledare på plats. Men det bästa var ju att den förväntade motståndaren Sovjetunionen, inte hade råd med materielen och de var nu bankrutta. Värt att nämna är också att det vi gjorde med STRIL 60, det är något NATO:s multinationella datalänkarna börjar komma ikapp. "Det är sånt här som får mig att ifrågasätta värför vi hade kvar dem så sent." J35 Draken var fortfarande taktiskt- och stridstekniskt relevanta för försvaret av Sverige. Vilket jag önskade bevisa med stöd av färgerna i inledningen av mitt inlägg. Vidare så var inte tanken att de normalt sett skulle möta en motståndare med Mach 2-förmåga som bar på dubbla radarjaktrobotar med medellång räckvidd, det skulle helst Jaktviggen sköta. Oavsett i vilken arena du rör dig, så kommer du att märka det att i ett inledande skede så kommer de nya och tekniskt överlägsna prylarna att vinna. Men genom övning så kommer deras för- och nackdelar att utkristallisera sig och den som känner sin fiende, sin materiel och sin egen förmåga bäst, han kommer att vinna striden. Under andra världskriget så var japanernas A6M Zero/ZEKE överlägsen jänkarnas Grumman F4F Wildcat. Det gick dåligt för den amerikanska flottan, men vildkatternas pansar och självtätande bränsletankar gjorde att tillräckligt många lyckades linka hem och berätta om upplevelsen. Snart utvecklades den så kallade Thach Weaven, som gjorde att rotar med Wildcats där besättningarna understödde varandra, lyckades göra processen kort med Zeros där piloterna likt samurajer ville slåss och glänsa på egen hand. På 80-talet, när nya och fräscha Jaktviggar, beväpnade med den medelräckviddiga radarjaktroboten Rb 71 Skyflash, möter J35F med radarjaktroboten Rb 27 som har en tredjedel så lång räckvidd, ja, då fick drakarna stryk och det kanske var lite demoraliserande, men det var ju precis den här förmågan som Flygvapnet förväntade sig att möta skarpt inom en 5- till 10-årsperiod. Det var läge att sätta sig på kammaren och lista ut hur man ska vinna kriget. Drakenryttarna tog fasta på hur de skulle använda sina fartresurser när de möte ett tekniskt överlägset jaktplan och jämnade ut oddsen. Då var det dags för din andra fråga. Till att börja med så är det ju osannolikt att vi hade behövt möta vår arvsfiende dansken i luften, men det här är en bra Internet-övning: F-16 Fighting Falcon togs fram som ett litet och lätt dagjaktflygplan med en liten radar med oöverträffad manöverförmåga. Det skulle ge USA och dess allierade ett kompetent jaktplan med förmågan att nöta ner vågor av sovjetiskt attackflyg och deras jakteskort (likt MIG-17/21 över Nordvietnam). Från början så hade F-16 ingen annan jaktbeväpning än värmesökande AIM-9 Sidewinder och sin 20 mm AKAN. Det var först med förbandssättningen av AIM-9L/M-versionerna som F-16 kunde angripa en motståndare på mötande kurs! Dess tillkortakommanden skulle lösas med NATO:s tyngre jaktflyg, såsom F-4 Phantom, F-15 Eagle, F/A-18 Hornet eller t.o.m. F-104:or som då bar semiaktiva radarjaktrobotar. Denna high-low-mix ser vi än idag i t.ex. relationen mellan F-22 som är det vassare jaktplanet och F-35 som är det mindre jakt- och attackplanet. (brittiska Skyflash som användes på Tornado ADV samt Phantom F.G.R. samt italienska Aspide som hängde under deras F-104:or är utvecklingar av AIM-7 Sparrow) Så om vi tillämpar det som skrivits här uppe och väger F-16:s överlägsna sikt, ergonomi och manöverförmåga, mot Drakens fart, radarjaktrobotar, IR-spanaren under nosen och STRIL-stöd, hur tror du då att det skulle gå? Krig är ingen ridderlig lek, det handlar om att fuska och vinna, ty det delas inte ut några silvermedaljer. Det var först i och med provskjutningen den 5 januari 1998 när en dansk F-16B, avfyrade en AIM-120 AMRAAM under utprovningen av F-16A/B Mid-Life Update (MLU), som vi kan anse att F-16 blev ett äkta allvädersjaktplan. - http://www.f-16.net/f-16-news-article395.html Sista flygningen med J35J i tjänst genomfördes den 2 december 1998. Så danska F-16 hade alltså bara en ärlig chans mot J35 Draken i nästan exakt 11 månader... - https://www.dn.se/arkiv/inrikes/draken-landar-for-gott/ Värt att nämna är att vi började provflyga uppdaterade JA37D med Rb 99 AMRAAM under 1997. Den riktigt påläste kommer att påpeka att F-16C/D Block 25 fr.o.m. 1984 och framåt kan bära AIM-7 Sparrow och borde ha ansetts vara ett allvädersjaktplan redan då, men till mitt försvar så vill jag säga det att danskarna flyger F-16AM/BM I amerikansk tjänst så har det även funnits F-16A som modifierats för att bära AIM-7 Sparrow, men dom maskinerna verkar över lag ha tillhört ANG-divisioner med luftförsvarsuppgifter över Nordamerika. AIM-7 Sparrow kan bara hängas under balkläge 7 och 3 på. Sätter man det i sammanhanget att det är under dessa balkar som man bär attacklasten, och att F-16 tidigt blev ett kompetent multi role-flygplan (plus att Sparrows statistik under 40 års samlade insatser är ganska dålig) så har jag väldigt sällan sett annat än Sidewinders under F-16 innan AIM-120 blev tillgängliga på bred front. De bilder jag sett på F-16C och Sparrow kommer i huvudsak från mellanöstern. *Ang. Sparrows dåliga statistik. Ingen av de tidigare radarjaktrobotarna har levt upp till förväntningarna och frågan är givetvis vilken träffprocent Rb 27 (som i grunden var en modifierad amerikansk AIM-26B Falcon) eller för den delen, Rb 71, skulle ha haft under verklig strid. Som alltid när det handlar om uppgraderingar så handlar det om pengar. Enligt https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/J35J_Notis_2.htm så överskattade vi kostnaderna för att uppgradera radarn och siktessystemet vid Johan-modden (så pass att vi fick 12 flygplan extra!). Redan när SAAB började bygga Filip-kärrorna så blev det uppenbart att radar och elektronik tog betydligt mycket mera plats i flygkroppen än tänkt och resultatet blev att man tog bort automatkanonen i vänster vingrot. Centralkalkylatorn i Viggen och PS-46/A radarn är ganska stora pjäser och jag har svårt att tänka mig att de skulle fått rum i Draken. Ett alternativ kanske skulle ha varit att köpa in samma AN/APG-68 pulsdopplerradar som satt i F-16 Fighting Falcon, men jag gissar på att det hade antagligen kostat betydligt mer än hela Johan-modden, plus att jag vet inte om vi någonsin hade kunnat frigöra tillräckligt mycket plats i skrovet för att få plats med elektroniken som krävs för att skjuta semiaktiva radarjaktrobotar. (Jag har ett vagt minne av att jag läst/hört att det var besvärligt och dyrt att modifiera Air National Guards F-16A som skulle bära Sparrow) Min gissning är att Drakens IR-spanare under nosen till del kompenserade för bristen på en pulsdopplerradar. TILLÄGG: Enligt http://www.x-plane.org/home/urf/aviation/text/35draken.htm så fanns det tankar på att bygga en JA35 Draken med större nos (för en större radar) och IR-spanare, men detta blev det inget med och 1969 så bestämde man sig för att fortsätta med JA37. Jag har inte sett eller hört de här uppgifterna någon annanstans.
  21. 1 point
    Saab Announce First Steel Cutting of Swedish Navy’s Future SIGINT Vessel Swedish Navy SIGINT ship construction starts in Poland /Per
  22. 1 point
    Som jag skrev ovan så är detta INTE ett inköpsbeslut, det är ett beslut som ger möjlighet till försäljning, vilket är en helt annan sak. YLE ger en mycket mer nyanserad bild, men än så länge bara på finska https://yle.fi/uutiset/3-10060367
  23. 1 point
    Finland seeks Harpoon, ESSM missiles for new corvettes, missile boat upgrades Tyvärr tror jag finnarna gör ett stort misstag här när man väljer Harpoon som sin framtida sjörobot för samtliga ytstridsfartyg och som kustrobot. Så vitt jag kan bedöma så har Harpoon roboten börjat närma sig gränsen för sin utvecklingspotential. Naturligtvis har Harpoon sina fördelar som att den är väldigt kompakt och relativt liten och svår att upptäcka både på radar och visuellt, men i detta fall tror jag det är mer av ett politiskt beslut än nånting annat. Kan vara ett sätt att underlätta för en finsk NATO anslutning. Enligt min mening så hade RBS-15 Mk4 varit ett bättre val. /Per
  24. 1 point
    Nu är det ju så att mängden bomber är tämligen ointressant om de inte landar där det är avsett. Flera av dessa maskiner som är årsbarn med AJ kanske tar mer last, men AJ 37 hade oftast en avsevärt bättre nav- och bombdator. Vilket givetvis medförde att man oftare la lasten där den gjorde mest effekt. Dessutom är det ingen av de övriga attackmaskinerna som kunde prestera den passfrekvensen/dygn som AJ 37 kunde klara av, vilket förstås ger mer järnskrot i huvudet på den lede Fi. Nu gäller ju detta givetvis endast "dumma" bomber eftersom AJ 37 aldrig fick några styrda bomber.
  25. 1 point
    Vad är det ni säger?! Ni ger en förrådsman hjärtslag! SPRÄTTA INTE! Lämna in och byt istället, om du anser att din tilldelade utrustning inte är snygg. Bara för att det är samma M-nummer innebär inte det att du får förstöra kronans material hursomhelst, och du får INTE genomföra bestående modifiering av något som inte är ditt, för att det ser mer combat ut, eller någon annan tänkbar/otänkbar anledning... Herregud. EDIT: Även om de har samma M-nummer, så innebär inte det att de är identiska. Sömmar och skarvar är annorlunda, och en förrådsman som får in ett sönderklippt dok kommer säkerligen kassera det, precis som han kasserar sönderklippta handskar/stridsbälten/mössor/jackor/motsv. Att använda vita delen av "dok/m NBC" funkar utmärkt, om det skulle krångla så är det inte persedeln det är fel på, utan handhavaren.
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+02:00


×