Forums

Foto: Joakim Vidgren/Försvarsmakten Efter lunch idag avstannade verksamheten på första helikopterskvadronen i Luleå för att hedra och minnas tre kollegor som för tjugo år sedan omkom under en räddningsinsats i Tarfalamassivet. Foto: Joakim Vidgren/Försvarsmakten Vid ett försöka att undsätta två vana bergsbestigare som varit fast på fjället i nästan fyra dygn på grund av dåligt väder havererade en helikopter 10 Superpuma med kapten Sven Hjalmarsson, kapten Christer Calla och löjtnant Lennart Söderlund ombord. Mindre än 50 meter från de nödställda slog helikopterns huvudrotor av okänd anledning in i bergväggen med ett totalhaveri som följd. Helikoptern var vinterutrustad och anpassad för flygräddning. Besättningen var erfaren och vältränad, de båda piloterna hade flugit runt 2 000 timmar vardera med just den här helikoptertypen och hade tillsammans mer än 10 000 flygtimmar totalt. Vid haveritillfället klockan 1:36 på morgonen fredagen den 11 augusti 2000 hade molnen äntligen lättat och vädret blivit bättre. Ändå skedde olyckan. Foto: Joakim Vidgren/Försvarsmakten – Det är vår viktiga men tunga uppgift att föra minnet att Sven, Christer och Lennart vidare när de själva inte kan vara med oss. Trots att det gått tjugo år är det många kvar som jobbade tillsammans med dem och för alla på förbandet är det viktigt att hedra dem. Vi glömmer inte våra kollegor och deras uppoffring och vi tänker också på deras anhöriga, säger skvadronschef Niklas Perman. En tyst minut vid den minnessten över Tarfalaolyckan som finns inne på Luleå garnison. Foto: Joakim Vidgren/Försvarsmakten Text: Lasse Jansson Läsa hela inlägget här >>

Danska robotfregatten HDMS Ivar Huitfeldt avgick från Korsør igår med destination Hormuz sundet. Där ska hon delta i den franskledda operationen Agenor som syftar till att skydda handelstrafiken. Just nu befinner hon sig 60 km V om Ringkøping på västra Jylland med S kurs.     Danish Navy Frigate Iver Huitfeldt Deploys For Operation Agenor (NavalNews)   På den översta bilden på Ivar Huitfeldt ser det ut som om hon saknar 76 mm pjäsen i A-position förut, men fotot är förmodligen taget tidigare.   Iver Huitfeldt sejler mod Hormuzstrædet (forsvaret.dk)   Åtta europeiska stater (Tyskland, Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Portugal) stöder Operation AGENOR. Uppdraget är att garantera navigationsfrihet i den Persiska Viken i Arabien och Hormuz sundet medan man skyddar europeiska och internationella ekonomiska intressen. Organiserad i en anda av avtrappning av konflikter i området där man förlitar sig på marint havsövervakningsflyg håller operationsgruppen en konstant närvaro i viken och Hormuz sundet. HQ för de franska trupperna som är utplacerade i Förenade Arabemiraten (FFEAU) leder operationen.   /Per

Men hallå där! Bilder?

Jo, alla 24 Norgepjäserna är levererade. Benämns i FM 155mm Haub. Archer B!

Nu är den enkla anledningen till detta att det inte finns pengar till båda. Alltså får vi välja, avancerade stridsfartyg som kan användas i hela konfliktskalan, eller enkla patrullfartyg för fredstida bevakningsuppgifter och vissa enklare uppgifter i ett krisläge - men som är menlösa i ett krigsläge.  Dessutom har vi ju i Sverige den självständiga myndigheten Kustbevakningen, med egna fartyg och båtar. Vars uppdrag det är att lösa bl.a. sjöövervakning,  ordningshållning i sjötrafiken samt utöva tillsyn och kontroll inom fiskeri, tull, gräns, sjötrafik, jakt, naturvård och miljöbrott. D.v.s. i stort sett sådana uppgifter som patrullfartyg som River klassen är avsedda för.     Alla KBV:s nyare patrullfartyg är byggda utomlands så precis så har ju Sverige redan gjort. Men jag håller med om att om det (mot all förmodan!) skulle bli aktuellt för FM att skaffa OPV:er, så vore som du säger en färdig MOTS-lösning det bästa.     Till viss del så är det möjligt ja, men inte i den grad att de kan jämföras med riktiga stridsfartyg. OPV:er är ju byggda för att vara förhållandevis billiga i både anskaffning och drift. De är därför byggda med lägre krav på strukturellt och organisatoriskt skadeskydd, enklare drivlinor med resulterande lägre fart, enklare sensorer, enklare lätta vapensystem, och väldigt begränsad sambands och stridsledningsförmåga.      Fast det det du beskriver är lite utav en utopi. Det är inte så enkelt som att bara hänga på lite ny utrustning på ett befintligt fartyg när behovet dyker upp, och vips så har man en ny förmåga. Flera länder har provat det konceptet, men ingen har riktigt lyckats. Ett exempel är Danmark med Stanflex 300, där tanken var att man skulle kunna bygga generiska skrov som snabbt skulle kunna växla mellan bl.a. ytstrid, ubåtsjakt, sjömätning och minröjning efter behov, genom att enkelt byta uppdragsmoduler. I praktiken fungerade inte det här eftersom besättningarna måste kunna använda prylarna också, vilket kräver att man använder och övar med dem. Och fartygens små besättningar kunde omöjligt upprätthålla kompetensen och bli duktiga på alla dessa olika roller, så tillslut fick man på traditionellt sätt ändå ha dedikerade skrov och besättningar för de olika rollerna, och låta de (förhållandevis!) klumpiga och utrymmeskrävande uppdragsmodulerna vara installerade i samma skrov över tiden.    Det jag vill komma till är att om du vill ha en ekonomisk OPV för fredstida patrullering så bygg en sådan, men förvänta dig inte att den ska lösa kvalificerade stridsuppgifter - då krävs det helt andra plattformar. Och visst kan jag se ett syfte med OPV:er även i svenska flottan, men behovet av kvalificerade stridsfartyg är mycket större, och ekonomin ytterst begränsad - och då är prioriteringen väldigt enkel i min värld! Speciellt då en korvett kan lösa en OPV:s alla uppgifter (om än till en högre kostnad!), men en OPV kan bara lösa ett fåtal av en korvetts uppgifter...