Forums

Värt att minnas är att tillgången till atacms är begränsad. Runt 50 per år och det är många som beställt, så även om vi beställt 200 så betyder inte det att vi säkert fått mer än 20 särskilt snabbt. Det verkar också vara så att 20 var det tak som usa gick med på, detta är problemet med att använda usa som leverantör de sätter stenhårda tak på mängder ammunition till systemen vi får ha i lager.

USA, Danmark och Grönland har undertecknat ett försvarsavtal som tillåter Washington att bygga två nya militärbaser i det arktiska territoriet, samtidigt som Köpenhamns suveränitet över området bekräftas.   Avtalet ändrar och uppdaterar ett försvarsavtal från 1951 mellan Danmark och USA. Enligt det nya avtalet ska USA ”ges tillåtelse att upprätta ytterligare försvarsområden vid Narsarsuaq och Mestersvig” – platser som ligger i södra respektive östra Grönland.   Narsarsuaq är en före detta civil flygplats och bas från andra världskriget. Platsen har tillgång till djupt vatten och en lång landningsbana (1830 m) som amerikanska militäringenjörer nyligen har inspekterat, vilket USA:s nordkommando (USNORTHCOM) har bekräftat för BBC. Narsarsuaq ligger ca 180 km från Grönlands sydligaste spets.   Utposten vid Mestersvig är avlägsen, betydligt mindre utbyggd och används av en dansk militär hundsläde-enhet. Mestersvig har ett litet flygfält, Mestersvig Flyveplads, med en grusbana på cirka 1 800 meter. Mestersvig ligger i nordlig latitud ungefär vid Jan Mayen.    ”Utformningen och de tekniska detaljerna” kring baserna återstår att fastställa, och enligt avtalet måste alla parter vara överens om dessa. Detta innebär att USA:s säkerhetsåtgärder inte är obegränsade och att godkännande från både Grönland och Danmark fortfarande krävs.   Washington driver för närvarande rymdbasen Pituffik (tidigare Thule Air Base) i nordvästra Grönland, och det nya avtalet ger USA möjlighet att ”modernisera och utöka sin verksamhet” där.   Avtalet slår också fast att ”ingen stat som inte är medlem i Nato får tillåtelse att upprätta egna bemannade eller obemannade militära anläggningar på Grönland, och inte heller tillåts ha en varaktig militär närvaro där”. Källa: BBC artikel. https://www.bbc.com/news/articles/c9dr74g32g8go Narsarsuaq. Wikipedia artikel. Mestersvig. Wikipedia artikel. Översatt med Google Translate.

Det er første gangen siden man begynte å regne i generasjoner av kampfly at utviklingen tar ett slikt mellomliggende utviklings steg. Under den kalde krigen med ett uniformt og forenklet fiendebilde erstattet en generasjon den andre  kant i kant. Det var små muligheter for at den operative verdien av en tidligere kampflygenrasjon kunne strekkes og forbedres over i en ny på en regningsvarende måte. Grunnen til det er flere. For det første var utviklingskostnaden lavere på helt nye system, med konsekvens at prisen på store og små forbedringer lå nærmere kostnaden i å anskaffe ett helt nytt system. For det andre var kunnskapen om den reelle livslengden på flyskrog mangelfull. Fra og med 4. generasjon ble det tydligere at livslengden på ett skrog kunne fordobles relativt lett og kostnadseffektivt. F-16 gikk f .eks fra 20 til 40+ år. Noe som ble attraktivt da prisen for utvikling og kjøp av helt nye maskiner skjøt  fart med eksponesiell stigning. Samtidig og - helst noe tidligere, gikk betydningen av fart og fysiske egenskaper ned og ble dreid mot å utnyttet det transoniske kampområdet bedre. Sterkt fordyrende ytre egenskaper som topphastighet og total flyhøyde ble erstattet av manøverbarhet og stigevne og av det som var inne i skroget av elektronikk og kamp forbedrende utrustning. Slutten av den kalde krigen og en mer differensiert geopolitisk orden betød en lenger overgangsperiode til helt nye system og ett mindre entydig trusselbilde. Noe som får betydning for verdens eneste supermakt som må forholde seg til langt flere kamp scenarier med motstandere av ulik kvalitet - samtidig. Derfor får F-15 og F-16 en ny vår. Også for mindre stater og regioner får dette betydning da ikke alle har behov for den mest avanserte teknologien like raskt. En ytterlige faktor er utvikling av loyal wing man konseptet som drar ressurser fra  anskaffelser av bemannede steahlt fly. Noe som gir ett rom for å fylle på med billigere 4. generasjons systemer for å nå volummål. Samtidig kan disse forbedres med eksiterende teknologi til fortsatt å være formidable kampsystemer i  flere tiår. Derfor får de en dobbel fordel å anskaffe. En supermakt vil her ha en avgjørende fordel, da "dele katalogen" er overlegen ett mindre land med mindre ressurser til å utvikle ett assosiert dele system.   Utviklingen av moderne kampfly over generasjoner viser derfor ett uhyre sammensatt bilde der nyere teknologier overtar der gamle utviklingstrekk må oppgis. Tydeligst ser man dette fra 2. til 3. generasjon, der utviklingen mot hastigheter på mach 3-5 og flyhøyder på 100000 fot stanset opp på mach 2 og 50000 fot i 3. generasjon. Det var på samme tid elektronikk ble digital og relativt billigere å utvikle, men fortsatt dyr nok til kraftige system kostnader. Noe av det samme skjer kanskje nå, men på litt andre og omvendte måter. Utviklingen mot hypersoniske systemer vil i så fall være fortsettelsen på 2. generasjon som (XF-103 og XF-108) fra det tidlige 60 tallet. Men før vi når dit, må vi delvis gjennom en mellomperiode som er mer  tilbakeskuende teknologisk enn revolusjonerende. Men fortsatt moderne og relevant.

Två st StrB 90 har transporterats till Kanada för utlåning:       amfibieregementet_amf4 på Instagram   /Per

Tycker bara 20 st ATACMS är väl lite i avvaktan på eventuellt PrSM.