Jump to content

Svenska ubåtsvapnet


A2Keltainen

Recommended Posts

Annars skulle väl ett par små ubåtar kunna ställa till med hyffsat mycket förvirring i Ålands skärgård?

Är inte den finska skärgården i Finska Viken ochså hyffsat "stor"?

Finland får absolut inte använda Åland till ubåtsoperationer. Det skulle flagrant strida mot gällade avtal angående Åland.

 

Inget militärt får förekomma på Åland, och svenska måste vara ett officiellt språk i Finland. Annars faller NF's föreläggande att Åland skall ha suverän status som en del av Finland, istället för att vara en naturlig del av Sverige.

Link to comment
Share on other sites

2. Efter alla insater görs bottenundersökningar samt att i minlinjerna gjorde man regelbundet underhålls arbeten

Så du menar att all botten i svenska skärgården är finkammad och dessutom av någon som skulle berätta för allmänheten vad som hittats? :blink:

Link to comment
Share on other sites

Annars skulle väl ett par små ubåtar kunna ställa till med hyffsat mycket förvirring i Ålands skärgård?

Är inte den finska skärgården i Finska Viken ochså hyffsat "stor"?

Finland får absolut inte använda Åland till ubåtsoperationer. Det skulle flagrant strida mot gällade avtal angående Åland.

 

Inget militärt får förekomma på Åland, och svenska måste vara ett officiellt språk i Finland. Annars faller NF's föreläggande att Åland skall ha suverän status som en del av Finland, istället för att vara en naturlig del av Sverige.

Sorry, glömde Ålands status :blink:

Link to comment
Share on other sites

Annars skulle väl ett par små ubåtar kunna ställa till med hyffsat mycket förvirring i Ålands skärgård?

Är inte den finska skärgården i Finska Viken ochså hyffsat "stor"?

Finland får absolut inte använda Åland till ubåtsoperationer. Det skulle flagrant strida mot gällade avtal angående Åland.

 

Inget militärt får förekomma på Åland, och svenska måste vara ett officiellt språk i Finland. Annars faller NF's föreläggande att Åland skall ha suverän status som en del av Finland, istället för att vara en naturlig del av Sverige.

Svenska behöver väl inte vara ett officiellt språk i finland, det räcker väl med att ålänningarna är garanterade att få ha det som sitt modersmål?

Link to comment
Share on other sites

För att gå mer OT så kan jag ju tillägga att Finlandsbåten stannade på Åland på väg till Finland. På båten fanns materiel tillhörande NL03 och dess personal (påväg till NP03). Detta fick vissa följder. Tror det skrevs någon artikel om det.

Link to comment
Share on other sites

2. Efter alla insater görs bottenundersökningar samt att i minlinjerna gjorde man regelbundet underhålls arbeten

Så du menar att all botten i svenska skärgården är finkammad och dessutom av någon som skulle berätta för allmänheten vad som hittats? :dong:

NEJ inte att ALL botten är undersökt men all botten där vapeninsats har gjorts är undersökt. dessutom undersökte man botten på många ställen där man haft indikationer och observationer.

 

Sen har jag jobbat ihop med både dom militära och civila kollegorna som svarade för dykningarna och jag är HELT övertygad om att dom inte hade låtit sig tystas.

Link to comment
Share on other sites

Annars skulle väl ett par små ubåtar kunna ställa till med hyffsat mycket förvirring i Ålands skärgård?

Är inte den finska skärgården i Finska Viken ochså hyffsat "stor"?

Finland får absolut inte använda Åland till ubåtsoperationer. Det skulle flagrant strida mot gällade avtal angående Åland.

 

Inget militärt får förekomma på Åland, och svenska måste vara ett officiellt språk i Finland. Annars faller NF's föreläggande att Åland skall ha suverän status som en del av Finland, istället för att vara en naturlig del av Sverige.

Svenska behöver väl inte vara ett officiellt språk i finland, det räcker väl med att ålänningarna är garanterade att få ha det som sitt modersmål?

Modersmål kan staten utan konfiskering av spädbarn omöjligt bestämma. Halonen och Vanhanen verkar inte vara inne på den linjen... ;)

 

Känner inte till avtalet Pal refererar till, men misstänker att det handlar om att ålänningarna ska ha lika stor möjlighet att ha något att säga till om i det offentliga Finland som fastlänningarna. Så det kan mycket väl stämma.

Edited by Vysotskij
Link to comment
Share on other sites

Ett stort problem vid ubåtsjakt är ju att ubåten inte behöver vara rysk, utan (väst)tysk, och då har ju regeringen ett litet problem...

 

Att snacka om svensk ubåtsjakt som dålig tycker jag är rätt, det är bara att konstatera att vi inte ansträngde oss tillräckligt mycket. Men istället för att stå peka och veta bättre tycker jag att man ska försöka tänka: Vad skulle vi gjort istället, och hur mycket pengar skulle vi satsat?Det är lätt att bara skrika efter ubåtsjaktflygplan, enorma magnet/laser-stationer och andra häftiga saker, men hur realistiskt är det?

 

Tidigare nämdes att man kan upptäcka ubåtar som flyr på doppler effekt, men vad ska du göra om du upptäcker att ubåten går fortare än ditt fartyg? Speciellt när du vet att du inte kan köra fortare än 20 knop med släp-hydrofonen(sonaren) nere.

Link to comment
Share on other sites

Jag ser inget motiv att sänka en främmande ubåt i fredstid. Om vi vet att den är där och den vet att vi vet samt att den är identifierad så ser jag inga problem med att släppa ut den på internationellt vatten och låta politikerna ta över.

 

Om man studerar ett sjökort inser man snabbt att det är svårt att av misstag passera en angöring och ta sig via farleder in i skärgården. Stockholms skärgård är inte lätt att navigera i om man har radar, gps, sjökort och sikt samt ett djupgående på mindre än 5 meter. Tänk då hur det ska vara att göra detsamma när du ska hålla din farkost under ytan; gärna mer än 10 meter för att inte rammas av ett lastfartyg. Sen ska du hålla dig från bottnen, med säkerhetsavstånd och tro inte att du kan ha ett ekolod. Det kräver förberedelser.

 

Det skulle förvåna mig om de flesta främmande makter runt oss inte har genomfört navigeringsövningar i vår skärgård. Både med undervattensfarkoster och ytfartyg.

 

Varför har vi då inte "fått upp" någon ubåt? Personligen tror jag som många andra här att vi inte skulle kunna hålla det hemligt om vi sänkt en främmande ubåt. Det är allt för många inblandade. Det faktum att vi gjort skarpa vapeninstatser samt utvecklat vapensystem med syftet att skada men inte sänka ubåtar tycker jag talar sitt tydliga språk. Det har utan tvekan förkommit kränkningar, innanför kustlinjen. Hade viljan funnits att sänka dessa kränkande farkoster hade det med största sannolikhet gjorts.

Link to comment
Share on other sites

Tidigare nämdes att man kan upptäcka ubåtar som flyr på doppler effekt, men vad ska du göra om du upptäcker att ubåten går fortare än ditt fartyg? Speciellt när du vet att du inte kan köra fortare än 20 knop med släp-hydrofonen(sonaren) nere.

Du åker inte så snabbt i uläge inomskärs.

 

Skulle det hela vara mellan kustlinjen och territorialvattengränsen beror det på om du har tillgång till helikopter och/eller andra enheter. Ett ytfartyg jagar sällan ubåt ensamt...

Link to comment
Share on other sites

Jag ser inget motiv att sänka en främmande ubåt i fredstid. Om vi vet att den är där och den vet att vi vet samt att den är identifierad så ser jag inga problem med att släppa ut den på internationellt vatten och låta politikerna ta över.

 

 

Det skulle förvåna mig om de flesta främmande makter runt oss inte har genomfört navigeringsövningar i vår skärgård. Både med undervattensfarkoster och ytfartyg.

 

Hade viljan funnits att sänka dessa kränkande farkoster hade det med största sannolikhet gjorts.

Att vi vet att dom är där och att dom vet om det var väl inget ovanligt, men när du talar om identifierad vad menar du då, Optisk, Lofar, magnetik eller vad?

 

Det skulle förvåna mig om de flesta främmande makter runt oss inte har genomfört navigeringsövningar i vår skärgård. Både med undervattensfarkoster och ytfartyg.

Vilka främmande makter har:

1. Tekniken

2. Motiv

3. Möjlighet att dölja det

När det gäller UV verksamhet?

 

Vad gäller Ytfartyg så kan vem som helst öva navigering där det inte är skyddsområden och det rör sig om fritidbåtar, men menar du nåt annat ?

 

Hade viljan funnits att sänka dessa kränkande farkoster hade det med största sannolikhet gjorts.

Med vilka vapensystem ? och viljan hos vem ?

Link to comment
Share on other sites

Ett stort problem vid ubåtsjakt är ju att ubåten inte behöver vara rysk, utan (väst)tysk, och då har ju regeringen ett litet problem...

Om man utgår ifrån att man inte sänker ubåten precis vid territorialvattengränsen, så tycker jag att den västtyska regeringen borde ha haft ett ännu större problem, när de ska förklara vad en av deras ubåtar gjorde inne i den svenska skärgården i uläge.

Link to comment
Share on other sites

Ett stort problem vid ubåtsjakt är ju att ubåten inte behöver vara rysk, utan (väst)tysk, och då har ju regeringen ett litet problem...

Om man utgår ifrån att man inte sänker ubåten precis vid territorialvattengränsen, så tycker jag att den västtyska regeringen borde ha haft ett ännu större problem, när de ska förklara vad en av deras ubåtar gjorde inne i den svenska skärgården i uläge.

Det beror vem som var/är mest beroende av att dem goda relationerna uppehålls.

Jag tvivlar på att Sverige hade tjänat på att anklaga en vänligt sinnat land som dessutom var en viktig handelspartner för att kränka svenskt territorium.

 

Snacka om en "no win" situation för båda parter.

Link to comment
Share on other sites

Jag tvivlar på att Sverige hade tjänat på att anklaga en vänligt sinnat land som dessutom var en viktig handelspartner för att kränka svenskt territorium.

Om en västtysk ubåt exempelvis hade blivit sänkt en bra bit in i Stockholms skärgård, så hade det väl inte varit frågan om att anklaga västtyskarna att de kränker svenska vatten, utan istället att kallt konstatera att deras ubåt var där. Det hade varit lite svårt för västtyskarna att bortse från fysiska bevis i form av en sänkt ubåt, och i den situationen komma och säga att det bara är tomma anklagelser att deras ubåtar varit inne på svenskt vatten. Vilken förklaring skulle västtyskarna ha gett till att deras ubåt var där den var? Felnavigering? Jag gissar att vi hade fått en markant minskning av kränkningarna om både väst och öst fått se att svenska ubåtsjaktsförband faktiskt kunde hitta och sänka ubåtar, och dessutom hade den politiska viljan att göra det. Både väst och öst hade dessutom fått en garanti om att den andras ubåtar inte nödvändigtvis kunde lita på att gömma sig inne på svenskt vatten i händelse av krig mellan väst och öst.

Link to comment
Share on other sites

Tidigare nämdes att man kan upptäcka ubåtar som flyr på doppler effekt, men vad ska du göra om du upptäcker att ubåten går fortare än ditt fartyg? Speciellt när du vet att du inte kan köra fortare än 20 knop med släp-hydrofonen(sonaren) nere.

Leda in en helikopter? Ubåtsjakt är ett lagarbete.

 

Edit: Pucktvåa som det brukar heta...

Edited by eskil
Link to comment
Share on other sites

Ett stort problem vid ubåtsjakt är ju att ubåten inte behöver vara rysk, utan (väst)tysk, och då har ju regeringen ett litet problem...

Om man utgår ifrån att man inte sänker ubåten precis vid territorialvattengränsen, så tycker jag att den västtyska regeringen borde ha haft ett ännu större problem, när de ska förklara vad en av deras ubåtar gjorde inne i den svenska skärgården i uläge.

Det beror vem som var/är mest beroende av att dem goda relationerna uppehålls.

Jag tvivlar på att Sverige hade tjänat på att anklaga en vänligt sinnat land som dessutom var en viktig handelspartner för att kränka svenskt territorium.

 

Snacka om en "no win" situation för båda parter.

Jag citerar mig själv

Vilka främmande makter har:

1. Tekniken

2. Motiv

3. Möjlighet att dölja det

 

Om vi nu tar Västtyskarna och analyserar frågan om dom har kränkt vårat inre vatten:

1, Så har dom konventionella Ubåtar men inga Miniubåtar. det innebär att dom kan vara skyldiga till en del intrång men inte alla.

2. Jag ser inget tillräckligt starkt motiv mht den politiska risken. Vad hade dom att vinna?

3. Hade det gått att dölja en flerårig illegal verksamhet i ett demokratisk land med värnpliktsarme?

 

Som svar får jag ett Mja och två Nej.

 

-----------------------------------------------------------------

 

Som ett litet tillägg så har dom seglat in på vårt territorialvattnen minst en gång. På 80 talet kom en V-Tysk i Uläge, 2km (?) in på Västkusten. En HKP pingade och kastade knallskott, varvid Ubåten fastställde sin position (radar/periskop?) och omedelbart lämnade Svenskt vatten. Några dar senare kom en ursäkt via Tyska UD.

 

edit: tillägg Tyska o Brittiska kränkningar i Ytläge

Edited by lanrezac
Link to comment
Share on other sites

Att vi vet att dom är där och att dom vet om det var väl inget ovanligt, men när du talar om identifierad vad menar du då, Optisk, Lofar, magnetik eller vad?

Metoderna du nämner kan ju användas för att såväl typ- som ibland individbestämma. Jag menar just det; typbestäm kontakten och om möjligt individbestäm den.

Link to comment
Share on other sites

Att vi vet att dom är där och att dom vet om det var väl inget ovanligt, men när du talar om identifierad vad menar du då, Optisk, Lofar, magnetik eller vad?

Metoderna du nämner kan ju användas för att såväl typ- som ibland individbestämma. Jag menar just det; typbestäm kontakten och om möjligt individbestäm den.

Alla kan politiskt sett förnekas Jmf med U2 Planet, det var först när man visade upp vraket och Gary Powers i TV som inte USA kunde förneka det längre och fick sluta med spaningsflygningarna.

Link to comment
Share on other sites

Under den s.k Hårsfjärdenincidenten i mitten av 80-talet fick det stora och allt annat än tysta fartyget HMS Visborg, till allas förvåning och frustration, ORDER om att mitt under pågående ubåtsjakt gå ut och röra på sig i hårsan. Varför? Fartyget hade varken lämplig beväpning eller medel att spana efter u-båt med.

Under samma incident kunde en signatur från en svepande radar identifieras som sannolikt västtysk och härstammande från en större ubåt i läge strax utanför svenskt territorialvatten. Miniubåtar fanns i NATO. Italienarna hade minst två på 80-talet. Jag har glömt de exakta uppgifterna kring identifieringen och ordern till Visborg, men de står att läsa om i Olle Thunanders bok om u-båtskränkningarna och de här uppgifterna HAR bekräftats av folk som var med på den tiden till mig personligen.

Vad exakt som hände i alla ubåtssammanhang på 80-talet får vi nu levande sannolikt aldrig veta. Motiven är också fördolda i sekretessens dimmor.

 

Det sannolika syftet må dock ha varit godtagbart: Att snäppa upp den svenska flottans kapacitet att jaga u-båtar och beredas medel för detta genom att skapa ett underlag för att fatta politiska beslut om satsningar.

 

Att man valde väst-sidan som "partner in crime" för att uppnå målet är väl inte så konstigt. Sovjetunionen var, om nu inte alla glömt det, vår sannolika motståndare och hade "navigerat fel" en bra bit in på svenskt skyddsområde bara året tidigare.

Det är så märkligt här i landet, hur låsta vi är i det förlegade neutralitetstänket. Vi har under flera år nu indoktrinerats att tycka att den svenska neutralitetspolitiken är det enda godtagbara alternativet på ett nästan hysteriskt fanatiskt sätt. Folk skiter nästan på sig när man talar om "försvarssamarbete", "allians" och "ömsesidig säkerhetspolitik". NATO är ett riktigt FULT ord. Vad man faktiskt glömmer, eller inte vill se, är att vi idag nästan helt saknar förmåga att stå emot ett militärt angrepp och att vi dessutom förlitar oss på att FN (herregud! jag får nästan ett förmaksflimmer) skall komma till vår hjälp och det otänkbara blir tänkbart. Politikerna saknar däremot modet att genomdriva nedrustningspolitikens yttersta konsekvens och gå med i en europeisk försvarsunion. Jag tror säkert att både sossarna och de borgerliga egentligen skulle vilja det här sedan länge, men Svenne Banan är så hjärntvättad att ingen pallar ta beslutet.

 

Nu gick jag både OT och tangerade gränsen för "otillbörlig politisk agitation på forumet", så jag drar ned brallorna och gör mig redo för blå-gul spanking.

Blågul> :baskerHV: <Ragulin

Link to comment
Share on other sites

Under den s.k Hårsfjärdenincidenten i mitten av 80-talet fick det stora och allt annat än tysta fartyget HMS Visborg, till allas förvåning och frustration, ORDER om att mitt under pågående ubåtsjakt gå ut och röra på sig i hårsan. Varför? Fartyget hade varken lämplig beväpning eller medel att spana efter u-båt med.

Under samma incident kunde en signatur från en svepande radar identifieras som sannolikt västtysk och härstammande från en större ubåt i läge strax utanför svenskt territorialvatten. Miniubåtar fanns i NATO. Italienarna hade minst två på 80-talet. Jag har glömt de exakta uppgifterna kring identifieringen och ordern till Visborg, men de står att läsa om i Olle Thunanders bok om u-båtskränkningarna och de här uppgifterna HAR bekräftats av folk som var med på den tiden till mig personligen.

Vad exakt som hände i alla ubåtssammanhang på 80-talet får vi nu levande sannolikt aldrig veta. Motiven är också fördolda i sekretessens dimmor.

 

Det sannolika syftet må dock ha varit godtagbart: Att snäppa upp den svenska flottans kapacitet att jaga u-båtar och beredas medel för detta genom att skapa ett underlag för att fatta politiska beslut om satsningar.

 

Att man valde väst-sidan som "partner in crime" för att uppnå målet är väl inte så konstigt. Sovjetunionen var, om nu inte alla glömt det, vår sannolika motståndare och hade "navigerat fel" en bra bit in på svenskt skyddsområde bara året tidigare.

Det är så märkligt här i landet, hur låsta vi är i det förlegade neutralitetstänket. Vi har under flera år nu indoktrinerats att tycka att den svenska neutralitetspolitiken är det enda godtagbara alternativet på ett nästan hysteriskt fanatiskt sätt. Folk skiter nästan på sig när man talar om "försvarssamarbete", "allians" och "ömsesidig säkerhetspolitik". NATO är ett riktigt FULT ord. Vad man faktiskt glömmer, eller inte vill se, är att vi idag nästan helt saknar förmåga att stå emot ett militärt angrepp och att vi dessutom förlitar oss på att FN (herregud! jag får nästan ett förmaksflimmer) skall komma till vår hjälp och det otänkbara blir tänkbart. Politikerna saknar däremot modet att genomdriva nedrustningspolitikens yttersta konsekvens och gå med i en europeisk försvarsunion. Jag tror säkert att både sossarna och de borgerliga egentligen skulle vilja det här sedan länge, men Svenne Banan är så hjärntvättad att ingen pallar ta beslutet.

 

Nu gick jag både OT och tangerade gränsen för "otillbörlig politisk agitation på forumet", så jag drar ned brallorna och gör mig redo för blå-gul spanking.

Blågul> :baskerKav: <Ragulin

Sammanfattningsvis NEJ.

 

Till skillnad från många andra jobbade jag i en ubåtsskyddsenhet på 80talet där jag bla gjorde första analys på intressanta ljud och mangnetikutslag och bedömde om dom skulle sändas vidare uppåt.

Link to comment
Share on other sites

Det är så märkligt här i landet, hur låsta vi är i det förlegade neutralitetstänket. Vi har under flera år nu indoktrinerats att tycka att den svenska neutralitetspolitiken är det enda godtagbara alternativet på ett nästan hysteriskt fanatiskt sätt. Folk skiter nästan på sig när man talar om "försvarssamarbete", "allians" och "ömsesidig säkerhetspolitik". NATO är ett riktigt FULT ord.

Vilka är vi? Du? Jag? Syrén? Björklund? Alla som röstar?

Link to comment
Share on other sites

@Vysotskij

 

Ahh, en existensiell fråga! Vilka är de "vi" jag avser? Tja, delvis motsäger jag ju mig själv i inlägget eftersom jag personligen inte hänför mig till den hjärntvättade och grundlurade skaran när det gäller just den här frågan. Med "vi" avses förstås samlingsgreppet Det Svenska Folket. Kan även lite vanvördigt kallas "Svenne Pung", "Svenne Banan" eller lite mer vedertaget polerat "Svensson".

Vi "som röstar" har begränsade och mycket små möjligheter att påverka, det vet du lika bra som jag, O Store Pedagog! ;)

 

Speciellt svårt blir det att plötsligt vakna upp en dag och se sig i badrumsspegeln och utbrista

"JA! Nu är det nog tammefan bäst att vi tar ett ansvar här i Riket och sällar in oss i en försvarsallians med andra stater vi förresten redan befinner oss i en union med, för på egen hand har vi varken viljan eller förmågan att kunna lösa försvaret av vårt territorium längre. Förvisso blir det nog inget krig de närmaste 10 åren, men fan vet... Det är bättre att vara "safe than sorry", eller hur? Speciellt nu, när en uppsjö gamla WP-stater redan gått med i NATO och är fullvärdiga medlemmar av samma union som oss. Det finns kanske inget vettigt behov av att, om det nu är av hänsyn till Finland eller vad det nu kan vara, utgöra ett neutralt flankskydd till Sovjetunionen. De försvann ju oxå för femton år sedan förresten och nu är de ju inga onda kommunister längre utan de vill ju bara göra bissniss som alla andra. USA är ju fortfarande jättedumt, speciellt med den där korkade texasgubben som president, men vi är ju kompisar med alla andra. Engelsmännen är ju lite bleka om nosen och har dåliga tänder, men de är bra på att kriga, det vet man ju. Tyskarna har ju startat ett par världskrig redan, men sedan de där otäcka nazisterna börjat dö av på allvar, så är de ju riktigt trevliga. Våra grannar ute på landet är tyskar och de är ju jättetrevliga. Sedan de återförenades med Östtyskland har de inte råd att åka utomlands och DOMINERA lika mycket som de gjorde förr heller. Fransmännen är ju lite mopsiga och sådär och tror att de fortfarande är något. Vägrar prata annat än franska gör de också. Skitjobbigt att semestra i Frankrike, men vaffan, de vågar ju stå upp mot de där jänkarna som var som dumma i Vietnam och som nu är taskiga mot alla araber. Spanien och Italien är ju jätteschyssta och har god mat och gott vin, fast de är ju inget vidare på att kriga utom mot u-landsfolk då'rå... Man kanske skulle gå med i en militärallians med lite vettiga folk i grannområdet då... danskarna och norrmännen har det ju fungerat för och de bryter ju inte ryggen av sig varken i Irak, Aghanistan eller någon annanstans heller. Det vore nog det enda rätta och hederliga mot hela Sverige det. Då skulle vi kanske få ut något konstruktivt av de 40 MILJARDER vi spolar ner i toaletten varje år under namnet förvarsbudget."

 

när man i GENERATIONER fått höra hur jäkla bra det varit att vara alliansfri och neutral. Vi har ju inte haft krig på över 200 år medan hela Europa har brunnit.

 

Med facit i hand kan jag hålla med om att vår neutralitet har räddat våra bleka, vita arslen ett par gånger, men den tiden är ju uppenbarligen förbi och då bör man kanske seriöst ompröva politiken.

 

Det här hade inte mycket att göra med ämnet i tråden..... En mindre "Ulysses" blev det också. Jag skäms vänster!

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att de flesta som har åsikter i frågan och tillhör folkmajoriteten tycker ungefär som jag, nämligen:

 

i) Alliansfriheten sen 1945 har funkat för Sverige precis som NATO-anslutningen funkat för Norge. Nackdelarna för Sverige har varit att vi behövt betydligt högre militärutgifter; fördelarna möjligen att vi under kalla kriget kunde fungera som medlare på ett bättre sätt. Det första är idag osäkert; det sista verkar helt överspelat. Moraliskt kan det kännas tveksamt att ha byggt säkerhetspolitiken på att jobba för NATO-stöd utan att självt ställa ut garantier. Å andra sidan finns nog ingen nations säkerhetspolitik som satt etiska principer framför landets överlevnad, samtidigt som Sveriges NATO-nej möjligen gjorde tillvaron lättare för Finland och därmed trots allt minskade krigsrisken i Nordeuropa.

 

ii) Det mesta av ovanstående är historia. Frågan om svenskt NATO-medlemskap bör bygga på situationen i nuet. Att byta säkerhetspolitisk linje bör vara ett långsiktigt beslut. Trovärdighetskostnaderna gör att den typen av beslut kanske kan fattas två gånger per sekel i fredstid. Innan vi känner till vilken NATO:s nya roll kommer att bli har Sverige större säkerhetspolitisk handlingsfrihet genom att jobba för europeisk säkerhetspolitisk integration utanför alliansen.

Link to comment
Share on other sites

Tillåt mig anmäla en avvikande uppfattning! Vi har ingen större eller mindre handlingsfrihet alls när det gäller att verka för en säkerhetspolitisk integration. Faktum är att vi redan ÄR MED i en union av ett icke ringa antal europeiska stater. Av dessa stater är redan en majoritet med i, eller med båda fötterna före, på väg in i NATO. Handlingsfriheten för NATO-medlemmarna är befäst vilket torde bevisas av aktiviterna i Irak, Afghanistan osv. På vilket sätt skulle ett svensk medlemskap i en europeisk fösvars/militärallians verka säkerhetspolitiskt destabiliserande? Jag kan liksom inte se problematiken. Snarare är det så att vi har ett försvar som INTE kan lösa sin uppgift trots att det kostar oss 40 miljarder om året i skattemedel. Det enda raka hade varit att avveckla det som inte behövs inom alliansen, bygga ut det vi är duktiga på (som exempelvis då ytstrid inom kustnära vatten, minröjning och u-båtar) och som efterfrågas.

 

Nu håller EU som värst på att försöka hitta formerna i kostymen och fast vi gått med, så har vi hållit en låg profil -för att inte säga väldigt skeptisk profil -i vårt engagemang. En försvarsallians är kanske inte det som just nu står högst på dagordningen för EU, men arbetet har påbörjats och linjerna började utkristallisera sig i det förslag på ny författning som nu sågas hej vilt i en massa folkomröstningar. Folk har inte hängt med och är kritiska för att det hela känns som ett projekt för och av eliten och att makten kommer allt längre ifrån medborgarna. En massa sjuka jordbrukssubvensioner, lönedumpning, prisstegringar i och med införandet av den gemensamma valutan, halvmygel och skumrask med bidrag hjälper inte till att förankra projektet hos befolkningen. MEN, nu är vi med i båten och då får vi baske mig börja ro lite också. Märk väl; Jag var/är själv EU-skeptiker och röstade NEJ till EMU när det begav sig, men jag anser att beslutet är taget och då får vi gilla läget. Självklart behöver EU en gemensam utrikes och säkerhetspolitik -allt annat vore fel. Självklart skall Sverige, i egenskap av medlem i unionen, vara med fullt ut i detta samarbete. Att britterna, som sitter i knäet på USA, och USA, som ser sin position i Europa hotad, stretar emot är inte konstigt. NATO är just nu den enda fungerande faktorn i sammanhanget, men att det skall förbli så är inte självklart. Ett svensk medlemskap bör knytas i första hand till ett europeiskt försvarsförbund, men dörren till NATO förbli öppen.

(Nu är det pinsamt långt tillbaka till topic) :ph34r:

Link to comment
Share on other sites

Ubåten – ett system med unik förmåga?

Olle Kolb, Örlkn

Försvarshögskolan

2004

 

http://bibliotek.fhs.mil.se/publikationer/...4/kolb_2045.pdf

 

Edit:

 

Ubåtar utnyttjas för strategisk underrättelsetjänst, vilket inte direkt drivs av de  operativa kraven, men har stor betydelse för Sveriges tekniska underrättelsetjänst och vårt samarbete med andra länder. Ubåtssystemet har dessutom betydelse för såväl vår förmåga till, som kompetensutveckling av undervattensstrid. Direkt bidrar ubåtsvapnet genom förmågor som dold spaning och avancerad underättelseinhämtning, ubåtsjaktföretag med torped, upptäcka och lokalisera mineringar samt som arbetsplattform för dolda undervattensarbeten.

 

På vilket sätt är svenska ubåtars användning för strategisk underrättelsetjänst viktig för Sveriges "samarbete med andra länder"? Vilka "dolda undervattensarbeten" används svenska ubåtar för, eller planeras användas för?

 

Svensk ubåt med luftoberoende maskineri har flera förmågor. Med hjälp av dessa löser ubåten ett antal redovisade uppgifter. Tyngdpunkten för dessa uppgifter varierar. Under kalla kriget låg den mot anfalls- och mineringsföretag. Idag har fokus ändrats mot spanings-, underrättelse- och specialföretag. Ubåtsjaktföretag är även det prioriterat för svenska ubåtar.

 

Jag tycker att uppsatsen innehåller en del konstigheter. Det finns exempelvis på flera ställen "klagomål" mot Orion och andra ytstridsfartygs signalspaningsförmåga i stil med:

 

Orion är inget stridande fartyg, vilket avspeglar sig i analysen. Hon är anpassad för att lösa sina uppgifter i en fredsmässig miljö. Detta begränsar hennes användbarhet.  Det öppna uppträdandet leder till att motståndaren är medveten om att hon spanar mot hans verksamhet och han tillåter henne ta del av informationen. Möjligheten att  inhämta information om motståndare utan att han är/blir medveten om det, vilket  ubåtar kan göra, har inte dessa fartyg.

 

Om motståndaren inte vågar använda en viss utsändande utrustning p.g.a. att han är rädd för att den ska signalspanas, så kan man väl anse sig ha uppnått ett mål. Det nämns inte heller något om eventuella skillnader mellan Orions och ubåtarnas själva signalspaningsförmåga, något som exempelvis torde kunna vara beroende på tillgången till vissa antenntyper och antennstorlekar. En ubåt har ju rätt så begränsade antennfarmsmöjligheter i allmänhet, och om den ska hålla sig dold i synnerhet. En signalspanande ubåt borde väl dessutom i många fall ha en nackdel av att dess antenner kommer att befinna sig långt ned, jämfört med exempelvis flygburen signalspaning. Det är även intressant att det klagas på att MPA inte har någon beväpning, när detta är något som gäller just för de svenska MPA i dagsläget. Beväpnade MPA är ju inte direkt någon ovanlighet i utlandet, så om man kan köpa nya svenska ubåtar, så kan man säkert även skaffa MPA med beväpning om man vill ha det. Det borde även på motsvarande sätt gå att skaffa ett signalspaningsfartyg med önskad grad av beväpning, och då främst för självförsvar.

Edited by A2Keltainen
Link to comment
Share on other sites

Dolda undervattensarbeten låter som minläggning för mig. Då man inte kan utföra mycket mer arbete utan dykare.

 

Att ubåtarna inhämtar underrättelser är ju inget nytt, därimot att Kolb antyder att dessa sprids vidare är anmärkningsvärt. Angående signalspaning i krig har Kolb en poäng med orions fredsanpassning. Dock missar Kolb den stora poängen med Orions signalspaningsutrustning, då denna antagligen spanar mot Fi kommunikation, och ubåtarnas antenn spanar mot radar.

 

Angående signalspaning i krig anser jag att detta är lite onödigt, då det behövs enorma resurser och tid för att ha nytta av informationen, något som jag antar att vi inte har.

Link to comment
Share on other sites

Angående signalspaning i krig anser jag att detta är lite onödigt, då det behövs enorma resurser och tid för att ha nytta av informationen, något som jag antar att vi inte har.

Jaså? Så du menar att funktionen att kunna identifiera ett mål utifrån dess radar, radio m m är bortkastad? :baskerHV: Dessutom så kräver detta inte mer resurser än vad vi har idag...

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...