Jump to content

RSS-Bot

Nivå 6
  • Content count

    910
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    1

RSS-Bot last won the day on October 12

RSS-Bot had the most liked content!

Community Reputation

3 Neutral

About RSS-Bot

  • Rank
    Signalist av guds nåde

Contact Methods

  • Website URL
    http://forum.soldf.com

Profile Information

  • Kön
    Man
  • Placering
    Internet
  • Intressen
    Leta nyheter på nätet.. och fiska.

Previous Fields

  • Grundutbildad inom
    Infanteriet/mek
  • Utlandstjänst
    Ja
  • Beredskapsförband / Registerförband
    Nej, tillhör inte något sådant
  • Placering/Tjänst
    Anonymt
  • Övrig militär verksamhet
    RSS-bot har ingen övrig verksamhet än att surfa på soldf om dagarna... som många andra.
  1. Ännu en insats i Mali är avslutad för en av röjdykardivisionens EOD-grupper. Röjdykarna jobbar bland annat med att lokalisera och röja sjöminor och ammunitionseffekter i svenska och internationella vatten. Många ställer sig säkert frågan vad enheter ur svenska marinen gör i Mali som inte har någon kust. Det enkla svaret är att röjdykarna bidrar med personal till Försvarsmaktens samlade ammunitionsröjningsförmåga även på land. Röjdykardivisionen deltar regelbundet i insatser då deras förmågor är efterfrågade. De har bland annat deltagit i Afghanistan, Adenviken och nu i Mali. EOD-funktionen i ett insatsområde är extremt viktig då de tillgodoser förbandets rörlighet genom att omhänderta IED. Utöver det stöttar röjdykarna den svenska kontingenten med utbildning och förebyggande träning. Försvarsmaktens medalj för internationella insatser Efter en insats genomförs ett särskilt hemkomstprogram där också en medaljceremoni ingår. Marinchefen konteramiral Jens Nykvist hade den stora äran att genomföra medaljceremoni med EOD-gruppen. Ceremonin genomfördes i Skredsvik som är röjdykardivisionens hemmabas. Försvarsmaktens medalj för internationella insatser utdelades. Marinchefen höll också tal för de nyligen hemkomna. – Jag vill börja med att säga, välkomna hem till er röjdykare som har gjort en insats i Mali. Det är med stor tacksamhet och stor ära som jag står här för att ta emot er. Tacksamhet, för att ni alla är hemma och välbehållna efter ert viktiga och riskfyllda arbete i ett komplext insatsområde. Ära, för att jag är oerhört stolt över er insats och det professionella sätt ni, röjdykare har deltagit och bidragit till att öka säkerheten i området. Ert arbete har i allra högsta grad bidragit till att öka säkerheten inte bara för lokalbefolkningen utan också möjliggjort för era kollegor från Sverige såväl som andra nationer att de har kunnat lösa sina uppgifter på ett säkrare sätt. – Även om vi i dag inte har era anhöriga på plats vill jag ändå genom er sända ett stort tack till dem. Utan deras stöd skulle inte våra internationella styrkor fungera. Fungerar det inte hemma blir det svårt för er att fokusera på ert viktiga uppdrag vilket kan påverka både era och andra kamraters säkerhet, så ett stort varmt tack till dem, sa marinchefen i ett tal till EOD-gruppen. Efter avslutad ceremoni kommer nu enheten att få en välförtjänt ledighet. Läs hela inlägget här >>
  2. Besättningarna på stridsfartygen är inne i en intensiv övningsperiod där fokus ligger på den egna striden, att kunna hantera sina sensorer och vapen på bästa sätt. En del i övningen är att fälla minor, något som bland annat besättningarna på HMS Vinga och HMS Sturkö genomförde i veckan. Besättningarna på minröjningsfartygen är experter på att söka efter minor under vattnet, och i krig se till att egna stridsfartyg och egen sjöfart kan förflytta sig. De flesta fartygen i marinen kan fälla minor, vilket är ett effektivt sätt att hindra eller fördröja en motståndare. Moderna minor är avancerade vapen som inte kan ignoreras. — Genom att snabbt fälla egna minor på viktiga positioner kan vi exempelvis förhindra att en angripare kan landstiga i en viss hamn men också skydda våra egna marina basområden, säger Johan Månsson som är fartygschef på HMS Vinga. 1 Ett avancerat vapen Den här soliga oktobermorgonen lastas minor av F/80-typ ombord på minröjningsfartyget HMS Vinga. Just denna mina är en av de mest avancerade som svenska marinen förfogar över. Minan är av bottensavståndstyp och har en stor laddning. Den ligger alltså på botten och reagerar på fartygsbuller, tryckförändringar i vattnet samt den magnetiska påverkan som ett passerande fartyg orsakar. Alla dessa parametrar tillsammans gör att minan kan ställas in att bara detonera när rätt fartygstyp passerar ovanför den. Minorna som läggs ut i den här övningen är dock av övningstyp. Övningen går enligt plan för båda fartygen. Själva fällningen är inte särskilt komplicerad men när tunga minor hanteras på ett fartygsdäck krävs ett lagarbete där varje besättningsmedlem vet sin uppgift för att det ska gå säkert, särskilt om det är sjögång. Om mineringar i ett skarpt läge ska kunna läggas ut snabbt krävs den här typen av regelbundna övningar. Läs hela inlägget här >>
  3. Sju veckor har redan gått sedan Sverige skickade en styrka för att för att eskortera fartyg från World Food Programme och African Union Mission In Somalia med förnödenheter till nödställda i Somalia. Ingen tid går till spillo och som en del i operation Atalanta hjälper styrkan till med att utbilda och bygga upp landets kustbevakningsförmåga. Under fyra dagar har 32 personer från Somaliska kustbevakningen utbildats ombord av den Svenska- och Nederländska bordningsstyrkan på HNLMS Rotterdam. Utbildningen har innefattat bland annat kroppsvisitation, sjukvård och genomsök av fartyg. Hur har det gått? – Detta är ett första steg i att ge den Somaliska kustbevakningen utbildning som ska öka deras möjligheter att upprätthålla säkerheten på egen hand. Dom har varit väldigt entusiastiska och villiga att lära sig men de har fortfarande en bit kvar innan de själva kan hålla strukturerade utbildningar för egen personal, säger Magnus Höglund som är ställföreträdande chef för svenska bordningstroppen. På sikt så skall och med återkommande utbildningar så ska de kunna klara att själva upprätthålla säkerheten i sitt territorialvatten och dessa fyra dagars utbildning är ett steg i rätt riktning. – Det känns bra att med ganska små medel och trots språkbarriären så kan vi ändå hålla utbildning som dom med stort engagemang snabbt tar till sig, säger Magnus. Många andra positiva effekter kommer från utbildningen. – Vi får en närmare kontakt och de får komma ombord hos oss och se att vi också är människor, inte bara ett grått fartyg i horisonten. Vi är här för deras skull och att EUNAVFOR även stödjer det somaliska samhället och det har med tydlighet framgått under utbildningen, säger Magnus. Styrkan har mandat att avvärja, förebygga och ingripa mot sjöröveri och väpnade rån runt Somalias kust. Under kulmen 2011 genomfördes 173 piratattacker. Under perioden 2012 fram till 2016 har det varit en nedgående trend, åtta piratrelaterade incidenter runtomkring Somalias kust är rapporterade 2017 varav ingen under den tid som ME05 befunnit sig i området. Det finns bedömningar att piratnätverken fortfarande finnas kvar och är beredda att med rätt förutsättningar kunna genomföra nya attacker. Den svenska regeringen ser därför återigen ett behov av att Sverige bidrar till stabilitet i området kring Somalias kust, vilket ME05 är en bidragande faktor till. Läs hela inlägget här >>
  4. Måndagen den 16 oktober ryckte 56 löjtnanter in på Markstridsskolan för att gå den nivåhöjande utbildningen Taktisk kurs armén, TaK A. Första utbildningsdagen är alltid speciell, den är ofta full av förväntan, nya bekantskaper och nya målsättningar, det är första dagen på en ny del av officerskarriären. – Det känns riktigt spännande och intressant, speciellt nu när utbildningen är riktad både mot kompanichef och mot befattning i bataljonsstab, säger löjtnant Patrik Dingertz från pansarbataljonen på I 19 i Boden. Starten på taktisk kurs armén 2017-2018 är också första dagen på en ny kurs. Den tidigare nivåhöjandeutbildningen till kapten, OF 2, är ersatt av ett nygammalt koncept med erfarenheter och delar ur taktiska programmet och OF 2 för att återta och skapa en helhet för de som går nivåhöjande utbildning. Tidigare har utbildningen genomförts genom delkurser, en grundkurs och därefter påbyggnadskurser, så kallade yrkes- och befattningskurser, YBK, som eleverna gått beroende på vilken inriktning de skulle ha efter utbildningen. Bredare och djupare Nu återtas alltså konceptet då en löjtnant går in på skolan och kommer ut som blivande kapten och är utbildad inom såväl kompaninivå som bataljonstabsnivå, med kunskaper inom truppföring samt förbandsutbildning med skarp ammunition, FUSA. – Vi tror stenhårt på det här konceptet när vi nu slagit ihop alla delkurser som ingick i utbildningen till kapten. Eleverna kommer att få en bredare kunskap om helheten samt också djupare kunskaper inom egen funktion, berättar överstelöjtnant Ola Palmquist, kurschef. Taktik i fokus I kursen kommer eleverna att vidareutveckla sina kunskaper inom ämnen som engelska, militärteknik och ledarskap. Huvudämnet är taktik, och alla andra ämnen vävs in i den kontexten vilket skapar en bredd och ett djup för att öka förståelsen av att allt hänger samman. – Det känns jättebra att man nu har bakat ihop utbildningen till en helhet. Det blir enklare för alla, både för mig personligen och för min chef och min organisation hemma på förbandet. Nu vet alla inblandande hur länge jag är på utbildning och kan planera den dagliga verksamheten utifrån det. Jag ser fram emot en intressant utbildning, speciellt det gemensamma skedet där man får lära känna elever från andra förband och därigenom få möjlighet att utbyta erfarenheter mellan varandra, säger Henrik Mårtensson från Luftvärnsregementet i Halmstad. Återkommande fältövningar För att få den taktiskt rätta planen att förverkligas krävs rätt ledarskap och med rätt verktyg. Ett inslag som är återkommande är de fältövningar som ingår i utbildningen. – Under våra fältövningar kan vi öva utan att använda oss av någon större truppmassa och ändå få ut kunskapen om hur man använder rätt taktik på stridsfältet. Eleverna får bra perspektiv på bredder och djup och de får testa hur vissa friktioner kan komma att påverka den teoretiskt skapade taktiska planen, berättar kapten Fredrik Fant von Haugwitz, lärare i taktik och ledarskap. Kursen är tvådelad. Inledningsvis går alla elever tillsammans på Markstridsskolan med ett armégemensamt skede som avslutas med en fältövning i Norrbotten. – När det gemensamma skedet är klart börjar det som kallas funktionsskedet med utbildning vid respektive funktionsskola, bland annat Artilleriets stridsskola i Boden och Fältarbetsskolan i Eksjö. Huvuddelen av eleverna har inte funktionsskolor, de fortsätter utbildningen här på MSS, säger kurschefen Ola Palmquist. Fältövning och brigadspel De elever som går på sin respektive skola får en mer funktionsinriktad utbildning för att slutligen återförenas vid Markstridsskolan igen. Hela utbildningen avslutas med en fältövning och ett brigadspel i juni 2018. – Efter fältövningen i Skåne knyter vi ihop säcken med ett stort dubbelsidigt brigadspel här på Markstridsskolan. Det blir ett spel på karta med totalt sex brigader som strider tre och tre mot varandra till någon har vunnit, avslutar kurschefen Ola Palmquist. Läs hela inlägget här >>
  5. Samarbetet med Finland är av särskild vikt. Det fördjupade samarbetet stärker nationell förmåga i respektive land och skapar ökad säkerhet i närområdet. – I grunden har vi samma filosofi. Vi löser uppdragen på lite olika sätt, det är nyanser som skiljer oss åt, säger Anders Gustafsson, divisionschef för 212:e stridsflygdivisionen. Ruska 17 är finska flygvapnets motsvarighet till den svenska flygvapenövningen. Bägge övningarna sätter fokus på det nationella försvaret mot en kvalificerad motståndare. Ruska 17 är den viktigaste övningen för finska flygvapnet att öva det nationella försvaret i ett realistiskt scenario i hög konfliktnivå. Den stora skillnaden mellan övningarna är att Ruska 17 även inkluderar den finska markpersonalen mer i övningscenariot. Förra året togs det första steget i det fördjupade samarbetet då finska flygvapnet deltog i svenska flygvapenövningen som kvalificerat motstånd – och vice versa, vilket sker även detta år. I år tas steget vidare genom att för första gången, inom ramen för försvarssamarbetet och övningsverksamheten, delta i det nationella försvaret för respektive land. Övningen Ruska 17 har just visat på att en stridsflygdivision från Sverige relativt enkelt och snabbt kan integreras i det finska luftförsvaret och därmed öka den totala operativa effekten. Det har visat sig under övningen att skillnaderna vad gäller taktik, stridsteknik och procedurer är betydligt mindre än likheterna. − Ett bevis för detta är hur friktionsfritt divisionen kunde gå från svenska försvarsmaktsövningen Aurora 17, som slutade för knappt två veckor sedan i södra Sverige − till Ruska i östra Finland utan någon egentlig återhämtning eller långa förberedelser, och direkt leverera operativ effekt åt det finska luftförsvaret. Gemensamma luftförsvarsoperationer Under övningen deltar den stridflygdivision som är i Finland i defensiva luftförsvarsoperationer. − Vi är reaktiva och agerar tillsammans med finska enheter i luftförsvaret, inte mot mark- eller sjömål. Vår uppgift kan exempelvis vara att skydda finska attackuppgifter och etablera luftherravälde. I Finland har de kvar vägbaskoncept och använder vägar som tillfälliga start- och landningsbanor. Under Ruska 17 har vägbasen i Vieremä används för snabbtankning för att snabbt kunna starta och lösa nya uppgifter i luftförsvarsrollen. − Vi som var med på den tiden vi använde oss av liknande i Sverige handlar det om att återta en förmåga, men många av piloterna på divisionen är yngre och har inte upplevt detta så för dem är det ny förmåga. I andra internationella flygövningar är upplägget annorlunda. Oftast ingår flera nationer i en stor koalition med överlägsen numerär. När det gäller nationellt försvar, både för Sverige och för Finland, är det tvärt om. − Eftersom vi inte har en stor numerär gäller det att vara taktiskt överlägsna och agera reaktivt på vad motståndaren gör. Vi använder oss av finsk taktik och lär av varandra. Att öva nationellt försvar fullt ut tillsammans med Finland möjliggör ett gemensamt agerande vid kris/krig, vilket ökar den totala operativa effekten från våra två länders luftoperativa förmåga. Det ökar tröskeleffekten mot en eventuell angripare. − Ett plus ett blir tre. Vi stärker vår egen förmåga och tillsammans blir vi starkare och mer flexibla. Att delta i Ruska 17 har gjort oss bättre. Det sätt som finnarna löser luftförsvarsoperationer och hur hela basen involveras tar vi med som goda erfarenheter. − Jag som divisionschef tycker att detta är ett tydligt kvitto på att samarbetet med Finland har kommit långt, fungerar och levererar det som är efterfrågat vilket ökar säkerheten i vårt närområde. Jag tror att våra kollegor från F 19 skulle vara nöjda med vad divisionen åstadkommit under övningen och det bekräftar åter igen att ”Finlands sak är vår”, avslutar Anders Gustafsson. Läs hela inlägget här >>
  6. I ett höstregnigt Luleå lyfter ett antal Jas 39 Gripen från F 21 i östlig riktning. Bara efter några sekunder befinner de sig ovanför Bottenviken. Någonstans över det glittrande vattnet möter de upp finska F-18 Hornets. Ordern? Försöka nå de mål som övningsledningen gett order om. Tidigare har svenska flygvapnet agerat motståndare under finska flygvapenövningen Ruska, så även i år. På motståndarsidan, eller röd sida som det kallas, finns förutom det finska flygvapnet även svenska Jas 39 Gripen och ASC 890 som utgår från F 21 i Luleå. − Vi erbjuder motstånd till blå sida. I det här fallet det finländska flygvapnet och 212. stridsflygdivisionen. Det innebär att vi ska presentera ett simulerat motstånd i den typen av moment som önskas från den finska övningsledningen, säger Peter Greberg, divisionchef på 211. stridsflygdivisionen, som agerar röd sida under övningen. Nytt för i år är däremot att det svenska flygvapnet övar tillsammans med det finska i det nationella försvaret av Finland. Det innebär att svenska flygvapenförband inte bara återfinns på röd sida, utan även på blå sida. Den sida som utgör försvaret av Finland. − Vi har övat mycket med Finland, bland annat genom CBT-samarbetet. Stora skillnaden är att det är ren nationell kontext där vi tillsammans med finska flygvapnet övar försvaret av Finland. I CBT övar vi i en internationell kontext med ett krisliknande scenario. Ruska 17 är en årligt återkommande övning som syftar till att öva det finska nationella försvaret i ett realistiskt scenario i hög konfliktnivå. Samarbetet med Finland är av särskild vikt. Det går längre än med något annat land. Det finns en stark politisk vilja att fördjupa samarbetet. Och samarbetet fungerar väl berättar Peter Greberg. − Den svensk-finska blå sidan har skött sig väldigt bra. Vi från röd sida har haft problem att nå målområdena. Så luftförsvaret av Finland har under övningen varit väldigt bra, avslutar Peter Greberg. Läs hela inlägget här >>
  7. Sedan några år har militärregion nord årligen bjudit in representanter för regionala myndigheter till en Totalförsvarsdag. I år har militärregionen och länsstyrelserna i de fyra nordliga länen tillsammans planerat två Totalförsvarsdagar i Umeå, som lockade drygt 120 deltagare från samtliga regionala myndigheter och nästan alla 44 kommuner i regionen. Under två dagar har deltagarna diskuterat hur den fortsatta totalförsvarsplaneringen i regionen ska gå till. Utgångspunkten är den nyligen beslutade gemensamma regionala grundsynen, som presenterades under mötet. – Den regionala grundsynen bygger på riksdagens mål i försvarsbeslutet samt den grundsyn som Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har tagit fram på nationell nivå, säger Kennet Larsson vid militärregionen, som tillsammans med bland andra Amanda Ericsson vid Länsstyrelsen i Norrbotten har utarbetat den regionala grundsynen som sedan beslutats av totalförsvarets chefsgrupp i norra Sverige. Arbetet har pågått på regional nivå i några år och de regionala aktörerna har kommit relativt långt i planeringen. Under mötet redogjorde representanter för såväl länsstyrelsen, polisen och regioner/landsting för vad deras roll och ansvar inom totalförsvaret är. Kommunerna i fokus Nästa steg är den lokala nivån och det innebär att kommunerna får en tydligare uppgift. Utgångspunkten för arbetet är krisberedskapen, men det finns en viktig skillnad. När det handlar om en kris ger Försvarsmakten stöd till samhället, t ex vid bränder och eftersök. I totalförsvarsplaneringen är det motsatt förhållande. – När vi pratar totalförsvar, pratar vi om höjd beredskap och ytterst om ett väpnat angrepp mot Sverige. Då handlar det istället om Försvarsmaktens behov av stöd från samhället, säger Mikael Frisell, chef för norra militärregionen. Kommunerna på mötet har kommit olika långt i sin planering och ett av målen med årets Totalförsvarsdagar var att ge kommunerna vägledning inför det fortsatta arbetet. Förutom den regionala grundsynen som förklarar de olika aktörernas roller och ansvar i totalförsvaret finns en aktivitetsbilaga med konkreta åtgärder. Mikael Frisell förklarar: – Det bästa stödet ni kan ge till Försvarsmakten vid höjd beredskap, det är att ni upprätthåller de viktiga funktionerna i samhället. Försök också höja säkerhetsmedvetandet i era organisationer, fundera över om personalen har rätt säkerhetsklass, vilka befattningar de ska krigsplaceras i och hur ni ska kunna ta emot sekretessklassad information. – Nu är ni kommuner i fokus, men det är alla vi tillsammans som ska skapa ett totalförsvar som vi känner oss trygga med. Vi ska skapa rutiner och inte göra annorlunda än vad vi gör i vardagen, avslutar Mikael Frisell. Läs hela inlägget här >>
  8. Stabspersonal från Sverige har varit på plats i Timbuktu i Mali på camp Nobel sedan 2014. Göta Ingenjörregemente byggde campen 2014 och Försvarsmakten har sedan dess bidragit till stabiliseringsinsatser i området via FN-ledda Minusma (United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali). För Frans Eriksson är en internationell insats ett sätt att behålla skärpan och skapa motivation, men det innebär också längtan efter familjen. Kapten Frans Eriksson från Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum, Swedec, befinner sig i Mali i rollen som stabsofficer inom ammunitionsröjning. 1. Hur är läget där du befinner dig? Jag befinner mig på den svenska delen av ”Supercampen” i Timbuktu. Läget här har varit relativt lugnt de senaste veckorna. Förutom någon enstaka ammunitionsröjningsuppgift har vi hållit oss sysselsatta med utbildning och träning av förbandet. 2. Du är stabsofficer ammunitionsröjning - vad innebär det? Det innebär att jag sitter i staben och är sakkunnig inom ammunitionsröjning (EOD). Jag funktionsleder EOD-funktionen, jag planerar och genomför utbildning träning inom hela hanteringen av hotet från hemmagjorda sprängladdningar (C-IED). Utöver det så är jag en del av incidentlaget. Staben är relativt liten och alla måste hjälpas åt att lösa olika uppgifter. En stor del av mitt arbete de senaste dagarna har varit som orderredaktör och planering inför kommande operationer. 3. Kan du beskriva hur en vanlig dag ser ut? En vanlig dag omfattar ett par planerade möten och ibland något uppkommet. Någon timme varje dag avsätter jag till att läsa de rapporter som kommer in via FN-systemet i syfte att ha en så bra helhetsbild som möjligt. Jag träffar naturligtvis EOD-gruppen dagligen när de inte är ute på operationer och antingen genomför vi något tillsammans eller planerar kommande verksamhet. Andra uppgifter kan vara möten inom området C-IED med Minusma och stöd till andra delar av förbandet. Utöver tjänsten försöker jag träna dagligen, det blir extra viktigt för oss som sällan lämnar ”campen”. 4. Hur ofta rapporterar du erfarenheter till förbandet/Högkvarteret i Sverige? Jag rapporterar till Sverige på olika sätt. En del är den veckovisa förbandsrapporten från MALI06 där fältarbetsrapporten är den del där EOD-funktionen avhandlas. Utöver den så diskuterar jag den aktuella hotbilden från minor, oexploderad ammunition (OXA) och improviserat tillverkade bomber (IED) med Swedecs underrättelseavdelning på minst veckobasis. 5. Vad är bäst respektive sämst med ditt uppdrag? Det som motiverar mig är att kunna komma ut och jobba skarpt med det som jag under många år tränat på och utbildat mig inom. Att komma ut och genomföra internationell tjänstgöring då och då är ett bra sätt att inte tappa skärpan på jobbet hemma i Sverige. EOD-gruppen jag jobbar med från röjdykardivisionen är mycket kompetent och grabbarna är trevliga att umgås med vilket såklart är viktigt för hur man trivs under insatsen. Det som jag upplever som jobbigt är att jag är långt borta från min familj. Läs hela inlägget här >>
  9. I måndags började gruppchefsskolan på ingenjörregementet i Eksjö. Av de 29 eleverna är ungefär hälften heltidsanställda soldater och hälften rekryter. Rekryterna ryckte in i juli för att genomföra elva månaders grundutbildning. Skillnaden i erfarenhet mellan soldater och rekryter skapar en speciell dynamik i utbildningen. De anställda soldaterna har ofta flera års erfarenhet och ett stort antal övningar bakom sig vilket de för med sig in i utbildningen. För rekryterna är mycket fortfarande nytt och det är första gången som de arbetar direkt tillsammans med anställda soldater. - Jag är förvånad över hur lätt det varit att arbeta med min stridsparskamrat, men även hur öppna de andra heltidsanställda soldaterna varit över att arbeta med oss rekryter, säger Ida Bengthagen som genomför grundutbildning mot gruppchef logistik. Utbildningen är både teoretisk och praktisk De blivande ledarna övar idag trupputbildning med de egna kurskamraterna som elever. Mintjänst står på schemat och eleverna har fått olika stridsvagnsminor och tillhörande mintändare som de ska utbilda övriga gruppen i. En mina som utlöses av fysisk kontakt är lämplig i en situation, och en mina som utlöses av magnetism i en annan. De varierar också i sprängkraft och hur den kraften riktas mot fordonet som utlöser den. - Vi lär dem grunderna i att lära ut genom att låta dem utbilda den egna gruppen. Eleverna har fått uppgiften att förbereda, genomföra och sedan utvärdera momenten tillsammans. Detta kommer de att fortsätta med under hela utbildningen för att på så vis hela tiden bli bättre, förklarar kurschefen Kenneth Hagström. Att lära sig använda minor effektivt och hantera dem på ett säkert sätt ställer stora krav på pedagogiken. Det gör minorna till ett bra redskap att använda för att lära eleverna att själva lära ut. - Det finns inget som är roligare än att ge sin kunskap till andra. Att se en soldat i ögonen och veta att han eller hon nu är lite farligare för motståndaren och att det är din förtjänst, säger chefen för stående ingenjörbataljonen Peder Hertzberg som besökte utbildningen under eftermiddagen. Eleverna kommer under de kommande sju veckorna att fortsätta sin utbildning i personligt ansvar och direkt ledarskap. Därefter återvänder de till sina ordinarie befattningar, där deras nya kompetens kommer vara mycket viktiga för regementets framtida förmåga att lösa våra uppgifter. - Läs hela inlägget här >>
  10. Blod, svett och tårar. Rekryterna på Skaraborgs regemente har under de senaste två veckorna genomfört sin svåraste prövning hittills – övningen "Aldrig ge upp". Nu har de förtjänat att tituleras soldater och är väl rustade att ta sig an den kommande befattningsutbildningen Under tre månader har rekryterna på Kåkinds kompani på Skaraborgs regemente genomfört grundläggande militär utbildning, den första delen av deras elva månader långa grundutbildning. Det har varit mycket intensiva månader, men det är under det avslutande projektet "Aldrig ge upp" som deras förmåga verkligen har satts på prov. Utan ordentligt med mat och sömn har de under två veckor övat både soldatfärdigheter och förmåga till uthållighet i fält. De har bland annat övat strid i grupp och pluton med skarp ammunition, genomfört taktisk övergång av vattendrag och genomfört alla delar i den grundläggande överlevnadsutbildningen. För många har det varit påfrestande och slitsamt. Att inte veta vad som komma skall och när, eller om, man ska få mat har varit krävande. − Det är mycket som varit jobbigt, men också väldigt spännande och givande. Jag har testat mina gränser och i efterhand känns det som att jag har utvecklats som person och insett att det alltid finns mer att ge, säger Veronica Strandberg, som var gruppchef under övningen Utsikt över ett land värt att försvara Efter många dygns prövningar möttes rekryterna i gryningsljuset av marschaller, eldar och en hedersvakt med Regementets fana. Med en vidsträckt utsikt över Vättern läste regementschefen Bengt Alexandersson upp soldaterinran; ”Du tillhör nu Försvarsmaktens personal och du utgör en del av dess viktigaste resurs. Det är på oss som Försvarsmaktens förmåga slutligen beror på. Om vi blir angripna ska vi och övriga invånare tillsammans med och våra gemensamma krafter med alla medel försvara vårt land och vår frihet.” Utdrag ur soldaterinran. − Jag är mycket stolt över det ni har presterat. Ni har fått en bra start på er militära utbildning och ert resultat under dessa veckor är ett bevis på att ni har vad som krävs. Tack för en mycket bra insats och jag välkomnar er som soldater till regementet, säger överste Bengt Alexandersson, som själv ryckte in på Kåkinds kompani på P 4 för över 30 år sedan. "Bär den med stolthet" Förutom att rekryterna nu tituleras soldater har de även erhållit den svarta pansarbaskern, vars tecken med den guldfärgade pansarnäven med slagsvärdet är en symbol för pansarförbandens unika förmåga att med högt tempo och överlägsen eldkraft slå en motståndare. − Pansarbaskern är inget man får, den förtjänar man. Under övningen har samtliga presterat utöver vad ni tidigare trott om er egen förmåga, och ni har verkligen förtjänat era baskrar. Bär den med stolthet, säger Jenny Landberg, kompanichef på Kåkinds kompani. Läs hela inlägget här >>
  11. De var 700 soldater som övade under Rikshemvärnschefens insatsövning, som var en del av Aurora 17. Svenska, danska och norska hemvärnssoldater samövade på för många ett nytt och spännande sätt. Alla delar övades i en komplex övningsvecka med hundekipage, stridsbåtar och tagande av öar i Karlskrona skärgård. Hjärtat och hjärnan är staben, i detta fall i båtkompaniet. Det råder febril aktivitet i alla hörn. Papper, kartor och kaffemuggar täcker borden. Stridsutrustningen är enkelt greppbar tillsammans med den enskildes vapen om order att besätta eldställningarna kommer. Vid ett litet skrivbord sitter Joanna Nordqvist och Hanna Olsson som är helt vanliga ungdomar men som just denna vecka hjälper Hemvärnet. De tillhör Flygvapenfrivilliga som är en av många organisationer som bedriver ungdomsverksamhet. Under den här övningen är de totalt tio ungdomar från olika organisationer som roterar runt på de olika kompanierna. – Vår uppgift är bland annat att svara i telefonen som tillhör staben. Det är lite svårt och jag blir lite nervös när det ringer, säger Joanna Nordqvist. 20171010-rikshv Två av båtkompaniets gruppbåtar får order från staben att understödja de svenska, danska och norska hundekipagen med vindmarkering från båt. En erfaren hund kan få markering på en människa upp till 1,5 kilometer på havet. Hemvärnets hundar är patrullhundar och deras huvuduppgift är eftersök av människor. Patrullhundarna är en viktig resurs inom insatskompaniet som ska kompetensutvecklas likväl som de tvåbenta soldaterna. Elin Carlsson och hennes Kajan gjorde GU-f (grundutbildning genom frivilligorganisationerna) tillsammans för två år sedan och är nu aktiva inom Hemvärnet. Precis som för Elin och Kajan är det första gången med sök från båt för André Holmboe och schäferhanen Ylvis från Norge. De får noggranna instruktioner om hur de ska söka av en öppen havsyta genom att på olika sätt ta sig fram mot en ö. Hundföraren styr båtföraren med handtecken genom att läsa hundens signaler. Hundinstruktör Tony Rannebjer var mycket nöjd med hunden Ylvis agerande. – Den här hunden har mycket goda förutsättningar för att bli jätteduktig på vindmarkering från båt, säger Tony Rannebjer. Ta och säkra en ö Samtidigt på en annan plats i Karlskrona skärgård får en av stridsbåtarna order om att bryta sin krigsförtöjningsplats och understödja en av insatskompaniets plutoner för transport till en ö. Bataljonsstaben hade fått indikationer på att sabotagegrupper fanns på ön. I syfte att skydda kommande logistikförsörjning fick den svenska insatsplutonen, tillsammans med danska och norska hemvärnssoldater i uppgift att ta och säkra ön. Plutonerna från de tre nationerna har alla lite olika sätt att framrycka på i terrängen. Under momentet är det den svenska insatskompanichefen Johan Malmström som håller ihop den sammansatta styrkan. 20171010-rikshv-2 – Det gick bra att prata på svenska och sedan hade jag en signalist med mig under hela tagandet som vidareförde mina order. Den svåra och täta vegetationen på ön gjorde det utmanande att hålla linjen och att orientera sig, säger Johan samtidigt som han då och då slänger ett öga på kompassen. Tre Rikshemvärnschefer Rikshemvärnschefen Roland Ekenberg hade till övningen bjudit in sina kollegor från respektive land för att följa övningen på plats. Generalmajorerna Jens H. Garly, Danmark och Tor Rune Raabyes, Norge eskorterades av sina respektive eskortgrupper till övningsterrängen där de med hjälp av stridsbåt kunde följa sina övande plutoner i den östra skärgården. Det var tre mycket nöjda generaler som lämnade övningen. Övningsutbytet mellan de norska och danska plutonerna har från alla håll upplevts som väldigt positivt. Likheter och skillnader i taktik och uppträdande är saker som utvecklar förbanden och på sikt skapar nya förmågor. Redan till nästa år finns det en inriktning för 37:e hemvärnsbataljonen att samöva med kollegorna från Bornholm, om det blir av, återstår att se. Tillbaka till vardagen Soldaterna har nu gått tillbaka till sina civila liv och hängt tillbaka uniformen i garderoben. Redan till våren väntar nästa obligatoriska övning. Däremellan engagerar sig många av soldaterna med utvecklingskurser, skjutningar eller andra utbildningar. Ett avtal med Hemvärnet kan variera, allt från de obligatoriska åtta dagarna till alla 365 dagar om året. Det brinnande intresset för att hjälpa samhället och göra skillnad på riktigt är en av den största anledning till varför många väljer att engagera sig i Hemvärnet. Läs hela inlägget här >>
  12. Den 25 september genomförde ett amerikanskt signalspaningsflygplan flygning i Östersjön. Flygplanet passerade in på svenskt territorium men passerade ut igen efter att flygplanet av flygtrafikledningen uppmärksammats på att det saknade diplomatiskt tillstånd. Händelsen innebär en överträdelse av tillträdesförordningen. Den 2 oktober genomförde 21 danska militärfordon transitering mellan Ystad och Lernacken. Transiteringen skedde dock innan formellt tillstånd givits för transporten. Agerandet innebär en överträdelse av tillträdesförordningen. Försvarsmakten har rapporterat de båda händelserna till Regeringskansliet. Läs hela inlägget här >>
  13. Försvarsmakten är en del av samhället och för oss är det viktigt att visa vilka vi är och vad vi arbetar med. Ett sätt att göra det på är att bjuda in anhöriga och allmänhet att komma till vårt område för att träffa våra medarbetare och ta del av vår verksamhet. Och det var många som hörsammade inbjudan när Försvarsmakten i Boden bjöd in till Garnisonens dag lördag 7 oktober. På kaserngården vid Norrbottens regemente vimlade det av besökare. Två av dessa var bröderna Aron och Edvin Danielsson från Storuman, som kom till Garnisonens dag framför allt för att deras bror är soldat i Boden. Båda bröderna är intresserade av att börja jobba inom Försvarsmakten och Aron ska mönstra i november.
 – Jag är intresserad av att bli jägare eller jägarförstärkningssoldat, och jag tror inte att de fysiska kraven ska vara alltför svåra. ”Jättebra att vi får komma in och titta” 
Sara Vikström och Maria Wikström besöker Garnisonens dag med sina söner.
 – Vi är här för att det är så kul och intressant att komma hit och se vad ni gör, det är bra att ni öppnar upp för allmänheten. Vi känner ingen som jobbar här men vi såg på Facebook och på ett anslag på skolan att det skulle vara Garnisonens dag. Det är första gången vi är här och vi tycker att det är jättebra att vi får komma in och titta här inne. 
– Det var mest spännande när de sköt med stridsvagnarna, fyller Erik Wikström i och menar stridsförevisningen. För många är stridsförevisningen dagens höjdpunkt. Under förevisningen fick besökarna se hur ett anfall med en mekaniserad bataljon går till. I förevisningen deltog bland annat jägarsoldater, stridsvagnar, stridsfordon, luftvärnskanonvagn, archer, sjukvårdsbandvagn och helikopter. Förevisningen innehöll både stridsmoment och ett sjukvårdsmoment. En extra programpunkt i år var firandet av Pansarbataljonens 60-årsjubileum. Därför inleddes stridsförevisningen med en fordonskaravan som illustrerade de olika typfordonen som bataljonen har haft sedan 1957 och framåt. Bra samarbete Garnisonschefen, överste Mikael Frisell är nöjd med dagen.
 – Det är roligt med så stort antal besökare, man märker att det finns ett ökat intresse hos allmänheten för vår verksamhet. Det är bra att vi kan visa bredden i garnisonen, inte bara Artilleriregementet och Norrbottens regemente, utan även våra stödfunktioner, bland annat Försvarsmaktens logistik. Det glädjer mig också att Bodens kommun, samt olika försvarsorganisationer och kamratföreningar är med i arrangemanget. Det blir tydligt att vi har ett bra samarbete inom garnisonen och med samhället i övrigt. Läs hela inlägget här >>
  14. En amerikansk Chinook-helikopter lyfter med öronbedövande dån från Uppsala garnison. Med ombord är en informationssoldat från 52:a infopluton tillsammans med en specialist från Combat Camera. Den ena fotograferar medan den andra antecknar, intervjuar och stödjer med rörlig bild. Det de producerar ska publiceras för att visa på att Sverige tar emot hjälp inom ramen för värdlandsavtalet. Så kan en vanlig dag för en informationssoldat vara. Under försvarsmaktsövning Aurora 17 fick soldater ur plutonen, som tillhör 11:e ledningsplatsbataljonen på Ledningsregementet, för första gången öva i befattningen som rörlig informationsgrupp och producerade bland annat ett informationsblad som gick ut till hela den övande brigaden. Varför ett nytt förband? I fredstid lever vi i ett konstant informationsflöde där vi ständigt och omedelbart kan ta reda på vad som händer. Får vi inte det kan vi lätt bli oroliga och rykten börjar spridas. Tänk till exempel på när du står på perrongen och tåget är försenat, men ingen anledning eller tidsram ges. Det finns inget som tyder på att detta kommer att ändras i kris eller krigstider. Där kommer de rörliga informationsgrupperna in. – Den rörliga informationsgruppen är en resurs under Insatschefen. Den kan lösa uppgifter kopplade till informationstjänsten på en taktisk nivå, säger Richard Kjaergaard, informationschef vid andra brigaden. Gruppen ska kunna fungera på alla nivåer, från operativ nivå till att kunna följa med en skyttepluton längst fram vid linjen. I fredstid ska gruppen bland annat kunna stödja insatser i utlandet. – Tjänsten är otroligt omväxlande. Att komma in som deltidstjänstgörande soldat, få se hela brigadens verksamhet och komma med idéer för artiklar och uppslag är jättekul, säger Per Wallin som är inne och tjänstgör under övning Aurora 17. För att kunna lösa uppgifter som informationssoldat får befattningshavaren både grundläggande soldatutbildning och medierelaterad utbildning. Kommunikationstjänsten i krigstid kräver mer än bara förmåga att skriva och fotografera. Läs hela inlägget här >>
  15. Närmare trehundra soldater och officerare förbereder sig inför den kommande insatsen; Mali 07. I november åker de ner till Camp Nobel för att lösa av sina kollegor i området. Deras anhöriga är en betydelsefull del av insatsen. Stödet från nära och kära är viktigt och lika väsentligt är det att de anhöriga känner sig delaktiga och får information och stöd. I slutet av september genomfördes en välbesökt anhörigdag på Norrbottens regemente, den första av fyra. Uppdraget i Mali har sin grund i Förenta Nationernas (FN) säkerhetsresolution där syftet är att hjälpa den maliska regeringen att upprätthålla fredsavtalet i landet. Förenklat handlar det om två uppgifter; att skydda civilbefolkningen och att samla in underrättelser för att ge FN beslutsunderlag för hur konflikten i Mali ska hanteras. – Tittar vi på konflikten i stort så är lösningen inte primärt militär. Som enhet i Mali ger vi egentligen tid för parterna att komma överens politiskt för att kunna implementera fredsavtalet, berättar överstelöjtnant Anders Landewall, chef för Mali 07. Personalstyrkan, med kärnan i pansarbataljonen vid Norrbottens regemente, har redan tränat tillsammans under en längre period. Den pågående insatsspecifika utbildningen inriktar sig på hur förbandet ska uppträda i den hotmiljö de kommer att utsättas för. Anders Landewall känner sig trygg med den personal som han tar med sig till insatsområdet. – Det är mycket kompetenta soldater och officerare, och utbildningen går helt enligt plan. INFORMATION SKAPAR TRYGGHET Under dagen samlades personal tillsammans med anhöriga för information om det kommande uppdraget. Allt ifrån hur det är att bo och leva på campen till vilka uppgifter den enskilde soldaten kommer att genomföra. På kaserngården kunde de anhöriga titta och känna på delar av den materiel som styrkan kommer att jobba med under insatsen. Denna samlade information gör det lättare för anhöriga att förstå den komplexa uppgiften som deras soldater står inför. Det fanns flera tillfällen att ställa frågor och söka svar på många av de funderingar man som anhörig kan behöva tampas med. Några av de vanligaste funderingarna handlar om kommunikation. Om något händer i Mali, hur blir de anhöriga kontaktade och om något händer här hemma, hur kan de anhöriga kontakta soldaterna. Att genomföra internationella insatser är självklart förenat med vissa risker, men genom minutiös förberedelse kan man minska dessa. – Jag skulle vilja säga till anhöriga att de ska ha förtroende för att min viktigaste uppgift som chef för Mali 07 är att minimera de risker som deras soldater konfronteras med, avslutar Anders Landewall. Lyssna på den nylanserade Malipodden och följ insatsen på Malibloggen. Läs mer om slutövningen i Kungsängen och Strängnäs Läs hela inlägget här >>
×