Hans Enjebo

Vi hade i alla fall ständig radiopassning och använde oftast 2 frekvenser som vi hoppade emellan. Förmodligen ropade er skjutledare på någon publik kanal där man inte lyssnade.

Efter torpedskott fick vi vänta på att ubåtsbergaren Belos skulle hitta och berga torpeden vilket ibland tog sin lilla tid då sjön kunda vara grov och torpeden stod lodrät i vattnet guppandes upp och ner i vågorna. Vi övade även minläggningoch vid ett sådant tillfälle blev vi T53 beordrade att avbryta övningen och omedelbart gå mot Norrköping där ett ryskt fartyg av okänd anledning vägrade lämna hamnen i Bråviken. Efter vad jag minns så ca en halvtimme kom order att avbryta då fartyget plötsligt kastar loss och lämnar hamnen. Det var säkerligen ett test på hur länge de kunde utmana innan ”David skulle sätta sig upp mot Goliat”.

Ja jag var på T53 i Visby hamn sommaren 2003 och det stämmer att båtarna alla utom T48 hade V8’or som vi dels förvärmde Isottorna med och dessa var mycket riktigt på 1500 hkr inte 1000 som jag påstod. Det är också sant att med V8’orna så körde vi in i hamn i max 7 knop och vanligen så släpade man igång de stora motorerna genom att propelleraxeln med handkraft vevades fast mot motorn vilken då tvingades till rörelse och sparkade igång. Hur man lyckades starta motorerna på 48’an har jag ingen aning om. Den hade ingen krypfart och ”tuffade” in i Slite hamn i 20 knop varvid hamnchefen sprang och höll sina armar runt huvudet. Inga problem ändå konstigt nog. En MTB skulle inte överleva en sjöstrid särskilt länge i dagens läge då torpederna avlossades på max 1000 meter från målet. Vi övningssköt 2 samtidiga torpeder mot Älvsborg och lyckades gaffla det största fartyget som fanns att tillgå. Det vill säga en för och en akter om Älvsborg. Det absolut vidrigaste var ändå att ”smyga torpedtub” dvs att med hjälp av trasor och fotogen ålandes genom ett 7 meter långt torpedrör rengöra detsamma grån vapenfett och krutrester efter avlossad torped. Allt luktade och smakade som denna sörja i dagar efteråt. På min repmånad 1978 drog jag nitlotten vilket gjorde att jag skulle behöva göra om detta ännu en gån men lyckades sälja uppgiften till en beväring för 500kr. Efteråt sa killen att hade han vetat hur vidrigt det var så hade han inte gjort det för 1000kr.

Låg p T53 under min värnplikt 1973 och vill bara korrigera din fartangivelse. Den sista rutten innan avrustning så tävlade vi med en av de andra båtarna jag tror att det var T52 från Dalarö till Gålö. Chifen dvs maskinchefen ombord röck då all plombering vilket gjorde att vi kunde öka varvtalet på de tre Isotta Frachini motorerna till ca 1200 varv och få tryckte propellrarna 45 ton båt i lite löver 45 knop (83 km/tim) Normal marschfart var 36 knop eller ca 67 km/tim. Motorerna utvecklade ca 1000 hkr/st och drog tillsammans ett ton 110 oktanigt flygbränsle i timman. Ljudnivån i maskinrummet var ca 136 db.