Sign in to follow this  
Followers 0
Unicorn

Sverige blir anfallet II

38 posts in this topic

Rosenbad, Stockholm, juli 2012

 

-”Så du menar att vi ska gå ut härifrån efter att ha gjort vår egen armé till terrorister?”

 

Frågan kom från den förre försvarsministern vid konferensbordets bortre ände och möttes av en lång tystnad. En dammråtta drev fram över det tjocka dammlager som täckte det för inte så länge sedan blankpolerade mahognybordet. Pannorna låg i djupa veck hos medlemmarna i den nybildade svenska expeditionsregering som sedan i går eftermiddag tagit plats i Rosenbad.

 

Dagen innan hade den ryske överste som ansvarat för den svenska huvudstaden förklarat att den svenska regeringen och FN från och med nu ansvarade för Stockholm. Överlämnandet skedde helt utan ceremonier utanför Rosenbad under överinseende av en indisk skyttepluton i blå baskrar. Efter de enkla orden hade översten och hans tolk satt sig i baksätet på en militärgrön terrängbil och åkt därifrån efter en kort honnör genom sidorutan. Ingen besvarade hälsningen. Den obefintliga biltrafiken gjorde att terrängbilen kunde välja vägar som bara ett par veckor tidigare hade kostat föraren dryga dagsböter – om han ens tagit sig fram mot den dåvarande trafikens körriktning.

 

Tomma blickar följde terrängbilen när den anslöt till en konvoj likaledes gröna pansarfordon som snabbt försvann söderut över broarna. Svensk polis tog snabbt över bevakningen av alla dörrar in till Rosenbad och genomsökte huset. Med tunga steg kunde sedan den nytillsatta svenska expeditionsregeringen ta sig upp för trapporna till sitt första möte efter katastrofen. Medan expeditionsregeringen installerade sig återtog svensk polis steg för steg kontrollen över staden, ömsom ensamma, ömsom eskorterade av indisk FN-trupp.

 

Statsministern tänkte på gårdagens ”vaktavlösning” medan han från sin plats vid konferensbordets motsatta ände såg ut i den vackra korridoren genom de öppna höga spegeldörrarna. Mötets karaktär gjorde förvisso att dörrarna egentligen borde varit stängda, men någon övernitisk ockupationssoldat hade tyvärr med vad som inte kan definieras som annat än kraftigt och onödigt övervåld lyckats få dem att släppa från de övre gångjärnen. Därför hängde de nu på trekvarten.

 

Ute i korridoren kunde man på den vackra mattan se jord, blöta löv och enstaka fotspårsbeprydda dokument. Statsministern anade lilla riksvapnet i övre hörnet på ett av dokumenten som låg med texten uppåt, och han visste att de bokstäver därunder han på grund av avståndet inte kunde läsa bildade ordet ”Regeringskansliet”.

 

De företrädare för ockupationsmakten som grundligt gått igenom lokalerna sedan den kraftfulla och snabba inmarschen i Stockholm för drygt två veckor sedan hade bevisligen inte varit lika metodiska när det gällde att städa efter sig. På alla golv i hela huset låg mängder av dokument som inte bedömts som viktiga nog att ta med sig. Dessutom vilade en stank av urin i huset. Ingen av regeringens medlemmar kände sig särskilt motiverad att ta reda på var denna stank kom ifrån. Nåja, det kunde ju ha varit värre. Vattenförsörjningen hade ju aldrig påverkats och de sista områdena i staden utan el hade ju fått den tillbaka i förmiddags. Några plundringar hade dessutom inte förekommit – och t o m Slottet, Riksdagshuset och Rosenbad stod ju kvar i någorlunda oskadat skick, trots envist men dödsdömt motstånd av slottets högvakt, ett par lokala hemvärnsplutoner och en piketpolisgrupp.

 

De inledningsvis tappra kämparna hade – tack och lov, kanske man borde säga så här i efterhand – insett det hopplösa i situationen och kapitulerat efter ett par salvor från de stridsvagnar som omringat kvarteren. Några folkvalda hade varken funnits att beskåda vare sig i Rosenbad eller i Riksdagshuset så här mitt i sommaren.

 

-”Så du menar att vi ska gå ut härifrån efter att ha gjort vår egen armé till terrorister?” Den förre försvarsministerns fråga ekade fortfarande i statsministerns huvud.

 

Efter en lång tystnad tog utrikesministern till orda:

 

-”Och vad ska vi göra? Vi står ensamma! Vi är ockuperade av ryssarna i söder, amerikanerna i norr, och här sitter vi utan vänner i ett jävla militärt vakuum! Den ende som erbjudit oss ens den minsta stöttning är nån halvdiktator i Sydamerika som vill utmana ”imperialismen”, och det har vi ju en jävla nytta av!” Ironin var nästan övertydlig. Det blev tyst igen.

 

Utrikesministern fortsatte, vänd mot en skäggprydd herre mitt emot. -”Jaa du, nu fick du och ditt parti som ni ville, för nu är det faan ’vi mot världen’!” Utrikesministern syftade på sin politiske motståndares – och nyblivne regeringskollegas - ungdomstid som punkare. Uttalandet ”vi mot världen” hade den skäggprydde herrn undsluppit sig i ett ungdomsprogram i TV som tonårig punkare 1979 (föga anande att han i framtiden skulle sitta i en svensk regering).

 

Filmen hade presenterats i ett program som presenterade roliga filmklipp från politikers ungdomsår fyra år tidigare. I samband med debatten om svenskt NATO-medlemskap som samtidigt pågick hade utrikesministern – som företrädde en motsatt ståndpunkt - genast utnyttjat det ungdomligt oskyldiga uttalandet för att raljera över sin motståndares hållning i NATO-frågan. Hur som helst hade Sverige ännu fyra år senare inte kunnat enas och sätta ned foten åt någondera hållet vad gäller NATO.

 

Statsministern drog en djup suck:

 

-”Släpp det där nu! Ingenting blir bättre av att vi kastar skit på varandra! Vi måste spela med de kort vi har. Och de kort vi har just nu är värdelösa! Förutom att vi ligger i krig med två stormakter samtidigt och saknar kontroll över en egen armé vi förresten inte ens har längre - och står utan en enda allierad har vi dessutom ett enigt säkerhetsråd emot oss. Det hjälper inte att bli förbannad, för om det gjorde det hade jag löst det här med min ena tumme för flera veckor sedan!

 

FN har ålagt oss att respektera eld upphör-avtalet och den demilitariserade buffertzonen. Vill vi fortfarande finnas kvar som nation i framtiden är det bara att bita i det sura äpplet och se till att de fredsbevarande styrkorna får göra det dom ska! Om det är någon som allra minst är betjänta av att det här utvecklas till ett fullt jävla världskrig så är det vi!” Bara det faktum att statsministern med darr på rösten undslapp sig en svordom markerade känslosamheten och gjorde att ett och annat ögonbryn höjdes i sällskapet.

 

Den förre försvarsministern gav sig inte. -”I helvete heller att någon jävel antydde att vi skulle behöva avväpna vår egen armé! Hur var det med det där om att ’alla meddelanden om att motståndet skall upphöra är falska’!? Vi håller för fan på att göra vår egen armé, vår egen armé, till terrorister!!” Han slängde en bunt papper i bordet med ett brak som fick alla att hoppa högt,.

 

Han fortsatte. -”Hur fan skulle jag kunna se någon i ögonen efter detta! Det är mina personliga och nära jävla vänner vi pratar om! Ni kan sitta här och snacka, jävla syltryggar! Jag ger fan i vilket! Nu går jag!!… och fan om jag inte ansluter mig till terroristerna!” Sarkasmen i betoningen av det sista ordet var tydlig. Röd i ansiktet tågade den gamle reservofficeren ut ur rummet och orsakade en ny, spänd tystnad. Hade han kunnat smälla igen dörrarna hade han säkert gjort det, men de trasiga gångjärnen och dörrarnas tragiska skick omöjliggjorde alla försök till känsloyttringar med deras hjälp.

 

Att den tidigare försvarsministern svor var, för att uttrycka sig milt, långt ifrån lika kontroversiellt som att statsministern gjorde det. Men kasta papper hade han aldrig gjort förut. Inte heller lämnat en hel regering i vredesmod.

 

Statsministern kom på sig själv med att fundera huruvida man skulle se försvarsministerns agerande som att han formellt avgår, och vad man i sådant fall skulle säga till media. När han insåg det absurda i tankegångarna skämdes han lite grand för sig själv och insåg att det var det minsta problemet just nu. Han tänkte istället på sitt eget ansvar, och att han inte lika lättvindigt kunde strunta i allt och gå härifrån – även om det aldrig varit så frestande som nu att bara resa sig och bara gå. Han insåg att statsministerns jobb är att repa mod, axla ledarskapet och göra sitt bästa för sina medborgare. I det här fallet skulle det dock förmodligen för hela hans livstid av många tolkas som fegt och undflyende vad han än gjorde. Är inte det mod - att göra sitt bästa för medborgarna trots deras spott och spe - då vete väl sjutton, tänkte statsministern.

 

I det här fallet behövde han egentligen inte välja. Det fanns nämligen inga alternativ. Visst ömmade säkert flera internationella hjärtan för det lilla harmlösa landet i norr som ockuperats av inte bara en – utan två stormakter. Kanske fanns t o m ömmande hjärtan inom stormakterna själva. Efter förhandlingarna hade han faktiskt fått uppfattningen att ryssarna var uppriktigt ledsna för att de, som de själva uttryckte det, ”av olika olyckliga omständigheter tvingats agera militärt mot Sverige”.

 

Samtidigt måste man vara realist. Världens fokus just nu låg på att hålla de två stormakterna isär. Ingen i hela världen – inte ens stormakterna själva – var intresserade av att kasta hela världen i krig för en dispyt som egentligen någonstans i grunden gällt transportvägar för ryska fossila bränslen, och som hittills bara drabbat ett obundet litet välvilligt land i Europas utkanter internationellt känt för ABBA, Nobelpris, ost, gökur och enstaka isbjörnar. Kriget hade ju dessutom, vad man kunde se just nu, endast skördat några hundratal dödsoffer.

 

Statsministern tänkte tillbaka på hur det började. Ingen hade kunnat ana att det skulle gå så fort. Ändå hade alla tecknen funnits där. Så här i efterhand var det så tydligt. Det var nästan som om alla på var sitt håll vidtagit åtgärder för att skapa situationen. Så var det ju naturligtvis inte. Alla hade gjort så rätt, ändå hade resultatet blivit så fel.

 

Statsministern tänkte tillbaka på den där gas- och sedermera oljeledningen som byggdes och all irritation runt den. De irriterande tuppfäktningarna mellan rysk flotta och svensk kustbevakning. Hur man sedan trots allt byggt en svensk anslutning ända till västkusten, och hur Göteborg därigenom faktiskt indirekt blivit Rysslands strategiskt mest viktiga hamn.

 

Han mindes hur den allmänna osämja mellan NATO och Ryssland - som börjat med bråk om robotbaseringar i Polen och Tjeckien - eskalerat till en ständigt växande oenighet om militära installationer, tillträden till transportvägar, energiledningar och energitillgång. Hur europeiska, amerikanska och ryska intressen kolliderat i en enda soppa av för och emot. Politiken blev allt mer högljudd, och det som började som bråk mellan enskilda energiföretag började snart få säkerhetspolitiska och militära konsekvenser. Tonen höjdes, alla flyttade fram sina positioner. Bollen var i rullning.

 

Men ingen hade kunnat ana att det skulle gå så fort.

 

Ryssland stöddes till en början av Frankrike och Tyskland. Sedan fick Tyskland ingen gas när Ryssland stängde ledningen till Polen för att visa sitt missnöje med de amerikanska robotramper som placerats ut där. Vitryssland stängde senare i sin tur av den ryska ledning som passerade landet efter den misslyckade kuppen mot president Lukasjenko - som av någon anledning skylldes på ryssarna. Förmodligen var ryssarna oskyldiga, men det vet man förstås aldrig. Oljan släpptes hur som helst på och stängdes av genom olika ledningar i en närmast absurd, tombolaliknande ordning månad ut och månad in.

 

Distributionen genom ledningarna blev till slut så osäker att den inte kunde anses fungera överhuvudtaget. Detta medförde ett ökat tryck på oljehamnen i Primorsk. Till slut kunde Ryssland inte exportera olja i den takt att man kunde försörja landet – trots att det långt ifrån saknades köpare. Man hade inte den lagringskapacitet som krävdes och man kunde inte ta emot tillräckligt stora tankers. NATO gjorde dessutom av politiska skäl allt för att försvåra ryssarnas passage genom Öresund. Oftast med miljöhänsyn som svepskäl.

 

Frankrike fortsatte stödja Ryssland och blev till slut landets största europeiska handelspartner. Den franska ståndpunkten och stödet till Ryssland hävdades på ett sätt som i praktiken – om än inte formellt – bröt Frankrike ur såväl EU- som NATO-samarbetet och på sätt och vis gjorde att luften gick ur EU som säkerhetspolitisk aktör.

 

Och till slut, det ödesdigra svenska beslutet att stoppa all import eller transfer via ledning till svensk mark. Statsministern tyckte fortfarande beslutet var rätt. Efter de stora oljeolyckorna vid Gotska Sandön 2009 och explosionen i Skara våren 2012 var situationen ohållbar. I ljuset av den handelsbojkott allt fler länder inlett mot Ryssland för att pressa landet tillbaka till en målmedveten demokratisering fanns till slut helt enkelt ingen annan politisk möjlighet.

 

Men ingen hade kunnat ana att det skulle gå så fort.

 

Statsministern hade för all del någon slags pervers förståelse för alla inblandade. Ryssarna blev provocerade av framför allt de ny NATO-länderna i sin närhet. De blev till slut så trängda att de inte såg någon annan utväg än att säkra en egen väg ut för sin olja. Sverige hade fattat några små, för all del rättfärdiga, beslut som drabbat Ryssland. Det visade sig i efterhand att de besluten nog mer eller mindre hade varit droppen. Han insåg det nu. Om han suttit i den ryske presidentens stol hade han kanske agerat likadant.

 

För Ryssland var det en ren överlevnadsfråga. Det hade han fått klart för sig i de diskussioner han haft med den ryske presidenten. Densamme hade nämligen ringt på statsministerns mobiltelefon morgonen när invasionen inleddes. Han hade sedan pratat med den ryske en ytterligare en gång, när de ryska trupperna gjorde halt efter att ha intagit Stockholm.

 

Samtalen hade varit frostiga, men öppenhjärtiga. Den ryske presidenten förklarade att han var olycklig över att behöva begå en så kraftfull handling mot Sverige. Ryssland höll dock på att strypas ekonomiskt, och såg ingen annan utväg.

 

Statsministern hade tänkt mycket på de samtal han haft med den ryske presidenten. Hans egen analys – som stöddes av underrättelsetjänsten - var följande:

 

För att säkra sin överlevnad efter NATO:s framflyttade positioner och blockadliknande svältkur var Ryssland tvunget att säkra den ”navelsträng” som knöts via Primorsk – Gotland - Oxelösund – Göteborg och sedan ut i världen.

 

Sverige var det minsta hindret att ta sig över för att ta sig ur den infrastrukturella återvändsgränd Ryssland byggt fast sig i den pressade politiska situation som rådde. Sedan Finland gått med i NATO fanns egentligen bara ett land att köra ”stora ångvälten” över för att säkra transportlederna och därigenom säkra nationens överlevnad utan att omedelbart orsaka världskrig.

 

Sverige var inte medlem av någon allians och saknade i princip armé. Detta faktum hade förmodligen gjort att man ansett det värt risken. Sedan Ryssland dragit sig ur Tjetjenien ett par år tidigare hade enligt den svenska underrättelsetjänsten drygt hundrafemtiotusen man efter omdisponeringar kunnat frigöras för den svenska insatsen. Överlägsenheten mot de svenska styrkorna i det berörda området var i sådant fall nästan tjugo mot ett – även om man räknade med de spridda hemvärnskompanierna.

 

Den ryska ”säkerhetsoperationen” hade naturligtvis fått USA att reagera i det upptrissade läge som rådde. För att inte låta Ryssland ta full kontroll över hela Sverige hade man mot svensk vilja ”undsatt” Sverige från Norge – utan att fråga - och efter sporadiska strider mot spridda svenska hemvärnsförband snabbt upprättat en linje från Värmland via Dalarna till Gävleborg. Där slog man stopp. Den amerikanske presidenten hade fortfarande inte ringt, men hade via ombud låtit hälsa att man avsåg hindra Ryssland från ens en avlägsen möjlighet att skära av Finland. Därför beordrades svensk trupp att lägga ned sina vapen.

 

Först hade statsministern undrat varför USA inte hört av sig och erbjudit sig att stötta Sverige i stället för att stövla in och faktiskt starta krig mot Sverige. Nu förstod han varför; Om USA allierade sig med Sverige vore det snart sagt omöjligt att undvika en öppen konfrontation med Ryssland. Genom att istället gå i krig mot Sverige nådde man sina säkerhetspolitiska mål utan att kasta sig handlöst in i ett världskrig.

 

Fast egentligen var frågan hypotetisk. Om USA erbjudit sig att kasta ut ryssarna hade det inte förändrat saken. Man hade ändå inte kunnat hindra svenskt motstånd mot de amerikanska trupperna. Problemet var att det inte fanns någon samlad och fungerande ledningsfunktion och heller inget radiosamband med de spridda svenska styrkorna. Mobilnäten fungerade för all del, men man kunde ju inte direkt leta reda på en medlemslista för alla norrländska hemvärnsmän och ringa runt till var och en; ”Hej, det är statsministern! Du kan väl sluta kriga mot amerikanarna, hördudu. Hälsa de andra krigarna det också…”

 

Det ”insatta insatsförsvaret” var en liten, men professionell och välutrustad yrkesarmé – men tyvärr till bristningsgränsen engagerad utomlands. Att transportera hem utlandsförbanden kunde naturligtvis inte ske i en handvändning, och en hemtransport krävde dessutom realistiskt sett att minst en av supermakterna stöttade operationen. Som läget var nu – med både rysk och amerikansk trupp på ockuperat svenskt territorium i strid mot svenska soldater – fanns milt uttryckt inte något större intresse att medverka till något sådant från någon av stormakterna. Inget annat land verkade heller intresserat att hjälpa svensk trupp hem och därigenom lägga mer bränsle på konflikten. De få yrkesförband som fanns kvar på svensk mark hade kämpat tappert, men snabbt krossats under de massiva ryska respektive amerikanska krigsmaskinerna.

 

Vad statsministern anade utan att veta var att den ryske presidenten innan han ringde den svenske statsministern hade kontaktat den amerikanske presidenten och förklarat sitt dilemma; Ryssland såg sig tvunget att gå in i Sverige, men hade absolut inte för avsikt att agera mot amerikansk trupp, eller mot NATO-styrkor.

 

Den amerikanske presidenten förklarade att han inte heller önskade en öppen konfrontation, men att han naturligtvis inte stillatigande kunde åse när ryska trupper flyttade fram sina positioner på ett sådant sätt, och att han därför måste vidta kraftfulla åtgärder för att säkerställa att inte det relativt nya NATO-landet Finland skärs av.

 

De båda makthavarna insåg båda att en konfrontation dem emellan skulle innebära världskrig. Den ryske presidenten förklarade därför efter en stunds eftertänksam tystnad att om NATO skulle känna sig tvungna att gå in i Sverige för att Ryssland omöjligt skulle kunna skära av Finland fanns ingen ambition från Rysslands sida att avancera norrut och konfrontera dem. Han försäkrade att den ryska planen helt och hållet var inriktad på att säkra gas- och oljetransportledningar och leder söder om Mälardalen samt att få ett stärkt inflytande över utloppet i Öresund.

 

Den amerikanske presidenten insåg att han fått vad han själv betecknade som ”an offer you can´t refuse”. I en kylig, men förstående ton enades de båda makthavarna tyst om att de – trots att de båda kände sig tvungna att agera med kraft – skulle göra allt för att inte hamna i öppen konfrontation.

 

Dagen efter fick de amerikanska trupper som under de senare veckornas militära tuppfäktande snabbt transporterats till Norge sin order; Tag Norrland! Säkra Finland! - men gör halt på behörigt avstånd från tredje världskriget! Redan samma kväll inledde NATO de första flyganfallen mot mål på svensk mark medan amerikanska stridsvagnskolonner snabbt rullade in över gränsen.

 

Stormakterna enades i inofficiella förhandlingar snabbt om att skapa en buffertzon mellan sina styrkor. Uppgörelsen skulle breddas och sanktioneras i FN:s säkerhetsråd. Många andra länder anmälde sig redan innan ärendet hunnit avhandlas i säkerhetsrådets extrainsatta krismöte att skicka trupp för att säkra zonen. Alla, världen runt, insåg vad alternativet skulle innebära. Att det lilla landet Sveriges intressen offrades helt var av ringa intresse. Nu gällde det att rädda världen. Med fasta platser i säkerhetsrådet – och ingen rådsmedlem som önskade världskrig – var det sedan inte särdeles svårt att i rask takt enas om de nödvändiga resolutionerna.

 

Ett enigt säkerhetsråd antog snabbt en resolution som gjorde Värmlands, Örebro, Västmanlands, Uppsala och norra delen av Stockholms län (inklusive huvudstaden) till en demilitariserad buffertzon. Förutsättningen för att återlämna viss civil makt över buffertzonen till en svensk expeditionsregering var att återstoden av den svenska armén lade ned sina vapen. Svensk polis tilläts dock bära lättare vapen för sitt arbete.

 

Förvaltningen av buffertzonen skulle ske gemensamt av FN och den nytillsatta svenska expeditionsregeringen med företrädare för samtliga riksdagspartier. FN skulle ha fullt ansvar för säkerheten, och den svenska expeditionsregeringen skulle bära ansvaret för de civila frågorna. Expeditionsregeringen skulle ha säte i ett återlämnat Stockholm, och de ryska trupperna skulle enligt eld upphör-avtalet dra sig tillbaka. Raljant uttryckt blev Stockholm återigen svenskt - men Sverige slutade tills vidare i Haninge kommun. Detta gjorde förvisso att Berga och Muskö örlogsbaser numera kunde husera fler fartyg än på många, många år. Tyvärr var fartygen inte längre svenska.

 

Den FN-styrka bestående av totalt 20 000 man från Indien, Indonesien, Kina och Nepal som skulle övervaka freden och den demilitariserade zonen hade satts samman på rekordtid. Ingen ville ha ett nytt världskrig. De första enheterna – två indiska bataljoner – anlände med transportflyg så sent som för två dagar sedan, och den indiske ’force commander’ general Ravjee väntades till expeditionsregeringen för att avkräva svenska garantier om avväpning av armén inom en timme.

 

Ett utkast till regeringsbeslut låg nu framför statsministern för att undertecknas av medlemmarna av den svenska expeditionsregeringen. Konsekvensen av undertecknandet var förutom avväpningen av det svenska försvaret att alla svenskar som därefter brukar vapen mot någon av ockupationsmakterna definitionsmässigt kommer att bli terrorister enligt svensk lag.

 

Statsministern väcktes ur sina funderingar av en dräktklädd kvinnlig statstjänsteman:

 

”Ursäkta, men den indiske generalen med följe är här nu…”

 

Statsministern andades in genom näsan, blundade och höll andan i vad som kändes som en evighet. De andra kring bordet stirrade spänt på honom. Han höll andan tills kroppen började värka av kraven på ny, fräsch luft och andades då långsamt, långsamt ut genom munnen med en ljudlig suck. Så det är så här det känns att skriva in sitt namn i historien, tänker han tungt och insåg att han redan hade bestämt sig.

 

Ingen hade kunnat ana att det skulle gå så fort.

 

Statsministern tänkte på ett citat av Winston Churchill 1936: "För fem år sedan kände sig all trygga. För fem år sedan sågo alla fram mot fred. Att för fem år sedan tala om krig skulle ha betraktats inte bara som en dårskap och ett brott utan nästan som ett vanvett. Och hur olika är inte ställningen nu!?"

Edited by Unicorn

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ännu en bra berättelse av Unicorn, troligen den bästa. Väldigt intressant att läsa, kändes lite tveksamt när jag först hörde att även NATO okuperat landet men jag köper anledningen som följer. Kändes lite för verklig, nu kommer jag inte kunna somna.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Ännu en bra berättelse av Unicorn, troligen den bästa. Väldigt intressant att läsa, kändes lite tveksamt när jag först hörde att även NATO okuperat landet men jag köper anledningen som följer. Kändes lite för verklig, nu kommer jag inte kunna somna.

 

Kan inte annant än hålla med. Ruggigt trovärdigt, och visar hur sårbart sverige är och hur föränderlig hotbilden mot kan vara.

 

Förhoopningsvis blir det aldrig sanning men reslutatet av en total avrustning(eller nära nog) skulle defenetivt riskera att bli att främmande makt önska påtvinga oss beslut eller värre(exemplet) av den enkla anledningen att dom kan och vill.

 

Världen är hårt, och alla stater behöver någon forma av försvar för att kunna avskräcka. So unicorn skriver så måste vi trovärdigt kunna bemöta ett kraftigt raid företag( eller mindre invasion) som exemplet visar. Samtidigt vill vi övertyga andra statetr att vi kan försvara oss själva så att vi slipper hammna i "klämm". Ta mig tusan kan man inte skicka denna text till Svenskafreds? Och FD(MP talesmän och representatner.) Har länge delat dessa åsikter och tankar men inte kunnat förmedla dem på samma sätt som unicorn.

 

Får ursäkta en del stav fel, herr realkh har tagit sig en öl eller fler och är lite på peckiluren.

 

/Jag

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ohyggligt bra skrivet. En skrämmande och inte helt och hållet otänkbar utveckling.

Men hur ska den komma ut utanför Soldf's slutna "klubb"?

Share this post


Link to post
Share on other sites
Ännu en bra berättelse av Unicorn, troligen den bästa. Väldigt intressant att läsa, kändes lite tveksamt när jag först hörde att även NATO okuperat landet men jag köper anledningen som följer. Kändes lite för verklig.

 

Jag kan bara instämma!

 

Jag är inte så sugen på den där ryska underhålls plattformen som planeras utanför Gotland, och det är sagt att ryska flottan skall patrullera längst ledningen och

plattformen för att säkra ryska intressen...

 

Rysslands gasledningar skär som en kniv igenom europa, inte bara geografiskt, utan också igenom olika Eu länders intressen.

Eu är inte enat.

Tyskland vill ha gas, och verkar inte se till Europa som helhet.

Kanske kommer det uppstå betydande sprickor i unionen i framtiden?

 

Vi vet ju av historien vad som kan hända, och det var därför EU uppstod, men det finns väl inget som hindrar att det inte sker inom ramen för Eu denna gång.

(Battle groupps i luven på varandra? :banghead: )

 

Jag tycker man kan slopa fackavgiften varje månad och skänka pängarna till upprustning.

Försvaret borde skaffa ett sånt där 90 pg konto för insamling :)

Share this post


Link to post
Share on other sites
Ännu en bra berättelse av Unicorn, troligen den bästa. Väldigt intressant att läsa, kändes lite tveksamt när jag först hörde att även NATO okuperat landet men jag köper anledningen som följer. Kändes lite för verklig.

 

Jag kan bara instämma!

 

Jag är inte så sugen på den där ryska underhålls plattformen som planeras utanför Gotland, och det är sagt att ryska flottan skall patrullera längst ledningen och

plattformen för att säkra ryska intressen...

 

Rysslands gasledningar skär som en kniv igenom europa, inte bara geografiskt, utan också igenom olika Eu länders intressen.

Eu är inte enat.

Tyskland vill ha gas, och verkar inte se till Europa som helhet.

Kanske kommer det uppstå betydande sprickor i unionen i framtiden?

 

Vi vet ju av historien vad som kan hända, och det var därför EU uppstod, men det finns väl inget som hindrar att det inte sker inom ramen för Eu denna gång.

(Battle groupps i luven på varandra? :banghead: )

 

Jag tycker man kan slopa fackavgiften varje månad och skänka pängarna till upprustning.

Försvaret borde skaffa ett sånt där 90 pg konto för insamling :)

 

 

mycket bra skriven, skrämmande historia. Något i den stilen borde hamna som debattartikel i DN..

Share this post


Link to post
Share on other sites

Med risk för att låta helt paranoid och ta Unicorn berättelse som någon framtidsprofetia.

Men det är ju lite ruggigt när man läser denna och sedan går in på säkerhetspolitik.se och de första man läser är två artiklar med titlarna nedan.

 

Energipolitiska utvecklingen intresserar Försvarsmakten

Rysk ilska över USA:s planerade missilförsvar

 

Liknande artiklar har visserligen publicerats tidigare men ämnet i fråga verkar inte blekna i debatten, snarare tvärtom.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Mycket intressant senario och det är ju inte helt otänkbart med en konflikt med anknytning till rysk gas och olja som levereras till EU.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det är vid sådana här tillfällen man önskade att redaktören på DN var ens morbror...

 

Jag tycker att realismen (eller vad man nu ska kalla det) lyser med sin frånvaro i dagens nationella debatt Det är till liten tröst att stå där efteråt och säga "Vad var det jag sa!"

Share this post


Link to post
Share on other sites
Vitryssland stängde senare i sin tur av den ryska ledning som passerade landet efter den misslyckade kuppen mot president Lukasjenko - som av någon anledning skylldes på ryssarna. Förmodligen var ryssarna oskyldiga, men det vet man förstås aldrig. Oljan släpptes hur som helst på och stängdes av genom olika ledningar i en närmast absurd, tombolaliknande ordning månad ut och månad in. I

 

Visst! Isf att göra ett nytt försök att plocka bort Lukasjenka väljer ryssen alltså att ge sig på Sverige och riskera ett stormaktskrig och Jordens undergång? :baskerKav:

Share this post


Link to post
Share on other sites

Väldigt intressant scenario! Visst finns det lite brister i storyn och i händelseutvecklingen. Fast tittar man tillbaka i historien när krig och konflikter utbrutit så har det funnits stora brister i den argumentation som den startande parten använt sig av (se Bush-administrationens inför Irak, halvtaskigt exempel men ändå). Så kanske är det bristerna eller svagheterna i ditt scenario som gör det trovärdigt?

 

Utveckla detta scenario och försök få det publicerat. Kunde kanske bli en start på en debatt som saknas i Sverige idag.

 

Ser gärna fler scenarion kopplade till aktuell svensk och europeisk säkerhetspolitik framöver!

-Unicorn, otroligt spännande läsning!

Share this post


Link to post
Share on other sites

En sak jag undrar över här är: är det inte så (i dagsläget) att Ryssland försöker att säkra andra vägar för sin oljeexport, via länder i t ex Asien (jag trodde att detta var en av de främsta anledningarna till att ryssarna lade sig i saker i dessa länder i centralasien hela tiden)? Just för att förhindra att man blir så beroende av denna förbindelse med väst?

Förlåt om jag drar det OT nu.

Edited by Andtryggve

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ryssarna försöker sprida/minska sin risk samt öka sin makt. Det är inget ovanligt och något som i princip alla länder/organisationer försöker göra på ett mer eller mindre smidigt och maskerat sätt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller med logsqd, det behövs en riktig debatt om fösvaret. Vi kan inte fortsätta att leva efter den naiva föreställningen att det kommer inte att hända oss bara för att vi har haft fred i över 200år. Sen vet vi hur pålitlig politikernas kristallkula är.

Share this post


Link to post
Share on other sites
En sak jag undrar över här är: är det inte så (i dagsläget) att Ryssland försöker att säkra andra vägar för sin oljeexport, via länder i t ex Asien (jag trodde att detta var en av de främsta anledningarna till att ryssarna lade sig i saker i dessa länder i centralasien hela tiden)? Just för att förhindra att man blir så beroende av denna förbindelse med väst?

Förlåt om jag drar det OT nu.

 

 

Ryssarna försöker sprida/minska sin risk samt öka sin makt. Det är inget ovanligt och något som i princip alla länder/organisationer försöker göra på ett mer eller mindre smidigt och maskerat sätt.

 

Det verkar som ryssen vill dra ett spindelnät med ledningar så att de som en en slags dirigent kan spela på de olika gasledingarnas kranar och utöva makt över olika länder.

Sist när de knep åt ledningen så drabbade det alla länder längst ledningen, det vill man nog undvika i framtiden..

Edited by Spett och slägga

Share this post


Link to post
Share on other sites
En sak jag undrar över här är: är det inte så (i dagsläget) att Ryssland försöker att säkra andra vägar för sin oljeexport, via länder i t ex Asien (jag trodde att detta var en av de främsta anledningarna till att ryssarna lade sig i saker i dessa länder i centralasien hela tiden)? Just för att förhindra att man blir så beroende av denna förbindelse med väst?

Förlåt om jag drar det OT nu.

 

 

Ryssarna försöker sprida/minska sin risk samt öka sin makt. Det är inget ovanligt och något som i princip alla länder/organisationer försöker göra på ett mer eller mindre smidigt och maskerat sätt.

 

Det verkar som ryssen vill dra ett spindelnät med ledningar så att de som en en slags dirigent kan spela på de olika gasledingarnas kranar och utöva makt över olika länder.

Sist när de knep åt ledningen så drabbade det alla länder längst ledningen, det vill man nog undvika i framtiden..

 

Ja självklart vill de ju ha då stor frihet som möjligt och inte vara i beroendeställning till olika länder när de vill förhandla med bara ett land. Det minskar ju deras styrkeförhållande i förhandlingar om pris och leveranser till Vitryssland tex om det är Tyskland som drabbas. Teoretiskt sett skulle vitryssarna kunna luta sig tillbaka och vänta på att Merkel ringer Putin och ber honom öppna kranen igen.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nånting som slog mig likt en LK35 i bakhuvudet var det faktum att den allmänt kända devisen

alla meddelanden om att motståndet skall upphöra är falska

faktiskt kan tolkas på det sätt som det görs i texten.

 

Hittills har jag alltid sett den devisen som en symbol för orubblig motståndsvilja och dessutom som en viljeinriktning om att Sverige, i händelse av krig, aldrig ska ge upp kampen.

 

Att vi skulle kunna hamna i ett läge där det tolkas som terrorism att fortsätta kampen är en helt underbar vinkling av Ragulin och den visar att vad som var sant igår inte måste vara sant idag.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Nånting som slog mig likt en LK35 i bakhuvudet var det faktum att den allmänt kända devisen

alla meddelanden om att motståndet skall upphöra är falska

faktiskt kan tolkas på det sätt som det görs i texten.

 

Hittills har jag alltid sett den devisen som en symbol för orubblig motståndsvilja och dessutom som en viljeinriktning om att Sverige, i händelse av krig, aldrig ska ge upp kampen.

 

Att vi skulle kunna hamna i ett läge där det tolkas som terrorism att fortsätta kampen är en helt underbar vinkling av Ragulin och den visar att vad som var sant igår inte måste vara sant idag.

 

 

 

Ragulin???

 

 

Var då?

Share this post


Link to post
Share on other sites
(---)

Ragulin???

 

 

Var då?

 

Ursäkta, Unicorn menar jag naturligtvis. Jag får skylla på galopperande hjärnblödning.

Vill du att jag ändrar mitt inlägg?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ytterligare en orimlighet som skjuter scenariot i sank. USA har +100 000 man i Irak för att skapa ordning i Mellanöstern och därmed skapa kontroll över/ kontinuitet i oljetillgången.

 

Att NATO skulle j-vlas med Ryssland som kommer att bli alltmer viktig som oljeleverantör framöver och dessutom i Öresund är ännu mer :camo::wub:;-):rockon: :rockon:

Share this post


Link to post
Share on other sites
Det verkar som ryssen vill dra ett spindelnät med ledningar så att de som en en slags dirigent kan spela på de olika gasledingarnas kranar och utöva makt över olika länder.

Sist när de knep åt ledningen så drabbade det alla länder längst ledningen, det vill man nog undvika i framtiden..

Sedan är det väl också så att man inte vill bli beroende av ett land för sin export, de länderna som ledningarna går igenom kan ju också stoppa exporten om de vill....

Share this post


Link to post
Share on other sites

Mycket väl skrivet Unicorn. Som vanligt.

Själv slogs jag av likheterna mellan Sverige, i ditt scenario, och dagens Libanon. Två militära stormakter (Israel och Syrien) som misstror varandra, men av olika skäl har eller till mycket nyligen har haft stark militär närvaro i landets norra och södra delar. En svag nationell regering som inte förmår besluta sig för om man ska terroriststämpla det inhemska sporadiska militära motståndet, som man inte förmår kontrollera, eller ej.

Share this post


Link to post
Share on other sites

väldigt bra läsning, skulle gärna vilja se en fortsättning (kanske följer en gerillasoldats liv)

 

och om den fortsättningen en dag kom skulle den antagligen bli väldigt intressant som film :mellow:

Share this post


Link to post
Share on other sites

Väldigt bra skrivet. Det gav mig en tankeställare, om hur saker och ting kan hända mycket snabt. Jag skulle personligen inte kunna sluta strida mot en ockupations makt. Men det hoppas jag dom flesta skulle göra.

Unicorn skulle jag kunna skicka denna sida till några "Vänner"? Kanse vi kan starta en debatt i Sverige.

 

Tjabo

Share this post


Link to post
Share on other sites

Bra skrivet, intressant med att USA inte kommer som "räddare i nöden" som jag har känslan av att många räknat med. Som sagt, bra skrivet!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Fantastiskt skrivet Unicorn! :-P keep up the good work!

Share this post


Link to post
Share on other sites

En helt klart underhållande och spännande läsning.

Det troliga scenariot gör ju inte spänningen sämre.

 

Storartat! :-P

Share this post


Link to post
Share on other sites

mycket bra skrivet :((

du borde satsa på att skriva en bok

så trovärdigt så att jag tyckte att en rysk skyttegrupp sprang förbi

Share this post


Link to post
Share on other sites

JA sattsa på en bok eller börja i alla fall med ett PDF dokument som du har på nätet väldigt bra skrivet

en fråga var det förra eller nuvarande regering du menade.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!


Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.


Sign In Now
Sign in to follow this  
Followers 0