magnus242

Om man skall vara petig så är det en förbygel och har som funktion att hindra sadeln att åka bakåt. Har man traslat in tyglarna i förbygel skall man ha smäll på fingrarna, ringarna på förbygeln hör inte ihop med tyglarna. En brösta påminner mer om en bröstsele, tänk ett brett band över bröstet på hästen. Vill man hålla ner hästens huvud vid ridning så är det just en martingal man skall ha, övriga hjälptyglar som räknas upp är till för att få hästen att gå i form och är betydlig mer avancerade att använda korrekt. Brottades?!? Beiron Johansson kunde väl skälla ner en pluton MP i brygga bara på rena röstresurser

På Axvalla kunde man ju egentligen bara se fronten på vagnarna så tätt som dom stod, det var mer förvaring än förevisning. Så en stackars pansarnörd kom ju inte åt att räkna bultarna i slutväxeln Ser fram mot att få se dom miljöerna, att visa upp en bärningsbandvagn för folk som bara har sett pansar på Dicovery kommer inte att ge speciellt mycket men visar man upp en scen så får man faktisk möjlighet att sätta in vagnen i ett sammanhang. The Swede har väl passerat nivån simpel Pansarnörd med råge och tagit det hela mer in på religionens område. Armortek kan vara ett intressant ställe att shoppa loss på

Jag är övertygad om att det är precis tvärt om då högnivåspråk underlättar kvalitetskontrollen av koden. Det är t.ex. vanligt att använda Ada. Sedan är det en mycket liten andel av mjukvaran som direkt kontrollerar hårdvaran. På Bofors så brukade dom säga att man fick lägga på en faktor tio på priset för att utveckla en mjukvara om den kontrollerade något som säger Pang eller på annat sätt kan skada en människa. Ada utvecklades väl för att slippa de drösar av bugar som man kan skapa när man försöker skriva stora och komplexa real-tids program i lågnivå språk. Fel! COBOL är för evigt, är du en COBOL-programerare och inte död eller pensionerad så är din lycka gjord. Oanade andelar av världens transaktioner och produktion genomför med Cobol-program än i dag. Diciplinerad Fortran-kod är en schimär, den kommer att vara ounderhållbar ändå och med tiden producera mer och mer bugar av oanade bizzara nivåer. Nej, jag är inte bitter jag tillbringar bara en stor del av min arbetstid med ett par massiva fortran-program.

Nürnbergprocessen visade väl att dylika bortförklaringar inte håller i rätten. Min mer ociviliserade sida skulle föreslå en gammal Clintan titel som lämplig påföljd , men jag nöjer mig med att sekundera The Swede's åsikt om påföljd.

Härligt Kerran, nästan nytt rekord, du slänger upp tre helt okända parametrar, upplösningen på SPK 39 bilderna, upplösningen på Reco NG bilderna och sist men inte minst hemligt, de modernaste amerikanska spaningssatelliterna som vi inte ens med säkerhet vet vad de heter. Hur vore det, åter igen, att du själv bidrog med en gissning. Jag skall fråga yngste sonen när jag hämtar han på dagis senare, han kan ge ett lika bra svar som jag själv. Nu finns det väl faktiskt en hygglig konstant i ekvationen nämligen atmosfären, när jag gick en kurs i rymdsystem så sa man där att gränsen för upplösningen hos spionsatelliter numera sattes av atmosfären. Rymdburna spioner har samma problem som jordbaserade astronomer nämligen atmosfärisk distortion från turbulenta rörelser i jordens atmosfär. För vanliga spionsatelliter med spegeloptik och film eller digitalbildsensor (tänk Hubble fast riktad nedåt) så är max upplösningen cirka 10cm om man tar till trick som adaptiv optik så kan man nå en upplösning på cirka 7 cm. Så det är bara att glömma trams som att läsa tidningar och registreringsplåtar från rymden, man kan se tidningen och kanske regplåten men inte mer. Är man mer bevandrad än mig i optik och vet storleken på första linsen i respektive fotokapsel så kan man nog hyggligt gissa sig till den maximala optiska upplösningen.

Armén återhästas. Kavalleriet återuppstår till sin forna glans och K1 kommer stå för arméns huvudsakliga rörliga anfallskraft innan glesbygdskavalleriet har lärt sig rida igen. Arméns Ridinstruktion (R1) från 1940 ges ut i ny upplaga och blir obligatorisk att genomgående studera på Karlberg. Amfibekåren utrustas med Stridsbåt 90Å och skärgårdsflottan återgår till rodd som huvudsaklig förflyttningsmetod. Visbykorvetterna får ett nytt vedeldat ångmaskineri. Flygvapnet byter namn till ballongkåren.

Dom är dessutom VM mästare på onödigt tillkrånglade tekniska lösningar. Jag har börjat misstänka att lobotomering inte bara är obligatoriskt på utbildningar till byggnadsingenjör utan även på alla ingenjörsutbildningar.

Skall man sänka hangarfartyg så går man knappast och köper små fjantiga sjömålsrobotar som Harpoon eller Robot 15. Utan man köper från killarna som faktisk har funderat på hur man sänker hangarfartyg skyddade av en eller två Tico. Varför inte P-800 Oniks, med en hastighet på mach 2,5 så sjunker tiden drastiskt för luftvärnet. Snabba mål nära havsytan torde var bland de svårare fallen för eldledning och målsökare hos luftvärnssystemen, så antigen så gardera man sig och skjuter flera robotar mot varje robot eller så får man skjuta flera gånger, nu minskar marginalerna ännu mer och det behövs kanske inte mer än att en robot kommer igenom för att man skall få till en Mission kill på hangarfartyget. Kombinerar man detta med att skjuta från något håll som man tvekar att ösa iväg massa luftvärnsrobotar åt, speciellt sådan med egen radarmålsökare, till exempel där det finns en civil flygtrafikled eller något sådant så kan det faktiskt börja bli rätt svettigt. Heter den inte Red Storm Rising?

Även Viggen lider rätt ordentligt på grund utav arearegeln, det är inte för inte den har den jätte blåslampa den har. När man bestämde sig för att Viggen skulle ha deltavinge och canard samt var stabil i tippledd så kom flygmekanikerna (nej, inte dom med håriga knogar som kliar sig i huvudet med skiftnycklar) strax tillbaka efter lite fipplande med räknestikorna och pekade ut var tyngdpunktn skulle vara. Vilket blir rätt långt fram i förhållande till vingen. Eftersom den enskilt tyngsta komponenten är motorn så fick man då baxa in den rätt långt fram i planet och låta flygkroppen sluta lite rumphugget strax efter vingen. Följden var att man då behövde en större motor för att kunna möta fartkraven i specen (kraven på motorn kom såklart även från vägbas kravet) och att Viggen blir en rätt törstig j*vel när man börjar närma sig Mach 1. När man började titta på Gripen så sa man åt flygmekanikerna att sluta vara så obstinata och tjata om stabilitet i tid och otid och slå upp en lärobok i reglerteknik. Sedan baxade man bak motor i flygkroppen så man fick lite stjärt och simsalabim så blev areafördelningen mycket bättre, därmed föll behovet av en jätteblåslampa bort och Gripen kunde göras mindre. Piloterna fick ett fint styrsystem så att planet kändes stabilt och fint. Efter en viss jordfräs incident så kom man på att böckerna till fortsättnings kurserna i reglerteknik var rätt bra att ha också. Skulle det vara något att bli förvånad över. Ta bort Ludwig Prandtl och Göttingens universitet ur historien så skulle det vara rätt dött i luften, aerodynamiken skulle befinna sig på bröderna Wright nivå fortfarande. I princip alla större aerodynamiska framsteg på 1900-talet kommer från Prandtl eller hans studenter i Göttinge.

AGM-65 menar du väl, AGM-86 är mer avsedd för att med hjälp av radar, tröghetsnavigering och GPS flyga till en adress och där göra ett prydligt termonukelärt hål. AGM-65 torde väl vara vanligast med bildalstrande IR, för övrigt.

Frågan om nytillverkning faller nog på standardetaljer som köps in från underleverantörer. Elektronikkomponenter som var state of art i början på 90-talet, kan i dag vara tagna ur produktion och att ersätta dom med nyare komponenter kan vara nästan lika kostsamt som att nyutveckla det delsystemet där de används.

I en perfekt värld så består en ljudbang av en stöt från nosen som ger en plötslig tryckökning, sedan kommer en serie expansions vågor från strömningen runt flygplanet som ger en gradvis trycksänkning, sist kommer en stöt från stjärten på flygpalent som ger en tryckökning. Åskådaren på marken upplever en N-formad tryckpuls från planet, dividera flygplanets längd med ljudhastigheten så får man tryckpulsens längd. Med 14 meter Gripen så hinner man då inte riktigt urskilja de båda tryckökningarna och det låter som en smäll, 60 meter Concorde är en annan femma. I verkligheten så sitter det en massa skrot på flygplanen som vingar, cockpithuvar, yttrelast, fenor och annat junk som stör expansionsvågorna så att det inte blir en jämn och fin trycksänkning mellan stötarna, dessutom så kan skräpet ge upphov till lite extra stötar som skrynklar till den perfekta tryckpulsen ännu mer

Nakenskjutning med GRG Penisflagga på g-båt och halvnaken styrman Kan någon se ett mönster här? Nakna män gör saker tillsammans Frågan är väl när kommer AMF 1 ut ur garderoben och marcherar med i pride-tåget

Anledningen till att systemet är placerat på vagnar är att den skall kunna transporteras i TP 84. Lastbilar att dra vagnen räknade man med att det var en betydligt mindre exkulsiv resurs som går att uppbåda bara man kan flygtransportera systemet snabbt. Genom att radarn skall målfölja samt sända styrkommandon till roboten så kan sytemet bara styra två robotar samtidigt. Med en fasstyrd radar så skulle man nog kunna kontrollera fler robotar samtidigt. Den största uppgiften för operatörerna i vagnen är att ge eldtillstånd mot dom mål som systement automatiskt har utvärderat. En vital skillnad mot NASAMS är radarn. Varje EldE23 har sin egen radar som sitter på en 8 meter hög mast så att den kommer upp ur de värsta terränghindrena medan NASAMS har en separat AN/MPQ64F1 Sentinel radar på en trailer.

Ja, men jag har aldrig sett det explicit nämnas när man på svenska betecknar dylika stridsdelar. Om man ändå vill förtydliga vad man avser, så tror jag att man gör bäst i att beskriva det rakt på sak som du gör ovan ("splitterverkan i bestämd riktning" är ett användbart uttryck). Jag skulle i så fall även skriva ut stavarnas mått, samt måtten för normala granatsplitter för exempelvis handgranater och artillerigranater, för att ytterligare driva hem poängen. Förfragmenterad stridsdel med radiell splitterverkan kanske kan vara en tillräckligt beskrivnde term, detaljerna får man ta i en beskrivande brödtext. Fienden är slagen. Nu slutar vi för dagen. Åker hem till mig. För att materielvårda varje grej. Wouh wouhh! APC - Vi åker i vagnen. RSV - Det brinner i vagnen. MBT - Du får mig allt för lätt ur balans. APC - Vi åker i vagnen. RSV - Det brinner i vagnen. MBT - Du ger mig ingen ärlig chans. Du är den värsta för enkla bassen. Hatad av infanteri. Du anfaller till och med på natten. Understödd av artilleri. Du är inte som alla andra, uuhh. Du är min största skräck. Du är alla skyttesluskars mardröm. Kalabalik. Nu är vi få. Som sjuk musik. Bam bam bam ra ta ta! Ra ta ta! APC - Vi åker i vagnen. RSV - Det brinner i vagnen. MBT - Du ger mig ingen ärlig chans. Känner någonting, ja det händer nånting. Det är någonting som brinner på mig. Rädslan vaknar, åh vad jag saknar. Känslan att känna hela mig. Hela mig. Infanteri. Styrt av befälens idioti. Rakt in i din motti. I kväll så blir jag invalid. Wouh woouhh! APC - Vi åker i vagnen. RSV - Det brinner i vagnen. MBT - Du får mig allt för lätt ur balans. APC - Vi åker i vagnen. RSV - Det brinner i vagnen. MBT - Du ger mig ingen ärlig chans. APC - Du ger mig ingen ärlig chans. Jag hade ialla fall röstat på denna version i Schlager-festivalen

Jo det är såklart en korrekt benämning men jag fiskade mer efter en term som beskrev användningen av fordonen. Förfragmenterad stridsdel med stavformade splitter. Edit: Kan kan sedan även specificera om stavarna exempelvis är runda eller fyrkantiga, sett i genomskärning från fronten. Kruxet är ju att stavarna skall hänga ihop och bilda en expanderande ring som skär sönder målet istället för att bilda enskilda stavformiga splitter som mest kommer att göra små hål i målet. Är det "aa pe se", eller "äjjj piii siii"? Vad det inte sådant Anna Book sjöng om?

Pansarbandvagn? Jo det är ju en kort och koncis term, men den är lite svår att applicera på några av kalla krigets viktigaste APC'er BTR-40, BTR-60, BTR-70 och BTR-80. Majoriteten av Pansarbandvagnarna i det svenska försvaret borde väl dessutom klassas som Infantry fighting vehicle, Pbv 301, Pbv 302 och Pbv 501. Splitterskyddat trupptransportfordon får det bli, det understryker också transportrollen och att det direkta syftet med fordonet inte är strid. Kastar ut en lite svårare term att översätta Continuous-rod warhead

Återanvänder en gammal tråd Sitter och försöker ordna upp bland artiklar om militärteknik på wikipedia, när jag stötte på en översättning jag inte får till: Vad är den korrekta översättningen på Armoured personnel carrier, om Infantry fighting vehicle översätts med pansarskyttefordon?

Det hela beror på att man har hamnat i flygteknikens absoluta gungfly aeroelasticity Den korta beskrivningen är att massfördelningen hos flygplanet och strukturens styvhet tillsammans med luftkrafterna på flygplanets delar bildar ett dynamiskt system som kan komma att svänga på det mest spännande sätt. Sådan här problem brukar vanligtvis lösas med utplacering av små vikter i flygplanet (mest i vingen) för att justera strukturens egenfrekvenser. Vanliga dynamiskt system kan beskrivas med ett system av ordinära differentialekvationer av typen nedan: Md2x/dt2-Kx-Cdx/dt=F Där M är massa, K är strukturens styvhet, C är dämpningen och F är en yttre kraft. Problemet i aeroelasticity är att K, C och F helt eller delvis kommer av luftkrafterna på flygplanets delar och dessa i sin tur beskrivs av ett par enkla partiella differentialekvationer Navier-Stokes ekvationer, dessa är milt sagt inte helt enkla att få en numeriska lösning på.

Nu tänker vi ett varv till, blir det någon skilnad i utväxling på: stor kuggkrans i chassiet och litet kugghjul i tornets riktmotor stor kuggkrans på tornet och litet kugghjul i riktmotor i chassiet ..... Nej

Visserligen inte på svenska, men en rätt bra introduktion till aerodynamik och flygmekanik. Anderson, John David, Jr.. - Introduction to flight / John D. Anderson, Jr. - 2008 - 6. ed.. - ISBN: 978-0-07-126318-4 (pbk) Att lära sig aerodynamik från en pilotutbildning är som att fråga Homer Simpson hur ett kärnkraftverk fungerar. Okej kanske elakt men bara lite Är det en hygglig skalmodell man flyger så är aerodynamiken rätt lika, det är framför allt flygmekaniken man ändrar på (läs tyngdpunkt).

När de köptes hade de ett officiellt pris på 28.000 USD/st och affären var på 90 miljoner SEK. Kommer inte ihåg dollarkursen då, men om den var 6 kr blir det drygt 500 st. Enligt SIPRI så var det 500 stycken.

Deltavingar har man om man skall flyga fort, lågt och långsamt så är en deltavinge ingen vinnare

Bantam väger 7,6 kg och 13 kg med låda så det är en lite viktskillnad

Nu var det väl tvärt om, USA reaktiverade 4 slagskepp ur Iwoa-klass delvis som ett svar på den nya Kirov-klassen. Det var väl för att motivera reaktiveringen man började kalla Kirov-klassen för slagkryssare i väst. Man skall nog inte kalla dessa fartyg för dinosaurier bara för att de har kallats slagkryssare. De skall snarare ses som en robotkryssare med extra allt: Man försökte tävla i eldkraft mot ytmål med amerikanska hangarfartyg, enbart med sjömålsrobotar. 20 stycken P-700 Granit slog det mesta i ren eldkraft, fart och motstånd mot luftvärn, som man på någon sida kunde kasta iväg mot fiendens fartyg. Robotarna hade till exempel möjligheten att agera i grupp, där en robot gick upp på högre höjd för att mäta in målen och sedan distrubera informationen till övriga robotar. Dock så finns det ett viktigt område där man inte kunde matcha en division A-6 Intruder nämligen räckvidden Fartygen har tre separata system med luftvärnsrobotar, varav SA-N-6 Grumble i alla fall var i närheten av det amerikanska RIM-66 Standard systemet. Ett par anti-ubåts system Kanoner Tacka fan för att båten blir rätt stor då Kritiken man kan komma med mot dessa fartyg är snarare om det är klokt att bygga ett jättefartyg som skall klara allt och lite till! Amerikanska hangarfartygs stridsgrupper har samma problem och dom tillrygga lägger nog längre sträckor. Fördelen är väl att man slipper försörja de största fartygen med brännolja som rimligen skulle förbruka de stora volymerna.