Jump to content

Rara Avis

Nivå 9
  • Posts

    61
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    1

Rara Avis last won the day on July 19 2011

Rara Avis had the most liked content!

Contact Methods

  • Website URL
    http://

Profile Information

  • Kön
    Kvinna
  • Placering
    Uppsala
  • Intressen
    Alldeles för många.

Previous Fields

  • Grundutbildad inom
    SkyddC
  • Utlandstjänst
    Nej
  • Placering/Tjänst
    Brand/Räddning/NBC
  • Övrig militär verksamhet
    Militärmusik - drummer with mojo

Rara Avis's Achievements

Menig 2

Menig 2 (5/18)

2

Reputation

  1. Kul att se att ni spånar vidare. Förslag och idéer är bra! Vi håller på och försöker knyta ihop säcken kring ett annat bokprojekt, men både hon och jag tittar in och läser här under tiden.
  2. Jag tror det handlar mer om igenkänningsfaktor än exakt hur lätt det är att skaffa fram. Tror inte heller det behöver vara supersexigt-senaste-hetaste-modellen. Emma är småbarnsförälder som extraknäcker... Däremot är det inte tänkt att vapnet ska dumpas i sjön. Du har säkert helt rätt i övrigt, jag kan för lite om vapen för att bedöma det. Frågan är om det är realistiskt alls. Jag bedömer att svaret är "ja" på totalen här på SoldfF, att det inte vore helt otroligt osannolikt med en militärt förskingrad eller civilt införskaffad PSG90/motsvarande civil. Klart vapnet i den här historien har ett namn...
  3. Börjar ni få grepp om konceptet med PSG90 nu?
  4. Emma har tydligen "kontakter som kan fixa det mesta", lagom sprecat då det inte är så viktigt för berättelsen i stort. Gillas! Ingen AG90 är tilltänkt, faktiskt (hur trevlig den än är...). Avstånden är flexibla, för i motsats till verkligheten kan författaren själv skapa förutsättningarna! Ska det vara trovärdigt att behöva en PSG90 så går det att flytta på torped eller offer. Ang. telefonen så är själva poängen att hon glömt den på och blir störd, det läcker mellan yrkesliv och privatliv då det ringer från dagis... av det jag fått provläsa så är det en bok med mycket svart vardagshumor och en hel del absurda situationer.
  5. Jag kan ju inte själv utlova några gratis-ex eftersom det inte är jag som skriver, men jag tror det kan finnas möjlighet för extra hjälpsamma att belönas med en bok.
  6. Alla kunniga därute, det är jag som åsyftas i texten nedan. Jag undrar om min författarvän skulle kunna få hjälp att besvara frågorna nedan? Blogginlägget som nämns: http://rosenfonstret...raga-ang-psg90/
  7. Avtal med förlaget klart, fotosession på 6 dagar nyss avklarad och halva inne på en uppföljare under nästa år
  8. Maanpuolustussoittokuntien katselmus 2011, Lahti
  9. Se där ja! Borde kanske tänkt på att läsa där själv först, men det är ju roligare att fråga på forum. Förkortas grimskaft: grmskft?
  10. Nej, någon martingal är det inte, det är ju en brösta med ringfästen om tyglarna (och är till för att förhindra att tyglarna hamnar på fel sida om halsen när hästen slänger med huvudet). Vill man hålla ner huvuden vid ridning så är en chambon, gouge, graham-, thiedeman- eller inspänningstygel bättre... Har mest en bestämd känsla av att grimskaftet även kallas något annat, men jag kanske bara drömt det. Snäckskalen och metallen på remtygen har jag hört är till för att skydda lädret för att bli avskuret vid strid. Vill man skydda hästen behövs det väl lite mer bepansring..?
  11. Det här kanske hamnar helt fel. En ett ekipage är ju ett fordon... fast jag undrar över mtrl. Nåväl, jag har en blackout. Vad kallas det vita grimskaft som livgardets hästar har på sig? Bild t ex här: http://lejonqvist.blogg.se/images/2008/n716446480_847312_4924_11256396.jpg
  12. Spännande tider. Flera stora, bra besked den här veckan.
  13. Värst var resorna. Söndagsångest. SJs nattåg förhöjde väl inte upplevelsen. Någon mer än jag som vaknat i en snödriva inne i tåget, 10 timmar försenad och bara halvvägs till slutmålet? Enskilt värst... Eyjafjallajökull bestämde sig för att kyla atmosfären med aska lagom till efter tredje helgtjänsten i rad. En fjärde vecka på luckan kändes inte riktigt aktuellt för mig. Lokaltrafik från norrland till mellansverige. Resan som skulle ha tagit 3½h dörr till dörr via flyg tog 11h med bussar och tåg. Annars finns det många starka minnen. En av de skarpa skjutövningarna mot slutet är riktigt minnesvärd eftersom allt både gick riktigt bra och för att det var så himla kul att köra terräng och ha ksp-skytten med sig som skjöt för allt han var värd. Annars var det en rätt stark känsla av frid att få lägga sig ner i tältet, höra knastret från kaminen, titta på fotogenlyktan och önska att man fick småslumra där för alltid. Trött, varm, torr och mätt. Naturligtvis slocknade man på två sekunder och blev väckt alldeles för tidigt
×
×
  • Create New...