Jump to content
Sign in to follow this  
Mats

INFO: Befattningsbeskrivningar

Recommended Posts

Tänkte på en sak när jag skrev ett inlägg i Pliktverket nyss. Om strv/strf-befäl och strv/strf-e-soldat.

 

Att det inlägget hade jag skrivit många, många gånger i olika form.

 

Folk frågar om krav på tjänsten, vad man gör och så vidare. Kanske inte så konstigt eftersom att Lumpen.nu saknar många tjänster bland utbildningarna och de befattningsbeskrivningarna som finns lämnar en del att önska.

 

Därför är min idé att de som vill av oss forum- :blink: som gjort värnplikten på de mest varierande ställen och sätt skriver en beffatningsbeskrivning för sin egen tjänst och kanske de tjänster som är i "nära anslutning". Ifall man behövde cykla ihjäl sig på mönstringen, vad man gör, hur krävande utbildningen var, vad man tyckte om förbandet med mera...

 

Givetvis måste vi även propagera för sökmotorns användande!

 

Ställer gärna upp och skriver om min befattning. För många verkar intresserade av den. Ni andra? Är detta genomförbart?

 

Åsikter? Blågul?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja vafan, jag börjar:

 

Utbildningsbefattningen heter Tolk, krigsplaceringen Förhörsledare.

 

i) Före mönstring ska man ha bra skolbetyg (mest MVG, särskilt i språk).

ii) På mönstringen ska man impa lite på psykolog och mycket på i-testet. Bra på fysen skadar inte, men är nog inte avgörande.

iii) Har man tur får man extramönstra och ska då göra bra ifrån sig.

 

Lumpen består av två månaders gröntjänst på K 3 och tio månaders befattningstjänst på UndSäkC.

 

Gröntjänsten i Karlsborg är skoj, rätt tuff och kräver att man inte är gnällig, men inget övermänskligt.

 

I Uppsala lär man sig sen ryska, taktik och undtjänst. Detta gör man genom att plugga, framför allt ryska. Hela tiden. Inklusive kvällar och helger. Viss talang, men framför allt självdisciplin, krävs. Efter 5-6 månaders grisplugg får man framåt våren se sig runt i Sverige och möta andra förband på övningar.

 

De befattningar som i utbildningshänseende ligger närmast är Televapenbefäl och FRA:s språkutbildning. Bägge dessa är 15 månader och har fler praktiska moment än TolkS. Båda ger goda färdigheter i ryska, vad jag kunnat bedöma.

 

De befattningar som i funktionshänseende (i krigsorganisationen) ligger närmast är underrättelseassistent samt stabsassistent (på nivåer från jägarskvadron/-kompani till militärområde).

 

Frågor?

 

EDIT: Finns numera en bra broschyrBefälsföreningen Militärtolkars hemsida.

Edited by Vysotskij

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kopierar det jag skrev i Sjukvårdstopicen

 

 

Marzocchi var intresserad av sjukvård inför mönstringen och berättade det för psykologen. Eftersom jag också är intresserad av motorsport ville hon försöka få in mig på nåt fordonsliknande, i alla fall som sista utväg. Men då jag inte är intresserad av motorer var det bara en sak som kändes rätt. Jag ville göra lumpen, men så kort tid som möjligt.

 

När jag av inskrivningsförättaren fick reda på att jag var uttagen som 10 månaders sjukvårdgruppbefäl med inryck i juni förstod jag genast att den för mig obligatoriska F1-tävlingen i Tyskland var hotad. Jag frågade om det fanns möjligthet till ledighet och det fanns det, plus att det var två veckors obligatorisk ledighet på sommaren. Såg mig inte själv som passande GB, men han övertygade mig och jag valde närmsta ort - Eksjö. Hade ingen aning, och frågade inte ens, vad Eksjö-regementet pysslade med.

 

Inryck i juni, på inkallelseordern stod det att jag skulle ligga på stab/trisskompaniet. Det ändrades dock snabbare än kvickt och jag blev förflyttad till förbindelsekompaniet innan jag fått min namnbricka. Blev iskall och orolig när kompch började prata om att hans kompani byggde bro. Jag såg min sjv-utbildning försvinna och befarade att jag skulle bygga bro i 10 månader. Jag frågade majoren om detta och fick ett mycket skönt svar "Brobyggare behöver också sjukvårdare"

 

GSUn flöt på och jag trivdes under den enklare sjvutb (under GSUn). Tvåveckorsledigheten passade bra med F1-tävlingen, det var bara en dags tjänstledigt som krävdes och beviljades. Det fanns tre sjv-tjänster på kompaniet. En sjv på DB200-plut och en på KB5, SoT-komp hade en kompsjv och tre 7,5-månaders sjv. När vi i slutet av sommaren skulle önska tjänster så sökte jag kompsjv-tjänsten, då detta föreslogs eftersom jag skulle fortsätta med sjukvård civilt. Jag blev placerad på KB5 av en anledning, att jag var den enda som hade körkort. SoT-sjv behövde inget, han var ju Vagnchef. DB200-sjukvårdaren hade behövt körkort, men när han inte hade så kunde man inget annat göra. Jag på KB5 hade en egen sjvtp-bil, en minibuss med sofforna urmonterade.

 

Veckan är v335. Jag hade fått order att inställa mig på Sjukvårdskolan och anmäla mig till C SjvS. Jag hade lägst nummer av tre sjv på kompaniet och fick därför äran att lämna av. Funderade hela vägen dit på hur jag skulle säga vid avlämnandet, men det var bara att komma in och sätta sig i lektionssalen och berätta att vi var från andra kompaniet. Redan då märkte man hur familjär stämningen var mellan befäl och sjv.

Stämningen på SjvS var klockren. Vi sjv funkade bra ihop och ihop med befälen. Vi lämnade av två eller tre gånger dagligen (beroende på kvällstjänst), övrig tid var vi inte så formella, det gick bra att kalla varandra med förnamn.

 

Vi lärde oss sjukvårdskedjans uppbyggnad, anatomi, skadelära, BATLS (Battlefield Advanced Trauma Life Support), undersökningsschema, HLR (även ledarskapsutb), omhändertagande i fält, nålsättning och mer därtill. Vecka 343 var det en två dygns strapats som var mycket krävande, men oerhört lärorik. Inget man vill ha ogjort precis. Två dagar kan låta tamt om man jämför med överlevnadsövningar på 8-9 dagar som en del verkar ha gjort här, men det räckte så gott med två dygn. Det var i alla fall det fysiskt och psykiskt jobbiga jag varit med om under min utbildning.

 

Efter 10 veckors Sjv-utb var det dags för tre veckors sjukhuspraktik. Vi var fyra sjv som ville vara i Växjö, men de erbjöd bara tre platser. Givetvis drog undertecknad nitlotten, och fick stanna kvar i Eksjö. Kompsjv på kompaniet fick också praktisera i Eksjö, så jag var inte ensam. De dagar man började vid lunchtid var det ganska trevligt att ha sovmorgon när de andra gick upp, frukost, bädda säng och BRAK. Å andra sidan var det lite sletet de dagar när man kom tillbaka från sjukhuset vid 06.10 och mötte alla när de var på väg till matsalen

 

Efter sjukhuspraktiken skulle jag återgå till plutonen, men de hade några veckor med deras befattningsutbildning (kran, lastbil, KSP osv) så jag höll till på SjvS och hjälpte KompSjv att lära upp 7,5-månaderssoldaterna i sjukvård vilket var givande.

 

Efter juluppehållet möttes man av beskedet att C SjvS hade förolyckats i en olycka, varpå vi sjv samlades vid SjvS för att prata med varandra. Vi ville visa C SjvS´s fru hur mycket vi uppskattade honom och önskade medverka på begravningen. Vårdläraren SjvS ringde mig under högvakten för att meddela tid och plats, och tiden var den dagen vi var lediga (pga högvaktsträning en dag extra innan juluppehållet). Alltså var jag ledig den dagen och visste inte riktigt om jag skulle inställa mig eller inte. Men, övriga sjv skulle närvara (de hade för övrigt inte en ledig dag) och jag ville inte vara sämre, så jag åkte de 10 milen till Eksjö och medverkade på begravningen, och det är absolut inget jag ångrar idag. C SjvS var värd att visas den uppskattning som vi sjv visade genom att närvara på begravningen.

 

Kompaniövningar blev till batövningar som blev till slutövning. Befälen på SjvS kom då och då till broläget för att sminka upp någon eller några för att höja min puls något. Jag fick beröm, både direkt och indirekt, och det gjorde mig oerhört sporrad att fortsätta i samma linje. Jag minns mitt sista omhändertagande på slutövningen. Befälen SjvS gav mig en utmaning, tre prio 1-skadade. Det var ett jädra springande hit och dit, men de skadade blev omhändertagna och ivägtransporterade. Jag belönades med ord och ryggdunk från befälen och då kände man sig än mer stolt.

 

Sista veckan och betygsdelgivning från SjvS. 10 i uppförande, 7 i kunskap och 9 i befattning blev det och jag kände än en gång mycket stolt och berättade för befälen hur bra jag trivts på SjvS.

Något som gjorde mig glad var att min plutch också förstod hur duktig jag var/är, det blev 10-9-8 i betyg på min befattning som sjukvårdare på pluton. Vi var bara tre på plutonen som fick så högt och jag gladdes rejält.

 

Till hösten läser jag till sjuksköterska och som det känns nu vill jag fortsätta mot ambulanssjukvård. Jag är också sugen på att göra internationell tjänst som sjuksköterska om 5-6 år.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ojoj, det var inte riktigt såhär jag menade! Men det är ju en bra början! Tänkte att beskrivningarna senare kunde hamna på SoldF-huvusidan så att man hittar dem lättare. Det var därför tråden låg under SoldF.com. Men som sagt, detta är ju en bra början...

 

Kan ju dra min historia också då...

 

Vagnchef, Stridsfordon 9040B, Skaraborgs Regemente, P4 i Skövde, Skånings kompani, 02/03.

 

Började redan sommaren 1999 på ett ungdomspraktikantläger på P4/T2. Såg Stridsfordon 90 och Stridsvagn 122 in action för första gången. Bestämde mig innan mönstringen att jag skulle bli vagnchef på något av dem, på P4.

 

Kom till mönstringen, lämnade in alla papper som kunde hjälpa mig, betyg från skolan, diplom från ungdomskurser etc. Fick dra och cykla och det där, medelmåttiga resultat alltihop, hälsa A och högt hos psykologen. Fullgod syn, hörsel och så...

 

Kom in till mönstringsförrättaren, han var stressad, han hade läst mina papper redan innan och frågade om jag ville till P10 eller I1 i januari 2003. -"Neeej!" tänkte jag! Helvete! Frågade om det fanns i Skövde. Han skruvade lite på sig och jag lutade mig fram och tittade på hans datorskärm! Där stod det! Stridsvagn/fordonplutonbefäl, PB9 Skövde, 450 dagar, inryck juni 2002! -"Titta, det finns ju." Nu kunde han inte neka mig och jag fick som jag ville.

 

I februari 2002 fick jag ett brev. Det var beslutat att på grund av att P4 skulle ändra från efterstegsutbildning för KB, som jag skulle fått, till försteg så fick min kull inget eftersteg utan fick bara göra 10 mån. Lika bra det skulle det visa sig senare. Vi fick dessutom bara kallas PB och inte KB på grund av det.

 

Ryckte in direkt efter studenten, till Skånings kompani, pansarskyttekompaniet på P4. Lite bilder från min GSU har någon lagt upp här och det är de 4 översta/högra fotona som visar en springande och vadande trupp. Det var första fredagen, innan vi åkte hem. Under GSUn hade vi den hårde och rättvise Lt. P, en reservare. Det var rätt fysiskt jobbigt mitt i sommaren med flera som svimmade av vätskebrist under marscher och fyspass. Det var aldrig lagom varmt. Vi hade en jättebra anda på Plutonsbefälsskolan på kompaniet, alla hjälptes åt ich tog hand om varandra men ändå fick ett par stycken bryta.

 

Två veckor efter oss så ryckte gruppchefer och specialister in. Våra blivande underställda. De fick endast ha på sig grötställ medan vi PB hade M90.

 

GSUn slutade med förarbevisutbildning på Tgb 11/13/20 samt ett baskerprov. Baskerprovet var under vår fältvanevecka. Det regnade. Hela tiden. Men det gick ändå rätt fort och det var jätteskönt att ha det avklarat. Egentligen inte särskilt jobbigt. Saker kan bli mycket värre.

 

Efter GSUn påbörjade vi beffattningsutbildning. I mitt fall systemutbildning på Strf 9040B. Vi fick temporära besättningar som skulle göras om när det var bestämt vilka som skulle bli skyttar och förare.

 

Systemutbildningen var tuff. GSUn var fysiskt rätt hård. Men detta! Långa teoripass med de löjtnanterna som skulle bli våra plutonchefer. Kvällstjänst varje kväll kändes det som.

 

Efter ett antal veckor var det äntligen över och skytt/förar-uttagningen ägde rum. Därefter bestämdes vilka besättningarna och plutonerna skulle bli.

 

Jag hamnade på 1. pluton, Adam Rudolf. Kompaniet var för övrigt 8. pansarskyttekompaniet, Rudolf Ludvig. Som vagnchef på 1. grupps vagn, Erik Adam. Fick behålla en av de killarna jag hade haft i min besättning på systemutbildningen och bytte en annan.

 

I den vevan så ägde regementets dag rum, "Pansardagen" och det firades pansartrupperna 60 år. Vi fick då våra pansarskyttebågar att sy på höger axel. Befattningsutbildningen var slut!

 

Vi började med att öva strid i grupps ram under hösten, ökade senare till pluton med simulerad strid och skarpskjutningar.

 

Som vagnchef på ett Strf 90 har man ett antal uppgifter: ge kommandon till föraren så att han kan hålla rätt stridsgrupperingsform, till skytten så att kanonen pekar åt det hållet där fienden förväntas dyka upp, orientera, ta emot order... Det kan vara stressigt ibland när det blir mycket och ibland väldigt frustrerande när man bara står och väntar.

 

Bra egenskaper är initiativförmåga, självständighet och aggressivitet. Ledarskapet bedömmer jag är mindre viktigt. Gruppchefen skall leda sin grupp och besättningen skall sköta sitt. Att vagnchef, förare och skytt har en riktig killer-instinct är viktigare. Att man ser fienden först och nedkämpar denne med kraft!

 

Så höll det på fram tills innan jul och då skulle julvården påbörjas. Men så blev det inte. Kompaniet som nu var fulltaligt minus eldledningsgrupp skickades till Karlskrona på beredskapsövning. 4 vagnar följde med. Jag blev chef på en av dem. Rätt kul var det. Ett break från vardagen. Vi vaktade örlogsbasen i Karlskrona så att inga terrorister hittade på något. Därefter skickades vi till F17 för att göra samma sak.

 

Väl hemma i Skövde började vården. Det var tungt. Som besättning på strv/strf får man vårda mycket, länge och ofta. Men detta!

 

Trots allt överlevde man det också och kunde åka hem över julen. Efter den så följde stora och små övningar och ett antal skarpskjutningsperioder. Vi började efter jul att tränas tillsammans med våra skyttegrupper som endast åkt med lite innan jul.

 

Mycket väntan under dessa övningar för att snabbt tempoväxla för att anfalla.

 

Allt kulminerade i den stora slutövningen ASÖ03 eller "Våreld". Vårat kompani samt stridsvagnskompaniet från P4 slogs ihop med motsvarande kompanier från I19/P-bat.

 

Dock så började det för oss i Skillingaryd med att vi var B-sida mot de andra tre kompanierna på vår egen bataljon. Vi hade en fördröja uppgift.

 

Efter heroiska insatser och mycket, mycket tur så stod det klart att vi inte hade fördröjt fienden utan kraftfullt uttömt hans anfallskraft när vi visade hur fullständigt hjälplösa stridsvagnar är i skogar.

 

Därefter bar det av till Kvarn i Östergötland där vi anslöt till vår egen bataljon igen. Dubbel omfattning med övergång av vattendrag (Göta kanal) övade vi. Det blev mest ett kringgående av minering. Övningsfältet i Kvarn är kuperat, stenigt och sankt. Därför var vägarna avgörande och mycket väl minerade av fienden. Det var inte mycket vi fick ut av det momentet.

 

Därefter bar det av söderut igen till andra sidan Vättern och Tidaholm där strid i bebyggelse skulle övas. Många internationella besökare, blågula och civila gjorde allt till en enda röra.

 

Efter det så bandades det (oftast åker man på lastbilsflak om man ska längre sträckor) till Skövde. Vi skulle bli attackerade av helikoptrar under vägen men dimman låg tät och räddade helikoptrarna. :lol:

 

Nu skulle bataljonen under två dagar anfalla på Skövdes övningsfält. Som vi kände rätt väl vid detta laget. Sagt och gjort. Händelselöst moment egentligen.

 

Nu var det dags för materielinlämning och återställning av matrielen. Slutvården gick snabbt och geschwint för min besättning.

 

Jag kan säga utan att skämas säga att min besättning var den bästa på kompaniet. Vi nedkämpade mest, överlevde mest och vårdade nogrannast och snabbast!

 

Betygsarbetet var en stor skandal på mitt kompani. Varken min förare eller skytt fick de betyg de hade gott och väl förtjänat. Min pluton låg lägre generellt i betyg än övriga. Trots att det stod helt klart att minst en av de andra plutonerna var mycket sämre.

 

Jag hade sökt IA03 för att det kändes naturligt på något sätt så där började jag måndagen efter muck. Men det är en annan historia.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Här får ni en till. Kan kanske vara lite intressant eftersom det mest verkar vara mek- och jägarfolk på forumet annars:

 

Befattning Televapenbefäl, Upplands Regemente (S1) i Enköping, 15 månader

 

- Tjänsten söker man till frivilligt vid ordinarie mönstring

- Uttagning med extramönstring som man blir kallad till om man anses ha föruttsättningar - högsta betyg i språk, bra i-test, befälslämplighet etc.

 

Befälseleverna på Televapen utbildas för att tjänstgöra på TVA-komps centraltropp varifrån kompaniet, som i övrigt består av en pejl- och en störpluton samt stödfunktioner, leds.

 

Utbildningen består i huvudsak av

 

- Språk - ryska - i snitt varannan vecka genom utbildningen men i praktiken är det en ständigt pågående plugg på varje ledig stund. Största tyngden från gröntjänstens mitt (juli) fram till jul. Följer samma kursmaterial som TolkS, kompletterat med eget material i signalspaningsmetoder och terminologi. Delar av utbildningen är knuten till Uppsala universitet. Stor del av studierna sker på egen hand på kvällar och helger och kräver en minst sagt tung arbetsinsats och en portion tjurskallighet...

 

- Taktik och angriparkunskap för att ha som stöd i signalspaningsarbetet och kunna analysera och dra slutsatser ur inhämtat material.

 

- Befattningsutbildning mot fyra olika befattningar lyssnare, lyssningsledare, bearbetare och störledare.

 

Samtliga har grundfunktionen lyssnare. Lyssnarna har till uppgift att hitta och avlyssna fientlig radiotrafik och inhämta underrättelser till kompaniets egen störuppgift och för rapportering till högre stab. Till sin hjälp har man dessutom ett antal pejlar för att lägesbestämma den sändande antennen för att på så sätt klargöra fiendens grupperingar möver ett geografisk område.

 

I varje lyssnarlag finns dessutom en störledare, en lyssningsledare och en bearbetare. Lyssningsledaren leder lyssningsarbetet, planerar frekvensfördelning mm. Bearbetaren bearbetar lyssnarnas uppgifter som de ofta inte hinner med själva när det är som memst hektiskt, sammanställer uppgifterna och gör rapporter till staberna.

 

Störledaren, som jag själv är, planerar vilka frekvenser som ska störas (enligt order oftast - stör eld, stri och und-nät i område X). Under störning leder han även ett par av lyssnarna som följer upp störda frekvenser för att upptäcka frekvensbyten och annat. Han leder även störplutonen via radio under själva störpasset.

 

Man drar lite på smilanden när man för en kort stund låter stören vila och hör hur ett helt kompani kör föbindelsetest och svär över oljud i lurarna och sedan släpper på igen. Jag tror vi var rätt effektiva - det gnälldes alltid efter de övningar vi varit med på iaf. :D

Share this post


Link to post
Share on other sites

en till:

Insatssoldat.

 

Med insatsberedd skyddsstyrka avses en styrka avdelad för att efter larm vid ett (skydds)objekt genomföra insats inom fastställd tid.

Några av huvuduppgifter är bl a att konstatera om inbrott pågår, skydda det larmade objektet mot vidare åverkan, observation mot flyktvägar och säkra bevis för en eventuell brottsutredning.

Styrkan skall även kunna utföra patrullering och tillsyn av larmade objekt samt kunna få uppgiften transportskydd (eskort) av fordon.

IBSS är utrustad med skyddsväst och eldhandvapen vid patrullering, samt hjälm och skyddsmask vid insats. Utrustning som används är specifikt anpassade efter vår tjänst.

På grund av incidenter vid skyddsobjekt har betydelsen av en speciellt utbildad och tränad styrka ökat. Detta innebär att IBSS kan tänkas engageras i ett antal olika scenarier, t ex inbrott eller försök till inbrott i skyddade objekt.

I dagsläget är IBSS en av få styrkor i försvarsområdet som genomför skarpa insatser.

För tjänstgöring som insatssoldat krävs säkerhetsprövning.

 

Skede 1, GSU (grundläggande soldatutbildning).

 

-Insatssoldaten får en GSU i vanlig bemärkelse, men med tyngdpunkt på vapenhanteringen.

 

Skede 2, skyddsvaktsutbildning och insatsutbildning.

 

-Skyddsvaktutbildning som insatssoldaten får består av grunder (lagar, uppträdande mm), våldsanvändning, teori- och skjutprov, samt rutiner kasernvakten. Efter godkänd skyddsvaktsutbildning tilldelas soldaterna skyddsvaktsmärket.

-Insatsutbildningen består av bl a snabb- och färdighetsskytte med ak5, vägspärr, spaning mot objekt (byggnader mm), genomsök och bevakning/patrullering. Efter godkänd insatsutbildning tilldelas insatssoldaterna utbildningstecknet INSATS.

-Insatssoldaterna får även en civil väktare utbildning om 40 h.

 

Skede 3, tjänstgöring insatssoldat.

-Tjänstgöringen i vakten är huvuduppgiften och därtill kommer ytterliggare bevaknings- och serviceuppgifter i form av patrullering till fots och med fordon.

-Fortsatt IBSS utbildning och repetition.

 

Kopierade största delen av denna text från K4.

Bör tilläggas att inte alla förband har denna utbiling än, vad jag vet... kanske nu i dagsläget, men sist jag kollade upp det va det bara mitt gammla regmente och K4. Nu har tidlygen flottbaser och flyfotiljer den också, samt p-18. vilka mer som har IBSS är jag osäker på.

 

Många snackar skit om vakterna, men det är en bra utbiling där man får många timmar med sitt vapen, väldigt mycket snabbskytte och färdighetskytte.

Jag är sekunderna snabbar än dom flesta (min HV plut.) på skyddsvaktsprovet efter jag gjorde min värnplikt.

Så att kalla vakterna för lökar som knappt kan skjuta är löjligt förtal.

Edited by Panzerfaust

Share this post


Link to post
Share on other sites

Inte riktigt. Den enda actionen jag har sett be.soldaterna på P10 göra är att köra rundor med sin "Dallas" på kvällarna. Ett långtråkigt gebit då man antingen sitter i vakten eller väntar på regementet att något ska hända. Kanske ett och ett annat falsklarm att åka ut till. Enda pluset är att vakterna får gott om ledig tid hemma.

 

 

 

PBV/hjulforondsmekaniker på STTR

------------------------------------------

 

Du ska kunna använda både händer och huvud då felen både ligger som mekaniskt eller elektriskt. Di kommer att tillhöra en repgrupp/tropp som har tillgång till eget fordon med reservdelar och verktyg. I vissa fall så kommer ni att ha containrar med utrustning och lastbilar.

Tempot kan variera från hektiskt till stiltje (beroende på hur duktiga ni är eller hur klantiga besättningarna är). Kan även få ta en titt på vapen men hör till de sällsynta fallen.

Tjänsten varierar från var man hamnar, kommer man på STTR hos ett stridsvagnskompani så har man mindre resurser och mer slit. Hamnar man på ett ledningskompani så kommer ni att ha större resurser då trossen kan vara stor hos sådana förband. Kan innebära en bättre levnadstandard i jämförelse gentemot STTR på strvkomp.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nej nej nej, här ställer vi inga frågor. Bara bidrar med sina kunskaper och erfarenheter. Är det nån som undrar nått så fortsätt/skapa en annan tråd i pliktverket där du ställer frågan. Givetvis har du sökt på ämnet innan eller.. ... .. .. :tveka:

 

 

/ Kimster BlåGul

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag låg inne som vapenmekaniker på Norrlands Trängbat, I5.

Man blir då antingen E-sold eller GB, jag var E-sold.

 

Som mekaniker på bataljonsnivå ingår man i en Repplut. vars uppgifter är att handha alla reparationer på bataljonsnivå.

 

Alla reparationer delas upp i vilken nivå man måste gå upp till, det finns repgrupper uta på kompanierna som gör lättare rep, och har de inte möjlighet/material så kommer sakerna till oss på rep, och klarar inte vi av det så går det upp på brigadnivå/repkompani och därefter milo-verkstad.

 

I repplutonen finns flera olika grupper. Jag ingick i Ledning/Samband som servar vapensystem och radiosystem. De andra grupperna som finns är: 90-torn, 90-chassi, PBV, bv/hjulf1d, reservmateriel, bärgare och motorredskap. (Eventuellt PaTgb ifall sådana förekommer).

 

Jag gjorde GSU på I5 på Rep GBS, med början i juni. I Augusti bildades repplutonen som ingår i Fredrikshofs trosskompani. Man får i samband med GSU lastbilskort.

 

Därefter följde befattningsutbildning, eftersom vapenmekanikernas utb började sent så fick jag även utb på Bv/Hjulfd-reparation, därefter skedde överflyttning till ATS i Ösd för 4 veckors vapenutbildning. Vi inledde med 2 veckor Rb56, och sedan två veckor Ehv (AK5, AK4, Utl Vapen, Ag90, prickskyttegevär 90, Pskott (Simfire), Grg M/48, Kulspruta 58, Kulspruta 90, Pist. 88). Utbildningen är ganska omfattande, men skulle ha varit bättre med mer tid. Man provskjuter det mesta man mekar med, så att man får en uppfattning om hur vapnen fungerar, samt utbildas på det teoretiska kring varje vapen. Detta gäller också Rb56, så att man kan handha varje vapensystem man reparerar, och vet hur de används i fält.

 

Efter ATS återgår man till I5 för gradvis ökande övningar, tills man övar i bataljons ram.

 

Något som var nytt för vårt år var användandet av reparationscontainrar, som vi fick inreda efter eget tycke. De användes i samband med rep-tält, som är flyttbara garage där man får in en lastbil. Varje grupp förutom L/S har ett eget reptält, 90-gruppen hade ett eget, större tält.

 

Sedan var det dags för slutövning, något som för vår del skedde på skjutfältet Glebokie i Polen, då vi ingick i en mekskyttebat. med tre mekskyttekomp och ett trosskomp. De som är med i IA03 vet hur det är upplagt, för vi körde med samma upplägg/anropssignaler etc. Innan Polen samövade alla kompanier på Livgardet.

 

 

Om någon har frågor angående detta, så är det fritt fram att PM:a mig, även om frågor runt repplut/trosskomp generellt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

GB Ubåtsjakt

 

Föranmälde intresse för tjänsten innan mönstring. Vid mönstringen presterade jag bra och fick en tjänst inom flygvapnet. Efter ett par veckor när mina mönstringsresultat fallit genom organisationen kom ett brev där jag fick välja mellan min förvalda ubåtsjakttjänst och den jag fått tilldelad på mönstingen. Jag valde ubåtsjakten och ryckte in på Berga Örlogsskolor hösten 1995.

 

Efter några veckors gröntjänst samlades alla som senare skulle syssla med ubåtsjakt på USSKOL (UndervattensStridsSKOLan) där man ägnar ett antal månader åt ämnen såsom sonarteknik, akustik, ljud (hur olika fartyg, fordon, maskiner låter), navigation, signalering etc.

 

Vid årsskiftet 1995-1996 var det dags att bli utplacerad på förband. Beroende på ens prestationer under utbildningen fick man välja och sedan lottas till olika förband. Det finns allt från bojbåtar till (kust)korvetter, patrullbåtar och fasta anläggningar att hamna på. Själv önskade jag, och fick, placering ombord på en kustkorvett.

 

På HMS Gävle låg jag sedan som 1 av 18 VPL under 12 månader. Det fanns under 1996 18 VPL och 22 YO ombord. Mina uppgifter till sjöss var ganska så varierade vilket jag uppskattade. Huvudsakligen så var jag sonaroperatör men all tid till sjöss ägnas inte åt att jaga ubåt så förutom detta tjänstgjorde jag även som laddare i 40mm pjäsen, däcksmatros, utkik och rorgängare.

Share this post


Link to post
Share on other sites

PB-AMFIBIE MINÖR

 

Min tjänsten handhar Sjöminor. Man slänger dom i vattnet och drar sedan kablar till land. Där bygger man en spanplats och bedriver ytbevakning. Där ligger man och rapporterar in allt som kommer förbi i leden både vanliga båtar och ubåtar. I minpluton är det 4 grupper. Varje grupp innehåller 8 man: det är

 

(pb)chefen

(pb)Stfchefen

(gb)Singnalist

(f)grgskytt

(f)grgladdare

(pb)båtchef*2

(gb)maskinare

 

Chefen för 1 och 3 grupp är även chef för 2 och 4 grupp när tex 1 Och 2 är tillsammans i en tropp.

 

Vapen som används är ak-5, grg, Ksp-90, 12,7 ksp, granattillsats, Mörkersikte m.m

 

Att ligga på minpluton är ganska hårt. Robot och min var de hårdaste plutonerna när jag låg inne. Du har en packning på ca 60 kilo och 500 småsaker att hålla reda på. När en mingrupp är i fält så är båtbesätningen nån annan stans med båten så dom får du ingen hjälp av...Ni är då 5 man och det är alltid 3 poster. Dvs att endast 2 man sover. Och är du då Pb så kan du räkna med ca 2 timmar per dygn. Grupperna ligger oftast i en sliskig och blött buske på det sämsta stället i världen pga att dom skall vara svårupptäckta. Min sover alltid i kerontält vilket innebär inga varma tolvtält(som tex grk använder) Min har även andra uppgifter tex. stridspattrul, spanpatrul, spana och skjuta som fan. (skjuter mest på amf förutom skytte när jag låg inne)

 

När ni inte ligger i fält så vårdar man. Min har överlägset mest saker att vårda vilket innebär att när alla andra slutar så står ni och spolar rent minor och har ca 5 timmar tjänst kvar. Annars så är det mest utbildning på diverse saker eller springa snabbmarsch och stridshinderbana som gäller...

 

när jag låg inne så var det så att om du ville ha det hårt men ändå mest utmaning eftersom du har mer att tänka på och mer att lära så väljer du min eller robot.

 

Vill du ha det ganska tungt men mindre att tänka på så väljer du skytte.

 

Vill du bestämma så mycket som möjligt men ändå ha det lite fysiskt lättare ta GRK.

 

Vill du ha det fysiskt lättare men mer teori så väljer du stab eller tross.

 

Jag ångrar inte mitt val men det var surt ibland under tiden...Tillägas skall att min gör mycket andra saker med men detta var det mest grundläggande.

 

Vill även tilläga att uppfattningen om tjänsterna gällde 01-02 när vi låg inne. Vilket som är tyngst osv. är en smaksak men min och de flesta andras mening var den ovanstående. Så inga påhopp om att skytte är tuffare eller robot är köttigast! :rocketl: Samt att detta gäller för alla PB elever. Gb och F soldater är en helt annan sak.

 

Mvh Serg.T Chef 1 grupp och 1. Tropp :baskerFN:

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest dundersaga

--------------------------------- FLYGBASSÄKMAN Kulspruta 90--------------------------------

 

Hallå, Jag låg alltså inne som Flybassäkman på f7 i såtenäs. På en testpluton (2:pluton)

 

Flygbassäk går generellt ut på att jaga fientliga specialförband med hund.

Uppgifterna är många! fast spaning, stridsspaning tex.

 

Tjänsten som Kulspruta 90 skytt är väldigt påfrestande fysiskt, men det är det värt mina pojkar.

Flygbassäk är ett väldigt fältmässigt förband som skall kunna verka dygnet runt och med tung eldkraft.

Patrullerna består oftast av sex man (beroende på uppgift). En GB, två KSP skyttar, en Granatkille, Hundförare(StfC) samt en skarpskytt (Fordonsförare)

 

Tillsammans blir flygbassäk ett stort hot för den lede fi som försöker sabotera våra flyg.

 

Flygbassäk utför inte, vad jag vet, någon form av jägarstrid som jag sett att vissa skriver. Ingen fördröjningsstrid eller dyl.

 

Jag kan måla upp ett litet scenario vilket jag tror är mest vanligt i strid som flygbassäkman.

 

Patrullen är på stridsspaning och stöter samman med fi. Klockan är två på natten och det är mörkt. Vi vet sällan storlek på fi patrull så vi avger ett par "eldstötar" och sedan försvinner vi illa kvickt.

På detta sett har vi stört fi's uppgift och vi vet dessutom var denna patrull är. Vi kan då lägga ut en s.k SSL (stridsspaningslinje) och i bästa fall slå ihjäl fi.

Det också ofta så att vi avvaktar några minuter efter striden, kollar skadade och ammunition och dyl. Kollar läget helt enkelt, för att sedan förfölja fi som med all säkerhet exfiltrerar området.

På detta vis vet vi exakt vart fienden är på väg och kan mer exakt placera en offensiv SSL.

 

Det var säkert väldig diffus info för många. Men jag svarar gärna på frågor som rör flygbassäk om någon är intresserad dvs.

 

Puss o Kram

Dundersaga

Share this post


Link to post
Share on other sites

Då ska vi se

 

Gör just nu 10 månader som gruppbefäl på stridsfordonstransportpluton på P18 Gotland.

 

I min värld har plutonen två olika sätt att uppträda. "Fredsmässigt" och "stridsmässigt" (i brist på bättre ord)

 

Fredsmässigt används plutonen för att flytta försvarets fordon runt i landet, t ex om miloverkstan här på ön repat ett par av p4:s cv90:s så är det vårt jobb att sen köra tebax grejorna.

 

Även görs andra saker som involverar civil trucking, tex gruskörning och sådant.

 

 

Stridmässigt sysslar man mest med taktisk lastning/lossning av strv/pbv/m.m.

Man jobbar även tillsammans med rep och bärgar fordon ur den mellersta stridszonen till den bakre osv.

 

Just gruppbefälets uppgift är att vara chef över en styck lastbil (p124) och den besättning som finns på lastbilen. En eller två 7,5-månaders soldater.

 

Denna beskrivning gäller på P18 Gotland. Jag tar inget ansvar för hur det ser ut i resten av transportkompaniet. Svarar mer än gärna på frågor!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kvartermästare - befattningskod MA600

 

Först och främst vill jag påpeka att tjänsten som kvartermästare på ett kompani skiljer sig väldigt mycket beroende på vilket truppslag man tillhör och vilket förband man ligger på. Det kan även skilja mellan kompanier på ett och samma förband.

 

En orsak till detta är att man som kvartermästare i artilleriet inte har samma rutiner och behov som exempelvis en kvartermästare inom pansartrupperna eller ingenjörtrupperna. I slutändan styrs verksamheten av yrkesbefälen, eftersom de vet vilka krav man har på sig och känner personen i fråga. Känner de att man är pålitlig och kan arbeta självständigt, får man automatiskt mer utrymme i sin befattning. Detta gäller såklart också andra befattningar, men just den här är så pass viktig att man ofta har ögonen på sig extra mycket.

 

Man börjar med att rycka in som KB-elev på ett förband. Där genomför man sedan 7,5 månaders KB-skola. Därefter flyttar man ut till en pluton för att påbörja sin truppföring.

 

Uppgifterna är att ombesörja personal- och underhållstjänsten vid ett kompani. Vad betyder det då?? Jo, man ska kort och gott se till att plutonerna (och kompaniledningen) får mat regelbundet, att drivmedel finns tillgängligt så att kompaniets fordon kan tankas vid behov, att beställa reparationer hos tilldelad represurs, att hålla koll på hur många sjuka och "skadade" det finns, att reka förläggningsplats åt kompaniet och alla dess fordon och mycket, mycket mer.

 

Listan på uppgifter kan göras mycket längre, och det krävs inget geni för att lista ut att kvartermästaren har arslet fullt nästan hela tiden. På mitt förband sa befälen att det var den mest krävande tjänsten man kunde ha. I början trodde jag inte riktigt på dem. Särskilt med tanke på att man hört en del snack om att det är lökigt att tillhöra trossen. Efterhand insåg jag att vad man sagt till mig var sant.

 

På grund av alla småuppgifter man har, är det särskilt viktigt att man kan organisera sitt arbete för att spara tid. Tid är nämligen något som man alltid har ont om, och man ska aldrig ta ut reservtiden i förväg. Samtidigt är det lätt hänt att glömma bort sitt eget stridsvärde, eftersom man hela tiden har något att göra. Därför måste man vara disciplinerad och hålla på sina sovtider och inte missa någon måltid.

 

Till ens hjälp har man oftast en stab- och trosstropp (alternativt en pluton). Den består typiskt av en stabsgrupp, en kokgrupp och andra element beroende på kompaniets organisation. Det lönar sig inte att gå in för mycket på detaljer angående utssende och organisation med tanke på att det kan se ganska olika ut.

 

Kvartermästaren har en dubbel roll inom kompaniet. Dels ingår han/hon i kompanistaben och dels ska han/hon leda sin tropp/pluton. Detta medför också en ökad arbetsbörda jämfört med övriga plutonchefer - en sak man ofta glömmer.

 

Positivt: Jag uppskattade friheten jag fick som kvartermästare. Man hade mycket att säga till om, vilket självklart medförde mycket ansvar. Det trivdes jag med. Kvartermästaren i fält har ofta ett väldigt fritt schema. Jag kunde åka i stort sett vart jag ville och titta på när man byggde en flytbro, eller kanske göra ett chefsbesök hos ett annat förband för att t ex samverka angående samordning av sjuktransporter m m. På så vis var tjänsten oerhört omväxlande, även om det hela tiden fanns vissa fasta rutiner som skulle utföras varje dag. Så länge allt fungerade lade sig ingen i hur man gjorde.

 

Negativt: Ibland upplevde jag tjänsten som ganska otacksam. Till största del berodde detta på att man ute på plutonerna hade liten koll på vad kvartermästaren egentligen gjorde, samt det faktum att nästan alla tar underhållet för givet. Ungefär som att när du bor på kasern får du dina tre mål mat om dagen plus kvällsfika. Då förväntar sig Lasse i ledet att det sak fungera felfritt ute i fält också. Att sedan pannorna i koket kanske är trasiga har man oftast ingen förståelse för.

 

Om det är någon som undrar över något rörande befattningen är det bara att fråga - dock inte i den här tråden!

 

Edit: I händelse av krig tillkommer flera arbetsuppgifter för kvartermästaren. Några exempel är löneutbetalningar, krigsfångetjänst, fältpost m m.

 

 

Hälsningar, Vpl Fk Foxtrot Lima :baskerFN:

Edited by Foxtrot Lima

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest strvkomp

Befattningsbeskrivning: Laddare Strv 122

 

Första tiden är varm, svettig och jobbig. Strvkomp har den intensivaste GSUn för att snabbt komma igång med vagnstjänst(även fast det känns om om den aldrig kommer ta slut). Det är mycket, tid för detta, omvisitationer, skrik från befälen, marschträning och åter marschträning, PEK, stridsförflyttning och åter stridsförflyttning, NBC, sjukvård etc etc. Precis som för alla andra fast mer komprimerat. GSUn avslutas med en fältvecka de tre eller fyra sista dagarna av den fältveckan(tror att det är 10 dgr fält) avslutas med baskermarsch/UBK. Vilket är jobbigt, blött, drygt och på samma gång en upplevelse som få. Man är oförskämt stolt när UBK är genomförd!

 

Efter genomförd baskermarsch får ni reda på om ni hamnat på strv eller stridstrossen. Många hos oss som skulle varit på strv fick ligga på stridstrossen. Så det gäller att visa framfötterna under GSU. Därefter påbörjas GUS, Grundläggadne Utbildning Stridsvagn. Ni kommer att få ut er 90P uniform, men ni kommer inte att få sätta på er den på minst fyra veckor. Man måste "förtjäna att ha på sig P". :D

 

KB-eleverna fortsätter sin GUS och ni har inte mycket kontakt med dem förutom på logementen. Alla GB-inryckta som hamnat på strv, oavsett om man är inryckt som förare, skytt eller vagnchef(jag var inryckt VietCong, för övrigt en tjänst som inte finns för GB :huh: ) har samma GUS i x antal veckor. Under GUS får man lära sig samtliga platser i vagnen, man inventerar, provkör lätt teräng och på garageplan, lär sig leda stridsfordon, lär sig skjuta, lär sig ladda, lär sig ksp94(dock inget :lol: ), knäcker band, byter bär/spännhjul, har materialstafett, får ett hum om VietCongplats, lär sig radio180, LSSn(LedningsStödsSystem), knappa kanaldata. Man lär sig vagnen utan och innan helt enkelt. Efter si och så många veckor tas förarna ut. Man lämnar innan föraruttagningen in önskemål om man vill bli skytt, ladddare eller förare, nästan alla väljer förare.

 

De som blivit förare påbörjar därefter förarskolan(vilket tydligen är grymt kul), övriga skytt/laddare fortsätter med skytt och laddarträning. Skytt/laddare åker även ner till Skövde för att träna i BTA, vilket är riktigt kul. Passa på att gå ut i Skövde, undvik dock sportbaren och grovspol(jo Mats den är äcklig).

 

Efter några till veckor får man återigen lämna in önskemål om man vill bli skytt eller laddare. Därefter påbörjas laddar respektive skyttskola. Detta innebär mängdträning.

Laddarna spenderar väldigt mycket tid i TBTA(torn besättnings tränings anlägging), laddar miljoner ton pil, springer miljarder varv runt garaget för att det går för långsamt och får skäll av C laddarskolan för att det tar för lång tid att ladda. Det är även här i tiden som laddarna blir refererade som laddaras/apor. Laddarna övar även mycket med ksp94, och nu blir det en hel del panga även med den. :D

Laddarskolan var helt klart bland det roligaste i lumpen. Skyttarna och andra sidan står ute vid kamerastation(ett ställe på Boden Södra) och skjuter på BT-mål till oändligheten.

Skytt/laddare gör även ett till besök i Skövde.

 

Efter genomförd befattnings utbildning för skytt, förare, laddare och VietCong, bestäms besättningarna samt vilken vagn och pluton man hamnar i. Sedan påbörjas höstens övningsserie. Detta innebär fält, fält och ännu mera fält. Man övar beredskapsgrader, bivackförläggning, stridsdygn,stridsförläggning(sova i vagn), strid, king of the hill mm mm. Plutonsvis åker man även ner till Skövde en vecka till och övar i BTA, här avgörs även plutonsmästerskapen i King of the Hill. GA, dvs min vagn vann självklart. Ibland övas även stridsdygn i BTA.

 

Ibland har man även KADER, då befälselever tar befälet över vagnarna och övar strid i plutons eller kompanis ram. KB-eleverna, dvs vagnscheferna är då Bstyrka och hattar omkring med oförskämt mycket ammo och ksp94. KADER-veckor är extremt roligt.

Allt detta avslutas med övnings-REMI i två veckor, då allting putsas och blir fint inför jullovet.

 

Efter jullovet påbörjas vinterns övningserie. Det är enbart fält. Endast en mtrlvecka innan slutövning spenderar man på kasern. Dessa fält är en blandning av roligt, när man övar strid, och dödsångest pga att man aldrig får sova och orden RIV FÖRLÄGGNINGEN förekommer stup i ett.

 

Tåme, härliga Tåme. :wub: Tre veckor spenderas i Tåme då man skjuter skarpt med fullbumbor och förbrukar absurda mängder 7,62. Här genomförs sluttest grupp och varje besättning för betyg för sin duglighet. Har man otur förföljs man av en massa dårar från FBU:s pansarförening, som aldrig slutar prata, aldrig slutar ställa dumma frågor, aldrig slutar berätta ihopdiktade historier, som att Hässleholms pansarregemente minsann är världen bästa(trodde det var nedlagt :huh: ) och att de har blivit utbildade av NI på MP5.(Swede vet vad jag talar om). I Tåme skjuts även utländska vapensatsen och en mängd andra vapen. Någon på kompaniet känner tydligen någon vapengalning och tydligen är dealen att vi tar med oss ammo och han tar med sig vapen. Förutom inslag av FBU-stalkers så är Tåme höjdpunkten på lumpen.

 

Tre veckor innan slutövning hålls chefen I19 övning, dvs bataljonsövning. På dessa övningar är det ingen mer repetion utan, "rent krig". Pipluton och ingenjörer agerar Bstyrka i 401or och det är rätt skoj, mycket strid och lite tjafs. Man krigar även mot pskkomp vilket är hysteriskt kul. För övrigt står det 3-1 i matcher till strvs fördel så ni kan ju bättra på statistiken i år. :P

Efter batövning är det mtrlvecka. Allting ses över så att samtlig materiel är i topptrim inför slutövning. Slutövningen är ett kapitel för sig men i stora drag så var den helt kass. För vår del var det bara en massa standon och inte så mycket kriga.

Efter slutövning är det åter igen dags för REMI, en massa fester och dumma upptåg. Sen är det faktiskt slut.

 

Tiden efter jul går oförskämt fort och rätt som det är står man utnför grindarna och undrar vad som ska hända nu... :)

 

Hoppas att detta svarar på dina frågor.

 

Kompletering:

Som laddare är man vagnens begränsning i och med att skytten inte kan skjuta snabbare än du laddar. Därför spenderas som sagt vädligt mycket tid i TBTA för att få ner laddtiderna. All denna träning gav också mycket goda resultat mitt år. Vi var några stycken som var nere och nosa på tre sekunder och en vagn hade fyra sekunder mellan skott i Tåme vilket är en hyfsad bedrift. Som laddare är man också vagnens allt i allo. Man är bland annat kock, backledare, hörselobservatör, maskeringsexpert :P, det är laddaren som leder vagnen på kompanislingor, tekniskplats osv, man har ansvaret för samtliga vapen på vagnen, dess vård och att de fungerar, alltid! Det är mycket småsaker en laddare gör som bidrar till helheten. Dessvärre har en laddare rätt mycket dötid också Står man och observerar en hel natt så finns det inte mycket man kan göra utom att sova eller läsa, är det nattetid så säger det sig själv att man inte får läsa så då är det bara att somna in.

 

Det roligaste som finns som laddare är att ladda skarpt, höra skyttens "skott kommer", se bakstycket rekylera och höra smällen från en 120mm L44. Det näst roligaste är att skjuta ytterksp på intet ont anande skyttetrupp, det är hysteriskt kul.

 

Det tråkigaste är all dötid, kort sagt.

 

Mvh Strvkomp, laddare GA, AS, SN, VN pbat I19 03-04 :D

 

Edit: Kompletering gjord.

Edited by strvkomp

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag låg inne som Flygbassäkgruppchef på F7 utbildningsåret 03/04.

 

Som gruppchef över en flygbassäkgrupp basar man över 5 soldater och en hund. Gruppen består av 1 gruppchef, 2 ksp-skyttar, 1 granattillsatsskytt, 1 fordonsförare och 1 hundförare. På F7 var det upp till gruppchefen att utse en stf gruppchef, han var dock den enda med gb-utbildning.

 

GSU'n genomförs med andra GB/PB från Insatskompaniet. Den utbildningen skiljer sig nog inte så mycket från andra regementens. Man har fältvaneutbilning, lär sig soldatregler, vapnets delar, skytte m.m.

 

Efter GSU'n hade vi en veckas ledighet och därefter ryckte F-soldaterna in. Vi gruppchefer bodde i ett eget logement och medan F-soldaterna hade sin GSU hade vi en förstegsutbildning, där vi började träna på att använda karta och kompass, rutiner vid marsch (att ta rast etc). Vi fick också signalistutbildning på Ra 138, Ra 145, Ra 180 m.fl. Vi fick även utbildning i att sätta upp försvarsladdningar, och lite allmän utbildning i mintjänst m.m.

 

Efter soldaternas GSU hade vi befattningsutbildningen, där soldaterna fick utbildning inom sitt respektive område, och vi gruppchefer fortsatte i stort sett med det vi hade gjort under förstegsutbildningen.

 

Sedan var det dags för ett långt jullov, och efter det började träningen inför Högvakten. Jag tror inte att någon ville göra den, den kände mest som 3-4 veckors slöseri med tid som vi inte hade.

 

Efter högvakten fick vi våra grupper, och vi åkte till Karlsborg för att ha förläggningstjänst kombinerat med patrullering. F-soldaterna från 2. flygbassäkpluton hade aldrig bott i ett 12-tält, och ännu mindre rest ett. Dom fick även lära sig vart hundkojorna skulle vara, hur fordonen skulle stå etc. Nu fick även hela gruppen lära sig hur det fungerar att patrullera, det hade bara hundföraren gjort tidigare under sin befattningsutbildning. Gruppen skulle bli till en enhet istället för 6 soldater och en hund.

 

Efter förläggningsövningen i Råda hade vi kompaniövning. Där använde vi passchema för första gången, dvs ett schema som talar om när man skall arbeta, ha beredskap eller vila.

 

På slutövningen i maj sattes våra kunskaper på prov. Nästan all tid spenderades till patrullering. Det var ett tiotal jobbiga dagar, inte minst psykiskt i och med att vi körde med 8 timmars patrullering, 8 timmar beredskap, 8 timmar patrullering igen och därefter 8 timmars vila (där flera timmar gick åt till hygien, utspisning, fipplande med småsaker man inte kunnat göra tidigare etc), så det blev inte mycket sömn.

 

För att passa som gruppchef hos flygbassäk skall man ha en mycket hög stresstålighet, man skall kunna behålla lugnet och fatta snabba men korrekta beslut under eldstrider, förföljningar, patrulleringar etc. Det gäller även att man har ett bra omdöme då man ska fatta beslut i och med att man inte alltid har samband med staben.

Tjänsten blir mycket lättare om man har en bra fysik, då största delen av vårt arbete tas upp av rörlig spaning. Man kan få gå mycket långa sträckor i bräskig terräng, särskilt om man håller på att förfölja fi. Alltid med stridspackning och en tung radio på ryggen.

Man skall även ha en bra hand med människor. Soldaterna i ens grupp har inte alltid stridsvärde 10, de blir hungriga, trötta, kalla, blöta och med det griniga.

Som gruppchef är man även den som har minst vila i gruppen, innan man går och läggar sig skall man se över att radion är ok och att man har laddade accar, man skall kontrollera med fordonsföraren att det finns bensin i fordonet, skriva eldpostlistor, samordna scheman för patrullerande dubbelpost med de andra gruppcheferna, kontrollera att det finns ved för natten och att det finns mat och ammo för nästa dag. Innan varje pass har man även ordergivning i staben där man får sina uppgifter för arbetspasset m.m, så man måste gå upp en halvtimme innan soldaterna.

 

 

Tjänsten som flygbassäkgruppchef är ansträngande, men också väldigt kul. Det blir massvis med stridande, mycket smygande och man har en hel drös med historier att berätta efter övningar. Det är sant som klyschan säger att man lär sig mycket om sig själv.

 

:baskerPa: Har ni några frågor är det bara att skicka ett PM! ,O

Share this post


Link to post
Share on other sites

GB Amfibieskytte 10 månader.

 

När man är klar med GSU:n och blivit placerad på Amfibieskytte så börjar befattningsutb. GB är Stf grpch eller g-båtsförare. GB håler sig mycket för sig själva i början då vi drillas i att leda gruppen i eldöverfall och strid. Vi får också en grundläggande utb i gruppens alla vapen. GRT, Kulspruta 90 samt ak5b. Efter det har GB egen fältvecka då grp strid, strid från stridställning och eldöverfall övas skarpt.

Senare övar PB och GB dessa bitar tillsammans. när F soldaterna är klara med sin GSU börjar grupperna övas samman.

 

fält varannan vecka då övningarna bedrivs skarpt, kasernveckorna övas det löst i terränglådan.

 

efter ca 3-4 månader flyttade amfskyttekomp ut till känsö, där ges möjligheter till mer övning i skärgårdsmiljö. patrullstrid, stridspanning, vanlig spaning osv. nu börjar också båttjänsten, nöta in våldsamlandstigning och tagande av terräng.

 

Dags så för UBK. genomförs (02/03) tisdag morgon till natten fre-lör.

UBK börjar med diverse "kasern" prov såsom hoppa i från 10:an, simma 200 m, livrädda på 4 m djup, tvågrensmärket och persedelmönstring.

 

Därefter sätta sig i stridsbåten för transport till övningsområdet. håller den infon om vad som händer i terrängen hemlig.

 

när ubk är över har man i alla fall varit vaken ifrån tis morgon till fre 23.58.

 

 

efter UBK dags för diverse komp övningar som senare övergår till batövningar och senare på sommaren avslutas med (oftast) Sammarin.

sedan MUCK

Share this post


Link to post
Share on other sites

Väderbiträde F4 omgång 883.

 

Ett av kraven för denna tjänst var att man skulle ha någon sorts teknisk/naturvetenskaplig utb. (4-årig teknisk för min del).

 

Jag sökte egentligen till pansar och till ing men läkaren på mönstringen tyckte på grund av en "hängmatta" i mina öron inte att jag skulle skjuta så mycket.

(Hängmatta=hörselnedsättning på vissa frekvenser).

Så för att slippa buller så hamnade jag i flyget! :surprise:

 

Gjorde sex veckors allmänmilitär gröntjänst på soldatskolan på F4.

Efter dessa veckor var det dags att förläggas till väderskolan på F5 i Ljungbyhed för befattningsutbildningen. Där läste vi meteorologi samt övade på att använda mätutrustningar och väderradarn PS 301 tror jag att den hette.

Vissa dagar var det allmän gröntjänst och ett himla cyklande till och från övningsområden.

Befattningsutbildningen var på fem veckor.

 

När den var avklarad bar det av tillbaka till F4 igen.

Där påbörjades infasningen som väderbiträde genom en tre månaders lärlingsfas.

Det var en hel del att hålla i huvet eftersom F4 dessutom är en civil flygplats så det gjordes en del saker extra som inte gjordes på de rent militära baserna.

Väderavdelningen är de två våningarna under flygledarnas torn(Numer ett nytt torn vid sidan av det gamla). Ganska mäktig utsikt.

 

Efter en tids praktik fick vi göra c - väd provet, ett test som gjorde att vi fick ta ansvar för våra egna rapporteringar.

 

Vad vi gjorde?

Vi sammanställde data för QAM,METAR och SYNOP.

QAM = Flygvapnets väderrapport som uppdateras var 20e minut

METAR = Civila delen av flygplatsens väderrapport, uppdateras oxå den var 20e minut.

SYNOP = Meteorologisk rapport som görs var sjätte timme dygnet runt över hela jorden. På flygplatser gjordes den varje timme. Var tredje timme hade vi 12 civila stationer runt om i Länet som vi skulle ringa upp och samla in rapporter från.

 

Det som ingick i rapporteringarna var temperatur,daggpunkt,lufttryck(Kan anges på tre sätt beroende på typ av rapport), molnslag och höjd till molnbas(därav smeknamnet - molnbasjägare :baskerKav: ), sikt samt ev. väderfenomen.

 

Lufttrycket var en historia för sig eftersom det inte bara var att läsa av en barometer, nä, värdena skulle räknas om innan de kunde rapporteras.

 

Vissa dagar med taskigt väder hann man knappt avsluta en rapport innan man fick påbörja nästa så det kunde bli stressigt som tusan.Rapporten uppdateras som sagt var 20e minut ELLER vid väderförändring.

 

Utöver detta så gjorde vi på F4 ballongsonderingar. Man fyller en gigantisk kondom med vätgas och hänger på en radiosändare med tryck,temp och fuktighetsgivare samt en radar reflektor. Sedan släpper en gubbe iväg denna medan en annan sitter vid väderradarn och skall fånga/låsa på ballongen.

Radarn följer sedan ballongen tills dess att den kommer utanför räckvidd eller såpass högt att den spricker.

På den radar vi använde styrde man antennen med hjälp av en joystick coh för att hitta ballongen vid marken satt det en videokamera monterad ovanpå antennen.

 

När ballongen spruckit/försvunnit var det dags att omsätta all data till ett sk. Oridssondiagram. Med hjälp av detta kan sedan MET sluta sig till olika saker som tex på vilkan höjd det kommer att bildas moln eller på vilka höjder det finns risk för K-strimmor efter planen. Det går även att se tex fronter och hur vindarna vrider sig och hur hårt det blåser.

 

Andra saker vi gjorde: Radiak mätningar för FOA. Istjockleken på storsjön, snödjup samt mätning av tjäle (kul sak iförd permissuniform - INTE).

Mätningar av antal soltimmar och blixturladdningar i atmosfären förekom också

 

Vi hade sk passtjänst. DVS vi var ofta i tjänst 2-3 veckor för att sedan få komma hem 1-1,5 veckor, mycket beroende på schemat.Vi var bemannade dygnet runt och även alla storhelger.Helgerna satt vi ensamma i 12 timmarspass och kunde inte lämna tornet. Var det dåligt väder hann man knappt gå på toa.

 

Oftast var vi inte mer än tre-fyra stycken vädbin på luckan (vi var fem i min omgång) samtidigt.På helgerna sällan mer än 2 men eftersom vi körde 12 timmars pass såg vi aldrig varandra om inte den som hade natttjänsten kom upp i tornet på kvällen för att kolla tv och snacka en stund.

 

Förhållandet till befälen, meteorologen var mycket avspänt och stämningen helt underbar. Man fick känslan av att de litade på oss full ut.

Det fanns vid min tjänstgöring 4 meteorologer i tjänst.

C-Väd var Övlt och därunder två majorer och en kapten.

 

De egentliga chefer vi hade var 2 civila met.assistenter som var väldigt bra att ha att göra med. De fixade mycket praktiska detaljer osv.

 

Egentligen tjänade vi kung och fosterland bara mellan ca fem på morronen och fyra på eftermiddan. Resten av dygnet jobbade vi för SMHI och luftfartsverket.

Under den del av dygnet då det inte fanns MET på plats var det flygledaren som var BOSS (Gissa om de är bra på det?). Men jag hade knappt någon kontakt alls med dem under min tid förutom ett och annat samtal i snabbtelefonen och en som låg och trynade sött när Arlanda ringde och frågade varför ingen svarade, postflyget kom alltid mellan klockan 2-3 på natten. Han fick ganska bråttom! :lol:

 

Fördelar med tjänsten: Man kände verkligen att man gjorde något viktigt. Jag fick lära mig att lita på mig själv och ta ansvar. Intressant att lära sig läsa himlen och naturen.Bra gäng att jobba med.

 

Nackdelar: Ensamt! Långa helgpass utan att ha någon att prata med.Bussresor till Göteborg! Urk,F4 hade köpt en egen buss som de körde fram och tillbaka till götet.

Hatar att åka buss sedan dess.

 

Fotnot: Idag har det hänt en hel del inom detta område. Man är inte renodlad vädbi utan både vädbi/flygledarbiträde. Mycket av det hantverksmässiga har försvunnit och överlämnats till datorer.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Bevakningsgruppchef på Jämtlandsfältjägarregemente I5 Östersund

 

(värt att notera är att alla inom bevakningstjänsten utbildas på F4 Östersund men täten delas på mitten, varav hälften åker in till stan och sköter vakten på I5.)

 

Vi hade en relativt normal vinter-GSU med fältvaneveckor, isvaksbad, bygga värn och hela det köret i ca 3 månader.

Skyddsvaktsutbildningen (som alla soldater åtminstonde bör få) fick vi naturligtvis, men i längre utsträckning än normalt eftersom vi ju går som skyddsvakter under hela tjänstgöringstiden i vakten.

 

Vi som ryckte in i januari 2004 hade under GSUn turen att kunna vara med på flygvapenövningar och öva med radiogrupper i form av "radioförsvarsgrupper", som var ett ganska påhittat begrepp. I den befattningen utförde vi det som normalt skulle göras av Flygbassäk, eftersom dom fanns på Flygvapenövningen som pågick samtidigt.

 

Efter ca 3 och en halv månad var GSU, övningar, bilförar- och gruppbefälsutbildningar avklarade och det var dags att ta över vakten.

Bevakningsplutonen delades i två täter, I5 respektive F4. Detta gjordes med enkla styrningar om hur många av varje befattning som skulle finnas i varje tät. På så vis fick vi VPL i princip styra fritt var vi villa tjänstgöra och med vilka.

 

Så i vakten där jag tjänstgjorde fungerar det så här:

1 vecka tjänstgöring

1 vecka ledigt.

 

Vi tjänstgör i 24 timmars skift, halva tiden sköter man vakten med allt det innebär (se nedan), halva tiden är man "beredskapsgrupp" och redo att ta över vakten om vakthavandegrupp måste rycka ut på larm.

 

Ett vaktdygn kan se ut ungefär som följer:

Utöver den vanliga legitimationskontrollen, övervakningskamerorna osv som man skötte så gjorde vi t.ex:

Inpassering på morgon då alla kommer till jobbet. Checkpoint i princip.

Låsrunda på kvällen

Nattpatruller runt området och yttre objekt under natten.

Vissa dagar (t.ex. onsdagar och fredagar vid helgtjänst) kan det utföras logementsrundor för att se till att beväringarna inte sitter och super i logementen eller nånstans på området.

Staketrundor osv emellanåt.

 

Andra saker som kan dyka upp är t.ex. bevakning vid förråd då FMlog gubbarna ska in och pilla i lådorna.

Bevakning med vita hjälmar, damasker och bayonetter vid speciella tillfällen (officers-bröllop, middagar och dylikt.)

 

 

Beredskapsdygn handlar om att ha mobilen på, titta på film, äta, träna osv.

Allt inom regementet då man inte får lämna det helt utan vidare.

Vi hade däremot möjlighet att söka upp till 3 timmar permission, 2 pers i taget, för att hinna ner på stan och sköta bankärenden eller hämta mat osv.

 

 

Vad gäller civilt meritvärde efter lumpen så bjöd Kungen oss på väktarutbilding i 2 steg, civil skyddsvaktsutbildning och civil utbildning på skjutvapen (Glock 17, eller pistol 88 om ni så vill) för arbete inom bevakningsföretag. (Till ett värde av nästan 30 000 SEK!)

 

För nuvarande har jag 2 vaktveckor kvar till "holkmuck" och därefter väntar slutövning och MUCK.

 

 

Som du säkert har märkt så varierar bevakningstjänsten mycket från ställe till ställe, men JAG har haft riktigt kul, även om man inte känner att man gjort "lumpen" på traditionellt vis. 6 månader har inte gått så fort på länge. smile.gif

Share this post


Link to post
Share on other sites

Närskyddssoldat

 

- 7,5månader

- S1 Upplands Regemente, Rasbo 2:komp

- GRG-skytt, Ksp90b-skytt

 

Utbildningen består i huvudsak av att ta och säkra terrängavsnitt där staben har för avsikt att gruppera.

Närskydd genomsöker terrängen och vid eventuell sammanstöt med fienden, drar sig Nsky tillbaka, alternativt nedkämpar fienden om denne är svag.

 

När sedan staben är grupperad, fungerar Nsky:plutonerna som ett yttre fångstnät, dvs grupperna grupperar ca 2-4 km från staben i solfjädersform runt staben, och skapar med hjälp av O-Platser, och hundpatrullering en yttre försvarsring.

 

Om fientliga styrkor är på väg att bryta igenom denna försvarsring, förvarnar Nsky-plut staben så att staben kan dra sig ur och omgruppera.

 

Nsky- sysslar mycket med fördröjning och försvarsstrid, dvs man utför Eldöverfall på fienden för att fördröja och skada framåtryckande fiendestyrkor.

Man sysslar dessutom mycket med mineringar, försvarsladdningar m.m

 

Närskyddspluton vid S1 är antagligen som de flesta andra Nsky-plut runt om i Sverige beväpnade till tänderna,

 

Jag själv utbildades till GRG-skytt och senare också till Ksp90b-skytt då vår grupp ofta genomförde genomsök vilket ledde till att vi behövde ha med oss lite extra krut ifall lede fi skulle få syn på oss.

 

Att Skjuta GRG kan närmast beskrivas som att bli sparkad i bröstet och samtidigt få näsan rensad.

 

Då Staben gärna (och till ca 90% av vår tid) grupperar inomhus, fick vi på Nsky plut ofta genomföra genomsök i urban miljö, och vi övade nästan alltid SIB (strid i bebyggelse) kändes det som, det är dock något jag ej ser som negativt då SIB är bland det roligaste man kan göra i strid om man nu får säga så.

 

Vår utbildning vid Nsky plut kryddades extra av ett Överlevnadsprov, samt Närskyddsbågen.

 

Jag ska ej utveckla dessa två mer än att säga att det första genomfördes i slutet av Noveber och höll på i 5 dagar utan mat samt en flyktövning då hundar jagade oss .

 

Det andra genomfördes i mitten av Februari, med fångtjänst i 10 talet timmar och 20 minus under skorna, samt sömn? under bar himmel utan sovsäck ovanpå ryggsäcken med endast kroppsvärmen att dela med varandra. Den övningen är ett enda stort töcken men vi sprang och gick från UPK till UPK och genomförde genomsök på genomsök och eldöverfall på eldöverfall.

 

Tilläggas ska väl också att jag när den veckan var slut stapplade in till Löjtnanten med 41graders feber, och yrsel så jag knappt visste vad jag befann mig. (kalla det vekt om ni vill.)

 

Nsky plut är som sagt ganska rejält beväpnad enligt min mening. (Med undantag för det gamla livsfarliga Tgb20 som vi använde oss av.)

 

Beväpningen bestod av.

 

GRGm48- ett per grupp

Ksp58b- ett per grupp

Ksp90b –ett per grupp (i min grupp 2 då jag bar det ena samt mitt GRG på ryggen.)

Ak5b- Kikarsikte med nattoptik ett per grupp

AK5 – m203 Granattillsats ett per grupp.

Ak5 med ficklampa i framstocken – ett per grupp

 

Slutsats, har ni turen att få göra lumpen nu när FB04 härjar vilt, så kommer ni inte att ångra er en sekund om ni kommer till inskrivningsförättaren och han vill placera er vid Nsky-plut S1!

 

De var de bästa månaderna i mitt liv, det lovar jag er!

 

//Soldat Strand

 

GRG- Power! :rocketl:

 

//Rättade vapenbeskrivning /Kimster

Edited by Kimster

Share this post


Link to post
Share on other sites

Gruppbefäl, GRK-pluton, MSS Kvarn

 

I en GRK-pluton finns det ett par olika grupper som ska se till så att plutonen fungerar och kan skjuta på rätt ställe, på rätt tid. Som GB är man antingen gruppchef på en pjäsgrupp, i rekgruppen eller amgruppen. Eller så sitter man inne i Bplats.

 

På pjäserna är det lite mer av det sedvanliga gruppledandet. grpch har hand om pjäsen och dess avfyring och kontrollerar skjutvärdena på pjäsen mot de som gruppen fått från Bplats. StfC har hand om ammunitionen så att den får rätt laddningar och temperas rätt.

 

Rekgruppen har till uppgift att hålla reda på var pjäsplatserna ligger i xyz-led, helst så exakt som möjligt. Är pjäsens position fel kommer granaterna hamna fel. grpch här har inte samma ledningskrav då det är mindre personal (4) i gruppen. Det är bra att kunna sin karta och kompass här (bra att tänka på vid orientering med kompass är att namnbrickan innehåller järn som kompasser gillar, dåligt att använda för att hålla ihop kartorna under kompassen)

 

Amgruppen ska se till att pjäserna har något att skjuta med. Detta är också en liten grupp, och får oftast på övningar göra "skitgörat" då ammunitionsmängden sällan är stor på dessa. Bra att kunna bära saker, granater väger.

 

Bplats. Här sker kommunikationen med omvärlden. I batteriplatsen sitter det bara 10-månaders, plus Stf Plutch. Deras uppgift är att via radio få in punkter som plutonen ska skjuta på, detta beräknas här till skjutvärden som pjäserna kan använda sig av. Beräkningen sker oftast maskinellt, men har man tur kan officerarna vara på plågohumör och då får man ta fram sitt konstnärliga sinne och använda papper och penna. Att sitta i den (oftast) varma bilen är ganska trevligt när det är tråkigt väder ute. Men å andra sidan måste du sitta där hela tiden framför utrustningen tills du blir avlöst, spelar ingen roll hur trött eller skitnödig du är. Att vara GB på Bplats innebär inte så mycket truppledning, förutom då man tillfälligt kan få agera Stf Plutch då nån KB är sjuk el. dyl.

Share this post


Link to post
Share on other sites

PB MATE 42:aMröjdiv HMS UTÖ (RIP).

 

Maskintekniker i flottan 15mån.

 

GSU i Karlskrona

Befattningsutb i Karlskrona vilken omfattade:

 

Verkstadspraktik

Ellära teori & praktik

Maskinlära teori & praktik.

 

Min omgång bestod av Maskintekniker till 42:aMröj, 2YSFLJ samt Skoldiv.

 

Väl ute på resp ftg började ombordutbildningen. Vi fick lära oss de system som fanns i maskin samt hur att sköta dem. Även rep och underhåll av i stort sett hela fartyget ingick.

 

HMS UTÖ var stab/lagftg för 42:a så fick även lära oss hur minjakterna fungerade, vissa fick även möjlighet att personalförstärka minjakterna vid sjukdom eller ledighet.

 

Under gång gick vi sjövakter i maskin det vanligaste vaktsystemet var 6 timmars med plattvakt på EM (3timmars) för att man inte skulle få efternatten hela tiden. På eftermiddagen var alltså alla vakna och man kunde ägna sig åt underhållsarbete, utb, skyddsövn eller liknande.

Edited by serg. Runander

Share this post


Link to post
Share on other sites

Utan spaning, ingen aning... :P

 

Jag är Bevakningsgruppchef F17/Hässleholm.

 

 

GSU genomförs samtidigt som alla andra i plutonen på F17 under mycket kompetenta och bra befäl. GSU:n är kraftigt nedbantad med fokus på skyddsvaktande för att man snabbt ska kunna gå på skarp tjänst (70% av din tjänstgöring, ungefär). Befäl förs över tre-fyra soldater till slut, vi var dock 5-6 personer i varje grupp från början (jag hade tex två fofö, två hufö och en säkrare/sjv innan alla uttagningar och gruppindelningar var klara, därefter en fofö, en hufö och en säkrare/sjv). Målet/minimum är en fofö, en hufö och en gc per grupp och minst en säkrare/sjv. Hufö som inte blir uttagna som hufö blir istället säkrare/sjv, så det är bara fofö och GC som sitter "säkert"(de är uttagna till detta av pliktverket, hufö har bara gjort intresseanmälan) på sin plats. Dock kan man ansöka om bytt tjänst(dvs typ ansöka om att bli hufö) och efter det delta i uttagningarna till hufö, men det skulle visst vara svårare som gc eller fofö. En man i plutonen gick dock från uttagen gc till fofö.

 

Efter färdig GSU flyttar man allt sitt bohag till Hemliga berget och blir utbildad på den skarpa tjänsten i en månad ungefär (dock inte enligt tjänstgöra 5, ledig 2-modellen utan man går sju dygn och sen ledig sju dygn utom första veckan som är 5-2). Därefter går man på skarp tjänst och går skarpt varannan vecka. Standard är också att man tredje vecka man ligger inne (alltså var sjätte vecka) har transport/skydd. Övriga veckor är man insats/vakt(detta växlas mellan de två grupper som är insats/vakt under veckan så att man inte blir helt uttråkad).

 

Insats: Larmberedskap samt rondering på objekt i minibuss. Sömnframkallande, monotont och mycket, mycket tråkigt. Dock mycket skitsnack inom gruppen om inte alla sitter och sover. Man har med sig en insatschef. Insats sover i "Tuppluren", en förläggning (fast det är ett riktigt hus och inget kvarter eller tält) med schysst standard. N64, dvd, video, teve och en cd-radio. Mackjärnet är mycket populärt. :)

 

Vakt: Ja, det finns tyvärr en vaktkur. Plutonchef har jobbat länge på att få dit Securitas och har blivit lovad civilanställda så snart "Nya vakten" är byggd. Det är alltså byråkratin runt ett tillbygge som tar tid, inte att acceptera civilanställda i vakten. Tillsvidare sitter man där inne och sköter grindar/dörrar så att folk kommer in, kontrollerar ID (dock släpper man in de flesta på personlig kännedom, ingen mening att leg:a mattanterna ;)) samt hälsa på folk som kommer/går, hissa flaggor, gå yttre bevakningsrundor uppe på berget, gå inre bevakningsrundor inne i berget samt städa vaktlokal. Dagrum med teve, video, PS2 finns. Även här finns ett mackjärn så att man kan toasta sin kvällsfika som mattanterna gör i ordning innan de går hem (de är så snälla! :)).

 

Transport/skydd: När man ligger som TPS bor man i "Tuppen" och ligger som standard inne mån-fre, men kan få åka hem tidigare. När man är klar med "jobbet", oftast efter middagen runt 16 är man ledig och kan till och med få låna en bil och ta sig in till stan (Hässleholm) för pizza, öl eller andra aktiviteter. "Jobbet" består i att vid behov åka ut till objekt som ska öppnas och där stå post, oftast inte fler än två, tills gubbarna som är i förrådet är klara.

 

Jag har försökt vara så uttömmande som möjligt så att någon som är sugen på tjänst på F17/H ska få ut maximalt med info men utan att avslöja hemligt stuff. Hittar någon något som borde vara förbjudet att säga så kontakta mig så jag kan säga till en moderator att ändra.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Närskydds gruppchef P7 Främre Brigadledningsplats

Då vissa delar av min tjänst hade stora likheter med Animalmothers beskrivning har jag valt att citera vissa delar av hans inlägg.

 

Utbildningen består i huvudsak av att ta och säkra terrängavsnitt där staben har för avsikt att gruppera.

Närskydd genomsöker terrängen och vid eventuell sammanstöt med fienden, drar sig Nsky tillbaka, alternativt nedkämpar fienden om denne är svag.

 

Nsky- sysslar mycket med fördröjning och försvarsstrid, dvs man utför Eldöverfall på fienden för att fördröja och skada framåtryckande fiendestyrkor.

 

Då Staben gärna grupperar inomhus, fick vi på Nsky ofta genomföra genomsök i urban miljö.

 

Det som i huvudsak skiljer oss åt är att den främre Brigadledningsplatsen är mycket mindre och att vi inte har möjlighet att lägga oss i O-platser kilometer från staben. Detta hade isåfall placerat oss sida vid sida med Pansarskytte- eller stridsvagnskompanierna. Vi grupperade oftast i direkt närhet till ledningsplatsen som bestod av 3 stridsledningsPansarbandvagn 302, 1 RadiolänkPansarbandvagn 302 och 2 NärskyddsPansarbandvagn 302.

För att undgå upptäckt omgrupperade vi OFTA.

Tjänsten innefattade även Personskyddseskorter av Brigadchefen.

 

Under det utbildningsåret jag låg inne hade vårt kompani en utbildningslinje som skiljde sig från resten av grundutbildningsbataljonen. Detta gjorde att vi allt som oftast togs i anspråk som B-styrka åt stidsvagns- och pansarskyttekompaniet.

Share this post


Link to post
Share on other sites

jaha då ska man försöka återberätta sin befattning

 

Befattning: Radargruppchef/Bandvagn förare (10 månader)

 

Allt började med att ja ryckte in på I19/ARTBAT och som alla andra nyinryckta så var de mycket stor förvirring, man trodde sig veta... men icket sa nicket.

Första dan började med att man skulle äta lunch och sen efter det så skulle alla sammlas i kasernen som man skulle bo. sen i efterhand när man äntligen fick reda på vilket logiment så börja de mästa att ramla på plats. efter det så bar det av till förådet för att hämta ut alla saker man som man skulle ha. efter flera timmar i köande å rabblande om längd och vikt flera gånger om så hade man äntligen fått ut alla saker som man skulle ha under hela utbildnings tiden. när man då har lyckas bära all matriell till kasernen så skulle det vissiteras för att kontrollera att man hade fått ut allt. när de var klart så skulle allt i sedvanlig orning in i skåpet och man trodde att det var ett skämt att få in allt i skåpet i ordning och strukturerat, när då allt det var klart så var helt plötsigt dagen slut och då var de bara att gå å sova. resterande av veckan gick åt till rundvisning av regementet, staden och påbörjning av GSU

 

andra veckan gick åt till att lära sig hur saker å ting funkar och packa inför fältvaneveckan och så var den veckan också slut å då väntade 4 dagar väl längtad ledighet.

 

då var de dax för fältvanevecka där hela kompaniet kåmade ihop totalt pga att det rengade komstant i 4 dagar

 

efter fältvaneveckan blev vi lärda vikten av vård av personlig mtrl efter att nästan en hel grupp fick helt plötsligt vita rengställ ist för gröna :huh: i samma veva så förberedes att åka till fjällen en veckan. sen väntade 2 veckan ledighet innan det skulle bli en vecka i fjällen.

 

dax för fjällvecka men jag blir hemma på regemenet pga lunginflamation och får pyssla med annan utbilning.

 

efter våran relativt korta GSU så börjar Befattningsutbillningen dvs vi bandvangsförare börjar köra bandvagn och dom andra med radar utbilningen och efter 4 veckor så börjar icke bv förare att träna inför högvakten medan vi förare påbörjar våran radarutbilningen.

 

så när högvakten så är de snabba ryck att förbereda besökshelgen och igenomför det.

 

när allt det är klart så är det fortsatt radarutbilning sant att samtrimma grupperna och får lednings plats och allt annat så det funkar.

 

eftet när nästan allt börjar falla på plats och det funkar riktigt bra så är de dax för en hel övnings serie börjar med en sammövning med ingbat och en liten plutons övning och går vidare till KompÖ 1

 

efter det så är det dax för övnings REMI inför jul ledigheten och det är då mycket förvirring uppstår.

 

sen är det dax 4 veckor ledighet.

 

tillbaka i kronans kläder efter 4 veckor och 8 kg tyngre och det är då allvaret börjar och gör en rivstar ut i skogen och igenomför systemövning, fältbatch övn, sant regementsövningen "Snöflingan" när det var avklarat så vart de hem och vårda lite å sen när vi ändå var i farten så river vi av KompÖ 2 på en å samma gång.

 

när det är avklarat så är de vård som gäller inför sammövninen me A9 nere i det beryktade Älvdalen så veckan går åt till att vårda fordon personlig mtrl och får det i topp trimm inför älvdalen övningen och sen går vi på lite ledighet

 

tillbaka från ledigheten och fortsätter att vårda och trimma in all mtrl och lastar all mtrl på tåg och igenomför 18 dyng fält i älvdalen.

 

kommer hem från älvdalen och vårdar på som faaan. och de är då man börjar förstår att MUCK börjar närma sig men fortätter med div saker och gör klart för slutövningen

 

genomför slutövningen som en lek och avslutar den och då är de djungelmuck

 

tiden fram till muck kantras av plut fester m.m och så kommer då den dan man ska MUCKa och hips vips så har då 10 månader gått.

 

 

 

felstavningen bjuder jag på :lala:

Share this post


Link to post
Share on other sites

Min befattning:

Pliktverkets benämning är Vapentekniker vid Första ubåtsflottiljen, HM700. Befattningen är dock mer känd som torpedtekniker. Under min tid som värnpliktig var befattningen en PB-tjänst och 15 månader lång. Detta kan ha ändrats i och med det nya värnpliktssystemet.

 

Utöver att beskriva tjänsten som torpedtekniker kommer jag också att försöka beskriva ubåtstjänst som värnpliktig i allmänna drag och ge kortare beskrivningar av de övriga värnpliktstjänsterna ombord i väntan på att någon annan ska skriva utförligare beskrivningar av dem.

 

Syftet med denna befattningsbeskrivning är att besvara de vanligaste frågorna och hjälpa den intresserade att avgöra om värnplikt på ubåt är något för honom eller henne.

 

Allmänt om befattningen:

Som torpedtekniker är man normalt en av tre personer i tjänstegrenen torped ombord, där de andra två är officerare. Tillsammans med befälen på tjänstegrenen sköter man underhåll och drift av all vapenteknisk utrustning ombord. Säger det pang faller det under tjänstegrenens ansvarsområde och det innebär allt från linkastare till tunga torpeder på nästan två ton.

 

Som vapentekniker ombord på ubåt har man vapenvård som huvuduppgift. Normalt är det alltså det som sker på vakterna ombord genom att man underhåller den utrustning som finns. Sakerna man underhåller är i många fall både stora och klumpiga och det kan i vissa fall hjälpa att vara stark. Ofta måste man också in i tuberna för att utföra underhåll och reparationer och då är smidighet och avsaknad av klaustrofobi bra egenskaper att ha med sig.

 

Som torpedtekniker handskas man med mekaniska och hydrauliska system såväl som elektroniska. Ena sekunden kan man lösa ett problem med slägga och nästa kan man lösa ett problem med lödpenna. I ärlighetens namn ska dock sägas att en stor del av tiden går åt till att smörja saker och ting.

 

Uppkommer något fel är det givet att man som tekniker är med och felsöker samt avhjälper detta. Beroende på felets natur och teknikerns kunskaper kan detta ske helt självständigt eller under övervakning. Under utbildningsåret skjuts det också torped ett antal gånger. Då deltar man som torpedtekniker i alla steg mellan lastning och skott.

 

Allmänt om tjänsten ombord

En svensk ubåtsbestättning består av mellan 25 och 30 personer. Ungefär tio av dem är värnpliktiga. Det stora antalet befäl per värnpliktig och det faktum att man lever såpass nära inpå varandra då man är till sjöss gör att man lär känna befälen mycket bättre än många andra värnpliktiga gör. Det finns dock en tydlig gräns mellan befälen och de värnpliktiga.

 

En typisk vecka under fartygstjänstgöringen kan tillbringas antingen till sjöss eller till kaj. Tillbringas veckan till kaj sover man på logement och är normalt i tjänst mellan 0800 och 1630. Då utför man oftast underhåll ombord, deltar i lektioner eller fysar. Eftersom möjligheterna till fys ombord är små är den verksamheten prioriterad i land. Befälen lyssnade på våra önskemål om utbildningar och tillgodosedde dem så gott de kunde. Det ledde bland annat till utbildning på pistol 88 och en hög med civila certifikat.

 

Givetvis är man också till sjöss en hel del under värnplikten, tråkigt skulle det vara annars. Dygnet till sjöss är indelat i fyra stycken sextimmarsvakter och man tjänstgör under två av dessa. Vid varje vaktombyte severas en måltid. Mellan sina vakter har man frivakt och då kan man för det mesta göra vad man vill. Filmtittning och kortspel i mässen tillhör favoritsyssorna näst efter sömn.

 

Sova till sjöss gör man i binge. Nästan alla besättningsmän delar två och två på en binge för att bingarna ska räcka till alla. På ubåtar av Gotlandsklass sover dessutom merparten av de värnpliktiga i så kallade pudaslådor på torpedrännorna i torpedrum eftersom de ordinarie bingarna inte räcker till. Pudaslådorna är jämförbara med de ordinarie bingarna, om än något trängre.

 

Som värnpliktig till sjöss utför man, förutom sysslorna som kommer med ens huvudtjänst, en del sidouppgifter. Bland dessa är de viktigaste rengöring och flunkning. Rengöring är precis vad det låter som - fartyget ska hållas rent och snyggt. Några konstigheter är det inte heller, utan det handlar mest om dammtorkning, dammsugning och durkskrubbning. Flunkningen går i korthet ut på att man tjänstgör som en sorts servitör när den andra vakten äter och är behjälplig med att skicka saker och ting. Om man flunkar fram frukosten lagar man också gröten och bakar brödet.

 

De allra flesta värnpliktiga trivs mycket bra under sin värnplikt och en stor del av dem söker vidare till officersutbildningen.

 

GSU och yrkeskurs

Vid inryck väntar, precis som för alla värnpliktiga, GSU. Hur denna ser ut har diskuterats till leda i andra trådar. Kolla först in tråden GSU flottan och använd sedan sökfunktionen.

 

Efter GSU:n väntade yrkeskursen. Merparten av tiden ägnades åt lektioner i tung torped typ 613 och i mindre grad åt torpedtyperna 62, 45 och 43 samt mina F42. Jag fick även lära mig om analogi-, mät- och digitalteknik, ellära och lödning. Yrkeskursen avslutades med två veckors praktik på Marinkommando ost där vi följde civila torpedtekniker i deras arbete med klargöring och underhåll av torpeder. Den delen var mycket intressant och lärorik.

 

Korta beskrivningar av övriga värnpliktsbefattningar på ubåt

De flesta tjänster har exakta motsvarigheter på sjöstridsflottiljerna.

 

Sonaroperatör

Sonaroperatörerna kallas även för däckare och utgör merparten av de värnpliktiga ombord. Huvudtjänsten ombord består i att bemanna sonaren, gänga ror och tjänstgöra på däck vid förtöjning och losskastning.

 

Radiooperatör

Sköter sambandet mellan ubåten och resten av världen samt sköter viss expeditionstjänst.

 

Systemtekniker

Tekniker specialicerad på den teletekniska utrustningen ombord såsom eldledning, sonar och radar.

 

Motortekniker

Tjänstgör oftast som förskeppsmaskinist och är specialicerad på den skeppstekniska utrustningen såsom pumpar, vatten, avlopp och sanitet.

 

Kock

Kocken är visserligen den enda meniga besättningsmannen, men ses ändå av de flesta som en av de allra viktigaste. Av de värnpliktiga är det oftast kocken som har störst eget ansvar och besättningens välmående hänger på hans/hennes förmåga att producera bra mat. Kocken är med få undantag kock även civilt.

 

Hur man hamnar på ubåt

Ubåtstjänst är frivilligt och man kan inte tvingas till det. Man ansöker antingen direkt vid mönstringen eller genom att efteråt kontakta Första ubåtsflottiljens värnpliktshandläggare. Har inskrivningsförrättaren nekat en att söka ubåtstjänst vid mönstringen kan det vara värt att trots det kontakta värnpliktshandläggaren - det har hänt att Pliktverket har haft dålig koll på kraven.

 

Angående de specifika kraven skrev jag i en tråd 2003 att Pliktverket påstod att de var dessa:

Inskrivningsprov 6

Soldatlämplighet 7

Befälslämplighet 6

Muskelprov 4

Konditionsprov 4

Fullgott färgseende

Synprov 7

Tjänstbarhet B

Hörselprov 9

 

Utöver dessa gäller att man i princip ska vara kärnfrisk. För att få placeras på ubåt ska man ha genomgått utbildning i fri uppstigning, vilket är ett sätt att rädda sig från en sjunken ubåt. Själva utbildningen är inte svår, men för att få gå den måste man vara godkänd vid en medicinsk undersökning kallas SUB3 som är mycket grundlig. Både SUB3 och utbildning i fri uppstigning genomförs innan inryck i Karlskrona.

 

I min erfarenhet är de flesta ubåtsvärnpliktiga helt vanliga elever från något av gymnasieskolans teoretiska program som har lätt för att lära sig saker, men det är på intet sätt ett krav. Ubåtstjänst är precis som alla andra tjänster öppen för både kvinnor och män. Som tjej ska man dock vara beredd på att det är möjligt att man hamnar som ensam tjej i besättningen.

 

Länkar

Första ubåtsflottiljens hemsida

Brochyr om ubåtstjänst

 

/mdn

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag förtsätter på ubåtsspårret...

Kock ubåt HU900

Min utbildning skiljer sig en del från mdn´s. Som kock läser man bara 12 månader.

Yrkeskursen och GSUn lästes varannan vecka vilket jag tyckte var ett mindre bra sätt att lösa det hela. Det växlade mellan den ansvarstagande kockeleven och den dumma rekryten. Dock måste jag säga att MintE håller god glass på sin utbildning till sjögående kock.

 

Väl ute på förbandet märktes direkt att man som kock hade mer upgifer än de andra "högre rankade" värnpliktiga. Matsedlar skulle skrivas och beställningar skickas innan man gick till sjös. För min del hade jag dock god uppbackning av min tjänstegrens chef. tjänstegrens chefen för intendentur har bara den tjänsten som tillikatjänst vilket ofta medför att kocken från dag 1 gör det mesta av arbetet själv.

Till sjös tillhörde jag en av de tre vaktfria; Fartygs chefen, fartygs ingengör och kocken vilket betyder att jag jobbar när det behövs (eller snarare sover om det blir tid över). Som ensam kock skall man produsera mat tre ggr om dagen till 25-35 personer, diska, städa, planera nästa matsedel och plugga det som alla värnpliktiga ska kunna.

Tjänsten är rolig, utmanande och utvecklande för den som vill bli en efektiv och platssnål kock i det civila mörkret.

Bara ryktet om att man är fd. ubåtskock har fått köksmästare att ringa om jobb.

 

I övrigt hänvisar jag till mdns inlägg ovan vilket är väl beskrivande.

 

kockis

Share this post


Link to post
Share on other sites

Lite mer om flottan då :

HP 810

(Motormekaniker Ytattack)

 

-Som motormekaniker (MoMek) pysslar du med alla system i fartyget,från skithus,färskvatten,till gasturbiner,dieslar osv..

-Utb.börjar med att sitta på skolbänken och läsa in grundlära i el och maskinteknik,detta följs sen av en hop teoretiska prov innan den praktiska delen tar vid ute på fartyget.

-En stor del av utb.är skyddstjänst och rökdykning.

-Under gång till sjöss är du antingen stationerad i maskin eller har din frivakt i fartygets skyddstjänststyrka.Enda gången du vistas utomhus är i princip vid stillaliggande till kaj då du likt alla andra vpl.får gå kajvakt.

-Du sorterar/svarar under först MtjC(Maskintjänst Chefen) och sen 1:M & 2:M,och deltar i alla förekommande sysslor som faller under maskin´s ansvarsområde.

-Sist i säng och upp samtidigt som kockarna när en ny dag randas..men är du teknikintresserad och tycker om att skruva och lösa problem,är detta tjänsten för dig.

 

-När en annan gjorde lumpen så fanns det ju lite fler fartyg inom ytattacken att välja mellan (patrull,vedett,torped & robotbåtar)..idag finns det bara korvetter.

-Utbildningen motsvarar "Maskinist klass VI" i det civila...idag vet jag ej om det stämmer,men för 20 år sen gjorde den det.

-Då var tjänstgöringen 11månader(vissa fick t.o.m 15mån),idag vet jag inte hur lång den är. :navy:

Share this post


Link to post
Share on other sites

Expiditionsbiträde IB2 98/99 10mån.

 

Hade bra resultat på mönstringen men pga kass hörsel fick jag ingen stridande beffatning.

De första tre månaderna hade vi GSU.

Lite skjuta.

Lite spränga.

Och sånt som hör GSU till.

 

Sedan fick alla som hade civilt B-kort ta förarbevis för TLB och TGB.

Där efter placerades vi i plutonen ut på olika arbetsplatser på regementet.

TPC - Tvätta bilar.

Målverkstan - Bygga mål som bara skjuts sönder.

Resedetaljen - Sitta o fika med civila tanter.

Förådare - Plocka upp och ner saker ur lastpallar, även ha hand om tvättbyte.

Köket - Gå upp okristligt tidigt för att fixa mat till alla andra.

Samt divere övriga småtjänster som innebar att man fick sprinag med papper o andra ärenden.

 

Jag hamnade i Villingsnamn på heltid.

Detta innebar

Vintertid - snöskottning.

Sommartid - gräsklippning.

Plus att man fick alla SKITJOBB som dom civilanstälda inte ens skulle titta åt.

 

Tjänsten innebar mycket fritid (dötid)

Ingen kvällstjänst.

Ingen helgtjänst.

 

Två dagar i månaden åkte vi tillbaka till Kristinehamn för diverse övningar.

 

Hoppas denna tjänst är Bortrationaliserad.

 

 

PS Ingen slår en Villingsbergare på MarioKart 64

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
Sign in to follow this  



  • Similar Content

    • By 2takthaha
      Hej.
      Jag gjorde mönstring för inte så länge sedan och tycker inte jag fick så bra resultat. Jag fick en 9a på styrka, 6 på kondition, 5 på begovningstestet och 4 hos psykologen. Jag tror jag kan mycket bättre då jag sa saker som jag borde ha undivit att säga och tränade ingenting/kom inte förbered inför dagen jag mönstrade. Jag fick befattningen bevakningssoldat i hemvärnet AMF 1 som jag nu inser att jag verkligen inte vill göra. Jag vill göra lumpen, men någon annan befattning. Jag har provat överklaga men den blev nekad. Sedan pratade jag med en handläggare som sa att jobb på tex arbetsförmedlingen som försvarsmakten lägger upp kan skriva som krav att man ska ha gjort GMU för att ansöka. Men när de skriver GMU menar de minst 9 månader. Min befattning täcker bara 4 månader. Missförstå mig inte, jag vill inte ha någon tuff befattning utan vill bara ha en som jag tycker verkar vara intressant/rolig och bryr mig inte om den anses vara tuff eller inte. Har tydligen ADD (inte på papper, avbröt diagnosen innan jag skulle få den) som gjorde att min uppväxt blev svårare (påverkar mig inte nu, ser det som en fördel i flera sammanhang), vilket jag pratade lite för mycket om och var förmodligen anledningen till varför jag fick så dåligt resultat. Glömde även säga att jag har dykarcert och andra saker som kunde ha gett åtminstånde en högre siffra. Dessutom hade jag ej tränat kondition och fick därför en 6a.
       
      Alltså, med den befattning jag har kan jag INTE söka vidare eftersom det krävs 9 månader och jag har bara en befattning som täcker 4. Jag är väldigt vilse. Jag är däremot övertygad om att jag INTE vill bli bevakningssoldat. Vad bör jag göra?? Försöka avbryta o säga att jag har för mycket jobb och söka nästa år och hoppas på bättre resultat eller... vad KAN jag göra?? Hursomhelst är jag glad över att jag ens kom in med tanke på att flera jag känner som inte har någon diagnos inte kom in. 
       
      Sedan har jag en annan tanke. Han jag pratade med om att btya befattning, ev söka till en annan EFTER GMU sa att det inte går såvida jag inte har en som är minst 9 månader. Alltså, i teorin; Jag kommer in på GMU men på en befattning som inte riktigt passar mig, medans min kompis INTE kommer in men faktiskt får chansen att träna upp sina mönstrings resultat för att därefter få en befattning som gör möjlighet till en som man inte kan få på mönstring. Är inte det lite orättvist? Orättvist kanske inte är rädd ord men det jag menar är om båda blir kallade till plikt, vilket alla 99or blev bara att om man nekas får man ju bara ett år extra på sig att skaffa bättre mönstrings merit, dvs jobb, fysiskt träning och allt det som faktsikt get en bättre chans att få en befattning man vill ha? 
    • By N3K
      Hej SoldF!
      Jag ska i september påbörja min GMU med befattningsutbildning efter de, inriktning Mekaniserad spaning på P7.
       
      Jag har sökt och letat men finner väldigt lite info angående spaning och vad den befattningen innebär, ännu mindre Mekaniserad spanare. Jag undrar även vad jag kan förvänta mig, både under utbildningen och fortsätta möjligheter efter mina första 9 månader.
       
      Den lilla informationen jag har lyckats få tag på, har gett min en bra känsla men man kan aldrig förbereda sig för mycket. Telekrigdsoldat lockar mig ganska mycket också, så om någon här har en inblick, egen erfarenhet eller bara vet något om de två befattningarna, så tar jag gärna del av de.
       
      Tack på förhand
      N3K
    • By Krook
      Här följer en uppställning av de vanligaste värnpliktsutbildningarna i FM per idag.
      Bokstäverna anger vilken typ av tjänst det rör sig om och första siffran vilken befälsnivå det handlar om.
      7** är en PB-tjänst och ger sergeants grad efter fullgjord grundutbildning
      8** är en GB-tjänst och ger furirs grad efter fullgjord grundutbildning
      9** är en menig-tjänst.
      De två sista siffrorna anger vilken gren inom tjänsten det handlar om.
       
      Värnpliktiga utbildningar
      Utbildningar inom armén:
      JA703 Ammunitionsröjningsplutonbefäl, Armén
      JA903 Ammunitionsröjsoldat, Armén
      GD805 Artilleriunderrättelsegruppbefäl, Armén
      GD905 Artilleriunderrättelsesoldat, Armén
      ML900 Bandvagnsförare, Armén
      GD900 Batteriplatssoldat, Armén
      GA836 Bevakningsgruppchef, Armén
      GA838 Bevakningsgruppchef beriden högvakt, Armén
      GA935 Bevakningssoldat, Armén
      GA936 Bevakningssoldat, Armén
      GA938 Bevakningssoldat beriden högvakt, Armén
      GA910 Bevakningssoldat,musik, Armén
      GA937 Bevakningssoldat/bilförare, Armén
      MK923 Bilförare, Armén
      JE804 Brobandvagngruppbefäl, Armén
      JE704 Brobandvagnplutonbefäl, Armén
      JA804 Brogruppbefäl, Armén
      NC903 Bromekaniker, Armén
      NK802 Bärgningsgrpch/stf, bgbv NY, Armén
      NK800 Bärgningsgruppbefäl, Armén
      NK900 Bärgningsman, Armén
      NK904 Bärgningsman, Armén
      NK902 Bärgningsman bgbv NY, Armén
      NK700 Bärgningsplutonbefäl, Armén
      LG700 Datadriftledare, Armén
      MG900 Drivmedelsman, Armén
      GD806 Eldledningsbefäl, Armén
      KO911 Eldledningssignalist, Armén
      KO912 Eldledningssignalist /förare, Armén
      KO918 Eldledningssignalist/reservförare, Armén
      NF907 Elkraftmekaniker, Armén
      NF801 Elmekaniker, Armén
      FA700 Fallskärmsjägare, Armén
      NA900 Fordonsmekaniker, Armén
      ND907 Fordonsmekaniker, Armén
      JA805 Fältarbetsdykargruppbefäl, Armén
      JA905 Fältarbetsdyksoldat, Armén
      JA800 Fältarbetsgruppbefäl, Armén
      JA700 Fältarbetsplutonbefäl, Armén
      JA901 Fältarbetssoldat, Armén
      JA902 Fältarbetssoldat, Armén
      MK908 Förare stridsfordonstransport, Armén
      GE800 Granatkastargruppbefäl, Armén
      GE900 Granatkastarsoldat, Armén
      LF945 Informationssoldat, Armén
      FC800 Jägargruppbefäl, Armén
      FC700 Jägarplutonbefäl, Armén
      FC905 Jägarsoldat,specialist, Armén
      KN800 Kabelgruppchef, Armén
      KN900 Kabelman, Armén
      MD900 Kock, Armén
      MD901 Kock, Armén
      MD800 Kokgruppbefäl, Armén
      PD700 Kommunikationsspanare, Armén
      KQ800 Kryptogruppbefäl, Armén
      MA700 Kvartermästare, Armén
      MK929 Lastbilsförare, Armén
      KJ700 Ledningsplutonbefäl, Armén
      FH705 Luftburen Befäl, Armén
      FH805 Luftburen Gruppbefäl, Armén
      FH905 Luftburen soldat, Armén
      GK902 Luftvärnkanonvagnskytt/sjukvårdsman, 90, Armén
      GK800 Luftvärnsgruppbefäl, Armén
      NB928 Luftvärnsmekaniker, Armén
      GJ700 Luftvärnsplutonbefäl, Armén
      UB700 Maskintekniker, Armén
      KS900 Motorcykelordonnans, Armén
      KS800 Motorcykelordonnansgruppbefäl, Armén
      JA907 Motorredskapsförare, Armén
      JA807 Motorredskapsgruppbefäl, Armén
      JA707 Motorredskapsplutonbefäl, Armén
      PA805 MP/Säk-gruppbefäl, Armén
      PA705 MP/Säk-plutonbefäl, Armén
      GA830 Närskyddsgruppbefäl, Armén
      GA920 Närskyddssoldat, Armén
      GM705 Pansarvärnrobotplutonbefäl, Armén
      GM905 Pansarvärnrobotsoldat, Armén
      NB916 Pjäs-,vapen-mekaniker, Armén
      GF800 Pjäsgruppbefäl, Armén
      GD700 Pjäsplutonbefäl, Armén
      MH841 Plutonsjukvårdare, Armén
      GM801 Pvrobotgruppchef, Armén
      GJ800 Radarbefäl luftvärn, Armén
      GJ900 Radarman luftvärn, Armén
      KM800 Radiolänkgruppchef, Armén
      KM900 Radiolänkman, Armén
      KK900 Radiotelegrafist, Armén
      KK902 Radiotelegrafist, Armén
      NA800 Reparationsgruppbefäl, Armén
      NE800 Reparationsgruppchef, Armén
      NA700 Reparationsplutonbefäl, Armén
      NL800 Reservmaterielgruppbefäl, Armén
      NL900 Reservmaterielman, Armén
      GF900 Riktare, Armén
      GM800 Robotgruppbefäl, Armén
      GL900 Robotman luftvärn, Armén
      GM900 Robotsoldat, Armén
      KO800 Sambandsgruppchef, Armén
      KO901 Sambandsman, Armén
      KO902 Sambandsman, förare, Armén
      KJ701 Sambandsplutonbefäl, Armén
      KL700 Sambandsplutonbefäl, Armén
      KM700 Sambandsplutonbefäl, Armén
      NG900 Signalmekaniker, Armén
      NG800 Signalmekaniker/gruppchef tele, Armén
      NG804 Signalmekaniker/gruppchef tele, Armén
      MH900 Sjukvårdare, Armén
      MH800 Sjukvårdgruppbefäl, Armén
      MH700 Sjukvårdsplutonbefäl, Armén
      JS800 Skyddsgruppchef, Armén
      JS900 Skyddsman, Armén
      GA800 Skyttegruppbefäl, Armén
      GA804 Skyttegruppbefäl stridsfordon, Armén
      GA700 Skytteplutonbefäl, Armén
      GA900 Skyttesoldat, Armén
      GA904 Skyttesoldat stridsfordon, Armén
      FK800 Spaningsgruppbefäl, Armén
      FK700 Spaningsplutonbefäl, Armén
      FK900 Spaningssoldat, Armén
      LA703 Stabsassistent, Armén
      LA800 Stabsbiträde, Armén
      LD800 Stabsbiträde, Armén
      LD700 Stabsplutonbefäl, Armén
      GC800 Stridsfordonsbefäl, Armén
      GC901 Stridsfordonsförare, Armén
      NE900 Stridsfordonsmekaniker, Armén
      NE903 Stridsfordonsmekaniker, Armén
      NE905 Stridsfordonsmekaniker, Armén
      GC700 Stridsfordonsplutonbefäl, Armén
      GC902 Stridsfordonsskytt, förare, Armén
      UD711 Systemtekniker artilleri, Armén
      UF703 Systemtekniker artilleri, radar, Armén
      UF701 Systemtekniker, L/S, Armén
      UF720 Systemtekniker, L/S, Armén
      UF700 Systemtekniker, Luftvärn, Armén
      UB720 Systemtekniker, pansar, Armén
      KB701 Teknisk Signalspanare, Armén
      KO907 Telefonist, Armén
      KO937 Telefonist, Armén
      UF702 Teletekniker/ Data-Kom, Armén
      PD800 Televapenbefäl, Armén
      PD900 Televapensoldat, Armén
      MJ900 Trafikman, Armén
      MJ700 Trafikplutonbefäl, Armén
      LB700 Transportledningsassistent, Armén
      MK700 Transporttroppchef, Armén
      MB800 Underhållsgruppbefäl, Armén
      MB700 Underhållsplutonbefäl, Armén
      MB900 Underhållssoldat, Armén
       
      Utbildningar inom marinen
      GP820 Amfibiegruppbefäl, Marinen
      UP730 Amfibieledningstekniker, Marinen
      UP820 Amfibiemekaniker, Marinen
      GP720 Amfibieplutonsbefäl, Marinen
      GP920 Amfibiesoldat, Marinen
      UP720 Amfibietekniker, Marinen
      GP840 Amfibieunderhållsbefäl, Marinen
      GP940 Amfibieunderhållssoldat, Marinen
      HG820 Artillerimatros, Marinen
      HG920 Artillerimatros, Marinen
      GA829 Bassäkman, Marinen
      GA836 Bevakningsgruppchef, Marinen
      GA936 Bevakningssoldat, Marinen
      GA937 Bevakningssoldat/bilförare, Marinen
      HA820 Båtchef, Marinen
      GP743 Båtförare, Marinen
      HA720 Däcksbefäl, Marinen
      HA830 Däcksgruppbefäl, Marinen
      HR820 Elektromekaniker, Marinen
      HR825 Elektromekaniker, Marinen
      HR920 Elektromekaniker, Marinen
      HR720 Elektrotekniker, Marinen
      HU720 Förplägnadsplutonbefäl, Marinen
      HU800 Kock, Marinen
      HU810 Kock, Marinen
      HU811 Kock, Marinen
      HU820 Kock, Marinen
      HU900 Kock, Marinen
      HU920 Kock/Förplägnadsman, Marinen
      FB900 Kustjägare, Marinen
      HB700 Ledningssystemplutonsbefäl, Marinen
      HB715 Ledningssystemplutonsbefäl, Marinen
      HB720 Ledningssystemplutonsbefäl, Marinen
      KO720 Ledningssystemplutonsbefäl, Marinen
      HA920 Matros, Marinen
      HP820 Motormekaniker, Marinen
      HP825 Motormekaniker, Marinen
      HP920 Motormekaniker, Marinen
      HP720 Motortekniker, Marinen
      HK820 Röjdykare, Marinen
      HK920 Röjdykare, Marinen
      HB820 Signalmatros, Marinen
      HB825 Signalmatros, Marinen
      HB920 Signalmatros, Marinen
      HC710 Signalspaningsplutonsbefäl, Marinen
      KB810 Sjöbevakningsgruppbefäl, Marinen
      HS820 Skrovmekaniker, Marinen
      HS920 Skrovmekaniker, Marinen
      HC700 Sonarplutonsbefäl, Marinen
      HJ820 Svepgruppbefäl, Marinen
      HJ920 Svepmatros, Marinen
      HJ720 Svepplutonbefäl, Marinen
      HL700 Systemtekniker, Marinen
      HL715 Systemtekniker, Marinen
      HL720 Systemtekniker, Marinen
      GA729 Säkerhetsjaktpatrullchef, Marinen
      OF940 Timmerman, Marinen
      HE810 Ubåtsjaktmatros, Marinen
      HE815 Ubåtsjaktmatros, Marinen
      HE720 Ubåtsjaktplutonsbefäl, Marinen
      HP700 Ubåtsmotortekniker, Marinen
      HM820 Vapenmekaniker, Marinen
      HM700 Vapentekniker, Marinen
      HM720 Vapentekniker, Marinen
       
       
      Utbildningar inom flygvapnet
      PC806 1. Väderbiträde, Flygvapnet
      NR900 Aggregat/materielmekaniker, Flygvapnet
      GA824 Bas/Strilsäkgruppchef, Flygvapnet
      GA924 Bas/Strilsäkman, Flygvapnet
      GA724 Bas/Strilsäktroppchef, Flygvapnet
      GA836 Bevakningsgruppchef, Flygvapnet
      GA936 Bevakningssoldat, Flygvapnet
      GA937 Bevakningssoldat/bilförare, Flygvapnet
      MK900 Bilförare, Flygvapnet
      MK905 Bilförare, Flygvapnet
      MK902 Bilförare, fältarbetsman, Flygvapnet
      NG722 Driftgruppchef, Flygvapnet
      NF801 Elmekaniker, Flygvapnet
      GA927 Flygbasjägare, Flygvapnet
      GA827 Flygbasjägarpatrullchef, Flygvapnet
      NZ825 Flygplanmekaniker, Flygvapnet
      NZ925 Flygplanmekaniker, Flygvapnet
      NA900 Fordonsmekaniker, Flygvapnet
      MD826 Förplägnadsgruppchef, Flygvapnet
      NZ725 Klargöringsmekaniker, Flygvapnet
      MD900 Kock, Flygvapnet
      MD930 Kock, Flygvapnet
      MD800 Kokgruppbefäl, Flygvapnet
      MA725 Kvartermästare, Flygvapnet
      NR721 Maskintekniker, Flygvapnet
      NG721 Radartekniker, Flygvapnet
      KM711 Radiolänkgruppchef, Flygvapnet
      NA800 Reparationsgruppbefäl, Flygvapnet
      NL800 Reservmaterielgruppbefäl, Flygvapnet
      KO800 Sambandsgruppchef, Flygvapnet
      MH820 Sjukvårdsgruppchef, Flygvapnet
      JU800 Skyddsgruppchef, Flygvapnet
      JU900 Skyddsman, Flygvapnet
      GA800 Skyttegruppbefäl, Flygvapnet
      GA900 Skyttesoldat, Flygvapnet
      LA703 Stabsassistent, Flygvapnet
      GC800 Stridsfordonsbefäl, Flygvapnet
      GC901 Stridsfordonsförare, Flygvapnet
      KD704 Stridsledningsbefäl, Flygvapnet
      NG822 Telemekaniker, Flygvapnet
      NG842 Telemekaniker, Flygvapnet
      MK800 Transportgruppchef, Flygvapnet
      MK700 Transporttroppchef, Flygvapnet
      MB800 Underhållsgruppbefäl, Flygvapnet
      MB900 Underhållssoldat, Flygvapnet
      LÖ800 Underrättelsebiträde, Flygvapnet
      JS706 Utryckningsledare, Flygvapnet
       
      Källa: Lumpen.nu 2008
    • By Zaaint
      Tjenare, ny här på forumet. Ska rycka in i september på göta ingenjörregemente. På papperet jag fick av yrkesvägledaren när jag var på antagningsprövningen står det att mitt arbetsområde är "markstrid"
      Jag är lite fundersam eftersom försvarsmaktens hemsida visar olika befattningar på ing2 men alla befattningar tillhör arbetsområdet "fältarbete" Jag undrar då vad jag förmodligen kommer att ha för befattning efter genomförd gmu? Eftersom mitt arbetsområde ska då vara markstrid.
    • By weekendwarrior
      Nu i höst sker (vad jag förstått) Försvarsmaktens slutgiltiga omorganisation (bl.a. utbildningsgrupperna) från PLIS (Pliktverkets informationssystem ) till PRIO. Vad innebär det? Fördelar respektive nackdelar med PLIS vs PRIO?
       
      En uppgift av ren hörsägen säger att polisen ratade PRIO för sin organisation.
       
      För min del innebar en arbetsolycka att jag fick gå ifrån min befattning som gruppchef i Hv. Jag har dock fortsatt engagera mig som instruktör och ungdomsledare.
      Enligt utbildningsgruppen kommer införandet av PRIO innebära problem för mitt fortsatta engagemang då det inte tillåter att man står kvar i organisationen utan befattning (instruktör eller ungdomsledare finns ej som befattning), vilket i sin tur innebär problem med ersättning samt att jag inte längre får vara ansvarig ungdomsledare.
      Vi har problem nog att rekrytera ledare/instruktörer för ungdomsverksamheten även utan att detta ska ställa till det.
       
       
      Länkar för info och debatt:
      PLIS
      http://forum.soldf.c...ms-system-plis/
       
      PRIO
      http://www.forsvarsm...g/projekt-prio/
      http://blogg.forsvar...h-hur-ar-laget/
      http://www.forsvarsm...tern-granskare/
×