Meradan

Det har stått tre plan inne på Malmen bakom FVM (kommer inte ihåg om det är två draken och en viggen eller tvärtom), och jag är osäker på om de maskinerna flyttades på innan snön kom (har ett visst minne av att det kommenterades att snön hade gjort så att en av kärrorna stegrade sig och stod på stjärten)

Vid en MITO startas en motor med hjälp av en sprängladdning, för att sedan starta resten av motorerna på väg mot startbanan, enligt länken ovan från odenmedic Cart-Starts make a quick launch for B-52s.

Iom flygdagarna i Linköping har den lokala blaskan Corren fått en chans att prata med flygjournalisten Pushpindar Singh som ger Gripen 70% chans att sälja in till Indien. Gripen har riktigt stor chans - Nyaste versionen har provflugits i Indien

Ansvariga räknar med 50 000 besökare, så det kommer bli trångt på vägarna runt Malmslätt under söndagen.

Förarna för Pbv 501 använde sig av ljusförstärkare. Om det var någon exotisk modell eller den gamla bildförstärkare körning (osäker på benämningen) vet jag dock inte. Om alla hade den eller om det bara var ett lokalt fenomen på grannplutonen när jag låg inne vet jag dock inte, men de blev iaf ledsna på oss när vi tände lampan under deras mörkerkörningar med fjärrlys

Det dräller av husvagnar och många använder släp, att backa med släp lär man sig utanför övningstiden. Knyter man ihop det får man haka av släpet och handrulla. Det här blir givetvis lättare om man nöjer sig med små släp så de vare sig blir breda eller tunga. Ja, det dräller av husvagnar och släp ute i det civila mörkret, men tyvärr innebär det inte att folk kan backa med släp. Det är väldigt många som åker runt med släp/husvagn som inte alls har koll på hur backning med finmanövrering fungerar. Att ha släp till bilarna är något som jag själv är väldigt skeptisk till. Förutom ovan nämnda problem, så får förbandet en ännu sämre terräng- och snötagningsförmåga, plus ytterligare kaos vid fordonsmarsch/uppställningsplatser och krav på större ytor för manövrering av fordon. Åker förbandet fel på en mindre väg är det inte längre bara att vända om på vägbanan, utan då måste det hittas en korsning eller motsvarande för att vända om. Jag skulle hellre i så fall se någon form av lastbil för trossfunktionen istället för släpvagnar, även om det inte är så optimalt det heller.

Brasilianska företag slår ett slag för Gripen med ett öppet brev till nationen Brasiliens industriföretag: Ja till Gripen - nej till Rafale

Vid längre turer är som The Swede säger ljudnivån oerhört påfrestande. Propp och/eller kåpa är att föredra för en bekväm ljudnivå. Ljudnivån går att få ner lite genom att byta ut de vanliga terrängdäcken mot en mönstring som är lite mer anpassad för landsväg och inte har lika grov mönstring.

Det var i A380-programmet som de hade olika versioner av CAD-mjukvaran, vilket ledde till att delarna inte passade ihop.

För att citera vår kompanichef (som enligt utsago citerade RiksHvC) "Att vara med i hemvärnet är inte en rättighet". Vill man inte gå med på de krav som "Hemvärnet med de nationella skyddstyrkorna" (det nya officiella namnet) ställer på dig som soldat, är det bara att lämna in. Det kan verka hårt, men är till viss del en nödvändighet för att organisationen ska kunna leva upp till de kravställningar som riksdagen har gett till FM. Dessutom anser jag själv att det är bra att organisationen börjar hanteras lite mer som en krigsorganisation och inte ett fritids med mjuka plyschsoffor. Även om det finns en del frågetecken tror jag att det här kommer vara ett stort lyft för HV i stort. Några kommer bli trampade på tårna, och några kommer få det oerhört mycket bättre. Konsekvensen förutom utebliven premie, kommer även vara en hårdare koll och rensning på de som inte uppfyller kontraktet. Detta efter information från vår Batch och Kompch. Dvs, uppfyller du inte kontraktet kommer du bli vänligt och bestämt ombedd att lämna in, detta för att slippa ha de papperslott som vi i dagsläget till stora delar har. En övning med så gott som hela förbandet blir mycket roligare för både Lasse-i-ledet, som för chefer och de som planerar övningarna. Samt även för förmågan att fungera som förband, och i slutänden göra det organisationen är till för, försvara vårat land.

En liten kommentar bara.. En mina är tämligen begränsad i dess förstörelsekraft, och dess verkan är i många fall en känd parameter. En IED kan i princip göras hur kraftig som helst. Talibanerna har tillgång till RPG-7, vilket våra Strf 9040C på plats fått erfara. Så hotet mot ett stridsfordon i form av eldrkarft som kan sättas in mot det är inte mindre bara för att vi slåss mot talibaner istället för en reguljär armé. Ett pansarfordon måste fortfarande vara dimensionerat för att skydda mot vanliga infanterivapen som pskott, minor och AP-ammunition. /E Dessutom blir allmänhetens, och även försvarets, reaktion på att någon blir dödad/skadad pga sämre skydd mångdubbelt större än om någon strök med på hemmafronten när den stora björnen rullar över svedalas fält.

Som Erik_G berört så handlar polisens eventuella beskjutning av en helikopter inte till så stor del om hur stor skada deras ammunition gör på målet, utan vad målet gör för skada på omgivningen. Att skjuta ner en helikopter i stadsmiljö skulle med stor sannolikhet innebära stora skador på byggnader och dylikt, samt personskador. Om det nu blev mycket ståhej efter skjutningen i Göteborg, och de andra tillfällen i närtid, så är det inget mot vad som kommer hända om en helikopter störtar in i ett stort hyreshus. Utredningstekniskt kan det dessutom vara mer fördelaktigt att följa efter och spana för att få fast inte bara piloten utan hela organisationen, men detta hamnar lite utanför frågeställningen

Tack vare vår närhet här i Östergötland till MSS Kvarn har vi fått nöjet att utbildas enligt det kommande reglementet. Vi påbörjade utbildningen för strax över ett år sen, så de exakta detaljer över vad som faktiskt är nytt från förr har försvunnit lite ur minnet, men jag gör ett försök i att spalta upp de saker jag kommer ihåg just nu. - En sak i taget. Här och nu. Kort och gott, ta hand om problemet som du har framför näsan innan du går på nästa sak, och det är den som stöter på problemet som ska lösa det i första hand. Kan inte soldaten/stridsparet lösa problemet understödjer gruppen. Kan inte gruppen understödjer plutonen, osv. Tanken är att en urban stridsmiljö är tillräckligt komplex, så man ska inte ge sig på att försöka lösa femtioelva saker samtidigt. Lös en uppgift bra istället för att felera på fem uppgifter. - Skjutställning. En ny skjutställning som går ut på att man kryper ihop i en lite krampartad stående fosterställning. Anledningen till detta är att denna ställning påminner mest om den ställning kroppen intar när den blir rädd och chockad. Den traditionella skjutställningen som används på skjutbanor med korrekta exakta vinklar i ben och armar är inte helt förenlig med krigets verklighet. Skjutställningen är också stabilare vid yttre påverkan, såsom civila som försöker springa förbi i panik. - Börja uppifrån Vid inbrytning i hus, försök komma in så högt som möjligt, och rör grupp/pluton upp till toppen av byggnaden för att påbörja genomsök/rensing därifrån. Detta för att fienden ska ha en väg att "fly" genom så det inte blir blodiga hjältemodiga slag i toppen av byggnaden då fienden inser att dom är omringade och inte kan ta sig ifrån byggnaden. Dessutom är det oerhört mycket lättare att slåss i nerförsbacke jämfört med uppför. Förutom det här var det nog en hel del saker som var stora förändringar, men som jag har glömt bort. Men den viktigaste biten som det trycktes på var nog "En sak i taget. Här och nu"

Nej, du kan inte tempera de vanliga spränggranaterna till 122:orna, om det nu inte kommit nya granater på senaste tiden. Dessa är vanliga "dumma" GRK-granater med ögonblicksbrisad. Men det är nog inte så nyttigt att ligga precis bakom kanten på ett hustak när en 12:a detonerar vid/i väggen någon meter ifrån dig.

Vi hade en KB-elev i grann-E-pluton som var en fena på det där med avstånd. Under befattningsutbildningen vi hade innan soldaterna ryckte in gick nån form av tävlingsmarsch, och en av stationerna var avståndsbedömning. Från en höjd skulle vi bedöma avståndet till sex punkter i terrängen med avstånd mellan 200-1000 meter. Hans grupp höll inte riktigt med hans bedömningar så dom körde dubbel bokföring. När facit konsulterades visade det sig att diffen på hans ögonmått låg på åtta meter totalt.