Flygbaser och basbataljoner

[Jelzin]

@sleget

 

Intressant karta! Tydligt att ryssarna hade ganska bra koll... BAKOM verkar vara rätt utritat och allt.

Extra roligt då just Everöds BAKOM fortfarande är "suddat" på en viss populär kartsida på internet.

[Robbis]

Jag har för mig att en Viggenpilot "sumpade lappen" för några år sedan pga att han av misstag satte ner kärran på en flygraka istället för på en krigsbas i närheten. Kan det ha varit att han skulle landat på Byholma men av misstag landade på flygrakan på väg 25 - som dessutom inte var avstängd? Nån som vet mer?

Ja det stämmer. Inträffade på Byholma. Jag har hört historien berättas.

Landade väl på en flygraka istället för på huvudbasen (Byholma). Problemet var väl att när piloten insåg sitt misstag så vände han och drog iväg igen. Följden blev att han "blästrade" en kvinnas bil med småsten. Har hört att även ett husgrund skulle ha spruckit men det ska tydligen va en myt. Piloten kom från F16 sades det till mig.

 

Jag känner honom. Och det stämmer att han startade igen när han insåg sitt misstag. Men några skador på bilar eller annat blev det aldrig. Han såg ingen och hoppades på att komma undan utan att bli upptäckt. Någon fara för någon person var det aldrig.

 

Och visst är han Petter eller Peter eller vad hette divisionerna på F16, äuhmm äscjh ;) . Nåja, han är av den generationen piloter som tog jobbet när man fortfarande trodde att det var högst sannolikt att Sverige skulle bli invaderade av Sovjet. En annan attityd bland dessa, lite mer hardcore om man säger.

 

 

Kommer jag ihåg rätt så flög han på 3e div. Träffade honom när dom var "utlånade" till F 1 för deras hangar behövdes byggas om och vi från Västmanlands flygvapenförening fick komma in på en kvällsflygning.

 

Det är sant att det kom en bil... men piloten såg det efter att han lyft :-D

[01/B3]

Jag har lagt ut lite nya uppgifter om Flygvapnets basbataljoner vid mitten av 1980-talet på Skalman.nu Forum

 

Är det någon här som kan komplettera eller korrigera?

[Jelzin]

Då har FortV börjat bjuda ut delar av Byholmabasen till försäljning.

 

Fastigheter till salu, FortV

 

Man försöker bland annat sälja en ganska rejäl vila om ca 300 kvadrat i Byholma by byggd så sent som 1982!

Vad har Försvarsmakten haft denna till? Bastroppschefens tjänstebostad eller kanske förläggning för övande flygförare/befäl?

[Fa/Kapten]

Jag har lagt ut lite nya uppgifter om Flygvapnets basbataljoner vid mitten av 1980-talet på Skalman.nu Forum

 

Är det någon här som kan komplettera eller korrigera?

 

Hej

 

151:a Åmsele var väl O-bas attack ? (åtminstone på senare halvan av 80 talet och frammåt)

Söderhamn var sidobas.

 

På frågan om vilka 4 som försvann. blev inte Piteå sidobas på slutet av 80 talet...

 

 

Fa/kapten (Krigsplacerad på åmsele till sista dagen....)

[gupte255]

För ett tag sedan körde jag förbi gamla F5. Intressant att se det gamla området och vad det har blivit där nu. Fortfarande är spåren påtagliga från den gamla tiden...

 

Förövrigt blev ju även F5 utbyggd till bas 90. Hittade basens UOM som jag tycker var intressant. Flertalet uppställningsplatser samt motorprovplats skådades. Naturen har sakta börjat återta området.

 

Btw, kan det vara på F5:s gamla område man spelat in den senaste hemglassreklamfilmen?

 

när jag ryckte in 1987 sades det att ljungbyhed/krika var bas 60 men skulle inte byggas ut till bas 90

[Kolind]

Pappa jobbade på F5 mellan 88 tills de la ner och han hade bestämt för sig att det var på väg att anpassas till 90systemet iallafall men det blev inte helt klart.

[01/B3]

Jag försöker skapa mig en bild av vilken basbataljon som fanns på respektive krigsbas, och när, från 1958 – 2000. Liksom i det gamla talesättet Spionen lägger pussel är det många olika typer av uppgifter som ska passas ihop. Jag är mycket tacksam för varje litet svar på frågorna nedan – varje pusselbit är viktig – även om ett nytt svar ibland kan leda till tio följdfrågor. Svara här i tråden, genom PM eller epost till min hotmail.com-adress jakobwedman så kommer jag förhoppningsvis snart att kunna ha en version som är tillräckligt bra för publicering. (Skicka ett ebrev ifall du vill titta på det senaste utkastet.)

 

Förändringarna initieras av att en ny krigsbas tillkommer, att antalet basbataljoner minskar eller av att en eller flera flygflottiljer läggs ner. (Antalet basbataljoner minskas och kvarvarande huvudbaser fördelas om mellan de flottiljer som finns kvar.) När det gäller förändringar med anledning av indragna fredsflottiljer har jag antagit att de skett följande år:

F 14: 1961

F 9: 1969

F 3: 1974

F 18: 1974

F 11: 1978

F 12: 1978

F 1: 1983

F 6: 1993

F 13: 1993

F 15: 1996

F 5: 1997 (Kan förändringarna ha skett redan 1993? Se fråga om B106/B107 nedan.)

 

Under 1960- till 1980–talen så verkar basbataljonsnumret ha ”flyttats” när ansvaret för en krigsbas flyttas mellan olika flottiljer medan under 1990-talet så verkar basbataljonerna fått ett nytt unikt nummer när en ny flottilj tagit över. Att bataljonsnummer kan flytta runt försvårar andra länders underrättelseverksamhet men måste även ha orsakat missförstånd inom den egna organisationen. När, och varför skedde förändringen?

 

Här kommer en rad konkreta frågor om basbataljoner och krigsbaser. Ifall det finns felaktigheter i själva frågeställningen är jag givetvis tacksam för att få dessa rättade.

 

- Satte F 14 upp någon basbataljon i Halmstad (B141?) eller satte F 9 upp B93 från början? (F 14 avvecklades 1961 som flygflottilj enligt FB 58 och basbataljonerna organiserades väl från 1958.)

- Vilka basbataljonsnummer hade Vidsel och Fällfors? (Jag har läst att Vidsel hade B213 och Fällfors B214 men var inte Fällfors äldre än Vidsel?)

- Hade F 3 ansvar för Eneryda och, om så var fallet, med vilken basbataljon och under vilka år?

- När förlorade Tågra sin basbataljon? (1963-1967?)

- När förlorade Bromma, Torslanda och Tannefors sina basbataljoner? (1967-1970?)

- Vilka basbataljoner fick F 3 före detta krigsbaser när flottiljen lades ner? (Malmslätt B134? och Hultsfred B124? Se även Eneryda ovan.)

- När omorganiserades Västgötabaserna till parbaser? (1978-1982?)

- När förlorade Ålem, Eneryda, Kalmar, Ronneby och Ängelholm sina basbataljoner (1978-1983?)

- När förlorade Kramfors, Everöd, Barkarby, Nyköping och Tullinge sina basbataljoner (1983-1990?)

- I Svenska flygbaser (s. 147) står att B212 fanns på Jokkmokk (åtminstone från 1986). B212 fanns ursprungligen på Heden. När tappade Heden sin basbataljon? (1983-1986?)

- Vilka nummer hade Uppsala senare basbataljoner? (Västerås B165? Bråvalla B166? Visby B167? Borlänge B165 (flyttad från Västerås)? Malmslätt B166 (flyttad från Bråvalla)?)

- När förlorade Sättna, Säve, Sjöbo, Gimo och Västerås sina basbataljoner (1992-1994?)

- När förlorade Knislinge, Tierp, Uråsa, Hultsfred, Bråvalla och Visby sina basbataljoner (1996-1998?)

- På vilka baser fanns basbataljonerna B106 och B107?

(F 10 hade följande basbataljoner:

B101 Ängelholm

B102 Sjöbo

B103 Everöd

B104 Tågra, sedan Knislinge

B105, Halmstad, sedan Byholma

B107 Hagshult (Efter FB 92 enligt Svenska flygbaser s. 206)

F 10 tog även över Ljungbyhed efter nedläggningen av F 5 men det var först efter 1996 så var fanns då B106? (Eller upphörde Ljungbyhed med produktion av basbataljoner redan efter FB 92?))

- När upphörde F 5 med produktion av basbataljoner (se föregående fråga)?

[A2Keltainen]

Nagra fragor om basbataljon 85:

 

Hur resonerade man nar man lade amroj i skyddskompaniet istallet for i flygfaltsarbetskompaniet?

 

Hur mycket hemvarn tillfordes varje bas for lokalforsvar? D.v.s. hur mycket lokalforsvar fanns utover det som fanns i markforsvarskompaniet?

 

Hur fortifikatoriskt val skyddade var de tva ledningsbunkrarna inom basomradet?

[MadLuna]

Mina erfarenheterna från Fällfors basen (BAS 90) var ett HV kompani och det var ett tag tal om att till och med förstärka med HV GRK pluton... fantasier från HV befäl med storhetsvansinne!?

 

På Fällfors var båda ledningsbunkrarna under mark, med åtminstone några meter jord och de var NBC täta. Runt om fanns färdiga värn för trupp och sämre sortens skyddsrum (ej NBC skyddade) fanns vid åtminstone en vad jag vet.

[Viktor Lima]

Markförsvaret var - i allafall med dagens mått mätt - relativt omfattande inom BAS90-systemet. I princip alla baser hade 1 markförsvarskompani (organisatoriskt inom bataljonen), 1 värnkompani (ofta bestående av gamla k-pistbeväpnade pansarsoldater och en äldre reservare som chef) som bemannade de fast 37 mm kanonerna kring bana H, samt ett hemvärnskompani som skyddade mob och därefter användes för bevakning av fasta objekt.

 

Markförsvarskompaniet var på klassiskt flygvapenmanér mycket stort, även om det varierade mellan baserna. På de större baserna, exempelvis kunde det ha följande sammansättning:

6 Närskyddsplutoner

2 flygbasjägarplutoner

4 Bevakningsplutoner

(Överföringsförband från närskyddsplutonerna, soldaterna 35+, förbandet var utrustat med AK4 och minor)

2 Understödstroppar (överföringsförband från flygbasjägarplutonerna, soldater 30+, förbandet var utrustade med GRG och Ksp för understöd av övriga markförsvarsförband strid)

 

Skillnaden mellan antalet närskyddsplutoner/bevakningsplutoner och flygbasjägarplutoner/understödstroppar berodde på att man räknade med att ett antal soldater tappat sin krigsplacering efter 10-15 år pga emigration, dödsfall, handikapp, krigsviktigt civilt jobb (tex.elmontör), annan krigsplacering (typ pluggat till läkare) och då räckte inte antalet soldater för att direkt kunna konvertera 1:1 från närskyddspluton till bevakningspluton.

 

Anledningen till att amröj låg i skyddskompaniet var att där fanns alla övriga R3-resurser. Efter att SU-24:orna fällt sin last över basen skulle skyddskompaniet röja sig fram till banan, släcka bränder och, eventuellt i C-miljö, avlägsna eventuella hot vid banan så att flygfältsarbetskompaniet som i huvudsak bestod av ingenjörer, grävmaskiner, traktorer och grusmaskiner kunde reparera hålen i banan så att flygplan åter kunde landa.

 

/VL

[Peo]

Värnkompaniet var väl inte standard??

Har för mig att när de tjatade i oss om bas 90 (skulle personligen stå vid en sådan som lv vid mob/beredskap) att värnkanonerna var borttagna. Då sades det något om att man ersatt dem med grk har jag för mig.

[Viktor Lima]

Värnkompaniet var väl inte standard??

Har för mig att när de tjatade i oss om bas 90 (skulle personligen stå vid en sådan som lv vid mob/beredskap) att värnkanonerna var borttagna. Då sades det något om att man ersatt dem med grk har jag för mig.

 

Värnkompani på basen var i princip standard under 80/90-tal, även om varje bas givervis var unik. Jag kan inte påminna mig någon bas som saknade värnförband, möjligen kunde de variera i storlek.

 

I slutet av 90-talet ansågs 37 mm värnkanon m/40 och m/41 ha gjort sitt i försvarsmakten. Framförallt var ammunitionen omodern och kunde inte slå ut pansarskyttefordon typ BMD som förväntades fällas för att ta basen. Då beslutade man att avveckla värnkanonerna och istället tillföra 8 cm grktroppar till basförsvaret. Dessa var överföringsförband från armén som gjort GU inom tex. jägarförband och andra enheter utrustade med lätt grk, men vars soldater blivit 30-35+ år gamla och därmed inte ansågs palla rörlig krigföring men som däremot kunde göra god insats i en mer stationär roll i basförsvaret. I praktiken hann systemet knappt införas på pappret innan bas 90-systemet avvecklades.

[A2Keltainen]

I slutet av 90-talet ansågs 37 mm värnkanon m/40 och m/41 ha gjort sitt i försvarsmakten. Framförallt var ammunitionen omodern och kunde inte slå ut pansarskyttefordon typ BMD som förväntades fällas för att ta basen. Då beslutade man att avveckla värnkanonerna och istället tillföra 8 cm grktroppar till basförsvaret.

 

Men ar det inte lite konstigt att se latt grk som en ersattning for varnkanoner som verkansmedel mot BMD? Latt grk lar ju inte ha nagon direkt imponerande effekt mot BMD, och VDV hade/har ju dessutom mojlighet att falla BMD med skyttetruppen ilastad, och darmed splitterskyddad. D.v.s. om man bortser fran den uppenbara "lilla" biten med begransad ekonomi/resurser, sa hade val nagon form av pansarvarnsvapen varit ett mer rimligt alternativ for verkan mot vagnarna.

 

Nar det galler strid inom flygbasomrade rent allmant, togs det da i planeringen och stridstekniken nagon sarskild hansyn till de egna flygplanen dar? Vad jag menar ar, att det sakert skulle komma lite bistra miner och kommentarer fran flygarfolket om det exempelvis efter en strid mot en Spetsnaz-pluton visat sig att den egna svenska markforsvarstruppen av misstag rakat forstora tre Viggen, da de inte haft helt full koll pa vad som fanns i bakgrunden till de spetsnasor de beskjutit.

[Viktor Lima]

I slutet av 90-talet ansågs 37 mm värnkanon m/40 och m/41 ha gjort sitt i försvarsmakten. Framförallt var ammunitionen omodern och kunde inte slå ut pansarskyttefordon typ BMD som förväntades fällas för att ta basen. Då beslutade man att avveckla värnkanonerna och istället tillföra 8 cm grktroppar till basförsvaret.

 

Men ar det inte lite konstigt att se latt grk som en ersattning for varnkanoner som verkansmedel mot BMD? Latt grk lar ju inte ha nagon direkt imponerande effekt mot BMD, och VDV hade/har ju dessutom mojlighet att falla BMD med skyttetruppen ilastad, och darmed splitterskyddad. D.v.s. om man bortser fran den uppenbara "lilla" biten med begransad ekonomi/resurser, sa hade val nagon form av pansarvarnsvapen varit ett mer rimligt alternativ for verkan mot vagnarna.

 

Nar det galler strid inom flygbasomrade rent allmant, togs det da i planeringen och stridstekniken nagon sarskild hansyn till de egna flygplanen dar? Vad jag menar ar, att det sakert skulle komma lite bistra miner och kommentarer fran flygarfolket om det exempelvis efter en strid mot en Spetsnaz-pluton visat sig att den egna svenska markforsvarstruppen av misstag rakat forstora tre Viggen, da de inte haft helt full koll pa vad som fanns i bakgrunden till de spetsnasor de beskjutit.

 

Jag håller med dig angående grk – rimligtvis borde man på 80/90-talet placerat PV-robotförband på basen för att kunna verka mot moderna luftlandsatta stridsfordon, men ofta är det praktiska skäl snarare än hotbilden som format den svenska försvarsmakten. Värnkanonerna installerades redan inom bas 60-systemet då basförsvaret byggde på statiskt försvar med utbyggda värnsystem, kulsprutor och just värnkanoner. Den dimensionerande hotbilden (avseende markstrid) var främst luftlandsättning och på 60-talet räckte värnkanonerna för att möta det som ryssarna bedömdes kunna fälla. I bas 90–systemet valde man på grund av spridningstaktiken att inrikta markförsvaret mot strid mot mindre sabotageförband som var det troliga hotet, men eftersom värnkanonerna ändå fanns där de fanns på baserna behölls de, trots att de efterhand blev sämre och sämre på att möta hotet från en eventuell luftlandsatt fiende i större förband. När de sedan föll för åldersstrecket valde man att avveckla systemet, dock utan att skaffa något nytt system för att bekämpa fientliga fordon. Man ansåg antagligen att arméns PV-robotförband gjorde bättre nytta någon annanstans….

 

Grk var främst tänkt att användas för att bekämpa luftlandsättning i inledningsskedet samt för att hindra landning på banan. På 90-talet gick det rykten om att man kunde fälla BMD-3 med trupp i, det talades om försök där alla i fordonet omkommit osv. men ingen visste egentligen och man räknade kallt med minst 30 minuters ”förvirrad” samlingstid för en fälld bataljon varvid grk hade varit utmärkt för att bekämpa springande fallskärmssoldater med. Det funkade också fint för att förhindra helikopterluftlandsättning som inte heller var ett otroligt scenario.

 

Markstriden inom basområdet leddes av markförsvarsledaren i BasC, hans uppgift var bla. att samordna markförsvarskompaniets verksamhet med övriga bataljonen så att det inte skulle ske någon vådabekämpning av flygplan. Detta gjordes bland annat genom att man försökte ”kanalisera” en upptäckt sabotagepatrulls framryckningsväg genom minor, stridsspaningslinjer så att de skulle kunna bekämpas innan de nådde flygplanen. Jag har för mig att man (även om det inte hann övas och införas) beslutade att inte tillåta grk-skjutning när svenskt flyg fanns i luften. Baserat på markförsvarsledarens information kunde man också anpassa vart man valde att ta ner flygplanen. Pågick markstrid vid bara D, så kunde man kanske landa på bana A som kunde ligga någon mil därifrån. Tanken var inte heller att flygplanen i krig skulle tillbringa någon längre tid på marken utan skulle upp så fort som möjligt…..

 

/VL

[Maverick]

Men ar det inte lite konstigt att se latt grk som en ersattning for varnkanoner som verkansmedel mot BMD? Latt grk lar ju inte ha nagon direkt imponerande effekt mot BMD, och VDV hade/har ju dessutom mojlighet att falla BMD med skyttetruppen ilastad, och darmed splitterskyddad. D.v.s. om man bortser fran den uppenbara "lilla" biten med begransad ekonomi/resurser, sa hade val nagon form av pansarvarnsvapen varit ett mer rimligt alternativ for verkan mot vagnarna.

 

Målet medstriden var ju inte attt stoppa en luftlandsättning utan man skulle i det läget genomföra fördröjningstrid och utrymma basen. I detta läget skulle inte bara markförsvarskompaniet deltaga utan hela bataljonen ( de delar som inte behövdes för att få bort plan och viktig material).Det innebär att markförsvarskompaniets stridsteknik och uppgifter styrdes emot att fiende bestod av sabotage patruller som bestod av 5-6 personer inormal fallet men kunde vara upp till 10-12 beroende på uppgiften (källa ANBAS Markförsvarskompani 1988)

 

Nu hade ju varje Närskyddspluton ett ganska bra arsenal av vapen, kikar man i anbas är de inte så yungt beväpnade men min minnesbild var att det i varje gruppp fanns minst ett understödsvapen.

Därtill hade man fram till i alla fall 1990 tillgång till KSP M36 på många postställen vilket ju iinnebar att de kunde mejja till ammunitionen tog slut.

Detta var också innan man förbjöd personminor så det var en självklar del i det hela.

 

Kuriosa är att under fördröjningstrid skulle Flygbasjägarna gå över och genomföra vanlig jägastrid med eldöverfallet utmed förmodade framryknongsvägar medan närskydd skulle strida inom eget plutons område med fokus på eldöverfall och en rörlig strid.

 

Edit:

*PUCKTVÅA*

Edited January 28, 2010 by Maverick

[Viktor Lima]

Helt riktigt, det kanske bör poängteras att markförsvarsorganisationen inte var dimensionerad för att slå en luftlandsatt motståndare, endast fördröja den tills basen kunde utrymmas. Närskyddsplutonerna var oerhört väl utrustade med 80/90-talsmått. Varje pluton hade 1600 truppmina 10 att sprida inom plutonsområdet. Dessutom fanns två Ksp (90 eller 58) per grupp, två granattillsatser, 2 AK5b, två bildförstärkare och två hundar per grupp vilket innebar en avsevärt högre kapacitet än motsvarande grupp infanterister på den tiden.

 

Även om vi till slut givetvis skulle fått stryk av en luftlandsatt fiende så tror jag det hade varit ganska jobbigt att ta våra baser. Bara att neutralisera alla förband som fanns inom basområdet (ibland 2000+ soldater) skulle tagit lång tid och jag tror till och med ryssarna skulle tveka att börja landa in konventionell trupp, underhålls osv. i större skala så länge det sprang runt svenska soldater på basområdet för att inte tala om besväret med att återställa banan efter eventuell spärrning och förstörning.

 

/VL

[A2Keltainen]

Grk var främst tänkt att användas för att bekämpa luftlandsättning i inledningsskedet samt för att hindra landning på banan.

 

Varfor valde man 81 mm grk istallet for 120 mm grk? I det har fallet sa hade man rent allmant inga storre krav pa mobilitet varken for pjaser eller ammunition, och risken for fientlig lokaliseringsradar, med atfoljande krav pa snabb omgruppering, var liten. Detta galler i synnerhet om man ville ha mojlighet att bekampa materiel med sina grk.

 

Markstriden inom basområdet leddes av markförsvarsledaren i BasC, hans uppgift var bla. att samordna markförsvarskompaniets verksamhet med övriga bataljonen så att det inte skulle ske någon vådabekämpning av flygplan. Detta gjordes bland annat genom att man försökte ”kanalisera” en upptäckt sabotagepatrulls framryckningsväg genom minor, stridsspaningslinjer så att de skulle kunna bekämpas innan de nådde flygplanen. Jag har för mig att man (även om det inte hann övas och införas) beslutade att inte tillåta grk-skjutning när svenskt flyg fanns i luften. Baserat på markförsvarsledarens information kunde man också anpassa vart man valde att ta ner flygplanen. Pågick markstrid vid bara D, så kunde man kanske landa på bana A som kunde ligga någon mil därifrån.

 

Planerade man for att markforsvarsledaren skulle kunna greppa och leda flera flera plutoner/troppar ur markforsvarskompaniet, med dess som tidigare namnts stora antal av sadana, eller var dessa enbart avsedda att strida i upp till plutons storlek?

 

Tanken var inte heller att flygplanen i krig skulle tillbringa någon längre tid på marken utan skulle upp så fort som möjligt…..

 

Slogs av tanken att det har i landet faktiskt inte ar helt orimligt att nagon tokskalle i handelse av krig skulle ha kommit rusande och skrikit om att nu far planen minsann inte flyga mer, for det har man inte rad med om budgetramarna ska halla. Eller varfor inte komma klagande pa att flygforarna nu haft sa mycket overtid, och dessutom under obekvam arbetstid, att om de inte omedelbart tog ledigt en langre stund, sa kunde det "sanda daliga signaler" till, och "satta daligt prejudikat" for, resten av arbetsmarknaden infor kommande forhandlingar om arbetsvillkor.

[A2Keltainen]

Det innebär att markförsvarskompaniets stridsteknik och uppgifter styrdes emot att fiende bestod av sabotage patruller som bestod av 5-6 personer inormal fallet men kunde vara upp till 10-12 beroende på uppgiften (källa ANBAS Markförsvarskompani 1988)

 

Sabotagepatruller masta vara bland de mest kostnadseffektiva vapensystem som finns, om man ser till vad de kostar att utbilda och utrusta, och sedan jamfor med vad det sedan kostar for motstandaren att skydda sig emot dem, och da i synnerhet vad galler mangden uppbunden trupp. Jag tanker da inte bara pa flygbaser, utan aven pa civil infrastruktur, viktiga kommunikationslinjer (broar och jarnvagar), kommunikationscentraler, med mera. De behover inte ens sattas in for att vara verksamma, da blotta hotet av dem gor att forsvararen maste vidtaga kostsamma atgarder om han inte ska riskera att sta med byxorna nere.

[A2Keltainen]

Även om vi till slut givetvis skulle fått stryk av en luftlandsatt fiende så tror jag det hade varit ganska jobbigt att ta våra baser. Bara att neutralisera alla förband som fanns inom basområdet (ibland 2000+ soldater) skulle tagit lång tid och jag tror till och med ryssarna skulle tveka att börja landa in konventionell trupp, underhålls osv. i större skala så länge det sprang runt svenska soldater på basområdet för att inte tala om besväret med att återställa banan efter eventuell spärrning och förstörning.

 

En historiskt intressant och for sammanhanget relevant operation, som dock aldrig blev av ar den brittiska Operation Mikado under Falklandskriget. Kort sammanfattning av den:

 

Under Falklandskriget sa klackte hogre brittiska officerare, dar den for svenska soldater relativt valkande Michael Rose namnts som en av de skyldiga, en underbar plan, dar en hel skvadron ur SAS med tva Hercules skulle landa pa en fientlig flygbas pa fastlandet, rusa ur planen med sa mycket vapen, ammunition och sprangamnen de orkade bara, och medan Hercules-planen stod kvar pa marken eliminera sa manga fientliga flygforare, flygplan och robotar de kunde (i synnerhet da Exocet), och sedan antingen flyga ivag med Hercules-planen eller, om de var forstorda, vandra in i Chile. Litteratur namner att planen mottogs med "lite mindre fortjusning och gladje" av de som faktiskt skulle utfora den, chefen for skvadronen i fraga avgick som protest, planen lades pa is, och det blev till slutet inget realiserande av den. Bonuspoang for att tester med anflygning hemma i Storbrittanien visade att Hercules-planen, trots lag anflygning, skulle upptackas tidigt av radar, att flygbaserna ifraga hade luftvarn som hade kunnat kotta sonder Hercules-planen totalt, och att dessa saker inte paverkade de hogre officerarnas vilja att faktiskt genomfora planen. Det ar sadant som kallas inspirerande ledarskap!

 

Hur mycket markforsvar hade tyskarna under VK2 pa sina baser i nordafrika, de dar SAS lyckades komma inkorandes med jeepar och skjuta sonder planen med ksp?

[A2Keltainen]

Vad fanns det for skillnader i uppbyggnad och bemanning mellan E 1:s attackbaser, och ovriga flygvapnets jaktbaser? Fragan grundar sig i att jag fran litteratur fatt intrycket att E 1:s uppbyggnad pa viktiga punkter skiljde sig fran jaktflygets uppbyggnad, och da exempelvis i form av en snabbare och mer effektiv stabsuppbyggnad, betydligt mer robusta kommunikationslankar bade internt och mot hogre forband an vad jaktforbanden hade, och en annu mer paranoid/realistisk syn pa mobilisering, och dess svarigheter, an vad jaktforbanden hade (tanker da exempelvis pa "Fru Johansson i Arvika"-alternativet och vertikal stackning av planen i luften i vantan pa ok fran basforbanden om att ga ned till krigsbas).

[Peo]

Min personliga åsikt angående LL på flygbas är att det knappast lär genomförts.

Oerhört dyrt förband att sätta in i en oerhört riskabel operation med oerhört begränsad effekt.

Om jag minns rätt så fälldes rysk LL bat på yta som egentligen aldrig fick vara mindre än 5x2km (ungefär en namnbricka på gröna kartan). Flygbaserna var nog oerhört sällan gjorda så att det gick att göra den typen av LL. Men det är min högst personliga åsikt.

 

En sak jag vet säkert är i alla fall att den basen jag skulle stå vid inte hade några gamla pjäser, men har för mig det var en av de nyaste och få som fullt blivit omgjord till bas90.

[A2Keltainen]

Fallning av trupp kan ju dessutom latt bli extra trakigt om forsvararen hunnit/orkat forbereda sig med hinder inom omradet. Sa dar lagom kul att komma ned i fallskarm i ett hav av taggtrad, vassade uppstickande armeringsjarn, med mera, och allt detta tackt av ksp-eld fran val forberedda eldstallningar. Hur hade exempelvis kuppen mot Eben-Emael slutat, om den alls ens hade genomforts, om fortets hjassa haft hinder mot glidflygplan pa de oppna ytorna?

[Kryptörn]

Stellan Bojerud har skrivit lite om försvaret av F 18 Tullinge i en tråd på Skalman.nu.

[A2Keltainen]

 

Ar det korrekt att anta att det i svenska lager inte fanns nagra lampliga nyare och battre torn, med tillhorande nyare och battre ammunition, fran uttjanta stridsvagnar att ersatta dessa varnkanoner med? Eller varfor anvande man i sa fall inte de?

 

Helkacka Centurion-tornbaserade varnkanoner i Schweiz:

 

http://www.festung-oberland.ch/Waffen/Ab10...entibunker.html

 

Notera lankarna till fler bildsidor hogst upp pa sidan.

 

Allmant: Som nar det galler fast kustartilleri, sa far man tanka pa att varnkanoner inte skulle sta och verka ensamma, utan de var en del av ett helt system, med jaktflyg, luftvarn, infanteri, m.m. som skydd. De gar dessutom lattare an torn pa stridsvagnar att forse med tillaggspansar i form RSV-galler, extra betongtak, tung maskering, och annat som forbattrar deras skyl och skydd. Sa jag tror inte att de ar sa latta att sla ut, och verifiera att de verkligen ar utslagna, som en del pastar, och det galler i synnerhet om ens motstandare inte rakar vara USA med dess enormt kapabla flygvapen. I vilket fall som helst, sa skapar de osakerhet i motstandarens planering, vilket ar vart en hel del i sig sjalv.

[Kryptörn]

Ar det korrekt att anta att det i svenska lager inte fanns nagra lampliga nyare och battre torn, med tillhorande nyare och battre ammunition, fran uttjanta stridsvagnar att ersatta dessa varnkanoner med? Eller varfor anvande man i sa fall inte de?

Det skulle väl varit tornen från de gamla strv 101/102 då... strv 103 diskas av uppenbara anledningar. 104:an var ju i tjänst in på 00-talet, och då var ju redan hela invasionsförsvaret utdömt.

 

Men värntorn med tyngre pjäser (7,5 cm) föredrog man ju tidigare att placera främst vid hamnar och andra ställen där lite mer oomph behövdes.

 

Ikv 91 fasades ju också ut på 90-talet och deras torn hade säkert funkat utmärkt för att pricka BMD:er, nu när chassina tydligen inte gick att använda.

[A2Keltainen]

Men värntorn med tyngre pjäser (7,5 cm) föredrog man ju tidigare att placera främst vid hamnar och andra ställen där lite mer oomph behövdes.

 

Var de avsedda for att skjuta mot landmal, sjomal, eller bade och? Mitt minne sviker mig allmant vad galler eventuell svensk anvanding av aldre stridsvagnstorn som kustartilleripjaser (nagat som exempelvis atminstone anvants pa finska kustfort som komplement till de "riktiga" tyngre pjaserna)...

[Kryptörn]

Men värntorn med tyngre pjäser (7,5 cm) föredrog man ju tidigare att placera främst vid hamnar och andra ställen där lite mer oomph behövdes.

 

Var de avsedda for att skjuta mot landmal, sjomal, eller bade och? Mitt minne sviker mig allmant vad galler eventuell svensk anvanding av aldre stridsvagnstorn som kustartilleripjaser (nagat som exempelvis atminstone anvants pa finska kustfort som komplement till de "riktiga" tyngre pjaserna)...

De flesta placerades för att ta hand om sjömål, men det finns säkert exempel på pjäser som placerades vid broar eller andra lämpliga platser. Många av de strv 74-torn som hamnade som värnpjäser vid kusten ersatte gamla eldställningar för lätta kustartilleripjäser.

[Viktor Lima]

Min personliga åsikt angående LL på flygbas är att det knappast lär genomförts.

Oerhört dyrt förband att sätta in i en oerhört riskabel operation med oerhört begränsad effekt.

Om jag minns rätt så fälldes rysk LL bat på yta som egentligen aldrig fick vara mindre än 5x2km (ungefär en namnbricka på gröna kartan). Flygbaserna var nog oerhört sällan gjorda så att det gick att göra den typen av LL. Men det är min högst personliga åsikt.

 

En sak jag vet säkert är i alla fall att den basen jag skulle stå vid inte hade några gamla pjäser, men har för mig det var en av de nyaste och få som fullt blivit omgjord till bas90.

 

Hallå,

 

När det gäller luftlandsättning direkt på banan och andra centrala delar av basen bedömdes detta främst kunna ske i ett inledningsskede/innan mob då luftförsvar/markförsvar inte eller endast delvis var grupperat - jämför gärna beskrivningarna av luftlandsättningarna mot Arlanda i OP Garbo 1. Detta var en anledning till att det var bra att ha hyfsat snabbmobiliserade lokalförsvarsförband typ värnkompanier vid banan. Om jag inte minns fel var också tanken att hemvärnet skulle kunna bemanna kanonerna i ett inledningsskede för att sedan lämna över dem till det mobiliserade förbandet.

 

När basbataljonen var mobiliserad var det snarare luftlandsättning en bit ifrån basen, samling och sedan klassisk sovjetisk mekaniserad framryckning som bedömdes som ett eventuellt tillvägagångssätt. Vid vissa baser bedömdes luftlandsättningshotet lågt (Norrland), medan det bedömdes som mycket högt vid andra (Västgötabaserna/Östgötabaserna). Vid Malmen, Råda, Uppsala m.m baser i södra Sverige finns fina luftlandsättningsfält ett stenkast från bana H. Angående värdet av att luftlandsätta för att ta en bas bör man inte bara ha i åtanke värdet av att själv kunna använda basen, en minst lika viktig faktor är att hindra motståndaren (i detta fall de svenske) från detta. En luftlandsättning i Västergötland hade i praktiken gjort E1:s fina basområden där oanvändbara för oss även om en besvärligt värnkompani/flygbasjägarpluton/stabstropp med k-pist skulle ha försvårat fiendens användning av basen. I händelse av det stora fosterländska kriget med en gigantisk invasion modell OP Garbo tror jag det definitivt hade varit lönsamt för fimed några luftlandsättningar i bataljonsförband slå ut eller ta västgöta/östgöta och Skånebaserna tidigt för att sedan möte upp med från havet luftlandsatta tyngre förband.

 

/VL

[Viktor Lima]

Anledningen till att man ”valde 81 mm grk istället för tyngre alternativ var sannolikt att sådana av någon anledning fanns tillgängliga inom försvarsmakten. Det rörde sig inte om något nyinköp. Detta var ju på den tiden då det gällde att ha mest-pang-för-pengarna snarare än bäst-pang-för-pengarna som idag. Majoriteten av materialen som inköptes av försvarsmakten överfördes mellan olika förband under sin livstid för att kunna utnyttjas maximalt. När Terrängbil 20 inte längre dög åt armén fick flygvapnets markförsvarsförband ta över den och kunde avveckla sina cyklar (Detta skedde i mitten av 90-talet).

 

Markförsvarsledaren ledde och samordnade hela basbataljonens markstrid. När det gällde strid mot sabotageförband skedde detta ofta genom att nyttja både flygbasjägarförband och närskydd, men också andra förband på basen. Tanken var att flygbasjägarna tidigt skulle upptäcka fientlig innästlig och förfölja fienden varvid markförsvarsledaren försökte lägga ut närskydd på stridsspaningslinje som spetznassoldaterna förhoppningsvis skulle springa in i och oskadliggöras. Fanns det inga dedikerade markförsvarssoldater i närheten kunde en fototolktropp eller vattengrupp nyttjas för att i stridsställning möta fienden. Allt detta koordinerade markförsvarsledaren vilket kunde leda till operationer som omfattade flera plutoner/kompanier.

 

/VL