Jump to content

Framtidens vapen/ kalibern?


Håkan Spuhr

Recommended Posts

Såg nyss denna video: där det avhandlades den för mig okända kalibern 300 AAC Blackout, om jag fattat det rätt så är det en 5.56 hylsa som är kortad och vidgad så den tar en större kula, vilket i AR-familjen gör att du bara behöver byta upper reciver, dvs pipa och gasrör är nya, alla övriga komponenter är dom samma, vad tror ni mer vapen och ballistikkunniga om denna kaliber?

 

Om man är en amerikansk sportskytt, jägare eller polis som redan har en modern kompatibel AR plattform är den alldeles utmärkt men den kommer nog inte att vara så attraktiv för sveriges AKny.

 

Den är gjord för att kunna skjutas ur korta pipor, ljuddämpas utan alltför negativ påverkan på prestanda och framför allt att kunna använda existerande magasin. Att den kan användas i korta pipor är bra, att den är anpassad för ljuddämpare bör inte vara en faktor alls för AKny då dom eventuella enheter som använder dämpare köper in egna vapen i mindre skala och att den använder samma magasin som M16/M4/STANAG är förmodligen inte något stort plus då vi i dagsläget använder AK5 anpassade plastmagasin men jag vet inte hur många plåtmagasin som finns i brukligt skick om fem-tio år när vapen ska inhandlas.

 

Att det "bara" är att byta upper receiver kvittar för oss om vi inte bestämmer oss för att göra en REMO på AK5 istället. Vi har ingen plattform som passar i dagsläget och ska det anpassas för att vi ska kunna behålla pistolgrepp, avtryckarmekanism och kolv känns det lite korkat. Många av dom vapenplattformar FM verkar utvärdera går att få i flera kalibrar genom att "bara" byta upper receiver.

 

När det gäller patronens prestanda så har den tex sämre kulbana än 6.8SPC som i sin tur inte har lika flack kulbana som 6.5 grendel så den är inte direkt perfekt för ett långt stridsavstånd i skåne/afghanistan.

300-68-drop.jpg

 

Då västvärlden verkar lite förvirrad om man vill ha en kaliber som är bra på kort, medel eller långt håll för en vanlig soldat så kan jag bara väga in med min egen åsikt som är att en hyffsat flackskjutande am som fungerar i korta piplängder också utan att för den delen göra anspråk på nån skarpskytt/prickskytt roll. Dom flesta prickskytte plattformar verkar numera köpas in i lämpliga kalibrar som .300winmag och 338lapua medans skarpskytte-/understödsvapen fortfarande ofta är 7.62x51 men att ha en patron/kaliber optimerad för korta avstånd för bosse soldat känns som att skapa begränsningen att alltid ha med sig andra element/roller för att kunna verka som grupp vart vi nu åker i världen.

Min röst ligger fortfarande på 6.8SPC eller 6.5grendel då dom(iag den förstnämnda) är i begränsat polisiärt/militärt bruk idag och har bra prestanda upp till medellångt avstånd med hyffsat flack kulbana.

 

EDIT: Bara för att ballistik är skoj;

Picture2-1.png

Edited by Recon
Link to comment
Share on other sites

Blackout är en förhärligad/förbättrad 7.62x39, inga konstigheter.

 

Min uppfattning är att den är skruvad för att kunna skicka en tung kula i underljudshastighet.

Ballistiskt sett är den inget upphetsande på längre håll, jag ser den som en lösning på ett specifikt problem som absolut inte är vilket vapen infanteristen skall ha.

 

Jag har skjutit den både med överljudsammunition och underljudsammunition och jag uppfattar den som lika tyst som en Mp5SD.

 

Fördelen är att den passar i ett 5.56 paket villet kan ge en möjlighet att anpassa tillgängliga vapen för det specifika behovet som kalibern kan fylla.

Link to comment
Share on other sites

Vad jag förstår av videon är det endast pipa (och flamdämpare förstås) som behöver bytas, i övrigt funkar alla delar, i alla fall i AR-vapen.

Intressant att titta på gel-tester mellan de olika kalibrarna för att se hur de beter sig när de träffar målet, hur sårkanalen ser ut och när .

 

Här är en snabb och ytterst ovetenskaplig jämförelse jag gjorde:

 

5,56 NATO:

Börjar utvidga sårkanalen efter ca 14cm

Störst sårkanal efter ca 18cm

 

7,62 Nato:

Börjar utvidga sårkanalen efter ca 16cm

Störst sårkanal efter ca 27cm

 

300 AAC:

Börjar utvidga sårkanalen efter ca 6cm

Störst sårkanal efter ca 20cm

 

Så tittar man endast på det, och kraften vid träff på olika avstånd, så verkar ju .300 AAC väldigt intressant. Men sen är ju frågan hur bra ballistiken är, dvs sannolikheten till enkel träff på olika avstånd. För det är ju rätt ointressant att mäta sårkanaler och kraft om det ändå inte går att träffa. Det jag också skulle vilja veta är hur många .300 AAC man får ner i varje standard 5,56 mag och vad vikten blir, dvs hur mycket ammo får man med sig.

Link to comment
Share on other sites

Jo självklart, men vad jag kunde förstå av mitt ovetenskapliga test så var det här siffror för standardammunition, dvs helmantlad med blykärna. Och kan man då optimera .300 AAC ännu mer så blir det ju ännu bättre.

Men eftersom slutsatsen på forumet verkar vara att den har riktigt kass ballistik så är det ju ändå ointressant, först och främst måste vi ha en kaliber med god ballistik så att man träffar. Sedan får man väl jämföra de kalibrar som duger ballistikmässigt och då väga in penetration, sårkanaler osv. Men i den jämförelsen lär ju inte .300 AAC passa som sagt.

Link to comment
Share on other sites

M855A1 har mer att göra med att få ner bly användandet än faktiskt prestanda enligt mig. Den ska ha stor ökad effekt i hårda mål och inte ökad men samma effekt som M855 men mer konsekvent så att den är mindre beroende av hastighet och träffvinkel. Bra tänkt men att öka kammartrycket från 55000psi till 63000(närmare den övre gränsen 70000psi) orsakar en hel del slitage och vissa av deltagarna i individual carbine programmet rapporterade att pipornas livslängd minskade med upp till 50%.

 

Att ta fram effektivare am ger väldigt mycket men till slut känns det som att springa med en betongklump runt ena foten att utveckla en patron för att komma runt en plattforms brister eller alternativet att man hittar en bättre plattform för ens nuvarande am.

Mest gynnsamt vore enligt mig att ta fram en kravspec baserad på planerad framtida verksamhet, erfarenheter med nuvarande plattform, andras relevanta erfarenheter samt budget. Sen göra utprovning av relevanta plattformar/am.

Nu misstänker jag att oddsen att nåt sånt händer är obefintlig och vi får en AKny utprövad och anpassad för sk ptr5.

 

Frågan är om FM vågar sig på saker som öppen spets, HPBT och liknande kultyper i framtiden för att förbättra BC mot nuvarande am eller om dom är rädda att det ska stå "FM köper in dum-dum mördarkulor!" i aftonbladet.

Link to comment
Share on other sites

Är inte hålspets och expanderande ammunition förbjuden enligt Genévekonvetionen eller har jag missuppfattat det?

Nu är det haag konventionen du tänker på som förbjuder am som orsakar "onödigt lidande". Kulorna är inte skapade för att skapa större sår, mer smärta eller mer blödning utan bättre ballistik. Om det militära syftet är överhängande och ökade skadeeffekter är en bieffekt så faller det inte under konventionen, se till i princip all helmantlad 5.56x45 i bruk idag som fragmenterar väldigt ofta vid kroppsträff men det är ingen som kräver att vi går tillbaka till rena blykulor. Prickskyttevapen har använt tex HPBT ett bra tag nu medans ingen vad jag vet har hålspets am till sina pistoler då argumentet om ballistik/effektivitet kontra sårbildning inte är lämpligt där.

Link to comment
Share on other sites

Ahaa, då har jag lärt mig något nytt, tack för det!

 

Det förklarar också varför vi sköt PSG med ammunition som hade ett litet hål i sig längst fram :) Jag visste att det var för förbättrad ballistik, men trodde att det inte ökade skadeeffekten eftersom jag trodde att det inte var tillåtet. Men nu är jag med på noterna, huvudsyftet var att förbättra ballistiken och bi-effekten av till viss del ökad skada är därmed OK.

 

Tackar och bockar!

Link to comment
Share on other sites

Finns mycket skumheter i krigets regler som t.ex. s:t petersburgs deklarationen som kom till bara för nån klurig ryss uppfann en exploderande muskötkula så nu kan vi inte använda spräng/brand am under 400g mot enskilt infanteri så länge vi krigar mot dom stadsmakter som skrivit under. Så om vi får för oss att förklara krig mot ottomanska riket krävs lite eftertanke på den fronten men ska vi starta bråk i asien, afrika eller mot usa så är det bara banda våra tskp med pansarbrandspräng!

Suck.

 

Sen kan man ju ifrågasätta om en 114 år gammal konvention är relevant för modern krigföring. Som tur är så får ju vi ju i alla fall nu släppa bomber från ballonger!

Shhh, inte prata högt om det innan FM inser att både ballonger och soldater med överblivna spränggranater är billigare än smarta vapen.

Link to comment
Share on other sites

Man har köpt in bl.a SCAR-L/SCAR-H, HK 416/417 och Beretta ARX. Kan vara ytterligare vapen men inget jag har i huvudet.

 

Min uppfattning är att man vill utvärdera ammunitionen själv och inte endast använda tillgänglig information. Kanske omständligt men låter klokt tycker jag.

Tack för info. Nu när FN Herstal har kompletterat sin SCAR-familj med en PDW borde deras vapenpaljett vara komplett.

SCAR Mk16, 17, 20 mm plus nya Minimi Mk3. H&K har väl ännu inte fått fram någon PDW till sin 416/-17?

scar_pdw_th.pngPDW

scar_mk16_std.pngMK16 (Scar L)

 

scar_mk17_std.pngMk17 (Scar H)

 

475f80884c9abcf0eb42bc2153d37782.pngMk20 SSR (Scar H-TPR)

FN-Herstal-MINIMI-MK3.jpgMinimi Mk3 5,56 el. 7,62

Link to comment
Share on other sites

Räknas inte HK416C? Den är 5cm längre men i gengäld är scar pdw grymt kompakt på gott och ont.

Jag gillar FNH utbudet och tycker att tillsammans med en ny am vore det ett väldigt bra alternativ med flera saker som är bekanta för både soldater och vapentekniker,

 

Sen är jag lite partisk till en kort AK istället för en helt separat plattform med annan kaliber som PDW så både scar pdw och 416C gillas skarpt.

Link to comment
Share on other sites

Äpplen och päron i det här fallet. Självklart är 9x19 mer kontrollerbar i ett kort vapen och är gjord för korta pipor så den har sina klara fördelar men lider rejält när det kommer till effektivt stridsavstånd och penetration.

Nackdelen med 5.56x45 i ett extremt kort vapen som scar pdw så blir det kraftig upplevd rekyl och lite knepigare ergonomi samt den drivladdningen fungerar inte optimalt i en så kort pipa.

Fördelen med korta karbiner i en PDW roll är att du kan vid behov verka på ett par hundra meter om nu fienden är elak och inte vill komma alltför nära men att du också har samma handhavande, träning, magasin, am och reservdelar som stridande förband.

Jag är som sagt lite partisk i frågan, att utrusta enheter/soldater med nåt som inte inte fungerar dugligt i strid utan mer är avskräckande känns fel tänkt. Då kan man ge dom pistoler som är ännu mer ergonomiska för fysiskt arbete. Antingen så argumenterar man att dom faktiskt kan hamna i strid och ger dom nåt dom kan verka med eller så anser man att det bara är för extremt närskydd och ger dom pistoler oc/eller närskydd.

En PDW i 9x19 har rätt kass kulbana på håll, testa att göra en stridsskjutning för stabspersonal/tulo/mekar utrustade med pistol/k-pist och mål på 75-150m och se hur det går. Gör sen samma övning med kort AK och jämför.

 

I min värld känns det lite dumt att resonera att man ska ha ett självskyddsvapen som fungerar för personal som inte har strid som uppgift(med liten träning i strid och skytte) men bara OM fi ställer sig väldigt nära innan dom öppnar eld samt att om/när eget förband ansluter och understödjer kan dom inte ge folk am för dom har ett annat vapensystem. Säger man då att den ickestridande personalen ska alltid ha stridsväst med magasin så stämmer inte det med min verklighet då dom flesta ickestridande jag sett hänger av sig den och stoppar magasin i fickan efter ett tag i fält.

Antingen utrustar man folk för att dom kan hamna i strid eller så utrustar man dom för att risken är obefintlig, den här gråzonen emellan finns sällan i verkligheten, speciellt inte för oss som förväntas strida på hemmaplan mot en överlägsen fiende.

Edited by Recon
Link to comment
Share on other sites

Jag har genomfört stridsskjutningar tillsammans med k-pistbeväpnad stabspersonal (m.fl.) och de avstånd du nämner var inga större problem för goda skyttar. Många fällde mål på ett fåtal skott även på uppåt 200 meter.

För MP5 har jag för mig att man anger 200 meter som längsta effektiva skjutavstånd.

 

En PDW kan ha samma handhavande/handgrepp som en Ak, trots annan kaliber.

 

Ryssarna gav upp sin PDW i 5,45x39 redan på 80-talet (introducerades 1979).

Edited by weekendwarrior
Link to comment
Share on other sites

Jag har genomfört stridsskjutningar tillsammans med k-pistbeväpnad stabspersonal (m.fl.) och de avstånd du nämner var inga större problem för goda skyttar. Många fällde mål på ett fåtal skott även på uppåt 200 meter.

För MP5 har jag för mig att man anger 200 meter som längsta effektiva skjutavstånd.

 

En PDW kan ha samma handhavande/handgrepp som en Ak, trots annan kaliber.

 

Ryssarna gav upp sin PDW i 5,45x39 redan på 80-talet (introducerades 1979).

Goda skyttar är väll lite av nyckel ordet här.

 

De som skulle tänkas använda dessa har troligtvis sämst förutsättningar till att just bli en god skytt och sedan uppehålla dessa kunskaper.

Link to comment
Share on other sites

Jag har genomfört stridsskjutningar tillsammans med k-pistbeväpnad stabspersonal (m.fl.) och de avstånd du nämner var inga större problem för goda skyttar. Många fällde mål på ett fåtal skott även på uppåt 200 meter.

För MP5 har jag för mig att man anger 200 meter som längsta effektiva skjutavstånd.

 

En PDW kan ha samma handhavande/handgrepp som en Ak, trots annan kaliber.

 

Ryssarna gav upp sin PDW i 5,45x39 redan på 80-talet (introducerades 1979).

Så vad blev resultat med samma personal och AK? Var det kända avstånd eller fick dom uppskatta(viktig punkt)? Tog det längre, kortare eller lika lång tid att få träff i målen med AK? Var stridskjutningen under goda förhållanden eller med hunger/törst/trötthet/vind/skymning?

 

Skillnaden mellan stridande personal som ofta tränar strid, skytte och vapenhantering mot dom som bara uppfyller grundkraven(stab/mek/tolk osv) märks mest när förhållanden är långt ifrån optimala. Att samma stabspersonal skulle få lika snabb effekt i målen när dom oväntat blir utsatta för eldöverfall och ska öppna eld mot fi på okänt avstånd utan att ändra sikten eller ligga i en fin eldställning utan tidspress med k-pist kontra AK känns helt orealistiskt.

Att det finns goda skyttar inom t.ex. stab är inga konstigheter, goda skyttar är inte dom man ska ta i åtanke utan genomsnittet och nedåt.

Desto mindre man behöver justera sin riktpunkt för kulbana/rörligt mål desto större chans för snabb effekt i målet.

 

Man kan också köpa in en växelsats i 9x19 till dom flesta AK numera, det har sina användningsområden. Dom vapen familjer som köpts in som test har mig veterligen ingen PDW i pistolkaliber med samma handgrepp som deras AK.

Link to comment
Share on other sites

Jag håller med Recon och 3345 här. Om man lyfter blicken från stabsbordet och tittar på när den som är påtänkt att utrustas med en liten PDW eller i värsta fall pistol kan tänkas behöva använda sitt vapen utan förberedelsetid. När uppstår sånt och vad är behovet då. Pistol som huvudbeväpning är förkastligt, men även med PDW blir det problematiskt. När en skyttegrupp drar igång så har man tillgång till kulspruta, ak med GRT och ibland GRG och en vagn med Akan. En stabsomgång har några PDW, fast motståndaren kan vara densamma.

Every man is a rifleman är en rimlig tanke och en kort AK är inte värre än kpist att släpa med sig.

Den har förmodligen också en bättre ballistik som gör att siktesinställningar mm blir lättare vilket i sig är en framgångsfaktor.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag håller med Recon och 3345 här. Om man lyfter blicken från stabsbordet och tittar på när den som är påtänkt att utrustas med en liten PDW eller i värsta fall pistol kan tänkas behöva använda sitt vapen utan förberedelsetid. När uppstår sånt och vad är behovet då. Pistol som huvudbeväpning är förkastligt, men även med PDW blir det problematiskt. När en skyttegrupp drar igång så har man tillgång till kulspruta, ak med GRT och ibland GRG och en vagn med Akan. En stabsomgång har några PDW, fast motståndaren kan vara densamma.

Every man is a rifleman är en rimlig tanke och en kort AK är inte värre än kpist att släpa med sig.

Den har förmodligen också en bättre ballistik som gör att siktesinställningar mm blir lättare vilket i sig är en framgångsfaktor.

har en kännsla av att de blir mycket spray and pray om en stabs eller tross omgång skall försvara sig, oavsett vapen. men pistol funkar inte. en Ak lär inte göra enheten till duktiga skyttesoldater. hinna bli både duktig specialist och skyttesoldat finns inte tid med. eldkraften i en skytttegrupp kommer alltid vara högre pga vapen och mer övningstid när de gäller strid. en kort ak kan funka men gör inte alla till skyttesoldater. Hellre duktiga specialister och dugliga skyttar än tvärt om.

Link to comment
Share on other sites

Jag hävdar inte att en ak automatiskt gör folk till bättre skyttar men därimot så kommer en flackare kulbana kraftigt öka chansen till träff. Detta gör att chansen att sämre tränade soldater har en större möjlighet att effektivt bekämpa/stoppa en fiende.

 

Allra hälst skulle vi ju ha laser vapen träff mitt i målet oavsett avstånd.

Link to comment
Share on other sites

 

Jag har genomfört stridsskjutningar tillsammans med k-pistbeväpnad stabspersonal (m.fl.) och de avstånd du nämner var inga större problem för goda skyttar. Många fällde mål på ett fåtal skott även på uppåt 200 meter.

För MP5 har jag för mig att man anger 200 meter som längsta effektiva skjutavstånd.

 

En PDW kan ha samma handhavande/handgrepp som en Ak, trots annan kaliber.

 

Ryssarna gav upp sin PDW i 5,45x39 redan på 80-talet (introducerades 1979).

Så vad blev resultat med samma personal och AK? Var det kända avstånd eller fick dom uppskatta(viktig punkt)? Tog det längre, kortare eller lika lång tid att få träff i målen med AK? Var stridskjutningen under goda förhållanden eller med hunger/törst/trötthet/vind/skymning?

 

Skillnaden mellan stridande personal som ofta tränar strid, skytte och vapenhantering mot dom som bara uppfyller grundkraven(stab/mek/tolk osv) märks mest när förhållanden är långt ifrån optimala. Att samma stabspersonal skulle få lika snabb effekt i målen när dom oväntat blir utsatta för eldöverfall och ska öppna eld mot fi på okänt avstånd utan att ändra sikten eller ligga i en fin eldställning utan tidspress med k-pist kontra AK känns helt orealistiskt.

Att det finns goda skyttar inom t.ex. stab är inga konstigheter, goda skyttar är inte dom man ska ta i åtanke utan genomsnittet och nedåt.

Desto mindre man behöver justera sin riktpunkt för kulbana/rörligt mål desto större chans för snabb effekt i målet.

 

Man kan också köpa in en växelsats i 9x19 till dom flesta AK numera, det har sina användningsområden. Dom vapen familjer som köpts in som test har mig veterligen ingen PDW i pistolkaliber med samma handgrepp som deras AK.

 

Vilka resultat man fick med samma personal med ak istället för k-pist är inte särskilt relevant när vi pratar om PDW i ak-kaliber, det är en djävulsk skillnad vill jag påstå....ungefär som att jämföra en pistol med en k-pist.

 

Förhållandena var skymning och dimma, i övrigt rätt goda. Dock anser jag sådant mer relevant vid längre/svårare skytte med högre egenprecision i vapnet, inte så relevant med k-pist på avstånd upp till 200 meter.

 

Jag upplevde dock att man bedrev mer av ren skjutträning förr (PEK-tiden, före instinktivskyttereglementet), därav kunde en stabslotta var lika duktig i skyttet som en skyttesoldat.

 

Men om ak-modeller finns med växelsats för 9x19 så finns väl 9x19-vapen med ak'ns handgrepp, eller?

Jag hävdar inte att en ak automatiskt gör folk till bättre skyttar men därimot så kommer en flackare kulbana kraftigt öka chansen till träff. Detta gör att chansen att sämre tränade soldater har en större möjlighet att effektivt bekämpa/stoppa en fiende.

 

Allra hälst skulle vi ju ha laser vapen träff mitt i målet oavsett avstånd.

Min uppfattning är att detta inte är särskilt viktigt på de avstånd som kommer på fråga för en PDW.

Link to comment
Share on other sites

Då är vi ju inne på den fina frågan igen.

 

Skall stridsavståndet bestämma vapnet eller skall vapnet bestämma stridsavståndet ?

 

 

Självfallet finns det begränsningar. Men vad sa man att K-pisten kunde verka på för avstånd rent praktiskt ? då menar jag inte hur långt man kunde träffa men där träffana både sitter där de skall och levererar skada.

Link to comment
Share on other sites

Vapnet är och kommer alltid att förbli en stor begränsning av effektivt stridsavstånd (om vi pratar strid med eldhandvapen) och det är något vi får leva med om vi inte ska gå tillbaka till ett infanteri med gevär.

 

Stridsavstånd för k-pist m/45 enligt SoldR Mtrl Vapen Kulsprutepistol m/45: 200 meter (300 meter). Jag antar att siffran inom parantes anger stillastående mål.

Själv har jag bara skjutit liggande på 100 meter och stående på ca 50 meter. Det är relativt lätt även för en ovan skytt som jag (på aktuellt vapen) att träffa på de avstånden, ingen större skillnad mot en ak.

 

Största missen enligt mig med att avveckla k-pist m/45 vid tidpunkten ligger inte i någon påstådd förträfflighet i vapnet utan snarare att man inte hade goda ersättare som PDW och ej heller färdiga lösningar till ak för de som behövde ha ett mer kompakt vapen.

Idag är det alltså Ak4B och Pistol88 som är alternativen i Hv och Ak5D och/eller Pistol88 i övriga FM och de kräver enligt mig mer träning, samtidigt som det skjuts mer sällan i Hv.

På avstånd upp till 200 meter anser jag då att vi hade större eldkraft när alla med strid som sekundär uppgift hade k-pist. Först över 200 meter är Ak'ns större precision, flackare projektilbana och högre anslagsenergi av stort intresse och nytta och frågan är hur relevant det är för den personalkategorin och i synnerhet när man inom FM numera ändå prioriterar närstrid (upp till 100 meter) för alla, t.o.m. för de med skytte/strid som primär uppgift.

Link to comment
Share on other sites

 

 

Jag har genomfört stridsskjutningar tillsammans med k-pistbeväpnad stabspersonal (m.fl.) och de avstånd du nämner var inga större problem för goda skyttar. Många fällde mål på ett fåtal skott även på uppåt 200 meter.

För MP5 har jag för mig att man anger 200 meter som längsta effektiva skjutavstånd.

 

En PDW kan ha samma handhavande/handgrepp som en Ak, trots annan kaliber.

 

Ryssarna gav upp sin PDW i 5,45x39 redan på 80-talet (introducerades 1979).

Så vad blev resultat med samma personal och AK? Var det kända avstånd eller fick dom uppskatta(viktig punkt)? Tog det längre, kortare eller lika lång tid att få träff i målen med AK? Var stridskjutningen under goda förhållanden eller med hunger/törst/trötthet/vind/skymning?

 

Skillnaden mellan stridande personal som ofta tränar strid, skytte och vapenhantering mot dom som bara uppfyller grundkraven(stab/mek/tolk osv) märks mest när förhållanden är långt ifrån optimala. Att samma stabspersonal skulle få lika snabb effekt i målen när dom oväntat blir utsatta för eldöverfall och ska öppna eld mot fi på okänt avstånd utan att ändra sikten eller ligga i en fin eldställning utan tidspress med k-pist kontra AK känns helt orealistiskt.

Att det finns goda skyttar inom t.ex. stab är inga konstigheter, goda skyttar är inte dom man ska ta i åtanke utan genomsnittet och nedåt.

Desto mindre man behöver justera sin riktpunkt för kulbana/rörligt mål desto större chans för snabb effekt i målet.

 

Man kan också köpa in en växelsats i 9x19 till dom flesta AK numera, det har sina användningsområden. Dom vapen familjer som köpts in som test har mig veterligen ingen PDW i pistolkaliber med samma handgrepp som deras AK.

 

Vilka resultat man fick med samma personal med ak istället för k-pist är inte särskilt relevant när vi pratar om PDW i ak-kaliber, det är en djävulsk skillnad vill jag påstå....ungefär som att jämföra en pistol med en k-pist.

 

Förhållandena var skymning och dimma, i övrigt rätt goda. Dock anser jag sådant mer relevant vid längre/svårare skytte med högre egenprecision i vapnet, inte så relevant med k-pist på avstånd upp till 200 meter.

 

Jag upplevde dock att man bedrev mer av ren skjutträning förr (PEK-tiden, före instinktivskyttereglementet), därav kunde en stabslotta var lika duktig i skyttet som en skyttesoldat.

 

Men om ak-modeller finns med växelsats för 9x19 så finns väl 9x19-vapen med ak'ns handgrepp, eller?

 

skall stabslottan eller signalisten överleva en duel situation gäller de att den är först skjuta och först att träffa något vitalt. ligga och skjuta på kända avstånd gör ingen till en duktig soldat. De är att identifiera hotet och eliminera de som gör att man överlever. vilket inte alls övades i pek om jag inte minns fel.

Link to comment
Share on other sites

skall stabslottan eller signalisten överleva en duel situation gäller de att den är först skjuta och först att träffa något vitalt. ligga och skjuta på kända avstånd gör ingen till en duktig soldat. De är att identifiera hotet och eliminera de som gör att man överlever. vilket inte alls övades i pek om jag inte minns fel.

 

Detta gäller ju alla soldater, inte bara stabspersonal. Men visst är det så att enbart skytte enligt den gamla PEK'en innebar begränsningar för soldaters kompetens, men det gav bra skyttar, vilket är en del av soldatens nödvändiga kompetens. Viss övning av detta skedde ju i fältstridsskjutningar.

 

Problemet idag anser jag ligger i för få skjutövningar och noll övning i precisionsskytte på över 100 meters avstånd.

Jag hade helst sett att dagens övningar i instinktivskytte kompletterades med precisionskytte, dels för mer mängdträning i skytte och vapenhantering men också för att få skyttar som både kan agera rätt och träffa bra på 10-100 meter såväl som på 100-300 meter.

 

Människan är som tur är inte korkad utan har förmåga att överföra erfarenheter även till andra situationer än de vid utbildning/övning.

Link to comment
Share on other sites

 

skall stabslottan eller signalisten överleva en duel situation gäller de att den är först skjuta och först att träffa något vitalt. ligga och skjuta på kända avstånd gör ingen till en duktig soldat. De är att identifiera hotet och eliminera de som gör att man överlever. vilket inte alls övades i pek om jag inte minns fel.

 

Detta gäller ju alla soldater, inte bara stabspersonal. Men visst är det så att enbart skytte enligt den gamla PEK'en innebar begränsningar för soldaters kompetens, men det gav bra skyttar, vilket är en del av soldatens nödvändiga kompetens. Viss övning av detta skedde ju i fältstridsskjutningar.

 

Problemet idag anser jag ligger i för få skjutövningar och noll övning i precisionsskytte på över 100 meters avstånd.

Jag hade helst sett att dagens övningar i instinktivskytte kompletterades med precisionskytte, dels för mer mängdträning i skytte och vapenhantering men också för att få skyttar som både kan agera rätt och träffa bra på 10-100 meter såväl som på 100-300 meter.

 

Människan är som tur är inte korkad utan har förmåga att överföra erfarenheter även till andra situationer än de vid utbildning/övning.

 

hur mäter du vad en bra skytt är? täta träffar på en tavla eller när saab målet knappt hinner upp innan kulorna träffar igen ? att lägga sig bekvämt på liggunderlag och skjuta på en tavla på ett kännt avstånd liknar enligt mig mer sport än övning för strid. De borde vara sällan annat än inprovicerade skjutstälningar mot en fiende på okänt avstånd förekommer i strid och de är väll de vi övar för ?

Link to comment
Share on other sites

Du har delvis rätt speculatores men det talar inte mot det jag påstår, dels för att skytte även i stridssamanhang kan likna sportskytte och dels för att vi har god förmåga att överföra en stor del av våra kunskaper och erfarenheter till situationer som ser helt annorlunda ut. M.a.o. är du en bra skytt på skjutbanan har du bättre förutsättningar att vara bra skytt i stridssammanhang.

 

Har du blivit satt att bevaka och försvara ett område eller objekt så vidtar du en mängd åtgärder och däri ligger bl.a. att ordna bra eldställningar (kanske t.o.m. gräva och maskera skyttevärn), mäta eller bedöma avstånd till en mängd referenspunkter, skottfältsröja mm.

All strid sker inte oförberett m.a.o.

Link to comment
Share on other sites

Du har delvis rätt speculatores men det talar inte mot det jag påstår, dels för att skytte även i stridssamanhang kan likna sportskytte och dels för att vi har god förmåga att överföra en stor del av våra kunskaper och erfarenheter till situationer som ser helt annorlunda ut. M.a.o. är du en bra skytt på skjutbanan har du bättre förutsättningar att vara bra skytt i stridssammanhang.

 

Har du blivit satt att bevaka och försvara ett område eller objekt så vidtar du en mängd åtgärder och däri ligger bl.a. att ordna bra eldställningar (kanske t.o.m. gräva och maskera skyttevärn), mäta eller bedöma avstånd till en mängd referenspunkter, skottfältsröja mm.

All strid sker inte oförberett m.a.o.

vapnet vi har till strid bör inte vara avpassat för att verka bra på skjutbanan. att ett antal skulle kunna skjuta bra under lugna förhållanden på skjutbanan gör de inte till ett bra vapen att ha med i fält. personligen tror jag resultatet för en grupp nybörjare eller folk som inte brukar öva strid skulle vara bättre med en ak5c än kpisten. nästan oavsett avstånd. skulle man sen träna AK omgången med instinktivt skytte 0 - 100 m och lägga kpist omgången på skjutvallen. för att sen testa vilka som skulle klara en stridsskjutning på 0 - 200 m, jag hade lagt mina pengar på Ak skyttarna. De är ingen slump att pek och kpist M/45b tillhör historien

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...