Smeghead

Finns minimalt med förbättringar att göra på just pjässystemet. Prestationshöjande uppgraderingar är via mjukvara, kringutrustning och ammunition.

Har du någon uppfattning om hur resonemanget går kring närskyddslaser?-system till fregatterna? Fransmännen har det högst aktuella demonstratorprogrammet SYDERAL vilket bör leda till ett färdigt system lagom till leverans av, i alla fall de två senare utav våra fartyg.

När du skriver "teknik", vad exakt menar du? Och vilken ALCM skulle vara nyare?

https://www.state.gov/releases/bureau-of-political-military-affairs/2026/03/sweden-m142-high-mobility-artillery-rocket-systems/ The U.S. Department of State has made a determination approving a possible Foreign Military Sale to the Government of Sweden to buy M142 High Mobility Artillery Rocket Systems and related equipment. The estimated total cost is $930 million. The Government of Sweden has requested to buy twenty (20) M142 high mobility artillery rocket systems; thirty-five (35) M31A2 guided multiple launch rocket system (GMLRS) unitary pods with insensitive munitions propulsion system (IMPS); thirty-five (35) M30A2 GMLRS alternative warhead (AW) pods with IMPS; thirty-five (35) M403 extended range (ER) GMLRS AW pods with IMPS; thirty-five (35) M404 ER GMLRS unitary pods with IMPS; twenty (20) M57 army tactical missile system pods; and twenty-four (24) international field artillery tactical data systems. The following non-major defense equipment items will also be included: low cost reduced range practice rocket pods; AN/PRC-158 radios; AN/PRC-160 radios; simple key loaders; defense advanced global positioning system receivers; interactive electronic technical manuals; integration support services; spare parts; tool kits; test equipment; contractor logistics support; training; training equipment; technical assistance; technical publications; transportation; and other related elements of logistics and program support. This proposed sale will support the foreign policy and national security objectives of the United States by improving the security of a NATO Ally that is a force for political stability and economic progress in Europe. The proposed sale will improve Sweden’s capability to meet current and future threats and enhance its interoperability with U.S. and other allied forces. It will also enhance Sweden’s artillery and mid-range fire capability. Sweden will have no difficulty absorbing these articles and services into its armed forces. The principal contractor will be Lockheed Martin, located in Grand Prairie, Texas.

https://www.elysee.fr/en/emmanuel-macron/2026/03/02/visit-to-the-ile-longue-operational-base Macrons tal Några utdrag:

För att inte tala om hur stenhård konkurrensen på marknaden kommer vara från amerikanska F-47 och F/A-XX, även om de erbjuds i något mindre kapabel "exportversion".

Arméchefen skrev ett kortare paper för några år sedan, om just problematiken kring hur begreppet "stridsfordon" används inom officiell dokumentation inom Försvarsmakten.

Generellt så har det varit Missile Technology Control Regime (MTCR) - avtalet som begränsat räckvidden på diverse robotsystem. Det är därför det vanligtvis har funnits en exportvariant med runt 280km räckvidd utav många system.

"According to the Ukrainian servicemen, the NATO assault formation made a number of critical mistakes: Moving armored vehicles in large, concentrated groups. Failing to implement proper camouflage and concealment. Infantry units not attempting to take cover when UAVs approached. Neglecting to check routes for possible mining before moving their columns." Kan det möjligtvis vara så att förbanden inte hade förmågan att strida konventionellt mot en kvalificerad motståndare, och troligtvis hade uppträtt på samma sätt om hotet istället hade varit artilleriförband?

Fullständigt slöseri med pengar och resurser. Fler kärnvapennationer inom Europa varken minskar eller förhindrar risken för en konflikt mellan NATO och Ryssland.

"The strong do what they can and the weak suffer what they must."

Från Congressional Research Service - Navy Nuclear-Powered Surface Ships: Background, Issues, and Options for Congress, January 18, 2011 För den som vill förkovra sig: US NAVY REPORT ALTERNATIVE PROPULSION METHODS FOR SURFACE COMBATANTS AND AMPHIBIOUS WARFARE SHIPS Navy Ship Propulsion Technologies: Options for Reducing Oil Use

Kanske det mest imponerande är att det är ett signifikant mycket större, men samtidigt mindre kapabelt fartyg än nedlagda CG(X).

En eldstöt är 24st spränggranater med en artilleribataljon och 12st spränggranater från en granatkastarpluton, oavsett antalet eldberedda pjäser. Vi har för närvarande varken mjukvara eller metoder för att skjuta MRSI.

Rökgranater är till för att ge skyl mot direktriktad eld, precis som rökkastare på fordon och rökhandgranater. Moderna rökgranater täcker även in IR-spektrumet vilket ger skyl mot IRV-sikten. Rök har sina användningsområden inom alla stridssätt.

Från Reglemente Skjutning artilleri och granatkastare. Rent definitionsmässigt så betyder begreppet "eldstöt" ett eldkommando som innebär ett specifikt antal spränggranater, 24st i fallet artilleribataljon. Eftersom vi skjuter med förband betyder det att det tar bataljonen högst 15 minuter att genomföra påfyllnad. Påfyllnad görs vanligtvis med hela bataljonen eller i undantagsfall med enskilt pjäskompani. Således kommer det krävas ett 1:1-förhållande mellan pjäsfordon och ammunitionsfordon, för att kunna hålla just 15 minuter.

Ett system med större magasin ger högre elduthållighet vilket medför att brigadartilleribataljonen kan betydligt bättre än med Archer. Du kan t.ex en understödsuppgift under en längre tidsperiod, eller gå från en till två understödsuppgifter innan du behöver genomföra påfyllning på pjäserna. Större magasin gör även att du man medföra en större mängd eller fler alternativ av specialammunition vilket gör att du kan effektuera elduppgifter såsom avskärma, förblinda, och belys, samtidigt som du medför nog många spränggranater för övriga elduppgifter. Med samma terrängframkomlighet som de förband som understöds medför att det dels finns fler grupperingsområden tillgängliga och dels att tagen terräng snabbare kan användas som grupperingsområden. Samtidigt så kan samma framryckningsvägar som manöverförbanden användas vilket minskar trycket på vägnätet. Slutligen så har bandgående artillerisystem högre skyddsnivå. Det är inte "drönare" utan moderna artillerilokaliseringsradars som möjliggjort ett så pass högt bekämpningshot att det inte är genomförbart att uppträda statiskt med markställd ammunition. RPAS används som komplement för t.ex. verkansutvärdering eller eldledning. Fler ammunitionshanteringsfordon förändrar inte den fundamentala verkligheten att elduthålligheten är för låg. Det tar fortfarande 15 minuter för att genomföra påfyllning och förbandet kan inta en högre eldberedskap. Grupperingsområden delas in i stridsställningsområden, vilka innehåller flera stridsställningar där vardera stridsställning innehåller flera eldställningar med tillhörande skylställningar. Utöver detta finns även skyddsställningar och påfyllnadsplatser (PP) där pjäs och ammunitionshanteringsfordon (AMH) dockar för att genomföra påfyllnad. Beroende på bekämpningshot så genomförs PP i samma stridsställningsområde eller i nytt. Sensorhotet är fortfarande störst från fiendens artlokradarsystem, om än flyghotet gått från attackflyg eller ahkp till RPAS typ Orlan-10 eller diverse patrullrobotar. Sedan kvarstår alltid pejling från telekrigssystem om än de saknar upplösning för måluttag, men kan alltid användas för invisning utav andra sensorer till specifika områden. Verkansmässigt så är det största hotet fortfarande raketartillerisystem typ BM-30/Tornado-S med kombinationer utav substridsdelar och avståndslagda mineringar. Som tur är så gör fiendens ledningsfilosofi att deras ledtider inte närmar sig så pass lite som 5 minuter.

HK416 fanns inte tillgänglig under tidsperioden när AK5C blev aktuell. För det pris du betalar för en 416 får du förvånansvärt lite för pengarna.

Vi sålde 14st pjäser till Britterna och de resterande två behöll vi som försöks- och utvecklingspjäser. Om nu sedan fortsätter vara brigadartillerisystemet i framtiden återstår att se.

Ja, det är enda sättet att mäta närmask med inifrån hytten.

Airbus CEO tells French they are free to leave FCAS fighter jet project. “If they are not happy with what was decided and they don’t agree to continue this setup, they are free to decide to move out of FCAS,” said Airbus' CEO If Dassault Aviation is unhappy with the next generation fighter jet project FCAS, they have the option to exit, Airbus CEO Guillaume Faury said in response to complaints by their French working partner. Speaking on the margins of the company’s quarterly financial earnings call, the CEO of the multinational aeroplane manufacturer told media that it is obvious that their French partner is not satisfied and want to renegotiate the agreed work share of the project to build Europe’s sixth-generation fighter jet, networked with a system of drones (FCAS). “So if they’re not happy with what was decided and they don’t agree to continue in this setup, they are free to decide to move out of FCAS,” Faury said. Dassault, France’s prime contractor in the €100 billion project, has made clear it clear that it wants a stronger leading role in developing the jet part of the aviation combat system, even mentioning that it would prefer to develop a next-generation fighter on its own instead of continue working together with Germany’s Airbus Defence. Given that France withdrew from two earlier European fighter jet projects – including the Eurofighter – the threat is not an empty one. While the German and French governments have set a deadline to resolve the conflict by the end of the year, France’s new government is still forming, endangering the timeline to resolve the industrial rift. Originally, defence ministers from the three partner countries of FCAS, Germany, France, and Spain, were due to meet in Berlin in October to chart a way forward. This meeting has been postponed due to the reformation of the French government. The German defence ministry told Euractiv that they are working to set up a new date for this meeting. At the beginning of last week, France’s new deputy defence minister Alice Rufo met her counterpart Jens Plötner in Berlin.

Quo Vadis, FCAS? Conclusion The FCAS can continue to be a strategically viable project for Germany and Europe if the partners adhere to the existing contractual arrangements and the agreed workshare structure. This is the only way to ensure that all parties benefit equally from FCAS militarily, technologically, and industrially. However, if France insists on a significantly greater leadership role and a disproportionate work share, this must necessarily be accompanied by a higher financial contribution. An imbalance between responsibility, technological access, and cost share would be politically and economically unacceptable. Furthermore, if the military requirements of the French armed forces, particularly with regard to carrier capability, are incompatible with the operational requirements of the German Air Force, an alternative program between Germany, Sweden, and Spain might be a better option. The requirements profiles of these three nations are likely to be more compatible, which, along with the previously successful technical and economic cooperation between the respective industrial companies, is a key factor. This constellation enables a balanced distribution of labor and increases the chances of establishing an economically viable program with a clear industrial and political perspective. Should France pursue its own path, a smaller, nationally controlled program with significantly reduced financial resources and the partial abandonment of certain technological potential for the Armée de l’Air would be conceivable. Such an approach could follow the export model of the Mirage and Rafale, but would simultaneously limit the possibilities for European cooperation. If the project partners wish to continue FCAS successfully, this can only be achieved through equal treatment. If France is unwilling to do this, or if their objectives diverge too far, Germany must find the courage to resolutely seek an alternative that better meets the operational requirements of the Air Force and German industrial policy goals. Regardless of the foreseeable decision regarding FCAS, it is essential that the further development of the Eurofighter and the expansion of key German technology in the field of military aerospace be actively pursued by the German Federal Government and the Bundeswehr. The current disputes and the resulting uncertainty once again underscore the need for a sovereign industrial base to safeguard Germany’s security and alliance capabilities. Given various negative examples in the area of international armaments projects and procurement, it is important to prioritize military and industrial capabilities over European cooperation in the future.

Den ligger fyra generationer efter i motorutveckling, tyvärr så har GE inte kammat några större kontrakt på många år.

FCAS: Air Forces Reaffirm Their Need for a Future Combat Air System The French Air Force insists it has no disagreement with its German and Spanish counterparts over the Future Combat Air System (FCAS) program. On the contrary, it explains why their needs are converging. In a world evolving at breakneck speed amid technological upheavals, is the program launched ten years ago by Paris, Berlin, and Madrid for the Future Combat Air System (FCAS) still relevant ? The French Air Force has no doubt about it. This, in essence, was the message delivered by General Tardif, Deputy Chief of Staff of the French Air Force, during a meeting with the Defense Journalists Association. Industrial quarrels between Dassault and Airbus, he said, matter little. According to him, the general staffs of the three air forces — German, French, and Spanish — share a truly common stance on the necessity of FCAS. This conviction has been strengthened by ongoing analyses of recent conflicts: in Ukraine, where the Russians have failed to establish air superiority, and in the Middle East, where the Israeli Air Force has demonstrated exemplary strength. Because Russia has not managed to deploy its air assets effectively, it is bogged down in a stalemated conflict, whereas Israel has regained the upper hand through air power, despite the proliferation of enemy air defenses. Regaining Air Superiority These analyses, first and foremost, compel Europe to rebuild its air power — with more fighter jets, more refueling aircraft, and more long-range strike capabilities. “But what these lessons mainly show,” explains the French Air Force’s number two, “is that it’s not enough to have strong air defenses — we must also possess offensive capabilities. That’s exactly what FCAS is about.” In other words, Germany’s “European Sky Shield” air defense initiative is necessary but not sufficient. By 2035, the French Air Force plans to rely on the 5th version of the Rafale — “the equivalent of the first building block of the FCAS” — and on new aeroballistic missiles for deep strikes, including a new anti-radar missile, the RJ10, currently under development at MBDA. “By 2040, we will need the FCAS, capable of operating expendable drones (disposable, like the Russian Geran), decoy drones (for jamming, smoke, radar deception), and combat drones. From a military perspective, the needs of the three air forces are converging,” explains the general. Converging Needs According to him, as promised, the air forces reached an agreement last July on the empty weight of the future combat aircraft — a subject that had long divided them. In a logic of aerial warfare facing the East, the Germans favor a fighter capable of carrying many drones into battle. In a nuclear deterrence framework, the French argue for an agile aircraft able to take off from the future aircraft carrier. These 2 visions had long prevented both the militaries and the manufacturers from converging on an ideal model for the next-generation fighter. 5 architectures were studied; 2 remained before the summer. Engine constraints further narrow the options. An agreement is said to have been reached on a weight of 15 to 16 tons. The chiefs of staff, who met again recently, reaffirmed this consensus. For General Tardif, the military intentions remain aligned despite the industrial disputes between Dassault and Airbus. He acknowledges, however, that there may be differences between Paris and Berlin on timing — France being more pressed than its neighbor. France wants to ensure continuity of its nuclear deterrent capability by 2040, whereas Germany, which will have U.S. F-35s capable of carrying American nuclear bombs, can afford to wait longer. General Tardif reminds that the FCAS program goes far beyond the fighter itself: it is envisioned as a vast airborne information system, integrating a tactical cloud, drones, artificial intelligence, and enhanced connectivity between aerial platforms — a challenge of no small magnitude.

Framtiden för SAAB och företag i liknande storleksordning kommer ligga i CCAs/loyal wingmens. Trenden verkar gå mot ett färre antal bemannade flygplan än idag, men med en större mängd CCA, vilket sammanlagt kommer innebära ett högre antal flygplan totalt än i dagsläget. Nuvarande inriktning går mot lägre förmågeambitioner, lägre individkostnader och högre omsättningstakt. Att då försöka slå sig in på marknaden för High end-fpl i den kommande varianten på High/low-mix är vansinne. Konkurrensen kommer att vara stenhård med potentiellt fyra stycken flygplan, plus den fortsatta marknadsföringen utav F-35.