Gamla reglementen

[Bertil Adam]

Några utdrag ur Befäl i fält, 1968:

 

Du tycker kanske att det är svårt att vara befäl i fält. Du skall

kunna jobbet

ta ansvar

vara rättvis

vårda dig om truppen

vara ett föredöme

 

Det är inte lätt. Men du måste göra allt för att klara det. Du har krigsplacerats som chef och har det fulla ansvaret för ditt förband - det må sedan vara en grupp eller en fördelning.

Tänk på att det inte är dina underlydande som bestämt att du skall vara deras chef - de har bara att finna sig i detta och lita på att du är vuxen uppgiften. Det är samhället, som har placerat dig i chefsbefattning och därmed gett dig ditt ansvar.

 

Tänk också på att det ansvaret innebär att din personliga förmåga kan komma att avgöra många andra mäns möjligheter att överleva med allt vad detta betyder, inte minst för den enskilde, för hans familj och för samhället.

Det är ett stort ansvar.

Ett vilkor för att du skall lyckas är att du skaffar dig tilltro till din egen förmåga. Tilltron växer i takt med kunskaper och färdigheter samt vetskapen om att vara väl förberedd.

Ta därför då och då fram de reglementen, som behandlar din verksamhet i fält.

Håll dig i fysisk trim.

Sätt dig in i de situationer, du kan bli ställd inför, och ställ dig frågan:

Vad kan jag göra ytterligare för att bli ett bra befäl i fält? Och gör det!!

 

---

 

Vem håller måttet i strid?

 

Några säkra metoder att förutse en människas psykiska motståndskraft under strid finns ej. En finsk bataljonschef har sagt: "Man vet ingenting om sitt folk förrän kanonerna dånar."

Som huvudregel gälle dock: de flesta som är lugna och pålitliga i fred kommer att vara så även i krig.

Men man kan också grundligt felbedöma en person. En bataljonschef lämnar följande omdöme om en av sina kompanichefer:

 

- Härute träffar jag kompanichefen, reservlöjtnanten, folkskolläraren och kommunalpampen - en artig, försynt, ordkarg, stillsam och förfinad typ. Han är bataljonens främste stridsvagnsdödare. Med sina sprängladdningar har han på några stegs avstånd i många avgörande stunder förintat ryska stridsvagnar och klarat upp svåra situationer. Den mannen ser ut som om han helt skulle gå upp i fredens ideellaste intressen.

Han har varit med om de vildaste äventyr - dem talar han absolut ingenting om.

Han är den tappraste och duktigaste kompanichef jag någonsin haft.

 

Det stora flertalet befäl och soldater, som i fredutbildningen visar goda ledaregenskaper och sköter sitt arbete väl, gör det även i krig.

Man bör dock vara försiktig i sina antaganden då man värderar underlydandes förmåga i strid. Man kan missta sig grundligt.

 

---

 

Varje chef bör alltså

*kunna jobbet - dvs behärska taktik och stridsteknik, kunna ge vettiga order med klara ansvarsförhållanden och genomdriva sin vilja

*vara modig - men inte dumdristig och inte ta onödiga risker

*vara i händelsernas centrum - där det händer något - men aldrig glömma att han har ansvaret för hela sitt förband

 

Lägre chefer bör dessutom

*kunna - som någon sagt - "göra ett motanfall med handgranaten i ena handen och kulsprutepistolen i den andra och sköta ledningen av det hela tillika!"

 

Frid! / BA

[The Swede]

Fick fatt i några riktiga godbitar idag.

 

Undervisning för infanteristen 1904. Tack för den 404 Skenberg.

 

SAV M/43 Beskrivning del 1.

 

Instruktionsbok för STRV m/41.

Den sistnämda är i inbundet utförande med Scania-Vabis logotype på omslaget.

 

The Swede

[The Swede]

Ännu några reglementen har trillat in i min brevlåda.

 

Beskrivning krevadkarbin 2 1974

Anvisningar för kulsprutegrupp 1959

Beskrivning 8,4 cm granatgevär 1969

Svensk FN-soldat 1968

 

The Swede

[simon]

Själv har vi bl.a. "Exercisreglemente för infanteristen 1927 års upplaga"

[Axial]

Det trillade in några gamla reglementen och andra trycksaker häromdagen. I AR 1 (Arméreglemente del 1, Formella Grunder 1965) har man funnit för gott att styra upp hur man som soldat sitter i enskild ställning. Hur vapnet skall hållas vid sittande färdigställning framgår också.

Det gäller att tänka på allt och inte släppa detaljerna fria för då blir det strax anarki och FB04.

[Hero]

Jag gillade de där med att använda spade mm som tillhygge i strid!!! Kanske skall utbilda min grupp i "framryckning med yxa" under nästa övning! /Hero

[The Swede]

Fick en liten godbit i min hand idag.

"Fickbok för arméns befäl" "Praktiska vinkar och upplysningar" af Lars Tingsten, Öfverste 1905

 

Minnesord från försättsbladet:

"Den tänker illa som första gången tänker i fiendens åsyn"

 

The Swede

[Axial]

"Bekämpning med brännflaskor"!!!

 

Vi pratar reglementerade molotov-cocktails?

 

Brännflaska

Brännflaska (bild 54) utgöres av en glasflaska, lämpligast ½ liters, vilken till omkring 1/4 är fylld med en tjock olja. Flaskan fylles med bensin till 5 cm från korken. Utanpå flaskan äro fästade 2 luntor med 30-40 sek bränntid. (Vid brist på reglementerade dylika kunna vindprovare, >>gengaständstickor>> e d användas.) Luntorna tändas mot särskilda plån eller mot torrt tändsticksplån.

Vid användningen tändas först luntorna. Därefter kastas flaskan mot det föremål, som skall antändas. Då flaskan krossas, fattar bensinladdningen eld och kastas omkring.

På pansarfordon är det önskvärt att träffa kylargallret eller andra ej tillslutna öppningar så att personalen bländas, förvillas, tvingas öppna dörrar e d eller lämna vagnen.

Brännflaskor och bensin skola så länge som möjligt transporteras var för sig, flaskorna inlindade i papper. Fyllda flaskor få ej uppläggas i större förråd eller tillsammans med ammunition.

OBS! Bensinångorna äro mycket lättantändliga!

 

Källa: Särtryck ur truppslagens soldatinstruktioner 1941 (Särtryck SoldI, 1941 års upplaga) sidan 48.

I samma bok, sid 89, kan man även läsa om pansarförstöringspatruller:

Anfall mot pansarfordon (bild 120) sker från sidorna och bakifrån, varvid t e 1-2 man (brännare) kasta bränn- och rökflaskor mot fordonets främre del och mot motorna luftintag samt sprängare kasta koncentrerade laddningar och handgranater med tillsats- eller buntladdningar mot drivbanden. Drivband och vapen kunna även förstöras genom slag med järnspett o d. Återstoden av patrullen skall härvid vara beredd att skjuta ned besättning, som lämnar fordonet, samt att bekämpa andra pansarfordon.

 

Min fetmarkering i texten ovan. Jag är rätt säker på att jag inte hade hoppat på en modern strv med järnspett

Edited November 14, 2006 by Axial

[Henil]

Min fetmarkering i texten ovan. Jag är rätt säker på att jag inte hade hoppat på en modern strv med järnspett

 

 

Det kanske är AK4:an de menar.

 

1941, hmm vad fanns det då för ehv? Mauser, AG42, kpist av någt slag?

[106]

1941, hmm vad fanns det då för ehv? Mauser, AG42, kpist av någt slag?

Ag m/42 borde väl kommit ut på förband tidigast 1942? Men mauser borde funnits i fem versioner (m/94, m/96, m/38, m/39, m/41) och så fanns det ett gäng olika kpistar (m/37, m/37-39, m/39, m/40), några Kg (m/21, m/37, m/39, m/40), Pvg m/21 samt revolvrar och pistoler.

[Knekt]

Snubblade över det här antikvariatet under en Googling:

http://www.hjortedsantikvariat.se/booklist...truktioner1.htm

http://www.hjortedsantikvariat.se/booklist...truktioner2.htm

 

Mycket gammalt skoj!

 

Vad sägs om "Undervisning för infanteristen. 1909 års upplaga" som vårlektyr?

[The Swede]

Den har jag inte men däremot står UInf 1904, 1912 och 1913 i bokhyllan tillsammans med bl a Krp U Inf 1910 (Korpralsundervisning för infanteriet)

Den äldsta instruktion jag har är nog "Instruktion för befälsöfningarna och regementsöfningarna vid artilleriet" från 1901.

 

The Swede

*Som har nästan 1000 instruktionsböcker och reglementen i bokhyllan*

[lampros]

I reglementen för FVK stod det mycket om (vakt)post: fältvakt, lägervakt, skiltvakt osv.

 

STRID däremot klarades av på några sidor: bara anfall med bajonett och sedan var det klart.

[Proto]

I reglementen för FVK stod det mycket om (vakt)post: fältvakt, lägervakt, skiltvakt osv.

 

STRID däremot klarades av på några sidor: bara anfall med bajonett och sedan var det klart.

 

Allt var så mycket enklare förr

[A2Keltainen]

"Vad skulle Du gora om Du en vacker dag hor att en rost i morgonnyheterna talar om att Du av folkets vanner "befriats fran blodsugarregimen" och att "vara vanners trupper ar pa vag att trygga freden". Och nar Du aker till jobbet blir Du hejdad av nagra valbevapnade man som fragar om Du gillar "befrielsen". Tror Du att man diskuterar sarskilt mycket - om man icke har ett eget vapen? Kan nagot sadant handa? - Ja, det har hant pa andra stallen i varlden - och varfor skulle det inte kunna handa har och med oss?"

 

Fran avsnittet om fientlig propaganda:

 

"Vi ar ju alla overens om att vi vill ha fred. Men man kan ocksa anvanda ordet "fred" som vapen. Bakom ordet "fred" kan man dolja andra avsikter. Alla som ivrar for fred ar kanske inte lika arliga? Ordet "fred" - och da avses "fred pa angriparens satt" - kan samla manniskor, ty alla onskar arligt och uppriktigt fred. Men ett standigt tal om "fred" fran ett visst hall kan kanse avse att invagga andra i en bedraglig sakerhetskansla. Staller nagan sig reserverad mot den betydelsen av ordet "fred" har angriparen endast att stampla denna som motstandare till "freden". Om ett land vidtar forsvarsatgarder - i ovrigt helt normala - an det ocksa stamplas som ett "hot mot freden". Ingen vill sta for att vara ett hot mot freden? "Fredsvannerna" har vunnit ett spel. Det blir bara sa - det gallde ju "freden". "Fred pa ett visst satt" - ar inte fred som den skall vara."

 

Maskerad front - Handbok i sakerhetstjanst (H Sak)

1964 ars utgava

 

Boken ar rent allmant mycket bra, bade vad galler faktainnehall och presentation.

[A2Keltainen]

Blev nagot overraskad nar jag sag att fienden i bilderna i;

 

Infanterireglemente Skyttegrupp (InfR Skgrp)

1991 ars utgava

 

dar det gar att identifiera, uteslutande verkar anvanda sig av materiel fran USA/NATO, som exempelvis Abrams, Apache, Comanche, M113, lastbilar fran MAN, Marder, PASGT-hjalmar, och U-2.

[lampros]

Blev nagot overraskad nar jag sag att fienden i bilderna i;

 

Infanterireglemente Skyttegrupp (InfR Skgrp)

1991 ars utgava

 

dar det gar att identifiera, uteslutande verkar anvanda sig av materiel fran USA/NATO, som exempelvis Abrams, Apache, Comanche, M113, lastbilar fran MAN, Marder, PASGT-hjalmar, och U-2.

 

Märkligt kanske, men det var inte politiskt möjligt att framställa dem med motsvarande Warszawapaktsmateriel. Då hade det blivit ett ramaskri från vänstern.

 

Annars gläds jag åt att SoldF 1986 - en viss fälthandbok hette så - hade en teckning på en T-72:a och en del annan senapsbrun materiel. SoldF 1972 däremot hade allehanda märkliga, påhittade fordon på sina teckningar, som en BTR-60 omgjord till half-track, quelle horreur. Allt för att inte peka ut Sovjet, allt i den politiska korrekthetens namn.

 

Att det finns saker att inhämta än idag från gamla reglementen och handböcker anser även jag. SoldF 1957 ("Kaninbibeln") hade t ex ett bra kapitel om fångförhör (hur man utsätts för det som fånge) samt om gasbeläggning. Snygg layout i den likt Maskerad Front för övrigt, genomarbetad sak med 99% teckningar, ej som idag mest foton.

Edited February 10, 2010 by lampros

[A2Keltainen]

Soldatinstruktion for armen - Upptradande med hansyn till atomvapen (Sold I Atom)

1955 ars utgava

 

avslutas med en bild pa en Kpist m/45-bevapnad soldat, som iford datidens svenska infanteri-NBCR-skyddsmundering (skyddsmask, hjalm, nedfallt hjalmok, regnskydd, och handskar) med uppenbar bestamd framatanda, star och poserar framfor ett forstort gronsvart landskap och ett rosarott svampmoln. Framfor svampmolnet finns texten:

 

"Atomvapen kan medfora massforintelse. Framtidens krig kan bli fruktansvart, varre an vad som kan beskrivas. I ett sadant krig blir Din insats ingalunda betydelselos. Tvartom kommer Din vilja och formaga att losa Dina uppgifter att betyda mer an nagonsin. Trots alla massforstorelsevapen kommer dock den slutliga striden att utkampas av soldater mot soldater. Gor Din plikt och kom ihag friheten kan aldrig kopas for dyrt!"

 

Jag undrar om diskussionerna i regeringen och Partiet i praktiken skulle ha varit lika karvt stoiskt sammanbitna, om kalla kriget hade overgatt till ett varmt krig, och sovjetiska karnvapen anvants pa svensk mark?

[lampros]

Intressant om atomkrigets spegling i reglementen.

 

Själv minns jag bland annat SoldF 1986 med en mycket illusorisk tecknad bildsvit: vad som händer när en atombomb slår ner, sett från en enskild soldats synvinkel.

 

Bild 1: man ser en soldat bredvid sin tg, i bakgrunden en stad. En atombomb fälls, ett svampmoln slår upp.

 

Bild 2: soldaten kastar sig i skydd bakom ett flyttblock. Han drar en regnkappa över sig som skydd mot radiakstoff.

 

Följande bilder visar eldklot samt tryckvåg (utgående samt återvändande våg, den senare pga baksuget) Osv osv: förödelse, brand. Och eftersom soldaten hade ett bra skydd så överlevde han och kunde evakuera platsen.

 

Som antytt: den enskilde soldatens vilja att härda ut har betydelse i fall som dessa.

 

Ännu 1986 var för övrigt skyddet mot radiak TÄT KLÄDSEL dvs hjälm med doket nedfällt, M58, handskar och regnkappa, gummipjäxor. Alltid något om man bara har tumregeln att evakuera radiaksmittat område och inte strida där.

Edited February 10, 2010 by lampros

[A2Keltainen]

Ännu 1986 var för övrigt skyddet mot radiak TÄT KLÄDSEL dvs hjälm med doket nedfällt, M58, handskar och regnkappa, gummipjäxor.

 

Den normala NBCR-skyddsutrustningen under bevaringstjansten pa Nylands Brigad i mitten av 90-talet var i stil med ovanstaende; skyddsmask, regnkapa/poncho pa overkroppen, gummistovlar, laderhandskar, hjalm med doket nedfallt, och uppfalld krage pa bomull/polyester-faltuniformen. Nar jag nagra ar senare laste om Operation Garbo-bockerna, sa kan jag inte direkt saga att jag sag med valbehag pa partiet dar kemiska stridsmedel anvands mot en finsk marinbas. Man far hoppas att de pa basen kom ihag att falla upp sina kragar rejalt...

[lampros]

Jag har läst ett antal GAMLA REGLEMENTEN i mina dagar, just det som denna tråd handlar om. Det har präglat mig kan man säga, haft en viss positiv inverkan på mitt språk som författare. Vem kan till exempel glömma den inramade rutan i början av "Handbok Stormakten 3" där det står i eldskrift:

 

Stormakten antas vara en stat eller sammanslutning av stater med personella och materiella resurser som vida övergår vårt lands. Som grund för vår utbildning i fred ska ligga antagandet av vi angrips av en stormakt.

 

Detta är en kärv, subtil poesi på min ära. Inget om Sovjet (så klart, politiska skäl), men samtidigt så vet alla att Stormakten var täcknamn för detta land - och "Stormakten" blir därmed en metafor, en omskrivning. Detta blir ett slags grundkurs i poesi: genom att utelämna understryker man, ungefär så som Phil Lynott inte nämner Elvis i sin "The King's Call", en låt som handlar om just Elvis och när han dog. Just därför är denna låt så minnesvärd, mycket effektivare än att gråtmilt sjunga "I remember Elvis Presley".

 

Vi snackar poesi, tunga formuleringar i arméböcker. En tung sak är så klart försättsbladet till "Arméreglemente del II/Formella grunder" 1963, där det stod i fetstil:

 

SLÅ SNABBT - SLÅ HÅRT

 

Detta var som alla vet principen för eldöverfall och bakhåll, Sveriges operativa doktrin på den tiden. Genom att få detta i ansiktet på första sidan vet man vad det handlar om, man väcks ur sina rosenskimrande drömmar och vaknar i en verklighet av krut och bly.

 

Måttot ifråga användes ursprungligen under beredskapen, av en motorbrigad ledd av Ehrensvärd vill jag minnas. Sedan återkom en variant i något eldöverfallsinstruktion, kanske i "Infanterireglemente Skyttegrupp" 1975.

 

Reglementen och handböcker kan som ni ser bjuda på mycket poetiskt. Boken "Soldaten i fält" genom åren har också sin beskärda del av lakonismer och metallhård prosa, men till det får jag återkomma.

Edited February 11, 2010 by lampros

[A2Keltainen]

En tung sak är så klart försättsbladet till "Arméreglemente del II/Formella grunder" 1963, där det stod i fetstil:

 

SLÅ SNABBT - SLÅ HÅRT

 

Sa det var darifran den stygga karateklubben i Karate Kid tog sitt stridsrop:

 

STRIKE FIRST - STRIKE HARD - NO MERCY

 

[lampros]

"Soldaten i fält" är ett begrepp för alla som gjort lumpen, ja kanske även för andra med sinne för stålskimrande prosa och naftalindoftande passager. Det är den svenske soldatens basala handbok alltsedan 1957 då titeln förekom för första gången; för det hade det så klart funnits fälthandböcker men nu kom en lite modernare sak med klatschig layout och Krakel Spektakel-teckningar.

 

Så var det alltså. Själv kom jag i kontakt med 1972 års utgåva under min lump så jag börjar med att titta på den.

 

Allmänt är detta en innehållsdiger bok med snygga akvareller och stålblanka citat, odödliga sentenser som "marken kokar och ryker", "skjut chefen först" och "på natten hörs ljuden bättre".

 

Vad mer kan man begära? Läs om elden och dina vapen, skydd och marsch, förläggning och fältarbeten, ja allt man behöver för en fältmässig, jägarmässig tillvaro - en sådan där tillvaro som vi väl alla vill ha eller hur, handen på hjärtat?

 

Jag har även läst "SoldF" 1986, modernare och råare, med fler oförblommerade bilder på ryskt pansar; 1972 var ju fordonen tecknade så att det inte skulle gå att utmåla dem som ryska, det var inte politiskt möjligt att göra något annat då under proggens höjdpunkt. 1986-varianten har också inkorporerat boken "Vintersoldat" och lagt till kapitel om överlevnad och försåtminering. Här fanns också en del foton jämte teckningar, OK ur infosynpunkt men lite stilfel om man säger.

 

Annars finns ju boken som började allt, antydd ovan, nämligen "Kaninbibeln" från 1957, den tidens SoldF med drivna teckningar: dels realistiska, dels überstiliserade barnboksfigurer à la Stig Lindberg, så pass att man kunde kalla boken "Krakel Spektakel drar i fält". Om ni hittar boken på typ Loppis så köp den, den är snyggt formgiven men lite överdriven för en nutida läsare och just därför så kul. Annars finns här nyttiga upplysningar som hur gasbeläggning i naturen ser ut och ett novellartat kapitel om ANFALL.

 

Om denna anfalls-novell har vi talat tidigare i denna tråd. Men 1957 innehöll förvisso även ett kapitel om FÖRSVAR, och denna text reviderades och kom med även 1972 och 1986 så det blev lite av en klassiker i sammanhang som dessa. Där skildras bland annat hur fienden överöser ens motståndsnäste med artillerield, som sedan upphör - och då står det: "Nu måste du upp! Du måste upp och besätta din eldställning." Och det där "nu måste du upp" är bra att ha som mantra när man ligger och drar sig i sängen på morgonen, UPP är vad man måste, coute qui coute!

 

Som antytt har det funnits soldathandböcker före SoldF. Se bara på 1942 års soldathandbok, "Soldatinstruktion för infanteriet". Den innehöll för sin del ALLT: vapenlära (kpistar, gevär, till och med grk), information om hur krigsmakten är uppbyggd samt allt det vanliga som kapitel om marsch, förläggning, skjutlära, anfall och försvar och allt. Här finns till exempel SOLDATERINRAN citerad, "soldaten ska med liv och blod försvara fosterlandet". Det är som jag säger, dessa böcker har übernog av tunga formuleringar.

 

Och in alles kan man få ut något av alla dessa handböcker, man stöter på info man inte visste att man ville veta: saker som att ljud hörs bättre om natten, nattliga föremål syns bättre om man tittar omkring dem osv. Man finner civilt gångbara fakta som kompassbruk, orientera sig utan karta och göra upp eld. Så mitt betyg blir: SoldF 1972 får fem getingar av fem möjliga, denna bok är enhetligt formgiven. Sedan följer Kaninbibeln med 4,5 och de andra två (1986 och 1942) med fyra getingar var.

[lampros]

Annars finns ju boken som började allt, antydd ovan, nämligen "Kaninbibeln" från 1957, den tidens SoldF med drivna teckningar: dels realistiska, dels überstiliserade barnboksfigurer à la Stig Lindberg, så pass att man kunde kalla boken "Krakel Spektakel drar i fält".

 

Layout och grafisk form i SoldF 1957 var onekligen i en klass för sig. Realistiska teckningar, barnboksdito samt faktabilder om vartannat, allt i den sköna skalan svart-vitt-grått-brunt-beige och valnöt. Den som har digitalkamera (och boken) får gärna lägga upp bilder, förslagsvis av sid 21, 189 och s 96-97. Kommentarer överflödiga, detta var ett formspråk för sig.

 

Denna bok ger en bild, en världsbild kan man säga: en bild av kultur där man hade både ridhästar och atomvapen, där man både cykeltolkade och fick understöd av jetbombare. En hård värld där man uppmanas "störta över dem och skjut ner dem med k-pistarna" samt "skjut chefen först". En värld där markgas "ger sig till känna som glänsande droppar på marken, som färgfläckar på blad, barr och örter eller som en skimrande hinna på vatten, jord och stenhällar".

 

Ja, man kan citera mycket här. Och man kan ironisera. Men basalt är det en innehållsrik, vederhäftig bok. Till exempel sägs i kapitlet om anfall, den där novellen, att anfall handlar inte bara om att slå en motståndare, det kan även röra sig om att slå sig ur en inringning. Därför bör man öva anfall - och det är bra sagt, det är ett memento för dem som ansåg att lilla Sverige inte borde leka stormakt och öva anfall.

 

Intressant är citaten av militära storheter i början av boken. Bland annat Stalin: "Underlaget för den inre halten och motståndskraften hos Röda arméns förband är disciplinen." Vi var inte stalinister på den tiden men märkligt är hur fienden påverkar även sin motståndare, vi influerades av den stalinistiska mentaliteten vare sig vi ville eller inte. När jag såg filmen "Gula Divisionen" om svenska J 29-piloter med Hasse Ekman i spetsen, tänkte jag för mig själv: denna film är stalinistisk. Soliga skyar, skimrande jetplan, det behövs bara att man byter ut kronmärkena mot röda stjärnor så hade filmen i stort sett kunnat visas i Sovjet samma tid. Om ni förstår vad jag menar.

 

Man citerar även Wavell: "Vad som främst behövs hos en god soldat är uthållighet och hårdhet." Ord och inga visor. Man citerar även några floskler av Patton. Denne är intressant på ett annat vis, eftersom en av hans påfund finns återgivet i boken, nämligen eldmarsch. I kapitlet Striden läser man hur denna utförs med gruppen på skyttelinje och elden avgiven antingen som höftskott eller jaktskott mot upptäckta mål. "Eldhastigheten ska vara ett skott (vid kpist en eldskur) på vartannat-vart tredje steg." Kanske kändes det mäktigt att framrycka så där på övning men för en småstat var det nog inte helt rätt metod att lära ut. En viss G. Borg kallade eldmarscherande soldater för "dessa vandrande musikanter" och det säger allt tycker jag.

 

Återigen slås jag av den omväxlande layouten när jag bläddrar i boken: skämtteckningar och realism sida vid sida, schatteringar och snitsiga tabeller, pedagogik med attityd. Vad gäller "de roliga gubbarna" så tror jag de delvis var missriktade mot sin publik, vresiga bassar som ska lära sig fältlivets elementa. Jag menar, måste man läsa en viss bok så skiter man väl i och där finns roliga gubbar eller inte; de kan få rakt motsatt effekt, dvs läsaren retar upp sig på dem. I senare utgåvor av SoldF (1972, 1986) försvann ju också alla cartoon-gubbar så arméstaben lärde sig nog den läxan. Men som grafisk skapelse, ja som klassisk bokkonst får man nog säga att SoldF 1957 försvarar sin plats i den svenska bokhistorien.

Edited February 15, 2010 by lampros

[lampros]

Jag sitter här och läser ”Soldatinstruktion för infanteriet” som antogs i mars 1942. Den var handbok för svenska arméns infanteri, en bok om alltifrån vapen och utrustning till soldats skyldigheter och så klart beteendet under marsch, förläggning, försvar och anfall osv.

 

Här står mycket matnyttigt om dåtidens svenska infanteri. Det står hur det var organiserat, mycket pedagogiskt och dant.

 

När man läser om detta så slås man av att eldkraften var inte så hög på den tiden, man var inte så effektiva dödsmaskiner. Men 1942 års infanteri hade samtidigt kommit en bra bit från första världskrigets ”etapporganisation för utbildning av gevärsskyttar” (Borg). Ett svenskt AVK-skyttekompani hade mer än bara gevärsbeväpnade bassar, även om detta förvisso var grunden. Det svenska begreppet för infanteri på dessa nivåer, prefixet ”skytte-”, röjer också en betänklig vurm för den enskilde skytten med sitt vapen, ett vapen som egentligen bara är till för självförsvar. Avgörandet i striden fälls knappast av SKYTTEN sedd som gevärsskytt och dylikt (k-pist, ak), det fälls av tunga vapen.

 

Nu ska jag se lite närmare på svenskt infanteri under AVK, allt med "Solddatinstruktion för infanteriet" som källa. Infanteriet räknas som huvudtruppslaget står det i handboken, ”det fäller avgörandet i strid” vilket är ett lite märkligt påstående, i mycket baserat på tradition. Jag skulle här vilja erinra om den ryska stilen att räkna ARTILLERIET som stridsavgörande; detta är på sätt och vis sundare för det är som antytt med tung eld man krossar fienden. Infanteriet är bara till för att fylla ut brisadmolnen och agera känselspröt, att gå in och rensa upp efter arrit. Nåväl, samverkan måste till. Och infanteri har förvisso en viktig roll att spela: ”Dess allmänna uppgift... är att nedgöra, tillfångata eller undandriva fienden eller att hindra eller fördröja hans framträngande.” Men bara med rejält understöd frestas man tillägga. Att bara ha infanteri ute i busken leder ingen vart, det blir bara ett ”indianer- och cowboys-krig”. Enbart jägarförband kan inget uträtta, hur mycket vi än itutas legender om 101:a luftburna och deras bravader under kriget.

 

Nåväl. Som understödsvapen har infanteriet – allt enligt 1942 års handbok – kulsprutor, grk, pvlv-pjäser och rena pansarvärnsförband. Det är inte så dåligt, det är mer än FVK:s horder av gevärsinfanterister med en kulspruta per bataljon.

 

Så hur såg det ut i detalj då, hur var svenska infanteriförband organiserade under AVK?

 

Man kan i så fall titta på skyttekompaniet, normalkompani typ 1A i en svenskt infanteribataljon. Det hade förutom stab och tross TRE GEVÄRSPLUTONER samt EN TUNG PLUTON.

 

Vad gäller g-plut så hade de fyra niomannagrupper. I varje grupp var en soldat kulsprutegevärsskytt: ett slags lätt ksp, eller ak med stödben. Alltid något. Resten hade gevär förutom gruppchefen som hade k-pist. Plutonen hade även en lätt granatkastagrupp med 47 mm grk, en alltför lätt pjäs för att orsaka skada. Möjligen dög den att lägga rök med.

 

Kompaniet hade även sin tunga pluton med dels en ksp-tropp, dels en grk-tropp. Den förra hade två ksp:ar, den senare en 8 cm grk. Det var nog en bra pjäs detta, men egentligen ska det vara 12 cm grk för att ge effekt anser jag från min moderna ståndpunkt. Men generellt så hade detta 1942 års skyttekompani åtminstone sin del av tunga vapen, det var återigen inte bara en skock gevärsskyttar, även om andelen g-skyttar var förfärande stor. För så där såg normalinfanteriet ut på den tiden, även i Tyskland, Ryssland och andra länder. Så på papperet stod sig svenskt infanteri bra; man hade till exempel ksp:ar långt ner i organisationen, något som tog tid att införa men nu hade poletten trillat ner. Att efter stormeld gå fienden in på livet med bajonetten gällde inte längre, även om många ordinära chefer kan ha levat med detta som stridens sinnebild.

 

Vad gäller kulsprutegeväret som förekom, så var detta ett slags återvändsgränd enligt Stellan Bojerud. Man borde ha kostat på fler soldater k-pistar istället. Vapnet togs fram på basis av franska studier under FVK: då märkte man nämligen att det oftast bara var EN soldat per skyttegrupp som sköt och träffade, därför borde denne ges ett automatvapen med stödben och resten av gruppen agera skydd åt denna. Sådan var tanken. Visst gjorde ”ett kg ute på flanken” viss nytta i AVK:s stridsmiljö men som sagt, generellt fler k-pistar hade varit bättre.

 

Vad gäller svensk SKYTTEBATALJON under AVK så hade den också sina goda sidor, fortfarande med "Soldatinstruktion 1942" som källa. Förutom de tre skyttekompanierna fanns det spaningspluton (det kallades ”jägarpluton” då), det fanns tungt kompani med ksp, grk och pvlv-kanon (en 20 mm pjäs) och det fanns ett specialkompani med lv-kspar och 37 mm pv-pjäs (ineffektiv sak men man kan inte få allt). Så det hade, som sagt, hänt lite sedan FVK, man hängde med i utvecklingen. Av världsavgörande betydelse var också att Sverige på 30-talet infört SKIDTRUPP, något Finland tog efter och som de hade god nytta av 1939.

Edited February 20, 2010 by lampros

[lampros]

Året var 1972 och kallt krig rasade, ja det riktigt ven om knutarna. I svenska armén var bassarna långhåriga, det hölls värnpliktsriksdag till höger och vänster - mest vänster - och chefen för armén måste lansera "nio punkter" förutom vilka han inte ansåg sig kunna chefa någon armé.

 

Men av detta märktes föga i fälthandboken, "SoldF" som kom med en ny utgåva detta år. Borta var Kaninbiblens skämtteckningar och fyra nyanser av brunt; här fanns istället genomgående akvareller av realistiskt slag. Se till exempel bilden av gasförgiftad soldat på sid 30, del 2.

 

Det var på det hela taget en OK handbok, den innehöll vad man kan vänta sig. Inget proggtjafs, ingen mesighet. Den enda fegheten bestod i att fiendens pansarfordon var stiliserade bortom det löjliga, ja de såg f-n i mig löjliga ut vissa pansarvagnar och jeepar. Detta blev för sin del bättre i "SoldF" 1986, det blev trovärdigare när man faktiskt fick rita T-72:or osv.

 

Men grafiskt håller "SoldF" 1972 bra klass. Och den har en moderniserad "novell" i kapitlet Anfall, med stilmässig höjdpunkt i denna passage:

 

Ett signalskott skjuts från stabsgruppen. Det är en försignal som betyder att det är någon minut kvar till stormningen. Samtidigt ropar plutonens signalist: "En minut kvar!" - vilket repeteras inom plutonen.

 

Gruppchefen pekar under framryckningen ut anfallsmålet. Du repeterar detta till kamraterna som är bakom dig. Larmet från stormelden är öronbedövande. Splitter far vinande genom luften. Terrängen där framme kokar och ryker.

 

Gruppen är nu nästan framme vid stormavståndet. Du tittar efter stormsignalen och tecken från gruppchefen.

 

Sedan stormar man och strider mot pansar med grg så det står härliga till. Det är lite stiliserat men det måste det vara, den egna sidan måste alltid vinna. En fälthandbok är lite psykologisk krigföring, den som vill ha alltför mycket realism är fel ute.

 

Den här boken hade jag som grundbok när jag låg inne 84-85, den nya boken hade inte hunnit komma än. Därför är jag svag för denna "SoldF" 1972. Grafiken är konsekvent, den är faktiskt snygg. Och här finns tips och råd om mörkerseende (titta runt omkring föremålet), om eldning och om strid i stad, grundbultar i det svenssonska credot. Kalkvita kläder och sotsvarta ansikten.

 

Postering, patruller, krigsfånge, skydd, marsch och fältarbeten - vad kan gå fel?!?

 

"SoldF" 1972 är en hörnsten i varje sann militärfanatikers bokhylla.

Edited February 21, 2010 by lampros

[lampros]

På 80-talet spände svenska försvaret sina muskler: 25 brigader och 850 000 man i vapen, Viggen och Draken och till och med Lansen plus en flotta att tala om. Detta självförtroende speglades i den "SoldF" som kom detta decennium, 1986 för att vara exakt.

 

Visst hade vi skäl att hålla garden uppe. Sovjet hade landstigningstonnage, de övade i vårt närområde och det var en spännande tid. Det var "ljummet krig" kan man säga. Tunga dagar! Kalla krigets veteraner!

 

Hur som helst är "SoldF" 1986 rätt välgjord rent grafiskt. Teckningarna är som i 1972 års utgåva akvarellerade tuschteckningar, men man har bytt tecknare till en mer detaljerad herre - och man har norrländska landskap med också, det är berg och vidder där förra boken bara hade mellansvensk platthet. Och man har snö här eftersom "Vintersoldat" integrerats i boken, förr var det en separat bok (1968).

 

Det är realism i bilderna. Kanske lite för mycket, jag vet inte. Sidan 41 med en skidpatrull vars chef i täten stupar ger lite dåliga vibbar - inte så att kriget ska framställas kliniskt, men som jag sagt tidigare så är en bok som denna dels en moralisk uppbyggare och där bör inte svenska soldater stupa.

 

I kapitler Krigsfånge visas förresten hur svenskar kapitulerar för en senapsbrun T-72:a. Bra att man får framställa riktiga stridsvagnsmodeller, det gick inte i föregående version. Men denna bild tycks mig emotionellt lite för magstark. Soldater som i sin handbok ser bilder på kapitulerande soldater, egna soldater, får myror i skallen.

 

Nåväl.

 

Nytt i denna bok var ett kapitel i överlevnad: bilder på ätliga rötter, konsten att filtrera vatten i en perforerad burk med vitmossa, träkol och vitmossa, samt hur man orienterar sig efter stjärnorna och myrstackar.

 

Men detta med orientering efter stjärnor etc fanns med även förr. Då fanns också tipset att orientera sig efter kyrkor: tornet är alltid i öster.

 

En fördel med "SoldF" 1986 är att den är i ETT band, inte två som 1972. En dålig sak är däremot att uppmaningen "skjut chefen först" (på sidan 39) har för små bokstäver. Det är återigen detta politiskt korrekta hymlande, denna feghet, denna ängslighet för vad en proggig kritiker må tycka om boken.

 

Det hemskaste i boken, och samtidigt perverst lockande, är i kapitlet Skydd där "verkan och skydd av kärnladdningsexplosion" beskrivs, det brinnande uppslaget s 66-67.

 

Bild ett visar ett intensivt sken över en stad plus en soldat som hoppar ur en pv-jeep för att ta skydd bakom ett flyttblock. Text:

 

Vid explosionen: ta omedelbart skydd. Blunda och skydda bar hud. Föremål som skyddar mot direkt bestrålning skyddar också mot värmestrålning. Värmestrålningen kommer direkt och varar från 1-3 sekunder beroende på laddningens storlek.

 

Bild två visar hur stötvågen far fram över terrängen, men soldaten ligger bra skyddad bakom sin sten:

 

Ungefär 4 sekunder efter explosionen kommer stötvågen. En plötslig, stark ökning av lufttrycket, en stark luftström bort från explosionspunkten.

 

När stötvågen passerat och några sekunder förflutit kan övertrycket ha sjunkit till det normala. Övertrycket fortsätter att sjunka ännu någon sekund.

 

Sist ser man svampmolnet bildas med baksuget. Soldaten ifråga hindras av stenen från att dras med!

 

Stötvåg/"sug" (undertryck) uppstår in mot explosionspunkten. Undertrycket varar flera sekunder. Även nu kastas material omkring och ytterligare skador uppstår på personal och materiel. Efter cirka 10 sekunder är trycket normalt igen.

 

Ja Herregud, sicken verklighet man levde under i detta kalla krig. Vilken psykisk miljö. Ett krig som utkämpades i ens sinne, med atombomber och annat. Inte så att vi är fria från atombomber och krigshot idag, men de som inte var med då kan nog ha lite svårt att sätta sig in i den psykosociala miljön: TIR-lastbilar körda av krigsplacerade stridsvagnschefer, spionutvisningar, möjliga ubåtar, dagliga kränkningar av luftrummet. Den värld vi möter i "SoldF" 1986 är en spegel av allt detta.

Edited February 22, 2010 by lampros

[dxl]

Efter Lampros inlägg om svensk soldat instruktion 1942 så letade jag upp detta:

 

ca 1943-1944 (tiden då ett tyskt anfall hade varit aktuellt)

C. The Swedish infantry regiment and battalion:

The 43M Infantry Battalion :

4 20mm AA/AT HMG on AA stand, or on tripod in AT role.

1 8mm AA MG

10 MMG's, (m/42)

11 47mm Mortars

6 80mm Mortars

11 20mm AT Rifles

149 SMG's (A version of the 1931 Finnish Suomi SMG)

48 LMG 6.5mm Kg m/37, Swedish version of the American Browning Automatic Rifle (BAR) or Kg m/39 same as the Germans MG 26(t) with 7.92mm ammo.

92 Automatic Rifles, AG m/42

9 Flamethrowers*

(*9 flamethrowers according to SMB 1943, this is verified by the numbers bought)

Plus the regiments support weapons and units listed below.

 

The 43M Infantry Regiment:

At the regiment there were additional weapons and units, they are to be attached/support to the battalion who need them:

12 MMG

2 8mm AA

3 120mm Mortars

6 AT guns (37mm Bofors or 57mm)

5 Flamethrowers

97 SMGs located in the pionjär Platoon and in other units.

4 20mm AA/AT guns

 

There are also weapons at the Division (Fördelning) that may be included in the BG’s. The Swedish 75mm & 40mm & 20mm AA were located there or in separate divisional Lv units.

The 5 flamethrowers, was in the pionjär platoon.

 

D. The Swedish rifle Platoon and Section:

 

Rifle grenades and platoon own fire support:

The Swedes had few rifle grenades, but they had the 47mm mortar at platoon level, the mortar was allocated with the platoon commander or with the Company Commander (in SI 42 its said to be in separate group), and was used as platoons own indirect fire support unit.

 

The Swedish SMG was a 9mm, Kpist m/37-39.

The Swedish Auto Rifle was the 6,5mm Ag m/42 (6.5mm).

The Rifle was a Swedish licence made Mauser, Gevär m/96 (6.5mm).

The LMG was a licence made BAR, some had “Bren” (MG 26(t)), there was also a LMG named SAV but it was in the local defence by 1944.

The Swedish 6.5mm ammunition is not that bulky as the Germans 7.92mm, this allowed the Swedish soldiers to carry 80 rounds instead of the 60 rounds carried by the German rifle men.

 

The Platoon had 4 sections:

 

E. The Rifle Section had 10 men, of them:

 

1 leader, SMG, 200 cartridges, Bag with 4 magazines (and two extra magazines)

1 Assisting leader, SMG, 200 cartridges, with 4 magazines (and two extra magazines)

1 LMG-gunner “BAR”, 240 rounds carried by him self and 2 rifle men (Kg ersättare).

2 Rifle men, Automatic Rifle (AG m/42)

1 Sniper, Mauser m/41 or (m/42), 80 cartridges (40 armour piercing with wolfram core)

3 Rifle men, Mauser m/96, 80 cartridges

1 Sapper, with Mauser, whom was educated in explosives and mines, 80 cartridges.

Samanställt utav Mats Wilkman aka AT_Stalky utav källor som tar upp allt för mycket plats här (men vill du dom så skicka mig ett pm, samma gäller resten av hans utmärkta samanställning utav Svenska och Tyska styrkor inför "fall Sverige")

[lampros]

Ack ja dessa gamla reglementen, blir jag inte gråtmild gamle knekt när jag tänker tillbaka på alla ljuva soldatinstruktioner man läst...

 

Jag har nämnt dem i denna tråd, jag har recenserat dem och nagelfarit deras stilmässiga och grafiska kvaliteter. Jag har nämnt tidstypiska felaktigheter, jag har nämnt politiska paradigm och jag har, i tysthet, hyllat arméstabens okända författare till dessa opus.

 

EN reflektion dröjer sig kvar. Det är hur tidens gång speglas i ett visst inslag. För momentet "målangivning" var det ju i SoldF 1957 en bild med "glidplansvraket, höger tre fingrar" osv. Detta togs osökt upp i SoldF 1986, men då med "helikoptervraket, höger tre fingrar". Samma scen, omärkligt moderniserad.

 

Sist och slutligen är hela denna tråd, "gamla reglementen" startad av The Swede, synnerligen rolig. Jag har fascinerats av hur denne Swede samlat på sig sina böcker, och tydligen är det inte alltför svårt att kapa åt sig en och annan bok bara man håller sig framme. Dvs jämfört med alla annan kronmateriel så är böcker inte särskilt örnkollade; kronan bryr sig inte om dem som de borde! Det gjorde de inte på min tid i lumpen 84-85 - för alltså, hade man till exempel skjutit skulle j-lar i mig varenda tomhylsa redovisas efteråt, och hade man lekt med blind sprängdeg (modellera) skulle varenda milligram återställas, men när det gällde böcker var man sällsynt släpphänt. Typ "dela ut tio böcker - bara åtta kommer tillbaks - who cares - det är ju bara böcker".

 

Så tycks de ha resonerat.

 

Varför var det så här då?

 

Jag tolkar det som ett utslag av det Ernst Jünger kallar "Mars' fientlighet mot musorna". Dvs böcker och reglementen är en i grunden andlig, cerebral, skapande verksamhet, något som står under musornas hägn, medan all annan militär verksamhet sker under Mars egid, gamle krigsguden alltså. Död och förintelse kontra filosofera och drömma. Så att säga.

 

Men nu får ni ursäkta för nu ska jag gå och läsa "stå fast - håll ut - strid i stad".

[lampros]

Det hemskaste i boken, och samtidigt perverst lockande, är i kapitlet Skydd där "verkan och skydd av kärnladdningsexplosion" beskrivs, det brinnande uppslaget s 66-67.

 

Bild ett visar ett intensivt sken över en stad plus en soldat som hoppar ur en pv-jeep för att ta skydd bakom ett flyttblock. ---

 

Det gäller SoldF 1986, ett skakande dokument - skakande med denna atombombsserie. Säg vad ni vill men detta är exempellöst, det saknar sin like i hela krigshistorien från Marathon till Gulfkriget, möjligen undantaget Hiroshima - för där small förvisso en atombomb men där förekom inga soldater. Men här, i SoldF 1986, beskrivs hur soldaten ska agera vid atomattack. Nu har jag på min blogg fotat av aktuell bildserie och inlemmat bilderna i recensionen av SoldF:

 

EJ TILLÅTEN LÄNK/2010/05/recension-soldf-1986.html

Edited March 12, 2011 by lampros