Nestor Posted August 24, 2004 Report Posted August 24, 2004 Det ahr ju varit en del noveller på forumet som handlar om et FRAMTIDA ryskt angrepp men inga som behandlar samma ämne under invasionsförsvarets glada dagar. Så jag gör ett försök Håll till godo med detta sålänge En liten aptitretare... ----------------------------------------------------------------------------------------- Natten var lugn och månklar, som den brukade vara i mitten på september. Himlen lystes upp svagt av ljuset från Göteborg, vars invånare sov lugnt. Vinga Fyr sände sitt trevande ljus över havet för att leda in fartygen säkert. Men nu var inte allt så fredligt som det hade kunnat vara. Under de gångna veckorna hade orosmolnen tornat upp sig över Sovjet. Därför hade tusentals man skickats ut till kustartilleriforten som låg utefter kusten. Utanför så flöt fregatterna Visby och Kalmar runt som hungriga rovdjur. Kustbatterierna hade intagit högsta beredskap efter att ett par sovjetiska fregatter hade gått in på svenskt vatten och uppträtt allmänt hotfullt. Nu var batterierna i högsta beredskap, laddade och klara. På Galterö var två soldater ute på patrull ”Alm, såg du något som rörde sig i vattnet” frågade Jens ”Nej, vad då?” svarade Alm. ”Jag tyckte precis att jag såg något som glimmade till i ytan, som en dykare eller något” sa Jens. De hade rätt, en grupp sabotörer hade simmat in till stranden, deras mål var arr sabotera de kanoner som fanns på ön ”DÄR GRODMÄN!” ropade Jens, Alm såg de genast och de båda slängde sig ner precis som den första kulkärven slog ner framför dem så att dammet yrde ner på deras gröna uniformer. ”Kalla på förstärkningar!” ropade Jens medan han besvarade elden med sin AK4 Alm kröp bort till fälttelefonen för att larma men det behövdes inte, flera av de andra soldaterna hade hört skottlossningen och skyndade till undsättning. Striden rasade ytterligare 10 minuter som slutade med att alla utom en grodman stupade, på försvararnas sida miste tre livet. Under tiden hade befälet på ön meddelat fregatterna vad som pågick och att det kunde finnas mini u-båtar i närheten Alla hörde när fregatternas motorer gick upp i full effekt och började leta efter u-båten. Från de andra öarna hördes också skottlossning, främst från Rävholmen och Styrsö Pottan. Tydligen var det fler öar som blev angripna denna klara september natt
Skuggan Posted August 24, 2004 Report Posted August 24, 2004 brrrrrr..... rysningar..... kände riktigt hur rygghåren reste sig.... mkt bra.... du får 5 bataljons eldstötar för inledningen
Innuendo Posted August 24, 2004 Report Posted August 24, 2004 mm... mycket bra skrivet. Jag längtar efter en fortsättning. perfekt detaljnivå för min smak. helt enkelt mycket bra.
Limp Posted August 24, 2004 Report Posted August 24, 2004 Vet inte vart du bor men här brukar det mest vara regn och molnigt i september ;)
Solon Posted August 24, 2004 Report Posted August 24, 2004 Innehållet var bra men språket behöver lite finslipning
Nestor Posted August 24, 2004 Author Report Posted August 24, 2004 Innehållet var bra men språket behöver lite finslipning På vilket sätt?, ja jag är inget stjärnskott i svenska så såga på bara... @Limp Men någon gång kan vet väl vara fint väder
Solon Posted August 24, 2004 Report Posted August 24, 2004 Innehållet var bra men språket behöver lite finslipning På vilket sätt?, ja jag är inget stjärnskott i svenska så såga på bara... jag går igenom det imorrn på jobbet om jag får tid över. Det var inga direkt språkliga fel (vem som hellst som läst mina inlägg kan förstå att sådanna upptäcker jag inte) utan mest kosmetiska ändringar. @LimpMen någon gång kan vet väl vara fint väder Jo en dag för länge sedan såg jag faktiskt solen, och det i sverige!
Nestor Posted August 25, 2004 Author Report Posted August 25, 2004 Eftersom det tydligen var folk som ville ha mer så får ni hålla till godo med en liten fortsättning: ------------------------------------------------------------------ Mobilisering Kl 0420, 5 september Överbefälhavare Anders Merdin hade inte sovit mycket den här natten. Klockan 0300 hade han väckts av telefonen som ringde ursinnigt. När hav svarade var han inte riktigt vaken men vaknade mycket snabbt när han hörde om händelserna i Göteborgs södra skärgård. Han hade då omedelbart ringt och väckt regeringen för att kalla dem till krismöte i högkvarteret. Runt klockan 0400 var så gott som hela regeringen i ett samlad av högkvarterets genomgångsrum och Anders skulle snart hålla en igenomgång av säkerhetsläget. Han harklade sig, drack upp det sista kaffet, rättade till uniformen tog sina papper och gick in. ”God Morgon” sa han i en lite orolig, nästan nervös ton ”Vi har hört om händelserna i Göteborg” sa Statsminister Göran Evertsson ”Ja, jag räknade med det, då blir det lite lättare att förklara” sa Anders ”Jag skall fatta mig kort, i natt så blev kustartilleripositioner utanför Göteborg, Karlskrona och Stockholm utsatta för angrepp av sovjetiska grodmän. De lyckades dock inte så bra, endast tre kanoner skadades, men de bör vara repare inom ett par dagar” Han tog en paus för att ta en klunk vatten och byta papper på OH projektorn ”Vidare så har sovjetiskt flyg och marinaktivitet ökat en hel den de senaste dagarna, armén är i stort sett oförändrad, förutom att de verkar koncentrera förband till Polen och Baltikum, då främst marin och luftlandsättningsförband” Sa han och lade fram ett papper med lite diagram på, som visade ökningen av antalet marin/fultlandsättnings förband sedan 4 Juni ”Och vad betyder då allt detta?” Frågade Försvarsministern ”Det kan betyda vad som helst, det kan vara förberedelser inför tredje världskriget eller bara en omfattande övning, men jag anser att kränkningarna av luftrummet, de sovjetiska kryssarna och nu grodmännen är ganska klara bevis på att Sovjet förbereder en operation mot oss Därför föreslår jag att vi mobiliserar, inte 100 % men jag föreslår en 85 % beredskapshöjning OM vi skulle bli angripna, Och då har vi ju styrkor som kan hålla emot tills vi har mobiliserat till 100 %, vad säger ni om det.” sa han i en allvarlig ton Som tur var så var så gott som hela regeringen ense om det och förslaget röstades igenom. Nu var det mycket som skulle göras, SR och SVT skulle gå ut i etern om ett par timmar och tillkännage mobiliseringsbeslutet och värnpliktsverket skulle skicka ut inkallelseordnarna. Några dagar senare så började beslutet att märkas Flygvapnets Draken och Viggen plan hade högsta beredskap, flottan försattes hade också högsta beredskap, Kustartilleriets kanoner var ladde och bemannade,deras riktmedel kalibrerade. Infanteri och pansar brigaderna, ryggraden i försvaret var snart också färdiga Mobiliseringen fortgick smidigt och tog kortare tid an beräknat. Fortfarande var inte alla brigaderna mobiliserade men de som fanns hade i alla fall börjat med repetitionsövningarna så snart de var kompletta. Med ungefär 80 % av försvaret mobiliserat så började även alla soldater märkas av ute i samhället. Det berodde på att man hade beordrat GIVAKT, då sätts militärer ut att bevaka viktiga installationer som broar, kraftverk osv. Vid gränserna började patruller ut Norrlands och Gränsjägartrupperna att röra sig utmed gränsen mot Finland. För man räknade med at vid ett angrepp på Sverige så skulle Finland med stor sannolikhet också råka illa ut. Den ökade militära närvaron märktes också av i luften, det gick ständigt Draken och Viggen plan över städerna och utanför såg man ibland stridsvagnar av Centurion modellen och den tornlösa stridsvagn modell 103, som för övrigt var svensktillverkad och ansågs väldig användbar för försvarsstrider. Under anfall så var det dock tveksamt om det skulle vara mycket bättre. Det sågs också en del infanterikanonvagnar av typen IKV 91 ”Järven”, då ofta åtföljda av en skyttegrupp Anita satt och fikade i solskenet i godan ro på sin altan när det ringde på dörren. Hon gick och öppnade. Där stog en ung man, kanske 20-25 år gammal med ett par tavlor under armen. Han frågade om hon ville köpa en. Anita var en vänlig själ och ville inte göra mannen lessen utan köpte en blyertstavla med en älg för 80 kr. Hon tog tavlan och bar in den. När han hade gått så kom hon att han pratade väldigt god engelska för att komma från öststaterna. Hon tänkte inte mer på det utan återgick till sitt kaffe och sitt Svenska Dagblad med huvudrubriken ”TREDJE VÄRLDSKRIG NÄRA?” Anita var inte dum, hon visste att USA var väldigt upptagna i Vietnam vilket skulle göra det svårt för dem att få fram styrkor till ett krig i Europa. Då kom brevbäraren i sin gula bil, en Volvo 240. Hon gick fram till brevbäraren ”Hej, någon kul post idag?” Frågade hon ”Nja, vete tusan det, verkar mest vara räkningar, och sedan var det något från militären” Brevet var avsänt från lottakåren, där Anita var verksam. Hon blev inte så förvånad, med tanke på att försvaret mobiliserades. ”Det verkar bli dystra tider nu framöver” sa Brevbäraren ”Ja, jag är rädd för det” Svarade hon
EXXON Posted August 25, 2004 Report Posted August 25, 2004 Vi inledde vår framryckning växelvis och efter ca 200 m verkade det som att hela bergssidan som vi hade på vår högersida om PBV:n fullkomligt exploderade. Jag satt i mitt torn och tittade ut genom prismorna och tänkte,va fan va det? sekunden senare small det igen och trafiken på radion lät som en orgie i vansinne där officerare och privates turades om att skrika ut sin ångest. Alla skrek, skjut för helvete annnars dör vi. Jag kände adrenalinet spruta ur ögon, mun och näsa och inte fan såg jag varifrån vi blev beskjutna. Vagn 2 rullade förbi mig och ställde sig i eldställning ca 30 m ifrån mig och började hamra iväg sina bulor mot ett mål ca 900-1000 m bort. Efter ca 20 skott blev det tyst och vi ansåg att målet var bekämpat. Efter det åkte vi hem och drack kaffe och lirade kort. (En sann vardagsbeskrivning av början på BA01 vares 8 komp 2 plut. contemnere foeditatis)
Nestor Posted August 28, 2004 Author Report Posted August 28, 2004 Nu så kör jag en del igen. ------------------------------------- En igelkotte har rullat ihop sig Kl 1700, 9 September ÖB Anders Merdin var mycket nöjd med hur mobiliseringen hade gått. Enligt de rapporter som nu strömmade in så hade 17 av totalt 20 infanteribrigader mobiliserats och repetitions övade nu, utöver dessa var nu 45 av de 50 självständiga infanteri, artilleri, pansar och luftvärnsbataljonerna i stridbart skick. Av de 5 pansarbrigader så rapporterades nu 4 vara i stridbart skick. Jaktflyget låg i oregelbundna banor längsmed gränserna, attackflyget hade högsta beredskap. Av flottan var nu huvuddelen mobiliserat. Jagarna gick två och två, alltid beredda på att slå till mot fientliga farkoster. Ubåtarna strök likt vargar omkring i skärgårdarna. Några gick längre ut i Östersjön. Torped och robotbåtarna låg gömda i kustbandet. Fregatterna hölls i reserv men i full beredskap. På öarna hade spärrbataljonerna gått i ställningar och kustjägarna rörde sig hela tiden mellan öarna på jakt efter sovjetiska sabotörer. Kustartilleribatterierna låg likt myrlejon och väntade på att deras offer skulle dyka upp i siktena. Minfartygen förvandlade delar av skärgården till enorma marina minfält. Luftvärnsförbanden hade gömt sig i skogarna och väntade på ordern att ge eld och himlen skulle på nolltid fyllas av mördande luftvärnseld. Regeringen, tillsammans med Hovet, hade evakuerats till ett bombsäkert bombrum i mellersta Sverige. Nu var det bara att vänta, skulle Sovjet inleda en militär kampanj mot Norra Europa. En annan sak som var väldigt oroväckande var att det också förekom en stor sovjetisk uppladdning mot Turkiet. ÖB:s underrättelsefolk kunde bara dra en slutsats av det. Sovjet höll på att förbereda en militär kampanj mot Finland, Sverige och Norge, kanske också mot Danmark här i Norr. I Syd så verkade uppladdningen främst vara riktad mot Turkiet och länderna i Mellanöstern. Tydligen så ville Sovjet stänga in Europa i händelse av en konflikt med övriga NATO. Dessutom verkade det vara precis rätt tidpunkt nu, USA var återigen indraget i en blodig konflikt i Sydostasien, denna gång i Indonesien, där en separatistgerilla hade inlett ett krig mot den Indonesiska regeringen. USA hade i vanliga fall struntat i den konflikten, om det nu inte vore så att om separatisterna skulle komma till makten så skulle det hota den viktiga sjöfarten genom den Indonesiska ö världen. Därför var det svårt för USA att kunna sätta in stora styrkor på annat håll just nu. Korpralen och gruppchefen, Jonas Sveridin hade ryckt in för två dagar tidigare på jägarregementet K3. Han var med andra ord jägarsoldat. Under hans värnpliktstid så hade jagarna uppmålats som ”spjutspetsen” inom armén. Det var de som skulle göra allt för att ”sabba” för fienden. Det skulle göras genom att man sprängde broar, minerade vägar, mördade fientliga nyckelpersoner. Jonas visste att det fanns mycket skimmer runt jägarna men sanningen var att mesta tiden gick ut på att vara ute, frysa, vara hungrig, genomblöt, mycket väntan osv. Jonas kunde aldrig fatta vad det var som var så häftigt med det. Om ryssen skulle komma så skulle hans jägargrupp infiltrera de fientliga linjerna och sedan bedriva en slags gerillaverksamhet. Nu låg Jonas inne på sitt ljusa logement, iklädd civila kläder, i en av de bruna sägarna, flankerade av två stora plåtskåp. Han höll nästan på att somna då en kompis smällde upp dörren med en faslig smäll ”Upp med dig Jonas! Det är fest på övervåningen!” sa han högt ”Befälen bjuder på öl och godis!” ”Jaja, jag kommer” sa Jonas med en irriterad ton och masade sig upp ur sängen Navigare neccese est Kl 2110 9 September Havet låg blankt som en spegel i vilken himmelens sista solstrålar speglade sig. Från väster verkade en ny front med regn och rusk att dra in. Jagarna Halland och Småland, de största ytstridsfartygen i flottan, de var också med sina sjömålsrobotar och automatiska 120 mm artilleri de slagkraftigaste fartygen i flottan. Fartygen hade löpt ut från Göteborgs hamn klockan fyra samma eftermiddag och var nu strax utanför Malmö, där de skulle möta upp med torpedbåtarna Spica, Virgo och Capella. De skulle senare fortsätta upp till Stockholms skärgård. Kommendörkapten Gustav Söderberg stod på bryggan iklädd marinens mössa, rock och med en kikare runt halsen. Han hade gjort sin värnplikt ombord på Kryssaren Gotland. Efter det hade han fortsatt som officer i flottan. Nu hade han varit fartygschef ombord på Halland i ungefär tre år. Halland skar vattenytan likt en kniv. På hennes babordssida låg systerfartyget Småland och torpedbåten Spica, på hennes styrbordssida låg Virgo och Capella. Gustav visste att hans fartyg var ett mycket bra fartyg. Hennes två kanontorn med dubbla 120mm kanoner kunde skicka iväg över 40 skott på en minut, robotarna kunde sänka fartyg på 70 kilometers avstånd. Tillsammans med Småland och torpedbåtarna visste han att de skulle kunna göra livet ganska surt för eventuella ryska fartyg. Han tog upp sin kikare och lät blicken svepa över vattnet. Lite längre fram såg han ett par civila segelbåtar. Han längtade lite efter att få komma hem till sin egen segelbåt. Eskadern drog ner lite på farten för svallen från fartygen skulle kunna göra livet lite trist för segelbåtarna. Högre upp svepte en division attackviggar över på lite drygt 700 meter. Förmodligen på väg ner till någon bas söder ut, tänkte Gustav. Längre söderut gick nu det sista av solen ner bakom horisonten --------------------------------------- Länge leve flottan
jonte72 Posted August 28, 2004 Report Posted August 28, 2004 USA drog tillbaka de sista trupperna från vietnam 1975.....och 1977 var det tveksamt om samtliga IKV 91 var levererade.
KD803 Posted August 28, 2004 Report Posted August 28, 2004 Ett litet tips är att jagarna och torpedbåtarna uppträdde i jagarflottiljer, som utgjordes av en jagare och ett antal torpedbåtar. Ubåtarna skulle definitivt ligga långt ute i Östersjön, inte i skärgårdarna. Vidare så skulle jaktflyget möjligtvis ligga i beredskapsbanor, men troligast stå i högsta beredskap på marken. I alla fall så länge vi hade radartäckning. "Bombsäkert bombrum" skulle kanske vara skyddsrum?
jonte72 Posted August 28, 2004 Report Posted August 28, 2004 Gruppchefer är furirer om de har muckat ;) och Ubåtarna ska verka närmare fiendens utskeppningshamnar - inte i skärgården.
Nestor Posted August 28, 2004 Author Report Posted August 28, 2004 Points taken, skall ändra det... Bombsäkert bombrum, givetvis syftar jag på skyddsrum
jonte72 Posted August 28, 2004 Report Posted August 28, 2004 Points taken, skall ändra det...Bombsäkert bombrum, givetvis syftar jag på skyddsrum De nämda personer skulle sannolikt åka till ett atomvapensäkert skyddsrum i ett fint Svenskt urberg .
Magnus Redin Posted August 28, 2004 Report Posted August 28, 2004 Undrar vad som skulle ha hänt på lite sikt i ett omfattande tredje världskrig där sovjet bland annat anföll sverige enligt standardplan utan att det blir kärnvapenkrig av det? Min gissning är att svenskt flyg, flotta och kustartilleri sänker hela den sovjetiska landstigningsförmågan och sedan är östersjön mestadels spärrad för warzavapaktens ytfartyg. (Inspirerat av FOI:s skrifter. ) Om kriget skall fortsätta blir det nog ev i norrland och en stor och gissningsvis illa planerad utmaningen blir att stödja finland. Dvs vägmarsch hela vägen runt. Kanske tom försök att gena med egna konvojer av finlandsfärjor? Dramatik i bok 2! Ekonomin borde saboteras grundligt av en allmän mobilisering, det borde ge utmaningar som gör bok två i serien riktigt intressnat. Bok tre vid ett utdraget konvenktionellt krig kan sedan handla om hur man tömmer så mycket som möjligt av KA förband och bunkrarna med gamla officerare för att sätta ihop fler infanteriförband och försvarsindustrins nödproduktion. Nu hoppas jag att jag inte har skrämt författaren. Håll igång det goda arbetet!
Nestor Posted August 29, 2004 Author Report Posted August 29, 2004 Undrar vad som skulle ha hänt på lite sikt i ett omfattande tredje världskrig där sovjet bland annat anföll sverige enligt standardplan utan att det blir kärnvapenkrig av det? Min gissning är att svenskt flyg, flotta och kustartilleri sänker hela den sovjetiska landstigningsförmågan och sedan är östersjön mestadels spärrad för warzavapaktens ytfartyg. (Inspirerat av FOI:s skrifter. ) Om kriget skall fortsätta blir det nog ev i norrland och en stor och gissningsvis illa planerad utmaningen blir att stödja finland. Dvs vägmarsch hela vägen runt. Kanske tom försök att gena med egna konvojer av finlandsfärjor? Dramatik i bok 2! Ekonomin borde saboteras grundligt av en allmän mobilisering, det borde ge utmaningar som gör bok två i serien riktigt intressnat. Bok tre vid ett utdraget konvenktionellt krig kan sedan handla om hur man tömmer så mycket som möjligt av KA förband och bunkrarna med gamla officerare för att sätta ihop fler infanteriförband och försvarsindustrins nödproduktion. Nu hoppas jag att jag inte har skrämt författaren. Håll igång det goda arbetet! Tror inte att bet blir några böcker men väl att det kommer att bli mycket politik i början. Lite "intermezzon" osv
Nestor Posted September 1, 2004 Author Report Posted September 1, 2004 Nytt avsnitt, takten blir lite låg då jag har en hel del att göra på veckorna. Fortsätt gärna att ge respons, det gör mig bara mer intresserad av att fortsätta att skriva. ------------------------------------------------------------------------------ Regeringen och Folket Kl 1150. 11 september Regeringen hade för ett par dagar sedan blivit förflyttade till ett nybyggt skyddsrum djupt ner i urberget. Konstruktörerna räknade med att det skulle krävas ungefär 5-7 kärnvapen av hiroshima-storlek för att knäcka det. Förutom regeringen så hade ledningen för civilförsvaret, militära försvaret, de civila myndigheterna och Hovet flyttats till närliggande bergrum. Mobiliseringen hade nu pågått i ungefär 6 dagar och ÖB var mycket nöjd med resultatet. Samtliga infanteri och norrlandsbrigader var klara och övade nu som bäst. Av de självständiga bataljonerna var 95% klara Flygvapnet hade hög beredskap, piloterna turades om att bemanna baserna och vänta. Ubåtarna rörde sig som vargar i Östersjön och väntade bara på att få slå till. Ett par hade lagt sig i att vänta kring utloppet på Finska viken medan andra tassade omkring längsmed Baltikum. Den större delen av de ytliga delen av flottan förberedde sig att slå en järnring vid de viktigaste infartslederna. Ålands skärgård var nu hårt minerad och igenkorkad av några u-båtar samt ett par torpedbåtar av Norrköpings klassen. Om ryssen skulle angripa så var det troligt att han skulle få stånga sig blodig mot kustartilleribatterier, minor, u-båtar, jagare och torpedbåtar. Snart skulle regeringen samlas för att på nytt gå igenom säkerhetsläget ÖB Anders Merdin satt nu på sitt lilla kontor och gjorde de sista förberedelserna på sin rapport. Han var orolig, och det med all rätt, skulle försvaret hålla? Skulle allt sluta med en nukleär vinter, epidemier till följd av biologiska vapen eller skulle Sverigen befolkning decimeras av kemiska vapen?. Han ville inte tänka på det nu. Han reste sig från stolen, tog mappen, öppnade dörren ut till en lång grå betongklädd korridor insprängd i berget. Han gick fram till en dörr märkt ”Sammanträdesrum”. Har rättade till uniformen, harklade sig och gick in ”Gomiddag” sa han stelt. ”Jag förstår att ni är nyfikna på hur läget ser ut” sa han ”Ja jätte” svarade statsministern ”Jag skall säga som det är, om ryssen kommer så är våra chanser att klara oss hyfsade till goda, men det förutsätter att han inte lyckas sabotera några kustbatterier eller mördar några piloter eller befälhavare. Som tur är så har vi flyttat alla tänkbara offer till hemliga platser runt om i landet. Hela försvaret står nu i högsta beredskap och bara väntar. Jag föreslår att vi sänker beredskapen först efter en vecka, men bara då så att den snabbt kan höjas, det är alltså inte tal att skicka hem några soldater” sa ÖB Mötet fortsatte ett par timmar till med att gå igenom allt som behövdes gå igenom, För även om regeringen hade evakuerats så hade man fortfarande ett land att styra och det arbetet skulle fortsätta. En annan sak som var viktig var det faktum att en mobilisering var påfrestande för ekonomin. Dels för att användningen av drivmedel, ammunition och förnödenheter ökade men dels för att det plötsligt blev ont om arbetskraft i landets industrier och företag. Samma tid, utanför Sydkusten HMS Halland Halland hade gått upp till Stockholm med torpedbåtarna Virgo, Spica och Capella, tillsammans med Hallands systerfartyg Småland. Nu var Halland på väg tillbaka till Västkusten. I Stockholm hade man helt fyllt ammunitionsförråden, bränsletankarna var fulla och manskapet var utvilat. För att spara bränsle så gjorde hon 20 knop. Ditfärden hade varit helt lugn, havet hade varit som en spegel och vädret hade varit klart men lite kyligt. Nu var det lite sämre väder, vinden uppgick till 7 sekundmeter, molnen hopade sig och ibland kom en och annan regnskur. Gustav stog inne på bryggan, tittade på havet och funderade. Hur skulle hans fartyg klara av ett sovjetiskt angrepp? Skulle hans fartyg kunna slå tillbaka som det var tänkt eller skulle hon sänkas direkt? Han visste vad hon gick för. Hennes artilleri kunde skicka iväg 40 stycken 120mm granater i minuten, hennes robotar nådde ungefär 70 kilometer. Hon bar tillräckligt med u-båtsvapen för att kunna ställa till rejäla problem för fientliga u-båtar. Luftvärnet skulle göra livet surt för de flesta flygplan, helikoptrar och robotar. Utanför Karlskrona hände dock något oförberett. Radion knastrade till liv ”V…f.rkt..flykting,…Baltiku,…sovje...tisk.a ….korv..ett, bli…beskju…tna” Radiooperatören tolkade det till ett anrop från en flyktingbåt som blev beskjutna av en sovjetisk korvett. Han lyckades också pejla kursen. Radaroperatören lyckades hitta flyktingbåten och dess förföljare, de var nu farligt nära territorialgränsen. Det var tillräckligt för Gustav, han beordrade högsta fart mot flyktingarna. Han meddelade samtidigt Högkvarteret om situationen. Det tog inte lång tid att komma fram, maskinisterna lyckades på något sätt att pressa upp fartyget i 40 knop. Snart fick de kontakt med flyktingbåten som gick för full maskin i vågorna. På radarn såg de korvetten och flyktingbåten gå in och ut på svenskt vatten. Gustav beordrade fram jagaren mellan flyktingbåten, som inte var större än en fiskebåt. Halland signalerade att de skulle eskortera flyktingarna till Sverige, eftersom de nu befann sig på svenskt vatten. Avståndet mellan Fregatten och Halland var ungefär 5 kilometer. Svaret blev ett som ingen på Halland hade väntat sig. Svaret var två vattenkaskader som slog upp bredvid hennes styrbords sida, en annan granat träffade helikopterplattan, dock i en vinkel som gjorde att det mesta av explosionen gick på skrovet och inte ner i skrovet. Två sjömän dödades ”Full fart!” Ropade Gustav ”Ge eld med artilleriet och förbered robotskott!” Hennes artilleri började med en att pumpa iväg pumpa iväg granater den diskinta knallar och med en hastighet av 40 skott per minut. Radarn visade att Fregatten blev träffad. ”Han har tagit ett par träffar, jag tror inte att hon utgör ett hot längre” sa radaroperatören ”Bra, eld upphör!” beordrade Gustav Fregatten hade blivit skadad men inte allvarligt. Dock hade en salva trasat sönder en av hennes motorer så hon fick linka tillbaka till någon bas i Baltikum Halland bogserade flyktingarna till Karlskrona Moskva var inte sena med att svara. Den sovjetiske ambassadören överlämnade en skarp protestnot till den svenska regeringen, i vilken Halland hade angripit ett sovjetiskt fartyg inne på sovjetiskt vatten. Att Hallands datorer registrerade att hennes kanoner hade avlossats efter att det sovjetiska fartygen hade angripits verkade ambassadören inte bry sig om. Ambassadören lämnade möteslokalen med arga steg, som låg en bra bit från skyddsrummet. ”Jahaja, nu är ryssen inte bara hotande utan nu är han också förbannad också” sa statsministern ”Jag tror att det är möjligt att den här historian inte kan få det slut vi hoppades” sa han i en uppgiven ton ”Jag är rädd att du har rätt, Skall jag höja beredskapen hos flygvapnet?” Frågade ÖB ”Va?, ja, gör det, jag tror att det kommer att vi kommer att märka av en höjning i frekvensen av luft kränkningar nu” svarade statsministern. ÖB märkte att han svettades, Han var rädd Men statsministern anade inte hur rätt han skulle ha
Racoon Pioneer Posted September 3, 2004 Report Posted September 3, 2004 Schysst initiativ. En ny Harry Winter? En bra historia kräver dock en väl formulerad och korrekt text för att göra sig själv rättvisa. Några förslag på saker som kan utvecklas: "regeringen... .... ... blivit förflyttade" (förflyttad) "Ett par hade lagt sig i att vänta" (lagt sig [för] att vänta) "medan" (medan) "Den större delen av de ytliga delen av flottan förberedde" (den ytliga), <upprepning> kan skrivas t.ex: -större delen av flottans yt... "Radiooperatören tolkade det till ett anrop från en flyktingbåt som blev beskjutna av en sovjetisk korvett. Han lyckades också pejla kursen." (tolkade anropet som/ tolkade det som att en flyk...) (flyktingbåt som blev beskjuten) <Kan en radiooperatör pejla radiosignaler? Kan han under meddelandets gång fastslå sändarens kurs?> "gå in och ut på svenskt vatten" (?) "Fregatten" <egennamn?> "diskinta" (distinkta) "också förbannad också" <avd. mycket ilska> "frekvensen av luft kränkningar" <skrivihop> "...möteslokalen med arga steg, som låg en bra bit från skyddsrummet." <syftningsfel: Låg de arga stegen långt från skyddsrummet?) "Har rättade till" (han rättade) Dessutom: Ny mening ska ha stor bokstav. Ord efter kommatecken ska ha liten bokstav. Avslutad mening ska ha punkt. Dialogcitat avdelas från resten av meningen med kommatecken. Kommatecken ska undvikas om texten går att dela upp i nya meningar. T.ex: "Flygvapnet hade hög beredskap, piloterna turades om att bemanna baserna och vänta." och "”Va?, ja, gör det, jag tror att..." Konstaterandet "sa han" behöver inte sättas ut efter varje citat utan oftast bara en gång "per person" i ett replikskifte. Se: ""Gomiddag” sa han stelt. ”Jag förstår att ni är nyfikna på hur läget ser ut” sa han" Lycka till med skrivandet! /RP
Nestor Posted September 3, 2004 Author Report Posted September 3, 2004 Kan inte annan än tacka och ta emot RC
Nestor Posted September 4, 2004 Author Report Posted September 4, 2004 Ny Del, Ny karaktär... -------------------------------------- I tider av oro F5 kl 1500 11 september Fredrik Almwall kom från en familj där flyget alltid var närvarande, hans pappa flög SAS-plan och hans mamma jobbade på en flygplats med trafikledning. Deras hus låg utanför en av landets flygflottiljer. Ibland så flög en division med jaktplan över deras hus. Han visste redan då att han ville bli stridspilot Fredrik Almwall hade gjort sin värnplikt på F5 någon gång under början på 70-talet. Han tyckte att det verkade kul att flyga Draken-planen så efter värnplikten hade han sökt till stridsflygare. Han blev kallad till prövning, tillsammans med ungefär 6000 andra hoppfulla ungdomar som ville förverkliga en barndröm. Testerna var verkligen svåra och tillslut så var det bara Fredrik och 20 andra som återstod. Fredrik blev antagen till Krigsflygarskolan. Hans stora dröm hade gått i uppfyllelse. Fredrik utbildades på Draken-systemet och han och hans kollegor fullkomligt älskade planet. Draken var ett av de bästa planen i hela världen och det hade det lilla Sverige tagit fram. Draken kunde med lätthet gå igenom mach 2. Fredrik utbildades till jaktpilot på Draken men han visste att en jaktversion av det nya Viggen-planet var i antågande och han hade stora förväntningar på det. Han visste vad attackversionen klarade av och vad han hade fått höra så skulle jaktversionen vara riktigt elak. Fredrik ville först bli attackpilot på Lansen, också ett svenskt plan. Men nu var det så att attackutbildningen var full så det fick bli jakt. Fredrik sörjde inte när han fick veta av jakten innebar. Och han älskade det Han glömde aldrig första gången han såg Draken, den var verkligen som en drake, snabb som attan, kunde stiga till 20 000 meter på ingen tid alls och kunde verkligen spotta eld. Det blev bara ännu bättre efter det att a han hade genomfört sin första solo-flygning. Nu öppnades paradiset framför honom. Men det var nu flera år sedan. Nu satt han i sin Drake på 7000 meters höjd på väg ut till Östersjön. Sedan intermezzot mellan Halland och den sovjetiska korvetten så var det hög beredskap som gällde. Han skulle patrullera luftrummet tillsammans med två andra Drakar. Fredrik dök ner till 2000 meter och drog på full gas, utan att tända efterbrännaren. Farten låg nu på ungefär 1100 km/h, en lätt dykning och så skulle han vara igenom ljudvallen. Men nu så var han fortfarande över land vilket betydde att han inte fick gå igenom vallen. Det tog inte mer än tre minuter att komma till mötesplatsen och de andra planen var redan där och väntade på honom. ”Jaså du kom tillslut” sa Rotechefen i radion ”Ja, det blev lite tråkigt på flottiljen så jag tänkte att det fanns lite roligare folk här” svarade Fredrik Planen spred sig med 500 meters luckor och for fram över Östersjöns blanka vatten med en hastighet på 900 km/h på en höjd av 5000 meter. Des skulle gå strax öster om Gotland, nära gränsen. Eftersom läget mellan Sverige och Sovjet var tämligen spänt så hängde det skarpa robotar under vingarna på Drakarna. De dubbla 30mm automatkanonerna var laddade med skarpa skott. Patrullen beräknades inte ta mer än 30 minuter och det skulle förmodligen inte hända så mycket. Vädret var idealiskt för patrull, klar luft, lite små stackmoln här och där och varm, vindstilla luft. De såg några trålare som halade hem fångsten och en del civila båtar men lyckliga semesterfirande som lyckligtvis kanske hade en vag aning om vad som pågick. ”Kolla på dem” sa roteledaren ”Vad menar du?” Svarade Fredrik ”Jo, de seglar omkring utan att ens veta vad som händer egentligen, de vet säkert om incidenten mellan våran jagare och den bär sovjetiska skorven” ”Okej, du menar så” På lägre höjd så såg de ett par rotar med attackviggar som svepte fram på låg höjd. Fredrik ville väldigt gärna flyga en vigg någon gång.
KD803 Posted September 4, 2004 Report Posted September 4, 2004 Några tips... Svensk jakt uppträder aldrig tre och tre, utan rotevis eller gruppvis. Vidare skulle jaktplan som ska uppträda tillsammans starta samtidigt från samma bas. Att ett enstaka flygplan skulle starta för att sedan möta en rote i luften är inte troligt. 1977 var J35F i bruk, den hade bara en 30mm akan för att få plats med elektroniken till Rb27 och Rb28. På den tiden så blev de med bäst resultat från GFU uttagna till jakt, de lite sämre till attack och resten till spaning. Så det är inte riktigt realistiskt att Fredrik skulle velat komma till attack men blivit jaktpilot för att "attackutbildningen var full".
Nestor Posted September 5, 2004 Author Report Posted September 5, 2004 Det är taget och ändrat i orginalet. Tack BJE
Nestor Posted September 6, 2004 Author Report Posted September 6, 2004 Ny del ---------------------------------------------- I väntans tider Kl 1900 12 september Skogarna utanför Karlsborg. Jonas och hans grupp rörde sig försiktigt mellan de mörka granarna. De spanade av terrängen med vapnen klara. Alla var på helspänn. ”KONTAKT!” ropade tätkarlen Gruppen spred sig på linje samtidigt som de tog skydd bakom några fällda träd De han precis ner innan den första lösa salvan från den fientliga kulsprutan öppnade eld. Jonas försökte titta upp men trycktes ner av en salva. ”Vi måste hitta en väg runt! Affe, du och Gren stannar här med kulsprutan och skjuter nerhållande! Axel och Gross, ni tar er runt på högra flanken, jag och Melle tar vänstra! Frågor? Bra då kör vi! Affe och Gren ställde upp sin kulspruta 58, riktade den och började blåsa på. Eldgivningen från den verkade tillfälligt förvirra motståndaren men efter en kort tid så besvarades elden. Under tiden smög sig de andra runt på flankerna. De kom runt till kulsprutevärnet utan att bli avslöjade. På Jonas signal gick de in och sköt motståndarna. ”ELD UPPHÖR! ÖVNINGEN AVBRYTS” hördes så övningsledarens stämma Deltagarna kom fram ut sina gömställen och samlades kring ledaren. ”Ja, det gick ju bra det här, Jonas, du agerade rätt men du skulle ha använt granater för att slå ut värnet, verkar ju lite onödigt att göra inbrytning när du inte vet hur många som finns där” ”Vad gäller er i värnet så gjorde ni ett bra jobb men ni blev ju dödade, nästa gång så skulle det kanske vara en bra idé att sätta ut vakter på flankerna?” Genomgången fortsatte ungefär 20 minuter till och dessutom hade det börjat regna. Tillslut så kom en lastbil och alla hoppade upp på flaket. Lastbilen körde iväg på den skumpiga skogsvägen och skvätte vatten ur de bruna pölarna. Pressningen över flaket var åtminstånne tät och efter en stund så blev det ganska varmt på flaket. På tillbakavägen så började det pratas om vad det var som hände, alla visste om incidenten i Östersjön och attentatsförsöken mot kustartilleriforten. Väl tillbaka på regementet så följde vapenvård i källaren och sedan var den dagens tjänst slut. Johan tog sig tid att ringa hem till sin flickvän, som bodde hon hans föräldrar ”Hej sötnos” sa han när hon svarade ”Hej, hur har du det?” ”Jorå, jag har det bra, mest övningar hela tiden, du då?” ”Jo, det är fint, men det är inte så lugnt, det är flygplan i luften hela tiden, och det kommer gröna jeepar och soldater ibland” ”Äh, det är väl bara normalt, det är ju lite krisigt läge som sagt” ”Ja, jag förstår vad du menar, kommer du att få permis någon gång framöver, jag saknar dig” ”Jag saknar dig med men jag vet inte när jag kan få permis” Samtalet fortsatte en stund till, han ville ju prata med sina föräldrar också Tillslut så blev kön FÖR lång så han fick sluta Lite senare gick Jonas, Affe, Gren och Gross till markan för att köpa godis. Tydligen hade någon på kasernen lyckats ragga upp en video och några filmer. Kvällen blev ganska lugn, bortsett från att det då och då svepte över Drakenplan
Stockman Posted September 9, 2004 Report Posted September 9, 2004 Hur bra som helst! Fortsätt! Finns det någon bok med liknande scenario? Jag har läst Röd Storm som var helt ok.
Nestor Posted September 17, 2004 Author Report Posted September 17, 2004 Nuså, nu skall vi se om vi inte kan vrida upp värmen ett par grader... ------------------------------------------------------- När gnistan tänds….. Uppsalabasen F16 Kl 0730 13 September Fredrik hade med kort varsel blivit förflyttad till flygbasen F16 utanför Uppsala. Han hade inte fått reda på varför, bara att han skulle dit. Så kvällen innan hade en buss kommit till F5 för att hämta upp Fredrik och ett par andra piloter. På grund av säkerhetsläget så följdes piloterna av ett par civila poliser. Bussföraren var tydligen någon som brukade köra högdjur till och från Riksdagen. Vädret var alldeles klart denna morgon, solen höll just på att resa sig vid horisonten, ett par molntussar svävade sakta fram över himmelen. Bussen körde mot grindarna. Vägen gick längsmed startbanan, där två Draken plan just skulle starta. Bussen körde ut från flottiljen och fortsatte sedan österut. På vägen såg de ett kompani soldater, förmodligen från I1, komma gåendes. Fredrik misstänkte att de var ute på övning. Eftersom det skulle ta ett par timmar att komma till Uppsala och det faktum att Fredrik inte hade sovit speciellt mycket ledde till att han somnade ganska snart. Fredrik hade aldrig varit bra på att åka bil. De kom fram till basen på eftermiddagen, lagom för mellanmål. Bussen körde fram till grindarna och en värnpliktig gick ombord för att kontrollera bussens tillstånd. ”Okej, ni kan köra in” sa den värnpliktige. Det märktes att det var beredskap, det var inte ofta som vakterna gick ombord fordon eller hade ett par kollegor utanför med vapnen skjutklara. Skyddsrummet Senare samma dag Regeringen hade som vanligt i dessa tiden den sedvanliga säkerhetsgenomgången med ÖB. Denna morgon verkade ÖB lite nervösare än vanligt, det märktes eftersom man såg svettpärlor i hans panna. Han gick genom rummet och fram till bordet på rummets ena kortsida. Med sig hade han en blå mapp stämplad ”HEMLIG”. Han la mappen på bordet, öppnade den, la inordning papperna, hällde upp ett gals med vatten och så satte han igång. ”Ja, jag har lite oroväckande saker att berätta idag” ”Vad då” frågade den centerpartistiske statsministern ”I morse fick underrättelse folket uppgifter om att det har förekommit små sammanstötningar mellan Turk/Iranska och Sovjetiska trupper i mellanöstern. Tydligen var det ett sovjetisk spaningsföretag som gick snett, mer vet vi inte men efter ett tag så hördes en explosion i Ankara, varpå nästan alla telefoner i hela Turkiet dog, vi finner detta mycket oroväckande” ”Ja, det du säger är ju att det är ett mycket farligt läge där just nu, och vad jag förstått så skulle ett sovjetiskt angrepp i mellanöstern automatiskt utlösa ett angrepp här i norr” sa den socialdemokratiska försvarsministern. Och regeringen hade all anledning till att vara oroad över ett sovjetiskt angrepp. I norr hade de i runda slängar 35 mekaniserade infanteridivisioner, två flygvapen och ett stort antal krigsfartyg. Det var sannerligen en stor styrka. Men det fanns en ljusning i läget. Om sovjet skulle angripa så skulle det ske mot Finland OCH Sverige samtidigt, vilket skulle kunna vara till stor fördel för försvararna. Det stora problemet för försvarandet skulle vara riskerna att bli utsatta för sabotagegrupper. Det var allmänt känt att ryska specialstyrkor, så kallade Spetsnaz, kunde ställa till rejält med problem. Iochmed med att mobiliseringen hade kommit så långt så hade riskerna för att de skulle kunna ställa till problem för mobiliseringen minimerats. Men bara för att man hade mobiliserat så betydde det inte per automatik att alla staber, baser, kraftverk osv. var skyddade. Man hade nu fått ungefär 80% an försvaret på krigsfot. Dock var Givakt inte längre berodrat men beredskapen hölls fortfarande hög. Uppsalabasen F16. Samma tid. Fredrik satt i sin Drake och väntade på klartecken från roteledaren. Fredrik hade anlänt till Uppsalabasen några timmar tidigare men hade knappt hunnit packa upp sina grejer innan larmet gick. Han drog snabbt på sig g-dräkten och rusade ut i regnet iväg mot hangarområdet. Men halvvägs så meddelades det att det bara var falsklarm. Förbittrad gick han tillbaka till kasernen, drog av sig uniformen, tog sin bok och satte sig vid fönstret, lyssnandes på regnet som smattrade mot glaset. Efter en liten stund så kom startordern. Roteledaren varvade upp motorn på full effekt och kopplade in efterbrännaren, varvid planet accelererade våldsamt och var strax uppe i luften. Fredrik och det andra planet kom snabbt efter. De skulle identifiera ett oidentifierat plan som smög runt utefter territorialvattengränsen. ETA var beräknad till cirka 10 minuter. Det som hände vid inspektionen skulle vara en gåta under lång tid framöver…
Beazt Posted September 17, 2004 Report Posted September 17, 2004 Ojojoj..fan nu är du i mina hemmtrakter och jag kan bara säga lycka till och GODS be..eller hur det stavas
Beazt Posted September 17, 2004 Report Posted September 17, 2004 Dää det dom säger i Apollo 11 så är det på svenska typp lycka till eller gud är med er eller eller nåt sånt trams som det betyder i staterna Hur som hälst fortsät skriva ser fram emot nästa
Nestor Posted September 26, 2004 Author Report Posted September 26, 2004 Jahaja nu lägger jag väl in nästa: --------------------------------------------------- Kan det vara svårt att… Luften över Östersjön Kl 0735 13 September De tre Drakarna rörde sig elegant genom det omgivande lufthavet, vädret var bra. Inga moln och klar luft. Det kunde lika gärna ha varit en vanlig övningsflygning om det inte hade varit för det faktum att det hängde skarpa jaktrobotar under vingarna och skarpa skott till automatkanonen. Anledningen till detta uppdrag var att luftbevakningen hade upptäckt ett eller flera oidentifierade flygplan som svängde in och ut genom territorialgränsen och med tanke på det rådande läget så var det bara att skicka upp jakten. ”Rote Rudolf Olof, målet ligger på låg höjd, föreslår att ni ger er på den skummisen” ”Uppfattat” svarade roteledaren De tre planen dök och drog på full effekt. Hastighetsmätarens vita nål närmade sig mach 0.9. Höjden hade minskats till 300 meter. ETA var nu endast 5 minuter. Vid gränsen strök två sovjetiska Su-22 Fitter omkring, kanske mest för att testa den svenska beredskapen eller för att bara jävlas. De visste inte om att två MiG-25 precis sartade sina motorer på sin bas i Estland. Mig 25 var ett av världens snabbaste plan med toppfarten på mach 2.8. Det är nästan tre gånger fortare än en gevärskula. Men piloterna i Draken planen visste inte om dessa två dödsänglar som precis hade lyft. ”Jag har radarkontakt med oidentifierade planen” sa roteledaren efter en liten stund Det dröjde inte heller länge innan de fick visuell kontakt ”Nå Fredrik, kan du identifiera dem?” frågade ledaren Anledningen till att han frågade Fredrik var at jan hade mist erfarenhet i roten ”Jo det kan jag, tror det är två Fitters” ”Ja det stämmer bra det, jag meddelar att två Fitters flummar runt vid gränsen” De flög fram till de sovjetiska planen lade sig runt och förberedde sig för att eskortera dem till sovjetiskt luftrum. Då började en lampa i Fredriks plan blinka, ackompanjerat av ett hysteriskt tjutande. Hans plan var låst av en radar. ”Vad i helvete nu då!?” sa han högt Svaret fick han när han tittade upp. Ett par tusen meter ovanför såg han två prickar. Prickarna gick in i en brant dykning mot de svenska planen. Snart såg han vad det var. Två MiG 25 Foxbats. Fredrik meddelare vad som hände, bröt kraftigt åt höger och drog på full efterbrännare men det hjälpte inte. Plötsligt ändrades tjutet till en ihållande ton. En robot hade avfyrats mot honom, förmodligen radarstyrd, han bankade ännu kraftigare, g-mätaren visade 5G. Han fällde ett remsmoln samtidigt som han aktiverade sina egna rb28 Skyflash robotar. Den fientliga missilen låste på remsmolnet. Vid det här laget hade de andra Drakarna fattat vad som hände och satte av för att hjälpa Fredrik. Han var nu i rejält trubbel. Han lyckades hamna bakom en av de Sovjetiska maskinerna och fick in några skott med automatkanonen. Ungefär samtidigt hördes några skarpa knallar från bakre delen av planet Planet han skadade togs slutgiltigt omhand av roteledaren, vars ena jaktrobot förintade det fientliga MiG planet. Det andra drog sig därifrån. De hade vunnit striden men det såg illa ut för Fredrik, hans motor hade blivit träffad. Svart rök bolmade ut. ”Hur ser det ut?” frågade han. ”Vänta så skall jag kolla” sa ledaren. ”Ja du det ser inte bra ut, du har halva stabilisatorn borta och det är ett par elaka hål i motorn” ”Okej, det finns en flygplats på Gotland, jag försöker ta mig dit” sa Fredrik. Det var ett under att hans plan fortfarande höll. ”Gör det, Jag flyger till Uppsala, Kapten Stenföljer dig till Gotland.
Recommended Posts
Archived
This topic is now archived and is closed to further replies.