"Det ska vara hårt ???"

[Guest järv]

Det finns ingen anledning att ha idrott i skolan heller. Det är väldigt få personer som ska bli professionella idrottare eller idrottslärare.

Rätt lite som påminner om elitträning i skolidrotten. Rätt lite som påminner om träning (på lite halvproffsig nivå) över huvud taget i skolidrotten.

Alla börjar väl nånstans? Det är fortfarande ett ytterst fåtal som ska bli idrottslärare så idrott i skolan är onödigt.

 

(vill visa på en poäng)

Edited July 24, 2004 by järv

[Rickard N]

Jo men nu skrev väl ändå larsev "hårda fysiska övningar". Det tolkar inte jag som att vara ute och jogga en á två gånger i veckan, eller spela innebandy. Därav min protest mellan skolgymnastik (som skulle kunna vara ett vettigt avbrott för FRA utan att veta hur de tränas) och elitidrott som är något helt annat med träning två till tre gånger per dag. Inte för att jag tränat på den nivån, utan snarare ett eller två steg lägre, men det är fortfarande rätt långt från skolidrott.

Edited July 24, 2004 by Rickard N

[Badboy]

Jag anser att utbildning skall efterlikna verkligheten så långt det är möjligt. I kris och krig är det kärvt, lite sömn, hård ansträngning och ovisshet. Har man inte övat med dessa förutsättningar kommer man inte att lösa sin uppgift när det väl gäller. Detta är fakta.

Idag övas inte detta i den omfattning det skulle kunna, då det inte anses gynna huvudtjänsten. Det anses tydligen bättre att upprätta t ex telesystemet i garagemiljö och få det att funka glockrent, än att upprätta i taskiga fältförhållanden och få det att funka godtagbart.

 

Hårdhet är för mig förmågan att klara sin tjänst under sämsta tänkbara förhållanden, mentalt och fysiskt. Fältvana är grunden, utan den hjälper inga fackkunskaper i världen. Detta måste också övas.

 

All tjänst i försvarsmakten i ofred blir fysiskt jobbig för en som aldrig övat under "krigslika" förhållanden.

 

/Magnus B

[A2Keltainen]

Jag anser att utbildning skall efterlikna verkligheten så långt det är möjligt. I kris och krig är det kärvt, lite sömn, hård ansträngning och ovisshet. Har man inte övat med dessa förutsättningar kommer man inte att lösa sin uppgift när det väl gäller. Detta är fakta.

Idag övas inte detta i den omfattning det skulle kunna, då det inte anses gynna huvudtjänsten. Det anses tydligen bättre att upprätta t ex telesystemet i garagemiljö och få det att funka glockrent, än att upprätta i taskiga fältförhållanden och få det att funka godtagbart.

 

Hårdhet är för mig förmågan att klara sin tjänst under sämsta tänkbara förhållanden, mentalt och fysiskt. Fältvana är grunden, utan den hjälper inga fackkunskaper i världen. Detta måste också övas.

Stambefälet som var utbildare för den pluton som jag var hjälputbildare för vid underofficersskolan var bestämt av åsikten att om han fick bestämma, då skulle beväringarna inte sova en enda natt i kasern, utan de skulle istället tillbringa hela sin beväringstjänst i fält. Då tyckte jag att det i ärlighetens namn inte direkt lät lockande. Nu har jag däremot skådat ljuset och börjat bli betydligt mer positivt inställd till hans idé, då den skulle ge avsevärt mer fältmässigt erfarna och hårda soldater än i dagsläget.

[Foxtrot Lima]

Nu känner jag mig skamset nog tvungen att erkänna att jag inte läst igenom alla inlägg i den här tråden till punkt och pricka, vilket kan innebära att jag skriver något som redan sagts, men jag vill ändå göra ett ödmjukt försök att förmedla min bild av hur jag ser på frågan.

 

Hur definierar man hårt? Ska man springa två mil med en trosspackning på ryggen, eller är det att ha flest fältdygnt i Försvarsmakten under GU? Jag tror att många förväntar sig att det ska vara hårt dels för att de vill känna att de får möjlighet att pressa sig själva till sina yttersta gränser, och dels för att bilden av det militära är ganska stereotyp innan man rycker in.

 

Hur skapar man kårkänsla, kamratskap och stolthet? Jo, genom att låta folk gå igenom prövningar tillsammans och låta dem övervinna sina rädslor och svagheter tillsammans. Men en prövning är ju olika från individ till individ. En vältränad och mentalt tuff person kräver mer motstånd än en fysiskt svag och något vilsen person.

 

Betänk att "hårdhet" kan betyda många olika saker. Det fanns folk som tyckte jag var hård som pendlade 150 mil fågelvägen enkel resa per vecka för att lumpa. Själv tog jag det med en klackspark, och såg istället upp till personer som kunde gå med ut på en strapats för att sedan bryta mitt i för att delta i en orienteringstävling, och sedan dyka upp igen för att slutföra övningen med goda resultat.

 

Jag antar att många funderar kring hur hårt det ska vara för inryckande i och med att man väljer att köra med lättare inryck på diverse förband. För att åter relatera till mina personliga erfarenheter kan jag nämna att mitt inryck var "medel" på skalan i fråga om "jobbighet". Det jobbigaste var den mentala omställningen och det enorma informationsintaget som skedde de första dagarna. Fysiskt sett var dock de första veckorna i värnplikten lugna, ända tills man kom ut på första fältveckan.

 

Första fältveckan var bland det mest krävande jag varit med om. Både fysiskt och mentalt. Befälen hade som filosofi att vi skulle bli lite vassare än övriga KB-avdelningar på förbandet, och valde därför att sätta press på oss redan första tiden i fält. Det man dock måste minnas innan man drar slutsatser är att vi fick en nogrann utbildning innan vi skickades ut i skogen - och att den utbildningen genomfördes under relativt lugna förhållanden.

 

Sett ur ett annat perspektiv kan det vara bra med en "lättare omskakning" i början av värnplikten för att få folk till att inse att allvaret har börjat osv. Någonstans är kanske den gyllene medelvägen den bästa stigen att vandra längs.

 

Däremot ska det alltid ställas krav på värnpliktiga och man ska hela tiden sträva efter att utvecklas som förband, vilket är jobbigt i sig.

 

 

Hälsningar, Foxtrot Lima

[Menige_Charlie]

Många, särskilt dom här inne kanske, har antagligen lekt millitär som liten, jag minns mina tidigare år när man hade en livlig fantasi som skulle få Astrid Lindgren avundssjuk. Jag och mina vänner kunde springa i skogarna varje dag utan problem, där lekte vi att fienden anföll från varje håll och ofta var vi illa ute, allt hängde på dig, skulle mänskligheten vinna trots allt?. Skulle jag, en ensam krigare kunna ta mig igen fiende mark och rädda mina mannar från en säker död?

Kulorna viner runt dig som en svärm ilskna bin endast ute efter ditt blod, hur du än vevar med armarna så blir dom bara fler och fler, hur fort du än springer så flyger dom bara fortare och fortare! Det ser ut som allt hopp är ute!

Fienden luktar seger och börjar ropa höga rop av kall förtärande glädje..

Men vad dom då inte visste var att Jag fortfarande hade magasin kvar. Med en dödlig snabbhet springer jag osynligt genom skogens mörka skugga.. PANG! PANG! PANG! Fienden faller som sländor utan vingar! mer kommer springandes! jag hoppar på stenar jag klättrar i träd! PANG! PANG!! jag jobbar mig igenom det fientliga försvaret.. PANG! en nere PANG! en till PANG! och en till!!... jag smyger mig sedan osynlig fram under all kaos till buren där mina mannar hålls tillfånga, jag skjuter sönder dörren och fritar mina män som tar till vapen och innan fienden vet ordet av så är dom fångar i sina egna burar..

 

Sen brukade vi gå hem och titta på film, alternativt spela något spel..

 

Sen liten har man (många) lekt krig.. Lumpen är bara en något (mycket?) mer verklig variation av denna lek.. Man ville ha en tuff roll i leken, vara där all "action" är..skjuta 400 skott utan att behöva byta magasin.

 

När jag lekte ville jag inte vara kock, fasten dom är en extremt viktig roll i det militära, jag ville inte vara elektrikern, fasten det är han som kanske är erat ända hopp i mörker =)..

Slutligen, Jag tror att man vill ha en sk. hård eller tuff utbildning, för att det var just en sån roll man hade i sina lekar. Nu gäller detta självfallet inte alla, vi är olika..men jag tror att det kunde se ut så här för många.

[dxl]

Att säga som vissa att man inte ska öva i garaget....

Det låter i mina öron lite naivt.

 

Om vi i min utbildning första veckan i skogen skulle fått order att sätta upp en kompanistab...

Då hade vi aldrig någonsin lärt oss det.

Du börjar inte med matteD du börjar med A och sedan går du vidare...

[Fbj972]

Likt ett mantra gapar folk om att allt skall vara "så hårt och kärvt", men hur många uppskattar regn, kyla, trötthet, koma, hallucinationer, hunger när de väl är mitt uppe i det? Inte många...

 

Ett fåtal vill ha det "hårt" p.g.a. att de inte vill löka bort sin värnplikt, men jag är övertygad om att de som gapar mest om "hårdhet" är de som grinar och gnäller mest ute i fält...

 

De lämnar givetvis en helt annan historia till de stackarna som måste lyssna på deras berättelser om det "tuffa livet" i kungens kläder...

[Kimster]

Kanske.. men ingen här vill väll hamna i skarpt läge ?

Varför inte? Alla vill väl göra sitt jobb i ett skarpt läge. Helt säkert är det en av anledningarna till att folk åker på mission till alla världens hörn.

 

Är du hårdare för att du vill stå öga mot öga inför döden ? Är det det vi som har varit på mission ville ?.. vara hårda ?

 

Varför då söka sig nått hårt ? du är hård i kanske 15 månade.. efter 4-5 sen är du inte så himla hård längre..

I princip så förblir alla personer som de alltid har varit eftersom ens personlighet är färdigutvecklad i 11-12 års åldern. Däremot är det säkert många som får ett bättre "psyke" av att göra värnplikten. Vad gäller fysik så kan man nog ganska säkert säga att de som alltid tränat mycket fortsätter med det efter värnplikten och de som alltid varit bekväma av sig börjar förfalla.

 

Tror inte ett dugg på det, där får du gärna peka på källa. Personlighet är mer komlicerat än så.

 

Men har du kanske istället skaffat dig en värnplikt där du lärde dig en massa nyttigt inom alla kategorier det nu kan vara.. de

sitter ofta kvar i det 3-dubbla eller kanske tom aldrig försvinner.

Tvärtom så är väl erfarenheten att om du trycker in "massa" utbildning i en vpl under en kort period så försvinner det lika snabbt. Dessutom är det kunskaper som blir inaktuella snabbt. Riktiga soldatkunskaper däremot har inte förändrat sig så mycket sedan andra världskriget.

 

Att lära sig snabbskytte ? springa 1mil på 45 ? Att det ska vara 1.45kg trotyl på den balken för att den ska gå av ? Inte så stor nytta av det idag kanske, såvida man inte jobbar i branchen.

 

Vad har jag idag ? jag kunde bära tungt som fan för 7 år sen.. vad har jag för nytta av det idag ?´

Tänkte säga; förhoppningsvis blev du en bra soldat. Men du verkar inte ha så höga tankar om dig själv så.. Vill du ha en yrkesutbildning så är inte värnplikten rätt väg. Sök in som yrkesofficer och specialisera dig.

 

Här förstår jag dig inte. Är man en sämre soldat för att man inte klara bära tungt ?

Jag bär kanske inte lika tungt idag, men jag tror nog fan jag är en bättre soldat, än många av de som bär det jag bar för 7år sen, höga tankar om sig själv ? ja jag har rätt bra koll på mig själv idag

Var kommer yrkesutb. in i bilden ? Jag har sagt vad jag ville bli då och varför. Jag behövde inte bli YOFF för att få komma dit då ?

 

 

Jag hatar sånt här quotande..kommer nog inte svara lika utömmande nästa gång.

 

Då järv, ville du göra nått hårt ? Blev du det och vad har det gjort av dig idag ? Vad har du idag som gör dig till nått bättre pga att det var hårt ?

Jag får känslan att du bara försvara din befattning, som om jag hade pratat illa om att hårt är inte så tufft, eftersom du själv hade liknande befattning.

 

/ tillägg: Gå inte in på VAD hårdhet är nu, den diskussionen är inte intressant i min tråd. Jag vill få fram VARFÖR man väljer att leva ett "hårt" liv ett tag. ATt det är hårt i krig vet väll de flesta utan att varit med om det, men det är inte det är frågan. Här är det svenska 16-17 åringar som väljer att det ska vara hårt.. jag tror inte de väljer det pga att det är ju hårt i kriget, så klarsynta är man nog inte vid den åldern. FBJ972 och Menige Charlie säger saker som jag är en stor sanning.

Edited July 25, 2004 by Kimster

[Badboy]

/ tillägg: Gå inte in på VAD hårdhet är nu, den diskussionen är inte intressant i min tråd. Jag vill få fram VARFÖR man väljer att leva ett "hårt" liv ett tag.

Ok, ställer du frågan så så svarar jag media.

 

Utan krusiduller, tveksamheter eller reservationer.

 

/Magnus B

[Badboy]

Att säga som vissa att man inte ska öva i garaget....

Det låter i mina öron lite naivt.

Tar åt mig av "vissa" och svarar därför..

 

Det anses tydligen bättre att upprätta t ex telesystemet i garagemiljö och få det att funka glockrent, än att upprätta i taskiga fältförhållanden och få det att funka godtagbart.

 

Hur får du detta till att bli:

Om vi i min utbildning första veckan i skogen skulle fått order att sätta upp en kompanistab...

Då hade vi aldrig någonsin lärt oss det.

Du börjar inte med matte D du börjar med A och sedan går du vidare...

Jag menar att man inte skall nöja sig med förmågan som uppnås på garageplan, på samma sätt som man inte nöjer sig med matte A om det i samhället sedan krävs matte D..

 

/Magnus B

[dxl]

Vill bara passa på att nämna att det är jobbigare att få igång en kompanistab om man är på en asfaltsplan en om man är i skogen. :P

 

Och jag undrar i sådana fall var du har fått

Det anses tydligen bättre att upprätta t ex telesystemet i garagemiljö och få det att funka glockrent, än att upprätta i taskiga fältförhållanden och få det att funka godtagbart.

ifrån om jag nu tolkar dig fel.

[LYNX]

Jag förstår vad du syftar på Kimster. Anledningen till att många killar

söker till jägare är just för att tjänsten "klassas" som tuff, det får killarna

att känna sig "tuffa", om inte den drivkraften ( bekräftelsebehovet ) fanns

skulle vi inte ha många frivilliga som söker jägartjänst. Självklart finns det

mer anledningar, som att uträtta något utöver det vanliga.

 

Jag hycklar inte med att jag "blev" FBJ för att jag tyckte det verkade

glamoröst och coolt. Rätt snart försvann dessa känslor för att bytas ut

mot stolthet, det var anledningen till att jag fullföljde utb.

 

Synen/fördomarna jag hade vid mönstringen skiljer sig rejält ifrån mina

åsikter jag har idag, 18 åriga LYNX hade ett större behov av att få

bekräftelse än 35 gubbåriga LYNX idag. Jag vågar generalisera och påstå

att de flesta jägarsoldaterna får en ödmjukare syn på sin tjänst när de

väl rycker in.

Edited July 25, 2004 by LYNX

[A2Keltainen]

Likt ett mantra gapar folk om att allt skall vara "så hårt och kärvt", men hur många uppskattar regn, kyla, trötthet, koma, hallucinationer, hunger när de väl är mitt uppe i det? Inte många...

Målet är i mina ögon att vänja soldaterna vid fältliv tills det inte längre är ett lika stort hinder/problem som det är för soldaterna när de precis ryckt in. Man kan diskutera exakt hur fältvana soldaterna behöver bli, men jag anser att målet ska vara att fältlivet är ens "vän" i krig, på samma sätt som vintern är en "vän" i krig för de som är kunniga i vinterkrigföring. Detta medför att så mycket tid som möjligt bör spenderas ute i fält, även om detta till en början uppfattas som väldigt obekvämt av soldaterna. Man kan här se att just det faktumet att fältlivet uppfattas som obekvämt av soldaterna är det starkaste argumentet för att de ska tillbringa mer tid i fält.

[Livhusaren]

Kimster

 

Min polare säger samma sak som du har sagt och han låg på Vestra-Nierke skvadron 98-99 som grg:skytt och han tyckte det inte var något speciellt ..

 

Han ville ha hårdare där hans kropp/huvud fick sättas mer på prov..

han hade viljat nu i efter han kanske FJS/I22 som fanns då tills 2000.

[Badboy]

Och jag undrar i sådana fall var du har fått

Det anses tydligen bättre att upprätta t ex telesystemet i garagemiljö och få det att funka glockrent, än att upprätta i taskiga fältförhållanden och få det att funka godtagbart.

ifrån om jag nu tolkar dig fel.

Situationen jag beskriver har jag upplevt och innebär precis som jag skriver att man ofta nöjer sig med att det går bra på garageplan eller någon närliggande gräsäng. Man fortsätter inte att öva i de förhållanden som sannolikt skulle föreligga vid skarp tjänst i ofred. Det anser jag vara fel sätt att tänka.

Jag har aldrig sagt att man ska strunta i garageutbildningen.

 

För att förtydliga mitt påstående så vi slipper diskutera det igen så kommer här den långa versionen:

Det anses tydligen bättre att upprätta t ex telesystemet i garagemiljö och få det att funka glockrent, än att sen fortsätta ut i terränglådan, upprätta i taskiga fältförhållanden och få det att funka godtagbart, vilket är det som egentligen ger bäst värdemätare av den kunskap som soldaterna tillägnat sig.

 

/Magnus B

[The Swede]

Kanske.. men ingen här vill väll hamna i skarpt läge ?

Varför inte? Alla vill väl göra sitt jobb i ett skarpt läge. Helt säkert är det en av anledningarna till att folk åker på mission till alla världens hörn.

Been there, done that, didn't like it.

 

Förvisso fanns det med i ekvationen när rekryteringsbrevet till BA01 damp ner i brevlådan, nu har jag chansen att testa min tjänst som pansarskyttegruppchef skarpt.

 

Det jag tänkte på då var dock inte att jag skulle få hamna i strid, bli beskjuten, skjuta tillbaka utan snarare att få testa tjänsten under längre tid i en skarp situation.

 

Att vilja "testa sin tjänst skarpt" tror jag bara gäller för dom som inte varit i strid motsv.

När man väl är där finns det absolut inget ballt eller glamoröst över det hela.

 

The Swede

[EMK]

Givetvis skall man föröva på kasern, det har väl alla gjort men det är inte riktigt samma sak att sätta upp en dipolantenn till Ra 195 klockan 2 en vinternatt med 80 meters längd på antennen i fiendeland och det är djupsnö och jävligt och man vet att där ute hägrar hela jädra strv kompaniet och bara väntar på anfallsorder - kontra till att öva på kasern och skrika "lob i luften" samtidigt som man asgarvar då man inser vilken dålig knut man gjorde.

 

Sen har vi det där med hårdheten som tråden igentligen handlade om.

 

Jag kan hålla med Kimster i det han säger att "jag kan inte bära lika tungt idag" etc etc...

Det kan inte jag heller och framförallt så är jag bra mycket latare idag än vad jag var för 9-10 år sedan. Men det har ju lite med mina värderingar att göra också. Visst var det ballt ett tag att ligga under ensamma vargen men då det regnade och allt var blött på morgonen när man vaknade för 4 dagen i följd så är det inte lika kul längre. Och visst var det ganska coolers när man smög på varandra i GN1:or fastmonterade men idag värdesätter jag hellre en natts sömn istället.

 

Sen håller jag också med Badboy i det han säger när han syftar på Media som en stor reklampelare för "hårdheten" i försvaret. Jag är övertygad om att dagens ungdomar som är intresserade av försvaret och vill göra lumpen gör samma sak som jag gjorde i deras ålder dvs kollade på filmer som BlackHawkdown, plutonen, fullmetal jacket etc etc och kommenterade felaktiga magasinbyten och konstig framryckningsteknik

 

Är man MIP/MÖP så är man. Det är inget större fel i det tycker jag så länge man är ödmjuk inför uppgiften när man väl står där.

Även om man sett "Heat" 300 ggr så kan man kanske inte ansatsvis/växelvis tillbakaryckning bättre än de som övat det skarpt 4 ggr i terrängen.

 

Jag gjorde min jägartjänst mycket tack vare att jag hade kamrater som skulle på samma tjänst och som ville jag skulle söka samma sak och eftersom jag fick välja vart jag ville så valde jag det. Men det var ganska olikt det man hade föreställt sig. Igentligen så skulle jag kunnat tänka mig en pansartjänst och så här i efterhand ångrar jag inte att jag gjorde jäger men det hade nog kanske varit roligare med pansar.

 

Sen är det alltid så att alla har ju haft det hårt på sin utbildning, det vet ju alla. Men jag kan hålla med Fbj972 att det är bättre att visa sin förmåga i fält istället för standup komedi innan övningen startar. Man visar vilken soldat man är ute i skogen inte inne på kasern. Det man kan i skogen det räknas Men vissa kan ju aldrig vara tysta utan måste hela tiden visa sig bättre och tuffare än andra men så kommer det alltid vara. Det är bara att gilla läget... B)

 

Slutligen

 

Järv: Alla vill väl göra sitt jobb i ett skarpt läge. Helt säkert är det en av anledningarna till att folk åker på mission till alla världens hörn

 

Den som vill hamna i en skarp stridssituation måste vara lite av en galning. Givetvis skall man vara inställd på att det kan hända en dag, det är jag också men inte faan vill jag hamna där. Det är därför jag övar och har ett visst förhållningssätt men får jag välja skulle jag aldrig hamna där. Men valet är ju inte mitt B)

Man skall inte snacka om att vilja vara i strid om man inte dragit skarpa vapen mot andra människor.....

[Jarl]

Jag vill få fram VARFÖR man väljer att leva ett "hårt" liv ett tag.

En av anledningarna till att jag sökte jägartjänst vid mönstringen var att jag ser mig själv som en bekväm bortskämmd snorunge som levt torrt och gott i hela mitt liv. Efter (citerar fbj972) regn, kyla, trötthet, koma, hallucinationer och hunger så hoppas jag att jag lärt mig uppskatta lite de bekvämligheter vi har idag, och inte grina om micron råkat pajja, eller om morsan ber mig hämta mjölk ect. ;)

[Guest Elstot]

Det här är roligt.  En som inte har gjort värnplikten talar om för en annan som inte gjort värnplikten hur det ligger till och vice versa.

 

Jag talade inte om för honom om hur det är i lumpen, jag talade om för honom hur jag vill att det skall vara och mina förhoppningar

 

Sen vill jag bara vara tuffast av alla, så enkelt är det. För är det häftigt helt enkelt B)

[JTS]

En som har tvingats in i en tjänst vill ju bara bli klar med den. Han gör vad som krävs, inget mer. En som är motiverad, vill göra jägartjäns, ser givetvis till att försöka lära sig något. Så är i alla fall min förhoppning

För det första så är dom som gör lumpen mot sin vilja i stor minoritet när de rycker in.

 

För det andra så är de i ÄNNU större minoritet när de har legat inne nån månad.

 

Sen är det intressant att du delar med dig av hur en soldat som har "tvingats in" agerar. Har du träffat många i tjänsten?

 

 

 

Du vill vara tuffast av alla.

Är jägarna verkligen tuffast? Vem är tuffast? Vad är tufft för dig? Att gå långt? Att ha många vapen? Att kunna simma långt med utrustning? Att hoppa fallskärm på natten? Att spränga stora laddningar? Att skjuta långt och träffa?

 

Definiera tuffast.

/ - Nej! avbryt .. fel!! jag vill inte ha den diskussionen här, ignorera! / Kimster

Edited July 25, 2004 by Kimster

[Guest Elstot]

Kimster: Vad vill du att vi ska diskutera då? Vi diskuterar ju tuffhet som en del av grunddiskussionen om varför man vill göra tuffa tjänster?

[Vinter]

Själva grundtanken med diciplinen och den psykiska pressen är ju "hårt i fredstid, lättare vid krig" Man skulle förbereda soldater för det som komma skulle. I vissa amerikanska förband har man släppt på diciplinen och gjort saker lättare för soldater, och det har visat sig katastrofalt när det blev allvar av.

 

Dåligt diciplinerade soldater underhöll inte till sin utrustning tillräckligt, gjorde ofta fel och över reagerade mycket ofta. Likadant var det när ryssarna gick in i tjetjenien. Så det kan kanske vara förklaringen till den inställningen. Den inställningen brukar mattas av efter krig, och jag kan tänka mig att sveriges nuvarande system har en viss inverkan på soldater i allmänhet.

 

Om det nu finns bätter sätt att göra det på kan ju diskuteras, och troligtvis finns det bra alternativ.

 

edit:Stavar som en kratta ibland.

Edited July 25, 2004 by Vinter

[Menige_Charlie]

Jag funderade lite ytterligare på detta ämne.. kan det kanske ha med media att göra.. då menar jag alla filmer man ser på tv och bio. T.ex Rambo filmerna, där har vi en liten del i varför man vill ha en hård tjänts..för en sån hade antagligen rambo =).. nu menar jag inte att John Rambo skulle vara en verkligthetstrogen soldat, men vilken film hjälte är det..

Nåja åter till ämnet.. Man har nog fått lite av en "Rambo" i sig skulle jag tro, och skulle rambo nöja sig med vilken utbildning som helst?

 

Kan det ligga nåt i detta tror ni?

[Guest järv]

Är du hårdare för att du vill stå öga mot öga inför döden ? Är det det vi som har varit på mission ville ?.. vara hårda ?

Tror många åker på mission för att de trivs med soldatlivet och för att de vill ha lite äventyr. Siktar man på att hamna i skarpa lägen så vill åtminstone jag helst ha med mig personer som på alla möjliga sätt har en bra bakgrund.

 

Tror inte ett dugg på det, där får du gärna peka på källa. Personlighet är mer komlicerat än så.

Beror i och för sig på hur man definierar personlighet. Men om du vill gå tillbaka till en punkt där du kan säga att du kan känna igen dig som den person du är idag så är det i 11-12 års ålder. En kritisk prepubertal ålder där många egenskaper "sätter" sig. T ex så är det fram till den åldern som du kan träna upp balansen - efter det så blir mycket svårare. Samma sak med språkinlärning, efter en viss ålder så tappar man den förmåga som små barn har för språkinlärning. Jag har inte tänkt lämna in någon uppsats i ämnet så källan blir helt enkelt min moster tillika psykolog.

 

Att lära sig snabbskytte ? springa 1mil på 45 ? Att det ska vara 1.45kg trotyl på den balken för att den ska gå av ? Inte så stor nytta av det idag kanske, såvida man inte jobbar i branchen.

Soldategenskaperna är grunden och det är de som betonas på j-förband. Att att lära sig ta hand om sig själv och sin grupp under svåra förhållanden, sin befattning, mycket övande på grupps strid, sammanstöt, eldöverfall, mineldöverfall etc. är vad en soldat hinner med att behärska under 10 månader. På 15 månader så lär man sig det ännu en bit grundligare.

 

Här förstår jag dig inte. Är man en sämre soldat för att man inte klara bära tungt ?

Förhoppningsvis har du fått en bättre grundläggande utbildning att stå på än många andra. Men om du säger något annat så får jag tro dig på den punkten.

 

Var kommer yrkesutb. in i bilden ? Jag har sagt vad jag ville bli då och varför. Jag behövde inte bli YOFF för att få komma dit då ?

Vad jag menar är att om man verkligen är genuint intresserad av något så har man möjlighet att specialisera sig.

 

Då järv, ville du göra nått hårt ? Blev du det och vad har det gjort av dig idag ? Vad har du idag som gör dig till nått bättre pga att det var hårt ?

Jag får känslan att du bara försvara din befattning, som om jag hade pratat illa om att hårt är inte så tufft, eftersom du själv hade liknande befattning.

Försvara din befattning/förband får du göra själv - om du vill. Jag tycker bara det är trist med någon som man tycker borde ha förstått vissa sammanhang men tydligen inte har gjort det.

 

Fanns flera anledningar att jag sökte mig dit jag gjorde. En av grundanledningarna var att jag alltid försöker vara ambitiös och trivs även att umgås med andra som har samma inställning. Idag så kan jag inte vara vagnschef på Strv 122, jag kan inte sätta upp krigsbro 5, jag kan inte heller framföra en Stridsbåt 90. Men förhoppnigsvis så är jag åtminstone en hyfsad soldat. Dessutom fick jag ju uppleva saker som kanske inte är så vanliga annars; höstfjällvandring och bestigning av Kebne i vårsolen känns bättre än att ligga på något skjutfält. ;)

 

Edit: hade jag fått göra om gu så hade jag antagligen sökt mig till en tjänst om vagnschef på Strv 122.

 

Edit 2: Ett citat som inte helt relevant men inte heller helt irrelevant:

 

"We choose to go to the moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard."

-John F Kennedy

Edited July 25, 2004 by järv

[Kimster]

Vi pratar om VARFÖR, jag har skrivit det flera gånger i tråden. Finns ingen här inne som kan tala om vad som är HÅRT/TUFFT för alla. Det vet du säkert själv också Det är så pass olika från person till person, och vi har haft det pratet upp förut, baskertrådar o annat skit t.ex

 

Många som läser detta kanske inte vet vad hårt är ? Det ser hårt ut på TV. Varför väljer dom sen att leva det hårda livet ? För att det såg coolt ut coolt ? För att få bekräftelse ? för att få respekt ?

 

Behövs inte definieras nånting. Hårt är hårt bara, upp till var o en att bedömma var han eller hon tycker är hårt, men du behöver inte berätta det i denna tråden.

 

Jag kan väll tala om nu så här iefterhand att vi är inte ute efter att komma överens eller komma på ett gemensamt svart. Jag vill bara få upp debatten, få er att vädra era åsikter, så att andra som är mindre insatta kan få en lite inblick i hur verkligheten ser ut. Jag läser på forumet om så mycket frågor om det hårda och det tuffa, och istället för att svara på samma fråga 1000 gånger, så drar jag upp detta. Sen får var o en bilda sig egna uppfattningar, vem vet vi kanske lyckas få några lite mer upplysta och hjälpa dem i sitt senare val, samt att vi fyller forumet med seriös debatt istället för svammel.

[Tomale]

Det finns ett talesätt som säger

Train hard Fight easy..

själv så har jag ingen erfarenhet av detta men jag tror att någon "sanning" ligger i påståendet. Krig måste vara ett helvete och att träna hårt kan vara ett sätt att vara förbered...

[Kimster]

Är det därför man söker till något hårt ? för att vara förbered på kriget ? Det tror iaf inte jag att majoriteten av de som mönstrar och säger de vill göra nått hårt gör. Har jag fel ?

[Guest järv]

Been there, done that, didn't like it.

 

Förvisso fanns det med i ekvationen när rekryteringsbrevet till BA01 damp ner i brevlådan, nu har jag chansen att testa min tjänst som pansarskyttegruppchef skarpt.

 

Det jag tänkte på då var dock inte att jag skulle få hamna i strid, bli beskjuten, skjuta tillbaka utan snarare att få testa tjänsten under längre tid i en skarp situation.

 

Att vilja "testa sin tjänst skarpt" tror jag bara gäller för dom som inte varit i strid motsv.

När man väl är där finns det absolut inget ballt eller glamoröst över det hela.

 

The Swede

 

en som vill hamna i en skarp stridssituation måste vara lite av en galning. Givetvis skall man vara inställd på att det kan hända en dag, det är jag också men inte faan vill jag hamna där. Det är därför jag övar och har ett visst förhållningssätt men får jag välja skulle jag aldrig hamna där. Men valet är ju inte mitt

Man skall inte snacka om att vilja vara i strid om man inte dragit skarpa vapen mot andra människor.....

Jag har inte heller någon större förkärlek för att aktivt riskera livet eller rent allmänt leva ett spartanskt (vilket är ett väldigt bra ord förresten) liv. Det är därför jag i första hand har valt ett på alla sätt bekvämt civilt liv.

 

Vad gäller skarpa situationer så tycker jag att polisyrket är en bra jämförelse. Poliser åker ut och jobbar (beväpnade) i skarpa lägen varje dag. Inte för att de vill skjuta på andra människor eller för att de vill att andra ska skjuta på dem. Utan för att det är deras jobb och för att de trivs med det. Visst, vissa poliser skulle säkert lägga all tid på skolor och övningsfält om de kunde. Men de flesta vill nog vara ute i verkligheten och göra just sitt jobb.

 

Med all respekt för The Swede som faktiskt varit nere i verkligheten.

[brunk.dunk]

I mångt och mycket antar jag att många ungdomar söker en "hård" befattning mer för att söka bekräftelse, än att testa sina gränser. Livet fram till artonårsåldern är relativt lätt (för de allra flesta, där inte sagt att vissa har haft det hårt) och problemfri. För första gången kommer många ungdomar nu i kontakt med ett system där mycket är svart och vitt och där inslaget av strukturer är fastare än vad de någonson har varit i kontakt med vilket jag tror gör att man söker sig till den tjänsten där man vet att man springer längst, bär tyngst osv. Så långt sträcker sig de flesta ungdomars näsa. Kommer de in på en jägarbefattning så har de fått en bekräftelse och det är den bekräftelsen som de så oerhört gärna vill ha.

 

Grundskola och gymnasium och betygssystemen där kan antaglien inte mätas med den känsla av uppskattning och utvaldhet som en mönstrande til ett jägarförband eller dylikt känner.

 

Själv ville jag förstås också bli fallskärmsjägare när jag mönstrade men jag tog min preliminära befattning som amfpb som fullkomligt adekvat. Men jag skickade in speciell ansökan till TolkS också och att bli antagen där är något som jag i alla fall värderar högre än en plats i ett jägarförband. För mig är det den ultimata utmaningen och jag antar att jag inte behöver lägga ner särskilt mycket själ för att den tjänsten ska bli "hård och utmanande" för mig.

 

Visserligen är det möjligen så att en vinröd basker imponerar mer på tjejerna (som också är så viktiga i den här åldern) än en flygvapenmössa men jag hoppas att jag också får min belöning senare i livet. Den som lever får se.