"Det ska vara hårt ???"

[Kimster]

Nu vill jag höra eran syn på VARFÖR ens värnplikt ska vara så jävla hård.

 

Varför är det så himla "tufft" med en "hård" utbildning.

Varför klagar folk om det blir för soft, för mjukt, för mesigt

Vad är det som driver en att komma in på en så hård utbildning som möjligt, utan att bry sig om VAD är det man egentligen utbildas till.

Alla bryr sig inte om "hårdheten" jag vet, men en jevla massa gör det, av nån anledning.

 

Jag vet om det dära med att man vill testa sig själv, men jag tror det är bara halva sanningen. För det finns så mycket annat som är tom hårdare där ute än en vpl.

 

Berätta nu varför alla konstant frågar "hur hårt var det ?" "vilken utb. är hårdast"

vad spelar det för roll ? Är det bara för att impa på polarna ??

[MastY]

Jag är en av de som du nämner i din test och jag har faktiskt inget konkret svar på din fråga. Har bara untan vidare frågeställning till mig själv ansett att det ska vara hårt. Jag antar att jag resonerat som så att det ska vara hårt för att man ska vara vara mentalt förberedd för en evetuell skarp situation kräver styrka och mental uthållighel. Men du har rätt, i sådana fall är det det ju kunskap och inte bara råstyrka som behövs. Så varför jag tycker som jag tycker jag jag inte direkt svara på, kan bara inte, hur mycket jag än försöker, komma ifrån varför jag tycker att värnplikten ska vara hård.

[Guest järv]

"Be all you can be."

 

För många är lumpen helt enkelt en värdemätare och prestationsmätare.

 

Edit: Kimster, det är inte så att du tagit en stänkare ikväll. ;) Inget illa ment tycker bara det här inlägget skiljer sig en del från dina övriga.

 

-svar nej /Kimster

Edited July 24, 2004 by Kimster

[dxl]

Hårdhet är inte lika med fysisk styrka.

Varken för en jägare eller musiksoldat.

Allt sitter i huvudet.

 

Är det på riktigt så är det fanimej de på sjukvårdskompanierna som har det kämpigast.

 

Men detta är vad jag anser.

[JTS]

Är det på riktigt så är det fanimej de på sjukvårdskompanierna som har det kämpigast.

Är det på riktigt så har nog dom som ser till att det är kämpigt för sjvpersonalen det ännu kämpigare själva.

[Kimster]

Kanske, det finns många förband som kanske är hårda på sitt sätt, men jag pratar om det hårdheten en 15-17åring menar, alltså de som inte har en aning hur verkligheten funkar i vpl än.

 

Är det så enkelt att man bara vill vara tuff inför sig själv, men oxå över sina kompisar ? Vill man bevisa nått mer utöver att man klarar av det och kan vara stolt över det ?

 

Kärnfrågan, varför MÅSTE det vara en hård utbildning ?

[dxl]

Tror krigsfilmer är en av orsakerna.

Kommer ihåg att vi hade en prao som var med oss ett tag i lumpen.

Minns att i "dagboken" han skrev så skrev han något i stil med

 

"det roligaste med tiden här har varit att få se att det militära inte bara är att springa runt i skogen och skjuta"

 

Har man bara sett Blackhawkdown, Plutonen, Fullmetaljacket, Bandofbrothers medmera då har man endå en bild av det miltära som är "skytte/jägare"

Att större delen av en krigsmakt är underhåll/försörjning vet man ju inte därför känns det kanske som att om man inte får en stridande befattning så gör man inte lumpen som soldat.

[Tysta Ville]

dxl har nog delvis rätt angående filmer. Sedan har man ju (åtminstone fick jag det) fått höra otaliga berättelser om hur jäkla tufft och hårt folk som man annars ser upp till har haft det i lumpen. En del av detta är säkert överdrivet med tanke på mina egna upplevelser inom FM, men det sätter sig nog hos en när man är yngre. Tyvärr hänger det kvar väldigt länge hos vissa som även efter lumpen känner oerhört behov av att markera hur häftiga de är och vilken tuff lump de gjort. Jag har stött på ett par sådana inom hemvärnet men de brukar bli genomskådade och ibland utskrattade. Vi är nog rätt ohäftiga de flesta av oss. Normallumpare!

[Fu Gson]

Absolut hänger mkt ihop med att det ska vara tufft, hårt, jobbigt. Dels så ger det ju en själv en känsla av jag-klarade-det. Dels så är det ju en del i ens utveckling att testa och spränga gränser, gränser som man själv satt upp och gränser som andra satt upp. Man vill mäta sig med brorsan, farsan, polarna, polarnas brorsor och så vidare och i denna mätning så är hårdheten och tuffheten det som oftast gäller tror jag, inte vad man har lärt sig och hur mkt man kommer ihåg.

[Raffsec]

Jag tror man vill bevis för sig själv eller någon annan att man har vad det krävs tror det är samma drivkraft som får folk att åka vasan, springa maran, simma vansbrosimmet eller för den delen klättra upp för Kebnekaise eller Everest.

Sen så är det säkert en del som tror att det är som på film bara massa panga.

 

[The Swede]

För mig har det aldrig funnits med i ekvationen att det skulle vara så hårt som möjligt.

Jag ville till pansar och till pansar kom jag.

Nu var det förvisso ingen löktjänst jag hamnade på men "hårdhetsfaktorn" hade aldrig någon inverkan på mitt val.

 

The Swede

*Pansarskytte och stolt*

[Stefan F]

Jag tror jag har en del av lösningen:

 

På "vår" tid gjorde alla värnplikten. Antingen det eller gå i fängelse utan att passera gå. Då var det ingen direkt högstatus att göra värnplikten, just eftersom alla gjorde den.

Det här med hårdheten kom, tror jag, efter att man gjort värnplikten. När man satt och bytte lumparhistorier. "Jasså, gjorde ni så. Då ska du få höra här...bla-bla-bla".

Alltså att "hårdheten" låg i upplevelser man haft, och inte tjänsten man kom/sökte till (man fick 3 val, ta nåt av dom eller mönstringsförättaren valde åt dig).

 

Nu för tiden så är det väl nästan bara folk som *verkligen vill* göra värnplikten som gör lumpen. Andelen villiga är alltså högre. Och är du villig så söker du ju inte malajtjänst, eller hur. Och däri tror jag orsaken ligger att man vill att just ens egen tjänst ska vara den "hårdaste".

 

Om vi skulle diskuterat det här under 70- och 80-talet så var det ibland högre status att *slippa* göra värnplikten. Eftersom det var ett tvång hade många en instinktiv motvilja. Den tror inte jag finns idag på ett mönstringskontor, i alla fall är den mycket mindre.

 

 

Ute och cyklar? Vet ej. Kanske nån mer i min ålder har liknande teori? Eller helt kullkasta mina djupa tankar.

 

EDIT: Thord är i samma ålder som jag. Jag sökte inte enligt den tjänst jag ville ha, utan efter geografi. Hade att välja på: 1, Lastbilschafför i Boden. 2, Sjukvårdare i Linköping. 3, Signalist i Vaxholm.

Hmmm, jag bor i Stockholm, vaaaad ska jag välja? :P

Edited July 24, 2004 by stefanf

[A2Keltainen]

Spekulation: I filmerna så utgörs de "hårda hjältarnas" verksamhet oftast av "roliga" och "häftiga" saker som att smyga omkring med ljusförstärkare, springa omkring iförd bekväma och "coola" kläder och materiel, spränga, skjuta, rappelera, bedriva handgemäng och andra "actionfilmsverksamheter". Jag tror att en del ungdomar får för sig att det är så verkligheten ser ut för jägarförband och liknande, och därför missar de mindre roliga och glamorösa sakerna som att släpa på en väldigt tung ryggsäck i ösregn när ens fötter är helt trasiga, ens axlar riktigt ömma och man är frusen, hungrig, stressad och trött. Det är inte heller så ofta man ser hjältar i filmer bygga en jordkoja, ligga och stirra på en öde väg i tre veckor och bajsa i plastpåsar under tiden. Man brukar inte heller se hjältar utöva det långvariga och tråkiga allmäna väntande som är karakteristiskt för större övningar och skarp verksamhet. Hårdhet blir därför i många fall ett närmast mytologiskt begrepp för ungdomar som inte ryckt in. "Jag vill ha en hård tjänst" blir då närmast ett uttryck för att man vill ha en tjänst som liknar en blandning av actionfilmer, civila löprundor och gympass.

 

Jag tror även att en del söker till de "hårdare" tjänsterna därför att de vill testa sig själva och se hur mycket "stryk och skit" de kan ta. Detta är inte så annorlunda från folk som exempelvis springer ett Maratonlopp för att se om de klarar av det. Jag tror även att en del söker sig till de "hårdare" tjänsterna därför att de tror att gemenskapen är bättre och genomsnittssoldaten betydligt mer motiverad i dessa förband än på andra ställen. Allt annat givet lika, så vill åtminstone jag hellre göra min beväringstjänst tillsammans med 30 motiverade personer med liknande militärt intresse som jag, än med 10 motiverade och 20 omotiverade personer varav de sistnämda är totalt intresserade av tjänsten. Sedan så ska man nog inte heller glömma stolthetsfaktorn och skrytfaktorn;

 

AA: "Har du gjort lumpen?"

BB: "Jepp, jag var X-jägare?"

AA: "Ahhh, X-jägare!? Är inte det väldigt hårt?" (Har egentligen noll på vad tjänsten faktiskt innebär, men är däremot bekant med vissa av myterna.)

BB: "Ja, det var riktigt hårt..." (Växer genast och blir mer intressant i sina och de andras ögon.)

 

Om vi nu istället ser till det som jag klassar som riktig militär hårdhet, så ingår där för alla soldater en förmåga att uthärda tråkighet, rädsla, köld, hunger, stress och trötthet i krig på ett bra sätt. För främst jägar-, spanings- och lättare infanteriförband så tillkommer även en förmåga att uthärda den fysiskt tunga aspekten av verksamheten, då det faktiskt i åtminstone mina ögon krävs en viss psykisk och fysisk hårdhet för att exempelvis släpa på tidigare nämnda väldigt tunga ryggsäck i svår obanad terräng. Jag har svårt att se hur dessa aspekter på hårdhet skulle stå i något motsatsförhållande till mer formell kompetens, som exempelvis skicklighet i orientering, skjutning, fältarbeten, taktik eller eldledning. Jag kan däremot se hur dessa aspekter på hårdhet ger soldater som faktiskt klarar av kriget på ett bättre sätt än motsvarande soldater som inte har samma hårdhet. Hårdhet handlar alltså i mina ögon betydligt mer om att lära sig hantera krigets fältmässiga verklighet än om någon kasernbaserad teaterverksamhet i stil med "Full Metal Jacket".

 

Jag håller med Kimster om att en del verkar fokusera mer på utbildningens beryktade "hårdhet" istället för vad som faktiskt lärs ut. Om jag i dagsläget skulle göra om min beväringstjänst så skulle jag vilja ha en tjänst som är "hård", fast då enligt min egna definition ovan, men jag skulle även vilja ha en tjänst som är intellektuellt stimulerande genom att den exempelvis är varierad och låter mig ta egna initiativ. Hur hårt det än må vara att släpa på en tung ryggsäck under långa perioder, så vill jag även ha ut något mer av tjänsten än att bli bra på att just släpa på en tung ryggsäck under långa perioder, även om det släpandet också har sin givna poäng genom att det härdar mig psykiskt och fysiskt och låter mig känna mina gränser. Om vi exempelvis ser till infanteriet, så får vanligtvis alla soldater lära sig att fungera som skyttesoldater. Istället för att då fortsätta och nöta/finslipa på denna förmåga som de rena skyttesoldaterna gör, så tycker jag att det är betydligt roligare att dessutom lära sig något nytt, som exempelvis kvalificerad sjukvård, eldledning, pansarvärn eller fältarbeten. Om man sedan har en chefstjänst så tillför detta ytterligare något positivt i mina ögon.

[Snabeldraken]

Jag hade en väldigt lätt tjänst fysiskt sett, vi hade aldrig kvällstjänst och fick sovmorgon om vi inte hade nåt att göra på morgonen men vi var ändå ute på kvällarna med ryggsäck och stridsväst och marshtränade eller var på gymet därför att vi ville göra bra ifrån oss helt enkelt, dels för att få bra betyg, dels för att bevisa något för sig själv och dels för att vara mycket bättre än dom andra kompanierna på slutövningen =)

[Guest Elstot]

Jag har alltid velat bli jägare, och nu ska jag bli det (i januari). Jag söker mycket av utmaningen i den hårda tjänsten. Kul att se hur mycket man klarar av lixom.

 

Sen är det också en psykisk del. Om jag skulle överleva skulle jag ju antagligen ha kommit fram till att jag klarar av mer än jag trodde (bättre självförtroende). Dessutom är livet en tävling, och man jämför ju sig hela tiden med andra. Även vem som hade värst värnplikt

 

Tredje saken jag kan komma på är att jag har funderat på att bli officer efter lumpen. Roligare att jobba med motiverade värnpliktiga (som på jägarna) än folk som har blivit intvingade på diverse tjänster.

[Ignis nitidus]

Roligare att jobba med motiverade värnpliktiga (som på jägarna) än folk som har blivit intvingade på diverse tjänster.

Men är det verkligen roligare att vara med jägarna?

Om alla (jag generaliserar för att få fram min poäng) är "tuffingar" som vill ha en

tuff tjänst så kanske de fokuserar mer på sig själva och sin image än på gruppen

och alla andra.

 

Jag kan medge att jägare kanske är mer motiverade än andra vpl.,

men motiverade till vad?

 

Inget ont om jägare men ni fattar min poäng...

[A2Keltainen]

Roligare att jobba med motiverade värnpliktiga (som på jägarna) än folk som har blivit intvingade på diverse tjänster.

Men är det verkligen roligare att vara med jägarna?

Det beror väl på vad man tycker är roligt. Tycker man att det är väldigt tråkigt att vara i skogen och bära på tung utrustning så kanske man inte tycker att det så roligt "att vara med jägarna".

[Guest järv]

Roligare att jobba med motiverade värnpliktiga (som på jägarna) än folk som har blivit intvingade på diverse tjänster.

Men är det verkligen roligare att vara med jägarna?

Om alla (jag generaliserar för att få fram min poäng) är "tuffingar" som vill ha en

tuff tjänst så kanske de fokuserar mer på sig själva och sin image än på gruppen

och alla andra.

 

Jag kan medge att jägare kanske är mer motiverade än andra vpl.,

men motiverade till vad?

 

Inget ont om jägare men ni fattar min poäng...

Ibland så ska man inte tro så mycket.. Frågar du en officer varför han jobbar på ett j-förband så får du nog ofta svaret duktiga kollegor/duktiga värnpliktiga. Sanningen är väl att människor ofta söker sig till likasinnade.

[Noname]

Kimster:

Kan du inte du ge ditt svar på frågan? Du tillhör ju det omnämda klienteliet som sökte dig till en "hård" och "tuff" utbildning när du var sisådär 17-18 år. Varför?

Enlighten us!

[SG OLSSON]

Sen kommer ju frågan, är hårdhet bara fysisk?

 

Sjukvård, specialister, tolkskolan, fra osv är definitivt utbildningar som kräver duktiga och engagerade värnplikta.

 

Trots att dessa grupper kanske inte blir svettiga på månader så är det inte lätta utbildningar på grund av de teoretiska utbildningen istället.

 

Frågan är ju nu bara om det är hårt ?

[Kimster]

Har inte velat ge min del av det än, då den inte är som många tror. Men okej eftersom du frågar.

 

Jag sökte inte till J-bat på K3. Jag sökte MPJ som då låg på K3 men flyttades till K1, därav hamnade jag på J-Bat. Jag bad om att få bli förflyttad till K1 men fick nej, av självaste dåvarande Arméchefen. Det var brist på folk på K3.

 

Jag sökte faktiskt MPJ FBJ o Bassäk (säk-förband) under min mönstring. För att jag tyckte de hade den intressantaste utbildningen. MPJ (dåvarande) fick jobba med moderna system, de var prioriterade, de var lite småhemliga, och man fick jobba med hundar vilket jag tyckte var skitkul. Jag hade kanske funderingar på att söka till PHS senare. SAMT att jag vill ha det "hårt" på det viset att jag vill ha kämpat, och sett att jag klarar av tunga saker, att mitt psyke håller i extrema situationer. SAMT att jag var en nolla hemma, mobbad sen barnsben och få kompisar, men de jag hade inom U-org ville ju se om jag var "nått att ha" så jag ville även bevisa för dem där hemma att jag fan var en tuff kille oxå som orkade med saker.

 

Nu vart det inte så. Jag blev utbildad inom rena motsatsen till det. Jag tyckte inte J-tjänsten var speciellt kul eller underhållande för mitt sinne. Visst det var tungt periodvis, men jag hade inte valt J-tjänst idag om jag fick välja igen. För mycket kötta krypa vänta frysa hungrig och inte använda huvet till mycket.

[Amfibieslusken]

Ingen har frågat mig om jag vill skriva det här men jag gör det ändå eftersom Amf kan betraktas som "hårt" av vissa. Och det kanske ger ett annat perspektiv på attityd vid vissa förband.

 

Precis som Kimster så blev jag inte vad jag från början ville bli. Jag ville bli MP men enligt inskrivningsförrättaren så fanns det inga platser så jag fick bli bärgningsgruppchef på MekB7 ( nuvarande P7 ) vilket fick duga för mig. I April 1998 skars det ner en del inom FM och min tjänst fick stryka på foten. Jag ringde dock och fick min tjänst ändrad till Båtchef ( HA722 ) inom Amfbat. Jag brydde mig inte så mycket, bara jag fick göra lumpen, således visste jag inte vad amf innebar för mig förrän jag blev välkomnad till KA2 av C 3.Amfbat Övlt Johan Lindberg och C.KA2 Öv Göran Boijsen via brev. På amf råder in viss jargong där det skryts brett på vissa håll om hur "köttiga" och "hårda" de är. Så här är det generellt men inte för alla och jag föll personligen inte in i den jargongen, fastän jag tyckte att det var hårt. Det kan bero på att jag placerades på ett kompani där de flesta hade en ytterst ödmjuk attityd.

 

Vad jag erfar är att de som tas ut till ett förband som ligger på gränsen till vad ett jägarförband är, uppfattar mer ofta än sällan sin egen utbildning som "jävlig och hårdare än alla andra". Amf är tyvärr i många avseenden ett sådant förband.

Edited July 24, 2004 by Amfibieslusken

[A2Keltainen]

Sen kommer ju frågan, är hårdhet bara fysisk?

Om läser mitt inlägg ovan, så ser du att jag klassat flera psykiska förmågor (uthärda tråkighet, rädsla, köld, hunger, stress och trötthet) under mitt hårdhetsbegrepp. Det finns fler förmågor som kan räknas som psykiska utöver dessa, men de visar ändå åt vilket håll mina åsikter i frågan ligger.

 

Sjukvård, specialister, tolkskolan, fra osv är definitivt utbildningar som kräver duktiga och engagerade värnplikta.

 

Trots att dessa grupper kanske inte blir svettiga på månader så är det inte lätta utbildningar på grund av de teoretiska utbildningen istället.

 

Frågan är ju nu bara om det är hårt ?

 

Jag anser definitivt att det för många, d.v.s. de som inte naturligt extremt begåvade, krävs en stor mängd psykisk hårdhet för att ta sig igenom en utbildning som den på TolkS. Enligt min erfarenhet så är det rätt så få personer som tycker att det är kul att plugga glosor dagarna i ända, och därför gärna väljer att slippa det om de kan.

[Snabeldraken]

Sen kommer ju frågan, är hårdhet bara fysisk?

Om läser mitt inlägg ovan, så ser du att jag klassat flera psykiska förmågor (uthärda tråkighet, rädsla, köld, hunger, stress och trötthet) under mitt hårdhetsbegrepp. Det finns fler förmågor som kan räknas som psykiska utöver dessa, men de visar ändå åt vilket håll mina åsikter i frågan ligger.

 

Sjukvård, specialister, tolkskolan, fra osv är definitivt utbildningar som kräver duktiga och engagerade värnplikta.

 

Trots att dessa grupper kanske inte blir svettiga på månader så är det inte lätta utbildningar på grund av de teoretiska utbildningen istället.

 

Frågan är ju nu bara om det är hårt ?

 

Jag anser definitivt att det för många, d.v.s. de som inte naturligt extremt begåvade, krävs en stor mängd psykisk hårdhet för att ta sig igenom en utbildning som den på TolkS. Enligt min erfarenhet så är det rätt så få personer som tycker att det är kul att plugga glosor dagarna i ända, och därför gärna väljer att slippa det om de kan.

Jag tror att detta leder till att befäler förespråkar att

"Det ska vara mjukt!"

I likhet med tolkskolan hade jag en väldigt enformig tjänst på sjöbevakningen, och sjöbevakningen är ju väldigt viktig då man hela tiden jobbar skarpt och inte kan sitta och sova på sin vakt.

Detta ledde ju till att vi fick sova hur länge vi ville så länge vi var på våra vakter och den fysiska pressen fanns inte under dom veckor man jobbade i sjöcentralen. Jag antar att befälen resonerade som så att om vi pressar dom för hårt kommer dom inte att jobba som dom ska när dom har sina vakter och det får inte hända. Så har man det tungt psykiskt så gör befälen allt för att underlätta på andra sätt (det gäller ju förstås inte när man SKA prövas fysisk och psykiskt).

Dett leder ju till att många värnpliktiga blir besvikna "Hallå lumpen skulle ju vara jobbig, vad fan är det här?"

Numera känner man sig ju nästan utvald att göra lumpen eftersom att det är så få som rycker in nu och när befälen gör tjänsten enkel bli många besvikna.

 

Hmm nu kanske jag svävat iväg lite väl långt så jag avslutar där.

[Guest Elstot]

@Ignis nitidus

 

Men är det verkligen roligare att vara med jägarna?

Om alla (jag generaliserar för att få fram min poäng) är "tuffingar" som vill ha en

tuff tjänst så kanske de fokuserar mer på sig själva och sin image än på gruppen

och alla andra.

 

Jag kan medge att jägare kanske är mer motiverade än andra vpl.,

men motiverade till vad?

 

Inget ont om jägare men ni fattar min poäng...

 

Om alla är så måna om sin egen tuffhet är det väl min uppgift som befäl att se till att de skiter i sig själv och börjar tänka på gruppen B)

 

En som har tvingats in i en tjänst vill ju bara bli klar med den. Han gör vad som krävs, inget mer. En som är motiverad, vill göra jägartjäns, ser givetvis till att försöka lära sig något. Så är i alla fall min förhoppning

[MastY]

Alltså, som jag tidigare nämde så anser jag att det ska vara ganska hårt för att kunna möta en evetuell skarp situation på ett bra sätt. Och då är nog det enklaste sättet att göra vpl hård. Men om det går att utbilda soldater så att de kan möta samma situation lika bra men utan att göra vlp till ett eldprov så är det helt klart bättre. Men jag tror det blir svårt. Och jag menar inte att det ska vara hårt för att man ska få fysisk styrka, utan psykisk.

[Kimster]

Kanske.. men ingen här vill väll hamna i skarpt läge ? Varför då söka sig nått hårt ? du är hård i kanske 15 månade.. efter 4-5 sen är du inte så himla hård längre.. Men har du kanske istället skaffat dig en värnplik där du lärde dig en massa nyttigt inom alla kategorier det nu kan vara.. de sitter ofta kvar i det 3-dubbla eller kanske tom aldrig försvinner. Vad har jag idag ? jag kunde bära tungt som fan för 7 år sen.. vad har jag för nytta av det idag ?

[larsev]

Alltså, som jag tidigare nämde så anser jag att det ska vara ganska hårt för att kunna möta en evetuell skarp situation på ett bra sätt. Och då är nog det enklaste sättet att göra vpl hård. Men om det går att utbilda soldater så att de kan möta samma situation lika bra men utan att göra vlp till ett eldprov så är det helt klart bättre. Men jag tror det blir svårt. Och jag menar inte att det ska vara hårt för att man ska få fysisk styrka, utan psykisk.

Det finns ingen mening med att göra värnplikten hårdare än vad som krävs för den skarpa uppgiften.

Om nu uppgiften består i att t.ex sitta som tekniker/operatör på FRA finns det ju ingen som helst anledning att lägga en massa tid på hårda fysiska övningar.

Däremot kan det vara läge att ha lite hårdare psykiska övningar med lite sömn och långa pass.

[Guest järv]

@Ignis nitidus

 

Men är det verkligen roligare att vara med jägarna?

Om alla (jag generaliserar för att få fram min poäng) är "tuffingar" som vill ha en

tuff tjänst så kanske de fokuserar mer på sig själva och sin image än på gruppen

och alla andra.

 

Jag kan medge att jägare kanske är mer motiverade än andra vpl.,

men motiverade till vad?

 

Inget ont om jägare men ni fattar min poäng...

 

Om alla är så måna om sin egen tuffhet är det väl min uppgift som befäl att se till att de skiter i sig själv och börjar tänka på gruppen B)

 

En som har tvingats in i en tjänst vill ju bara bli klar med den. Han gör vad som krävs, inget mer. En som är motiverad, vill göra jägartjäns, ser givetvis till att försöka lära sig något. Så är i alla fall min förhoppning

Det här är roligt. En som inte har gjort värnplikten talar om för en annan som inte gjort värnplikten hur det ligger till och vice versa.

 

 

Kanske.. men ingen här vill väll hamna i skarpt läge ?

Varför inte? Alla vill väl göra sitt jobb i ett skarpt läge. Helt säkert är det en av anledningarna till att folk åker på mission till alla världens hörn.

 

Varför då söka sig nått hårt ? du är hård i kanske 15 månade.. efter 4-5 sen är du inte så himla hård längre..

I princip så förblir alla personer som de alltid har varit eftersom ens personlighet är färdigutvecklad i 11-12 års åldern. Däremot är det säkert många som får ett bättre "psyke" av att göra värnplikten. Vad gäller fysik så kan man nog ganska säkert säga att de som alltid tränat mycket fortsätter med det efter värnplikten och de som alltid varit bekväma av sig börjar förfalla.

 

Men har du kanske istället skaffat dig en värnplik där du lärde dig en massa nyttigt inom alla kategorier det nu kan vara.. de

sitter ofta kvar i det 3-dubbla eller kanske tom aldrig försvinner.

Tvärtom så är väl erfarenheten att om du trycker in "massa" utbildning i en vpl under en kort period så försvinner det lika snabbt. Dessutom är det kunskaper som blir inaktuella snabbt. Riktiga soldatkunskaper däremot har inte förändrat sig så mycket sedan andra världskriget.

 

Vad har jag idag ? jag kunde bära tungt som fan för 7 år sen.. vad har jag för nytta av det idag ?´

Tänkte säga; förhoppningsvis blev du en bra soldat. Men du verkar inte ha så höga tankar om dig själv så.. Vill du ha en yrkesutbildning så är inte värnplikten rätt väg. Sök in som yrkesofficer och specialisera dig.

 

Om nu uppgiften består i att t.ex sitta som tekniker/operatör på FRA finns det ju ingen som helst anledning att lägga en massa tid på hårda fysiska övningar.

Det finns ingen anledning att ha idrott i skolan heller. Det är väldigt få personer som ska bli professionella idrottare eller idrottslärare.

[Rickard N]

Det finns ingen anledning att ha idrott i skolan heller. Det är väldigt få personer som ska bli professionella idrottare eller idrottslärare.

Rätt lite som påminner om elitträning i skolidrotten. Rätt lite som påminner om träning (på lite halvproffsig nivå) över huvud taget i skolidrotten.

Edited July 24, 2004 by Rickard N