Rapporter om övertramp vid utbildning av värnpliktiga rekryter.

[Rauta]

Jag vet inte om det är rätt forum att lägga tråden i? Men de senaste dygnet har ett av arméns regementen varit lite i ropet. Sveriges Television har gjort ett litet inslag, och det har rapporterats i nyhetssändningarna om före detta värnpliktiga rekryter som beskriver sin utbildningstid i mindre smickrande ordalag.

 

Jag vet såklart inte vad jag ska tro om den här lilla nyheten. Att få en bra och rättvis bild av ett skeende från ett par minuters tv inslag i Aktuellt är inte helt enkelt. Samtidigt tror jag naturligtvis inte killarna och tjejerna ljuger heller. Men nog om det, jag ville mest diskutera sånt här i ett större perspektiv.

 

Jag gjorde inte min värnplikt vid ett jägarförband, men även jag kunde se tendenser av dåligt ledarskap och dålig utbildningspedagogik när jag låg inne. Eller snarare inte då. Först många år senare som vuxen började jag fundera över kulturen på kasern, och över vissa befäl. Det är nu hyfsat många år sedan, över 20 år faktiskt sedan jag lämnade in paltorna på förrådet och klev ut i det civila mörkret. 
 

Men det jag tänker tillbaka på är vissa befäl som var så oerhört spydiga i brist på bättre uttryck. Ärligt och nyfiket ställa frågor som var relaterade till utbildningen och tjänsten besvarades med nedsättande trams. I stället för vettiga svar? 

 

-Jaa vad tror Exempelson själv, hur skulle det se ut om.. ..höhöh!  Kompisarna skrattade sen åt en, för att man hade ställt en ”dum” fråga, som till råga på allt knappt blivit besvarad. Man lärde sig snabbt att inte fråga, och inte visa framfötterna för mycket inför vissa befäl. Såg eller hörde också exempel på vad som tangerar mobbning av vissa värnpliktiga. 
 

Det här har retat mig lite i efterhand. Som nittonåring reagerade jag inte. Trodde det va nåt som hörde till. Och det var det väl också?

 

Är jag ensam om att ha reagerat på sånt? Över lag hade vi fantastiskt bra befäl ändå. Men det fanns undantag

 

 

Edited December 10, 2020 by Rauta

[AR123456789]

Av vad jag kunnat se av det som rapporterats (vilket bara är det som nämnts i reportage, så jag har ingen aning om hur det verkligen förhåller sig) så känns det som en blandning av rakt av oacceptabla saker:

* ren misshandel
* grovt nedsättande kommentarer om värnpliktigs utseende

* homofobiskt språk riktat mot närvarande individ (om jag fattat det rätt?)

med sådant som är mer gråzon och som kanske är mindre lämpligt och indikerar omogenhet hos befälet:
* slå pinne i hjälm vid otillräckligt låg ställning
* jargong som "våldtäktshuset" osv 

samt sådant som gör att jag ärligt talat mest undrar vad individen i fråga egentligen hade väntat sig av utbildningen:
* få utskällningar
* ha ångest och gråta (vem hade INTE ångest i lumpen!?)
* få skit för att man inte har torra strumpor med sig

 

Det är lite olyckligt att man inte sållat bättre i rapporteringen kring detta, för den här blandningen av sådant som faktiskt är oacceptabelt med sådant som snarare verkar handla om enskilda individers felaktiga förväntningar gör att många (särskilt lite äldre män som gärna tjatar om hur mycket kärvare det var förr...) bara avfärdar alltihop som att den bortklemade unga generationen gnäller om ingenting, trots att delar av det verkar påvisa verkliga missförhållanden som behöver åtgärdas.

 

***

För att lyfta det lite i ett större perspektiv så tror jag att en viktig distinktion är den mellan när elakheter riktas mot enskilda individer och när de riktas mot kollektivet. Det är en sak att ett befäl skäller ut plutonen, det är en helt annan sak när ett befäl förnedrar dig inför dina kamrater. Det förstnämnda är jobbigt, särskilt när man är ung och oerfaren, men tenderar snarare att svetsa samman folk (till en viss gräns iaf); det andra är en skarpare åtgärd som möjligen kan vara motiverad mot någon som verkligen är i behov av ett kraftigt "wake up call", typ någon som slarvar med vapnet vid skarpskjutning, men i övrigt oftast bara är olämpligt och skadar moralen hos den enskilde, på det sätt som du beskriver.

Någonting som är väldigt svårt att förstå när man är en rädd 19-åring i lumpen är att de yngre befälen ofta bara är kanske 5-6 år äldre och egentligen inte särskilt mycket mer livserfarna eller kloka än en själv. 

Edited December 10, 2020 by AR123456789

[Rauta]

5 hours ago, AR123456789 said:

Av vad jag kunnat se av det som rapporterats (vilket bara är det som nämnts i reportage, så jag har ingen aning om hur det verkligen förhåller sig) så känns det som en blandning av rakt av oacceptabla saker:

* ren misshandel
* grovt nedsättande kommentarer om värnpliktigs utseende

* homofobiskt språk riktat mot närvarande individ (om jag fattat det rätt?)

med sådant som är mer gråzon och som kanske är mindre lämpligt och indikerar omogenhet hos befälet:
* slå pinne i hjälm vid otillräckligt låg ställning
* jargong som "våldtäktshuset" osv 

samt sådant som gör att jag ärligt talat mest undrar vad individen i fråga egentligen hade väntat sig av utbildningen:
* få utskällningar
* ha ångest och gråta (vem hade INTE ångest i lumpen!?)
* få skit för att man inte har torra strumpor med sig

 

Det är lite olyckligt att man inte sållat bättre i rapporteringen kring detta, för den här blandningen av sådant som faktiskt är oacceptabelt med sådant som snarare verkar handla om enskilda individers felaktiga förväntningar gör att många (särskilt lite äldre män som gärna tjatar om hur mycket kärvare det var förr...) bara avfärdar alltihop som att den bortklemade unga generationen gnäller om ingenting, trots att delar av det verkar påvisa verkliga missförhållanden som behöver åtgärdas.

 

***

För att lyfta det lite i ett större perspektiv så tror jag att en viktig distinktion är den mellan när elakheter riktas mot enskilda individer och när de riktas mot kollektivet. Det är en sak att ett befäl skäller ut plutonen, det är en helt annan sak när ett befäl förnedrar dig inför dina kamrater. Det förstnämnda är jobbigt, särskilt när man är ung och oerfaren, men tenderar snarare att svetsa samman folk (till en viss gräns iaf); det andra är en skarpare åtgärd som möjligen kan vara motiverad mot någon som verkligen är i behov av ett kraftigt "wake up call", typ någon som slarvar med vapnet vid skarpskjutning, men i övrigt oftast bara är olämpligt och skadar moralen hos den enskilde, på det sätt som du beskriver.

Någonting som är väldigt svårt att förstå när man är en rädd 19-åring i lumpen är att de yngre befälen ofta bara är kanske 5-6 år äldre och egentligen inte särskilt mycket mer livserfarna eller kloka än en själv. 

Jag håller med till punkt och pricka i allt det du skriver. 
 

Det som rapporterats har varit högt och lågt.

[Chassi]

För oss som varit observanta och uppmärksamma över tid kan man snabbt konstatera att det är inte första gången som det rapporteras om ungefär samma saker från samma regemente, det brukar dyka upp oroväckande uppgifter med några års mellanrum.

Jag har själv kontakt med en av de soldater som förekommer i rapporteringen, och det som inte framkommer i media riktigt är att det även förekommit annat som tyder på att det skett aktiv påverkan riktad mot soldaterna för att tysta dem och att sådant som "händer" inte får komma ut.
Dvs att man försöker få soldaterna att hålla käften.

Det är ett systemfel som verkar finnas på regementet, troligtvis är det en mindre skara officerare som kör "samma stil", de har i sin tur antagligen ärvt sin stil från sina egna tidigare erfarenheter, vilket kan innebära att befäl högre upp i kedjan "vet" att det förekommer men tycker inte nödvändigtvis att det är en big deal.

när ingen är tydlig och sätter ned foten så får felbeteenden möjlighet att växa, ofta på bekostnad av andra och ibland okontrollerat.

Arméchefen nedan är iaf tydlig med vad som gäller.

Ovälkomna beteenden.

[Reservingenjör]

On 12/11/2020 at 12:26 AM, AR123456789 said:

* ha ångest och gråta (vem hade INTE ångest i lumpen!?)
 

Det är lite olyckligt att man inte sållat bättre i rapporteringen kring detta, för den här blandningen av sådant som faktiskt är oacceptabelt med sådant som snarare verkar handla om enskilda individers felaktiga förväntningar gör att många (särskilt lite äldre män som gärna tjatar om hur mycket kärvare det var förr...) bara avfärdar alltihop som att den bortklemade unga generationen gnäller om ingenting,

 

Jag hade inte ångest.

 

Jag håller med om det andra stycket. Vad är vad? Våld och pennalism är oacceptabelt. Men...

Det är definitivt så att barnen idag växer upp i en överbeskyddande miljö där de under inga omständigheter får utsättas för tillsägelser, fysisk påverkan, stränghet e.d.

Reaktionen på den militära miljön blir då givetvis chockartad. Att flera 18-åriga killar sitter i bussen och gråter öppet visar hur långt detta har gått.

 

I vilket fall som helst är dessa händelser mycket olyckliga med tanke på att vi behöver flera nya, motiverade värnpliktiga.

Edited December 13, 2020 by Reservingenjör

[Chassi]

6 hours ago, Reservingenjör said:

 

Jag hade inte ångest.

 

Jag håller med om det andra stycket. Vad är vad? Våld och pennalism är oacceptabelt. Men...

Det är definitivt så att barnen idag växer upp i en överbeskyddande miljö där de under inga omständigheter får utsättas för tillsägelser, fysisk påverkan, stränghet e.d.

Reaktionen på den militära miljön blir då givetvis chockartad. Att flera 18-åriga killar sitter i bussen och gråter öppet visar hur långt detta har gått.

 

I vilket fall som helst är dessa händelser mycket olyckliga med tanke på att vi behöver flera nya, motiverade värnpliktiga.

Ursäkta mig men, nu låter du väldigt gammal.

Det var bättre förr begreppet har använts i alla tider.

 

Det här handlar inte om chock inför den militära miljön, det handlar om folk som missbrukar sin ställning och anammar en pedagogik från första halvan av 1900 talet.

Befälen tillhör den yngre ålderskategorin och deras stil är högst omogen och olämplig.

 

De skrämmer, tar ner soldaternas självkänsla och demoraliserar grupperna.

Tvärt emot vad vi idag strävar efter.

 

Det är inte många, men de skadar varumärket något enormt.

 

Och att folk sitter och gråter, ja det är nog inte för att de är födda på 90-00 talet, utan därför att de är rädda, fått självkänslan förstörd och vet att de enligt lag är tvungna att åka tillbaka till regementet.

 

Även om ungdomar idag kanske inte är lika "tuffa" som förut, så kan de skilja på rätt och fel.

Att påstå något annat är att underminera ungdomarnas åsikt i ärendet.

[Reservingenjör]

@Chassi, jag tycker inte att våra åsikter går särskilt mycket isär. Exakt, de skadar varumärket något enormt. Jag belyste också den andra sidan.

[henke]

Här är SVTs temasajt för "granskningen" Pliktens Pris

https://www.svt.se/special/pliktens-pris/

[Reservingenjör]

Här är ett brev som ska vara skrivet till CA från inneliggande GU på K3 (källa: Rekyls FB-sida):

Brev till CA från GU 20/21

Jag kan inte tillstryka äktheten.

Edited December 27, 2020 by henke
infogade bilden direkt

[Chassi]

Ja det vore ju konstigt om det inte hade hänt något sedan regementet fick reda på uppgifterna.

Så det nya brevet till chefen armén är ju ett sundhetstecken.

[Rauta]

Jag gjorde min värnplikt i slutet av 90-talet. Stora nedskärningar hade genomförts, och nya var att vänta runt hörnet. Det visste alla.

 

Jag minns ganska omotiverade värnpliktiga. Vi GB-elever blev väl omotiverade några månader in i i utbildningen, de vanliga soldaterna var det ofta redan vid inryck.

 

Jag är som ni hör kanske ingen värnpliktsnostalgiker. Jag minns naturligtvis en hel del som var mycket bra och roligt. Yrkeskunnigt befäl och föregångsmän till officerare figurerade förbi naturligtvis. Bitvis var det kul och jag har minnen för livet från den tiden i livet! 
 

MEN jag minns också trasig eller ålderdomlig utrustning. Brist på det mesta. Utbildningar som ställdes in, och ersattes med städning eller nåt annat tidsfördriv. Saker som utlovades ”längre fram” under utbildningsåret som sen bara uteblev? Det var en som jag minns det en ganska trött och trög organisation! Det var väntans tider och FB00 var bara några månader bort. Det var mitt i en omställningstid med lite oklar riktning.

Kanske var yrkesbefälen också lite omotiverade och trötta? Vissa av dom naturligtvis.. I alla fall upplevde jag vissa av dom som det. Långt ifrån alla, men vissa. Det vore inte så konstigt heller naturligtvis.

 

Jag hade aldrig någonting emot militär disciplin. Tvärt om tycker jag nästan att det var lite för lite av den varan. Men när det inte är relaterat till själva tjänsten utan mest är en ”trött” attityd som sitter i väggarna sedan gammalt fyller det inte så stor funktion. När det är malplacerade syrligheter och hackande på vissa utvalda individer osv så blir det ju bara toxiskt. Det var sånt jag i efterhand tyvärr kan minnas förekom. 
 

Jag tänker spontant att jägarförbanden inte kan vara de enda enheter där ledarskapsproblem kan förekomma?

 

Edited December 26, 2020 by Rauta

[Chassi]

8 hours ago, Rauta said:

Jag tänker spontant att jägarförbanden inte kan vara de enda enheter där ledarskapsproblem kan förekomma?

 

Jag vill först bara inflika med att de flesta om inte alla värnpliktiga jägarrekryter idag faktiskt vill bli just jägare.

 

Självklart finns det andra förband med ledarskapsproblem, det tordes lösas i god tid och i sedvanlig ordning.

 

K3 har dock utmärkt sig lite väl negativt de senaste 10 åren, varför uppmärksamheten blir större.

[Guest]

On 12/10/2020 at 10:54 PM, Rauta said:

Jag vet inte om det är rätt forum att lägga tråden i? Men de senaste dygnet har ett av arméns regementen varit lite i ropet. Sveriges Television har gjort ett litet inslag, och det har rapporterats i nyhetssändningarna om före detta värnpliktiga rekryter som beskriver sin utbildningstid i mindre smickrande ordalag.

 

Jag vet såklart inte vad jag ska tro om den här lilla nyheten. Att få en bra och rättvis bild av ett skeende från ett par minuters tv inslag i Aktuellt är inte helt enkelt. Samtidigt tror jag naturligtvis inte killarna och tjejerna ljuger heller. Men nog om det, jag ville mest diskutera sånt här i ett större perspektiv.

 

Jag gjorde inte min värnplikt vid ett jägarförband, men även jag kunde se tendenser av dåligt ledarskap och dålig utbildningspedagogik när jag låg inne. Eller snarare inte då. Först många år senare som vuxen började jag fundera över kulturen på kasern, och över vissa befäl. Det är nu hyfsat många år sedan, över 20 år faktiskt sedan jag lämnade in paltorna på förrådet och klev ut i det civila mörkret.
 

Men det jag tänker tillbaka på är vissa befäl som var så oerhört spydiga i brist på bättre uttryck. Ärligt och nyfiket ställa frågor som var relaterade till utbildningen och tjänsten besvarades med nedsättande trams. I stället för vettiga svar?

 

-Jaa vad tror Exempelson själv, hur skulle det se ut om.. ..höhöh! Kompisarna skrattade sen åt en, för att man hade ställt en ”dum” fråga, som till råga på allt knappt blivit besvarad. Man lärde sig snabbt att inte fråga, och inte visa framfötterna för mycket inför vissa befäl. Såg eller hörde också exempel på vad som tangerar mobbning av vissa värnpliktiga.
 

Det här har retat mig lite i efterhand. Som nittonåring reagerade jag inte. Trodde det va nåt som hörde till. Och det var det väl också?

 

Är jag ensam om att ha reagerat på sånt? Över lag hade vi fantastiskt bra befäl ändå. Men det fanns undantag

 

 

Jag hade tur med alla mina befäl men har ingen susning om hur befälen är idag, men saken är den att soldater ska kunna ta extremt mycket skit och kunna utstå omänsklig psykisk press under livsfara, vara hungriga och utan sömn men trots detta behärska sig och metodiskt lösa sina uppgifter.  De klagomål jag läst om i pressen handlar inte om att befälen utbildar rekryter felaktigt, utan att de varit elaka, inte PK, fått vara utan mat och utsatts för sömnbrist. Av detta får jag intrycket att dessa rekryter kommer att bryta ihop totalt när det blir skarpt läge. 

[Chassi]

6 hours ago, regementsbögen said:

Jag hade tur med alla mina befäl men har ingen susning om hur befälen är idag, men saken är den att soldater ska kunna ta extremt mycket skit och kunna utstå omänsklig psykisk press under livsfara, vara hungriga och utan sömn men trots detta behärska sig och metodiskt lösa sina uppgifter.  De klagomål jag läst om i pressen handlar inte om att befälen utbildar rekryter felaktigt, utan att de varit elaka, inte PK, fått vara utan mat och utsatts för sömnbrist. Av detta får jag intrycket att dessa rekryter kommer att bryta ihop totalt när det blir skarpt läge. 

Att som utbildare, mentor, pedagog eller föregångsman vara elak, kollektivt bestraffande och penalistisk är inget framgångskoncept.

I de flesta andra branscher får man sparken om man beter sig så.

 

Det många utav de här befälen inte fattat är att de kanske ska leda sina soldater på skarpa uppdrag i det scenario du exemplifierar.

Då har tidigare brist på empati inte varit en effektiv metod för att skapa hållbara band till soldaterna, det gör oss istället svagare.

[Guest]

18 hours ago, Chassi said:

Att som utbildare, mentor, pedagog eller föregångsman vara elak, kollektivt bestraffande och penalistisk är inget framgångskoncept.

I de flesta andra branscher får man sparken om man beter sig så.

 

Det många utav de här befälen inte fattat är att de kanske ska leda sina soldater på skarpa uppdrag i det scenario du exemplifierar.

Då har tidigare brist på empati inte varit en effektiv metod för att skapa hållbara band till soldaterna, det gör oss istället svagare.

Nu säger jag inte att man ska vara elak eller pennalistisk. Befälet på I19 var typiska norrlänningar o en del finnar, lugna och skrek aldrig. Du kan inte alls jämföra med hur det är att arbeta på IKEA och delta i strid avskuren från förnödenheter under total livsfara.  Soldaters psykiska styrka måste testas i det yttersta speciellt de som utbildas till befäl. En soldat som trots förnedring, skrik och massa skit kan bita ihop och lösa sina uppgifter är en bra soldat. Hur ska FM testa soldaters psykiska styrka?  Det är helt fel att betrakta hårda, tuffa och krävande trupputbildare som empatilösa. De är proffs och just de som är mest måna om att soldater lyckas och överlever i strid. 

 

De som klagade i pressen klagade över struntsaker, något som om de var psykisk friska inte alls skulle beröras av. De klarar inte av att vara soldat och hamnade helt fel.   Då vi låg inne gick vi igenom betydligt svårare övningar i bitande kyla, utan mat och utan sömn veckovis under fria kriget. Under sådana förutsättningar testades vi om vi kunde planera och genomföra plutons strid, med koordinerat eldöverfall mitt i vintern under natten med sprängningar av objekt. Jag hade inte fått sova i en vecka och kunde sova stående lutandes mot ett träd. Psyket var det viktigaste i alla avseenden o lägen och avgör om du o dina kamrater överlever eller helt masakeras.

 

 

Edited February 13, 2022 by regementsbögen

[AR123456789]

Tror inte för ett ögonblick på att du inte sov på en vecka. Man fungerar inte över huvud taget efter så lång period utan sömn, oavsett hur kärv man är och oavsett hur hög "det var bättre förr"-faktor man applicerar.

[Guest]

4 hours ago, AR123456789 said:

Tror inte för ett ögonblick på att du inte sov på en vecka. Man fungerar inte över huvud taget efter så lång period utan sömn, oavsett hur kärv man är och oavsett hur hög "det var bättre förr"-faktor man applicerar.

vi kunde sova någon timma då och då men tillslut fungerade inte hjärnan alls.  Vad jag ville förmedla är vikten av starkt psyke och att kunna behärska sig vilket är bland de viktigaste faktorerna för överlevnad. 

[Chassi]

1 hour ago, regementsbögen said:

vi kunde sova någon timma då och då men tillslut fungerade inte hjärnan alls.  Vad jag ville förmedla är vikten av starkt psyke och att kunna behärska sig vilket är bland de viktigaste faktorerna för överlevnad. 

Misstänker att du är ungefär lika världsfrånvänd som de korkade officerare som inte verkar ha vare sig empati eller den människokännedom som behövs eller rättare sagt krävs för att kunna agera som chef och föregångsman.

 

Mycket utav den här som hänt på K3 (i flera år) samt på ledningsregementet och F17 är ett tydligt tecken på klent ledarskap i flera led.

Dagens officerskår är inte densamma som den en gång var.

 

Läser man en artikel i tidningen får man en bild, skrapar man lite på ytan hittar man fler detaljer, läs med kritiska ögon och inte med godtrogna.

 

Den åsikt i ärendet du beskriver är förlegad, och inte up to date längre.

 

Ungdomar idag må vara av ett annat virke, möjligtvis, men de är varken korkade eller idioter.

[Rauta]

On 2/12/2022 at 1:09 PM, Guest said:

Jag hade tur med alla mina befäl men har ingen susning om hur befälen är idag, men saken är den att soldater ska kunna ta extremt mycket skit och kunna utstå omänsklig psykisk press under livsfara, vara hungriga och utan sömn men trots detta behärska sig och metodiskt lösa sina uppgifter.  De klagomål jag läst om i pressen handlar inte om att befälen utbildar rekryter felaktigt, utan att de varit elaka, inte PK, fått vara utan mat och utsatts för sömnbrist. Av detta får jag intrycket att dessa rekryter kommer att bryta ihop totalt när det blir skarpt läge. 

Ja, man ska ”tåla” en viss press ja. Visst.. 

 

Fast grejen är den att de här dåliga befälen jag nu refererade till i mitt inlägg. Enskilda individer, och inte på något sätt representativa för hur ALLA befäl var vid förbandet. Dessa befäl var inte på något sätt automatiskt de som var ”hårdast” eller ställde högst krav på oss värnpliktiga. Jag vet inte var du fått det ifrån?

 

Det handlade öht inte nåt om tuffa krav eller inte i mitt inlägg. Utan det handlade om att vissa befäl hade en kontraproduktiv jargong mot värnpliktiga som i förlängningen bara ledde till lägre motivation, och mindre engagemang för verksamheten hos mig och en del av de andra underställda värnpliktiga som fullföljde sin grundutbildning. En jargong som kunde va hård men hjärtlig i mindre omfattning ett tag, men i det långa loppet mest var omogen och tröttsam. 

Edited June 2, 2022 by Rauta

[Rauta]

Jargongen som innehöll spår utav spydighet och gamla tiders översitteri var kanske inte allvarligt menad, utan mera kulturellt förekommande i de flesta manligt dominerade miljöer, uppfattades nog helt klart som rolig av vissa. 
 

Men en bitter bieffekt var ju då att man inför vissa befäl gjorde minsta möjliga, för då gjorde man i alla fall inte fel. Man ställde inte frågor i onödan, utan man såg till att försöka göra exakt som man blev tillsagt och sedan gällde det att ligga lågt bara, tills arbetsdagen eller utbildningspasset var över. 
 

[Kilo3]

On 2/13/2022 at 1:51 PM, Guest said:

Nu säger jag inte att man ska vara elak eller pennalistisk. Befälet på I19 var typiska norrlänningar o en del finnar, lugna och skrek aldrig. Du kan inte alls jämföra med hur det är att arbeta på IKEA och delta i strid avskuren från förnödenheter under total livsfara.  Soldaters psykiska styrka måste testas i det yttersta speciellt de som utbildas till befäl. En soldat som trots förnedring, skrik och massa skit kan bita ihop och lösa sina uppgifter är en bra soldat. Hur ska FM testa soldaters psykiska styrka?  Det är helt fel att betrakta hårda, tuffa och krävande trupputbildare som empatilösa. De är proffs och just de som är mest måna om att soldater lyckas och överlever i strid. 

 

De som klagade i pressen klagade över struntsaker, något som om de var psykisk friska inte alls skulle beröras av. De klarar inte av att vara soldat och hamnade helt fel.   Då vi låg inne gick vi igenom betydligt svårare övningar i bitande kyla, utan mat och utan sömn veckovis under fria kriget. Under sådana förutsättningar testades vi om vi kunde planera och genomföra plutons strid, med koordinerat eldöverfall mitt i vintern under natten med sprängningar av objekt. Jag hade inte fått sova i en vecka och kunde sova stående lutandes mot ett träd. Psyket var det viktigaste i alla avseenden o lägen och avgör om du o dina kamrater överlever eller helt masakeras.

 

 

Givetvis har du genomfört en fantastiskt hård GU där ni alltid hölls på gränsen till vad människans kropp och psyke klarar av. Eller så är det så att de kärva ögonblicken är de som etsar sig fast. Det är skillnad på att vid rätt tillfällen pressas och se om man skulle klara skarp uppgift (eller så väl vi kan efterlikna de kraven) och att avsevärt försämra utbildningen genom att ständigt bryta ner, försämra stridsvärde och så vidare. Att tro att den hårda och tuffa trupputbildaren skapar de bästa soldaterna är troligen fel. Det är den utbildare som förstår när det är övning och när det är prövning och kan anpassa sig mellan dessa som når störst framgång.

 

För att konkretisera detta tar jag exemplet sambandsutbildning. Den första delen av utbildning på ett radiosystem sker i lektionssal eller inne på regementsområdet. Då ska rekryten kunna ta till sig information och rutiner så väl som möjligt. Att då utsätta rekryten för sömn- och matbrist alternativt "hårda" befäl som skriker så fort någon gör fel bäddar inte för de kommande skedena. För efter det inledande skedet ska rekryten visa att de kan tillämpa det de lärt sig inne på kasern ute i fält. Då kan det vara läge att se om de kan upprätta radion i mörker, kyla, vid sömnbrist osv. Här fyller de suboptimala förhållandena en roll, de visar att rekryten till fullo behärskar det den tidigare lärt sig. Det är även här soldatens psykiska styrka testas. Att helt efterlikna krigets krav är dock svårt eller möjligen till och med omöjligt; men det är mycket bättre att stegra med eftertanke så att rekryten har ett gott självförtroende och en stor tilltro till sin förmåga att lösa sin krigsuppgift snarare än att skapa en som bara biter ihop och är lika rädd för sina befäl som för fi. 

[Zimme]

Ingen soldat (eller civil) blir bättre av att nån står och skriker och lever rövare. Det leder bara till brist på motivation, att man undanhåller fel och misstag av rädsla för att bli straffad etc. Det är ett objektivt dåligt sätt att leda på. I en yrkesarmé med frivilliga, och kanske tveksam rekryteringsorganisation, kan det möjligen vara ett sätt att sålla ut olämpliga inledningsvis. Men i en värnpliktsarmé är det idiotiskt. Omotiverade soldater är det värsta som kan hända en armé så värnpliktens viktigaste är att bygga upp pliktkänslan, kamratandan och se till att soldaterna förstår varför de behöver stå ut med allt. För människor har en oerhörd förmåga att uthärda strapatser, om de måste, men att jag bli inkallad och sen har nån som står och beter sig som ett svin kommer inte att höja min motivation och vilja att följa med honom ut i krig..