-
Similar Content
-
By Vapenfett 101
Hej!
Har ni några guldkorn från era kära befäl. Jag kan på stående fot bjuda på dessa:
(Skylt på befälsrum:)
"Förr var det nu, men jävligare var det desto värre. Men så här jävla sämre har det ta mig fan aldrig varit så dåligt!"
(Grunka på befälsrumsvägg:)
Träplanka med inbränd text: "Klösbräda för fänrikar och slika varelser"
-
By Grenadier
Besök sidan och lyssna på svenska veteraners historier.
“Har du dödat någon?” är en pågående videoproduktion där svenska krigsveteraner får chans att berätta om deras upplevelser både under sin mission men även under hemkomsten.
Utgivare: Vi är en projektgrupp ifrån Linköpings universitet
Facebook: https://www.facebook.com/hardudodatnagon/
Instagram: https://www.instagram.com/hardudodatnagon/
Youtube: https://www.youtube.com/channel/UC374ACFKl1_SmdHd3WBdYnw
-
By Signalist
I det senaste numret av Alkohol och Narkotika tar man upp ämnet om hemvändade soldater och potentiell risk för missbruk, och psykisk påverkning i följd av posttraumatisk stress och scener ur de missioner man deltagit vid.
Man tar även upp Veteranhem i ett reportage samt i ledaren, vilket inte finns i Sverige men i bland annat Danmark. Finns detta i andra länder i Europa, och hur ser intresset ut i Sverige? Vad har ni för funderingar och tankar kring fenomenet Veteranhem?
Och hur påverkar "i Afghanistan verkar soldaterna under krigsliknande förhållanden, inte i krig" soldaterna i stort?
Omkring nio procent av de svenska utlandssoldaterna visar ”tecken på nedsatt välbefinnande” efter hemkomst. En till två procent mår mycket dåligt. Beräkningen vilar på de samtal som Peter Butor och hans kollegor erbjuder soldaterna. Men det verkar också skilja väldigt mycket i utsträckning beroende på land och situation. Enligt danska försvarets siffror har fem procent av dem som återvänt från Afghanistan fått problem av typen posttraumatisk stress medan drygt 30 procent av hemvändarna från Balkan har de problemen. Vad har ni för erfarenheter, kunskap och tankar kring detta?
Det verkar även skilja på andra omständigheter jämfört Balkan med Irak och Afghanistan. En av faktorerna sägs att man bedömer den enskilda soldaten istället för gruppvis vilka som behöver stöd efter hemkomsten, även även att man inte fick dricka alkohol i Afghanistan jämfört med Balkan. Tror ni att det finns flera andra faktorer, baserat på fakta och era egna/andras erfarenheter?
Har själv aldrig varit ute på utlandsmission - även om jag har ett intresse att göra det - men har flera nära anhöriga som genomfört det, både civilt, polisiärt och militärt. En fråga som jag dock funderar på i det här sammanhanget är hur ni andra här uppfattar stödet från samhället, familjen och försvaret i sådana här sammanhang - efter ankomst från utlandsmission?
Värt att notera är Fredsbaskarnas arbete och stöd för hemkomna soldater där de bland annat har en egen "kamratstödsjour som är öppen för alla som gjort internationell tjänst samt även för dess anhöriga. Telefonnumret är 020-666 333 och bemannas dagligen mellan klockan 18.00 - 21.00. Man har även en mail-adress: [email protected]
Artiklarna finns att läsa som PDF här:
http://www.can.se/do...1-Inledaren.pdf
http://www.can.se/do...de-soldater.pdf
http://www.can.se/do...ka-soldater.pdf
http://www.can.se/do...ll-missbruk.pdf
-
By Guest Reqruit Hardhead
Det finns en del frågor jag bär på inom mig, kvinnans situation är ju en katastrof i Aghanistan.
Men jag, om jag nu hinner eller hur det blir med utlandstjänst i A för mig.
Hur berör det kvinnlig personal på plats och hur påverkar det bemötandet emot kvinnlig stridande personal?
Och hur ser skyddet ut, ifall man t.ex. skulle bli påhoppad eller på annat sätt angripen?
Det som ju har kommit fram är att flickor utsätts för syraangrepp, att flickor i mycket liten del kan gå i skolan, att kvinnan nära nog är en ägodel man t.o.m. i vissa fall lagligen kan avliva (läs: mörda) utan att riskera ett rättsligt efterspel.
i ett land där istort sett halva delen av befolkningen hålls i shack genom hot och rent av mord, misshandel och att de hålls i okunskap om sina rättigheter så känns frågan ganska så befogad.
Inte för att jag tror det sker men hur ser bilden ut, vilka tankar bör man ha med sig i huvudet mer än det självklara att sköta sin plikt?
Det är ett litet orosmoln jag när i huvudet, men som jag i det fall det blir en realitet får ta ställning till.
men vore nyfiken på att höra andras erfarenheter i saken.
Inte för att troligen hör nåt i den här tråden, men jag har frågat i alla fall...
Sedan tycks det vara en nära nog noll möjlighet att det blir resa dit ner, om man läser andra trådars information.
-
-