|lj| Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Jag skriver inte detta för att provocera, och jag har absolut inget emot försvarsmakten, såg till och med fram emot att göra lumpen, Men när jag väl kom dit så förstod jag att det var det sista jag egentligen ville göra. Tristessen som uppkommer ab att inte kunna göra vad man vill var riktigt nedbrytande, i allafall för mig. Nog för att de hade sina ljusa stunder, tex. när man som grupp klarat något, när man hade fys (eller ja, efter att man haft fys o man va nöjd...) en del av tiden på logementet va också roligt, men i övrigt tyckte jag att tiden känndes totalt menigslös, de sög viljan att leva ur mig. Hemma mådde (och mår) flickvännen dåligt av olika anledningar, och kännslan av vanmakt att inte kunna vara där för henne var hemsk. Men nu är jag hemma igen! avbröt efter 3 månader, prick på dagen, och det är de bästa som hänt mig på länge. Nog för att jag fick en bullerskada, men den skall vara övergående sägs det. Men nu till frågan; Vad var det ni tyckte var roligt/motsv. med lumpen? (en en gång, jag vill inte provocera, men jag fattar inte vad i det roliga låg.) /Ljungkvist, den lyckliga civilisten
bushman Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 jag tycker att du gjorde rätt! det är bättre med motiverade människor på rätt plats i samhället, än folk som känner sig tvingade att göra något de inte känner sig lämpade för. du kunde iofs begärt uppskov i 300 dar, och känt efter om det känns mer rätt då, men eftersom det inte finns pengar i försvaret längre, kanske inte detta tillämpas i samma utsträckning som förr. vem vet du kanske har ett jobb i framtiden, där du är bättre lämpad inom totalförsvaret, än med vapen i hand. och du var ju iallafall kvar i tre månader, de "dropouts" som jag hade i lumpen stannade max en månad.
Pal_oldpc Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Men nu till frågan; Vad var det ni tyckte var roligt/motsv. med lumpen? (en en gång, jag vill inte provocera, men jag fattar inte vad i det roliga låg.) Att få göra min lilla men viktiga del för mitt konungarikes väl och storhet.
Vysotskij Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Jag har all förståelse för tristess och för att du har viktiga saker att tänka på om tjejen mår dåligt. Orsaken att jag ville göra lumpen var att jag trodde att jag kunde tillföra FM något, och att FM kunde ge mig något. Det FM gav mig var en stark känsla av kamratskap, värdefulla kunskaper och utmaningar som fick mig att växa. Visst var det mycket tristess (inte minst när man satte sig på fredag eftermiddag och började plugga nästa veckas glosor), men att kunna göra vad man vill är få förunnat även i det civila livet. Såväl skola som arbete tar ju en hel del av ens tid i anspråk, och i det avseendet kan jag inte se att lumpen skiljer sig så mycket åt från annan verksamhet i vår lutheranska värld. Hoppas det var lite svar på din fråga.
D-G Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Men nu till frågan; Vad var det ni tyckte var roligt/motsv. med lumpen? (en en gång, jag vill inte provocera, men jag fattar inte vad i det roliga låg.) Jag såg värnplikten som jäkligt givande ur många synpunkter. Att tillsammans lösa uppgifter under yttre press med människor du inte fått välja innan. Det är kunskap jag inte skulle vilja vara utan, tror detta är en underskattad punkt vad gäller värnpliktsystemet. Jag fick lära mig att pressa mig lite närmre mina fysiska och psykiska gränser och jag fick även en grund i ledarskap och fick lära mig några av de praktiska problem som uppkom när man skulle leda och ge order till jämnåriga kamrater. Jag tyckte också att min stridsuppgift är intressant, grupper och troppar var väldigt fria och egna initativ och idéer kunde påverka mycket. De vänskapsband jag odlade då, har jag kvar än idag, en fantastisk gemenskap som är svår att förstå om man själv inte var där och slet med och mot befälen under samma period. Dessutom fick jag se en fantastisk del av Sverige, vilket gett mig en speciell relation till Lappland, fjällvärlden och naturen. Två viktiga saker att påpeka. Alla de ovanstående insikterna fanns inte där när man stod med knäna upp till skit ute i träsket, utan kom senare på utbildningsåret, vissa saker kom man nog inte underfund med förräns en tid efter muck. Vill också påpeka att jag inte ställer mig emot ditt beslut, utan beskriver bara mina egna erfarenheter. Alla människor är olika, jag låg på ett förband där alla var där frivilligt och det ger säkert en speciell stämning. Jag hoppas ditt val var rätt för dig, för mig skulle det ha varit väldigt fel och något jag skulle ångrat föralltid.
spinalcord Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Jag såg det som min plikt för kung och fosterland. Och jag njöt av samtliga 11 månader.
Torak Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Ratt person pa ratt plats ska det ju naturligtvis vara, och om du inte trivdes sa gjorde du ju alldeles ratt. Sjalv trivdes jag utomordentligt pa min lite halvlokiga tjanst. Jag gillade kamratskapen, jag gillade organisationen och disciplinen, och jag var stormfortjust i uniformen. Var inte sa fortjust i grontjansten, hatade kylan, och var tusan sa glad att jag inte behovde ga i vattnet vid nagot tillfalle ( i a f inte utomhus ) Saknar nu lumpen, funderar pa att monstra om for att avsluta tjansten (har alltid angrat att jag lat dem skicka hem mig nar jag borjade fa fotproblem, skulle ha helt enkelt bett dem forflytta mig till en inomhustjanst).
Yman Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Kan bara hålla med de som redan skrivit det tidigare, jag anser att du gjorde rätt. Uppenbarligen hade du fått en tjänst som inte passade dig... Men nu till frågan; Vad var det ni tyckte var roligt/motsv. med lumpen? (en en gång, jag vill inte provocera, men jag fattar inte vad i det roliga låg.) Jag njöt av mer eller mindre varje minut Visst fanns det stunder under GSU:n som var riktigt motiga men då var det trotts att bara att bita ihop, men visste att det skulle ta slut. Från och med att jag påbörjade min befattningsutbildning så trivdes jag jättebra, klart att det fanns hårda och tunga tillfällen då med, men jag trivdes alltid. När jag sedan kom ut på förbandet och började min tjänstgöring... Ja då var det inget snack om saken... Har nog aldrig haft en så bra "arbetsplats" och till skillnad mot många andras VPL så fick jag göra något "vettigt" (Nej, missförstå mig inte nu...). Jag menar bara att mina insattser märktes i samhället (vilket är ganska få förunnat). För att sammanfatta det hela så kan jag väl säga som så att då jag visste att mina insattser verkligen bettyde något så var det absolut inga svårigheter att hitta motivation. //Yman
Lindeberg Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Jag var sugen på att göra värnpliktstjänstgöring som sjukvårdare. Jag funderade på att utbilda mig till sjuksköterska, och ville därför ha lite mer erfarenhet av sjukvård. Jag ville bara ligga inne 7,5 månad, men Pliktverket övertalade mig att jag var lämplig som gruppchef (med facit i hand ville jag stanna längre än 10 månader). Jag hade inte mycket förkunskap om Försvarsmakten tidigare. Inskrivningsförättaren frågade var jag ville utbildas. Jag valde Eksjö för att det var närmst, jag hade ingen aning om att Ing2 var ett Ingenjörförband. De första nätterna efter inryck grubblade man på vad man egentligen gett sig in på. Några veckor in i utbildningen, när man övade ålning medelst hasning i 30+ grader, funderade man än en gång på vad man pysslade med. Ja, faktiskt var det fler gånger under GSUn man funderade över detta. På hösten började 10 veckors sjukvårdsutbildning (+ 3 praktikveckor) och detta har varit den bästa tiden i mitt liv. Jag trivdes så oerhört bra med befäl och "kurskamrater". Jag längtade faktiskt till Ing2 under helgerna. Sorgligt men sant kanske man kan säga. Den trevliga tiden uppföljdes med vårens övningar där jag trivdes som fisken i vattnet. Många klagade över att vi hade så många fältveckor, men jag tycker det gick mycket bra. Resultatet blev en stor dos erfarenhet, bra militära betyg och omdöme, 10p akutsjukvård i fält/anatomi/fysiologi, HLR-ledarutbildning. Och nu finns jag på Växjös Universitet och studerar till ssk, och senare förhoppningsvis ambulanssjuksköterska.
panzerkampfwagen Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Togs ut till KB Sjv av nåt slag 15 månader, inskrivningen ändrades pga organisationsproblem (regementet skulle inte utbilda ngt sjukvårdskompani eller vad det var) till GB 10 månader. Regementet ifråga lades ned och lämnade mig slutligen som Pansarskyttesoldat på P18. Vad tyckte jag om lumpen? Det bästa jag någonsin gjort. Visst fan var det ibland motigt och jobbigt, iblend rentav tråkigt, men ändå älskade jag det. Kärlek, kärlek, kärlek...
Raptor Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Känslan av grupptillhörighet var nog det bästa. Men eftersom jag sedan barnsben alltid varit intresserad av både militären och av vapen så trivdes jag ganska bra. Jag hamnade i en grupp som inte hade så stor sammanhållning, vi var sju man men hade tre subgrupper. Jag var inte nöjd med min tjänst som skenmål, vilket inte heller bidrog till trivseln direkt. Men jag hade min AK5 Nej, skämt å sido. Stundtals var lumpen ganska trist men det fanns också många roliga moment: BASKERPROVET var en höjdare eftersom den testade mina gränser och var något som jag än i dag är stolt över. TRÄSKRACE Vår stridisbefäl tog oss på en minst sagt utmanande joggingtur genom ett träsk, via krankesjön till stridshinderbanan. Antar att man måste vara lite av en MÖP för att gilla de men kul var det. SKJUTVECKOR Finns det något roligare än att skjuta bort 900 bulor på fyra dagar samt klämma in lite sprängtjänst där emellan? I think not!
Yman Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 SKJUTVECKOR Finns det något roligare än att skjuta bort 900 bulor på fyra dagar samt klämma in lite sprängtjänst där emellan? I think not Jo... Havsveckan på Gö. En vecka av vinchning, vi åkte ut från F17 på mornarna och kom hem på kvällarna. Under dagen var det nästintill oavbruten vinchning som gällde. Det enda negativ var väl den dagen det blåste så förbannat... Och alla blev sjösjuka av båtturen, men såhär i efterhand var det ju bara kul Yman hoppar från HKP under havsveckan
Raptor Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 SKJUTVECKOR Finns det något roligare än att skjuta bort 900 bulor på fyra dagar samt klämma in lite sprängtjänst där emellan? I think not Jo... Havsveckan på Gö. En vecka av vinchning...// Nu förstår jag inget... Ni sköt... ju inte ett skott... hur kan det vara roligt? ;)
gpd Posted October 1, 2003 Report Posted October 1, 2003 Jag kan sympatisera med att vara förväntansfull och sedan tycka att det var mest tristess, speciellt med rådande läge i FM. Dessutom med en flickvän som har problem, mindre kul. Det är som att plugga, motivation är 99%. Jag ryckte in för länge sedan ( 1980 ) när finenden var klart definerad ( solen stiger röd i öster ), och var väldigt taggad. Mitt problem då var väl att min dåvarande flickvän efter en längre tids strul gjorde slut. Jag var dock väl motiverad, desutom hade jag hamnat i det vapenslag ( flottan ) jag helst ville. Vi hade vansinnigt kul under soldatutbildningen och sedan befattningsutbildningen på BÖS. Som PB och tekniker stormtrivdes jag med mina kamrater och jag fick en mycket bra utbildning som jag faktiskt haft nytta av även civilt. Däremot så trivdes jag inte så bra under befattningsskedet, mycket p g a min chef. Jag hade till slut bestämt mig för att inte bli YO ( RO kunde jag inte bli som tekniker ) så jag tog landtjänsten för att inte stå ivägen för de av mina kamrater som ville fortsätta. Tyvärr så var tiden på Berga trist, med tämligen dåliga befäl och dålig stimulans, så jag var glad när det tog slut. Med facit i hand hade jag nog gått på sjötjänst istället.
|lj| Posted October 2, 2003 Author Report Posted October 2, 2003 Tackar för svaren, fan, blir nästan avundsjuk att jag inte kunde uppskatta det hela...
Recommended Posts
Archived
This topic is now archived and is closed to further replies.