bushman

har det kommit några direktiv på vilken ficka som gäller för hemvärnets sjv-utrustning? jag hade turen att få ut åtminstone 80% av den nya personliga sjv-mtrl innan det blev för dyrt. då skulle vi få en flerbruksficka stor till, det skedde aldrig.

diskussionen kom upp i facebook-gruppen "hemvärnssjukvårdare" för ca en månad sedan. där framkom det att många är INTE beredda att släppa sitt utbildningstecken. jag framlade då iden att tillsvidare ta fram en gemensam namnbricka med "HENVÄRNSSJUKVÅRDARE" centralt. och att den kan tilldelas vid avslutad kurs eller beställas via prio. detta fram tom båge eller annat utbildningstecken tagits fram. vi hade liknade brickor på NBG08 då med den engelska beteckningen "ORDERLY" på. de var praktiska då vi under vissa moment jobbade utanför uniformen och hade på oss sk "scrubbs" dvs civila sjukvårdskläder modell överdrag. givetvis hade även läkarlaget egna brickor med deras titel på. och jag minns från min grundutbildning att den sjv-personal vi hade på kompaniet alla hade ett litet rött kors på sin namnbricka. vad gäller bärande är det ju upp till lägst kompC att besluta om soldater/sjukvårdsfunktionären(vad nu obeväpnade vill kalla sig) får bära en extra namnbricka till slät M90FU/m90L däremot kan utbildningstecknet få vara kvar på M87. den försvinnade lilla mängd sjukvårdare som gillar att visa upp sig "finuniform" lär knappat göra någon inverkan på hur vi utför tjänsten i fält, och finunifom-bärarna brukar inte heller gilla att befinna sig i fält, så jag ser det som win-win situation.

liten OT fråga: på förekommen anledning undrar jag om en stridssjukvårdare på något sätt kan få högre befattningspeng än vanlig skyttesoldat i PRIO? dvs påpekande av "baccis-grad" eller annat som ej har med stridssjukvårdar utbildningen att göra?

gruppen heter "hemvärnssjukvårdare" jag är av någon underlig anlednng bannad från "stridssjukvårdare/sjukvårdare". jag som aldrig skulle skriva något som gör folk upprörda

det här med bågar och märken är ju en debatt som förts livligt inom hemvårnssjukvårdar-gruppen på facebook. förslaget som vann störst gehör där att snacka med sin utbildningsgrupp, då förslagsvis pers och sjv-befäl på batstaben, samt C utbildningsgrp motsv, om att få trycka upp namnbricka med titeln "HEMVÄRNSSJUKVÅRDARE" på. denna går ju att vända på eller stoppa ner i fickan(ihop med sin knutna näve) om det dyker upp någon avundsjuk gnällpelle till regelryttare. denna diskussion uppkom då det får vissa fortfarande är viktigt att sy fast sitt utbildningstecken från GK1/2 på H sidan uniformen. detta utbildningtecken är numera inte helt politiskt korrekt då det har röda korsets märke ihop men hemvärnets, och vi är sedan snart två år skilda från röda korset. det med för också vissa problem vad gäller bärarens folkrättsliga status som icke kombat-tant, om det bärs utan att innehavaren innehar rätt legitimation.

nu finns det en chans att klara sig utan leg. och det är att du bör en armbindel som har stämpel från int. röda korset, vilket vi inte har... fast vi får ju då hoppas på att landet vi strider mot har förklarat krig mot kungariket sverige på diplomatisk väg. har fö inte hört så mycket om hur respekten för sjukvårdare har sett ut i rysslands senaste konflikter. de verkar dock ha blivit bra på sin egen krigs-sjukvård genom åren. gissar att trauma står får rätt mycket av den civila sjukvården.

du har troligen rätt där. i de klipp jag sett nämns CLS men det handlar förmodligen om "combat medic". vilket även stämmer med vad jag upplevt hos norrmännen. deras vpl medic sätter ju även nål de med, men då pratar vi om vpl som är i slutet av sin 18 månaders utbildning. jag tror de även blir undersköterska motsv civilt efter sin grundutbildning. samt att de även placeras direkt i hemvärnet eller röde kors sjukvårdsgrupper, om de inte börjar jobba inom vården direkt efter muck.

helt rätt. ni är ju skyttesoldater med tilläggsutbildning. RK-leg ges till soldater bundna till sjukvårdsenheter. således kan det finnas en vakt och eskortpluton på fältsjukhus som bär både armbindel och RK-leg. om jag minns rätt, som saknades detta helt när man skickade ner fältsjukhuset till somalia och det blev pionjärer och logistiksoldaternas uppgift att bemanna gaten. detta slutade med att man dels fick ställa ut sjv-personalen i vakttjänst, dels fick snabbrekrytera en vakt/eskort-styrka i sverige och sända ner någon månad senare. en CLS(stridsjukvårdare) bär inte rödakorsbindel, utan har (åtminstone än så länge) enbart sin utrustning märkt med kors. men det verkar ha kommit nya direktiv på detta med.

lite intresserad av hur du menar? det jag har sett av amerikanska CLS så sätter de tex PVK relativt tidigt i TCCC. och de ger "dropp" alternativt antibiotika redan innan casevac/medevac. den biten har vi väl inte alls inom svensk CLS? eller kan de utföra detta på delegation från SSK? vad jag fattat får inte en svensk CLS utföra någon form av "nålhantering" utan det är därför fentanyl-klubba/sugtablett existerar? självklart är det säkert skillnader mellan GSS/K/T och HV, men överlag så skall väl det vara SSK som sköter medicin administration via "infart"?

nu skall jag röra till det ännu mer för er. 1. ni som är sjukvårdare i hemvärnet, har ni någon gång tagit upp denna fråga om er legitimation med tex ert personal-befäl inom batajonstaben? vet ni vem på er utbildningsgrupp som skall sköta utdelandet av denna intenationella röda kors legimitation, och hur den är utformad? (fö kan ni ju även kontrollera om de ens har underlag för att skriva ut era legitimationer på, när skiten slår i fläkten) 2. vad säger genevekonventionerna om den armbindel hv-sjv är tilldelad? 3. vad säger genevekonventionerna ang personal som utger sig för att vara icke-kombattanter och som bär röda korssymbol på armbindel, som ej innehar godkänd stämpel från int. röda korset? (och även ta reda på vad som kan ske om personen med icke godkänd röda kors armbindel inte heller råkar inneha sin int sjukvårdar legitimation från röda korset, för att ingen på utbildningsgrupp/bataljonstab vet om de får skriva ut en int sjukvårdar legitimation samt saknar den stämpel som behövs för att göra denna legitimation giltig) kan hälsa att det tog tre veckor att få fram en stämpel på TrängR 2007, och då pratar vi ändå om ett förband som har utbildat sjukvårdssoldater och haft en sjukvårdsskola inom förbandets område. hur lång tid tror ni era utbildningsgrupper kommer behöva för att få tag i all den mtrl som krävs för att ni skall få era int sjv-leg, om det utbryter en konflikt med "stormakt röd" inom 72 timmar? det kan bli en lätt jobbig läsning i krigets lagar om man tror på det jag skrivit ovan. fö hur mycket ni än vill motsäga mig ang sjukvårdare som skyddsvakter, bör ni inse att 1:a sjukvårdskompaniet från försvarsmaktens sjukvårds centrum i västra frölunda tidigare i år bestred högvakt på stockholms och drottningholms slott. den uppgifter är enkel att kolla upp och om inte sjukvårdare kan/får/vill/törs vara skyddsvakter, måste någons huvud högt upp inom försvarsmakten rulla, om inte denne haft helt klart med de juridiska bitarna inom svensk och internationell lagstiftning angående regler för hur sjukvårdare får tas ut som vaktpersonal enl skyddslagen.

ok jag är trögfattad. jag vill ha en förklaring till detta. jag är en människa klädd i samma uniform som övriga soldater i svensk försvarsmakt. jag är beväpnad, om än med pistol(åtminstone så länge vi är har fredliga förhållanden) och det finns inga hinder för mig att vara skyddsvakt. att man sedan i första hand inte använder sjukvårdaren som skyddsvakt är två helt olika saker. men det finns inga formella hinder. jag vill veta om det på något sätt existerar en skriven regel från HVSS att hv-sjv inte får utbildas till skyddsvakt. eller är det "tesagt ä tesagt å tesagt gäller" som är det man går efter?

intressant fråga som dök upp i jimbos inlägg. stridssjukvårdaren skall vara skyddsvakt. vilket är helt ok enl alla krigets lagar och konstens regeler. men hur är det då med HV-sjv? så som jag har läst till mig i krigets lagar och Genève-konventionen, finns det inga hinder i någon av dessa författningssamlingar till att en sjukvårdare skall kunna vara skyddsvakt. under min GU befann sig alltid minst förbandsplatsen 500m från huvuddelen av vårt trosskompani. de stod för sin egen bevakning och var utbildade enl vakt-B. nutida anställda sjukvårdare inom försvarsmakten är skyddsvakter, såg tex bilder på en forumsbroder förra veckan bestridande drottningholms postställen. vill nu någon vara vänlig och förklara för mig varför då inte jag som tidigare stabsmedlem med skyddsvakt-licens skall mista denna om jag väljer att bli HV-sjv? om det är OK för ASF och tom SSK inom övriga förband inom den kungliga försvarsmakten att gå högvakt, varför är det då inte tillåtet för mig att lösa av skytte/bevakningssoldater i grinden på vårt skyddsobjekt i knäckebröhult? (släpper loss detta här, ty här kan man bli återuppstånden om man betraktas som obekväm, i hemvärnssjukvårdar-gruppen på facebook, blir man utkastad om man råkar veta ha bättre teoretisk utbildning än admin)

men håller man borta dem med praktisk erfarenhet genom att inte ens göra försök till att rekrytera, kan man ju leva kvar i sin egen verklighet länge till. därför bör man helt enkelt börja uppifrån. det är i bataljonstaben de mest akuta insatserna behövs. ett stort problem jag upptäckte vid LTÖ15 är att även om du lyckas rekrytera en "ROP-MED"(reservofficer med medicinsk kompetens) så får denne dåligt gehör av resten av bat-staben. men man ger sjv-befälet på bat-staben alldeles för stor uppgift. det är en befattning som det borde finnas tre soldater på. annars kommer sjv-befälet vara utbränd inom två dygn. och det är ännu värre ute på kompanierna, med en sjvgrpC som förmodligen kommer klappa ihop efter 20 timmar, lägg då till att han skall samverka med en kvm som skall kunna leda kompaniets sjv-transporter. i mitt eget fall har vi en KVM som inte ens vill närma sig sjukvården. om han sedan är beordrad till detta uppifrån eller om det är egen rädsla eller en genuin vilja, är svårt att veta. vår sjukvård har helt enkelt havererat pga sjv-befälets egna hittepå-regler och inställningen i bat-ledningen verkar ju vara att de låter hen hållas. upplägget verkar vara att alla sjv-grp skall sköta sig själva, men helst inte inne hålla någon med civil bakgrund inom vården eller någon med erfarenhet från militär sjukvård från tex missioner eller ASF-utbildningen. stridssjukvårdarnas uppgifter lägger de sig inte i, förutom då att man prioriterar utrustningen till ett kompani och ser till att de andra inte får reda på att mtrl ens existerar. en fö ganska lätt uppgift om man har en KVM som inte vill befatta sig med sjv-bitarna öht.

"på gamle kungens tid" så grupperade alltid sjukvården 500 m från närmsta stridande militära enhet. det var praktiskt för transporter och liknande. att landa ner hkp brevid staben var inte alltid omtyckt, men detta tänket var för "värnpliktsförbanden", en pansarbataljon hade tex en batförbandsplats, med kapacitet för enklare operationer och en tandläkare. här utgjorde troppens logistiksoldater bevakningen och vi pratar gigantiska röda kors runt dessa enheter. detta applicerades rakt av på hemvärnsjukvården, men snart upptäckte man att det blev lite ensamt att campa själv. och oftast reste man inga tält heller. man mutade in ett hörn på hemvärnsgården och bedrev vår där. just i detta hänseendet fanns det inga hinder att rucka på GK, då värmen, kaffet och samkvämet var viktigare än krigets lagar. sedan började försvarsmakten åka utomlands. i över 20 år bedrevs det missioner i konfliktområden som inte haft kvällskurser i krigets lagar. då blev det en självklarhet att sjukvården skulle vara inne på campen. dessutom var det ju enbart i utlandsstyrkan det på allvar satsades på sjukvård. det utbildades inga fältsjukhuskompanier längre och mtrl såldes till våra nya vänner i baltikum. kvar stod röda korset, oftast för sig själva. de får militära sjv-instrk som fanns kvar jobbade enbart med utlandstykan. detta gjorde att röda korset i stort sett kunde bedriva sjukvård som de själva ansåg vara bäst. när sedan Trängregementet började försöka återta militär sjukvårdskompetens inom det nationella försvaret, blev det jobbigt för röda korset. det dök upp reglementen och folk som hade kunskap i genevekonventionen, den riktiga. och i det läget står nu merparten av hemvärnssjukvården och stampar fortfarande. så länge det inte dyker upp nyutbildade sjukvårdare eller folk med civil utbildning är allt frid och fröjd.

vapenfrågan är inte så svår att förklara egentligen. vi har inte kpist M45 kvar längre. fram tom dess utrangerande ur försvarsmakten hade all "betjäningspersonal" detta som enhetsbeväpning. (se detta med betjäningspersonal som en försvenskning av "combat services support" som det heter utrikes) jag gjorde grundutbildning på ett trosskompani 1989-1990. skulle kunna säga att 75% av kompaniets manskap på ca 110 personer, hade kpist som grundbeväpning. så även alla sjukvårdare och legitimerad sjukvårdspersonal på bataljonsförbandsplatsen. jag tror den ende som hade pistol, var regementsläkaren. iofs var det nog mer på brist på "kamrat 40" än att det var ett annat vapentänk då. att utbilda HVsjv och andra tidigare "vapenlösa" befattningar inom HV på pistol 88, är egentligen rätt logiskt. det är det vapen som tar kortast tid att utbilda på. det samma gjordes med vår legitimerade sjukvårdspersonal på NBG08, iom att de enbart tjänstgjorde 6-8 veckor beroende på befattning, fick de av ren enkelhet pistolutbildning. tiden räckte inte till att lära dem att använda resten av vår enhets vapen. att det sedan var brist på ammunition de sista tre månaderna, kanske hade viss inverkan också... vad gäller mig själv har jag ju dokumenterad utbildning på alla vapen som ingår i ett hemvärnskompani. jag nöjer mig fullt ut med en pistol 88, då jag vet att det snart kommer att finnas ett par AK4:or över på förbandsplatsen inom relativt snar framtid efter striderna har börjat. och nej, det kommer inte funka praktiskt att soldaterna får med sig sina vapen till civilt sjukhus, eller att det kommer finnas tid att låsa in dem i kasun igen. vi får nog vara glada om de får ut dem ur kasunerna innan första skotten faller.