Jump to content
Sign in to follow this  
Guest

Fältliv

Recommended Posts

Guest

Jag har funderat ett tag över om Sverige nu, teoretiskt sett, skulle bli anfallna av något land, som vi kan föra ett "seriöst" fältkrig mot, hur skulle då den enskilda soldatens liv se ut?

 

Hur skulle fältvistelsen se ut, skulle man ligga i fält, tills kriget tog slut, även om det håller på i 1 år eller?

 

Vet ju själv att man var jäkligt sliten man var efter 2 veckor i fält, och vi hadde det inte så överdrivet "hårt" ändå. Tror ju inte det skulle bli mindre ansträngande i en krigssituation, där andra personer faktiskt skjuter skarpt på dig...

 

Visst man hadde säkert klarat ett år i fält, men frågan är hur bra man hadde kunnat utföra sin uppgift? Tror man hadde varit ganska slut överallt efter 2 månader i fält under värnplikten...

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

Livet eller rättare sagt kriget börjar väl med at man bor i tält och slutar med att man ligger några meter under marken med nån träbit ståendes ovanför en.

Under min tid på P10 så låg vi i trossen ute i en månad på sommaren 82 det var ingen höjdare med alla mygg och annat , man kan ju säga att det var ganska jobbigt att ens se sina kamrater efter redan första veckan , småsaker blev rena döden men som tur var så fanns det officerare med som såg till att vi klarade oss annars skulle vi väl gått hem eller nåt för jag skulle absolut inte göra om den skogsvistelsen ens om jag skulle fått en mille i belöning . Trot att det är viktigt att man sätter upp ett schema som man följer för att orka med att vara ute en längre tid.

Som du säger Fu Dahlberg så hade man tillslut om man inte blivit avlöst kanske inte klarat sin uppgift pga pressen i den egna gruppen iallafall var det så i tross gruppen jag låg i, ingen gillade nån speciellt mycket . Detta är mina egna tankar så det ska bli intressant och se vad andra har för tankar om frågan som är ganska intressant, en klar femmma på en skala från 0-5  Grattis Fu Dahlberg :):D

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

Tackar... Det värmer... :)

Givetvis är det intressant, jag träffade en normann på ett kalas, en FD Kystjägare... Enligt honom så hadde dom aldrig mer än 4 dagar ifält... Något med norska säki eller nått... Han kan givetvis Ljugit mig rakt upp i ansiktet...

 

Men man undrar... 1 mån facktjänst i fält... Brrr! FY FAN!!

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest Lt. payne

Personligen tror jag att man måste ha en personlig drivkraft för att kunna klara av det.Drivkraften kan exempelvis vara,

viljan att stå emot alla plågor för att kunns orka kämpa emot fi.

Viljan att stå ut detta för att man vill leva för sina sin nära och kära.

 

Finns säkert mer motiveringar..

 

Personligen är jag övertygad om att man ska se sin egen uppoffring som det pris det kostar att vara soldat.

 

Nu menar jag i krig,under militärtjänstgöringen finns det alltid

en väg ut.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

För fasen Fu Dahlberg du var ju bara nån månad när jag låg ute i skogen och förbannade mej över det mesta :):D

Jag tror stenhårt på att man måste ha nån form av schema för hur dagen ska vara för att klara av att vistas ute i skogen en längre tid

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

Givetvis har man det, man går upp 04:00, En timme Infartspost, 05:00 4h stabstjänst, 9:00 ett antal h fäältarbeta och kontroll av utrustning, 12:00 MAT, därefter 4h stabsarbete igen...  16:00 köra någon officerar någonstans... tillbaka 18:00 kvällsmat, därefter ordergiving. sedan blir det kontroll av fordon, och diskning av matkärl... Sedan paniksovning från 22:00 ihop att man får sova sina 6h för att få köra, utan att bli upppsliten av något officer, för at vrida på någon knapp...

 

Så såg en normal fältdag ut för mig... Givetvis såg det olika ut, ibland kunnde man klämma in någon slapptimme här och var, och ibland var det tjänst på natten osv... Det var schemat som gjorde det så jobbigt... Fältvaneveckan var lugn... med garanterade sovtimmar och så...

 

Undrar hur mycket myket kroppen pallar av fälttjänst?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vad är det befäl säger det som inte dör det härdar. Men onekligen som måste fält livet vara hårdare i krig. Då man alltid har kanonmuller flyg i luften och andra faktorer som ökar påfrestningen

Share this post


Link to post
Share on other sites

Som jag förstått det så går det (för pansar och infanteri) på en höft till som följer:

 

-Strid i 2-3 dygn. Vilar gör man i mån av tid och på sin plats i vagnen/skyddsställning.

Vid vinter så måste en stor del av vilan ske i tält.

Värt att notera är att strid här inte innebär att man personligen utkämpar eldstrid med fienden, utan att förbandet är i strid.

Jag vill minnas att tumregeln från VkII var att 2% av tiden är eldstrid och 90% väntan.

 

-Återhämtning i 1-1,5 dygn. Sker om möjligt i anslutning till bebyggelse (bondgård, tätort m.m.) för att underlätta vården och inkvarteringen.

I norrland torde återhämtningen till stor del ske i fält.

 

-Permission ges max c:a 1-4 ggr per år i den mån läget vid "fronten" möjligör det.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tycker det låter lika genomtänkt varje gång folk med jägarkomplex säger att det som inte dödar det härdar, gäller det även när man får en kula i ryggraden och blir förlamad ? Eller när man får benet bortsprängt av en mina ?

 

Inget menat mot dig raffsec men mot alla befäl osv som kör med den frasen.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

människan har en förmåga att anpassa sig till de flesta situationer så fältlivet (sova utomhus, käka lite, lite sömn mm) tror jag att man skulle vänja sig vid "relativt" snabbt. tiden innan man vänjer sig blir antagligen tuff men dock.

"På västfronten intet nytt" av remarque e ju ett exempel på att kroppen blir avtrubbad.

det som blir problem med är nog psyket; man blir dum i huvet och bryter psykiskt ihop. kroppen klarar sig alltid (dock ej med en 5.56 i bröstet ??? men för de fysiska påfrestningarna påkallade av arbete) på något sätt. detta tror jag.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Som ovanstående person nämnde så anpassar sig människan. Minns en på sig själv baserad roman som en veteran skrivit. Under ett tillfälle så tvingas de ta skydd i ingenmansland i en enorm grop som kom till då ingenjörstrupper sprängde en tunnel som fi försökte gräva. Där blir de strandsatta i ett par dagar, och till slut så under allt H-E så finner han ett lugn i sig själv. Han har helt enkelt anpassat sig till situationen.

 

Eller så blev han galen. Hm.

 

För egen del så var fältveckorna under GSU:n lite lätt slitsamma med lite sömn och så eftersom allt var så nytt och man skulle lära sig en massa. Men under slutövningen så var det bara slappt som helst fast vi hade uppgifter som skulle skötas dygnet runt, (patruller, bemanning av o-plats, insatsberedskap etc). Hade klarat mig månadsvis på det sättet.

 

De flesta brukar väl anse att slutövningen är slapp.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tält är inte aktuellt att bo i mer än i "skymningsläget" innan krig bryter ut. Då har man ju inte samma möjligheter att rekvirera hus, fordon och annat man behöver.

 

Senare, i en längre konflikt, så kommer man under återhämtningar att i 99 fall av 100 bo i bebyggelse, främst bondgårdar och industrilokaler mht de krav på utrymme man har för att husera mekaniserade förband.

 

Så man lär slippa eldposten om det skulle krisa ihop sig (vilket väl är den enda fördelen med krig...)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag funderar ofta på de stackare som genomled 2VK...Fan vad segt...invadera polen och sedan hoppa till östfronten...att överleva hela jävla kriget...de e goa gubbar...vara i fält i 5 år.( bortsett från permissar..)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Undrar om en kvinna hade överlevt bättre eller sämre i 1:a Världskrigets skyttegravar... ???

 

 

Hälsningar, Foxtrot Lima :)

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

Min pappas morfar tillbringade fyra år i skyttegravarna på västfronten 1914-1918. Han hade ledigt mellan en och två månader per år för återhämtning enligt hans dagböcker från krigsåren.

 

Det om inte annat borde ju vara ett bevis på att människan klarar av långa tider i strid.

 

Kanske inte det moderna kriget men ändå, påfrestningarna var ju ändå ganska stora och ganska stora naturliga avgångar.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest Lord Good

De börjar snart bli för gamla men många av er har säkert äldre släktingar som kan berätta om livet under beredskapen. Min morfar låg i övre norrland under större delen av beredskapen under primitiva förhållanden. Andra släktingar har berättat roliga skrönor från den tiden. Bäst var min farbrors berättelse om när han var ställd inför krigsrätt som sextonårig landstormsungdom. Jag har själv läst krigsrättens dom så jag vet att följande är sant:

 

Min farbror bodde vid krigsutbrottet i Arvika och gick med i Landstormen som sextonåring. När Tyskarna gick in i Norge så kom många flyktingar över gränsen och min farbror fick tjänstgöra som vaktsoldat. Farbror var en duktig tecknare och tillbringade fritiden mellan vaktpassen med att göra karikatyrer för att roa sina kamrater. En kapten fick syn på en karikatyr av Hitler och Mussolini som tuppar på en gödselstack och blev mycket upprörd över detta och anmälde omedelbart min farbror för detta. Det drogs igång en utredning och farbror blev beordrad att infinna sig på III:de arméfördelningens kontor i Göteborg för krigsrätt :)

Det sägs att det fanns många officerare med nazistsympatier och tydligen hade farbror råkat ut för en sådan. Till försvarets heder ska sägas att farbror blev frikänd och krigsrätten skrev i domen att man tyckte anmälaren slösade med dess tid.

Share this post


Link to post
Share on other sites

En soldat ska bara vara ute ett visst antal dagar, sen ska han få vila vårda materiel osv innan ska ut igen. Kommer dock inte ihåg hur många dagar man skulle vara ute i fält i taget.

 

Under lumpen hade Ingenjörssoldaterna alltid en återhämtningsdag under längre tid i fält. Då var det bara sömn, mat och en dusch som gällde, dett var något som var mycket bra för moralen.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Angående det där med vk2, jag jobbade ihop med en kille  vars släkt var tysk, han berättade att hans farfar var soldat på östfronten 41-45. Enligt honom så hade soldaterna permis en gång om året, varje gång blev en unge till, iallafall i min kollegas släkt!  Så hans farsa och hans syskon var "permis ungar"....I övrigt så berättade han också att farfadern var en riktigt elak typ efter kriget, mycket psykoser och liknande.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Min gammelmorfar var tysk soldat i både första och andra världskriget. Under WW2 hamnade han i engelskt fångläger, men flyttades senare till ett fångläger i Sovjet. Han satt i sådana läger flera år efter att kriget slutat. När han väl kom hem pratade han aldrig om kriget, bara då han druckit lite för mycket (i sovjetlägret fick dom i stort sett bara bröd och vodka).

 

En liten kul anekdot var under WW1, i skyttegravarna. Min gammelmorfar var befäl för en grupp som stred i skyttegravarna. Efter en lång tid av strider i urkasst väder tittade solen fram, och gammelmorfar beslöt sig för att idag ska vi fan inte kriga något. Han bad en kille i sin grupp skrika till fiendesoldaterna i graven de stred mot att dom skulle ha en vapenvila hela dagen. Fienderna (tror det var engelsmän, men jag är inte säker) gick med på detta, och det slutade med att dom träffade engelsmännen och satt och pratade och drack te. :)

 

Måste ha kännt konstigt att återuppta striderna mot dem dagen efter.

Share this post


Link to post
Share on other sites
En soldat ska bara vara ute ett visst antal dagar, sen ska han få vila vårda materiel osv innan ska ut igen. Kommer dock inte ihåg hur många dagar man skulle vara ute i fält i taget.

 

Jag tycker inte Fu Dahlbergs ursprungliga fråga är relevant, för den är inte ett dugg i stäv med det svenska Försvarets målsättning. Även om man kan diskutera rent hypotetiskt givetvis. Vår Försvarsmakt är inte tänkt för att långvarigt krig.

 

Det du säger Bravo One är ju förvisso idealet dock. Det som är det mest logiska givetvis. Men idag är det svenska Försvaret praktfullt litet som du säkert vet. Taktiken är väl att slå till snabbt och brutalt mot en fiende, med det "nätverksbaserade insatsförsvaret", ett krig ska väl vara över på en vecka helst. Vi har ju skrotat/sålt det mesta i våra förråd. O med ett så litet FM till buds så kan väl inte halva gänget hålla på och vila sig? Bäst å fylla termosen med kaffe så man orkar hålla ögonen öppna.

 

Under inledningsskedet av andra Tjetjenienkriget 1996 så sopade ryssarna undan tjetjenerna ganska lätt (jämförbara med svenskt HV? Lätt beväpnade etc.) genom klassisk ångvältstaktik. Förutsätter man att de har norra Finland som uppmarschområde och släpper loss sin ångvält av det slaget så är Sverige nog körda om de inte snabbt ser till att slå dem. Går det någon vecka så står vi där med våra tomma förråd. Det finns många här som inte tror på den ryska ångvälten längre utan hellre talar om "nätverksbaserat försvar" och "defragmenterade stridsfältet" etc. Men till er säger jag bara Tjetjenien 1996. Det var ångvält, inget modernt tjafs.

Share this post


Link to post
Share on other sites

LD: Fragmenterade stridsfältet menar du.

 

Mina synpunkter från "Ångvältstiden":

Under FMÖ Orkan 1993 fick vi frontsvin känna på hur det är att bedriva strid över tiden. Vi tog terräng konstant i 3 veckor med en genomsnittlig sovtid om 3-4 timmar/dygn. Onsdag vecka 2 hade vi återhämtning om 6 timmar inför en stor stridsskjutning i Bataljons ram (not. 6 st skarpa R56, alla träff 1,2 km avstånd)

 

Snabbfakta:

Antal soldater 27 000 man (motsvarar väl dagens beväringsarmé ca)

Mitt förband: IB 77(tgbburet infanteri, med IKV och eget understöd i form av 12 cm GRK samt tilldelad Haubits bataljon)

 

Stridsflyg

HKP

Mek

Inf

Ing

Sign

mfl

Totalt 24 mil framryckning(hälften av sträckan  i plastbil). Ca 12-15 mil till fots.

 

Hur fungerade det?

 

1. Mobiliseringen gick snabbt och bra. Många rostiga vapendetaljer från Mob som funktionsvårdades. Inskjutning och övrig materiel kontroll. Framåt.

2. Maten, Bra kock med bra käk var en moralhöjare.(Handplockad av kompanichefen som förstod den strategiska vikten av bra käk)

3. All logistik fungerade klanderfritt.

4. Samverkan med andra förband som Ing, Fördelnings art, Hkp förband, sjv mek och Attackflyg fungerad perfekt. En skön laganda infann sig på den "goda sidan".

5. Bra Fördelningschef, Gen Torsten Engberg. Spenderade så mycket tid han kunde bland soldaterna och bjöd på många fräckisar. Moralhöjare.

6. Striden bestod mestadels av anfallsstrid, ofta tyst som övergick i överfall, främst mot sovande mekförband nattetid. Tog personligen 6 st fångar och vips så hade vi 2 extra kulsprutor i 2 veckor.(Blev ett djävla liv givetvis, men roligt) Upprepade eldöverfall i flankuppgifter mot en "fiende" som följde reglementet var mycket roande.

7. Mycket bra bataljonschef. En lurig rackare som tände kaminen med InfR.

8. Ingen soldat i mitt kompani söp, slogs, åkte hem eller gnällde värst. Alla var mycket taggade. Främst beroende på att vi hela tiden gjorde något. Ingen väntan.

9. Vi gjorde mycket spännande saker vilket ökade motivationen hos soldaten. Vårt kompani var ibland luftburet. Flögs bla till muskö, slog fienden och flög tillbaka. Vi åkte bakpansar. Innästlade över mälaren klockan 3 på morgonen med Ing pontonfärja. Tyst(Ihopmonterad av Ing på 2 timmar) m m

9. Vi satte upp förläggningen två gånger i dagsljus på 3 veckor. Sovförläggningen var uppe på 10 minuter, säckade tält, granar och stenar inne var vanligt pga mörkret, varför bry sig. Alla sov som stockar ändå. Marschfärdiga innan gryning……….etc

 

Hur kändes det?

 

1. Den fysiska ansträngningen och sömnbristen var kännbar första veckan. De följande veckorna gick kroppen på endorfin och ibland adrenalin. Allt gick långsammare, soldaterna pratade mindre. Rutinarbete infann sig. Kroppen anpassade sig efter situationen.

2. Psykist, ingen tid fanns för att tänka på sig själv. Ständig informationsspridning dödar rykten och stabiliserar soldaterna.

 

Nå, detta är erfaret under en Försvarsmaktsövning och kan inte jämföras krigets krav med hälften av dina kamrater stupar och är lemlästade. Att man fysiskt klarar ett liknande umbärande råder det inga tvivel om.

 

Den kompakta erfarenhet vi fick under dessa 3 veckor gav mer än 15 månaders vplutb.

 

Casca

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

Hmmm... andra Tjetjenienkriget... det började väl 1999 och håller väl fortfarande på... heller? ???

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

attn: Casca :

hålls några liknande övningar nu för tiden? hörde att de va nån övning uppe i norrland för nått/några år sen med ett par tusen (?) man i norrland. dock tror jag bara att den höll på under en vecka, kanske två...

bedrivs det längre övningar över huvudtaget (2-3-4 veckor) under vpl nu mer?

lite OT i know men... ;-)

Share this post


Link to post
Share on other sites
attn: Casca :

hålls några liknande övningar nu för tiden? hörde att de va nån övning uppe i norrland för nått/några år sen med ett par tusen (?) man i norrland. dock tror jag bara att den höll på under en vecka, kanske två...

bedrivs det längre övningar över huvudtaget (2-3-4 veckor) under vpl nu mer?

lite OT i know men... ;-)

Det bedrivs väl slutövningar med beväringen om några tusen man ibland. Några Försvarsmaktsövningar i Orkankaliber skulle idag omsätta varje vapenför beväring, vilket känns mindre troligt.

Jag vet att det pratats om att slopa alla repövningar och sparka ut beväringen till förbandsreserven när han fyllt 26 år. Ett kasst alternativ. Jag har inte hört talas om någon som gjort en riktig KFÖ sedan mitten av 90-talet.

 

Någon som gjort en KFÖ sedan 1995 räck upp en hand?

 

Casca

Share this post


Link to post
Share on other sites

Casca: JAPP! 1997 - nordanvind. Indser dock att jag tyvärr tillhör undantagen. Vi var ute i tre veckor + att PB och vissa specialister hade en förberedande vecka innan.

 

Återkommer med lite erfarenheter när jag sitter bättre till *på väg till ett möte*.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ett tillägg: Jag är mycket stolt över en befälsdetalj hos mig själv(Jantelagen pfuuh).

 

Jag lyckades få mina soldater att varje morgon i 2,5 vecka, visitera varandras personliga maskering under färdiga till strid.....utan protester.

 

Tänk vad stolt man var över sina frontsvin. Vilket man givetvis talade om för dom.

 

;-)

 

Casca

Share this post


Link to post
Share on other sites

Casca

 

Vilket innebär att ditt IB77-förband faktiskt fungerade. Iof ingen större chock för någon, det visste vi alla. Men allt det där har Sverige skrotat nu, finns ju förvisso ett förband i Östersund som fortfarande har ett I i beteckningen och HV får väl klassas som lätt infanteri.

 

Funkar den nya Försvarsmakten mot en rysk ångvält en längre tid? Typ 1 månad och tid utöver det. Även om Sverige anser att kriget förändrats så håller inte ryssarna med och håller kvar vid det gamla. Vad framtiden ger vet ingen.

 

Ex. om finnarna väljer separatfred med ryssarna istället för krig och tillåter norra Finland som uppmarschområde för ryssarna under ett snabbt krig mot Sverige så vete fan hur det skulle gå.

 

Tänk Tjetjenien. Ångvält.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Funkar den nya Försvarsmakten mot en rysk ångvält en längre tid?

Nu blir det lite OT...

 

Svar nej. Den är inte dimensionerad för det.

 

BORDE Sveriges Försvarsmakt vara dimensionerad för det? Tycker jag inte, i dagsläget. Ångvälts-scenariot är så pass osannolikt att vi på goda grunder kan ta den risk det innebär att inte kunna försvara oss från ångvälten.

 

KAN Sveriges Försvarsmakt vara dimensionerad för det? Knappast. I alla fall inte som alliansfri nation. Vi har helt enkelt inte den ekonomiska prestationsförmågan som krävs för att kunna undvara män och resurser i den utsträckning som gör att vi kan avvärja en stormaktsfiende (eller få honom att ens avstå från att försöka).

 

Fungerade DEN GAMLA Försvarsmakten mot "ångvälten"? Nej. Inte ens Försvarsmakten själva orkar hålla fasaden uppe kring detta. Det gamla "invasionsförsvar 850.000" var ett luftslott.

 

Min amatörmässiga fundering är nog att den enda räddningen för en liten stat som hotas av fientligheter från en militär stormakt är att ingå i en allians. Med vårt snart 10-åriga medlemskap i EU så kan man nog säga att vi de facto ingår i en försvarsallians, gentemot omvärlden. Oavsett om det finns en allians på papper eller ej så ger nog EU-medlemskapet en mycket högre anfallströskel för potentiella fiendenationer.

Share this post


Link to post
Share on other sites

På vilket sätt är ångvältsscenariot otänkbart?

 

Politiskt så kan det snabbt ändra sig. Se 11 september t.ex. Men rent militärt. Se hur ryssarna gjorde mot tjetjenerna under början av andra kriget. Vad är det om inte ångvält. Artilleri malde på och sköt sönder allt (Grozny är ju vackert idag). Pansar ryckte fram och tog terräng understödda av attackflyg och helikoptrar. Sen kom resten efter. Det var knappast något annat än ångvält. O ett vinnande koncept ändrar man inte på. Att tjetjenerna sen blev gerilla från bergen i söder är en annan sak.

 

Men för att vara topic så tror jag inte frågan kommer vara värst aktuell ändå. Antingen vinner vi snabbt, eller så förlorar vi snabbt eftersom vi inte klarar ett långt krig.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Självklart kan inte ett ensamt Sverige klara sig nån längre tid mot ett land som Ryssland (förutsatt att de rustar upp sin krigsmakt) men det är ju inte heller tanken. Hela det Svenska försvaret bygger ju på att det är fler länder inblandade på vår sida.

 

För att komma landvägen måste de ju t.ex. först ta sig förbi Finland (och förträffligheten i deras försvar har ju Informatör klarat ut... :P ) med väldigt långa underhållsvägar genom eldöverfallslämplig terräng.

 

Att jämföra med Tjetjenien är inte relevant då den terrängen är betydligt lämpligare för mekaniserade anfallsförband. Inte alls som Svensk/Finsk norrlandsskog med få vägar. Groznyj lyckades man ju först inta efter att man i princip jämnat staden med marken. Och den är fortfarande inte helt säkrad av de ryska styrkorna.

 

Men det är sant att Sveriges försvar som helhet inte är anpassat för nåt längre krig ala andra världskriget. Dock kan ju mindre gerillagrupper fortsätta försvaret under längre tid, dock förmodligen utan någon vidare central ledning.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Sign in to follow this  



×
×
  • Create New...