EO4

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/nordkorea-kim-jong-un-har-tappat-greppet-om-ekonomin_8235644.svd Möjligen är detta ännu en pusselbit som tyder på att landet glider mot systemkollaps? Man ska nog inte underskatta de långsiktiga effekterna av att så väl vanligt folk som relativt högt uppsatta personer i "nattväktarstaten" föredrar (tvingas föredra) den store satans valuta som betalningsmedel.

Borde väl räcka med riksdagsbeslut om att ansöka om medlemskap? Vi har väl ingen lagbunden alliansfrihet vad jag vet. En sådan torde ha försvårat våra nuvarande insatser och samarbeten med Nato och inom diverse säkerhetsorganisationer och pakter. Ett natomedlemsskap skulle säkert innebära att högvis med förordningar, regleringsbrev och annan förvaltningsmässig detaljstyrning skulle behöva ändras rejält.

Jag har inte hängt här på länge. Väldigt länge. De flesta här vet nog inte vem jag är. Men då Nordkorea är en av mina favorit-hangups, och då en del av det Gamla Gardet har skrivit i tråden... ,..och så har jag ett par timmar i en hotellobby att slå ihjäl. So, here goes: Jag gissar – med betoning på gissar – att det vi nu ser hända i NK är reaktioner på början – eller slutfasen - till en inre upplösning av landet. Ingen logik, ingen rationellt listig plan utarbetad av Stora Generalstaben, ingen liga av NK, Kina, Ryssland syfte att ekonomiskt krossa USA. Utan systemkollaps i slow motion. Vi som är gamla nog minns östblockets upplösning. I dag är de skeendena självklara så här i efterhand. Men då som nu ger djupare studier vid handen att det hände synnerligen slumpartat och utan att någon aktör eller intressentgrupp kunde kontrollera skeendet. Mycket enkelt uttryckt så hade människor i tillräckligt stor utsträckning tröttnat på systemet, även de som var systemets väktare. Det gick ju dock inte utan motstånd, som bekant. Vi minns 1991 och 1993. Kupper och motkupper. Det slutade dock lyckligt – i alla fall för oss utomstående och i relation till vad ett worst-case scenario hade kunnat innebära. Jag tror det är något liknande vi ser i NK idag. Tillräcklig stor del av inte bara befolkningen, utan även Regimens folk har tappat tron. Landet är förmodligen mer ekonomiskt illa ute än vad vi idag bedömer (samma misstag gjordes vad gäller SSSR. Nästan ingen hade på förhand gjort en tillräcklig pessimistisk bedömning av nationalekonomin i det forna östblocket). Jag gissar att det vi nu ser är utslag av olika fraktionskonflikter och/eller sönderfall inom en förhållandevis stor grupp av regimens folk: militär, polis, matdistributörer, jordbruksledare m.m. Det är inte bara en fråga om att högsta ledningen träter inbördes inom ramen för ett kommando-administrativt samhällssystem som fortfarande fungerar och lyder den som de facto är i ledningen. Jag tror att även själva systemet har börjat braka ihop. Så som hände i forna östblocket. Detta leder troligtvis till desperation inom en förmodligen redan starkt splittrad ledning. Det lär ju knappast vara så att alla på höga poster tycker att NK AB fungerar bra i förhållande till den omvärld dom ändå har viss insikt i. Jag tror en rätt stor fraktion har börjat prata i det tysta så som Gorbatjov och Jakovlev gjorde på en potatisåker i Kanada 1986: Så här kan vi inte ha det... En orsak till att armén inte är mobiliserad kan vara att man helt enkelt inte litar på delar av armén. Eller att man inte vet vad som händer när man skickar mob-ordern. Därav förlitandet på ”strategiska robottrupper”, som gissningsvis är extremt priviligerade och extremt regimtrogna. Som de alltid har för vana att vara. Jag tror i allmänhet att vi överskattar hur väl det kommando-administrativa systemet de facto fungerar. Visst finns det ett gigantiskt mått av övervakning och repression. Visst finns det små sektorer som sannolikt fungerar bra och effektivt. Men på det stora hela så förkommer förmodligen samma typ av mygel, fusk, korruption, svarta ekonomi och fabricerad rapportering inom produktionen, som i forna SSSR. Enda sättet att överleva. Makthavarna vet säkert om att de inte kan lita på statistiken och på utlovade prestanda. Exempelvis antal fungerande stridsvagnar per division, statusen i am, drivmedels- och matförråden på förbanden etc. Att i ett sådant läge försöka åstadkomma nationell samling och sluta led genom att måla upp ett yttre hot är ju en klassisk taktik. Det har NK gjort förut, så det är inte nytt. Men jag får känslan – utan att riktigt kunna sätta fingret på det – att det är annorlunda denna gång. Det handlar inte om att försöka utpressa sig till mat, olja eller teknik denna gång. Jag tror inte det. Nu är det något annat. Mycket obehagligare. Mot bakgrund av system-ras-teorin, skulle stängningen av Kaesong kanske kunna förklaras med att det nu är nödvändigt att helt isolera NK i ett försök att upphäva det skadliga utländska inflytandet. Det skulle inte vara osannolikt att delar av ledningen tycker att det är värt det ekonomiska självmålet att stänga Kaesong för att försöka ”avinstallera” den slags de-facto-glasnost – låt vara i märklin-tågs skala - som blivit följden av ett på marginalen ökat umgänge med sydkorea. Också en orsak kan vara att för medborgarna sätta trovärdighet bakom sina påståenden att sydkorea och USA och Japan är ute efter att krossa NK. Ytterligare en historisk parallell som dyker upp för mig är Österrike-Ungern 1914. Många inom militären – bl a generalstabschefen Conrad von Hötzendorff – var i sina privata dagböcker ganska på det klara med att ett krig skulle förloras och bli imperiets upplösning. Men att äran påbjöd att undergången skulle ske i krig, för ärans skull. Man kan ju hoppas att Conrads motsvarighet i NK har läst sin ”Guns of August” som Kennedy hade gjort precis innan kubakrisen. Men sannolikheten lär inte vara så stor... Jag tror att NK inte överlever ytterligare 5 år. Jag är rätt så orolig för formerna och konsekvenserna för landets ”statskonkurs”.

Det här var ett ämne som inte var speciellt uppstyrt på den gamla goda invasionsförsvarstiden heller vad jag minns. Då stal - för det första - samhället 7,5 - 18 månader av dig till en genomsnittlig ersättning på kanske 50-60 kr/dagen och ett muckarbidrag på 4000 (90-talet). Sen kunde du tvingas göra lite repövningar till 80% av SGI eller nåt. Men där var möjligheterna till att mygla sig undan rätt goda. För den som hade anlag för rättshaverism gick det att ansöka om ersättning för boendekostnader. Men det var så bökigt att alla sanna patrioter sket i det och i stället stal grejor ur mobförråden som man sålde i Gula Tidningen (Blocket.se fast på papper för er ungdomar) efter repmånaden. Det sistnämnda är väl ett förfaringssätt som fortfarande funkar idag, eller? Vilken ersättning skulle man då ha fått som invasionsförsvarsvärnpliktig i skarpt läge? Vad jag minns var det väl inga 80% av SGI utan någon ospecificerad form av dagersättning. Men det var nog aldrig diskussioner om förmånsbeskattning av hjälmdok, blårutiga täcken eller vapenfett 101, som i dagens försvarsmakt. Människor hade väl bostadslån och hyror på den tiden också? Jajamän. Innan avregleringen av kreditväsendet gick det förmodligen för regeringen att utlysa moratorium över skulder när Mig:en skingrat Viggen och Ivan Rogov hade beachparty vid Kapellskär. Jag har inte koll, men jag har svårare att tro att det skulle funka idag. Framförallt inte riktat mot en handfull professionella och frivilligt anslutna fosterlandsförsvarare. (Man kan fundera på om det hade funkat 1985 också). I praktiken så räknade man säkert med den fosterländska yra som skulle uppstå i den allmänna mobiliseringens kölvatten. De boende i HSB-kasererna skulle lydigt fylla sina badkar med vatten (så stod det att man skulle göra i telefonkatalogen) och vicevärden skulle i sann folkförsvarsanda avstå från att dela ut avgiftsavier. Innehavaren av handelsboden skulle med en patriotisk tår i ögat låta den stackars huckleförsedda soldathustrun med spädbarn i famnen handla sill, potatis och Aftonbladet på kredit. Det skulle funka, för så stod det i "om kriget kommer" och i "svensk soldat". På den tiden litade vi på överheten. Den hade ju givit oss sådana exempellösa framgångar som TVÅ TV-kanaler, AXE-växlar och Apoteksmonopol. Nog skulle den klara av att försörja oss i händelse av ofred! Vågar man gissa på att det också fanns storstilade beredskapsplaner på "försvarslån" som skulle finansiera kostnaderna för kriget och samhället? Möjligen är hela premiepensionssystemet egentligen en del av försvarsmaktens finansenhet i detta avseende (finns ju mycket i organisation och prestanda som tyder på det)? Vid ofred öppnas AP-fondernas bukstinna lador och manna från himlen regnar ner över det hårt prövade folket. Kan någon forska i om Åke Sagrén satt med i expertgruppen för införandet av det nya pensionssystemet?

Vänner, romare, landsmän! Trots att jag egentligen borde ha tagit fältväbels avsked från detta forum har jag kvar ett konto av vilande karaktär. Nu har jag en historisk frågeställning och jag gissar osökt att några här säkert kan hjälpa en gammal invasonsförsvarsveteran med bibliografisk kunskap. Jag funderar lite på ett bokprojekt (fiction) och skulle som underlag för detta behöva info om den "kurländska fältarmen" under stora nordiska kriget. Dvs de trupper som lämnades kvar i Baltikum när den skägglöse dunderguden tog sina närmaste vänner och drog till Polen för att jiddra med August och hans crew. I synnerhet skulle jag behöva information om slagen vid Janicki och Jacobstadt. Alla tips om böcker eller websidor som kan hjälpa mitt syfte mottages tacksamt! EO4

Alla allmänna handlingar är antingen offentliga eller hemliga. Är de hemliga så ska hemlifieringen ha stöd av sekretesslagen. Jag omformulerar mig: möjligen är mycket av det inte ansedda som allmänna handlingar även om de för den skull inte är hemligstämplade. OK?

Håller med Lampros. Det mesta är nog känt av de flesta som är någotsånär intresserade och/eller gjort värnplikten. Det som inte är känt kräver nog rejäl forskning innan det kan presenterar. Nåt som vore intressant är exempelvis en jämförelse hur krigsmaktens status vad avser personal (antal, utbildningsnivå, KFÖ-status), materiel och organisation (erfarenhet och kompetens på befäl i högre förband m.m.) de facto såg ut i jämförelse med vad som sades, vid ett antal tidpunkter (1950, 1960, 1970, 1980, 1990). Men det skulle ju kräva rätt gedigen forskning, och möjligen är mycket av det fortfarande hemligt, eller i vart fall icke offentligt. Samma metodik tillämpat på civilförsvaret och totalförvaret vore säkert också intressant läsning.

"Stå upp!" skrek mina befäl åt mig vid motsvarande drillövningar. Det behöver kanske inte vara svårare än så?

Icke nödvändigtvis. Just detta var ett avsevärt problem i Sovjet och östeuropa - att ideologi- och propagandakulturen förgiftade den egna organisationskulturen, informationen och statistiken. Där satt gubbarna i Kreml och visste väl att de beslutsunderlag som de presenterades var baserade på förskönanden, lögner och förvrägningar. Allt aggregerat på 10-15 nivåer innan det hamnade på politbyråns bord. Det var ett av många sätt som systemet bet sig själv i svansen på. I ett system som Sovjet eller Nordkorea har du väldigt lite att vinna på att tala sanning och göra realistiska beödmningar och rapporteringar. Det är snarare förknippat med allvarliga risker, i vissa positioner t o m livsfara. Vem vill avslöja den stora socialistiska lögnen? Hur bra är det för karriären? Systemet fostrade ett humankapital av myglare kan man säga. Bl a Garbatjov har ju i efterhand erkänt hur lite man mot slutet vågade lite på uppgifterna om den sovjetiska krigsmaktens faktiska förmåga (för att ta ett oss närliggande exempel). Så det kan mycket väl vara så att NK:s ledargarnityr sitter med helt förvrängda bilder av verkligheten att fatta beslut på. Vem vågar rapportera uppåt att det saknas drivmedel, mat och radioackar för den ärorika offensiven mot förrädarregimen i syd? Man lär inte bli månadens anställda i 1:a nordkoreanska armekåren, milt uttryckt. Bottom line: Det är ju klart obra ur säkerhetssynpunkt om NK tror sig vara starkare/bättre än vad de objektivt sett är. Och baserat på vad vi nu vet om Sovjet, så är risken uppenbar att så är fallet.

För en gångs skull håller jag med Pal. Nordkoreas agerande följer sin egen rationalitet. Deras agerande går inte att bedöma med gängse modeller, vilket har visat sig ett otal gånger sedan 1950. Är de några som - oaktat orsak och motiv - kan få för sig att starta ett helt orationellt angreppskrig så tror jag det är den nordkoreanska regimen. Hur tillståndet sedan är i landet är en annan sak. Möjlighen - och förhoppningsvis - är landet redan så kört i botten att de inte längre har material och logistik att föra krig? Lite interssanta nordkoreanska "äventyr" kan hittas här: War Nerd om Nordkorea

Allende, "valfri centralafrikansk despot" etc. dog ju i inbördeskrig. Frågan är om det räknas? Gamarra känns dock fläckfri, så att säga. Borde i så fall övertrumfa vår Skägglöse Dundergud. Räknar man som statschef exempelvis indanhövdigar i nordamerika och stamhövdingar i afrika, så övertrumfas Karl XII ytterligare. Men på det eh... västerländska planet, tror jag han var sist som gick åt. Men det kan ha gått åt någon statschef under napoleonkrigen också? Hm vänta nu... balkankrigen på senare delen av 1800-talet och 1912-1913. Där tror jag det gick åt något statschef. Saddam torde som sagt inte räknas som aktiv statschef vid tidpunkten för gripande. Avinstallerandet av hans regim var ju både de facto och de jure genomfört.

Och förr i tiden styrde man väl Ockelbo? Man hade väl bl a dubbelbandaren 8000 och 6000 i stallet. Och ännu tidigare speciella militärversioner av 600.

Ursäkta, jag har inte läst själva filmtråden som denna tråd kommer från. Så detta kan vara klargjort där, men... Generellt brutalare jämfört med vad? ETO sett ur amerikanskt perspektiv eller jämfört med WWII som helhet? Jag håller med om att det förmodligene var brutalare för en GI att bli sänd till Stilla havet i stället för Europa/Nordafrika. Jämför man i stället PW med östfronten så blir nog brutal-graderingen betydligt mer finkorning.

Nu finns det stor risk att skidorna självantänder om du modiferar dessa högteknologiska invasionsförsarstransportmedel, men... Jag har bytt bindningar till ett par nya, men gamla klassiska, NN75 Rottefellabindningar (ca 300:- på Tegsnäs hemsida). Till dessa ett par gamla skid- och skridskopjäxor modell "stig helmer", alternativs Lundhags Militär/Alaska med NN75 sula. Till priset av att självsvådligt modifiera M-numrerad matriel på ett sätt som skulle få Åke Sagrén att "go postal" får du onekligen vissa fördelar: - pjäxor som sitter fast. - pjäxor som inte glappar i sidled och därmed möjliggör plogning, stoppsladdar och andra vanligtvis omöjliga manövrar. - du slipper böja dig ner för på- och avmontage av pjäxa i bindning. - du slipper tårem och fjäder runt hälen. Spannet kan du förmodligen räta ut genom att såga till "spegelvända spann", värma skidorna något och sätta i kläm på många punkter längs spannet med skruvtvingar. Jag fick till ett par av mina hyggligt med den metoden (har 4 st par).

Det fanns (finns?) politiska partier i lettland, och möjligtvis estland, som hade på partiprogrammet att landet skulle höra ihop med Sverige i någon form. Tror aldrig dessa partier blev speciellt stora. Det är väl knappast så att ett land som efter lång kamp återvunnit självständighet, direkt vill ge upp den för en annan överhöghet? Har för mig att något av dessa partier i Lettland ville ha Carl Philip som statschef.