Jump to content

Close shave


Recommended Posts

  • Replies 71
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Stycket att vi bara ska skjuta för att oskadliggöra, ta det med en nypa salt (tog mest med det för att visa svårigheten med att slåss 'schysst', något vi snackade mycket om under min egna GU). Vi ska enligt vad vi lärt oss vara snälla och gosiga soldater, samtidigt är uppgiften omöjlig att genomföra utan blodsspillan. Efter många års "Fair, Firm & Friendly", hur lätt är det för FM att växla till något som liknar det ISAF gör i Helmand? Det var det jag ville sätta fingret på, ursäkta om jag var otydlig.

Uttrycket "Fair, Firm and Friendly" myntades om jag inte missminner mig inför BA01.

Detta till trots så såg inte jag några problem för Bosnienstyrkan att veta när det var läge för att vara Fair, Firm eller Friendly.

Våra soldater är i grunden utbildade för att kunna anfalla och ta terräng, detta är något som är universellt för alla soldater.

Hur pass bra det skulle gå första gången kan jag inte svara på men tillräckligt bra är nog min gissning.

Vad skulle den stora skillnaden vara mellan vår och ex. den utbildning en brittisk soldat får?

 

Min fråga är - i dagens US, lär man fortfarande ut att skadeskjuta i första hand? Och i såna fall, vilket är skälet? Medmänsklighet eller att den skadeskjutna ska ta resurser för motståndaren?

 

EDIT: tydlighet.

Har man någonsinn i US lärt ut att skadeskjuta i första hand? Fötrutom möjligtvis när man gör skyddsvaktsprovet, om man nu gör det längre i missionsutbildningen.

Vill minnas att jag bara gjorde det inför Libanon men inte inför Bosnien.

Annars har det nog bara varit träff i målet som räknats i de skjutningar jag haft inför mission.

 

The Swede :)

Link to comment
Share on other sites

...

Har man någonsinn i US lärt ut att skadeskjuta i första hand? Fötrutom möjligtvis när man gör skyddsvaktsprovet, om man nu gör det längre i missionsutbildningen.

Vill minnas att jag bara gjorde det inför Libanon men inte inför Bosnien.

Annars har det nog bara varit träff i målet som räknats i de skjutningar jag haft inför mission.

 

The Swede :banghead:

Nej, inte på samma sätt som under värnplikten. Fel av mig. Förmodligen tänkte jag på något i stil med "ej mer våld än nöden kräver".

Skyddsvaktsprov gjorde inte heller jag under US-utb.

Link to comment
Share on other sites

Detta med skadad fi är bättre än död fi hade väl aldrig med hur vi skulle sikta med våra skjtuvapen att göra? Jag har aldrig hört om att någon som påstått att det skulle siktas på ben osv i avsende att skada i stället för att döda i en eldstrid.

Var väl då mest snack om hur "tänket" gick med användandet av bla en hel del (för fi) mindre mysiga truppminors verkan och varför de skulle placeras si eller så. Likaså med andra system som inte i huvudsak var dödande.

Jag har iofs bara erfarenhet från tidigt 90-tal och fram till idag och inte någon US utbildning.

Edited by Proto
Link to comment
Share on other sites

Det var några år sedan för mig med. Som jag minns GU-skjutningen siktade man mot mitten. Det var ju inte så att man fick extra poäng bara för att man "lyckats" träffa en arm eller ett ben. Så det hela var förmodligen mer av en filosofisk tanke.

En tanke som kanske funkar om man blir invaderad av större förband, ligger i försvarsställningar, och räknar med att förlora mark, alltså inte behöver ta hand om fiendens skadade.

 

Mot en mindre fiende som inte anfaller för att ta mark, faller delar av det tänket, och som Joppe skriver, då blir det istället vi som får lägga resurser på skadade fienden.

Link to comment
Share on other sites

ok nu kommer vi snart utanför topic men större vikt kommer att läggas på träffar i CNS under skjututbildningen ex saabmål som inte faller för perifiera träffar utan bara för direkt dödande fortfarande med hänsyn till proportionalitetsprincipen, tillförandet av andra medel som tex OC för US syftar till att ge ytterligare ett steg innan man måste ta till dödligt våld och att man då ska komma ifrån att ens behöva fundera för mycket, är jag i en situation där jag ska skjuta så behöver jag inte tänka på shoot-placement i ben eller annat utan ryggmärgsbeteendet ska vara att skjuta för att omedelbart oskadliggöra.

 

/b

Link to comment
Share on other sites

En del här talar om tur under strid. Det finns inget som kan definieras som tur. Det handlar bara om bättre utbildning eller större erfarenhet. Antingen hos den egna sidan eller hos motståndaren.

 

Utbildning är något som endast kan fås genom erfarenhet, Din egen eller någon annans. Vilket rätt hanterat blir till bättre utbildning. Men, Oavsett hur många SÄKI du har på hyllan kommer du aldrig att bli erfaren utan ÄKTA erfarenhet. Då talar jag om sån erfarenhet man får i Hue, Stalingrad, El Serrano och Sindh för att ge några exempel.

 

Jag har stort förtroende för den Svenska peacekeeperutbildningen och peacekeepermaterialet. Men att kalla Svenska Peacekeepers för Soldater är i mina ögon ett hån mot de som varit i strid med motståndare som har kvalificerade utbildning, kvalificerad utrustning och motivation.

 

Alltså var ärliga mot er själv, Varför hamnar Svenskarna i de lugnaste områdena? För att de är de vassaste Soldatämnena? Det är ett mindre antal Svenskar ute nu än under 1970 och 1990-talen. Fråga er själva varför.

 

Om de få de 100000 av utlandstyrkan som varit i strid tar illa upp, Ber jag om ursäkt. Mitt inlägg är menat att be de övriga att vara ärliga mot sig själv i syfte att öka deras självinsikt.

Link to comment
Share on other sites

En del här talar om tur under strid. Det finns inget som kan definieras som tur. Det handlar bara om bättre utbildning eller större erfarenhet. Antingen hos den egna sidan eller hos motståndaren.

 

Utbildning är något som endast kan fås genom erfarenhet, Din egen eller någon annans. Vilket rätt hanterat blir till bättre utbildning. Men, Oavsett hur många SÄKI du har på hyllan kommer du aldrig att bli erfaren utan ÄKTA erfarenhet. Då talar jag om sån erfarenhet man får i Hue, Stalingrad, El Serrano och Sindh för att ge några exempel.

 

Jag har stort förtroende för den Svenska peacekeeperutbildningen och peacekeepermaterialet. Men att kalla Svenska Peacekeepers för Soldater är i mina ögon ett hån mot de som varit i strid med motståndare som har kvalificerade utbildning, kvalificerad utrustning och motivation.

 

Alltså var ärliga mot er själv, Varför hamnar Svenskarna i de lugnaste områdena? För att de är de vassaste Soldatämnena? Det är ett mindre antal Svenskar ute nu än under 1970 och 1990-talen. Fråga er själva varför.

 

Om de få de 100000 av utlandstyrkan som varit i strid tar illa upp, Ber jag om ursäkt. Mitt inlägg är menat att be de övriga att vara ärliga mot sig själv i syfte att öka deras självinsikt.

 

Slutsats, har man inte varit i strid mot en motståndare med kvalificerad utbildning, utrustning och motivation så är man ingen riktig soldat. Är det så du tänker?

Link to comment
Share on other sites

En del här talar om tur under strid. Det finns inget som kan definieras som tur. Det handlar bara om bättre utbildning eller större erfarenhet. Antingen hos den egna sidan eller hos motståndaren.

 

Utbildning är något som endast kan fås genom erfarenhet, Din egen eller någon annans. Vilket rätt hanterat blir till bättre utbildning. Men, Oavsett hur många SÄKI du har på hyllan kommer du aldrig att bli erfaren utan ÄKTA erfarenhet. Då talar jag om sån erfarenhet man får i Hue, Stalingrad, El Serrano och Sindh för att ge några exempel.

 

Jag har stort förtroende för den Svenska peacekeeperutbildningen och peacekeepermaterialet. Men att kalla Svenska Peacekeepers för Soldater är i mina ögon ett hån mot de som varit i strid med motståndare som har kvalificerade utbildning, kvalificerad utrustning och motivation.

 

Alltså var ärliga mot er själv, Varför hamnar Svenskarna i de lugnaste områdena? För att de är de vassaste Soldatämnena? Det är ett mindre antal Svenskar ute nu än under 1970 och 1990-talen. Fråga er själva varför.

 

Om de få de 100000 av utlandstyrkan som varit i strid tar illa upp, Ber jag om ursäkt. Mitt inlägg är menat att be de övriga att vara ärliga mot sig själv i syfte att öka deras självinsikt.

 

 

NU var det inte tur i strid som sådan vi pratade om, utan de incidenter svensk trupp varit inbladade i. Någon större skottväxling och utdragen strid har det inte vart tal om i MeS med undantag för ett fåtal tillfällen.

 

 

Men eftersom du slänger ur dig ett så vågat uttalande utgår jag från att du varit i strid själv och därmed är en riktig soldat?

Link to comment
Share on other sites

@Grisbasse

Med logiken i din frågeställning behöver en läkare själv haft Cancer för att identifiera sjukdomen.

Tack vare mitt yrkesval har jag haft möjligheten att studera differensen mellan yrkeskunnande, Erfarenhet och utbildning. Skillnaden mellan soldater som varit i strid eller inte tydliggörs och erkänns officiellt med utmärkelser i flera länders Försvarsmakter. Exempel på detta är Nahkampfspange, Honoris Crux, CAR, CIB, etc.. Du kan nog googla fram fler. Som ett svar på din fråga: Nej, Jag har precis som det stora flertalet Svenskar inte varit där Djävulen bleknar av skräck. Därmed inte sagt att det inte går att göra en bedömning av skillnaden i kunskapsnivå mellan någon som varit i strid och någon som inte varit i strid.

Link to comment
Share on other sites

@Grisbasse

Med logiken i din frågeställning behöver en läkare själv haft Cancer för att identifiera sjukdomen.

Tack vare mitt yrkesval har jag haft möjligheten att studera differensen mellan yrkeskunnande, Erfarenhet och utbildning. Skillnaden mellan soldater som varit i strid eller inte tydliggörs och erkänns officiellt med utmärkelser i flera länders Försvarsmakter. Exempel på detta är Nahkampfspange, Honoris Crux, CAR, CIB, etc.. Du kan nog googla fram fler. Som ett svar på din fråga: Nej, Jag har precis som det stora flertalet Svenskar inte varit där Djävulen bleknar av skräck. Därmed inte sagt att det inte går att göra en bedömning av skillnaden i kunskapsnivå mellan någon som varit i strid och någon som inte varit i strid.

Att soldater som varit i strid får utmärkelser har väl föga med deras yrkesskicklighet att göra? Om de däremot utfört sina uppgifter på ett hedervärt sätt under striden har däremot med yrkesskicklighet att göra. Det finns gott om soldater som varit mitt inne i skiten och lärt sig att det bästa man kan göra är att gömma sig i skydd tills allt är över, och vad har dessa soldater fått med sig för kunskaper som gör de till "riktiga soldater"?

Den yrkesskickligheten en skicklig soldat eller ledare besitter grundar sig oftast på en god utbildning och en bra inställning till vad det är man pysslar med. Har man praktiserat detta på ett bra sätt så har man dessutom skrapat ihop lite erfarenhet som ökar på kunskaperna.

 

Att Peacekeeping och i de flesta fall Peace enforcement inte handlar om ren strid är det ingen som betvivlar. Däremot måste man som soldat alltid ha den möjligheten i bakhuvudet, speciellt i det sistnämnda alternativet. Och att kalla dessa soldater för något annat än just soldater ser jag som ett tecken på okunskap om vad det innebär att vara soldat i utlandsstyrkan. Praktiskt utför man ofta polisiära uppgifter, men soldatgrunden ska finnas där när det skorpar ihop sig.

 

Att turen har sin roll i utkomsten av stridshandlingar är väl en självklarhet? Om man har turen att möta en motståndare som är dåligt förberedd eller oturen att träffas av en rikochet kan vara helt avgörande för utkomsten av striden.

Edited by Born
Link to comment
Share on other sites

Det finns gott om soldater som varit mitt inne i skiten och lärt sig att det bästa man kan göra är att gömma sig i skydd tills allt är över, och vad har dessa soldater fått med sig för kunskaper som gör de till "riktiga soldater"?

ETT av många svar är att de fått någon annans dyrköpta erfarenheter som genom en lämplig instution förvandlats till kunskap. Detta har gjort att de bedömt situationen till att de inte kan påverka den utan att väljer att slåss när de KAN påverka situationen. Det finns även personer som bryter ihop och inte fungerar i den situationen, Min åsikt är att det är institutionen som då gjort en felbedömning av personens lämplighet.

Den yrkesskickligheten en skicklig soldat eller ledare besitter grundar sig oftast på en god utbildning och en bra inställning till vad det är man pysslar med.

Förtydligar lite mer. God utbildning hämtas från erfarenhet och åter erfarenhet. En relativt enkel jämförelse är ett körkort. Det är bara ett bevis på att du får fortsätta öva utan handledare, Inget bevis på att du kan köra bil lika bra som de som kört bil längre tid än du. Jag håller absolut med dig om att den mentala inställningen är viktig och jag menar att det ligger på institutionen att hitta rätt personal.

 

Att Peacekeeping och i de flesta fall Peace enforcement inte handlar om ren strid är det ingen som betvivlar. Däremot måste man som soldat alltid ha den möjligheten i bakhuvudet, speciellt i det sistnämnda alternativet. Och att kalla dessa soldater för något annat än just soldater ser jag som ett tecken på okunskap om vad det innebär att vara soldat i utlandsstyrkan. Praktiskt utför man ofta polisiära uppgifter, men soldatgrunden ska finnas där när det skorpar ihop sig.

Jag tror vi missförstår varann. Jag anser att Soldatyrket är enklare än Peacekeeperyrket.

 

Att turen har sin roll i utkomsten av stridshandlingar är väl en självklarhet? Om man har turen att möta en motståndare som är dåligt förberedd eller oturen att träffas av en rikochet kan vara helt avgörande för utkomsten av striden.

Min åsikt är att det inte finns något som kan kallas tur i den militära verksamheten. Allt avgörs av utbildningsnivå hos den egna sida eller fiendens.

 

//Stavfel.

Edited by widowmaker
Link to comment
Share on other sites

Till den senare delen av debatten har jag en kommentar:

En medalj är sällan uttryck för den totala sanningen.

 

Så det är en väldigt dålig måttstock. Kolla bara på de amerikanska medaljerna och kolla på vår kungs utmärkelser.

 

/K

Link to comment
Share on other sites

Det finns gott om soldater som varit mitt inne i skiten och lärt sig att det bästa man kan göra är att gömma sig i skydd tills allt är över, och vad har dessa soldater fått med sig för kunskaper som gör de till "riktiga soldater"?

ETT av många svar är att de fått någon annans dyrköpta erfarenheter som genom en lämplig instution förvandlats till kunskap. Detta har gjort att de bedömt situationen till att de inte kan påverka den utan att väljer att slåss när de KAN påverka situationen. Det finns även personer som bryter ihop och inte fungerar i den situationen, Min åsikt är att det är institutionen som då gjort en felbedömning av personens lämplighet.

Den yrkesskickligheten en skicklig soldat eller ledare besitter grundar sig oftast på en god utbildning och en bra inställning till vad det är man pysslar med.

Förtydligar lite mer. God utbildning hämtas från erfarenhet och åter erfarenhet. En relativt enkel jämförelse är ett körkort. Det är bara ett bevis på att du får fortsätta öva utan handledare, Inget bevis på att du kan köra bil lika bra som de som kört bil längre tid än du. Jag håller absolut med dig om att den mentala inställningen är viktig och jag menar att det ligger på institutionen att hitta rätt personal.

 

Att Peacekeeping och i de flesta fall Peace enforcement inte handlar om ren strid är det ingen som betvivlar. Däremot måste man som soldat alltid ha den möjligheten i bakhuvudet, speciellt i det sistnämnda alternativet. Och att kalla dessa soldater för något annat än just soldater ser jag som ett tecken på okunskap om vad det innebär att vara soldat i utlandsstyrkan. Praktiskt utför man ofta polisiära uppgifter, men soldatgrunden ska finnas där när det skorpar ihop sig.

Jag tror vi missförstår varann. Jag anser att Soldatyrket är enklare än Peacekeeperyrket.

 

Att turen har sin roll i utkomsten av stridshandlingar är väl en självklarhet? Om man har turen att möta en motståndare som är dåligt förberedd eller oturen att träffas av en rikochet kan vara helt avgörande för utkomsten av striden.

Min åsikt är att det inte finns något som kan kallas tur i den militära verksamheten. Allt avgörs av utbildningsnivå hos den egna sida eller fiendens.

 

//Stavfel.

Jag delar inte din åsikt även om jag förstår vad du menar. Tur, ödets nycker, den mänskliga faktorn, vädrets makter och oförutsedda händelser kan mycket väl förändra ett förlopp som kan vara utslagsgivande för stridens utgång, precis som händelser i det civila livet. Vissa händelser kan man öva och förbereda sig för, och ju mer man övar och förbereder sig desto mindre påverkas man av de opåverkbara, men man kommer aldrig helt ifrån den biten av ekvationen. Hur jävla duktig man än är och hur mycket erfarenhet man än har så kan en otränad bondes 7,62a som är skjuten från höften vara dödande.

 

Angående god utbildning och erfarenhet så kan erfarenheten och kunskapen tillföras från annat håll än att man själv suttit i skiten och bara sett sin lilla del av kakan. Dock är det svårt att överföra någon annans erfarenhet på det känslomässiga och psykiska planet. Min erfarenhet av ren strid är mycket ringa och har mest bestått av sporadisk eldgivning och av kravallhantering mot beväpnat bus och med diverse projektiler flygande i luften, så jag kan inte säga hur jag själv skulle reagera vid fullt krig. Men har jag en god utbildning i ryggen så vet jag hur det är tänkt att jag ska agera, så du har rätt i att man inte VET om man är en god soldat förrän man sett elefanten och överlevt.

Edited by Born
Link to comment
Share on other sites

Att turen har sin roll i utkomsten av stridshandlingar är väl en självklarhet? Om man har turen att möta en motståndare som är dåligt förberedd eller oturen att träffas av en rikochet kan vara helt avgörande för utkomsten av striden.

Min åsikt är att det inte finns något som kan kallas tur i den militära verksamheten. Allt avgörs av utbildningsnivå hos den egna sida eller fiendens.

 

//Stavfel.

En soldat under BA 01 står uppluckad bak i en SISU som patrullerar i Vares.

Rätt som det är känner han hur det slår till i bröstet på honom. När han undersöker saken hittar han en 7,62x39 som sitter i hans maglite i bröstfickan.

Det visar sig att kulan gått mellan luckan och taket och sen stannat i hans lampa i bröstfickan.

Hade den soldaten tur eller var det ett utslag av hans fina utbildning.

Om det är pga hans utbildning, vänligen förklara hur du tänker.

 

Ovanstående har hänt.

 

The Swede :baskerPa:

Link to comment
Share on other sites

Min åsikt är att det inte finns något som kan kallas tur i den militära verksamheten. Allt avgörs av utbildningsnivå hos den egna sida eller fiendens.

 

En soldat under BA 01 står uppluckad bak i en SISU som patrullerar i Vares.

Rätt som det är känner han hur det slår till i bröstet på honom. När han undersöker saken hittar han en 7,62x39 som sitter i hans maglite i bröstfickan.

Det visar sig att kulan gått mellan luckan och taket och sen stannat i hans lampa i bröstfickan.

Hade den soldaten tur eller var det ett utslag av hans fina utbildning.

Om det är pga hans utbildning, vänligen förklara hur du tänker.

 

Ibland tror jag att en del här läser inläggen som Fan läser bibeln. I min fetmarkering ser du igen att jag anser att det i det aktuella fallet inte anser att det har med Svenskens utbildning att göra. Det handlar om den fientliga skyttens dåliga utbildning/bedömning av situationen. Istället för att lyckas döda soldaten med det budskapet det innebär, Talar skytten om att han finns inom finkalibrigt skotthåll och beredd att använda dödligt våld för att få bort Svenskarna från det aktuella området.

Link to comment
Share on other sites

Min åsikt är att det inte finns något som kan kallas tur i den militära verksamheten. Allt avgörs av utbildningsnivå hos den egna sida eller fiendens.

 

En soldat under BA 01 står uppluckad bak i en SISU som patrullerar i Vares.

Rätt som det är känner han hur det slår till i bröstet på honom. När han undersöker saken hittar han en 7,62x39 som sitter i hans maglite i bröstfickan.

Det visar sig att kulan gått mellan luckan och taket och sen stannat i hans lampa i bröstfickan.

Hade den soldaten tur eller var det ett utslag av hans fina utbildning.

Om det är pga hans utbildning, vänligen förklara hur du tänker.

 

Ibland tror jag att en del här läser inläggen som Fan läser bibeln. I min fetmarkering ser du igen att jag anser att det i det aktuella fallet inte anser att det har med Svenskens utbildning att göra. Det handlar om den fientliga skyttens dåliga utbildning/bedömning av situationen. Istället för att lyckas döda soldaten med det budskapet det innebär, Talar skytten om att han finns inom finkalibrigt skotthåll och beredd att använda dödligt våld för att få bort Svenskarna från det aktuella området.

Så det var skyttens dåliga utbildning som gjorde att magliten hindrade ett eventuellt dödande skott?

Link to comment
Share on other sites

Min åsikt är att det inte finns något som kan kallas tur i den militära verksamheten. Allt avgörs av utbildningsnivå hos den egna sida eller fiendens.

 

En soldat under BA 01 står uppluckad bak i en SISU som patrullerar i Vares.

Rätt som det är känner han hur det slår till i bröstet på honom. När han undersöker saken hittar han en 7,62x39 som sitter i hans maglite i bröstfickan.

Det visar sig att kulan gått mellan luckan och taket och sen stannat i hans lampa i bröstfickan.

Hade den soldaten tur eller var det ett utslag av hans fina utbildning.

Om det är pga hans utbildning, vänligen förklara hur du tänker.

 

Ibland tror jag att en del här läser inläggen som Fan läser bibeln. I min fetmarkering ser du igen att jag anser att det i det aktuella fallet inte anser att det har med Svenskens utbildning att göra. Det handlar om den fientliga skyttens dåliga utbildning/bedömning av situationen. Istället för att lyckas döda soldaten med det budskapet det innebär, Talar skytten om att han finns inom finkalibrigt skotthåll och beredd att använda dödligt våld för att få bort Svenskarna från det aktuella området.

Så det var skyttens dåliga utbildning som gjorde att magliten hindrade ett eventuellt dödande skott?

 

Nej, naturligtvis var skytten så otroligt välutbildad att han lade sitt skrämselskott precis i ficklampan...

 

/M, som i allmänhet är skeptisk till magiskt tänkande men måste hålla med om en lång kedja av faktorer faller sig ganska väl ibland.

Link to comment
Share on other sites

Ibland tror jag att en del här läser inläggen som Fan läser bibeln. I min fetmarkering ser du igen att jag anser att det i det aktuella fallet inte anser att det har med Svenskens utbildning att göra. Det handlar om den fientliga skyttens dåliga utbildning/bedömning av situationen. Istället för att lyckas döda soldaten med det budskapet det innebär, Talar skytten om att han finns inom finkalibrigt skotthåll och beredd att använda dödligt våld för att få bort Svenskarna från det aktuella området.

Du verkar ha en väldigt enkelspårig och opragmatisk inställning till ämnet tur/otur. Uttryck som "shit happens" används i större utsträckning innom specialförband och andra enheter med omfattande erfarenhet eftersom de vet att tur/otur ibland har oproportioneligt stor inverkan på utgången.

 

Napoleon was asked whether he preferred courageous generals or brilliant generals. Neither, he replied; he preferred lucky generals.
Link to comment
Share on other sites

Ibland tror jag att en del här läser inläggen som Fan läser bibeln. I min fetmarkering ser du igen att jag anser att det i det aktuella fallet inte anser att det har med Svenskens utbildning att göra. Det handlar om den fientliga skyttens dåliga utbildning/bedömning av situationen. Istället för att lyckas döda soldaten med det budskapet det innebär, Talar skytten om att han finns inom finkalibrigt skotthåll och beredd att använda dödligt våld för att få bort Svenskarna från det aktuella området.

Du verkar ha en väldigt enkelspårig och opragmatisk inställning till ämnet tur/otur. Uttryck som "shit happens" används i större utsträckning innom specialförband och andra enheter med omfattande erfarenhet eftersom de vet att tur/otur ibland har oproportioneligt stor inverkan på utgången.

 

Napoleon was asked whether he preferred courageous generals or brilliant generals. Neither, he replied; he preferred lucky generals.

 

"Fortune favours the brave/bold"

 

Inget som händer i världen, inklusive strid, händer i vakuum. Med god utbildning och som du själv säger (widowmaker), och med god erfarenhet kan en soldat, överste eller general anpassa sig eller dra fördel av oförutsedda händelser och utvecklingar eller ta risker eller chansningar vars positiva utgång beror på tur.

 

I alla dom exemplen beror en positiv utgång mycket på just bra utbildning och mycket erfarenhet, men samtidigt finns det i alla en element av just tur och otur - på ens egna sida eller fiendens. Alltså har du rätt - hur strid, eller vad du nu är, har för resultat bygger på soldatens kompetens, men det vore naivt att tro att tur och otur inte är en faktor.

Link to comment
Share on other sites

Min åsikt är att det inte finns något som kan kallas tur i den militära verksamheten. Allt avgörs av utbildningsnivå hos den egna sida eller fiendens.

 

En soldat under BA 01 står uppluckad bak i en SISU som patrullerar i Vares.

Rätt som det är känner han hur det slår till i bröstet på honom. När han undersöker saken hittar han en 7,62x39 som sitter i hans maglite i bröstfickan.

Det visar sig att kulan gått mellan luckan och taket och sen stannat i hans lampa i bröstfickan.

Hade den soldaten tur eller var det ett utslag av hans fina utbildning.

Om det är pga hans utbildning, vänligen förklara hur du tänker.

 

Ibland tror jag att en del här läser inläggen som Fan läser bibeln. I min fetmarkering ser du igen att jag anser att det i det aktuella fallet inte anser att det har med Svenskens utbildning att göra. Det handlar om den fientliga skyttens dåliga utbildning/bedömning av situationen. Istället för att lyckas döda soldaten med det budskapet det innebär, Talar skytten om att han finns inom finkalibrigt skotthåll och beredd att använda dödligt våld för att få bort Svenskarna från det aktuella området.

Nej, jag läser inte inlägg som fan läser bibeln men jag har en annan åsikt än du.

Den är inhämtad genom personlig erfarenhet från två missionsområden, om du fyller i din profil ordentligt kanske vi kan börja väga dina inlägg på rätt sätt också.

 

Ett annat exempel, också det från BA 01.

En dag på campen så visslade en kula förbi ungefär två meter till vänster om mig, troligtvis var det en sk. "slivvoskjutning" från en by någon kilometer längre bort.

Hade jag tur eller var det återigen min träning/ skyttens dåliga träning som spelade in?

 

Nästa exempel:

Två pbv 302 blir bekämpade med pv-robot AT-3 "Sagger"

Båda vagnarna blev träffade, alla svenskar överlevde.

Tur eller skicklighet?

 

Exempel 3:

En pbv 302 blir beskjuten av kulspruta, skotten tar i vagnssidan, ungefär 10 cm under överkanten på vagnen, precis i linje med den uppluckade vagnchefen.

Hade han tur eller var han så otroligt välutbildad?

 

The Swede

Link to comment
Share on other sites

Nej, jag läser inte inlägg som fan läser bibeln men jag har en annan åsikt än du.

Den är inhämtad genom personlig erfarenhet från två missionsområden, om du fyller i din profil ordentligt kanske vi kan börja väga dina inlägg på rätt sätt också.

Se där, Då har vi en gemensam nämnare. Precis som du har jag också fått två olika befattningsnummer från OPIL J1 PersE US.

Ett annat exempel, också det från BA 01.

En dag på campen så visslade en kula förbi ungefär två meter till vänster om mig, troligtvis var det en sk. "slivvoskjutning" från en by någon kilometer längre bort.

Hade jag tur eller var det återigen min träning/ skyttens dåliga träning som spelade in?

 

Nästa exempel:

Två pbv 302 blir bekämpade med pv-robot AT-3 "Sagger"

Båda vagnarna blev träffade, alla svenskar överlevde.

Tur eller skicklighet?

 

Exempel 3:

En pbv 302 blir beskjuten av kulspruta, skotten tar i vagnssidan, ungefär 10 cm under överkanten på vagnen, precis i linje med den uppluckade vagnchefen.

Hade han tur eller var han så otroligt välutbildad?

 

The Swede

 

Lite off topic, Men din hörselbaserade avståndsbedömning imponerar i exempel 1. Inte alla klarar att bedöma avståndet på förbipasserande projektiler ner till meternivå. Tror att jag missar ironin här, Men varför ställer du samma sorts fråga tre gånger till? Att du inte håller med är helt ok. Men jag trodde att mitt svar/åsikt var tydligt nog.

Link to comment
Share on other sites

En soldat under BA 01 står uppluckad bak i en SISU som patrullerar i Vares.

Rätt som det är känner han hur det slår till i bröstet på honom. När han undersöker saken hittar han en 7,62x39 som sitter i hans maglite i bröstfickan.

Det visar sig att kulan gått mellan luckan och taket och sen stannat i hans lampa i bröstfickan.

Hade den soldaten tur eller var det ett utslag av hans fina utbildning.

Om det är pga hans utbildning, vänligen förklara hur du tänker.

 

Ibland tror jag att en del här läser inläggen som Fan läser bibeln. I min fetmarkering ser du igen att jag anser att det i det aktuella fallet inte anser att det har med Svenskens utbildning att göra. Det handlar om den fientliga skyttens dåliga utbildning/bedömning av situationen. Istället för att lyckas döda soldaten med det budskapet det innebär, Talar skytten om att han finns inom finkalibrigt skotthåll och beredd att använda dödligt våld för att få bort Svenskarna från det aktuella området.

Jag förstår ärligt talat fortfarande inte vad du menar. Att den fientliga prickskytten siktar och träffar i springan mellan lucka och tak tyder på en tämmeligen god utbildning och skicklighet. Att skottet inte brev dödande har inget med varken skyttens eller den träffade soldatens skicklighet att göra. Det var ren och skär tur.

Link to comment
Share on other sites

En soldat under BA 01 står uppluckad bak i en SISU som patrullerar i Vares.

Rätt som det är känner han hur det slår till i bröstet på honom. När han undersöker saken hittar han en 7,62x39 som sitter i hans maglite i bröstfickan.

Det visar sig att kulan gått mellan luckan och taket och sen stannat i hans lampa i bröstfickan.

Hade den soldaten tur eller var det ett utslag av hans fina utbildning.

Om det är pga hans utbildning, vänligen förklara hur du tänker.

 

Ibland tror jag att en del här läser inläggen som Fan läser bibeln. I min fetmarkering ser du igen att jag anser att det i det aktuella fallet inte anser att det har med Svenskens utbildning att göra. Det handlar om den fientliga skyttens dåliga utbildning/bedömning av situationen. Istället för att lyckas döda soldaten med det budskapet det innebär, Talar skytten om att han finns inom finkalibrigt skotthåll och beredd att använda dödligt våld för att få bort Svenskarna från det aktuella området.

Jag förstår ärligt talat fortfarande inte vad du menar. Att den fientliga prickskytten siktar och träffar i springan mellan lucka och tak tyder på en tämmeligen god utbildning och skicklighet. Att skottet inte brev dödande har inget med varken skyttens eller den träffade soldatens skicklighet att göra. Det var ren och skär tur.

 

Om vi nu ska ta och lugna ner oss en smula så var det aldrig så att någon som helst krypskytt har skjutit en svensk soldat genom luckskarven till bollhavet. Soldaten ifråga upptäckte att hans maglite i innerfickan träffats av någon form av splitter.

 

Edit: Och det var en PBV302.

Edited by Hotel Charlie One
Link to comment
Share on other sites

Inte alla klarar att bedöma avståndet på förbipasserande projektiler ner till meternivå.

 

Det tror jag faktiskt alla kan, för det är inte så svårt. Ofta kan man jämföra med ett nedslag. Ibland inte. Hur som helst lär man sig det rätt fort.

 

Lustigt nog är det lättare att bedöma ju längre håll fi skjuter ifrån, för när kulan kommer under 340 m/s slipper man den ljudbang som kan förvirra en lite grand. Men å andra sidan kan den ljudbangen hjälpa en eftersom du snart lär dig att bedöma tiden mellan den smällen och mynningsknallen från vapnet som avlossat den. Man kan faktiskt bedöma både avståndet till kulan i sida och avståndet till den som avlossat den ganska lätt genom att använda öronen och lite känsla.

 

Jag tror du har rätt "Widowmaker" i att utbildning och erfarenhet alltid slår avsaknaden av sådan, allt annat lika.

 

Däremot är jag böjd att hålla med The Swede; slumpens inverkan skall inte underskattas. Man kan helt enkelt inte kontrollera alla faktorer i en strid. På det stora hela spelar det ingen roll. Man kan bara utbilda sig, öva sig och skaffa sig erfarenheter efter bästa förmåga och låta slumpen göra sitt.

 

Själv har jag alltid haft slumpen på min sida i mina små möten med det okända, så jag tackar och bockar.

 

Förresten undrar jag om inte både Hotel Charlie One och The Swede har rätt, på varsina vis; enligt krigsdagboken var det ett splitter från en trolig 7,62-kula som fastnade i ficklampan... Så enligt dokumentationen var det både ett splitter och en kula, beroende på hur man ser det. Men vi vet ju alla hur mycket som händer med uppgifter innan de hamnar i skrift... Någon av er kanske var med...? Båda bör ha varit "i omgivningen" i alla fall...;-)

Edited by Unicorn
Link to comment
Share on other sites

Inte alla klarar att bedöma avståndet på förbipasserande projektiler ner till meternivå.

 

Det tror jag faktiskt alla kan, för det är inte så svårt. Ofta kan man jämföra med ett nedslag. Ibland inte. Hur som helst lär man sig det rätt fort.

 

Lustigt nog är det lättare att bedöma ju längre håll fi skjuter ifrån, för när kulan kommer under 340 m/s slipper man den ljudbang som kan förvirra en lite grand. Men å andra sidan kan den ljudbangen hjälpa en eftersom du snart lär dig att bedöma tiden mellan den smällen och mynningsknallen från vapnet som avlossat den. Man kan faktiskt bedöma både avståndet till kulan i sida och avståndet till den som avlossat den ganska lätt genom att använda öronen och lite känsla.

 

Jag tror du har rätt "Widowmaker" i att utbildning och erfarenhet alltid slår avsaknaden av sådan, allt annat lika.

 

Däremot är jag böjd att hålla med The Swede; slumpens inverkan skall inte underskattas. Man kan helt enkelt inte kontrollera alla faktorer i en strid. På det stora hela spelar det ingen roll. Man kan bara utbilda sig, öva sig och skaffa sig erfarenheter efter bästa förmåga och låta slumpen göra sitt.

 

Själv har jag alltid haft slumpen på min sida i mina små möten med det okända, så jag tackar och bockar.

 

Förresten undrar jag om inte både Hotel Charlie One och The Swede har rätt, på varsina vis; enligt krigsdagboken var det ett splitter från en trolig 7,62-kula som fastnade i ficklampan... Så enligt dokumentationen var det både ett splitter och en kula, beroensd på hur man ser det. Men vi vet ju alla hur mycket som händer med uppgifter innan de hamnar i skrift... Någon av er kanske var med...? Båda bör ha varit "i omgivningen" i alla fall...;-)

 

Jo, man var ju så att säga i "omgivningen". Vad jag kan komma ihåg (utan att ha åttondes krigsdagbok hos mig just nu) så var det just ett splitter och inte en del av en projektil som som satt i magliten. Vad som orsakade detta splitter är vad jag kommer ihåg oklart men att en 7,62 trots allt låg bakom väl inte helt otänkbart med tanke på omständigheterna vid tillfället.

Link to comment
Share on other sites

Lite off topic, Men din hörselbaserade avståndsbedömning imponerar i exempel 1. Inte alla klarar att bedöma avståndet på förbipasserande projektiler ner till meternivå. Tror att jag missar ironin här, Men varför ställer du samma sorts fråga tre gånger till? Att du inte håller med är helt ok. Men jag trodde att mitt svar/åsikt var tydligt nog.

Jag är inte ett dugg ironisk, det är faktiska omständigheter jag redogör för.

 

Varför flera likartade exempel?

För att påvissa att man visst måste räkna med en viss inverkan av tur/ otur/ slump.

Allt är inte svart eller vitt i soldatyrket, ibland har man en dålig dag där allt går på näsan, ibland har motståndaren en dålig dag medan man själv har alla marginaler på sin sida, detta oavsett vilken utbildningsnivå man besitter.

 

The Swede ;-)

Link to comment
Share on other sites

Guest Bitis gabonica
Jag förstår ärligt talat fortfarande inte vad du menar. Att den fientliga prickskytten siktar och träffar i springan mellan lucka och tak tyder på en tämmeligen god utbildning och skicklighet. Att skottet inte brev dödande har inget med varken skyttens eller den träffade soldatens skicklighet att göra. Det var ren och skär tur.

 

Att det var en 7,62x39 säger mig att det inte var en prickskytt.

Så släpp den där tanken.

 

För att en soldat ska dödas krävs en rad incidenter efter varandra.

Ett stort antal av dessa kan vi styra med träning, varför då hela tiden trolla fram [ turkortet ]?

Varför tar vi inte helt enkelt och konstaterar att det går relativt bra för Svenska soldater i US och att en oerhört stor del av detta

är en bra utbildning att tacka?

 

Ett vinnande koncept är att syna händelser och ta de erfarenheter som visar sig vara grundade på utbildning och spetsa dessa till nästintill perfektion.

 

Svensk patrull beskjuten

Publicerad: 12 juli 2009 kl 09.23

Afghanistan På lördagskvällen utsattes en svensk patrull i Afghanistan för eldöverfall. Ingen skadades. Händelsen inträffade strax före kl 20.00 svensk tid.

 

Den svenska patrullen färdades längs en väg väster om staden Mazar-e-Sharif när den blev utsatt för beskjutning med finkalibrig eld och raketgevär. Ingen svensk skadades och patrullen kunde köra från platsen.

 

Personalen återvände senare till den svenska campen Northen Lights.

Nu hände det igen.

Tror verkligen ingen att den sista raden är ett resultat av en bra utbildning?

 

Dö jante dö, och hemsök ej dessa diskussioner mer.

Link to comment
Share on other sites

Jag förstår ärligt talat fortfarande inte vad du menar. Att den fientliga prickskytten siktar och träffar i springan mellan lucka och tak tyder på en tämmeligen god utbildning och skicklighet. Att skottet inte brev dödande har inget med varken skyttens eller den träffade soldatens skicklighet att göra. Det var ren och skär tur.

 

Att det var en 7,62x39 säger mig att det inte var en prickskytt.

Så släpp den där tanken.

 

För att en soldat ska dödas krävs en rad incidenter efter varandra.

Ett stort antal av dessa kan vi styra med träning, varför då hela tiden trolla fram [ turkortet ]?

Varför tar vi inte helt enkelt och konstaterar att det går relativt bra för Svenska soldater i US och att en oerhört stor del av detta

är en bra utbildning att tacka?

 

Ett vinnande koncept är att syna händelser och ta de erfarenheter som visar sig vara grundade på utbildning och spetsa dessa till nästintill perfektion.

 

Svensk patrull beskjuten

Publicerad: 12 juli 2009 kl 09.23

Afghanistan På lördagskvällen utsattes en svensk patrull i Afghanistan för eldöverfall. Ingen skadades. Händelsen inträffade strax före kl 20.00 svensk tid.

 

Den svenska patrullen färdades längs en väg väster om staden Mazar-e-Sharif när den blev utsatt för beskjutning med finkalibrig eld och raketgevär. Ingen svensk skadades och patrullen kunde köra från platsen.

 

Personalen återvände senare till den svenska campen Northen Lights.

Nu hände det igen.

Tror verkligen ingen att den sista raden är ett resultat av en bra utbildning?

 

Dö jante dö, och hemsök ej dessa diskussioner mer.

Varför vara svart eller vit?

Min tro är att de inblandade i lördagens händelse tillhör några av de bästa som sverige kan erbjuda och att de gjorde ett fantastiskt jobb, inget annat menat med det. Dock kan jag inte släppa tanken på vad som skulle ha hänt om motståndaren använt raketgeväret på ett vettigare sätt. Hur välutbildad man än är så rör det ihop sig rätt rejält om det första eldöppnandet består av en välriktad granat in i fordonet. Så man kan väl säga att de som besköt svenskarna hade lite otur när dom tänkte ut sin plan. :baskerKav:

 

OT:

Vad hände förresten med "motståndarna"? Lyckades de med sin uppgift? Vad var syftet med beskjutningen? Lyckades de svenska soldaterna med sin uppgift? Vad var lessons learned? Kan beskjutningen ha varit avsedd att skrämmas utan att skada?

Slut OT.

Link to comment
Share on other sites

Att det var en 7,62x39 säger mig att det inte var en prickskytt.

 

För att inte diskussionen skall tappa fokus är det ingen som vet huruvida nämnda splitter kom från en 7,62x39 eller en 7,62x54. Det är inte helt säkert att det var en 7,62-kula alls, även om det är troligt. Det kan således ha varit såväl en vanlig soldat som en prickskytt som avlossade kulan. Hur som helst tror jag inte vederbörande kalkylerade med att träffa där han gjorde. Att han träffade svensken får nog tillskrivas hans "turkonto", och att den fastnade där den gjorde får tillskrivas den svenske soldatens.

 

Jag skulle vilja vända lite på diskussionen. När man har initiativet beror ens framgång i strid i princip enbart på utbildnings- och erfarnehetsnivå. När man är i underläge beror däremot ens framgång snarast på motståndarens brist på nyss nämnda.

 

Att bli utsatt för ett eldöverfall gör att man är sop-tvåa hur välutbildad man än är. Naturligtvis ökar ens chanser att ta sig ur och hantera situationen ju bättre utbildning och träning man har - men innan man lyckats dra sig ur får man göra sitt bästa, hålla i hatten och hoppas att motståndaren är riktigt taskigt samtränade och helst har duktigt med otur.

 

Förutom utbildning spelar det ju onekligen också en viss roll för fortsättningen om man tillhör en överlägsen styrka med luftherravälde och överlägsen teknisk nivå.

 

Men även med detta i bakhuvudet kan slumpen ibland tyckas ha en orättvist stor inverkan på utgången av striden. Åt båda hållen.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.




×
×
  • Create New...