Ubåtsjakt

[von Döbeln]

Hej!

 

Jag vill skapa ett nytt ämne i detta forum, där vi diskuterar- självfallet utifrån öppen information och i allmänna termer- de ubåtsjakter Sverige genomförde under 1980- och 1990-talen. Min tanke är att vi här främst ska fokusera på hur vi som var tjänstgörande personal vid sjöfronten upplevde skeendena under denna period.

 

Jag deltog i ett av de sista ubåtjsaktföretagen. Känslan av meningslöshet kontra det faktum att jag gjorde min plikt har jag funderat mycket på sedan dess. De faktiska, upplevda iakttagelserna jag har kontra den bild som många av de som inte var där då det hände har har jag också grubblat en hel del över. Finns det fler som har liknande erfarenheter från denna verksamhetsgren inom Försvarsmakten? Finns där någon som jag kan dela detta med, och som naturligtvis på detta sätt även låter andra ta del av våra erfarenheter och minnen av vad som hände?

 

Hör av er om ni har egna erfarenheter eller tankar att bidra med!

[Isgubbe]

Efter en intern diskussion så har blågula beslutat sig för att öppna denna tråd igen. Det är en intressant diskussion och det finns många delar i ubåtsjakterna som är värda att diskutera och om vi följer de regler som finns för forumet och inte diskuterar de politiska aspekterna samt är sakliga sa bör vi kunna hålla en intressant diskussion i ämnet ubåtsjakter och de militära aspekterna .

 

/Blågul

[Pal]

Hej!

 

Jag vill skapa ett nytt ämne i detta forum, där vi diskuterar- självfallet utifrån öppen information och i allmänna termer- de ubåtsjakter Sverige genomförde under 1980- och 1990-talen. Min tanke är att vi här främst ska fokusera på hur vi som var tjänstgörande personal vid sjöfronten upplevde skeendena under denna period.

 

Jag deltog i ett av de sista ubåtjsaktföretagen. Känslan av meningslöshet kontra det faktum att jag gjorde min plikt har jag funderat mycket på sedan dess. De faktiska, upplevda iakttagelserna jag har kontra den bild som många av de som inte var där då det hände har har jag också grubblat en hel del över. Finns det fler som har liknande erfarenheter från denna verksamhetsgren inom Försvarsmakten? Finns där någon som jag kan dela detta med, och som naturligtvis på detta sätt även låter andra ta del av våra erfarenheter och minnen av vad som hände?

 

Hör av er om ni har egna erfarenheter eller tankar att bidra med!

 

Deltog du bara under ett ubåtsjaktföretag? Tjänstgjorde du på fartyg? Varför hade du en känsla av meningslöshet? För att vi var för oförmögna att jaga bort fienden eller för att vi inte fick verka helt och fullt när det fanns chans?

[Stefan F]

Känslan av meningslöshet skulle för mig bottna i att så få ubåtar faktiskt fångades. Jag känner inte till en enda som uppbringats pga svensk militärs insats (under -80 och -90 talen).

Känslan av plikt härrör från att jag är helt övertygad om att det faktiskt fanns ubåtar därute när vi höll på.

 

När vi övade ubåtsjakt så hade alla skarpladdat och riktiga sprängladdningar.

Min fundering är att risken/chansen förmodligen var lika stor/liten att hitta en ubåt om vi låg ute och övade/spanade, som att någon skulle ringa in, och sedan skulle ett förband rycka ut för att hitta den.

[von Döbeln]

Känslan av meningslöshet skulle för mig bottna i att så få ubåtar faktiskt fångades. Jag känner inte till en enda som uppbringats pga svensk militärs insats (under -80 och -90 talen).

Känslan av plikt härrör från att jag är helt övertygad om att det faktiskt fanns ubåtar därute när vi höll på.

 

När vi övade ubåtsjakt så hade alla skarpladdat och riktiga sprängladdningar.

Min fundering är att risken/chansen förmodligen var lika stor/liten att hitta en ubåt om vi låg ute och övade/spanade, som att någon skulle ringa in, och sedan skulle ett förband rycka ut för att hitta den.

 

Känslan av meningslöshet bottnar inte alls i att vi inte fick upp ubåtar. Jag är precis som ni övertygad om att där fanns ubåtar, och att vår ökade ubåtsjaktkapacitet i kombination med politiska omvälvningar under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet gjorde att ubåtskränkningarna i den form vi konstaterade då upphörde.

 

Nej, det handlar om att folk i allmänhet i dag inte förstår vilka insatser vi faktiskt gjorde. Minkdebatten och försvarets omställning de senaste tio åren har gjort att detta hamnat i skymundan, vilket känns djupt beklagligt med tanke på vilka insatser vi faktiskt gjorde under drygt tio år. Något som jag gripits av under senare år är också tanken på vad som kunde ha hänt, om de främmande ubåtarna besvarat vår eld...

[von Döbeln]

Hej!

 

Jag vill skapa ett nytt ämne i detta forum, där vi diskuterar- självfallet utifrån öppen information och i allmänna termer- de ubåtsjakter Sverige genomförde under 1980- och 1990-talen. Min tanke är att vi här främst ska fokusera på hur vi som var tjänstgörande personal vid sjöfronten upplevde skeendena under denna period.

 

Jag deltog i ett av de sista ubåtjsaktföretagen. Känslan av meningslöshet kontra det faktum att jag gjorde min plikt har jag funderat mycket på sedan dess. De faktiska, upplevda iakttagelserna jag har kontra den bild som många av de som inte var där då det hände har har jag också grubblat en hel del över. Finns det fler som har liknande erfarenheter från denna verksamhetsgren inom Försvarsmakten? Finns där någon som jag kan dela detta med, och som naturligtvis på detta sätt även låter andra ta del av våra erfarenheter och minnen av vad som hände?

 

Hör av er om ni har egna erfarenheter eller tankar att bidra med!

 

Deltog du bara under ett ubåtsjaktföretag? Tjänstgjorde du på fartyg? Varför hade du en känsla av meningslöshet? För att vi var för oförmögna att jaga bort fienden eller för att vi inte fick verka helt och fullt när det fanns chans?

 

Vi jagade bort fienden, läs vidare om meninglösheten under mitt andra svar i denna tråd. Jag tjänstgjorde på fartyg, och det var främst erfarenheter från sjöfronten under denna period jag var intresserad av att få in här.

[Krigar'n]

Nej, det handlar om att folk i allmänhet i dag inte förstår vilka insatser vi faktiskt gjorde. Minkdebatten och försvarets omställning de senaste tio åren har gjort att detta hamnat i skymundan, vilket känns djupt beklagligt med tanke på vilka insatser vi faktiskt gjorde under drygt tio år. Något som jag gripits av under senare år är också tanken på vad som kunde ha hänt, om de främmande ubåtarna besvarat vår eld...

 

Först (kanske OT?): Det är väl så rent allmänt bland väldigt många som bor i Sverige att:

1) Man inte har så stor kunskap om FM

2) Försvarsintresset inte är så stort

3) Man tar säkerhet och frihet för självklart

Och detta lär ju inte bli bättre med tanke på hur små årskullarna är som gör värnplikt. OM man inte ser till att bedriva en riktigt effektiv upplysningsverksamhet.

 

Nå! Det ämne du tar upp här i tråden är intressant. Jag gjorde själv min GU inom Kustartilleriet och minns bl.a. en händelse.

 

Vi övade O-platstjänst och befann oss på en ö ute i skärgården (!). Dygn två (tror jag det var) observerar vi ett "uppkok" från vattenytan ca 50 meter från strandkanten. "Uppkoket" var mycket tydligt och kunde inte komma från något annat än en av människan konstruerad tingest.

Blåval? Nope!

Gasbubblor från botten? Nope!

Mink...? NOPE!

 

Befäl tillkallades och man ringde VB på myndigheten. Och vips så förbyttes en övningssituation till ett skarpt läge; bevakningsbåt anlände och eftersök/spaning inleddes.

 

Jag lovar; det var många tankar som snurrade i många soldaters hjälmar där ute på ön. Till saken hör att vi (naturligtvis) hade tittat på de mycket informativa utbildningsfilmerna om spetsnäsor, dykare etc, etc...

[von Döbeln]

Nej, det handlar om att folk i allmänhet i dag inte förstår vilka insatser vi faktiskt gjorde. Minkdebatten och försvarets omställning de senaste tio åren har gjort att detta hamnat i skymundan, vilket känns djupt beklagligt med tanke på vilka insatser vi faktiskt gjorde under drygt tio år. Något som jag gripits av under senare år är också tanken på vad som kunde ha hänt, om de främmande ubåtarna besvarat vår eld...

 

Först (kanske OT?): Det är väl så rent allmänt bland väldigt många som bor i Sverige att:

1) Man inte har så stor kunskap om FM

2) Försvarsintresset inte är så stort

3) Man tar säkerhet och frihet för självklart

Och detta lär ju inte bli bättre med tanke på hur små årskullarna är som gör värnplikt. OM man inte ser till att bedriva en riktigt effektiv upplysningsverksamhet.

 

Nå! Det ämne du tar upp här i tråden är intressant. Jag gjorde själv min GU inom Kustartilleriet och minns bl.a. en händelse.

 

Vi övade O-platstjänst och befann oss på en ö ute i skärgården (!). Dygn två (tror jag det var) observerar vi ett "uppkok" från vattenytan ca 50 meter från strandkanten. "Uppkoket" var mycket tydligt och kunde inte komma från något annat än en av människan konstruerad tingest.

Blåval? Nope!

Gasbubblor från botten? Nope!

Mink...? NOPE!

 

Befäl tillkallades och man ringde VB på myndigheten. Och vips så förbyttes en övningssituation till ett skarpt läge; bevakningsbåt anlände och eftersök/spaning inleddes.

 

Jag lovar; det var många tankar som snurrade i många soldaters hjälmar där ute på ön. Till saken hör att vi (naturligtvis) hade tittat på de mycket informativa utbildningsfilmerna om spetsnäsor, dykare etc, etc...

 

Det är exakt denna typ av informationer jag är oerhört intresserad av! Tack!

 

GMY

[Sljivovica]

http://xn--yngverd-f1a.se/guestbook/guestbook.asp

 

Lite input info från några som varit been there, done that

[von Döbeln]

http://xn--yngverd-f1a.se/guestbook/guestbook.asp

 

Lite input info från några som varit been there, done that

 

 

Tack för det också.

 

GMY

[A2Keltainen]

För de som är intresserade ubåtskränkningarna i svenska vatten, så kan jag varmt rekommendera:

 

Soviet Submarine Operations in Swedish Waters: 1980-1986

Milton Leitenberg

Praeger Paperback

1987

 

Den gav åtminstone för mig ett nytt fräscht perspektiv på frågan, och det som jag främst tycker skiljer den från andra böcker inom området är dess inriktning på det politiska spelet kring kränkningsfrågan i allmänhet, och dess jämförelse av svenska politikers uttalanden, hur ubåtsjakten i praktiken bedrivits, och sovjets officiella syn på frågan i synnerhet.

 

Det skulle vara väldigt intressant om en liknande bok skrevs nu, när det ändå gått ett tag sedan den största ubåtshysterin, och memoarer publicerats samt en del tidigare hemligstämplat material blivit tillgängligt. Det jag dock är rädd för är att en del viktig information ändå inte skulle komma fram. Det är trots allt rätt vanligt mänskligt beteende att vilja värna om sitt eget rykte, sina tidigare goda kollegors rykte, sina tidigare partikamraters rykte, och sitt partis rykte. Sedan så vill försvarsmakten förmodligen hemlighålla en del information för lång tid framöver, som exempelvis vad de fick reda på om den främmande undervattensverksamheten via egen signalspaning, agentverksamhet, och ubåtsverksamhet vid den baltiska kusten, samt via utbyte av information med andra underrättelsetjänster.

 

Om man ser bortom ovan nämnda bok, och synar frågan i stort, så tycker jag att den politiska problematiken kring ubåtskränkningarna ställs på sin spets genom en "enkel" fråga: Hur långt borde Sverige gått för att försöka sänka de kränkande ubåtarna, och vilka konsekvenser hade det fått om man faktiskt hade sänkt en sovjetisk ubåt långt inne på svenskt vatten? Som det var i praktiken, så avstod man väldigt medvetet från att försöka sänka de kränkande ubåtarna, genom exempelvis bruk av målsökande anti-ubåtstorpeder. Man försökte istället skrämma bort och upp dem, genom insatser av sjunkbomber, minor, och anti-ubåtsgranater, vilket inte direkt verkar ha imponerat stort på den andra sidan, med tanke på att ubåtarna i flera fall valde att stanna kvar i ett begränsat geografiskt område över längre tid trots pågående ubåtsjakt med skarpa vapeninsatser mot dem, och på de fortsatta kränkningarna på längre sikt.

[beaver_sthlm]

Finns ju några roliga klipp på Svt play på internet från ubåtsjakterna.

 

[A2Keltainen]

Ytterligare några frågor som jag finner väldigt intressanta i samband med kränkningarna är:

 

Vad var orsakerna, politiska och/eller militära, till dem?

 

Hur mycket visste egentligen de högsta civila och militära cheferna i Sovjet om sin egen ubåtsverksamhet inne på svenskt vatten? Det har ju trots allt hänt att underrättelsetjänster i viss utsträckning "kört sina egna race", och ibland även med de högre chefernas implicita tillstånd, då de senare på så sätt kunnat "få jobbet gjort", samtidigt som de haft möjligheten att frånskriva sig ansvar om något råkat gå snett i verksamheten.

 

Vilka miniubåtar, och andra mindre undervattensfarkoster av både militärt och civilt ursprung, fanns egentligen hos den baltiska flottan under den aktuella tidsperioden?

 

Varför har så lite kommit i allmänhetens ljus från de intevjuer svensk underrättelsetjänst efter kalla krigets slut utfört med baltiska officerare som tidigare tjänstgjort i den sovjetiska flottan? Hur har avvägningarna sett ut mellan att hålla allmänt tyst om sin underrättelseverksamhet, att med ny information försöka överbevisa allmänheten om att kränkningarna faktiskt ägde rum, och att bevara de goda rykten som jag tidigare talat om? Varför verkar inte någon civil svensk reporter ha åkt till Baltikum för att göra motsvarande intervjuer, om inte annat så med garantier om anonymitet för uppgiftslämnarna.?

 

(Ja, jag antar att åtminstone huvuddelen av kränkningarna utfördes av ubåtar från Sovjet.)

[Probos]

Intressant utveckling, varför vill man inte bärga något faktiskt skulle kunna vara ett bevis?

 

 

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=4379915

 

Vraket efter en whiskey-ubåt hittades utanför Gotland 2009, men försvaret har inget intresse av att undersöka den närmare.

 

 

Kan bevisa att Sverige utsattes för kränkningarFörsvaret vill inte undersöka ubåts-vrak (2:31)

Vraket efter en whiskey-ubåt hittades utanför Gotland 2009, men försvaret har inget intresse av att undersöka den närmare. Reporter är Katarina Helmersson/Ekot. 2011-03-03. Lägg till i spelkö Spara som favoritklipp Dela Facebook Twitter Digg Delicio.us Direkt länk till ljudet Bädda in ljudet Öppna i spelaren Det trots att bland andra förre överbefälhavaren Bengt Gustafsson tror att ubåten skulle kunna bringa mer klarhet i vad den svenska militären faktiskt letade efter under ubåtsjakten på 1980-talet.

 

– Det är intressant om vi hittar en främmande ubåt som är skadad av stridsmedel. Det är bara Sverige som under 1980- talet och början av 1990-talet använde stridsmedel mot kränkande ubåtar, säger överbefälhavare Bengt Gustafsson.

 

Ubåten, byggd på 1950-talet, en så kallad whiskey-ubåt som Sovjetunionen hade många av och som ligger på havets botten inom svensk ekonomisk zon utanför Gotland, väcker alltså en förhoppning hos en del om att en gång för alla bevisa att Sverige faktiskt utsattes för ubåtskränkningar under 1980-talet och att det var det forna östblocket som stod för dem.

 

Ett mätföretag hittade vraket av en slump och lämnade över bilder och annan information till försvaret, men enligt företagets vd Ola Oskarsson behövs fler undersökningar för att kunna avgöra om ubåten tappades när den bogserades till skrotning eller om den är sänkt av svensk militär.

 

Bo Rask som är stabschef vid marintaktiska staben ser ingen anledning till fler dykningar.

 

– Den är inte sänkt med någon sorts vapenverkan, det kan man konstatera. De bilder vi har sett visar inga sådana tecken, säger Bo Rask.

 

Ord står alltså mot ord. Bo Rask hänvisar också till en bogservajer som ligger på däck som alltså skulle vara ett tecken på att den bogserats.

 

Förre ÖB Bengt Gustafsson avfärdar inte att det var så, men han har också en annan förklaring, han tror att det kan vara en polsk whiskey-ubåt som tillsammans med en annan ska ha träffats av anti-ubåtsgranater utanför Utö 1980.

 

De ska ha lyckats ta sig därifrån till en väntande polsk bärgningsbåt utanför Gotland som skulle bogsera dem - något som observerades av svensk militär. Men en av ubåtarna ska alltså ha sjunkit.

 

Det finns alltså all anledning att undersöka den sjunkna ubåten tycker Bengt Gustafsson och han får medhåll av Håkan Juholt, socialdemokratisk ordförande i riksdagens försvarsutskott och folkpartisten Allan Widman, ledamot i samma utskott.

 

– De förmodade ubåtskränkningarna har präglat den försvars- och säkerhetspolitiska debatten under flera årtionden och det är klart att allting som kan bringa ljus över det är viktig och värdefull kunskap, säger Allan Widman.

[eskil]

Bo Rask som är stabschef vid marintaktiska staben ser ingen anledning till fler dykningar.

 

– Den är inte sänkt med någon sorts vapenverkan, det kan man konstatera. De bilder vi har sett visar inga sådana tecken, säger Bo Rask.

Vrak som ligger på botten har ju den egenheten att man inte kan se den sidan som ligger nedåt. Klart att man inte kan se några tecken på vapenverkan om hålen ligger ner mot bottenslammet.

[Probos]

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8653356.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8654700.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8654163.ab

[sten tecknare]

Tappad polsk skrotningsubåt verkar vara ett troligt alternativ, även om det andra hade varit roligare. Man får väl gå ner och kolla lite noggrannare. Fastställa nationaliteten skall väl inte vara omöjligt. Hur nära ligger den Gotland? Ligger den inom yttre territorialgränsen? Då blir det lite mer intressant

 

Hälsn Sten

[GC1]

Det finns flera privata dykargrupper som jag tror skulle vila sätta tänderna i den här ubåten. Åtminstone ett par av de teamen är i världsklass vad gäller dykning av den typen det är fråga om här.

Vore kul om några kunde penetrera skrovet och identifiera båten och se i viket skick den är i innuti.

Är det en skrotad båt borde det vara lätt avgjort.

[hajjper]

Att dyka in i en ubåt är nog ganska så riskfyllt. Man slår stundtals halvt ihjäl sig när den är operativ. När skräpet är halvt upprostat finns det mycket vasst som kan vara otrevligt.

Någon som vet djupet på fyndplatsen.

[Zimme]

http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/centralanyheter/Sjunken-ubat-hittad-soder-om-Gotland/

 

Försvarsmakten har i cirka tio dagar haft kunskap om position och bildmaterial på en äldre sjunken ubåt av sovjetisk whiskey-klass, som har hittats på internationellt vatten söder om Gotland.

 

 

 

Försvarsmakten har granskat bildmaterialet och har gjort bedömningen att ubåten är:

 

* av whiskey-klassen (projekt 613)

* sannolikt inte var operativ då den sjönk

* bedöms ha sjunkit i slutet på 80-talet eller i början av 90-talet

* med stor sannolikhet sjunkit under bogsering eller transport

 

– Av bilderna som tagits kan det konstateras att ubåten inte sänkts med någon sorts vapenverkan. All operativ utrustning är borttagen som till exempel master, lanternor och kompasser på bryggan. Det sitter dessutom en bogservajer på däck, säger Bo Rask, stabschef på marintaktiska staben i högkvarteret.

 

Mot bakgrund av att ubåten inte bedöms ha varit operativ då den sjönk, har den ett begränsat militärt värde. Försvarsmakten kommer att undersöka vraket vid ett senare tillfälle.

– Det är ingen brådska, sannolikt är det en ubåt som varit på väg att skrotas och sjunkit när den höll på att bogseras bort, säger Bo Rask.

[903Lew]

Nu vill inte jag rulla foliehatten alldeles för hårt men torde inte en ubåt som sjunker under bogsering märkas av de som bogserar? Om detta skulle vara fallet torde det ju vara relativt enkelt för Marininspektören att lyfta luren och ringa sina kollegor i berörda länder och fråga "Tjena, du....har ni sumpat en ubåt i trakterna runt Gotland? En sån där Whiskey vettu'...nejnej, ingen single malt. Hehe. Ja, jag tar med mig lite Mackmyra nästa gång vi ses. Ha det bra, hälsa frun...och ring tillbaka om det är er båt."?

[Zimme]

Nu vill inte jag rulla foliehatten alldeles för hårt men torde inte en ubåt som sjunker under bogsering märkas av de som bogserar? Om detta skulle vara fallet torde det ju vara relativt enkelt för Marininspektören att lyfta luren och ringa sina kollegor i berörda länder och fråga "Tjena, du....har ni sumpat en ubåt i trakterna runt Gotland? En sån där Whiskey vettu'...nejnej, ingen single malt. Hehe. Ja, jag tar med mig lite Mackmyra nästa gång vi ses. Ha det bra, hälsa frun...och ring tillbaka om det är er båt."?

 

Fast å andra sidan, sjönk den efter att ha träffats av sjunkbomber så måste ju besättningen ha tagit vägen nånstans och då finns egentligen bara tre möjligheter: De togs över till ett annat fartyg innan ubåten sjönk. 2. Den sjönk så plötsligt att de inte hann räddas. 3. De var så hårda att de valde att följa båten ner för att inte röja operationen.

 

Ett räddningsföretag skulle garanterat ha upptäckts av försvaret så i så fall måste de mörka det.

[Andtryggve]

Är det så att man tvingas böta eller betala eventuella saneringskostnader för ev utsläpp om man skulle tappa ett fartyg under bogsering, och det sjunker? Om så är fallet är det kanske en enkel (men rätt tråkig) förklaring till varför de som ev tappat ubåten inte informerat om det...

 

Ska man tro Wikipedia så har man "tappat" en Whiskeyubåt under bogsering utanför danska kusten...

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Whiskey_class_submarine

 

"On 5 February 2007, the decommissioned S-194 took on water and sank off the coast of Denmark while being towed to become part of a naval museum.[6]"

[Darkwand]

Om den var från kränkningen 1980 så borde skadorna åsamkats av 375mm AU raketer, om jag inte minns fel.

[GC1]

Mot bakgrund av att ubåten inte bedöms ha varit operativ då den sjönk, har den ett begränsat militärt värde. Försvarsmakten kommer att undersöka vraket vid ett senare tillfälle.

– Det är ingen brådska, sannolikt är det en ubåt som varit på väg att skrotas och sjunkit när den höll på att bogseras bort, säger Bo Rask.

Kan det vara så att bilderna från vraket visar att utrustning utanpå är bortmonterad på ett sätt som gör att man kan dra slutsatsen att den var på väg till ett smältverk och alltså inte ligger och ruvar på sanningen om allt från vem som sköt var och när till vad minkarna hette som klippte upp ubåtsnäten....

[Probos]

http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/centralanyheter/Sjunken-ubat-hittad-soder-om-Gotland/

 

Försvarsmakten har i cirka tio dagar haft kunskap om position och bildmaterial på en äldre sjunken ubåt av sovjetisk whiskey-klass, som har hittats på internationellt vatten söder om Gotland.

 

Enligt DN så informerades FM redan 2009. http://www.dn.se/nyheter/sverige/tvist-om-misstankt-sovjetisk-ubat

Edited March 4, 2011 by Probos

[Probos]

 

Försvarsmakten har granskat bildmaterialet och har gjort bedömningen att ubåten är:

 

* av whiskey-klassen (projekt 613)

* sannolikt inte var operativ då den sjönk

* bedöms ha sjunkit i slutet på 80-talet eller i början av 90-talet

* med stor sannolikhet sjunkit under bogsering eller transport

 

 

Om detta skedde under slutet av 80-talet så kan det knappast undgått Sverige då vi hade väldigt god ytövervakning/sjöbevakning och en bogsering nära Gotland till okänd destination av en sovjetiskt ubåt borde noterats.

Togs utrustningen bort före eller efter den sjönk?

 

Det måste gå att få fram beteckning på ubåten (S-NNN) och då kan man väl försöka nysta upp historiken.

[eskil]

Metro hade en bild på ett Whiskey-vrak i dagens nummer, men jag tvivlar på att det är det aktuella vraket med tanke på att det är en dykare med på bilden i nätupplagan.

http://www.metro.se/nyheter/tvist-om-misstankt-sovjetisk-ubat/Hdzkcc!XNvGjqbAScBbzp5KFtgEfw/

 

Edit: Jag hade för mig att Marin Mätteknik hade uppgett att de bara hade fotograferat vraket från en undervattensfarkost, men det stämde tydligen inte...

Edited March 5, 2011 by eskil

[RadaR]

Den ser uppenbarligen rätt tömd ut så det verkar troligt att den var på väg till skroten

 

Ubåten

 

Men om vi får gå in på konspirationsteorier... Hur mycket jobb är det att ta bort utrustning när Ubåten ligger på botten för att på så sätt få det att se ut som det är en båt på väg till skroten?

[Darkwand]

Den ser uppenbarligen rätt tömd ut så det verkar troligt att den var på väg till skroten

 

Ubåten

 

Men om vi får gå in på konspirationsteorier... Hur mycket jobb är det att ta bort utrustning när Ubåten ligger på botten för att på så sätt få det att se ut som det är en båt på väg till skroten?

 

En bättre konspirationsteori är att den sjönk under bogsering 1980 efter att ha skadats av Svenska flottenheter.

Man rev bort så mycket man kunde av utrustningen innan den sjönk då man upptäkte att länspumpningen höll pååå att förlora.