sten tecknare

Det var ett tag sedan jag var inne på forumet, men här kommer en teckning. Jag besökte flygdagen på Malmslätt, söndagen 28 aug och fyllde på mitt flygintresse. Bland alla flygplanen som visade upp sig blev det en teckning av SK 16 som minne. Dels för att jag inte har tecknat den innan och för att jag gillar den gula färgen på skolplanen, så jag letade upp färgpennorna i ett försök att fånga den. Lite fakta om planet; Sk 16 tjänstgjorde i FV mellan åren 1947 - 72. Mest som skolflygplan på Ljungbyhed, men även som sambandsplan på många flottiljer.16028 stod i många år på Svedinos museum i Ugglarp men renoverades till flygskick under nästan 15 år av Henrik Bergman och Martin Johansson på F 7 Såtenäs med hjälp av ett flertal volontärer. Har ni inte varit inne på min hemsida, så är ni välkomna där finns en hel del flygteckningar plus mycket annat. www.stentecknare.se .

Tisdagen den 15/7 var det officiell utrullning av de färdiga MFI kärrorna, SE-ENG och SE-EFR på Eslövsfältet. Det bjöds på MFI-tårta, kaffe mm. En sådan fest kan man bara inte tacka nej till. Kaffe och tårta, flygplan och trevligt flygsnack är alltid en höjdare. En av kärrorna (SE-EFR) var målad i Biafrafärger. Det var ju i Biafrakriget som MFI 9 och von Rosen blev världskändisar. Nu saknas det bara raketkapslar under vingarna, för att den skall se riktigt krigisk ut. Så det är klart att det blev en teckning, som minne från den trevliga kvällen.

Bilden är skannad i photoshop. Skanner är en vanlig ganska enkel scanner (300x300 färg). Teckningen behövde ingen redigering alls. Dock fick jag scanna en halva i taget då teckning hade A 3 format och skannern tog bara A 4. Efter hopläggning i photoshop så sparade jag ner en jpg.kopia. Det är den som ligger här.

Jag använder en penna som heter CRETACOLOR Negro. Den finns i tre varianter (1-3), varav 1 är mjukast. Den ger mer svärta än en vanlig blyerts. Man måste vara försiktig och nätt på handen, annars bli teckningen lätt smutsig. Flygplansteckning är som modellbygge fast 2-diminsionellt, vilket inte gör det hela enklare.

Det var länge sedan jag lade in någon på forumet. Jag kan ju inte låta bli att åka till "Flying Legends" på Duxford England, med lekkamraterna i SFF. Det brukar ju bli någon teckning varje gång. Denna gång inspirerades jag av en P 40 Kitty Hawk. Rena harmoniska linjer som flyger värmer ett flygar- och tecknarhjärtat. Ett av mina första flygminnen, som lämnade efter ett stort intryck, var filmen "De Flygande Tigrarna". Jag måste ha kommit in på något sätt, för jag tror den var barnförbjuden. Egentligen skulle väl denna P 40:a ha ett hajgap som den riktiga "Flygande Tigern., Men jag vill vara rättvis mot det jag såg, så det blev en bevingad dödskalle i nosen och en pinuppa på stjärten. Så håll till godo alla flygintresserade och ni är många det vet jag. Gå med SFF (Svensk flyghistorisk förening) om ni inte redan är med. Sveriges mest prisvärda förening påstår jag. Säg gärna att jag värvat er. Mer flyg på min hemsida www.stentecknare.se

Tråkigt med censur. Kottar är ett känsligt ämne. Tänkte inte på det.

Tack för bilderna. Jag begriper fortfarande inte vad kotten har med veteraner att göra. Bänkarna ser ut som kistor/sarkofager och får mig nästan att känna mig lite illa till mods. För mig, förblir detta ett misslyckat veteranmonument, tyvärr.

Jag behåller min veteranstolthet och stannar hemma utan att sura. Kotten är totalt innehållslös för mig och gör mig mest bedrövad. Synd på 7 milj. om nu siffran stämmer. Ledsen men jag har svårt att gilla läget. Tillhör kanske en för gammal generation,. Har svårt med s.k. samtida konst och det är väl där kotten platsar.

Krook, om det inte har framkommit tidigare, så är min kritik riktad mot kotten som veteranmonument för svenska veteraner. Allt annat, medaljutdelning, minneshögtider, ceremonier där veteranerna är i centrum har min fulla uppskattning. Det är "kotten" och dess ansvariga, som ådragit sig mitt missnöje. Jag anser det är en skymf mot våra veteraner och jag är inte ensam. Jag ser också fram emot ett alternativ, som kan kallas veteranmonument. Jag hoppas jag gjort klart var jag står nu.

Svaret är nej. Jag har däremot stått och väntat på en buss där ute i ca 20 min, efter ett besök på tekniska museet. Kallt, blåsigt och ödsligt. För att inte bara vara negativ, vill framhålla Ledningsregementet i Enköping. Regementet har varit värd för Kongoveteranernas årsmöte de senaste åren. Det var fjärde året i rad som jag var där i april. Ch och hans personal har verkligen tagit hand om oss på bästa sätt. Det har varit något man sett fram emot, och det har givit försvarsmakten berättigad uppskattning. När det gäller uppskattning, så måste vår styrelse framhållas. Fantastiskt arrangörsjobb. Hoppas ni orkar hålla på några år till. Så förväntningarna var stora inför monumentet och veterandagen, nu när man fått pengar (7 milj?). Nu skulle veteranerna äntligen få berättigad uppskattning och medaljer. Sen kom "flummkotten", som en kalldusch. Man trodde det inte var sant. Det måste vara ett skämt. Sen kom bilderna och katastrofen var fullkomlig. Man genomförde det och kallar oss gnällspikar för vi har synpunkter och inte ställer upp i hyllningskören. Som tur är finns det alternativ. FN-dagens firande i Mariakyrkan, Helsingborg förra året var högtidlig och värdig min blå basker. .

Jag som trodde att det skulle vara högtidlig invigning och avtäckning av det s.k. veteranmonumentet. VIP-gäster från kungahus, FM, övriga statliga institutioner, politiker, satens konst(iga)råd. m.fl. Högtidstal över monumentets förträfflighet. En samling veteraner i periferin inte för nära så de tar bort glansen av nyputsade uniformer. Tänk så fel man kan ha det. Skall veteranerna vara i centrum på veterandagen, det låter bra. Man kan ironisera över det hela, men tyvärr är det en verklighet, som är svår att begripa. Min veterandag kunde se ut som följer. En liten marsch genom Stockholm till exv. Armémuseets gård där anhöriga väntar vid ett enkelt men hedersamt monument.. Där kunde vi ställer upp missionsvis för en tyst minut och hedra "missing frends". Någon av oss respekterad håller tal och sedan samlas vi till allmän förbrödring någonstans. Restaurangen eller tält på gården, utställning och filmer från missioner i hörsalen. Kotten kommer aldrig att få min respekt eller närvaro. Den risker t.o.m. att bli en symbol för FM:s misslyckade veteranpolitik.

När vi kom hem från Kongo tyckte människor att var konstiga som inte begrep, att om man bara tände ljus och läste dikter om fred, så blev alla i hela världen snälla. Fm brydde sig inte, de visste ju att fienden kom från öster och då skulle de få se på f-n. Soldater med krigserfarenhet från Afrika passade inte in i deras lilla sandlåda. Nu gäller tydligen, att om vi veteraner är snälla och lyder lektanterna. så får vi vara med och leka i sandlådan. Nu när man äntligen kommit loss med en veterandag, så förväntas vi ställa in oss i hyllningskören till kotten. Om man frågade ovetande människor vad kotten symboliserar, så kommer nog veteranmonument långt ner på listan. Skärpning FM bättre än så borde ni kunnat åstadkomma, om ni vill ha oss gammelveteraner med. Kanske skall vi kalla oss veteran veteraner nu när alla som varit utanför gränsen skall vara med. Med all respekt för de som röjer minor och tar hand om jordbävningsoffer. Allt verkar vara ett pr-jippo för fm och utlandstjänsten. Fira gärna dela ut medaljer (50 år försent??!), men utan mig.

FM brydde sig inte ett dugg om oss när vi kom hem i början av 60-talet. Lämna in grejorna och hej då. Jag tror vi har förlorat fler här hemma än i Kongo. Det enda man hörde från myndigheterna, var att man skulle lämna in ett bajsprov efter några månader. Det var väl någon som forskade om tropiska parasitsjukdomar. Att man så här 50 år fått dåligt samvete och nu försöker förankra en "kotte???!" och begär att vi ska känna för den. På nått sätt är den synonym för FM veteranpolitik. Det "bidde en flummig kotte". Jag hade gärna sett en grov gråsten med några slipade ytor/bronsplatta med betydelsefulla missionsplatser och en namnplatta på dem som inte kom hem. Obs inget gravmonument mera åt runstenshållet. Lite symbolik i den grå stenen finns det ju från runstenarna. De restes ofta till minne av någon som fallit i österled/västerled. Jag tror att vi har något gemensamt med den äventyrslusta som drev dem, när det blev för tråkigt hemma på tunet. Många av oss ville se världen, uppleva äventyr och göra en insats. Några kom aldrig tillbaka då, precis som nu. Ett sätt att hedra deras minne är att resa en sten och känna för dem tillsammans med deras anhöriga. Det skall mer till för att jag skall ta på mig baskern och ställa upp. Fira gärna kotten utan mig. Spela musik, vifta med fanor och tala om FM förträfflighet. Min veterankänsla är större än det här kottejippot. Sten bat XVIII Kongo, som inte sett röken av någon inbjudan (delar det med många). .: Den här tråden är splittad från tråden om Veterandagen 2013. Därav den abrubta inledningen :.

!000 m är mycket långt. Våra prickskyttar i Kongobat 18 sköt in sina gevär på huvudmål avstånd 600 m. Det är nog en mer realistisk målbild och då hade de speciella prickskyttegevär och speciell ammunition. Jag vet att varje skott bokfördes i en loggbok som följde geväret. Själv tränade jag upp mig snabb/prickskytt på kpist 45 B, men då talar vi om 50 m. Men det är en annan historia.

Mosquiton har alltid fascinerat mig och är i mitt tycke WW II vackraste plan efter Spitfiren. Teckningen här inspirerades av en liten film, som visade det nu enda flygande exemplaret i världen. Tyvärr flyger den i Nya Zealand, så möjligheten att få se den i verkligheten är mycket små. Mosquiton som var byggd helt i trä (plywood) och därför mycket lätt. De två starka Merlin motorerna gav Mosquiton en toppfart, så den lätt kunde dra ifrån anfallande jakt. Den förekom i flera variationer, bomb, jakt, spaning, mm. 60 plan köptes till Sverige efter kriget och användes då som nattjaktplan med beteckningen J 30.