Vad tycker Du om Ni?

[Guest Triggerpuller]

Har den senaste tiden åter och åter igen stött på människor som envisas med att kalla mig för "Ni". De första gångerna började jag förvirrat vrida på skallen för att se efter om det nu fanns ytterligare en person i mitt sällskap eftersom personen framför mig använt pluralform.

 

Men icke, där var bara jag att finna och således förstod jag att det var mig det syftades på.

 

Nu är det ju så att där jag kommer ifrån är "niande" förknippat med försök till ringaktning och kränkning, nånting fult som man inte sysslar med. Därav blev jag nästan lite småsur p.g.a detta tilltag.

 

Nu till kärnfrågan. Har "du-reformen" inte slagit igenom på vissa platser i vårt avlånga land? Vad är egentligen brukligt, enligt dig?

 

Citat - "Du är inte Ni med Mig".

[lobo]

Vad jag vet anses "ni" vara en artighetsgrej att använda i andra länder. Personligen använder jag ibland Ni när jag tilltalar folk, kanske inte till knarkare på konsum men ändå.

 

Förstår inte varför man skall bli upprörd när folk visar prov på hyfs och fostran.

[C 2.a pjäs]

Rent spontant kan jag inte tycka det är fel med att folk vinnlägger sig om att vara artiga. Har också läst att "Ni" över ganska stor bland unga.

[Ace]

Jodå, visst har "du-reformen" slagit igenom. T om såpass mycket att (till största delen) yngre personer tycker att det är extra artigt att säga "Ni". Dock har de missat att man med fördel använder titel istället...

 

/Kandidat Ace (som tycker att "Ni" låter tämligen uppnäst...)

[Kanna]

Använder själv "Ni" emellanåt, oftast i kontakt med företag eller myndigheter som har behandlat mig fel på något vis. Tycker att det ger mig en viss distans till dem och ett lingvistiskt övertag.

[Vinter]

Eh, är detta något som folk faktiskt tänker på? Altså om någon säger du eller ni, jag tror inte jag ens skulle märka någon skillnad.

[Larsson]

Så vitt jag förstått saken rätt, så niade man folk som inte hade någon rang/titel.

 

D.v.s. direktör Nilsson kunde tilltalad sin husa med Ni,

medan husan ej borde ta sig den friheten,

utan hon borde tilltala direktör Nilsson med just direktörn.

 

Att nia någon kan m.a.o. ses som att man distancerar sig och förringar den man talar med.

Om man nu vill vara artig (enligt gamla seder) bör man således tilltala personen i fråga med titel.

Om denna inte är känd kan man kringå detta genom att t.ex. säga:

- Vad önskas till efterrätt?

istället för att vara nedlåtande och säga:

- Vad önskar ni till efterrätt?

[Fk Satan]

Att använda ni är en stor förnedring för den som blir niad, För en gång i vårt land så användes titel när man hälsade på folk osv. De som saknade en tittel fick då heta ni, vilket var väldigt förnedrande. Det är därför det är vanligt att äldre människor gärna använder sin yrkestitel i telefonkatalogen eller när de presenterar sig.

[na2jojon]

Jag får säga att jag är en av dem som gärna använder Ni för att vara artig, t ex om jag går fram till någon på gatan för att fråga om klockan "Ursäkta mig vet Ni vad klockan är?". Det är mest till främande personer som jag kan tycka att det känns bäst, annars får jag hålla med flera andra att det kan låta nedlåtande.

[Lt Hmmm]

Jag reagerar när jag blir niad. Dessutom låter det väldigt onaturligt i en del fall, eftersom den som talar till mig tror att det handlar om plural-ni. Det kan visa sig på att han/hon även använder pluraländelser i andra ord. Ska ta ett exempel...

 

"Önskar Ni något mer?"

"Öh, nej tack, det är bra så."

"Varsågoda"

 

Och det låter i mina öron väldigt konstigt...

[röjsop]

Att nia folk ansågs som fint fram till 50 talet, därefter började arbetarrörelsens kultur ta över så mycket så att nia någon ansågs fult eftersom man påvisade att den niade personen var mer värd. På 50-talet reformerades krigsmakten till att använda Du men stort D.

Jag anser att man ska reagera utifrån vad personen menar, är det någon som var ung på 60-talet är det en förnedring, är det någon ungdom från något finare område är det nog att se som en komplimang.

Detta är mina amatör-kulturhistoriska tankar, ingen proffsanalys!

[Fu Dahlberg]

Jag tror att ni-andet kommer ifrån de andra språken, där en motvarighet finns... Sie, you, -san mm

Personligen så tycker jag att ettt sådant uttryck är bra... du är så ovårdat...

[C 2.a pjäs]

Att använda ni är en stor förnedring för den som blir niad, För en gång i vårt land så användes titel när man hälsade på folk osv. De som saknade en tittel fick då heta ni, vilket var väldigt förnedrande.

Jag tycker att Ni/Magistern/Sergeant är långt mer trevligt än ett.....öh, du! När eleverna försöker påkalla min uppmärksamhet med ett "öh...du" blir jag förbannad. Det tycker jag är att ringakta! Men, å andra sidan, hade de använt "ni", eller "magistern" (sker ibland, men då ber jag dom att använda mitt förnamn) hade jag förmodligen tappat hakan! Men, icke desto mindre blivit positivt överraskad.

[Zareb]

Jag tycker att Ni/Magistern/Sergeant är långt mer trevligt än ett.....öh, du! När eleverna försöker påkalla min uppmärksamhet med ett "öh...du" blir jag förbannad. Det tycker jag är att ringakta! Men, å andra sidan, hade de använt "ni", eller "magistern" (sker ibland, men då ber jag dom att använda mitt förnamn) hade jag förmodligen tappat hakan! Men, icke desto mindre blivit positivt överraskad.

Det där får mej att tänka på när jag var på språkresa i frankrike. Den franska klass vi var hos blev rätt chockade när vi kallade vår magister vid förnamn. Själv bodde jag hos en av de franska lärarna och kallade henne vid namn. Visserligen så kan det ha varit hennes efternamn... Är inte helt säker. Men hon verkade inte ta illa upp iallafall.

 

Och personligen anser jag att tilltala någon med Ni är ohyfsat (och vad jag förstått så håller de flesta äldre människor med mej på den punkten). Tyvärr gör jag mej själv skyldig till detta brott rätt ofta, speciellt till äldre människor... Svårt att bryta vanor.

 

Förövrigt så känner jag nån som skrev ett brev till nån svensk primadonna bosatt i italien förrut. Hon tilltalade donnan med Du i brevet varpå donnan (som uppenbarligen missat du-reformen helt) blev fly förbannad och skällde ut min vän i telefonen för att hon inte använt Ni vilket enligt henne var det korrekta.

[Nestor]

Fomrmella sammanhang: Ni

Informella. Du

[Andreas]

Kan inte påstå att jag reflekterat speciellt mycket över fenomenet, har så vitt jag vet alltid använt du även om ett ni säkert smitit in ibland. Enda gången då ni faktiskt användes så gott som uteslutande var under GSU:n. Till en början blev det lätt att man kikade över axeln för att kolla om det inte var fler personer som tilltalades men senare föll det sig naturligt då hela befälslaget använde "ni" istället för "du" och med tanke på förhållandet mellan befäl och nyinryckta kändes det helt okej.

[Lindeberg]

Jag själv använder "Ni" när det känns för "billigt" med att använda "du".

 

Dock har jag full förståelse för, och har själv hört talas om, människor som har en annan syn på niandet, se Larssons inlägg.

[amfvrak]

Jag själv använder "Ni" när jag skall vara artig. Speciellt när jag jobbar (butiksbiträde). Dock så har några äldre människor lackat ut på folk som har sagt Ni på jobbet (styrt ovanifrån att vi skall tilltala folk Ni och inte Du i butiken). Själv tycker jag det ger en prägel av bättre uppfostran om man tilltalar någon Ni ist. för Du.

 

// Nypan

[Foxtrotcharliegrg]

Håller med Larsson.

Dagens ungdom (usch vad den frasen får en 70-talsit att känna sig gammal :P ) har missat lite under historielektionerna och/eller blivit influerade av utlandet, som lobo säger, och använder Ni som artighetsfras.

Att det styrs uppifrån inom t ex butiker är ett tecken på att det negativa med att säga Ni håller på att försvinna. Samhället förändrars och om ett par år så sker säkert en ny Du-reform...

 

Jag arbetar med telefonsupport och pratar rätt ofta med äldre människor. Försöker att inte säga Ni till dem, om det inte är ett klart plural-ni, men ibland smyger det in i konversationen utan att någon blir förbannad. Jag har dock blivit kallad Ni av alla olika åldersgrupper utan att ta speciellt illa vid mig. Tror det oftast är företaget, eller vi som sitter och svarar som åsyftas, och inte att det är ett försök att ringakta min titellösa ställning i samhället ;)

 

Edit: stavning

[Guest järv]

Efter moget övervägande så har jag kommit fram till följande:

 

Att tilltala en person med Ni var i äldre dagar något som oftast hade en outtalad men likväl nedsättande funktion. Idag så har utlandsinspirerade kids, diverse mackföreståndare m fl fått för sig att Ni är något som man kan använda för att behålla en respektfull distans till kunder eller andra medmänniskor.

 

Själv så är jag kluven; på vilket sätt ska man välja att uppfatta det? I dess nyare mening och med ett ärligt uppsåt så kan jag uppskatta intentionen och tycka att det berikar vårt språk och att det helt enkelt är trevligare med ett något artigare samhälle.

 

Samtidigt så hänger den gamla betydelsen kvar i mångas öron. Ska vi införa en artighetsreform så kanske vi skulle ta upp hela paketet med titlar igen istället?

[Larsson]

Samtidigt så hänger den gamla betydelsen kvar i mångas öron. Ska vi införa en artighetsreform så kanske vi skulle ta upp hela paketet med titlar igen istället?

Problemet med det gamla sättet att titulera är ju inte bara att man

gör skillnad på folk och folk, utan även mellan män och kvinnor.

 

För en man så fanns det ingen tilltalsskillnad på att vara ogift eller gift.

Tilltalet var i båda fallen Herr (eller titel eller Ni).

En kvinna var dock som ogift Mamsell (eller som högadellig Fröken),

och som gift Fru, alternativt sin makes titel i femininum.

T.ex. Doktorinnan eller Grevinnan.

Sedemera kom man dock att genomföra "Frökenreformen",

varvid även ogifta kvinnor av enklare börd blev Fröken.

 

Det gamla sättet att titulera var således inte bara odemokratiskt

i ett klassperspektiv, utan även sett ur ett genusperspektiv.

 

En ogift icke högadlig kvinna, med sambo och barn och tillika medicine doktor

skulle således tilltalas Mamsell,

medan en slyngel av grevlig börd som aldrig gjort ett nyttigt handtag

och vars ända bedrift är att han varit med i "Big-Brother"

eller någon dylik såpa alltid skulle tituleras med Greven.

[Jesper86]

Att använda ni är en stor förnedring för den som blir niad, För en gång i vårt land så användes titel när man hälsade på folk osv. De som saknade en tittel fick då heta ni, vilket var väldigt förnedrande. Det är därför det är vanligt att äldre människor gärna använder sin yrkestitel i telefonkatalogen eller när de presenterar sig.

Jag är inte så insatt i ämnet men med titel menas vad? Vad man arbetar med?

 

Jag skulle inte vilja att folk kallar mig "Maskinisten". Men i försvaret så tycker jag

man ska tilltala med rang och efternamn eller enbart rang.

 

Jag anser att "du" är en lite "fult" även om jag själv använder det

 

Om jag inte kan namnet på personen brukar jag oftast säga "ursäkta" följt av

"skulle DU kunna".

Men jag går ju en utbildning för att jobba i byggbranchen där ingen är så värst fin i mun :P.

[QuizQuoz]

Eftersom vi har haft en du-reform så är det ju inte fel att säga du eller ni till någon. Jag säger ni till folk som har högre rang, är min lärare, min chef, företag och om jag behöver hjälp så säger jag; kan ni hälpa mig.

 

Man ska säger det som man trivs med att säga, om andra tycker det är fel så är det ju inte mitt problem.

[Guest järv]

Problemet med det gamla sättet att titulera är ju inte bara att man gör skillnad på folk och folk, utan även mellan män och kvinnor.

Jag ser inget problem med någotdera eftersom det är så det fungerar i många länder och jag måste säga att jag uppskattar den artighet som man bemöts med (och förväntas bemöta andra med) i länder som USA, Storbritannien, Frankrike, Italien, Tyskland m fl.

 

För en man så fanns det ingen tilltalsskillnad på att vara ogift eller gift.

Tilltalet var i båda fallen Herr (eller titel eller Ni).

Framförallt användes väl titlar när sådana fanns.

 

Sedemera kom man dock att genomföra "Frökenreformen", varvid även ogifta kvinnor av enklare börd blev Fröken.

Vilket väl passar bra.

 

Det gamla sättet att titulera var således inte bara odemokratiskti ett klassperspektiv, utan även sett ur ett genusperspektiv.

Du har en ganska omodern inställning när du lägger in sådana innebörder i rena artigheter. Visst finns det en hierarkisk form och visst kan det missbrukas men samhället har en meritokratisk struktur och det finns absolut inget odemokratiskt med det, tvärtom. Personligen så känner jag att det finns många människor som jag gärna skulle visa respekt för genom att titulera dem rakt ut.

 

Ta exemplet med den tyske direktören som fortfarande efter 20 års anställning kallar sin sekreterare för ”frau Schmidt”. En svensk skulle kanske ur sitt invanda perspektiv ifrågasätta varför han inte tilltalar henne med förnamn medan den tyske direktören aldrig skulle komma på tanken att vara så respektlös att han använde hennes förnamn…

 

…medan en slyngel av grevlig börd som aldrig gjort ett nyttigt handtag och vars ända bedrift är att han varit med i "Big-Brother" eller någon dylik såpa alltid skulle tituleras med Greven

Blir inte den lille greven greve först när den store greven dör?

 

Jag skulle inte vilja att folk kallar mig "Maskinisten".

Om du är maskinist, är du då inte stolt över det jobb du utför?

[Fk Satan]

Att använda ni är en stor förnedring för den som blir niad, För en gång i vårt land så användes titel när man hälsade på folk osv. De som saknade en tittel fick då heta ni, vilket var väldigt förnedrande. Det är därför det är vanligt att äldre människor gärna använder sin yrkestitel i telefonkatalogen eller när de presenterar sig.

Jag är inte så insatt i ämnet men med titel menas vad? Vad man arbetar med?

 

Jag skulle inte vilja att folk kallar mig "Maskinisten". Men i försvaret så tycker jag

man ska tilltala med rang och efternamn eller enbart rang.

 

Jag anser att "du" är en lite "fult" även om jag själv använder det

 

Om jag inte kan namnet på personen brukar jag oftast säga "ursäkta" följt av

"skulle DU kunna".

Men jag går ju en utbildning för att jobba i byggbranchen där ingen är så värst fin i mun :P.

Jupp jobbtitel kan vara ngt man använder. Exempevis bankman, fanjunkare, löjtnant, isolrerare, fabriksarbetare, bonde, greve, ingengör, doktor.

 

Ni syndromet är ngt som vi nu har fått från tyskans Sie, där det är artigt att använde det, och ngt som vi nu håller på att införliva i det svenska språket.

[Lt Hmmm]

Ni syndromet är ngt som vi nu har fått från tyskans Sie, där det är artigt att använde det, och ngt som vi nu håller på att införliva i det svenska språket.

Jag köper inte att det skulle vara just tyskan som spökar. Tror inte att den har så starkt inflytande på svenskan. Jag tror snarare att det är en sorts "revolution", för att använda ett starkt ord. Unga människor idag har inte samma upplevelser som äldre av att Ni skulle vara distansskapande i negativ mening. Istället upplevs det nog som en artig underkastelse genom vilket man visar att man är beredd att stå till tjänst. Därför används det gärna (som tidigare nämnts) av butikspersonal och andra i servicepositioner. Kanske ungdomarna tar fasta på Ni-relationen mellan "herrar och tjänstefolk" men utan att lägga in klassvärderingar i bruket.

[trinity]

den som får för sig att säga Ni till mig ska jag giva på moppo! ..

[Rolex]

Jag använder aldrig ni, såvida jag inte talar till/om ett flertal personer. Det heter "du", oavsett vem jag pratar med. Sen anpassar man självklart tonfall och ordval beroende på vem man pratar med - i lumpen sade jag ju inte direkt "öh du löjtnant, kolla in det här". Däremot sade jag (såvitt jag minns) alltid "löjtnant, vad tycker du om det här?" inte "löjtnant, vad tycker löjtnant om det här?" eller "löjtnant, vad tycker ni om det här?", och det var ingen som sade något om det.

 

Jag kan inte heller komma ihåg att någon sagt "ni" till mig, men det är klart, det faller sig väl mer naturligt att säga "ni" till en 40-50 årig man/kvinna än en 21-årig kille som jag, och det kanske inte är så konstigt att jag inte råkat ut för det. När jag jobbade i kundtjänst på ett företag sade jag och de andra anställda alltid "du", aldrig "ni", till såväl kunder som till chefer.

Personligen tycker jag att "ni" är fånigt att använda som tilltal för en enskild person, och jag förstår inte varför det skulle vara artigt att tilltala någon med "ni". Artigheten kommer i så fall med tonfall och sättet man säger något på. Jag tycker inte heller att den tillgjorda artigheten i "många andra länder" är något att efterapa.

[Jesper86]

Jag skulle inte vilja att folk kallar mig "Maskinisten".

Om du är maskinist, är du då inte stolt över det jobb du utför?

Stolt är man ju inte, det är ett jobb.

 

Jag skulle inte ha nåt i mot nån som kallade mig maskinisten när jag jobbar, men

på min fritid blir jag hellre kallad Jesper.

 

Min far som är 64 år kallas skomakaren, om det är för att vara fin i mun eller bara en kul grej vet jag inte.

[C 2.a pjäs]

den som får för sig att säga Ni till mig ska jag giva på moppo! ..

Varför ska Ni det?