Winchester

Hade Snigel över huvud taget produktionskapacitet att hantera hela beställningen? Eller är Snigel ett utvecklingsföretag som bara gör prototypserier och sen lämnar över produktion till andra? Det har varit ett återkommande problem i försvarsupphandlingar världen över att vinnande produkt kommer från ett företag som inte klarar av att producera allting själv utan är tvungna att kontraktera ut när de fått stor beställning, och pga bristande respekt för designen har fått massa bry med att prylarna inte blev gjorda enligt originaldesign. Armalite, som gjorde AR-15, fick sälja produktionslicens till Colt för att producera M16; Accuracy International kunde inte själva producera alla L96 som beställdes av Brittiska Armén, med flera. Mycket lätt hänt när företag enligt mallen "två gubbar i ett garage med en svarv och en fräs" vunnit en stor upphandling för att deras produkt var bäst. Och sen finns det ju som alltid den gamla sanningen om att all materiel tillverkas av lägstbjudande.

Det roliga här är att JASSM's kravspecifikation lyder i mångt och mycket som den till MRASM - även känd som AGM-109. Både US Navy och USAF ville på sjuttiotalet ha en flygburen kryssningsrobot med medellång räckvidd, och runt 1978 blev det klart att antingen blev det en version till båda vapengrenarna, eller ingen alls. 1980 valdes som bas till MRASM den flyburna variant av Tomahawk som förlorat i matchen mot AGM-86B ALCM, men med billigare motor - och pga begränsningar hos flottans flygplan och hangarfartyg, en kortare version för flottan. Massor med varianter ritades upp: AGM-109C med enhetsstridsdel (som BGM-109C) AGM-109H som var till för destruktion av landningsbanor med 28 BLU-106 kraterskapande bomber AGM-109J med bombkapslar eller en billig variant av AGM-109C (den avskrevs tidigt, bristande information) AGM-109K med IR-målsökare och enhetsstridsdel och för flottan AGM-109L med IR-målsökare, enhetsstridsdel och mindre flygkropp. Hela projektet lades åt sidan 1984 eftersom flottan var mindre hågade att ösa pengar i ett projekt som mest skulle gå till flygvapnet, och flygvapnet var inte intresserade av att flottan skulle ha kryssningsrobotar alls. Och sen kom hela rasket tillbaks på 90-talet med JASSM....minus några av stridsdelsalternativen.

Med tanke på hur mycket större fartygen skulle behöva bli med en "riktig CIWS", och att både 57 mm kanonen på Pohjanmaa och 76 mm kanonen på Fridtjof Nansen räknas som väldigt dugligt luftvärn tror jag inte det är nån brist på försvarskapacitet. Och har inte 32 ESSM räckt för att bekämpa inkommande sjömålsrobot så tror jag dåligt att en CIWS hade gjort nån skillnad.

Fortfarande som nämndes i en annan tråd handlar det om praktisk räckvidd, inte bara teoretisk. Det är mycket möjligt att skillnaden i praktisk räckvidd är mindre än angivet, men det får vi aldrig veta som vanliga dödliga och de som får veta får inte skriva om det på forumet utan att Säpo knackar på dörren. Problemen med ny platform med längre räckvidd för landmål är flera: 1 - vill du ha större räckvidd och mer stridsspets blir roboten större och tyngre, och de fartyg som finns i Marinen idag har begränsat med utrymme och reservdeplacement. Det behövs inte någon jättelik ökning i storlek för att det inte ska få plats fullt antal ombord på Visby eller Gävle - speciellt inte Visby som har begränsad storlek på robotluckan där RBS-15 precis får plats. 2 - införs landmålsrobot med 500+ km räckvidd blir det ett *vansinnigt* hallå ifrån Ryssland, då en robot som kan slå förtio mil in på land från Östersjön, eller nå Sankt Petersburg från Gotland knappast har några användningsområden som inte handlar om att slå mot strategiska mål. Det känns inte som något man skulle kalla som "försvarsvapen". RBS-15 och NSM är i alla fall sjömålsrobotar först och landmålsrobot som eftertanke på begäran av exportkund. 3 - nyutveckling av en robot kommer att ta en massa tid, och det är inte säkert vi behöver det som beslutades om utveckling av när det är färdigt, vilket hänt mer än en gång historiskt. Speciellt med ett niche-vapen som en landmålsrobot. Var målet att provocera Ryssen så vore det nog billigare att fråga jänkarna om en Aegis Ashore-installation på Gotland, då har vi luftvärnsparaply som täcker hela Östersjön utom Bottenhavet, och kompatibla robotställ för Tomahawk som kan flyga nästan till Moskva. Men jag tror inte att det är vad nån riktigt vill. Fördelen med NSM kontra alternativen är att den är nätt och behändig och kan ersätta Harpoon på plats utan att kosta mer vikt. RBS-15 och LRASM är stora och klunsiga och är inte fartyget designat runt dessa så är det svårt att efterhandsmontera. För Sverige, som tillverkar RBS-15 och bygger våra egna fartyg anpassade för roboten, så är RBS-15 ett prestigeprojekt, och ett sätt att behålla kompetens som utvecklare av den sortens vapen inom landet, precis som att NSM var en motsvarighet för Norge.

En av de viktigare anledningarna om inte nämndes när det gäller uppgraderade fartyg är att ett NSM-ställ för 4 robotar får plats på samma ställe som, och väger mindre än, ett 4-robotars Harpoon-ställ. Konkurrenterna LRASM och RBS-15 är större robotar som kanske inte får plats på samma ställe, eller äter av reservdeplacementet som man skulle vilja utnyttja till annat. (LRASMs däckmonterade ställ har samma footprint som Harpoon, men är betydligt högre och tyngre; RBS-15's ställ är bredare och längre, samt tyngre) Sen handlar det också förstås mycket om produktionsvolymer. Räknar man vilka klasser som har försetts med, eller planeras förses med, RBS-15 så hittar jag runt 320 tuber totalt. För NSM närmar det sig 1100, med hälften till USA, med möjlighet för fler. Och vad som är gott nog för den största enskilda kunden för allt vad militär materiel heter i hela världen, är gott nog för alla som anser sig vara på samma sida och inte har något inhemskt projekt som måste behållas av prestigeskäl.

https://en.wikipedia.org/wiki/Multi-Mission_Launcher Intressant system. För det första är det framtaget direkt av US Army's egna designkontor, inte av en privat kontraktör som är brukligt. För det andra är det meningen det ska bli riktigt mångsidigt, med demonstrerad förmåga att skjuta inte bara Sidewinder, utan även Longbow Hellfire och Israeliska Tamir (som används i Iron Dome). Orginalversionen hade 15 tuber monterade på en FMTV-lastbil, men Enduring Shield-versionen ska ha 18 tuber på en lastram som transporteras med någon av arméns krokbilar (Palletized Load System eller Load Handling System).

Jag har hört en del historier om vilken mardröm Victoria-klassen varit för kanadensarna vad gäller underhåll. De köpte Upholder-båtarna för att de var billiga, men de var långt mer slitna än var britterna ville säga och uppgraderingen till kanadensiska specifikationer kostade mycket mer än beräknat och tog mycket längre. Att Kanada inte lyckades ha en ubåt till sjöss under hela 2019 eller 2020 har nog mycket med kvalitén på ubåtarna att göra (och även Covid - kan tänka mig att 2020 frös inne enbart pga Covid.)

Litet sent svar, men... Att MCMV-80 *kan* förses med en 57 mm Mk3 är inte samma sak som att någon kommer att beställa med den pjäsen - SAAB erbjöd också 40 mm Mk4 och en 30 mm RWS som huvudbeväpning, och en 30 mm till bakom bryggan som jag inte minns om den hade ett mindre alternativ (Trackfire möjligen). Det är fullt möjligt att en eventuell beställning inte får mer än en 30 mm fram och ett par kulsprutor. (Och jag skulle inte hålla det för osäkert att det skepp som faktiskt köptes hade möjligheten att installera mycket tyngre pjäser om kunden ville...) Vad gäller behovet av moderfartyg för minröjning medelst drönare så tror jag att det kommer att vara framtiden rakt över i fortsättningen. Om drönare finns som alternativ som inte riskerar sjömän så kommer det politiskt att bli väldigt svårt att motivera köp av någon form av traditionell minsvepare. Vad man kanske kan få se är större drönare som är i storlek med en liten minsvepare, som styrs ifrån ett ledningsfartyg, men att skicka ut manskap i ett minfält för att man var för snål att köpa drönare, när sådana existerar? Lycka till att förklara *den* besparingsåtgärden efter att en bemannad minsvepare går under.

Jag har för mig att Phalanx-pjäserna som efterhandsmonterats på Burke-klassen inte är till för luftvärn primärt, utan för skydd mot småbåtar som den som bombade USS Cole. Fartygen designades med möjlighet att installera en Phalanx om det behövdes, och deras flotta fick en massa pjäser över när Spruance-klassen och Perry-klassen avrustades och skrotades/sänktes. (60 pjäser från Spruance-klassen, plus runt 50 till från Perry-klassen...), så installationen kostade mindre än vad det hade gjort att designa en ny lösning med en 30 mm kanon som måste köpas ny. De fartyg som ansågs mest hotade från luften (vill minnas att det handlade om medelhavsflottans ABM-skepp) fick en Phalanx utbytt mot en SeaRAM. När det gäller hur många fartyg som ska uppgraderas med SPY-6(V)4 har jag inte hittat några fasta siffror. USS Oscar Austin gick in för halvtidsmodifiering 2019, och på bilderna från överlämnandet efter HTM förra året har hon varken SPY-6, 5"/62-kanon, eller avklippta skorstenar som senare enheter, så modifieringen var väldigt subtil. Jag har inte hittat några referenser till att HTM ska ha börjats för senare fartyg i serien än.

Vad blir den slutgiltiga nomenklaturen för de här bössorna egentligen? Automatkarbin 6 och 7 är vad som ligger närmast till hands och vad dom *borde* heta enligt gällande praxis; nån i tråden snackar om Automatkarbin 25 för att den introduceras 2025; och pressreleasen säger Automatkarbin 5,56 och 7,62, vilket låter vedervärdigt...

Fantastiskt! Precis vad jag behövde! Och väldigt bra att veta att torpedtuberna på Ystad (som det finns gott om bilder på) *inte* är samma som de på Stockholmsklassen (som det är väsentligt svårare att hitta bilder på.) Är skillnaden mellan m/65 och m/66 vilka båtar som de monterades på, eller var på båten? Eller var det samma tub som hette m/65/66? Har sett några bilder på en Spica-modell med vad som ser ut som två typer av tuber, men jag var inte säker på vad det handlade om.

Kvick fråga - har någon en lista över vad torpedtuberna som monterats på svenska ytstridsfartyg sen 1970 heter? Den nya torpedtuben som beställts förra året heter Tub m/20, men vad hette den gamla 40-cm tuben som den här ersätter? Och fanns det en annan innan dess? (Den enda bilden jag har där man kan se formen på den gamla tuben är från under däck på en Visby..) Likaledes, vad hade 53-cm tuberna på Spica, Norrköping och Stockholm för betäckningar? (Håller på att bygga lite fartyg i 3D och tänkte att om jag nu bygger alla de här bitarna så borde jag ha rätt modellbetäckningar på filerna...) (Jag vet att det är fel modell på Sea Giraffe och att masterna behöver mycket TLC, och att R151 är fullständigt fiktiv. Men poängen var att ha kul först, ackurat kan man vara efteråt. :))

Första i Västvärlden. Penguin togs i bruk 1972. Exocet togs i bruk 1975. Harpoon togs i bruk 1977. Sea Eagle togs i bruk 1982. Gabriel III togs i bruk 1978. (tidigare versioner var semi-aktiva). Martel, Sea Skua, Bullpup, Walleye, Terrier/Tartar/Talos med flera, är antingen inte Skjut-och-glöm (IR eller Aktiv Radar), inte robotar (ingen motor), eller användes inte ursprungligen som sjömålsrobot (Maverick togs i bruk 1972, men AGM-65F som var sjömålsversionen togs inte fram förrän i mitten av 80-talet). Att Ryssen hade en massa skjut-och-glöm robotar mycket tidigare är en annan sak, men uttalandet var kvalificerat med "Västvärlden" och på andra ställen "NATO", så de räknas inte.

Det här med flytt av väggar är nog inte världsenklast när det handlar om vad som mycket väl kan vara bärande delar som ska kunna hålla uppe masten på fartyget. Och sedan har vi programmering av systemen så att de av SAAB tillhandahållna bitarna kan prata med de av varvet tillhandahållna - det handlar om många timmars kodande och testande för att se till att hela kombinationen av prylar håller och man inte får en systemkrash för att nånting viktigt bestämde sig för att allting annat pratade Swahili. Det är just programmerandet jag menar är den jobbiga biten som redan är gjord om man väljer ett varv som redan har gjort ett fartyg med alla systemen man själv vill använda. Skulle Sverige välja att köpa en vidareutveckling på Singapore's Independence-klass (SAAB's 88 meter Multimission Corvette), eller Finland's Pohjanmaa-klass, så är allt det elektroniska i princip "samma som ni redan byggt, den kombinationen vet vi funkar". Väljer man ett varv som *inte* bygger med SAABs system idag så måste alla komponenter som ska prata med datorsystemet verifieras att de funkar med de nya datorerna. (Det är lite som att byta mellan olika CPU och GPU-leverantörer när man bygger PC.... men om du var tvungen att skriva alla drivrutiner själv. Det är inte *så* svårt att räkna ut hur bitarna måste sitta ihop fysiskt, men att få allting att prata med vartannat är så mycket jobb att du helst av allt undviker att börja om från början.)

Alla kända exempel av SIGMA har stridsledningssystem och radarsystem från Thales, vilket måste ha hjälpt avsevärt med att hålla tidsplanerna i och med att allt integrationsarbete redan var gjort. Att bygga med SAAB's 9LV istället inför med all säkerhet förseningar. SAAB har däremot jobbat mycket med Australien och Singapore, som har byggt fartyg med 9LV, och som Pärmtroll nämnde i en tidigare tråd så är SAAB-designen som förekommer i deras senaste presentationer (88 m Multimission Corvette) baserad på Singapore's Independence-klass. Kan mycket väl tänka mig att även om FM valt att bygga utomlands, kommer det att handla om en 9LV-baserad lösning (*alla* örlogsfartyg och ubåtar i Marinen sedan 70-talet har använt någon version av 9LV), och ST Marine har modern erfarenhet av att bygga med 9LV i en skala vi här i Sverige är intresserade av. Om sedan det färdiga fartyget ser ut som SAABs konceptrenderingar återstår att se.

Jag sade ju att form följer funktion, och jag förstår hur klart som helst att det här är en optimal form för systemet och att tekniken som används för att konstruera broarna i fält är i ett helt annat slag än förr... men fordonet ser fortfarande ut som nånting ur ett nummer av Popular Mechanics från femtiotalet. Jämför senast presenterade tyska stridsvagn (KF-51) som ser ut som nånting Call of Duty: Infinite Warfare, med pontonbro M3 som ser ut som nånting från koreakriget....

För att vara ett system som nyanskaffas på 2020-talet (och som designats på 80- och 90-talet) ser pontonbron väldigt mycket ut som en flykting från femtiotalet när den är hopfälld. Nu följer ju form funktion i det här läget mer än vad som är brukligt, men fortfarande oj vad det här ser gammaldags ut.

Diskuteras redan i MARK-fordon:

Har inte sett nån regel mot nekromanti på forumet, så här kommer ett försök att svara i alla fall. Jag har inte lyckats hitta någon specifik färgkod för Hkp 15B, men alla flygvapnets flygplan är numera målade i Mörkgrå 033M över Grå 032M, så min första gissning skulle vara just Mörkgrå 033M. Om helikoptern verkligen är mer åt det blågrå hållet, skulle det möjligen kunna röra sig om Blågrå 058M.

Vart har du fått det ifrån? Single Target Track-funktion (som ger den karakteristiska skärande tonen i radarvarnaren) finns så vitt jag vet fortfarande i alla moderna jaktradarenheter, den används för eldledning av kanonen. Och med tanke på just att den går att använda som varningssignal ("Halt! Jag skjuter skarpt!") tror jag inte att den kommer att försvinna på ett bra tag.

Det *finns inga* Leopard 2A4 kvar att köpa, lagren är tomma sedan flera år tillbaks. Förutom att tyskarna sålt en bra bit över hälften av vad de hade i lager, så gjordes ombyggnaden till 2A5 och 2A6 i många fall med bitar ifrån flera olika vagnar, där de minst slitna bitarna behölls och de mest slitna sattes ihop till vagnar som sedan kördes till de var skrot. Dessutom konverterades en massa vagnar till bärgnings-, ingenjörs-, broläggnings-. och minrjöjningsvagnar. (Det fanns en gång en lista på kampfpanzer.de som hade fullständig uppteckning av vart alla vagnar blev av, men den sajten är nere sedan flera år och archive.org vill inte visa backupen längre pga nåt dumt skrivfel nånstans.) Om det inte varit för att Qatar beställde specifikt nytillverkade Leopard 2A7 så hade tillverkningen varit stängd och det hade inte funnits någon möjlighet till nya vagnar ens till Tyskland själva.

Utprovningsarbetet för att kolla så att det verkligen funkar ihop hade nog kostat en del i alla fall - vi snackar om NHIndustries, en organisation med en historia av våldsamma förseningar, speciellt med fartygsbaserade helikoptrar. Norge är inte de enda som fått vänta mycket längre än planerat på sina NFH.

Tjugo år är vad det tar när du ska pussla ihop ett flygplan utav bitar som i sig inte är färdigutvecklade, och folk hela tiden vill skära i budgeten för att spara pengar. Men nu *är* det färdigt, så till vida att planet anses kunna utföra alla uppdrag som beställts, och massproduktion är igång sedan förra året. En vansinnig massa av tekniken som kommer att användas för design och produktion av KF-21, och många av materialen som kommer att användas till byggandet, är sådant som togs fram för F-35 och är delar av anledningen till att det tog sådan tid. Och sen har vi ursprungskällan till nästan all kritik mot F-35 - en intervju på Russia Today's mediakanal, med Pierre Sprey - en galning som tyckte radar, krypterad sambandsutrustning, och lång räckvidd var onödiga egenskaper på ett stridsflygplan och förordade en återgång till Koreakrigs-eran. Så, ryskt propagandaorgan intervjuar F-35's värsta kritiker, och alla citerar intervjun eller andra artiklar som i sin tur citerar intervjun eller andra artiklar som.... ja, du förstår. Och sedan så tolkas all information utifrån att F-35 är skit, för det är vad alla redan säger.

Ser ut som nån kört två mått F-22, ett mått F-35 och ett mått F-15 i en mixer... Kanske med en liten aning Super Hornet som krydda.

"You saw nothing. Not a thing." Sen är det ju ingen nyhet att material ska skräddarsys till höger och vänster, om det så bara är maskingevären som ska tvunget bytas på en stridsvagn... I fallet Super Puma så var det ju en räddningshelikopter, och då är det viktigt att sambandsutrustningen stämmer, vilket förmodligen det var som skulle efterhandsmonteras. Jag är inte så väl insatt på just Super Puma.