Winchester

Mitt fullkomliga önsketänkande vore att hela skocken Östersjö-nationer plus Norge satte sig ned och arbetade fram två eller tre typer av fartyg: Ett mindre fartyg för minröjning och ubåtsjakt, med plats för sjömålsrobot i krigstid; ett lite större fartyg med luftförsvarsförmåga, helikopter, och permanent sjömålsrobot för att verka mitt ute på Östersjön och längs atlantkusten; och sen ett långfärdsfartyg som kan användas för piratjakt i Afrika och Asien, med tillräckligt många enheter att man kan skicka en på kadettresa jorden runt varje år, med blandad besättning från hela Östersjön. Den stora stötestenen är att det inte får finnas utrymme för att "vi måste ha en speciell version som gör att allas fartyg kostar extra", alla ska ha samma för att sänka kostnaderna, vilket gör det ganska omöjligt politiskt. :(

Anledningen till storleken är att tyskarna har tänkt att de ska kunna skicka iväg fartyget till Afrika eller Mellanöstern och sen inte ta hem det igen på två år. *Ingen* kan det idag, till och med USA måste åka hem efter ett år om de inte vill att fartyget ska vara oreparerbart när de kommer hem. (Det var i princip vad de provade med Spruance-klassen - i stället för att segla hem och reparera skickade de ut en avlösningsbesättning, som sen fortsatte lika länge till. Sen kom skeppen hem i så uruselt skick att de mer eller mindre skickades rakt ut igen och sänktes som rev. Viss politik kan ha varit inblandad).

Pratar du om F125 (Baden-Württemberg, 7,200 ton) eller F126 (Saarland, 10,500 ton)? F125 är till för att jaga dåligt utrustade pirater och leverera eldunderstöd till fredsbevarande trupp, och har typ bara RAM att försvara sig med från robotangrepp, så trots att den är i princip skräddarsydd för Aden-bukten under normala fall är den inte direkt det smartaste att skicka just nu när det flyger sjömålsrobot bra mycket oftare än vad någon är helt komfortabla med. F126, som är flera år framåt fortfarande, har bättre på fötterna med AAW (upp till 64 ESSM) och ASW, men... den ska inte levereras förrän tidigast 2028. Hade funkat nu om den fanns.

Men varför? Det finns ingen anledning att välja M230, som har kraftigt begränsad räckvidd (1.5 km kontra 3 km för pjäser i 30 x 173) i fordon som *kan* ta den större pjäsen. Zonrörsammunition finns även i 30 mm x 173 (se Rheinmetall's MK30/ABM). Att en pjäs i kalibern 30 mm x 113 är på tapeten för strldsbåt är för att till skillnad från stridsfordon så är stridsbåt inte byggd i svetsad pansarplåt med avsikt att hantera rekylen från en automatkanon med full kraft, och för att 30 mm x 113 är en rejäl uppgradering över 40 mm x 53 granatkastare. (Det finns också väldigt liten chans att du skulle vara tvungen att bekämpa stridsfordon med pansar som tål 30 mm x 113 ifrån en stridsbåt... och i det läget så är det dags att komma ihåg vad RB-17 uppfanns för.) Det finns redan en "svensk variant av Gepard på CV90-chassi", den heter Luftvärnskanonvagn 9040.

Kan inte på rak arm komma på någon som har valt 30 x 113 för stridsfordon, den har för dålig räckvidd och genomslagskraft. Alla västerländska stridsfordon jag kan komma ihåg kör med 30 x 170 (brittiska RARDEN) eller 30 x 173 (Bushmaster II, Oerlikon KCA). Jag vill närmare jämställa M230 med en granatspruta med längre räckvidd än med en pansarvärnskanon - ett understödsvapen mot trupp, opansrade fordon och båtar.

Behövs CIWS eller räcker 57-an? Montering av ESSM när man redan har cellerna är en annan femma än att montera en 40 mm pjäs när fartyget inte är designat för det.

Hmm. Jag kan hitta tre logiska kandidater för kanonen - M230 från USA och 30 M 781 från Frankrike är kedjekanoner, och Venom LR 30 från Storbritannien är en revolverkanon speciellt framtagen för RWS-system. Venom är en *tung* historia, den väger 122 kg (M230 väger mindre än hälften och 30 M 781 är bara lite tyngre), men den har i runda slängar dubbla eldhastigheten också. Ammunitionen vet jag inte så mycket om just nu, det var länge sen jag letade på den sortens info. (sen är frågan om det fortfarande finns ADEN-kanoner från Draken eller Viggen som ligger och skräpar nånstans...)

Är det nån som vet var det finns bilder som fortfarande är online på Rauma-klassen innan HTM? Alla bilderna på Wikimedia är efter HTM, och det enda jag hittat som är äldre är från icke-arkiverade Geocities-hemsidor, där jag får tumnagel men inte den stora bilden. Var RBS-15 alltid monterade med sista paret så långt bak? (Håller på och bygger en Rauma i 3D och funderar lite lätt på att göra "korvettversion", med layout som Göteborg men med formerna från Rauma... men mer referensmaterial till grundfartyget är alltid bra).

USA's kryssarflotta försvann på sjuttiotalet, med USS Long Beach som enda överlevare in i 80-talet. Alla andra kryssare som köpts sen dess designades från början som nåt annat och blev omklassificerade av politiska skäl. Klasserna Leahy, Belknap, Bainbridge, Truxtun, California, och Virginia var från början klassade som "fregatter", med beteckningen "DL" som härstammar från "Destroyer Leader", och härstammade ifrån DL-1 Norfolk som i sin tur härstammar från Atlanta/Oakland/Juneau, som var "kryssare" av politiska skäl och egentligen var avsedda som flottiljledare för jagare. Man kunde inte bygga jagare som var så stora under Londonfördraget, så man byggde dom som kryssare, eftersom Londonfördragets restriktioner för kryssare betydde att man inte kunde bygga sen sorten som önskades. När VK2-kryssarna avpolleterades under tidigt sjuttiotal var det en gubbe i kongressen som deklarerade att "nu har Sovjet fler kryssare än vi!" och som "lösning" på "problemet" (att sovjetflottan lät maffigare på pappret) omklassades nästan alla av kategorin "DLG/DLGN" till "robotkryssare" (CG/CGN). En "riktig" kryssare planerades på sjuttiotalet (Strike Cruiser, CSGN), som skulle vara i samma storleksordning som Long Beach, med atomdrift, 20cm kanon och 128 LV-robotar, men den byggdes aldrig av kostnadsskäl. (Nån av ryssarna som höll på med Kirov-projektet menar i efterhand att allt snack om en atomkryssare var bluff för att lura Sovjet att satsa hårdare på Kirov, som blev en vit elefant som kostade mer än vad flera mindre och mer användbara fartyg skulle ha gjort). Ticonderoga-klassen planerades som jagare och de första fyra beställdes som DDG 47 till 50 - det är därför Burke-klassen startar på 51. De blev omklassificerade av politiska skäl igen - systemen ombord gav fartygen mer stridskapacitet än Virginia-klassen, men de var fortfarande designade som jagare, på ett jagar-skrov (samma som Spruance). Att kryssarnas tid skulle vara över nu är lite politisk teater. Runt 120 skott räknas vara det som krävs för att lösa uppgiften, idag såsom på 70-talet, men där CSGN behövde två Mk26 med extra stora magasin (64 skott), och Ticonderoga behövde två 61-cellers Mk41, så har modern utveckling av robotar gjort att du kan trycka 120 skott i 96 celler genom att avdela 8 stycken till ESSM. Och jag tror inte att den amerikanska flottan har skjutit mot landmål som inte är "kobbe på skjutfält vid egen kust" tillräckligt ofta för att en kanon mindre per fartyg ska vara en stor saknad. Vad som möjligen saknas är den ledningsfunktion som Ticonderoga-klassen har - men betänk att de var designade som jagare, och den ledningsfunktion som finns är intryckt där den fick plats, och dagens system tar mindre plats och kräver mindre folk.

Jo visst är det upp till varje användare, men det finns en avvägning som alla användare måste göra och alla hittils verkar ha landat på slutsatsen att det inte är lönt att fylla celler i en liten VLS med stora SM-2-robotar, för att det kostar för mycket stridsuthållighet. En sexton-cells Mk41 är nog det absolut minsta jag tror nån skulle få för sig att ladda SM-2 i, och bara åtta till tolv av cellerna. (Med åtta SM-2 får du 40 skott totalt, med tolv SM-2 får du 28 skott.) Dock skall sägas att Fridtjof Nansen-klassen från Norge har förmodligen allt som krävs för SM-2 även om norrmännen inte köpt några robotar - Fregatt-Aegis med SPY-1F och SPG-62 är kraftigt overkill för bara ESSM, systemet designades för 32-cells fregatter med SM-2, och det enda som fattas är magasinkapacitet. Jag vet att sexton celler får plats (Thor Heyerdal har sexton idag - vet inte om skeppet byggdes med det eller om det handlar om efterhandsmontering), men jag undrar om inte planen var 32 från början och sen fick det skäras? Men Fridtjof Nansen är också fortfarande ett fartyg på 5300 ton fullt lastat, mycket tack vare SPY-1F. Och även om Bhumibol Adulyadej skulle uppgraderas till sexton celler och SM-2, så är det fortfarande ett fartyg på 3700 ton, igen mycket på grund av eldledningssystemen som krävs för kapabla LV-robotar. En Bhumibol Adulyadej har lika mycket besättning som tre Visby-korvetter, och litet till...

Jag syftar på Tactical Length. För ESSM duger Self Defense length, 5,3 meter. För SM-2MR krävs Tactical Length, 6,8 meter. För SM-2ER, SM-3, SM-6 eller Tomahawk krävs Strike Length, 7,7 meter. Du kan inte trycka SM-2MR i en Self Defense Length cell, den är en och en halv meter för lång. Och det är ingen vits med bara åtta SM-2MR, och knappt ens med sexton. Du skjuter slut på sexton SM-2 på mindre än en minut, och vad gör du sen? Åtta SM-2MR plus 32 ESSM funkar litet bättre, då har du ett skydd som är bättre än gamla Perry-klassen, men 16 VLS-celler är mycket volym att bygga ett fartyg runt. (Det har byggts fartyg med 16 Tartar-robotar, men det var på 60-talet när Tartar var inte hade avsevärt längre räckvidd än kanonen. Och bara sex amerikanska och fem spanska fartyg byggdes). Om de uppgraderar till 16 celler - och det skulle i så fall vara den minsta fartygsklassen i världen med SM-2MR. (Wikipedia har ingen källa för den uppgiften heller, åtminstone inte på engelska.) Skulle hemskt gärna vilja veta var det står att Pohjanmaa har strike-length celler också. (Redigerat: Hittade uppgiften, Corpralfrisk var det som skrivit om det.)

Att det verkar krävas 32 "tactical" eller "strike" Mk41 celler för att bära tillräckligt många SM-2 för att göra det värt besväret? De minsta fartygen med SM-2 idag ligger runt 6000 ton, och har en 32-cells Mk41. Tyska Sachsen-klassen och danska Ivar Huitfeldt är de minsta jag hittar, och de nyare fartygen är större. Du kan inte trycka SM-2 i cellerna som installeras på till exempel Pohjanmaa, de är en och en halv meter för grunda (om de är Self Defense Length, vilket är det vanligaste för ESSM-skepp),

Flight I är mycket mindre slitna än Ticonderoga-klassen av flera anledningar nu när jag tänkt till lite och det inte är fyra på morronen. Ticonderoga-klassen är mycket slitna av flera anledningar som inte stämmer på Flight I av Burke-klassen: 1 - Ticonderoga-klassen var en vidareutveckling av Spruance-klassen, med mer tyngd i samma skrov, vilket raderade massor utav uppgraderingsmarginalen som fanns i ursprungsdesignen; skeppen har slagits med övervikt i flera år och har fått flera system borttagna till följd; 2 - Överbyggnaden är i aluminium, och det har snackats om sprickbildning i bortåt tjugo år, och att överbyggnaden var tyngre gjorde inte saken bättre: 3 - Kryssarna var begränsade i antal, men varje hangarfartygsgrupp behöver två, så de har varit till sjöss mer än normalt. Arleigh Burke-klassen var en ny design med ordentliga marginaler som inte använts upp i Flight I, var byggd helt i stål och har sluppit sprickbildning (åtminstone den sorten som Ticonderoga-klassen fick); och Flight I har varit mindre efterfrågad till sjöss eftersom Flight IIA har helikopterhangar och kan lösa fler uppgifter än Flight I. Dessutom gick DDG-51 (första fartyget) genom HTM för inte så länge sen - för tidigt för att få nya SPY-6, och jag tror flera av de äldre skeppen kommer att vänta till SPY-6(V)4 är tillgänglig, men skeppet var i gott skick såvitt jag hört. Det finns med andra ord förutsättning för Burke-klassen att hålla i 50 år om US Navy anser att det behövs, men bedömningen har gjorts att ingen HTM räcker för att fixa Ticonderoga-klassens problem. Återstår nu att se huruvida skeppen verkligen blir skrotade eller om de blir planterade som artificiella rev som Spruance-klassen.

Ticonderoga är för slitna, och de tidiga Burke-skeppen förmodligen också, de är lika gamla. Vet inget om greker på twitter, men det finns en grek på 3dWarehouse som har dille på att ta andras fartygsmodeller och proppa varenda kvadratmeter av däcket fullt med vapen- och sensorsystem ifrån alla möjliga källor och presentera dem som förslag till "fullt uppgraderade" fartyg för Greklands flotta, så om han är representativ så får jag göra honnör åt dina hjärnceller för sitt offer efter att du dykt på deras forum... De japanska jagarna har mindre gemensamt med Burke-klassen än vad KDX-3 har, sistnämnda är verkligen bara en sträckt Burke med annan fördelning av VLS-celler och en ny mast. Constellation-klassen kommer att ersätta Burke-klassen i *vissa uppdrag*, uppdrag som Burke-klassen enbart har för att Perry-klassen och Spruance-klassen avvecklades utan dedikerad ersättare. Allt sånt som idag kräver en Burke för att Burke är det enda som finns, men som om det bara fanns ett mindre fartyg kunde lösas av ett sådant. Vad som rakt av ersätter vad är lite klurigt eftersom både Flight I av Burke klassen och Ticonderoga-klassen kommer att avvecklas nästan innan de tänkta ersättarna är färdiga. Praktiskt sett blir det att Ticonderoga ersätts av Flight III och sen kommer Burke Flight I att ersättas av DDG(X), men DDG(X) har större förutsättning att ersätta Ticonderoga i ren kapacitet eftersom man snackar om ett större fartyg med möjlighet till större robotmagasin och ledningsutrymmen än Burke-klassen, om än kanske inte lika stora som i Ticonderoga. Vet ej än, då bilderna som finns på DDG(X) är en önskelista snarare än ett riktigt förslag. Vi kommer inte att veta vad DDG(X) verkligen kommer att se ut som på något år till eftersom man inte ens är färdig med kravspecifikationen. Och anledningen till att det är en sån röra är en mer än 50 år gammal historia involverande många amiralers och försvarsministrars försök att anpassa flottan inför deras vision av framtiden, flera av dem mindre lyckade.

Hylsfångaren på min K-pist när jag låg inne var nog den mest irriterande prylen i hela utrustningen, då den *älskade* att skicka tomhylsorna rakt tillbaks in i bössan så de kunde kila sig fast stup i kvarten. Vi slapp bara ifrån den under vaktutbildningen för att säkringsluckan som skulle användas vid vakttjänst använde samma fäste... Så svartsjuka vi var på närskyddsplutonen som fick ha Ak5 och Ksp90 i stället. Visst, min K-pist var fabriksny och aldrig använd - men den hade legat i förrådet sen 50-talet.