Sergeant Larsson

Marinen behöver fler fartyg, de som finns är mycket bra men alltför få. Såg en dokumentär om ubåtsjakten på 80-talet. De naturgeografiska förutsättningarna är desamma, vilket ubåtsjakten 2014 visade. Vi saknar förmåga att bedriva uthållig ubåtsjakt på ett stort geografiskt område, eller i flera områden samtidigt. Uppbyggnaden av ubåtsjaktförmågan under perioden 1984-94 syftade till att råda bot på just detta. Nu står vi där vi står, nakna. Vi måste återupprätta den försvarspolitik vi hade under början av kalla kriget, för att skapa ett trovärdigt försvar. Alternativet är att ompröva neutralitetstanken, vilket vi till yttermera visso i stor utsträckning redan gjort. Men ska vi behålla ett nationellt försvar måste det få kosta. Att återinföra värnplikten var ett bra steg att ta, inte minst symboliskt. Som lärare ser jag också folkbildning och folkupplysning som avgörande i försvarsfrågan. Vad gäller armén krävs även här en större numerär för att trovärdigt kunna försvara vårt territorium, flygvapnet behöver också utökas för att förstärka incidentberedskapen.

Jag håller med dig, är själv en MÖP, om än något reserverad numera. Vi lever i ett av världens fredligaste samhällen, har ej varit i krig på 200 år, detta tror jag är grunden till att MÖP-begreppet finns, förmodligen bara i Sverige. Den återinförda värnplikten kan vara ett steg i riktningen från misstänkliggörandet av militärt intresserade personer. Under mina snart 44 år, varav 15 år i FM har jag nog bara träffat på en riktig MÖP, en fänrik under GU:n. Och då menar jag MÖP i en mer negativ bemärkelse. Såg en intervju med GD för rekryteringsmyndigheten igår, hon menade att man ska skilja på motivation och motivation; negativ och positiv. Självfallet finns människor med osund fixering vid vapen, men min erfarenhet är att dessa sorteras bort ganska fort i det militära systemet.

Elitförbanden har en lång historia. I Sverige fanns elitstyrkor inom skilda truppslag redan under 1600-talet. Berömda är exempelvis de finska hakkapeliterna, lätt kavalleri. Under 1700- och 1800-talet skapades de regementen och mindre enheter som blev föregångare till de jägarförband vi har idag. Under dessa sekler skapades terminologi, reglementen, utrustning och indelning av de förband som utförde strid bakom fiendens linjer. Detta är en typ av elitförband som innefattar huvuddelen av de kriterier vi har på denna typ av enheter. Läs "Rogers Rangers" (Nelsson 2003/Historiska media) om jägarförband under senare hälften av 1700-talet i Nordamerika. Liknande förband fanns vid ungefär samma tid i Sverige. Ett skönlitterärt exempel är "Karl XII:s spion" (Holm 1977/Legenda) som behandlar diversionsuppdrag under Nordiska kriget (1700-1721).

Det centrala i hela denna frågeställning är hur mentalt förberedda vi var på krig under kalla kriget. Enligt min mening hade vi under större delen av perioden en mental bild av att vi skulle klara ett anfall på egen hand, vilket genomsyrade hela samhället, från oss som gick i skolan, till ungdomar som gjorde utbildning inom FBU och liknande, till alla värnpliktiga samt frivilligorg med personal i totalförsvaret, till slutligen politiker och myndigheter. Kvaliteten på förband, materiel, utbildning med mer kan alltid diskuteras, men frågar någon mig så hade man ett försvar som nådde sitt syfte- att verka avskräckande. Situationen i idag förskräcker i jämförelse.

Det fanns militära gradbeteckningar under antiken, men dessa hade föga samband med dagens. Ordet amiral kommer från arabiskan, och är besläktat med ordet emir, och betyder något förenklat en högt uppsatt herre, ledare. Vilka formationer är du intresserad av? Jag har jobbat på Armémuseum, hade avtal med FM i femton år, samt innehar akademiska examina i historiska ämnen, men vill du ha mer information kolla med SFHM/Armémuseum, Försvarshögskolan eller möjligtvis historiska institutioner vid universiteten.

Skriv om ubåtsjakterna under Kalla kriget och 1990-talet. Minnen, känslor och leda. Själv deltog jag under en ubåtsjakt något efter Kalla krigets slut. Var kom ubåtarna från? Vad säger de tre statliga utredningarna? Spelar det någon roll? Hur påverkades årskullar av värnpliktiga av att tas i anspråk under krigsliknande förhållanden?

Minns också U 137, var åtta år då. Kalla kriget formade mig på många sätt. Därefter genomförde jag militär GU vid Flottan som sonaroperatör 1993-94, och genomförde skarpa uppdrag. Detta var några år efter Kalla krigets slut, men osäkerheten var stor i vårt närområde. Ingen visste hur den väldiga sovjetiska krigsmakten till lands, till sjöss och i luften skulle upplösas. Ingen hade kontroll över Ryssland, ej heller i Rysslands "nära utland" exempelvis Ukraina och de baltiska staterna. Sverige hade fortfarande ett invasionsförsvar, och under rekrytutbildningen fick vi se instruktionsfilmer som visade hur baltiska flyktingar tog sig över Östersjön, förföljda av ryska fartyg som hotade svenskt territorialvatten. Det kalla krigets stabilitet hade ersatts av osäkerhet och kaos. Vi kände fortfarande hotet, måhända till och med större än under kalla krigets år. I vår tid är osäkerheten och de militära hoten ånyo påtagliga. Snart trettio år efter kalla krigets slut och drygt trettiofem år efter U 137 måste vi åter bygga upp vår försvarsförmåga. Vi som var med minns...

Frågan är intressant. Rimligen borde skarpa uppdrag under kalla kriget och även senare vara grund för att kallas veteran. Själv deltog jag i skarpa uppdrag under min GU.