u.o.

Sergeantbefordran för en månad sedan och bröllop efter nyåret.

Nå, nu har domstolen äntligen lagt sitt beslut. Värnpliktiga som rycker in i juli kommer att få två par igen. Personligen fattar jag inte, varför ämnet fick så mycket publicitet. Vi hade ett enda par kängor och fick för det mesta springa runt i gummistövlar - åtminstone under grundutbildningen. Som gruppbefäl kunde man själv välja, om man skulle ta gummistövlar eller inte. Men det var för flera år sedan...

tack, men jag har redan varit inne på denna sida, det är alltså en hemsida där endast deras uniformer mm är i fokus som Soldf.com är ett bra förslag på, alltså något inofficiellt. men tack ändå! Hmm, i Finland finns inget direkt motsvarande, men två ganska populära forum är http://www.aamukampa.net/forum/ och http://www.res.fi/foorumi/index.php Tyvärr kan man inte hitta så många bilder där... och diskussionerna är inte alltid korrekta (så att säga). Andra nordiska forum känner inte jag till.

Köpte just tyska sjömansbyxor med en massa fickor. Riktigt bra tyg och priset ca. 100 spänn. Amerikansk "jeep cap" 100% ylle samt finska strumpor av den nya 05 modellen. Och fattig blev man inte av detta.

Har sett samma fenomen i vissa amerikanska böcker... Nu är beställningen dock gjord så får man börja året 2010 med annorlunda kulturupplevelse.

De knappast utesluter varandra. Jag lärde mig uppskatta den svenska militärmusiken under åren i Sverige, men fältlivet och professionalismens betydelse i militär verksamhet fick jag bekanta mig med först i Finland. Och det är bättre att inte nedvärdera hv-musikkårer, det skulle kosta mycket att ersätta dem med yrkesmusiker. Musik för sig tillhör såna saker, som kan hjälpa till att hålla kontakt mellan FM och omringande samhället. När antalet dem som gjort värnplikten minskar, blir andra sätt att synas bara viktigare.

En begagnad tysk ryggsäck, bara för att den ser så gammalmodig ut. Nå, den tänkte faktisk jag inte ta till övningsbruk... Och en anteckningsbok, som ska klara alla väderförhållanden.

Två veckors ledighet är jag helt nöjd med. Har inte haft någon riktig semester på länge... Kan hända att jag köper en bok jag önskat - fast tror nog att någon annan skaffar den åt mig. Jag tror att många av oss skulle klara sig en jul utan julklappar om man på det viset kunde hjälpa någon annan att bli av med sina smärtor/sjukdom. Och ingen vet hur länge man själv förblir frisk, så att man ska nog vara tacksam så länge man har det bra. Men är man inte helt utan pengar, så går det säkert både att köpa julklappar åt familjen och skänka någonting till välgörenhet. Om det nu inte nödvändigtvis behöver vara typ ny tv och nyaste mobiltelefon...

Tali-Ihantala 1944 säljs redan nu på dvd i Finland. Behöver man översättning så finns texten på finska, svenska, engelska och finlandsvenska. Jag tyckte inte så väldigt mycket om filmen när jag såg den för första gången, men andra gången var bättre. Fortfarande tycker jag att dialogerna är lite klumpiga, speciellt när t.o.m. officerare titulerar varandra. Och det finns alltför många officerare jämfört med manskapet. Man skulle nog behöva något sånt som ovan för att kunna hålla intresset hela tiden. Synd bara att det inte finns så många svenska krigsveteraner kvar, när veteranernas antal är inte längre så stort i Finland heller. Förresten, någon från filmteamet berättar i intervjun att nästan var och en i filmen har någon verklig förebild. Det är en intressant detalj, en av dom som gör filmen sevärd i varje fall.

Vad gäller utseendet, så tycker också jag mest om de riktigt gamla röda och gula kaserner. Det är något så stämningsfullt i dem. Vad insidan gäller, är det viktigast att den är reparerad till beboelig skick. Den kasernen där jag tjänstgjorde var från 1960-talet och renoverad på 1990-talet (fast vi hade ingen dusch eller toalett i logement ).

Nylands Brigad ligger alltså i Ekenäs (=Tammisaari) och dit placeras nästan alla svenskspråkiga. Endast lystringsgraderna kommanderas på finska för att förenkla samarbetet med andra finska enheter. Nylands Brigad är också en enhet som ganska ofta har gemensamma övningar med vissa svenska enheter (har bara läst om det). Det är lättare när man har ett gemensamt språk och inte behöver använda engelska. För dom som är halvfinnar on har dubbelt medborgarskap borde det vara möjligt att tjänstgöra i Finland. Annars måste man bo i Finland fem år för att kunna få medborgarskapet (samma gäller oss finnar också, om vi flyttar till Sverige). Här förresten kan man göra lumpen så länge man är under 30 år (var själv 29). (Kajaani är rätt stavat och den basen heter Kajanalands Brigad på svenska)

Köpte just en österrisk jacka som liknar den amerikanska modellen 65, kostade bara hälften och är dessutom vattentät. Skaffade också ett (extra)par gummistövlar m90, bara för att jag fick dem till lagomt pris.

En kurskamrat till mig skickade en historia om våran klass med slumpmässigt valda adjektiv. Fick nästan ont i magen av allt skratt. Det är ju ett gammalt och enkelt koncept: vännerna får hitta på olika adjektiv som sedan placeras i en berättelse (som annars är skriven på förhand).

Några ord kan tilläggas. Finska FM har haft 7 lite olika RK-modeller, men de som i dag användas för värnpliktsutbildningen är RK62 och RK95. RK95 är lite förbättrad version med hopfällbar kolv. Som sagt är RK62 en AK47-kopia och den fungerar likadant. Konstruktionen är lite annorlunda utanpå, men flera samma delar kan användas. RK62 och RK95 använder exakt samma magasin båda två. Och enligt en handbook om RK-vapen passar RK62 magasin även till RK54 (som alltså är AK47). Förresten är det inte bara Valmet som tillverkat RK, utan också Sako. Tillverkningen skedde 1965-1995 (första försöken dock redan 1960). Edit: fick saken bekräftad till slut.

Tycks vara en intressant serie, även om jag bara har sett igårdagens avsnitt (måste väl följa länken och kolla om man kan se de två första också). Fint att den stora publiken på detta sätt kan få någon uppfattning om utlandstjänstgöring och dess innehåll.

Jag har just sett filmen. Det är inte några enstaka soldater som har huvudrollen, utan synvinkeln bytas ofta. Officerarna fyller dock rutan nästan hela tiden, det verkar som manskapet skulle ha varit någon slags minoritet. Men tanken är kanske visa hur besluten fattas och granska de viktiga händelserna ur historisk synvinkel, datumen och ortnamnen samt kartan dyker upp regelbundet. Då kan man kanske i viss grad fatta alla stjärnfyllda kragspeglarna. Undrar dock vad som manuskrivarna egentligen har tänkt på, så mycket "tomma" repliker finns med. (Ok, jag jämför alla krigsfilmer med "Den Okända Soldaten" - det borde man visst inte göra). Då får det räcka med kritiken. Filmen lyckades trots allt fånga intresset hela tiden. Man hade satsat mycket för att interiörerna, klädseln, vapen och utrustningen skulle se äkta ut. Pansarmän hade större roll än vanligen - välkommen omväxling. Även svenskar och tyskar var synliga, och det var bara bra. Några stycken ensamma hjältar finns med, men de är bara en del av helheten. Jag tyckte att slagscenerna såg bra ut - men det behövs en expert för att bedöma om de verkade äkta alls. Positivt var också att tittarna uppdaterades ofta vilket slag - och var - det var fråga om.

Tali-Ihantala visas nu i Finland (från och med fredags). Har tyvärr inte haft tillfälle att gå på bio under helgen. Har filmen hunnit till Sverige än?

Blev lite förvånad när jag under åren i Sverige hörde ordet halt för första gången. Jag skulle ha trott att det var lånat från tyska , men kanske det används i engelska också. Vad gäller svenskt militärspråk, är manöver något som jag aldrig har riktigt fattat. Det kan man ofta se på tv-översättningar. Lite off-topic, men kan någon förklara skillnaderna mellan lystring, manöver och lediga? Jag har ju gått lumpen i Finland och vi är t.ex. inte vana vid att stå händerna bakom ryggen (även om det utan tvivel vore bekvämt).

Den här boken kanske inte har nämnts tidigare, så jag vill rekommendera den: Geoffrey Wellum: Jaktpilot i RAF - en stridsflygare berättar Historiska media 2006, översättning Hans Dalén. www.historiskamedia.se Geoffrey Wellum blev stridspilot just före andra världskriget, tjänstgjorde i Royal Air Force under kriget och blev kvar i RAF t.o.m. 1961. På äldre dar fattade han beslut om att skriva en bok om sitt liv, med hjälp av sina gamla antekningar. I början hade han inte ens för avsikt att publicera texten. Jag håller med den journalisten som påståd att boken är "svår att slita sig från", så levande känns Wellums memoarer. Tror dock att man ska ha något allmänt intresse för militärt liv och helst också för flygplan för att tycka om denna bok.

NBG:s övning Thunder Strike lär ha varit den rätta gissningen. Fordon på väg till en annan NBG-övning hörs också ha anlänt till Luleå under helgen. Ser man på kartan så tycks det finnas rätt mycket trafik hörande till NBG-verksamhet just nu.

Köpte just ett Sordin Supreme Pro hörselskydd (med möjlighet att höra samtal) på Clas Ohlson. Har inte hunnit testa det på någon övning än, men det tycks fungera bra. Man kan ju inte göra så dyra investeringar varje dag...

Visst. Jag råkade läsa överstelöjtnant Orvar Nilssons bok "När Finlands sak blev min - Minnen från krig och fred" strax före eller efter att ha sett filmen. Måste ha blandat händelserna.

Man knappast åker i buren om man säger fel. En sak är dock bra att komma ihåg, om ni besöker finska garnisoner i militära sammanhang. Befäl skall alltid tilltalas med herr (eller fru)+grad, alltså t.ex. "Herr löjtnant". Och dua skall man absolut inte (förutom då, om befälen föreslår det).

Historiska krigsfilmer verkar vara något som Åke Lindman vill ägna sin tid åt. Lindman var ju en av skådespelarna i Den okända soldaten från 1955. Framom främsta linjen var kanske lite för lång och en aning för dokumentarisk till min smak, men den hedrade de svenska frivilligas minne på ett fint sätt. De kanske inte var många, men det är ingen orsak att glömma bort dem. Jag ser också fram mot att få se filmen Tali-Ihantala. Den är inte heller någon snabbproduction, utan har planerats länge och man har använt mycket pengar och personal för att tillverka den. Så har man kanske rätt att tro att den är av hög kvalitet.

Tror inte heller att forumet representerar FM. Man skriver milt sagt öppet här, kanske speglar det på sätt och vis hela det svenska samhället. Att man får säga vad man tycker är värt att uppskatta och medlemmarna här har verkligen mycket att säga. Vi får bara hoppas att informationen inte används på något felaktigt sätt - man behöver ju inte ens vara medlem för att läsa vad som står här. Det finns många nästan likadana forumen i nätet, men i alla länder kan individer inte skriva sina åsikter lika fritt. Även om vi i de Nordiska Länderna har väl fungerande yttrandefrihet, kan jag inte tänka mig att FM skulle vara offentligt kopplat till ett forum som det här. Det är helt annan sak om yrkesofficerare mm. som privatpersoner följer vad som skrivs.