L55 Till STRV122

[Axel of Sweden]

Finns det planer för att uppgradera 122,ans L44 Kannon till den förlängda L55 Kannonen som dom Leo2A6 Använder?

 

Vad krävs isånnafall för en sådan uppgradering?

Edited November 23, 2007 by Axel of Sweden

[Vinceres]

Är väl förberett redan vad jag har förstått MEN behovet tordes vara litet eftersom i skog/städer är det jobbigt med ett så långt eldrör. Sen ger det inte så mycket fördelar

[simon]

Jag ser inte ett behov av L55. Visst, man får bättre precision på längre avstånd, men med den terräng som finns i Sverige så är sådana skjutavstånd sällan aktuella. L44:an är som Vinceres säger smidigare och bättre lämpad för vår terräng.

 

I utlandstjänst skulle det kanske kunna omvärderas, då kravet på precision bedömt höjs och skjutavstånden avsevärt förändras i ex. afghanistan kontra "det svenska kriget".

 

 

EDIT: Jag har inte sett något i REMO-planer av 122:an där ett byte till L55 förekommer som förslag.

Edited November 23, 2007 by simon

[Vesku]

Hur mycket är det som skiljer i längd på L44 och L55?

Edited November 25, 2007 by Vesku

[Sytare]

@Vesku

L44 = 5.28 meter

L55 = 6.6 meter

 

Differensen är alltså 1.32 meter

[Hornet]

släng på L55 på alla Bertil vagnar och skicka en pluton till Afganistan

[Sytare]

släng på L55 på alla Bertil vagnar och skicka en pluton till Afganistan

 

Mål, krav och syfte med detta frågas, kom.

 

F.ö. För att vi kan är inget bra svar...

 

Visst kan det tänkas vara schysst med en utgångshastighet som bättras på med 1700 m/s, högre precision und so weiter, men innebär detta att vi måste köpa in nya ammunition? Vad händer när vi har en dryga metern längre pipa när understödet behövs inne i en stad?

L44'an skjuter längre än det mesta som afghanerna kan tänkas kasta efter en leopard, förutom då enstaka katushja-raketer.

 

Bigger isn't always better.

Edited November 25, 2007 by Sytare

[Ing]

släng på L55 på alla Bertil vagnar och skicka en pluton till Afganistan

Är du så dum att du menar allvar eller kunde du lika gärna låtit bli att skriva?

[Erik_G]

släng på L55 på alla Bertil vagnar och skicka en pluton till Afganistan

Är du så dum att du menar allvar eller kunde du lika gärna låtit bli att skriva?

 

Danskarna har ju skickat några av sina Leoparder till A-stan, men de har ju L44 på sina. Kanadensarnas nya kattdjur är ju däremot A6-verionen med L55.

Skulle vi skicka Strv 122 till Afgaland skulle jag nog hellre se att man köpte in samma barracudapyjamas som danskarna och satte järnstaket på vagnarna, hellre än att man ökar längden på fallosen..

 

/E

[Larsson]

Danskarna har ju skickat några av sina Leoparder till A-stan, men de har ju L44 på sina. Kanadensarnas nya kattdjur är ju däremot A6-verionen med L55.

Skulle vi skicka Strv 122 till Afgaland skulle jag nog hellre se att man köpte in samma barracudapyjamas som danskarna och satte järnstaket på vagnarna, hellre än att man ökar längden på fallosen..

 

/E

 

Eller montera dit en Lemur, som laddaren kan nyttja.

Möjlighet att observera värme (kanske mindre nytta av det än i Svedala)

och att göra detta utan att exponera sig mot finkalibrigt och splitter.

Därtill möjligheten att kunna verka med något som är grövre än 7,62mm,

utan att behöva slå till med 12cm, med de risker som 12cm ger

i form av övertryck med egen trupp i närheten och större riskområde

(detta mot mål som har en elak tendens att gömma sig bland civila.

 

På de bilder som jag sett från Afganistan verkar det också vara ganska vanligt med murar i byarna,

som 12cm kanonen och koax kan få svårt att verka över,

vilket självfallet är ett mindre problem för en Lemur på torntaket.

[Berg]

Larsson:

"form av övertryck med egen trupp i närheten"

 

Vad syftar du på? Har inte riktigt häng på sånt..

[The Swede]

När du skjuter med stridsvagnskanon bildas en stor eldboll och ett massivt tryck fortplantar sig ut från mynningen.

Om man agerar i trånga utrymmen med avsutten trupp i närheten kommer truppen att påverkas av trycket som bildas när man skjuter.

 

The Swede

[Psilander]

Ser inte syftet i riktigt (men jag är ju sjöman ) med ett så långt eldrör(annat än att det kul när det smäller och gör riktigt ont på fi med högre utgångshastighet på granaten), som lämpar sig bäst för strid i öknen mot annat pansar.

 

Mer lämpligt vore utveckla bra skydd mot IED och RPG samt fler optiska sensorer och lättare vapen som 12,7mm ksp och granatspruta, gärna i lemur konfigration.

Edited November 26, 2007 by Psilander

[Sytare]

Ser inte syftet i riktigt (men jag är ju sjöman ) med ett så långt eldrör(annat än att det kul när det smäller och gör riktigt ont på fi med högre utgångshastighet på granaten), som lämpar sig bäst för strid i öknen mot annat pansar.

 

Mer lämpligt vore utveckla bra skydd mot IED och RPG samt fler optiska sensorer och lättare vapen som 12,7mm ksp och granatspruta, gärna i lemur konfigration.

 

Då det är inom ramen för tråden så kan det ju vara läge att sprida lite kunskap mellan arenorna

L/55 eldröret, den längre fallosen, började projekteras när vagnarna på andra sidan häcken började få tjockare och tjockare frontpansar, samt mera potenta kanoner själva. Pansarets tjocklek mäts då i RHA, vilket inbegriper fysisk tjocklek och vinkeln på pansaret, för att defacto räkna ut hur mycket skydd som en verkansdel måste ta sig igenom.

 

Något ljushuvud med lämplig kunskap och rätt utrustning kom fram till det att den extra metern på eldröret ökade utgångshastigheten med 1750 m/s med underkalibrerad pilammunition. Jag är inte expert alls på pansarstrid, tekniker och fysiken bakom, men ökad utgångshastighet ger större penetration i målet. Kanonen blir betydligt tyngre, men det är beviseligen fullt möjligt att uppgradera befintliga L/44 kanoner till L/55, vilket ger större marginaler för själva pansarduellen.

 

Hur precisionen och utgångshastigheterna ökar med med pansarspräng- (RSV) och spränggranater är för mig okänt. Väst-vagnar har över lag använt slätborrade kanoner med pilammunition som stridsvagnsdödare. Undantaget är då britternas Challanger 2 (och säkert fler ändå) som är en lite udda fågel i det hänseendet att den har ett räfflat eldrör och kan skjuta HESH-granater. HESH-granaterna innehåller ett plastiskt sprängämne som enligt uppgift lägger sig utanpå målet och slår sönder inredning, innerväggar och personal inne i vagnen medelst chockvågen.

 

Nu får vi se hur detta står sig i en opponering av pansarprofeten The Swede .

 

[The Swede]

Ser inte syftet i riktigt (men jag är ju sjöman ) med ett så långt eldrör(annat än att det kul när det smäller och gör riktigt ont på fi med högre utgångshastighet på granaten), som lämpar sig bäst för strid i öknen mot annat pansar.

 

Mer lämpligt vore utveckla bra skydd mot IED och RPG samt fler optiska sensorer och lättare vapen som 12,7mm ksp och granatspruta, gärna i lemur konfigration.

 

Pansarets tjocklek mäts då i RHA, vilket inbegriper fysisk tjocklek och vinkeln på pansaret, för att defacto räkna ut hur mycket skydd som en verkansdel måste ta sig igenom.

RHA= Rolled Homogeneous Armour

 

Något ljushuvud med lämplig kunskap och rätt utrustning kom fram till det att den extra metern på eldröret ökade utgångshastigheten med 1750 m/s med underkalibrerad pilammunition. Jag är inte expert alls på pansarstrid, tekniker och fysiken bakom, men ökad utgångshastighet ger större penetration i målet. Kanonen blir betydligt tyngre, men det är beviseligen fullt möjligt att uppgradera befintliga L/44 kanoner till L/55, vilket ger större marginaler för själva pansarduellen.

Utgångshastigheten (Muzzle velocity) ökade inte MED 1750 m/S utan TILL 1750 m/s

Utgångshastigheten för spårljuspansarprojektil m/95 i eldrör L44 är enligt ammunitionskatalogen 1700 m/s vilket ger en ökning av 50 m/s.

 

Hur precisionen och utgångshastigheterna ökar med med pansarspräng- (RSV) och spränggranater är för mig okänt. Väst-vagnar har över lag använt slätborrade kanoner med pilammunition som stridsvagnsdödare. Undantaget är då britternas Challanger 2 (och säkert fler ändå) som är en lite udda fågel i det hänseendet att den har ett räfflat eldrör och kan skjuta HESH-granater. HESH-granaterna innehåller ett plastiskt sprängämne som enligt uppgift lägger sig utanpå målet och slår sönder inredning, innerväggar och personal inne i vagnen medelst chockvågen.

HESH= High Explosive Squash Head, eller på svenska Sprängpansargranat, fungerar genom att granaten, precis som du säger, smetas ut mot målet och därefter antänds av tändröret som sitter i bakkant av granatkroppen.

Vid detonation slits stora bitar av pansaret samt inredningsdetaljer loss och åker runt inne i vagnen.

Nyttan av HESH har nergått iom införandet av tilläggsskydd i form av extra pansar och invändig liner.

 

Nu får vi se hur detta står sig i en opponering av pansarprofeten The Swede .

Hyffsat

[Berg]

Mantackar för förklaringen. Hur pass stor tryckvåg är det från en 12,7 och 7,62?

[Larsson]

Då det är inom ramen för tråden så kan det ju vara läge att sprida lite kunskap mellan arenorna

L/55 eldröret, den längre fallosen, började projekteras när vagnarna på andra sidan häcken började få tjockare och tjockare frontpansar, samt mera potenta kanoner själva. Pansarets tjocklek mäts då i RHA, vilket inbegriper fysisk tjocklek och vinkeln på pansaret, för att defacto räkna ut hur mycket skydd som en verkansdel måste ta sig igenom.

 

L/55:an hade sitt ursprung i tre olika förslag på förbättringar av Leo 2

för att kunna möta framtida sovjetiska stridsvagnar med 13,5-15,2cm pjäser.

 

KWS I innebar att man bytte ut 12cm L/44 mot en 12cm L/55 (infördes från A6-versionen).

KWS II innebar att man monterade dit extra modulpansar på vagnen (infördes från A5-versionen)

KWS III innebar att man bytte ut 12cm kanonen mot en 14cm-pjäs.

Diametern hylsplanet ska ha varit detsamma som på 12cm-ammunitionen, så ammunitionen behövde "bara"

ett nytt torn (eller om det nu vaar ombyggt) med längre ammunitionslagring i tornets bakkant och automatladdare.

 

RHA avger skyddsnivån mot pil respektive RSV i hur mycket homogent valsat pansarstål som skulle gå åt för att ge samma skyddsnivå.

Så vagnar har normalt två uppsättningar RHA-värden, ett för pil och ett för RSV,

där RHA-värdena för RSV normalt är ungefär dubbelt så höga som RHA-värdena för pil.

Säg att tornfronten t.ex. har en skyddsnivå på 90cm RHA mot pil och 180cm RHA mot RSV.

 

Olika generationer av pil och RSV kan också ge olika RHA-värden.

Kompositpansar ger t.ex. i de fall jag sett olika värden för olika pilgenerationer

i allmänhet högre skyddsnivå mot äldre pil än mot ny pil,

säg t.ex. 40cm RHA mot 1970-tals pil och 30cm mot 1980-talspil.,

D.v.s. pansaret skyddar mot en 1970-talspil som kan slå igenom 40cm homogent valsad pansarstål

men mot 1980-talspil skyddar dden bara mot en pil som kan slå igenom 30cm homogent valsad pansarstål.

 

P.s.s. är den med RSV med tandemladdningar (eller hårdnos RSV som hos den sista RSV-granaten till IKV91).

IKV91:s hårdnosgranat ger då t.ex. ett genomslag på 50cm RHA mot pansar utan reaktiva moduler,

80cm RHA mot pansar täckt reaktivt pansar av den första generationen,

och troligen mellan 50 och 80cm RHA mot senare reaktivt pansar.

 

Något ljushuvud med lämplig kunskap och rätt utrustning kom fram till det att den extra metern på eldröret ökade utgångshastigheten med 1750 m/s med underkalibrerad pilammunition.

 

Petimeter: Ökade mynninghastigheten TILL 1750 m/s.

Annars hade det varit väldigt imponerande

 

 

Hur precisionen och utgångshastigheterna ökar med med pansarspräng- (RSV) och spränggranater är för mig okänt. Väst-vagnar har över lag använt slätborrade kanoner med pilammunition som stridsvagnsdödare. Undantaget är då britternas Challanger 2 (och säkert fler ändå) som är en lite udda fågel i det hänseendet att den har ett räfflat eldrör och kan skjuta HESH-granater.

 

Nja, HESH, var som jag förstått det alltid allmålsammuntion för britterna.

För renodlad hårdmålsbekämpning använde de först fullkalibrig pansarproj med ukal som specialammunition mot särskillt hårda mål.

När man sedan började få ordning på precisionen på ukal (ökad tillgång på volfram till penetratorerna kan också ha spelat in)

så gick man över till ukal som hårdmålsammunition, samtidigt som man bytte ut eldrören på Centurion

från 8,4cm till 10,5cm för att få ökad pistongarea och därmed högre mynningshastighet på en penetrator av en viss given massa.

Tidigt 1980-tal började britterna sedan få pilprojektiler för hårdmålsbekämpning.

 

HESH användes som sagt som allmålsgranat, t.ex. för att bekämpa pansar på extremt långa avstånd,

bekämpa pansarskyttefordon, infanteri, slå upp bräscher i bebuggelse o.s.v.

I de flesta andra västländer använder RSV i samma roller.

 

I Frankrike var däremot RSV huvudammunitionen mot stridsvagnar

och i sovjet gick man från tidigt 1960-tal över till RSV som huvudammunition mot stridsvagn

och pil som närstridsammuition**.

Västvärlden började gå över till pilprojektil 1978/1979 då Tyskland, USA och Israel (med hjälp av Tyskland) började införa pilproj.

 

Ang. det räfflade eldröret på Challenger så brukar det påstås att det valdes för att kunna skjuta HESH,

men det är en förklaring som jag inte köper.

Kalibern infördes redan under 1950-talet (med den tunga stridsvagnen M103 i USA och Conqueror i Storbrittanien)

och då var pil inget alternativ, utan man behövde någon som kunde skjuta APDS (krävde räffling),

HEP/HESH och spräng, och var räfflad pjäs det enda alternativet.

 

Britterna valde sedan att behålla 12cm i sin första MBT Cheiftain när USA och Tyskland gick över till den brittiska "nödlösningen" 10,5cm L7

och pjäsen behölls sedan även i Challenger.

(man bytte dock om jag minns saken rätt drivladdningssystem och pjäs mellan Conqueror och Chieftain.)

 

Prestandamässigt fanns det inte mycket att klaga på den räfflade 12cm-pjäsen jämfört med Rheinmetalls 12cm L/44.

Britternas första pil (L-23) till Challenger och Chieftain slog igenom 45cm RHA på 2km,

vilket ska jämföras med 47cm för tyskarnas samtida pil (DM-23).

 

Den soira fördelen med Rheinmetall 12cm-pjäser är i.s.f. enhetspatronen

 

 

 

[OT] (*) I.o.m. T-62, vars 11,5cm-pjäs var slätborrad f.f.a. för att skjuta RSV.

T-62 ska f.ö. ha varit en snabbt improviserad lösning för att få fram en vagn som kunde slå igenom tornfronten på M60.

Man tog därför en befintlig pjäs som var avsedd för T-64 och kombinerade detta med ett antal föreslagna förbättringar på T-55-chassit)

T-64 bestyckades sedan tidigt områn 11,5cm till 12,5cm för att kunna kontra Cheiftain.

 

(**) Sovjetiska pilprojektiler var således annorlunda konstruerade än västpilar som hade krav på att kunna träffa och penetrera på större avstånd.

I princip så innebar det att sovjeterna ville göra drivspeglarna så lätta som möjligt

för att maximera den kinetiska energin i pilen vid mynningen

(tyngre drivspegel innebar att mera rörelseenergi slösades bort på drivspeglarna).

 

Detta innebar att drivspegeln bara hade en (främre) kontaktpunkt med eldröret,

till skillnad från västpilar, där drivspegeln hade och har en främre och en bakre kontaktpunkt.

Bakre kontaktpunkt på de ryska pilprjektilerna blev därför fenorna, som låg an mot loppet

(piltypen kallas därför för bore-riders).

 

Denna lösning innebar att fenorna måste göras stora (11,5 resp 12,5cm i diameter)

vilket ökade pilens luftmotstånd och resulterade därmed i relativt snabbt avtagande hastighet

och därmed relativt snabbt avtagande penetration.

Valet av drivspegeltyp ska även ha ställt till det med drivspegelseparationen

(britterna hade liknande problem med APDS under vkII)

vilket gjorde precisionen undermålig på långa håll.

 

Så det faktum att man optimerade pilen för korthållstrid, innebar att man valde lösningar

som gjorde att pilen varken hade precision eller (i mindre omfattning)

pansargenomslag på längre håll.

Det blev s.a.s. en självuppfyllande profesia.[/OT]

[Larsson]

Mantackar för förklaringen. Hur pass stor tryckvåg är det från en 12,7 och 7,62?

 

Vi talar i alla fall i den förenklade teorin om en 180-graders sektor framför eldröret som är utsatt för kraftigt övertryck

på grovkalibriga vapen (och bakom på rekylfria vapen utan CS-system)

Jag kan dock inte tänka mig att 7,62mm och 12,7mm skulle ge några skadliga (bortsett från hörselskador) övertryck.

 

När det gäller SiB så ska riskzonen framför vapnen vara svåra att förutse,

då byggnader kan kanalisera eller reducera övertrycket.

 

Det enklaste torde helt enkelt vara att ha som tummregel att man inte ska ha trupp

inom en 180-graderssektor framför mynningen på en 40mm akan eller kanon när man skjuter.

[Charlie Spartan]

@ Larsson

 

 

Intressant läsning

Har du någon länk där man kan läsa mer om denna utveckling av muniton.

 

Är lite intresserad av den ammunition som vi använde till Bradleys Bushmaster 25 mm kanonen

Den använder HE och AP muntion.

 

Visst som skytt visste man att man inte skulle irritera de stora pojkarna i stridsvagnarna i front och sido attityd, utan låta stora pojkar leka med stora pojkar och vi tog hand om de i vår storlek, möjligtvis kunde vi drista oss till att skicka en TOW när vi hade gynsamma lägen.

 

Charlie Spartan

[simon]

Vi talar i alla fall i den förenklade teorin om en 180-graders sektor framför eldröret som är utsatt för kraftigt övertryck

på grovkalibriga vapen (och bakom på rekylfria vapen utan CS-system)

Jag kan dock inte tänka mig att 7,62mm och 12,7mm skulle ge några skadliga (bortsett från hörselskador) övertryck.

 

När det gäller SiB så ska riskzonen framför vapnen vara svåra att förutse,

då byggnader kan kanalisera eller reducera övertrycket.

 

Det enklaste torde helt enkelt vara att ha som tummregel att man inte ska ha trupp

inom en 180-graderssektor framför mynningen på en 40mm akan eller kanon när man skjuter.

 

Jag har sett stängda bildörrar flyga upp och vindrutor spricka på 11-bil som stått bakom stridsvagn vid skarpskjutning, i öppen terräng.

 

Hade jag varit skyttesoldat så hade jag inte vilja stå i stridsvagnens närhet ö.h.t vid skjutning med kanon, oavsett var, i förhållande till mynningen, man står.

[Larsson]

Har du någon länk där man kan läsa mer om denna utveckling av muniton.

 

Är lite intresserad av den ammunition som vi använde till Bradleys Bushmaster 25 mm kanonen

Den använder HE och AP muntion.

 

Varsågod:

 

Vasiliy Fofanov's Modern Russian Armour Page

- Tar bl.a. utvecklingen av sovjetisk pilproj och valet av 12,5cm kanon för att kontra Chieftain.

The Search for High Velocity - Anthony G. Williams

- Tar upp en del om ammunitionsutvecklingen av KE-projektiler till strv och pvpj och ompipningen av Centurion.

Light AFV guns and the WLIP project

- Akan till PBV:er och stridsfordon.

25mm vapen och ammunition i USA:s krigsmakt

[Erik_G]

På de bilder som jag sett från Afganistan verkar det också vara ganska vanligt med murar i byarna,

som 12cm kanonen och koax kan få svårt att verka över,

vilket självfallet är ett mindre problem för en Lemur på torntaket.

 

Danskarna har förvisso inte lemurer på sina vagnar i afghanistan, men de har bytt ut 7,62an mot 12,7mm ksp. De har även konstruerat ett slags bepansrat badkar till laddarens lucka så att laddaren kan vara uppluckad men ändå ganska så skyddad mot finkalibrig eld.

 

Beträffande tryckvågor från 7,62mm och 12,7mm ksp som någon undrade över så är den nog i det närmaste försumbar kontra den som kommer från en 120mm kanon. Nog för att man kan känna sig som Rambo när man bär en ksp 58, men så kraftfull är inte den bössan

 

/E

[Rickard N]

Jag har suttit under ksp94 när den avfyrades och det var inte det bästa jag gjort i uniform men det var långtifrån smärtsamt (jag klarade mig tom från varma hylsor på bar hud trots regnet). Jag har varit uppluckad när vi sköt pil med kanonen och det gjorde inte heller direkt ont, var dock inte snorig efteråt.

[The Swede]

På de bilder som jag sett från Afganistan verkar det också vara ganska vanligt med murar i byarna,

som 12cm kanonen och koax kan få svårt att verka över,

vilket självfallet är ett mindre problem för en Lemur på torntaket.

 

Danskarna har förvisso inte lemurer på sina vagnar i afghanistan, men de har bytt ut 7,62an mot 12,7mm ksp. De har även konstruerat ett slags bepansrat badkar till laddarens lucka så att laddaren kan vara uppluckad men ändå ganska så skyddad mot finkalibrig eld.

 

/E

 

Dock verkar det som om dom lämnat dom badkaren hemma, iallafall på de bilder jag sett.

Kan ju iofs blivit monterade på plats.

 

Jag har suttit under ksp94 när den avfyrades och det var inte det bästa jag gjort i uniform men det var långtifrån smärtsamt (jag klarade mig tom från varma hylsor på bar hud trots regnet). Jag har varit uppluckad när vi sköt pil med kanonen och det gjorde inte heller direkt ont, var dock inte snorig efteråt.

 

Testa att ställa dig vinkelrätt ut från mynningen istället får du känna på tryck.

Var med på en skjutning med strv 103 på Rinkaby i slutet av 80-talet där dom förvandlade en tgb 13 till ballong.

Den stog parkerad ungefär 5 meter till vänster om vagnen, med röven mot och bakdörren öppen.

Den var rund efteråt.

 

The Swede

[Erik_G]

Dock verkar det som om dom lämnat dom badkaren hemma, iallafall på de bilder jag sett.

Kan ju iofs blivit monterade på plats.

 

Vad jag förstod så skulle de monteras i efterhand. Annat som skulle tillkomma var rpg-staket. Jag antar att vi lär få se mer av de danska katterna i framtiden.

 

/E

[johanp]

Badkaret syns på denna film:

http://www.tvmidtvest.dk/sw29737.asp?vid=358906

[Larsson]

Jag har sett stängda bildörrar flyga upp och vindrutor spricka på 11-bil som stått bakom stridsvagn vid skarpskjutning, i öppen terräng.

 

Där ser man, jag har ju bara 9040, grg och pskott att gå på

och där skulle skyttet befinna sig bakom fronten på chassit

och skytten fick då bara skjuta i en snäv vinkel rakt fram, med 12cm är ju lite grövre.

[Stella-Polaris]

Det där med att L55 ej skulle vara bra för Svensk terräng anser jag bara är båg. Stridsvagnar är alldeles för sårbara i skog. I urban miljö torde de bara användas i undestödsrollen och knappast till att vara spjutspets som skall skjuta till höger och vänster.

 

Om det nu skulle vara så att de skall användas i skog kan vi ju enkelt förbättra vagnens förmåga med en bågfil. Dock har jag alldrig hört detta förslag.

 

Naturligtvis skulle det vara önskvärt med L55. Det är dock en fråga om kostnader.

Edited November 27, 2007 by Stella-Polaris

[The Swede]

Är en ökning av utgångshastigheten med 50 m/s verkligen värt besväret för att byta eldrör?

Som jag förstått det har man även en hel del problem med L55 medan L44 fungerar bra.

Personligen ser jag inte nödvändigheten med ett byte.

Man har även från FM prioriterat ner L55 i kommande REMO.

 

The Swede

[Erik_G]

Är en ökning av utgångshastigheten med 50 m/s verkligen värt besväret för att byta eldrör?

Som jag förstått det har man även en hel del problem med L55 medan L44 fungerar bra.

Personligen ser jag inte nödvändigheten med ett byte.

Man har även från FM prioriterat ner L55 i kommande REMO.

 

The Swede

 

Glöm inte att den kinetiska energin ökar med kvadraten på hastigheten (E = (mv2/2) ), så rörelsenergin ökar med hela 6%, med hastighetsökningen på ca 3%.. om jag räknat rätt.. men..ehm.. det kanske inte är så mycket att bråka om

 

Tycker det är bättre att prioritera andra förbättringar, som t.ex lemur m ows och mer bränsleekonomisk/miljövänlig motor än längre eldrör, särskilt om nån stackars vpl med några bågfilsblad ska korta av det igen när de ska in i skogen. Å andra sidan skulle det nästan vara värt att betala lite för att se Stella-Polaris kapa av eldröret på en leopard med en bågfil.. Swede, vi har inget som måste kapas på 302H som Stella-Polaris kan få sätta bågfilen i? Kylluftlådan? Borde ju vara arbetsinsatsmässigt i paritet med ett härdat eldrör?

 

Men samtidigt så håller jag med Stela Polaris i det att en stridsvagn faktiskt inte främst ska kriga i den stora tjocka skogen, utan på de stora slätterna, där den kan få ströva fritt, och känna vinden mot sitt frontpansar. Där den kan känna lukten från en flock pansarskyttefordon på flera mils avstånd. Där den kan smyga fram i elefantgräset för att plötsligt ta ett språng framåt och med ett kraftigt bett runt antilopens nacke fälla denne.. oj, nu blev det visst fel leopard..

 

/E