Det ultimata sveket?

[GC1]

@ Fillan

 

Efter 4 missioner kan jag kommentera följande riktigt puckade inlägg av milidat:

 

"Hur kan man i dagsläget få en kosovomission att vara tung och jobbig ? det är inte direkt tidiga Bosnien missioner vi pratar om nu"

 

Rent skitsnack av någon med ytterst bristfällig förståelse för utlandstjänst.

 

 

Att det är jobbigt med otrohet är en sak, men att ha någon på hemmaplan med patent på vad man kan få tycka är jobbigt underlättar knappast för relationen.

[kristina]

Hej Maria!

 

Jag undrar hur det har gått för dig och hur du mår?

 

Jag och min sambo är mycket ifrån varandra, såklart då han e officer ... Jag har under tidigare år oroat mig en del för att han skulle vara otrogen och hur man skulle tackla det. Jag lärde mig att släppa sådant under hans utlandstjänst och nu tänker jag inte så mycket på sådant. Jag vill med detta säga att du måste vara en oerhört stark och modig kvinna som vad jag har läst mig till klarat det så bra, om man kan uttrycka det så.

 

Kram

Kristina

Edited September 18, 2007 by kristina

[Fillan]

GC1:

 

Sorry att jag hoppade på dig =), har läst hela tråden tidigare och efter min lilla fylletripp insåg jag att du inte svarade på ursprungsinlägget.

 

Hoppas att du har visst överseende med mig =)

 

Det finns bra och dåliga sätt att hantera att vara kvar hemma. Det finns bra och dåliga sätt att hantera att man är iväg på mission. Jag tycker fortfarande att det inte är ok att vara otrogen oavsett hur kass man mår när man är iväg på mission, eller hur kass man mår av att vara kvar hemma.

 

Själv är jag glad och nöjd över att det "bara" är sex veckor kvar till min pojkvän kommer hem från sin misson. Tiden går fort och planerna för vad som händer när han kommer hem är många =)

 

Jag tror att tiden isär har stärkt oss och lett till att vi inser hur viktiga vi är för varandra. Saker och ting har gått mycket lättare och bättre än någon av oss kunde hoppats. Grälen och ledsamheten som fanns i början har bytts ut mot förtroende och glädje över att snart få vara tillsammans igen.

 

Polarna har lite svårt att sätta sig in i läget att han "snart" är hemma, när det rör sig om sex veckor =) Men man får ett lite annat perspektiv på saker och ting.

 

Hoppas att det löser sig för er andra som har stött på lite problem. Och att det fungerar bra för er som inte har sprungit på de enorma problemen.

[Guest Maria_B]

Hej!

 

Det har gått ett tag och jag bara undrar hur det går för dig/er??

 

Kram

 

 

Hej Kristina!

 

Jodå, man hänger i. Faktiskt så ser det ut att ljusna...

Tack för din omtanke!

Kram, Maria_B

[Guest Maria_B]

Hej Maria!

 

Jag undrar hur det har gått för dig och hur du mår?

 

Jag och min sambo är mycket ifrån varandra, såklart då han e officer ... Jag har under tidigare år oroat mig en del för att han skulle vara otrogen och hur man skulle tackla det. Jag lärde mig att släppa sådant under hans utlandstjänst och nu tänker jag inte så mycket på sådant. Jag vill med detta säga att du måste vara en oerhört stark och modig kvinna som vad jag har läst mig till klarat det så bra, om man kan uttrycka det så.

 

Kram

Kristina

 

 

Hej igen Kristina!

 

Jag har också oroat mig för hur man skulle reagera och som vanligt så vet man inte ett skit förrän man verkligen är i den situationen. TACk för dina stärkande och värmande ord. Betydde mycket ska du veta! Ja, alltså jag känner mig inte så modig, mera att som "överlevare", alltså att man gör det bästa av situationen, fokuserar på vad JAG mår bäst av och följer mitt hjärta. En dag i taget utan att tappa fokus, lite så typ. Men, vissa dagarna är det skitjobbigt och det förstås skitont, men man vet ju varför och då blir det lite lättare. Sen måste jag säga att det är bra att våga släppa kontrollen lite också, jag tänker just nu att "vi får se om vi klarar detta" och då släpper en stor press, istället för att till varje pris hanka sig kvar som att man tror att man ska DÖ utan varandra, samtidigt som jag självklart verkligen vill att det ska ordna sig, men gör det inte det så vet jag att jag har ett liv ändå om man säger. Ja, detta blir verkligen flummigt, hoppas du förstår hur jag menar. Mycket känslor som sagt! Tack igen för ditt stöd.

 

Kramar, Maria_B

Många kramar

Maria_B

[Guest Maria_B]

Jag vill verkligen tacka ALLA för erat engagemang och stöd, det har betytt massor ska ni veta, att få ventilera detta och att få lite olika synpunkter på det hela. Utlandstjänst är så speciellt och det är svårt att förstå, ovasett man är soldaten på mission eller anhörig hemma, vad det verkligen innebär om man aldrig varit något av de tidigare nämda. Och jag vill också påpeka att "vem" man är är, soldaten eller anhörig, så är det speciellt, jobbigt, oroande och krävande på sitt sätt. Och det kan vara precis lika jobbigt vem av dessa två man än är, man kan inte mäta smärta som bekant. Jag försvara INTE otrohet, bara att man kan uppleva situationen/livet precis lika jobbigt.

TACK för att NI förstått så bra och hjälpt mig.

 

Peace, Love and Understanding.

 

Många kramar

 

Maria_B

[Guest gäst]

Som föredetta och blivande chef för plutoner i utlandsstyrkan kan jag inte annat än säga att vi chefer faktiskt har del i ansvaret för "incidenter" av den här sorten.

FM har tagit fram en policy som egentligen skall hindra sånt här (vet att det inte hjälper fullt ut). Det är ett stöd för oss med stjärnor att t.o.m. skicka hem folk som inte klarar det. I min trångsynta värld är det uselt och inte utifrån trohetsperspektivet utan från yrkesmanna-vinkeln. Har man tid med sånt är man uppenbarligen inte nödvändig för uppdraget. Ännu ett tecken på att vi borde dra oss ur alla semester-missioner och fokusera kraften där vi behövs och löser uppgift.

Hade sånt förekommit i mina enheter hade personerna i fråga suttit på nästa plan hem (är övertygad om att det inte förekommit och inte kommer att förekomma).

 

Kort sagt; håll soldaterna sysselsatta med det de får betalt för och ge dem det stöd de kan behöva så dom inte söker det i famnen (eller t.o.m. sängen) hos andra...

[Krook]

Vilket BS!

Där människor befinner sig uppstår relationer och går det tillräckligt lång tid så kommer kärleksrelationer uppstå. Det finns ingen policy i världen som biter på sinnen och hormoner.

Visst har chefer ett ansvar men de kan inte ta ansvar för vad underställda ska och känner. Chefens ansvar är att stötta individen så att "affären" inte går ut över tjänsten.

 

Det har under alla sentida missioner uppstått kärleksrelationer, även i jobbiga missioner såsom tidiga BA och nu även FS, så då kan vi ju skita i alltihop, om nu vi ska följa resonemanget från föregående talare.

 

/K

 

Edit: Föregående talare har dessutom inte torrt på fötterna när han skriver att "Hade sånt förekommit i mina enheter hade personerna i fråga suttit på nästa plan hem". Det är inte fog för uppsägning eller hemskickning.

[tsomitore]

Det var en av det mest trångsynta inläggen jag sett på länge..

 

Precis som Krook påtalade är det inte chefens uppgift att hindra relationer, däremot är det chefens uppgift att se till att inte relationen går ut över tjänsten. Om vi skulle sända hem alla som under en mission, oavsett var, startar en relation med någon på plats så skulle vi inte få göra annat än att boka flygbiljetter.. Märklig inställning från en plutonchef med "stjärnor" Att det sen finns en policy gör inte att man kan förbjuda det..

 

Policyn är ingen lag!!

 

Varit med när kontingentschefen försökte få till en "no can rule", ni kan ju själva lista ut hur det gick (lite OT)

Edited September 24, 2007 by tsomitore

[Guest Maria-B]

Som föredetta och blivande chef för plutoner i utlandsstyrkan kan jag inte annat än säga att vi chefer faktiskt har del i ansvaret för "incidenter" av den här sorten.

FM har tagit fram en policy som egentligen skall hindra sånt här (vet att det inte hjälper fullt ut). Det är ett stöd för oss med stjärnor att t.o.m. skicka hem folk som inte klarar det. I min trångsynta värld är det uselt och inte utifrån trohetsperspektivet utan från yrkesmanna-vinkeln. Har man tid med sånt är man uppenbarligen inte nödvändig för uppdraget. Ännu ett tecken på att vi borde dra oss ur alla semester-missioner och fokusera kraften där vi behövs och löser uppgift.

Hade sånt förekommit i mina enheter hade personerna i fråga suttit på nästa plan hem (är övertygad om att det inte förekommit och inte kommer att förekomma).

 

Kort sagt; håll soldaterna sysselsatta med det de får betalt för och ge dem det stöd de kan behöva så dom inte söker det i famnen (eller t.o.m. sängen) hos andra...

 

 

Tack!

Jag måste ju säga att jag faktiskt blev glad över att läsa ditt inlägg. Visst är det som andra säger här med att chefen ska ägna sig åt om soldaten utför sitt jobb väl och inte sitt privatliv, men jag kan ändå tycka att när det är ett sådant här jobb som detta, att upprätthålla fred och ordning i en krigsdrabbad "zon" så skulle det nog inte skada om det styrdes upp en hel del!! Faktiskt. Visst, vill en kille/tjej vara otrogen så är dom ju det, men under dessa omständigheter kan jag hålla med om att soldaterna inte ens borde ha TID till att ens genomföra en otrohet om ni förstår hur jag menar. Dom är ju redan i tjänst 24 timmar om dygnet visserligen men ...

Vet också att om detta kom ut där det hände skulle nog situationen ses över och HON som är kvar där skulle åka ut med huvudet före!!

Tack ändå för att du sa din åsikt, äntligen någon som vågar stå upp för att det är rena semestern på vissa missioner...

Med vänlig hälsning

Maria_B

[simon]

Så om man hårddrar ditt resonemang en aning så skall en fredsbevarande soldats känsloliv "styras upp en hel del"?

 

Att vara ledig är inte heller ett måste för att utveckla känslor för en annan människa, det har ju alltid uppstått relationer på vanlig arbetsplatser, och då ser jag det som självklart att sådant väldigt lätt kan uppstå på ett ställe som i ett missionsområde, där mångas känsloliv är väldigt lättpåverkat.

 

 

Jag förstår verkligen att du reagerar som du gör, och jag försvarar inte alls din killes agerande, jag tycker det är lika rikskass som alla andra otroheter, men du kanske borde tänka lite på vad du skriver?

[Guest Maria_B]

Så om man hårddrar ditt resonemang en aning så skall en fredsbevarande soldats känsloliv "styras upp en hel del"?

 

Att vara ledig är inte heller ett måste för att utveckla känslor för en annan människa, det har ju alltid uppstått relationer på vanlig arbetsplatser, och då ser jag det som självklart att sådant väldigt lätt kan uppstå på ett ställe som i ett missionsområde, där mångas känsloliv är väldigt lättpåverkat.

 

 

Jag förstår verkligen att du reagerar som du gör, och jag försvarar inte alls din killes agerande, jag tycker det är lika rikskass som alla andra otroheter, men du kanske borde tänka lite på vad du skriver?

 

 

 

Jag ber om ursäkt om jag förolämpade alla soldater på mission, det var inte så jag menade. Jag känner att jag orkar inte prata mer om detta nu, det är tusen åsikter och otroligt STARKA sådana också på grund av detta känsliga ämne och jag försökte verkligen inte låta som någon expert gällande hur en soldat ska "styras upp" eller inte, vad jag menade var att kanske det behövs lite mer kommunikation hur dessa människor på mission egentligen mår. Och ja, kanske lite mer vettigt att göra, eftersom man får höra en hel del som "soldat-flickvän" och om ett helt kompani tycker att saker och ting styrs dåligt, dom har för lite att göra och undrar varför det ordnas mission på just X så börjar man ju undra. Detta är förstås ingen ursäkt för otrohet men jag ville bara försöka förklara hur jag menade. Jag inser att jag är högst partisk i fallet eftersom det drabbat mig och därför inte är så himla "impad" av missioner längre, som jag var innan, TYVÄRR.

Ber om ursäkt igen för att jag förlämpade, inte min mening.

 

Jag lämnar denna tråden men tackar allra ödmjukast för ALLAs stöd och engagemang.

 

Lev väl.

 

Kram, Maria_B

[Ths]

Det ända rätta måste ju vara att stänga denna tråden. Den leder inte till något alls. Har läst igenom alla inlägg och tror mig förstå vad den skulle syfta till. Men det kommer jag att behålla för mig själv. Sen hoppas jag verkligen att jag och alla andra slipper en sådan chef på kommande missioner.

LÅS.

[kristina]

Det ända rätta måste ju vara att stänga denna tråden. Den leder inte till något alls. Har läst igenom alla inlägg och tror mig förstå vad den skulle syfta till. Men det kommer jag att behålla för mig själv. Sen hoppas jag verkligen att jag och alla andra slipper en sådan chef på kommande missioner.

LÅS.

 

 

HUR KAN DU ENS HA MAGE ATT SKRIVA SÅ! Här öppnar sig en väldigt sårad människa som vill ha stöd! Förmodligen söker hon stödet här eftersom här finns andra i samma situation, inte med otrohet utan med respektive i utlandstjänst. Det är en väldigt speciell situation att vara anhörig till någon på utlandstjänst och förmodligen söker hon sig hit där hon vet att det finns människor som kan förstå. För många civila har svårt att förstå utlandstjänst överhuvudtaget! Att sedan förvänta sig att de personerna ska förstå en otrohet som skett under just en utlandstjänst kanske inte faller så väl heller. ELLER??!!

 

Jag har ingen aning om om du har varit på mission själv eller om du har varit anhörig och oroat ihjäl dig för din respektive som varit iväg så du vet hur det är att få nedstoppat i halsen av vänner som är helt civila att man är knäpp, godtrogen, inte klok, för snäll, kravlös osv osv osv som väntar på sin respektive!

 

Denna tråd är väl en jätte viktig tråd för MÅNGA anhöriga till soldater i utlandstjänst!

 

Men det kanske är så att du själv varit otrogen under en utlandstjänst och känner dig träffad?

 

//Kristina

[South]

Såja, ta det lugnt nu. Finns ingen anledning att komma med grundlösa anklagelser.

[GC1]

Som föredetta och blivande chef för plutoner i utlandsstyrkan kan jag inte annat än säga att vi chefer faktiskt har del i ansvaret för "incidenter" av den här sorten.

FM har tagit fram en policy som egentligen skall hindra sånt här (vet att det inte hjälper fullt ut). Det är ett stöd för oss med stjärnor att t.o.m. skicka hem folk som inte klarar det. I min trångsynta värld är det uselt och inte utifrån trohetsperspektivet utan från yrkesmanna-vinkeln. Har man tid med sånt är man uppenbarligen inte nödvändig för uppdraget. Ännu ett tecken på att vi borde dra oss ur alla semester-missioner och fokusera kraften där vi behövs och löser uppgift.

Hade sånt förekommit i mina enheter hade personerna i fråga suttit på nästa plan hem (är övertygad om att det inte förekommit och inte kommer att förekomma).

 

Kort sagt; håll soldaterna sysselsatta med det de får betalt för och ge dem det stöd de kan behöva så dom inte söker det i famnen (eller t.o.m. sängen) hos andra...

Du må vara plutonchef av guds nåde om du så önskar men du verkar inte ha tagit med dig någonting hem ifrån missionen över huvudtaget, hade du satt ut någon form av möjlighet att kontrollera vem du är hade jag antingen gått på linjen "Troll" eller färdig för sinnessjukhus och inte fortsatt anställning.

 

"blivande chef för plutoner"... Vad är det för något Kompchef?

 

Jag tror att du skulle få det ganska hett om öronen om du planerade tjänsten på din pluton så att man inte har tid att vårda och skapa relationer inom förbandet......

[Krook]

Om alla håller sig inom regelverket för forumet och det förs en sund debatt här så finns det ingen anledning att stänga tråden.

Några tankar bara:

 

1. Det är människor vi pratar om

2. Människor är komplicerade

3. Två människor tillsammans är mer komplicerade än två separata individer (1+1=3)

4. Där människor befinner sig uppstår relationer (yrkes, vän, kärleks, mfl) oavsett om det är i Kosovo eller Affe

5. Inga regler biter mot kärleken

6. Inga ursäkter finns för otrohet

 

/K

[Guest soledad]

Hej Maria!

Jo jag känner igen det du beskriver. Min man gjorde det ,jag fick ett anonymt brev där allt berättades. Har förnekade det och jag valde att tro på honom. Tre år har gått och under tiden förnekade han det gång på gång. Nu 3 år efter är han på samma plats och jag har nygligen upptäckt att han hade haft ett hett förhållande med en FN-kollega från ett annat land.

Gissa hur jag mår!!!. Undrar om hon är också tillbaka.....

[Betty]

Maria B och "soledad"... Blir så ledsen av att läsa era inlägg, vilket fruktansvärt svek. Vi som är kvar hemma och oroar oss och längtar och saknar, kanske drar ett tungt lass i vardagen när partnern är iväg - och så få veta att medan man oroat sig halvt fördärvad så har han roat sig med någon annan. Jag blir kräkfärdig av bara tanken. Vet inte vad jag ska säga till er mer än att jag känner med er och hoppas ni lyckas vända livssituationen så att ni mår bra igen. Stor kram!

 

Angående den andra diskussionen, huruvida befälen ska stävja kärleksrelationer under missionen: Det är visserligen inte kriminellt att vara otrogen, men det är moraliskt och etiskt förkastligt och jag anser att kraven på dem som tjänstgör i utlandsstyrkan ska kunna sträcka sig till att de upprätthåller en normal moralisk nivå. Så befälen borde absolut lägga sig i och motarbeta otrohetsaffärer.

[Bappelsinmannen]

Kan bara svara för mig själv, men har man ett sunt förhållande när man åker ut på mission och det är bra så knullar man inte runt.

Så enkelt är det!

Det fanns personer i min närhet (bl.a. en som var nygift!!! ) som "skaffade" sig KK om inte på campen så i ex.vis Nahariyya.

Dessa "människor" sågs inte med blida ögon av övrig personal, tanken var väl, "knullar dom här" så knullar min "flickvän/pojkvän fru/man" kanske hemma och sådana tankar vill man inte ha ute i missionen.

Mina fem ören är att har man ett sunt förhållande hemma så knullar man inte runt, och skyller man på FN-tjänst, krig och elände så har man inte fyllt upp ovanstående och dessutom är man en jävla ynkrygg!

Att ens överordnande skall kolla vem som är med vem kan ni glömma, det är var och ens personliga ansvar och moral.

 

//Nisse

[Guest Maria_B]

soledad

Känner så med dig min vän. Vet PRECIS hur du mår. *krama om*

Häng i och kämpa på, det försöker jag göra. Allting ordnar sig, på något vis även om det inte känns så just nu.

Kramar, Maria

 

 

Betty

Tack för din värme och omtanke.

Ja det är ett svek som på något vis känns dubbelt så hårt, just eftersom vi här hemma går och oroar oss för att partnen kanske inte ens överlever därborta och så får man veta att det var lugna gatan, så till den milda grad att det fanns "möjlighet" och lust till otrohet. Helt oacceptabelt. Men svår situation när det är barn iblandat.

Tack för ditt engagemang!

Kramar, Maria

 

Maria B och "soledad"... Blir så ledsen av att läsa era inlägg, vilket fruktansvärt svek. Vi som är kvar hemma och oroar oss och längtar och saknar, kanske drar ett tungt lass i vardagen när partnern är iväg - och så få veta att medan man oroat sig halvt fördärvad så har han roat sig med någon annan. Jag blir kräkfärdig av bara tanken. Vet inte vad jag ska säga till er mer än att jag känner med er och hoppas ni lyckas vända livssituationen så att ni mår bra igen. Stor kram!

 

Angående den andra diskussionen, huruvida befälen ska stävja kärleksrelationer under missionen: Det är visserligen inte kriminellt att vara otrogen, men det är moraliskt och etiskt förkastligt och jag anser att kraven på dem som tjänstgör i utlandsstyrkan ska kunna sträcka sig till att de upprätthåller en normal moralisk nivå. Så befälen borde absolut lägga sig i och motarbeta otrohetsaffärer.

[Guest Maria B]

Kan bara svara för mig själv, men har man ett sunt förhållande när man åker ut på mission och det är bra så knullar man inte runt.

Så enkelt är det!

Det fanns personer i min närhet (bl.a. en som var nygift!!! ) som "skaffade" sig KK om inte på campen så i ex.vis Nahariyya.

Dessa "människor" sågs inte med blida ögon av övrig personal, tanken var väl, "knullar dom här" så knullar min "flickvän/pojkvän fru/man" kanske hemma och sådana tankar vill man inte ha ute i missionen.

Mina fem ören är att har man ett sunt förhållande hemma så knullar man inte runt, och skyller man på FN-tjänst, krig och elände så har man inte fyllt upp ovanstående och dessutom är man en jävla ynkrygg!

Att ens överordnande skall kolla vem som är med vem kan ni glömma, det är var och ens personliga ansvar och moral.

 

//Nisse

 

 

Bappelsinmannen

 

Tack även till dig för dina synpunkter och engagemang. Nygift skriver du, det är så man fan inte tror sina öron. Ingenting är heligt längre känns det som. FY F-N!!!

Jag förstår helt och fullt ditt resonemang att skaffar man sig en KK på mission så ses man inte med blida ögon, och nej varför skulle man se med blida ögon på en sådan person?? Instämmer med dig!

Ha det bra.

Kram, Maria

[Krook]

soledad

Känner så med dig min vän. Vet PRECIS hur du mår. *krama om*

Häng i och kämpa på, det försöker jag göra. Allting ordnar sig, på något vis även om det inte känns så just nu.

Kramar, Maria

 

 

Betty

Tack för din värme och omtanke.

Ja det är ett svek som på något vis känns dubbelt så hårt, just eftersom vi här hemma går och oroar oss för att partnen kanske inte ens överlever därborta och så får man veta att det var lugna gatan, så till den milda grad att det fanns "möjlighet" och lust till otrohet. Helt oacceptabelt. Men svår situation när det är barn iblandat.

Tack för ditt engagemang!

Kramar, Maria

Barn har blivit till under krig så det är inget konstigt med sexuellt umgänge även om läget är ostadigt.

[GC1]

Angående den andra diskussionen, huruvida befälen ska stävja kärleksrelationer under missionen: Det är visserligen inte kriminellt att vara otrogen, men det är moraliskt och etiskt förkastligt och jag anser att kraven på dem som tjänstgör i utlandsstyrkan ska kunna sträcka sig till att de upprätthåller en normal moralisk nivå. Så befälen borde absolut lägga sig i och motarbeta otrohetsaffärer.

Jag tvekar lite över att fortsätta den här diskussionen men jag anser att den är viktig.

 

Hur skulle du tycka om att få din chefs moral pådyvlad dig som en regel du måste följa utan förankring i lag eller förordningar på hemmaplan?

Det finns folk med mycket märklig syn på vad som är moraliskt och omoraliskt.

Som gruppchef eller plutonchef kan man på sin höjd tycka till om sådana här saker, man har ingen som helst möjlighet att bestämma över vad någon känner eller vill göra så länge det inte påverkar tjänsten. Jag tycker att det är bra att det är så!!

 

Varför skall arbetsgivaren/arbetsledningen bestämma vilka relationer som skall tillåtas?

Att reglera det skulle vara lika lätt som att förbjuda den hemmavarande att göra slut innan kontraktet är fullgjort!!

 

I min värld(efter 4 missioner) är det vanligare att problemen uppstår hemma i sverige än ute i missionen.....

Edited October 21, 2007 by GC1

[Betty]

GC1: Du har goda förnuftiga argument och har säkert rätt. Rädslan att råka ut för det som denna tråd handlar om gör kanske att mina argument blir mer känslomässiga än vettiga.

[Guest Sviken]

Jag tror ialla fall att det ar vanligare att sveket sker pa hemmaplan snarar an i missionsomradet...

[Guest BBB]

Jag hade en gång en sambo. När vi var i 30-års åldern åkte hon iväg med utlandsstyrkan och under utbildningen diskuterade vi vårt förhållande och försökte hitta saker som kanske behövde redas ut innan avfärd. Vi försökte se till så att vi hade en så stabil grund som möjligt. Jag hade innan detta haft bröder på utlandsmissioner vid 3 tillfällen så lite insatt var man ju redan men tänkte ju att "det händer inte mig".

 

Ca 1/3 in i missionen var jag neröver i europa en helg när min sambo hade en short leave och vi semestrade lite och hade det kul. Mot slutet av missionen kom hon hem på leave och passade då på att göra slut. Det tog två dagar under vilka jag blev mer och mer förtvivlad och orolig över vad som var fel innan hon lyckades kläcka det ur sig. Efter ytterligare en dag eller två så kopplade hjärna tillräckligt igen för att ställa den rätta frågan och jodå. Hon hade hittat en ny kille. Inte vilken kille som helst utan en officer som tillika var hennes chef och som väldigt väl visste om att hon hade en sambo hemma i Sverige (nej, det var inte en nyckläckt fänrik). Det kom också fram att det varit på gång redan då vi varit på vår kortsemester, att de tillbringat en short leave tillsammans och att "de flesta" av hennes kompisar visste om det och inte alls hade något problem med det.

 

Efter mycket diskuterande med bröder och vänner som är officerare/vänner som varit iväg så kan jag kort sammanfatta det med att otrohet och kärleksaffärer är vanligare än vad de flesta vill tro (några av vännerna som varit iväg på mission är kvinnor så det finns information "från båda sidor"). En kommentar var att "det är en annan värld med andra regler".

Efter lite brevväxlande med missionschefen så står det klart att försvarsmaktens inställning är att så länge de inblandade håller det för sig själva så bryr sig inte försvarsmakten.

 

Angående en officer som påbörjar en kärleksaffär med en person denne chefar över och som han vet har en sambo hemma har jag inte ens ork att kommentera.

 

Till er som verkar tycka att det är OK med otrohetsaffärer eller iaf att det är fel att aktivt motarbeta dem: Så det är OK att det finns regler för hur utlandsstyrkans personal ska uppträda i tjänsten medan de utför sin uppgift men det är inte OK att det finns regler för hur de ska uppträda mot varandra (och indirekt mot anhöriga) under hela missionen?

 

Till er andra som råkat ut för det ultimata sveket: Jag vet hur det känns och önskar att ni och jag sluppit det.

[Krook]

Till er som verkar tycka att det är OK med otrohetsaffärer eller iaf att det är fel att aktivt motarbeta dem: Så det är OK att det finns regler för hur utlandsstyrkans personal ska uppträda i tjänsten medan de utför sin uppgift men det är inte OK att det finns regler för hur de ska uppträda mot varandra (och indirekt mot anhöriga) under hela missionen?

Otro är inte något som är specifikt för någon som helst tjänsteutövning eller yrke (med undantag möjligen för världens äldsta).

Man ska ha klart för sig att det inte är olagligt att bli kär, även om man är tillsammans med någon annan. Det kan inte Försvarsmakten göra något åt (om det inte är i chain of command).

 

Det är lika fel att vara otrogen i Sverige som i Utlandsstyrkan. Det händer dock likaväl för det är ju människor det handlar om. Således är det tråkigt för åtminstone någon inblandad men inte särskilt uppseendeväckande, tyvärr.

 

/K, som varit trogen under alla missioner (kan ha med efterfrågan att göra dock )

[Guest BBB]

För mig är det ganska enkelt. Om jag skulle vara kollega med någon och denne någon är otrogen så skulle mitt förtroende för denne någon vara som bortblåst. Det skulle mao inverka på tjänsten då jag inte för en sekund skulle anförtro denne någon med mitt liv. Jag har fått höra åtskilliga gånger att militär verksamhet under utlandstjänstgöring är "lite annorlunda"...

 

Nu verkar ju inte det vara något större problem då många verkar tycka att det är OK med otrohet vilket då medför att det inte skulle uppstå några förtroendekonflikter.

[Krook]

För mig är det ganska enkelt. Om jag skulle vara kollega med någon och denne någon är otrogen så skulle mitt förtroende för denne någon vara som bortblåst. Det skulle mao inverka på tjänsten då jag inte för en sekund skulle anförtro denne någon med mitt liv. Jag har fått höra åtskilliga gånger att militär verksamhet under utlandstjänstgöring är "lite annorlunda"...

 

Nu verkar ju inte det vara något större problem då många verkar tycka att det är OK med otrohet vilket då medför att det inte skulle uppstå några förtroendekonflikter.

Då är det bekymret ditt och inte den andres? Det är ju du som har problemet.

Jag håller med i det orättfärdiga men dömer inte andra för att de följer sina känslor.

 

/K