Det ultimata sveket?

[Guest BBB]

Jag dömer inte heller någon för att de följer sina känslor. Jag dömer dem för hur de hanterar dessa känslor. Varför ska någon behöva gå bakom ryggen på sin partner i flera månader och upprätthålla skenet att allt är bra? Vore det inte ärligare att direkt ta kontakt och förklara läget? Personligen skulle jag ha uppskattat det väldigt mycket.

 

Att den andra personen är införstådd i läget gör att jag inte alls har höga tankar om denne. Själv skulle jag inte alls finna mig i något sådant. Är min blivande partner beredd att göra så för mig mot någon annan skulle inte jag vara allt för säker på att inte en dag råka i samma sits.

 

Som utomstående skulle jag inte lite alls på dessa två personer då de utan problem går bakom ryggen på en tredje person som fortfarande tror sig vara partner till någon som numera är i ett förhållande med någon annan. Kan de föra någon bakom ljuset på det viset kan de mycket väl vara oärliga om andra saker. (Ja jag har varit i tredjepartssituationen och nej det var inte ett dugg skoj, jag talade om vad jag tyckte om det han utsatte sin partner för och förlorade en kompis på det viset)

 

Jag vet att det här ämnet är väldigt subjektivt och olika för olika personer. Själv är jag av den uppfattningen att klarar man inte av att vara ärlig mot sin partner så har man satt ribban väldigt lågt. Samma sak för personer som inte har något problem med att inleda ett förhållande med någon som de vet om är otrogen.

 

Angående förhållanden mellan chefer och underställda där otrohet ingår. Det finns inte ens på min karta. Så gör man inte som chef oavsett om man är chef i det civila eller militära.

[Guest hoppas]

Hej

Jag vet att många tycker att otrohet är vanligt även i det vanliga livet, MEN detta är ingen vanlig sits man sitter i när man har sin sambo/man/fru etc. i en utlandstjänst.

I det "vanliga" livet lever man ihop, ser varann dagligen, oftast iallafall, man har samma problem, städ, disk, ev. barn osv.

Har man en jobbig dag kan man prata med sin partner, bråka och bli sams.

Men så funkar det inte när ens partner är i utlandsstyrkan, då kan man höras när han ringer, om jag har det jobbigt hemma så kan jag maila till honom, jag får ta hand om barnen och alla husliga saker själv och alla problem som dyker upp här hemma, dessutom skall jag oroa mig för vad som kan hända honom, jag måste alltid tänka på att inte beklaga mig för mycket i telefonen när han ringer för jag vet aldrig hur långt samtalet blir, så vi inte är osams när vi lägger på för om jag får dåligt samvete, hur skall jag då kunna ringa och förklara mig. osv.

Så det går inte att jämföra en vanlig otrohet i vanliga livet med en sådann sak för då bryr sig inte personen alls om vad personen hemma går igennom, men i min förhoppning så hoppas jag att en person som är otrogen i utlandstjänst kan lika gärna vara otrogen hemma i det vanliga livet, jag hoppas iallafall att det är så, för om jag även skall behöva vara extra orolig att han skall vara otrogen också så gör det mig tokig.

[Guest gäst]

Så hur har det gått`?