Fillan

GC1: Sorry att jag hoppade på dig =), har läst hela tråden tidigare och efter min lilla fylletripp insåg jag att du inte svarade på ursprungsinlägget. Hoppas att du har visst överseende med mig =) Det finns bra och dåliga sätt att hantera att vara kvar hemma. Det finns bra och dåliga sätt att hantera att man är iväg på mission. Jag tycker fortfarande att det inte är ok att vara otrogen oavsett hur kass man mår när man är iväg på mission, eller hur kass man mår av att vara kvar hemma. Själv är jag glad och nöjd över att det "bara" är sex veckor kvar till min pojkvän kommer hem från sin misson. Tiden går fort och planerna för vad som händer när han kommer hem är många =) Jag tror att tiden isär har stärkt oss och lett till att vi inser hur viktiga vi är för varandra. Saker och ting har gått mycket lättare och bättre än någon av oss kunde hoppats. Grälen och ledsamheten som fanns i början har bytts ut mot förtroende och glädje över att snart få vara tillsammans igen. Polarna har lite svårt att sätta sig in i läget att han "snart" är hemma, när det rör sig om sex veckor =) Men man får ett lite annat perspektiv på saker och ting. Hoppas att det löser sig för er andra som har stött på lite problem. Och att det fungerar bra för er som inte har sprungit på de enorma problemen.

Men snälla du.. hennes pojkvän har varit otrogen mot henne med en annan donna under sin missionstid... hur i helvetet kan du rättfärdiga det? Att välja att gå på uppenbara felskrivningar för att göra en poäng? hur hade du kännt om det kom fram att din flickvän hade varit otrogen mot dig under tiden som du eventuellt varit iväg i 6 månader? Jag tror inte att du hade accepterat det med ett leende och tyckt att " men lilla gumman du va ju hemma själv i 6 månader, självklart ska du ligga med någon annan" Att ligga med någon av de man gör mission med är aldrig ok om man har ett förhållande på hemmaplan, oavsett hur tungt eller besvärande det är att göra mission. Den hon menade med bosnienmissionerna är att det är _mer_ förståligt om någon som har en enorm psykisk påfrestning på sig gör rubbade saker än om någon som är i kosovo nu och (missöfrstå mig rätt) inte har det så besvärligt gör det. Min egen pojkvän är nere nu så jag anser mig har en hyffsad bild på vad som händer där nere iaf. Känns det bra att racka på någon som har blivit lurad under flera månaders tid? Som har trott att hon hade något speciellt? Som trodde att hon va speciell? Och som sen inser att han inte är den som hon trodde att han va? Att han är kapabel att göra saker man bara drömmer mardrömmar om? Full och trött svarar Fillan på detta inlägg... Otrohet är INTE ok, oavsett om man är full, gör en mission eller om tjejen eller killen i fråga är mycket snyggare än den man är tillsammans med!

Välkommen Izzie Det låter inte helt omöjligt att de skulle känna varandra =) Camp Victoria är ju inte så stort och B-coy är ju ännu mindre =D Nu när halva missionen och lite till är avklarad börjar allt kännas som någon form av nedförsbacke. Man vill inget annat än att ha hem honom men man inser att man har passerat den värsta delen av äventyret. Sommaren har passerat fort och de senaste veckorna har bara rusat förbi, mycket jobb för både mig och pojkvännen. Izzie: Det är bara att höra av sig om det är något. Jag hoppas att jag kan ha något vettigt att komma med ibland ;) Annars är jag bara luddig =) Det är lite synd att det inte är så mycket aktivitet här inne nu över sommaren, det tycker jag med. Jag skyller på massor med jobb och lite tillgång till internet =) Ska försöka bättra mig! =D Jag har läst hennes blogg med, tycker det är läsvärd helt klart. Visar på småsakerna som är jobbiga som kan vara svåra att förklara för någon som inte sitter i samma sits.

En tjej till med killen nere: Fråga får man alltid göra =) Eftersom vårt förhållande va så himla nytt när han åkte ner pratade vi om saker som kunde göra missionstiden besvärlig för oss. Svartsjuka va en av de saker som kom upp, både för honom och för mig. Diskussionen gick i banorna om vilka man söker sig till för närhet och vänskap. Vi insåg båda två att vi skulle bli svartsjuka om respektive helt plötsligt skaffade sig en ny "bästis" som va av motsatt kön. Båda är medvetna om att en del saker bara händer, men man kan styra en del över vem man söker sig till (tycker vi iaf). Så det vi kom överrens om va att så långt som möjligt undvika att skaffa oss en så nära relation med någon av motsatt kön under missionstiden. Han har en tjej i sin grupp så det va väl lite där det hela grundade sig egentligen. Hans åsikt va väl typ att det finns så många andra som komer vilja bli polare och antagligen mer med de få tjejerna som finns så han varken ville eller kände att han behövde jobba på det. Självklart måste han jobba med henne och jag har träffat henne med och hon verkar helt ok, men om han helt plötsligt bara hänger med henne skulle jag nog tycka att situationen är lite olustig. Jag tror att det är viktigt att erkänna för sig själv och sin partner att man är svartsjuk ibland.. och berätta vad det är man själv upplever. Det är ju så lätt att börja måla upp bilder i huvudet. Ett förhållande genom telefon/sms/mail är svårt.. och det måste få vara det också. men kan man göra saker lite lättare så tycker jag att man ska göra det. Jag ser inget nederlag i att berätta att man blir svartsjuk över att han hittat en "såååååååå bra tjej" där nere, man vill ju vara den tjejen själv. Först då kan man börja prata om vad det är som är jobbigt och kan få svar på sina frågor. Jag vet att min pojkvän är svartsjuk över en del saker som händer här hemma. Då får vi lösa dem och prata om det som hänt och grunden till allt. Till slut löser sig allt. Har jag varit luddig nog? =) Jag vill få fram så mycket och få fram det på rätt sätt, ibland misslyckas jag men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Det handlar inte om några tvång på att vi inte får umgås med killar eller tjejer utan bara att man kanske inte behöver skaffa en av motsatt kön att ha som den man anförtror allt åt. 9 dagar kvar till leave nu! *längtar så*

Jag inser ju nu hur lyckligt lottad jag är... jag har ju projicerat en bild av att alla har det som vi har. Att man bråkar ibland över telefon/mail/sms men att man löser problemen tillslut och inte går runt och oroar sig ofta. Jag är så lessen för er som inte mår bra när era respektive är iväg :( Det gör ont att inte kunna hjälpa... Jag hoppas så att allt kommer att lösa sig! Jag är ju av skolan där man inte ska ta någon skit.. men jag anser heller inte att man ska avsluta ett förhållande över telefon. Försök hålla ut till leaven iaf och se hur ni mår när ni är där. Det är aldrig kul att känna att man går sönder innombords.. Vi finns ju här för att hjälpa till att hantera saker. Lufta saker här som du känner att du inte kan säga till honom. Vi kan hjälpa dig att hantera det innan det går överstyr. Jag själv är expert på att förstora upp saker =/ Det är viktigt att försöka stoppa sig själv när man trillar in i tankebanor som inte gynnar varken sig själv eller partnern. Jag tror så innerligt på att prata med varandra... att berätta hur man känner och vad det är som gör att man känner så... känner du att det är jobbigt att han hittat en av få tjejer på missionen att lätta hjärtat på och du inte får reda på hur han har det så säg det till honom. Får han inte veta det kan han inte heller göra något åt det. Jag vill ju vara en del av min pojkväns mission.. jag vill ju att han ska berätta saker för mig i första hand. Självklart har han folk som han pratar med där nere med. Vi hade faktiskt diskussionen om tjejer i missionen med.. och vem man väljer som vän osv innan han åkte ner. Och det har nog hjälpt oss väldigt mycket i dagsläget. Jag hoppas så att ni löser saker och ting och kommer ur det här som ett stärkt par!

Halvvägs in i missionen nu! Det känns bra, men tungt ibland. Tiden har gått mycket fortare än vi någonsin kunde hoppats. 4 månader är inte så lång tid egentligen. Vi hoppas på att nedförsbacken börjar efter nästa leave, då är det ju som sagt mindre än halva tiden kvar. Det är sommar, han har saker att göra, jag har saker att göra så förhoppningsvis kommer tiden bara rusa iväg då med. Ibland är det tufft att sitta hemma och "vänta" på samtal, men man gör ju så mycket för dem, de är ju så viktiga. Den lilla kontakten betyder så mycket. Det är tufft när saker och ting gör att samtalen blir så upphackade att det inte går att säga något vettigt. Men det är ändå skönt att veta att det är bra med honom. Hoppas att det går bra för alla andra som har respektive iväg!

Det är fantastiskt att få hem pojkvännen efter att inte ha träffats på väldigt länge. Man vill bara vara med honom hela tiden! Jag tror att det kan vara bra att du inte tar ledigt hela tiden, så han får en chans att få lite lugn och ro (missförstå mig rätt där ) och kunna känna att han kan göra precis vad han vill. Alla löser nog leavefrågan på olika sätt beroende på hur ens egen situation ser ut. Jag och min pojkvän åkte iväg till en stuga i skogen och bodde där i två nätter det första vi gjorde när han kom hem på sin första leave. Fantastiskt är väl det bästa ordet för att beskriva det. Det va lugnt, skönt och vi kunde komma ikapp med varandra. Vi stängde av mobiler osv i bilen på vägen dit. Mycket bra =D Det finns galningar överallt =) 21 varv... jösses. 4 veckor kvar tills min man kommer hem! Tiden går överraskande fort och det känns valdigt väldigt skönt! Nästa leave kommer nog bli lite mer stressig än den första.. Men det får vi skylla oss själva för =) Men den där veckan i Turkiet på tu man hand kändes väldigt lockande ;) Ta hand om era respektive!

Nu va det dags för mig igen =) Imorgon kommer han hem! En veckas leave! Lyckligare flickvän får man leta efter =) Det ska mysas umgås, festas och hinnas med massa massa saker. Tiden kommer gå så fruktansvärt snabbt... men förhoppningsvis går veckorna efter leaven lika snabbt =P Hur går det för er andra som har respektive iväg? Hoppas att det funkar bra för er med! Och att ni snart får hemm era nära och kära! Galet pirr i magen =D Man är som en nykär fjortis igen ;) Nu ska jag gå och försöka sova lite innan jag ska upp och hämta honom på flygplatsen!

Haha, kan inte säga emot att han är fantastisk =) Finns en anledning varför jag är tillsammans med honom ;) 11 dagar =) Jag läser oxå andra resedagböcker. Tittar lite på bilder och så. Det hjälper lite faktiskt. När han varit för trött för att orka berätta vettigt ;) så kan man läsa det som någon annan i hans grupp skriver och slippa bli frustrerad över att han inte berättar saker =) Tar nog bort en del smågnabb faktist. Tiden har gått väldigt snabbt.. jag va kanske lite för inställd på att det skulle vara jobbigt hela tiden.. men nu är det som sagt bara 11 dagar kvar och då har vi helt plötsligt varit ifrån varandra 2 månader. 1/4 del av tiden har försvunnit och veckorna i nedräckningen blir bara färre och färre. Jag tror faktiskt att det kan vara bra att förvänta sig att det ska vara skitjobbigt.. då blir man bara glad när man inser att man faktiskt fixar det mycket bättre än man trodde. Jag håller på att förbereda mig lite mentalt på att han ska åka iväg igen.. tror att denna perioden som kommer efter första leaven är den svåraste. (Har ingen aning egentligen men det känns så) Första är ju jobbig för att man inte är van... sen kommer andra.. då är det "bara" skola och jobb som vanligt... = mycket tid att tänka och sakna på, sen är han hemma igen.. och perioden efter det ska jag sommarjobba på kollo = ingen tid för mig själv. Och sen leave igen typ och sen är det bara 8 veckor kvar till hemkomst =) Så jag vet inte.. tips.. prata så mycket ni kan på telefon.. förstå honom när han inte kan prata så ofta som ni kanske gjort hittills. Skicka mail, riktiga brev, BILDER! Vanliga hederliga foton är nog det som min pojkvän blir gladast för. Se till att du inte är tillgänglig någon kväll så att han kan känna att han kan vara ledig trots att han inte hör av sig kanske (någon som förstår vad jag menar?) Det är menat på ett bra sätt iaf =) Man blir helt glad av att läsa sånna saker på resedagboken =) Just för att man vet att det är många andra som läser det och för att han är officiell med det. Det är ju skillnad på att höra jag älskar dig när man är ensamma hemma och få höra det bland folk. (Den egoistiska barnungen som behöver bekräftelse tittar fram ibland =P ) Leaven kommer bli grym! Ta hand om din man! (tur att jag aldrig skriver smärre uppsatser här ;) )

Om två veckor kommer hem hem! En vecka får jag ha honom hemma... Men det kommer bli grymt att få se honom, att få prata med honom utan att ha tidsbegränsning på sig, att få krama honom, att somna bredvid honom! Jösses vad man saknar att ha honom hemma =) Antar att det är ganska jobbigt när leaven är slut och han måste åka iväg igen =( Men det får jag väl bekymra mig om lite senare ;) Jag blir absolut inte sur på någon som inte berättar befattning osv =) Finns ingen anledning, däremot finns det säkert en anledning till varför du inte vill berätta och då behöver ju inte jag vara obstinat =) Stort Grattis till er som har/får hem era pojkar snart! Är bara liiiiite avundsjuk på er! Vår nedräkning fortsätter och planerna för leaverna har kommit igång lite smått. Vår satsning är att ta början av leaven till oss själva så vi kommer ikapp med varandra så gott det går och sen ta vänner och familj när vi fått vår tid tillsammans. Nu första leaven blir det en tur till en liten stuga i skogen i 2 dagar och till den långa leaven i sommar försöker vi pussla in en vecka i något varmt land bara vi två. Det är ju svårt att svara på frågor som gäller förhållanden som inte är skrivna i sten.. (vilket förhållande är det egentligen) Jag känner att vårt förhållande är väldigt stabilt med tanke på att vi bara varit tillsammans 4 månader innan han åkte iväg (två av dem under hans utbildning). Så allt kan ju hända för oss också. Men vi har pratat om det massor och båda är på det klara med vad vi vill under tiden han är iväg och vad vi vill efter att han kommit hem. Det blir lite "lägga förhållandet på is" (missförstå mig rätt) när han är iväg. vi försöker hålla så tät kontakt som möjligt, än så länge har det funkat över förväntan. Att göra slut innan respektive åker tycker jag känns larvigt (om det inte finns fler anledningar än missionen) Men finns det känslor ska man göra allt man kan för att behålla dem. Funkar det så funkar det, funkar det inte finns det massor med tid efter missionen att reda ut vad som hände och eventuellt göra ett nytt försök. Hoppas ni vågar försöka!!! Ta hand om er själva och stötta era respektive!

Det är en fantastisk tråd det här =) Man får stöd från folk som är i samma situation som en själv och det ger lite mer än att kompisarna som inte har en aning om vad man går igenom säger åt en att tiden kommer gå fort. Nog för att den gör det 18 dagar kvar till första leaven =P Me like! Det känns även som att det har gått bra för dem som varit aktiva här under tiden som deras respektive varit iväg =) Bådar gott för oss ;) Jag tycker det är jättekul att ni som har era partners hemma fortfarande kikar in här ibland =) Det känns skönt att ni kommer in och berättar hur det funkar även efter att partnern är hemma. Jag antar att allt inte är en dans på rosor när de väl kommer hem heller. Tips på hur man ska lägga upp en leave för att båda ska känna att de får det de behöver? //Fillan

Jag vet ju inte hur ert förhållande ser ut, ni har det säkert jättebra! Det hoppas jag iaf! Men då förstår jag inte vart detta kommer ifrån... Om man har det bra kommer dessa problem inte dyka upp. Då är man på någon form av samma nivå och plats i livet. Om du tycker att det är jättejobbigt att han åker iväg igen och igen måste du ju berätta det för honom på ett sätt som han förstår. Du får missförstå mig rätt när jag skriver vanlig lunk. Självklart vill man hellre ha pojkvännen hemma, men man kan förstå och själv välja att tycka att det är ok och göra det bästa man kan av situationen hemma. Jag håller med dig där, vill man inte ha honom hos sig är det nog inte rätt ställt. Men ta Krook som exempel, här verkar familjen ha pratat igenom saker och ting ordentligt, alla parter vet vad det är de ger sig in i och de låter varandra göra det som de brinner för. Det känns även (min egen tolkning) som att de planerar sina liv efter varandra med. När det passar för Krook äker han iväg och gör sin grej för att må bra och när det passar för sambon gör hon det som gör att hon mår bra. Och givetvis får man tycka synd om sig själv när man är hemma, jag gör det jämt, på samma sätt som pojkvännen tycker synd om sig själv när han är iväg. Gnället jag menade handlar om saker som att ifrågasätta valen man gjort innan missionen under tiden den pågår. Han man accepterat att han åker iväg ska man inte plocka upp det som argument under en pågående mission. Jag har full förståelse för att det är jobbigt med barn och hund och hela det kittet, jag tycker att det är drygt med jämna mellanrum och vi har inte något av det där. =) Det där med att inte göra något världsavgörande håller jag väl inte riktigt med om heller. Om ingen väljer att göra något kommer det ingen förändring heller. Det kan vara livsavgörande för en familj i missionsområdet att få hjälp att reparera en väg, eller att få tvål och tandborstar, eller kontakt med läkare vad helst det nu må vara. Jag menade inte att klanka på ert förhållande, verkligen inte. Generellt känns det som att många som åker och lämnar familj hemma inte har tänkt igenom allt riktigt och inte heller pratat om vad som kommer hända.

Om man som flickvän/pojkvän/make/maka/sambo inte klarar av att leva missionslivet är man kanske inte menade för varandra heller. Kommunikationen om dem är enormt viktig, när man som hemmavarande part inte orkar med dem längre får man lägga fram det på ett lämpligt sätt och om det mottas med att partnern åker iväg igen med ett leende på läpparna är man som sagt kanske fel ute. Pratar man om det och båda är överrens om hur livt skall levas, vilka mål man har, vilken syn på framtiden man har kommer saker och ting flyta på i en "vanlig" lunk. Det handlar inte om egoism eller äventyr, det handlar om att vilja göra något bra för den värld vi lever i. Vi inser inte riktigt hur skyddade vi är i Sverige förrän man ser misären någon annan stans. När man väl gjort det är det svårt att låta bli att vilja göra sin lilla insats för att göra det lite bättre för någon. Jag tycker det är ganska egoistiskt att gå med på en mission och sen börja gnälla över saker som kommer automatiskt med missionen. Barn, hushåll, besiktning av bil osv osv, allt detta vet man ju om när man sätter sig och pratar igenom beslutet. Jag är inte den grönklädda i förhållandet men jag är fortfarande en del av missionen. Självklart vill jag ju hellre ha honom hemma än flera hundra mil iväg, men när jag accepterat missionen är den "hans" Jag skulle inte drömma om att klaga över att han ska vara iväg 7 månader till. Pratar man inte igenom vad det handlar om innan förstår jag att problemen dyker upp. Kommunikation mina vänner ;)

Min pojkvän är också nere i kosovo, KS15. Så vi får väl stötta varandra här under tiden =) Vad har han för tjänst där nere? Det finns alltid stöd att få här! Som skrivet i tidigare inlägg så är inga frågor för dumma eller konstiga. Man får fråga om allt och oftast finns det personer som har kunskap om det man undrar. Och stödet här kommer nog vara väldigt värdefullt. hoppas det går bra för dig när han är iväg!!! //Fillan

Grattis vännen!!! Jag kan känna lyckan sprudla omkring! ingenting kan gå fel för älsklingen kommer hem och ska vara hemma i mer än två veckor Måste vara så grymt skönt! Jag har ju "bara" 32 veckor kvar nu ;) Men det ska väl kunna lösas, du är ju ett till levande exempel på att det kan gå bra! Ta hand om honom!

Jag tror att det är viktigt att låta sin man få lov att ha tid på sig att komma in i rutiner och att det faktiskt är ett helt annat liv där nere. Jag tyckte det va grymt jobbigt när jag fick se de första bilderna han tagit nere i kosovo. Då först insåg jag att han va riktigt riktigt långt ifrån mig. Men vi betar av dagarna en i sänder och veckorna går förvånandsvärt fort. Jag hoppas också att du får en bra start på er mission! Det förtjänar alla som är kvar hemma (givetvis den som åker med) Det är jätteskönt att vi kunnat höras så mycket som vi gör, nog för att jag visste att det gick att höra av sig mycket från Camp Victoria men jag trodde inte att det skulle vara såhär mycket. En mycket positiv och trevlig överraskning =D Min pojkvän åker iväg som skyttegruppchef, så han "bossar" över 7 andra. Jag tror att jag undermedvetet såg till att jag hade alldeles för mycket att göra de första två veckorna som han va iväg, för att inte hinna tänka efter så mycket. Det var nog både bra och dåligt. Bra för att jag som sagt inte han tänka efter så mycket jag var ju på väg att göra något hela tiden. Och dåligt för att jag själv inte mådde bra. Det va skönt att inse att jag va jättestressad över allt som skulle hända och det va fantastiskt att det kom ett gäng dagar där inget va inplanerat och jag kunde komma ikapp mig själv igen. Det låter väldigt väldigt kul att flytta hemmifrån! Kommer ihåg när jag gjorde det =) Att få lov att styra och ställa i ett eget hem, att få välja sina tider helt själv i alla aspekter! Det är grymt! Men som du säger det kommer nog stjäla en hel del tid och ork. Se till så att du har koll på hur du själv mår, det är så förädiskt lätt att lura sig själv att man mår bra. Det är inte kul att inse att man inte mår bra. Jag är lessen för din skull att du känner att du inte riktigt har någon att prata med. Jag kommer finnas här hela tiden. Om jag inte missminner mig så kommer våra karlar vara iväg ungefär lika länge? Min kommer hem i slutet av oktober iaf. Det är bara att höra av sig! PM is the shit =D Det är svårt det där med att man inte har någon som sitter i exakt samma sits som en själv. Mina vänner är bra, men de förstår ju dock inte hela konceptet med att ens pojkvän är iväg 8 veckor i sträck och i ditt fall antagligen längre =( Mina vänner satsar på att få mig att skratta när de inser att jag inte mår så bra =) De som är singlar har hittat ett perfekt sätt att få mig att skratta när jag gnäller lite över att han varit borta länge. De svarar jämt "Du har iaf en pojkvän!" Hur kan man låta bli att börja skratta då och inse att man faktiskt har det ganska bra ändå =) Jag tycker det är toppen att du bestämt dig för att göra lumpen! Jag tycker det är väldigt starkt av dig med tanke på allt motstånd som du möter. Jag tycker verkligen att man ska genomföra de drömmar man har! Jag hade inte gjort det jag sysslar med idag om jag inte gjort lumpen. Det är ett som är säkert. Jag hade inte varit samma, hyffsat självsäkra, starka, positiva, "jag-fixar-allt" människa, om jag inte gjort det. Så strunta i de som säger att du inte kommer klara det eller bara har negativa saker att säga om värnplikt och försvarsmakt. Lyssna på de som väljer att ge dig någon form av support! Det där med mycket "skriva-sv-sig" känner jag igen =) Det blir väldigt lätt så när man har hittat ett forum där man kan ventilera saker som man inte kan på andra ställen. Ta hand om dig!

Två veckor in i missionen nu =) Det känns förvånandsvärt bra faktiskt.. jag trodde att jag skulle må mycket sämre än såhär, men livet flyter på vi hörs nästan dagligen, jätteskönt att få höra hans röst iaf =D Idag kommer hans soldater ner så nu får han väl lite mer att hitta på om dagarna, får se vart jag passar in där då, men oavsett så kommer det här gå hur bra som helst! Det är ju "bara" 6 veckor kvar till leave och 33 till hemkomst på riktigt ;) Har haft det tungt med skola och jobb ett tag, men har lyckats skrapa ihop ett par dagar där jag har kunnat varva ner totalt och har nu orkat med att ta tag i städnig och disk hemma bara för att jag tycker att det va dags, inte för att jag va tvungen utan för att det passade med mitt liv nu =D Jag tror att det är viktigt att vara tillfreds med livet hemma för att man ska klara av att den man älskar mest är i en helt annan del av världen så länge. Hoppas att det går bra för er andra som är här och läser ibland med! Josefine: Hur känns det att ha honom hemma? ;) MariaO: Längesen man hörde av dig här.. vid liv? //Fillan

Grattis vännen!!! Ta väl hand om honom! Tack för att du har visat att det kan gå bra =) Och att tiden faktiskt kommer gå ganska fort ändå =) Kram! //Fillan

Det är jätteskönt att ha fått reda på leavetiderna. Det gjorde så jag kunde planera om mitt sommarjobbande lite så att hans leave inte kom mitt i en period som jag skulle jobba på kollo och inte hade någon möjlighet att åka därfrån eller ta ledigt.. Lite trist om vi inte vetat och jag jobbade där och inte kunde träffa honom mer än 3 dagar på två veckor.. Men det löste sig ju på ett bra sätt till slut. Jag jobbar på en annan gård och vi reser iväg en av de två veckorna =) Jag tror verkligen att tiden kommer gå fort för det mesta och att allt kommer gå bra.. Det har ju nästan gått en vecka redan nu... "bara" 34 (typ) kvar ;) De sista dagarna va helt hemska.. det va som du säger mycket glädje för att han ska göra det han vill och lessamhet för att han inte kommer vara hemma. Men man löser det. Vill man så kan man som min pappa skulle säga =) Det är bra att ha saker att göra.. helt vanliga saker som tar upp ens tid... Jag tror att jag mått mycket sämre om jag inte hade kårjobbet och skolan... Jag får väl hålla er uppdaterade på mitt sinnestillständ med jämna mellanrum =) Vill man att det ska gå bra så gör det det oxå!

Nu är det inte många dagar kvar för er! =D Längtar tills min egen nedräkning kan börja. Just nu känns det som att tiden kommer gå väldigt fort. Det har ju trots allt snart gått en vecka redan ;) Jag är glad att det bara är 8 veckor mellan gångerna vi ses. Förstår att det är tungt med 12, man kan ju bli lessen för mindre lixom =) Jag är glad att jag har mina vänner och mitt "jobb" på kåren som kan hålla mig borta från att sitta hemma och grotta ner mig i att han inte är hemma och att vi inte kan höras av så ofta som vi vill. Det är så skönt att höra att han har det bra där nere iaf. Blir ju lite lättare att vara kvar hemma då. Man får lite perspektiv på tid när man går igenom något som detta =) En vecka är inte så lång egentligen men en timme kan vara en hel evighet.

Jodå.. vi har fått reda på leavetiderna. Det är mycket skönt att ha lite koll iaf.. Men ni kommer nog ixå få det i sinom tid. Min pojkvän roterar ju ner imorron, så vi har sagt hej då och allt det där igår och idag... Tungt mycket tungt... Det är svårt att förstå att man inte kommer ses på 8 veckor... Igår spenderades mycket av dagen i tårar. Inte helt kul alls. =( Idag känns det lite bättre men jag antar att verkligheten kommer komma ikapp mig lagom till helgen när jag inser att vi inte kommer träffas... Man lär sig uppskatta vardagen betydligt mer när den rycks bort från en. Ta hand om tiden ni har kvar hemma tillsammans! //Fillan

17 dagar! Lyllos dig =) Kan inte säga annat än att jag längtar till det är 17 dagar kvar för min käre pöjk att komma hem igen =P Min pojkvän åker iväg på onsdag i nästa vecka. Och jo, vi har fått reda på när leaverna ligger. Som det ser ut nu så är det 3 leaves med 8 veckor mellan leaverna. Så det är ju inte såååå farligt.. självklart vill man ha honom hemma hela tiden, men man kan ju inte få allt. Sitter och funderar på hur det kommer kännas när han väl har åkt.. när han inte bara är ett par mil iväg utan verkligen iväg på sin mission.. Jag är lite rädd för att skapa mig för mycket liv utan honom med.. Vill ju inte att han ska känna sig malplacerad när han kommer hem heller.. svår balansgång det där. Men jag antar att alla sånna saker löser sig när man väl är i situationen.

Nu är det minsann inte många dagar kvar tills han roterar ner... Det är både positivt och negativt känns det.. Positivt för att det äntligen rullar igång och man kan få någon form av kontinuitet på vardagen, inte som nu att helgerna vigs åt att vara tillsammans och prata om missionen. Det känns negativt för att han faktiskt kommer åka iväg och vara borta 8 veckor innan jag får se honom igen. Ser fram emot anhörigdagen som de kommer ha nu i helgen, så man får en chans att träffa de han kommer jobba med och får ett ansikte på alla som man hört talas om nu under veckorna av utbildning. Någon mer som ska dit? Dagarna tillsammans springer iväg alldeles för fort och veckorna är alldeles för långa =P Hoppas verkligen att tiden går fort när han väl är iväg.

Låter bra det där. Kändes lite galet att det skulle vara anhörigdag sista helgen han är hemma och sen iväg mitt i veckan. Sen är man ju förtrogen med hur FM arbetar ibland.. Så det blir nog en hel del hoppas på det bästa men förvänta sig det värsta =) Är helt övertygad om att det kommer bli en hel del "ta-hand-om-varandra" när han kommer hem på leave Tack för alla svar här! //Fillan

Känns skönt att höra hur det kommer vara av någon som har genomlevt det vi är på väg att gå igenom. Jag tvivlar inte en sekund på att en mission kommer slita på relationen. Men förhoppningsvis kommer man ju starkare ut på andra sidan. 45 dagar är ju "ingenting" Måste vara skönt att känna att snart är det över! Och tänka tillbaka på hur allt kändes i början =) Jag tror inte att jag har låtit mig själv inse än att min kille ska åka iväg och faktiskt vara borta jättelänge... Är kanske dags att göra det ;) Den här veckan har startat mycket bra för min del iaf. Känns inte alls lika jobbigt som förra veckan. Kan kanske ha att göra med att skolan är igång och man träffar en massa folk hela tiden. Och den tiden man har för sig själv är tid som är skön att ha för sig själv, man hinner komma ikapp lite med livet. Fantastiskt att flygen går från v-ås. Det är ju här vi bor jag och killen... Hur brukar det se ut med dagarna där precis innan? Som jag har förstått det kommer min kille flyga mitt i en vecka... kommer han kunna vara hemma eller det ska fixas en massa de dagarna med? Ställer frågan till er som har åkt iväg tidigare eftersom killen min inte verkar kunna få några klara svar.