Motivera verksamheten.

[Ing]

Efter att ha ramlat in i ledarskapstråden på något sätt och läst Unicorns inlägg där kom jag att tänka på en sak, nämligen hur man motiverar sina soldater att göra det som skall göras under GSU.

 

Första mottagandet, ja kanske första månaden innan man blivit helt varm i kläderna, hur går det egentligen till? Skrämmer in i de nyinryckta att det är så det fungerar? Jag ser fortfarande en hel del saker som är svårmotiverade i det militära, även om en del av dem är lite på utgående. Tänkte att vi kanske kunde diskutera det här.

 

*Skåpsordning!

Vi fick en mall som vi kunde gå efter när vi ryckte in.

Det var en rekommendation. Vi hade inga skåp som spydde, men det förekommer. Varför? "Ordning-och-reda-sinnet?"

 

*Städningen.

"Det ligger en stor jävla sten!! 103 centimeter in i logement 201!!! DEN SKA BORT!"

Det låg i själva verket ett gruskorn en bit in i logementet. Men omstädningen var ju ett faktum.

mera "Ordning-och-reda-sinne"?

 

*Excercis

Aaaaaavdelning frammåt. ..arsch!

Hur tusan motiverar man detta idag? "Knä om knä" är borttaget sedan ett par försvarsbeslut. Det ska se bra ut?

 

*? Mer saker?

 

 

Så här fungerar det INTE i det civila, där det mesta (jag försöker inte påstå att allt) går att motivera.

[Guest Dedicated]

Inbillar mig att det beror på att man har begränsad tid att lära in ett visst antal saker; tid som man inte har om man ska resoneras sig fram till saker och ting a lá Öråd varenda gång. Dessutom tror jag dagens ungdom i alldeles för hög grad förväntar sig att deras mammor ska fixa allting varför "chockterapi" många ggr måste till.

[Nastyman]

Äras bör de små detaljerna ity de äro nyckeln till stora dåd.

/J

[JTS]

*Skåpsordning!

Man kan inte sprida sina grejer hur som helst i det militära.

Ett stridsfordon hade blivit överfullt om alla hade tagit med vad dom ville och packat det som dom ville.

 

Grunden till det militära ordningssinnet grundläggs de första veckorna.

 

 

*Städningen

Om man bor ett gäng människor i samma rum och INTE städar, så kommer sjukdomar och ohyra att uppstå. Vi är samma människor som vi var när spanska sjukan kom, vi är samma människor som vi var under digerdöden, och att tro att vi inte kan drabbas av sjukdomar och ohyra är att lura sig själv.

Givetvis är det överdrivet ibland, men i försvaret gör man ingenting halvhjärtat.

Är det rent så är det rent. Är det inte rent så är det skitigt.

 

 

*Excercis

Att lära sig lyda kommandon, att inordna sig i ett kollektiv, att bildligt och bokstavligt lära sig att gå i takt med andra, det är grundläggande inom försvaret.

Exempelvis mekaniserad stridsteknik på lägre nivåer bygger mycket på kommandostyrning och att chefen med så få ord som möjligt ska få rätt saker att hända. Dessutom lägger man grunden för säkerhet under stridsskjutningar och strid. 2:1 regeln exempelvis. Det funkar inte att vara där man vill, man måste vara på en viss plats för att det skall funka.

Exercis är bra.

 

Edit:

Aaaaaavdelning frammåt. ..arsch!

Hur tusan motiverar man detta idag? "Knä om knä" är borttaget sedan ett par försvarsbeslut. Det ska se bra ut?

En mekaniserad anfallsorder kan idag låta såhär:

"Cesar Rudolf från Rudolf Ludvig, FRAMÅT, ta Linje 112, Klart slut"

 

Inte så stor skillnad egentligen..........

/Edit

 

Fler saker?

 

Likformighet kanske?

Vansinniga inrättningar?

 

Allt syftar till att vi ska fungera i strid.

Edited June 23, 2004 by jake the snake

[Hotel Charlie One]

Det svåra är väl egentligen att skapa en tydlig målbild där krigets krav framträder tydligt. För soldaten under GU (och för den delen många av hans befäl) är kriget och dess krav en fullständig abstraktion.

[Unicorn]

Efter att ha ramlat in i ledarskapstråden på något sätt och läst Unicorns inlägg där kom jag att tänka på en sak, nämligen hur man motiverar sina soldater att göra det som skall göras under GSU.

 

Första mottagandet, ja kanske första månaden innan man blivit helt varm i kläderna, hur går det egentligen till? Skrämmer in i de nyinryckta att det är så det fungerar? Jag ser fortfarande en hel del saker som är svårmotiverade i det militära, även om en del av dem är lite på utgående. Tänkte att vi kanske kunde diskutera det här.

 

*Skåpsordning! 

Vi fick en mall som vi kunde gå efter när vi ryckte in.

Det var en rekommendation. Vi hade inga skåp som spydde, men det förekommer. Varför? "Ordning-och-reda-sinnet?"

 

*Städningen.

"Det ligger en stor jävla sten!! 103 centimeter in i logement 201!!! DEN SKA BORT!"

Det låg i själva verket ett gruskorn en bit in i logementet. Men omstädningen var ju ett faktum.

mera "Ordning-och-reda-sinne"?

 

*Excercis

Aaaaaavdelning frammåt. ..arsch!

Hur tusan motiverar man detta idag? "Knä om knä" är borttaget sedan ett par försvarsbeslut. Det ska se bra ut?

 

*? Mer saker?

 

 

Så här fungerar det INTE i det civila, där det mesta (jag försöker inte påstå att allt) går att motivera.

Jag anser inte att det behöver motiveras. Om jag sticker ut hakan är det nämligen inte ledarskap man utövar.

 

De moment som beskrivs är snarast "lydnad".

 

Detta är långt ifrån fel att använda under GSU, men den som tror att man kan få ett fungerande krigsförband enbart med detta "ledarskap" lär dö tidigt i kriget. I allra värsta fall av en kula i ryggen.

 

Varför är det då inte fel att vara en "dålig ledare" under GSU? Jo! GSU fyller en viktig funktion som en kombination av tradition, testperiod, teambuilding och information. Det är något helt annat än långsiktigt ledarskap.

 

Momentvis väver man under GSU in allt mer ledarskap, och den kloke ledaren använder också efter GSU valda episoder från denna period för att diskutera gruppens utveckling och hur deras sätt att uppfatta chefen, och sätt att gemensamt lösa uppgifter förändrats.

 

Något ledarskap i dess egentliga tycke utövar man inte alltid - i alla fall inte i de nämnda momenten. Det handlar mer om hot, kontroll och bestraffning för att ruska om de nyanlända, se hur de reagerar på stress och forcera deras sammansvetsning som team. Är man som ledare bara medveten om detta och vet vad man gör är det ett bra sätt att forcera fram en grundplåt man sedan kan börja utöva ledarskap på. På allvar.

 

Lika oresonlig och "o-motiverande" som chef är man för all del ibland även senare - på teambuildingövningar. Det ger alltid ett bra diskussionsunderlag, ger gruppen erfarenheter och många nyttiga slutsatser ligger serverade - OM man diskuterar och kommunicerar efteråt!

Edited June 23, 2004 by Unicorn

[JTS]

@Unicorn: Som vanligt huvudet på spiken.

[Guest järv]

Motivera? Soldaten (du/han/vi) ska lära sig lyda, hålla ordning och rent allmänt bete sig militäriskt. Det är en beprövad teknik som syftar till att säkerställa att vi vinner kriget som vi alla vet kommer förr eller senare. Varje enskild "utbildningsdel" behöver inte motiveras.

 

..men den som tror att man kan få ett fungerande krigsförband enbart med detta "ledarskap" lär dö tidigt i kriget. I allra värsta fall av en kula i ryggen.

 

Det finns exempel på hårt auktoritetsbundna militära förband som fungerar bra. USMC är ett exempel. Visst hände det t ex under Vietnamkriget att soldater sköt sina officerare men i det stora hela är det ogrundat påstående. I övrigt instämmer jag i det som sägs.

Edited June 23, 2004 by järv

[Unicorn]

Värt att tillägga om "GSU-liknande" upplägg:

 

"HKB-metoden" (hot, kontroll, bestraffning) man kör under GSU har många fördelar, men har samtidigt stora nackdelar som alltid ger kvardröjande effekter man som ledare måste desarmera. Den begränsar nämligen gruppens förmåga till egna initiativ och skapar rädsla för att göra fel = dåligt självförtroende.

 

Det är därför viktigt att "test/teambuildingperioden" har ett tydligt avslut (Ett "baskerprov" eller liknande är ett typiskt och mycket naturligt avslut), efter vilket man ges bekräftelse, tillfälle att "fira segern", en förklaring till varför perioden varit som den var och en möjlighet att själv ge feedback till chefen utan risk för sanktion. "Debriefingen" kan vara längre eller kortare, men skall alltid göras av den "stygge chefen" själv.

 

Jobbet att "debriefa" gruppen efter GSU och på ett trovärdigt och någorlunda snabbt sätt förmedla budskapet att det nu faktiskt är tillåtet att tänka själv, att göra fel och att stå för sina egna beslut kan vara nog så svårt.

 

Några poäng i just "självförtroendedelen" kan man efter detta tjäna på att byta chef, men man får då nackdelen med sig att gruppen istället helt måste börja om som grupp och gå in i en ny rollsökningsfas. Som vanligt finns det inga enkla "rätt och fel" utan situationen måste få styra vad man väljer.

[Fk Satan]

Järv, det är stor skillnad mellan en auktoritet och en akturitär ledare. jmf gruppteorin FIRO.

 

Jag tror att man som god ledare, och god underlydande kan lära sig at jobba både med resonera metoden, och blint lyda order metoden. Allt beroende på tillfälle. Vidare tror jag även att man som ledare måste vara flexibel i sin ledarskaps filosofi. Du måste snabbt kunna växla mellan olika ledarstilar. Ibland måste man vara en akturitär ledare, ibland en diplomatisk ledare vid ett tredje tillfälle kanske man är en auktoritet. Kan man anpassa sitt ledarskap till det gruppen behöver för tillfället så kommer man att lyckas som ledare. Men ifall man inte kan anpassa sitt ledarskap till det gruppen behöver för stunden har man uppförsbacke.

 

En ledare skall enl mig vara en samordnare av olika resurser och få dessa att i en momentan situation arbeta på ett organiserat sätt mot ett givet mål. Utifrån detta försöker jag arbeta med ett uppdragstänkande.

 

@unicorn

 

Bygger det hela inte en del efter FIRO teorin, inledningsvis är ledarna akturitära, (alltså HKB-Metoden). för att efter GSU:n bli en mer diplomatisk ledare för att på slutet vara en akturitet. Sedan finns det i tiden lokala avvikelser men att vissa ledarstilar är mer representerade än andra beroende på i vilken del av utbildningen man är.

Edited June 23, 2004 by Fk Satan

[Guest järv]

Järv, det är stor skillnad mellan en auktoritet och en akturitär ledare. jmf gruppteorin FIRO.

 

Med auktoritetsbunden så menade jag i det här fallet just auktoritärt ledarskap. Ingen mening att fördjupa sig i semantik.

 

Instämmer som sagt annars.

Edited June 23, 2004 by järv

[Unicorn]

Bygger det hela inte en del efter FIRO teorin, inledningsvis är ledarna akturitära, (alltså HKB-Metoden). för att efter GSU:n bli en mer diplomatisk ledare för att på slutet vara en akturitet. Sedan finns det i tiden lokala avvikelser men att vissa ledarstilar är mer representerade än andra beroende på i vilken del av utbildningen man är.

Det finns säkert någon som på senare år har gjort en koppling till FIRO, men jag tror personligen att tradition är den starkaste faktorn att GSU ser ut som det gör. Det är inget fel i det. Traditioner skall man vårda ömt, inte ens "HKB-metoden" tillkom av någon slump, och ingen orkar ändå gå omkring och vara pedagogiskt perfekt varje sekund dygnet runt.

 

Det är ju förvisso möjligt att bromsa, påskynda eller sabotera rörelsen i "FIRO-schemat" som chef. Även genom att välja en viss metod i ett visst läge, men jag tror inte det är något så djupsinnigt och vetenskapligt som ligger bakom den pedagogiska finess och det insiktsfulla ledarskap som gestaltas genom uttryck som "SKÅPET SPYYYYR!".

 

Jag tror överhuvudtaget man krånglar till det för sig om man försöker använda FIRO eller andra teorier för operativt. De är bra att läsa i det att de bekräftar att ett visst beteende alltid får ett visst motresultat. Vi är nämligen de människor vi alltid har varit och reagerar på det hela taget väldigt förutsägbart.

 

Det enklaste i mitt tycke är istället att läsa så många teorier man orkar, men att leda enligt SBF.

 

Och vad är nu detta för ny teori, tänker man då. Jo, SBF är den äldsta av alla - nämligen Sunt Bondförnuft.

 

Den går till så här enkelt: Våga vara den du är och stå för det.

 

Var människa, var intresserad av andra människor, var ärlig, "läs" gruppen, lita på din instinkt och bete dig så som det känns mest rätt. Stå för vad du gör, släpp prestigen, våga erkänna fel och be hellre om ursäkt en gång för mycket än en gång för lite.

 

Liksom vi människor reagerar förutsägbart utan att behöva "läsa på" (Hur skulle vi annars veta att vi skall bete oss enligt FIRO utan att någonsin ha läst teorin?) vet vi också enligt min mening innerst inne med oss hur vi får andra att reagera förutsägbart.

 

Vi kanske inte alltid har retoriken, modet, eller vanan att uttrycka oss, men nog sjutton vet de flesta av oss hur vi egentligen skulle leda om vi fick välja vår personlighet som vi ville. Vi vet instinktivt vad som skulle behöva sägas och på vilket sätt för att nå effekt. Ingen av oss klarar dock av det i alla lägen.

 

För ledarskap är som sex - Vi vet alla vad som krävs av den perfekte älskaren - men ingen av oss når ända fram. Dessutom skall man inte fundera för teoretiskt precis när man håller på, för det blir aldrig bra...

Edited June 23, 2004 by Unicorn

[Roary]

En anledning till att vara hård under ett gsu skede är att man inte vill ge soldaterna någon möjlighet att rollsöka mot befälet, utan de ska rollsöka mot varandra. Detta svetsar samman plutonen som en grupp och befälen ska stå utanför den. Om de börjar rollsöka mot befälet har man sedan både ett ledarskapsproblem (befälet blir bara formell ledare och någon annan informell) och ett problem i det att när befälet i fråga försvinner så måste FIRO-cirkeln snurra ett nytt varv.

 

Sedan så skapar det en grundläggande rädsla och respekti soldaten för befälet som kommer sitta i hela värnpliktstiden och därmed få han att lyda order.

[Fk Satan]

@unicorn.

 

Så sant så sant så är FIRO bara en av många teorier. Själv tycker jag att det är en enkel teori att applicera samt lätt att förstå jmf med andra teorier. När det gäller SBF så kan man applicera det på ett dynamiskt ledarskap där man använder olika ledarstilar vid olika tidpunkter och olika situationer. Kan bara hålla med dig att det bästa är att varea sig själv och undvika att spela ngn form av roll, vilket bara kommer att bli fel. Lederskap är ett underbart ämne för det finns inte ngt som alltid är rätt eller fel, utan det mesta är mer eller mindre rätt. samt att det alltid går att hitta exempel som stödjer den ena eller andra i en diskussion.

[Foxtrot Lima]

@Ing Rekommendation?! Vad är det för syltryggeri ni hade? ;)

 

"Det börjar med glada strumpor i skåpen, och fortsätter med hög disciplin i resten av verksamheten", som stf C KB-pluton (f d K 3) sa till oss befälselever när han visiterade skåp. Han syftade på det faktum att vi blivit lärda att bunta ihop våra strumpor så att ena änden visade ett stort "leende", vilket då skulle visa att våra strumpor gillade att marschera. En av mina kamrater tog till och med och satte på lösögon...

 

För att återkomma till det här med "skåpet spyr" och andra sk meningslösa aktiviteter, vill jag minnas en berättelse jag läste om en buddhistisk munk och hans lärjunge. Lärjungen var stökig, odisciplinerad och i behov av allmän vägledning. Munken sa åt honom att bygga ett hus och pekade på en stor hög med trästockar och annat byggmaterial. Lärjungen satte ivrigt igång för att bli färdig snabbt, och när han sedan var färdig kom munken för att inspektera bygget. Nästan omedelbart började munken riva ner huset, och sa åt lärjungen att bygga upp det igen.

 

Så här höll det på och sensmoralen...ja...den minns jag inte, men det måste ha varit något vettigt eftersom det är en gammal kinesisk saga/sägen/religiös berättelse. Kan ju ha varit något med att det stärker karaktären att tvingas inse att inget varar för evigt osv.

 

Det jag tror är viktigt med GSU:n är att man måste lära rekryter vikten av att ibland handla som man blivit tillsagd, utan en massa förklaringar och motiverande upplägg. För även om vi vill ha militära förband med personal som kan ta egna initiativ och fatta ansvarsfulla beslut, krävs det lydnad och disciplin vid vissa tillfällen.

 

Angående städning vill jag bara säga att jag och mina KB-kollegor (11 st, inklusive jag själv) bodde på en egen våning i en kasern de sista 7,5 månaderna av värnplikten. Självklart blir det med tiden skitigt även om man bara är elva personer, oavsett hur försiktig man är. Trots att vi inte blev visiterade av någon städade vi ganska ofta - inte så mycket för att vara föregångsmän, som att vi inte ville leva i en svinstia.

 

Mycket man hört från soldater när de ifrågasatt varför man ska göra si eller så, har man ibland bara undrat...

 

 

 

Hälsningar, Foxtrot Lima

[Unicorn]

@unicorn.

 

Så sant så sant så är FIRO bara en av många teorier. Själv tycker jag att det är en enkel teori att applicera samt lätt att förstå jmf med andra teorier. När det gäller SBF så kan man applicera det på ett dynamiskt ledarskap där man använder olika ledarstilar vid olika tidpunkter och olika situationer. Kan bara hålla med dig att det bästa är att varea sig själv och undvika att spela ngn form av roll, vilket bara kommer att bli fel. Lederskap är ett underbart ämne för det finns inte ngt som alltid är rätt eller fel, utan det mesta är mer eller mindre rätt. samt att det alltid går att hitta exempel som stödjer den ena eller andra i en diskussion.

Instämmer helt i vad du säger. Allt är rätt och allt är fel beroende på situation, individ och omvärld.

 

@ Foxtrot Lima

 

Det "buddhistiska huset" kan ju tyckas vara en meningslös uppgift vid första anblicken. Men syftet med uppgiften var ju faktiskt inte att bygga huset som sådant - utan upplevelsen, att lärjungen skulle lära sig någonting om sig själv.

 

Samma tankesätt måste man använda vid strumpvisitationer, "Skåpet Spyr" och andra liknande övningar. För att de inte skall bli helt meningslösa och destruktiva övningar måste man ha en tanke med vad man gör. Den som utför uppgiften behöver för all del inte alltid se poängen just då, men man måste som chef kunna förklara den efteråt - annars har man slösat både den värnpliktiges och sin egen tid.

 

Förvisso kan man ju motivera det hela med att det ska se snyggt ut och att man måste ha ordning och reda för att inte slarva bort utrustningen. Fast det blir ett lite ihåligt argument då det ju inte är chefen som behöver ha stökigt, och det är inte heller på chefens dagersättning de förlorade strumporna kommer att dras.

 

Den enda vettiga förklaring jag skulle ge till "Skåpet Spyr!" är att jag som chef helt enkelt som Roary säger vill att gänget skall svetsa sig samman oberoende av chefen, och att man vill se hur de enskilt och som grupp tacklar situationen att åläggas till synes meningslösa uppgifter. Helt enkelt att utsätta dem för en prövning och i efterhand bekräfta för dem själva att de är starka, disciplinerade och uthålliga både som individer och grupp - som stod ut med en så knäpp chef utan att vare sig gnälla eller ge upp.

 

Man måste samtidigt inse att ett "GSU-ledarskap" är ledarskapets kindergartennivå. Att leda genom sanktionshot är aldrig hållbart i längden. Metoden fungerar ju förvisso bevisligen - men man måste samtidigt självkritiskt ställa sig frågan "fungerar jämfört med vad?"

 

Den officer som sticker in näsan hos t ex 22. SAS Regiment för att kontrollera hur deras strumpor ligger vikta i skåpet åker förmodligen ut med huvudet före. Den polischef som anmärker på att en inbrytningsgrupp hos Nationella Insatsstyrkan inte har enhetlig klädsel blir högaktningsfullt och omedelbart ombedd att dra åt h-e och sköta sitt. Detta är inget tecken på att befattningshavarna i dessa enheter är odisciplinerade - utan på att officeren/polischefen gått över gränsen genom att ifrågasätta deras yrkesskicklighet, överträtt sitt mandat och trampat på deras integritet.

 

Disciplin kan nämligen påföras utifrån - eller den kan komma inifrån. Valet gör chefen genom sitt ledarskap. För att den skall kunna komma inifrån måste individen ha ett mycket stort mått av självkännedom, självsäkerhet och integritet - vilket är direkt motverkande gentemot blind lydnad (ett "Skåpet Spyr" till en sådan individ skulle nära nog mötas av en rak höger...).

 

Det "slumpar sig" onekligen så att starka individer - vilket man måste vara för att åstadkomma det där "lilla extra" - aldrig blint lyder order. De lyder bara blint när de inser att det behövs och de måste ledas med ömsesidigt förtroende i stället för av direktiv, detaljerade ordrar, formalia och maktspråk.

 

I mitt tycke finns det ingenting bättre än att leda ett gäng kaxiga, ifrågasättande yrkesmän eller -kvinnor som vet vad de kan, vågar stå för sina åsikter, har omdöme och självförtroende att oombedda ta egna initiativ och som i värsta fall inte skulle dra sig för att be mig som chef dra åt h-e.

 

Även om det är bekvämare med folk som bugar, säger "ja chefen!" och sedan håller käft når man aldrig de riktigt lysande resultaten på så vis.

 

Låter man folk vara starka, intelligenta och disciplinerade kommer de också att vara det. Och de kommer heller inte att börja ifrågasätta och diskutera vilken lur som är bäst att ringa ifrån och vem som gör sig bäst i telefon om du som chef skriker "RING AMBULANS!".

 

De kommer att räkna ut vad som behöver göras - och innan du vet ordet av kommer en att ha ringt, en kommer tillbaka med en sjukvårdsväska, en med filtar, en med en läkare han hämtat i grannhuset medan två ställt sig för att guida in ambulansen och se till att utrymningsvägarna är uppställda. Inte för att du gav order om det - utan för att de kan tänka själva och vågar ta egna initiativ.

 

Visst finns det baksidor även med starka individer i personalen. De går inte att lura eller hota till att offras som schackpjäser (mer än en gång i alla fall). Att skicka ett förband av starka, självtänkande människor över skyttegravskanten i Verdun hade förmodligen inte varit lätt. Däremot hade de förmodligen istället kommit på någon finurlig, egen idé att rulla upp hela fronten utan att behöva springa knä mot knä mot ett kulsprutenäste och hoppas på att fienden kanske nästa år får slut på ammunition så att de som kommer då kanske kommer fram åtminstone till taggtråden framför fiendens linjer.

 

Någon i "ambulansexemplet" ovan hade garanterat på eget initiativ också sprungit till fel dörr och väntat, men i mitt tycke:

 

"Det är i nio fall av tio bättre att nio av tio gör rätt och en av tio fel - än att en av tio gör rätt och de andra nio ingenting i avvaktan på direktiv..."

Edited June 24, 2004 by Unicorn

[Ace]

Det här känns som del två i serien om skäggväxtens vara eller icke vara...

 

Skäggväxt

 

/Ace