Krigsmakten

Tolgfors vill inte ha yrkesförsvar, men frågan är vad han vill? Yrkesförsvar och värnplikt går utmärkt att kombinera. Vem går omkring och tänker på att de lyder under? Lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt 2 § Totalförsvarets personalförsörjning skall tryggas genom en totalförsvarsplikt som gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också under motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige. Som jag ser det handlar det precis som Charlie Spartan skriver om en smygande övergång till yrkesförsvar, men varför måste man smyga? Varför har vi en försvarsminister som inte tycks vara medveten om nedanstående? "Även värnplikten måste reformeras i grunden. Systemet är inte längre logiskt. Vi utbildar visserligen soldater och bygger upp funktionella förband. Problemet är att förbanden aldrig kan komma till användning, eftersom personalen enligt lag endast får kallas in vid väpnat angrepp mot svenskt territorium. Och det är – som alla vet – en hotbild som i dag inte är aktuell" ÖB - Vägen framåt sida 30. Frågan om yrkesförsvar är inget annat än ett opinionsmässigt problem, sannolikt ett skenproblem, intresset för försvarsmaktens havanden och göranden är lågt, antagligen kan regeringen göra precis vad de vill utan att riskera något inför valet 2010.

Ett sök i en databas över vetenskapliga artiklar ger hundratals relevanta träffar, ämnet hör till de stora inom psykologin. Gå till exempel in här och läs några abstracts artiklar Helt klart är att psykiatrin nuförtiden inte gör någon åtskillnad på orsaker till PTSS, krig, sexuella övergrepp, misshandel eller andra vanmaktssituationer skapar samma symptom. Däremot tycks soldater vara överrepresenterade i undersökningsmaterialet, kanske för att det är perfekta undersökningsförhållanden för en forskare. (Likartad ålder, bakgrund, stort antal, enkelt att genomföra många undersökningar under kort tid, möjlighet till longitudinella studier, likartade upplevelser, inget socialt stigma, inga missvisande sociala faktorer som hunnit påverka personerna etc) Möjligtvis finns det också ett intresse hos samhället att ta ett större ansvar för de unga friska män man skickar till fronten. Knarkande ungdomsbrottslingar som levt under hård press i våldsamma miljöer under många år utvecklar med tiden samma symptom som nationens hjältar. Deras missbruk blir tillslut, precis som för många vietnamveteraner, en form av självmedicinering. Av det jag läst hittills pekar ingenting på att forskningen letar efter kriterier för att finns personer som klarar svåra upplevelser utan att utveckla PTSS. Sådana människor kanske vare sig existerar eller är önskvärda. (Till Jentl: Hamburg Institut für Socialforschung driver ett mångårigt projekt de kallar "Theorie und Geschichte der Gewalt" i anknytning till det har en mängd forskare givit olika infallsvinklar på hur samhället organiserar och hanterar våld. En sådan vinkel var hur människor kollektivt återberättar svåra upplevelser av våld, hur familjemedlemmar tillsammans upprätthåller illusioner och undertrycker sanningar. T ex hur Oma hjälper Opa att berätta hur de utrymde ghettot i Warszava trots att hon inte själv var med, men rädslan för att fasaden skall spricka är så stark att hon inte låter Opa berätta själv. Uppenbara motsägelser och lösa trådar tolereras i den här kollektiva historieberättelsen och ifrågasätts inte. 2005 kom en ny bok av Weltzer,"Täter, wie aus ganz normalen Menschen Massenmörder werden“, jag har inte läst den än men jag tror att den kan bidra till vår kunskap om dem som "sett elefanten", även om vi aldrig kan förstå känslomässigt)

I ordfront stod följande i nr 5 2007 "Den 19 februari i år läcktes det nästan färdiga förslaget till ny irakisk oljelag ut på Internet. De första analyserna framhåller att lagen förordar långtidskontrakt med privata oljebolag – upp till 35 år – som är mycket ofördelaktiga för Irak. Man vill inrätta ett Federal Oil and Gas Council – ett federalt råd för hanteringen av gas och olja – där representanter för utländska oljeföretag, som till exempel ExxonMobil, Shell och BP, ska sitta i styrelsen. Risken är dessutom stor att lagen driver fram en splittring av nationen Irak genom att den auktoriserar regional makt över oljan. PSA – Production Sharing Agreements – nämns inte i klartext i lagtexten, antagligen för att tysta den hårda kritiken mot denna utvinningsform." Lasse Karlsson Här kan man läsa lagförslaget enligt Lasse Lagtext Jag har ingen aning om detta stämmer eller lagtextens autenticitet. Jag vet inte heller hur det gick med detta. Någon som vet hur det gick med lagförslaget som skulle tas av det irakiska parlamentet?

Jag tycker mig märka två olika uppfattningar om posttraumatisk stress i den här tråden. A/ Det (PTSS) är en konsekvens av olika typer av misslyckanden. Brott mot soldatregler, destruktivt ledarskap, felaktig rotering, dålig debriefing, nonchalans vid hemkomst etc. B/ Det uppstår nästan alltid med människor som varit i dödens absoluta närhet, fast med olika grava symptom. Vi kan inte förebygga det, för att lösa uppgiften måste man möta "elefanten" som Krook så passande uttryckte det. Att reducera problemet till A är den klassiska militära uppfattningen - om något skiter sig beror det på felaktigt genomförande. Gör om gör rätt nästa gång, funkar det fortfarande inte - byt tjänst. Fördelen med det synsättet är att individen ges en möjlighet att distansera sig, intellektualisera sina upplevelser. Det är dessutom en bra pedagogisk metod att skapa motivation till inlärning. Skammen kommer inte heller att handla om dina handlingars moral. Inom utbildningen används angrepssättet ofta - "fan Eriksson snabba på dina kamrater förblöder medan du fipplar med ksp:n!" Den skam som soldaten känner accepteras inte av organisationen/samhället. Ta exemplet med soldaten som fick medalj för "fel" sak, eller "Född den fjärde Juli" där soldaten har skjutit en av de egna. Ingen vill höra på det örat, ingen har något att vinna på att gräva i sånt. Reducerar vi problemet till B abdikerar vi inför problemets storlek. Vi försöker förstå, vi lyssnar, vi förändrar organisationens rutiner men folk kommer ändå hem personlighetsförändrade. Det finns bara ett svagt pedagogiskt incitament, däremot ett starkt skäl att moraliskt överväga huruvida vi bör medverka i krigshandlingar. Men vems är ansvaret för de oundvikliga konsekvenserna av att vistas i dödens närhet? Skall vi lägga ansvaret hos individen som frivilligt anslutit sig? Skiljer sig ansvaret mellan yrkessoldater och värnpliktiga? Min uppfattnning är att den stat som öppnar möjligheten för människor att komma hem med allvarlig PTSS har ett enormt ansvar. Det enklaste för staten är att hävda A. I andra världskriget lyckades man ganska väl med det, Tyskland undantaget. Jentls:s anhöriga kan vittna om det. Medan brittiska och amerikanska veteraner öppet kan berätta om hur de inte tog några fångar, får tyskarna hålla tyst. Vi står just nu i valet, vilken nivå av våld skall svenskar utsättas för? Vilka handlingar skall de riskera att behöva utföra? (Ett tips till Jentl, Opa war kein Nazi av Harald Weltzer, Fischer Verlag, om förljugenhet i historieberättandet inom hemmets fyra väggar)

Lustigt att de använder den typen av enkla provokationer för att just sålla ut dem som de tänker sätta bakom spaken för ett mångmiljonplan. Jag antar att det funkar på något vis i vart fall för flygförare, på anställningsintervjuer var det en trend för några år sedan med den typen av påhopp, men man kom fram till att de flesta tystnade och slutade ge den information fortsättningsvis under intervjuen som krävdes för rätt beslut.

I senaste numret av "Vårt Försvar" (Allmänna Försvarsföreningen) finns en intressant artikel som ev. kan sprida lite ljus avseende miniubåtar, vilja och förmåga. Jörgen Elfving: Sovjetiska marina specialförband, marin spetsnaz (sid 26) Länk: http://www.aff.a.se/vf_akt.html Som jag skrev, mig behöver ingen övertyga, jag var redan övertygad om deras förehavanden på svenskt vatten. Men tack för tipset, det var en läsvärd artikel.

Ett litet inlägg i en stor debatt. Just i detta nu har jag försvarsmaktens skolinformatörer på besök. Så här sade en av dem, Erik, angående vad som menas med att värna vår territoriella integritet - "Under 80-talet hade vi sovjetiska u-båtar i våra vatten, då var vårt meddelande, försvinn eller så sänker vi er". Kanske är skolinformatörerna försedda med en disclaimer, "Våra åsikter är inte nödvändigtvis representativa för försvarsmaktens eller den etablerade forskningens budskap" . (Mig behöver ingen övertyga att det var sovjetiska u-båtar på svenskt vatten.)

Vad skall de ha sex flygplan till? Även 12 är ett väldigt litet antal för att köpa in en ny plattform med en ny samarbetspartner. Att en militärregering skulle innebära ett problem för den amerikanska exporten av F16 och att det är därför de väljer JAS tar jag som ett skämt.(Det var faktiskt ganska roligt )

Syftet är pedagogikens kärna - svaret på frågorna varför skall vi göra det här? Varför skall vi kunna det här? Svaret måste alltid vara en större bild, men inte så stor att det blir löjligt, ( även om det är en vanlig metod att ta hem en komisk poäng). Kan man inte ge ett bra syfte kan man för lite eller så är övningen onödig.

Av kommentarerna till Tolgfors intetsägande debattartikel att döma är förtroendet i botten. Den årligt återkommande minneshögtiden man planerar låter som ett hån, "riskera livet för McDonaldslön + traktamente så bjuder vi på smörgåstårta på FN dagen".

Vem har pratat om alltid? Men i grunden så är det ju faktiskt så att personen är satt på posten för att genomföra regeringens politik!! Och jag tycker inte att detta är tillräckligt sakskäl för att avgå. Det enda som har hänt är ju att de lagt lite artillerield i horisonten för att skrämmas. Inte åker jag hem för det iaf. Jag hade hellre sett en försvarsvänlig politiker som försökt att göra det bästa med små medel än en som kanske mera lättvidligt kan skära med budgetkniven både här och där utan att veta vad som händer. Jag förstår inte riktigt varför alla höjer Odenberg till skyarna för det finns ju inget positivt att hämta ur detta för försvaret egentligen. Någonstans finns en gräns då man inte längre kan acceptera en utveckling. Det gäller Odenberg lika mycket som studenterna i Stanley Millgrams test. Vad vore ett tillräckligt skäl att avgå? Det finns ingen i dessa kretsar som ändrar sig för att en person hotar med att avgå. Det finns inte heller någon möjlighet att förändra politiken om man har både statsministern och finansministern emot sig. Vad vi just bevittnat är en av de sista resterna från ett konservativt moderat parti försvinna från dagordningen.

Vad är det för skitsnack att en regeringsmedlem alltid skall försvara regeringens politik? Det är ett sundhetstecken att avgå när man inte kan ställa upp på sitt partis huvudfåra. Tolgfors=Ringholm.

Svensk - norskt samarbete, kjempegöj? DN 31/8 -07

Ibland känns det som att skrika i öknen, mp är vänner av insatsförsvaret, de vill minska officerskåren med 75%, avskaffa u-båtsförsvaret och ha en yrkesrmé om 6000 man som skall sköta dessa uppdrag. Bo Pellnäs är så förtvivlad att han tar upp diverse märkliga påståenden som diskvalificerar merparten av sveriges befolkning som oförmögna att förstå säkerhetspolitik. Jag lider med honom, vet hur det känns, men hopp är bättre än förtvivlan. Är det inte märkligt att cirkusen kring försvarsanslaget fortsätter? Man behandlar frågan som om det var sockervadd man handlade för pengarna. Det är möjligt att finansministern är en kompetent ekonom, men han är faktiskt en hopplös politiker.

Jag läste på lite och du verkar ha en poäng Peo. BBC artikel 3/7-07

Vad skall de med ett sådant robotförsvar om det är verkningslöst? Är det därför Ryssland svarar med en lika tom gest? Mystiken tätnar, nästa år är det presidentval.

Ett missilförsvar i östeuropa visar med önskvärd tydlighet att man anser Ryssland vara en fiende fortfarande. Det ryska svaret fick vi se. Ryssarna får acceptera sin sits och vi får stå ut med en tröttsam markering från deras sida. Varför fortsätter man det här kostsamma och onödiga spelet från båda håll?

Villingsberg saknar varje form av positiva kvaliteter, jag har varit där alla årstider. Minus 10 grader och snö i början av oktober + knäppetält är visserligen aldrig en bra kombo, men det som gör det så speciellt i Villingsberg är att det faktiskt kan vara plus tio grader och en våtvarm höstdag, för att plötsligt bara bli vinter. Efter att ha läst hela tråden tycks Kusträsk, Mästocka och Villingsberg inta någon form av särställning. (Enligt legenden hade någon utrustat pizzerian i Borensberg med M21:a och karta med rikets triangelnät, är det sant?)

Rätt svar på din matematik är 12 divisioner * 16 - 20 flygplan = 192 - 240 flygplan. Man gjorde alltså en sniklösning när man slutade på 204 exemplar (minus förlusterna under utprovningen, de prototyperna ersattes med serieplan). Oj oj 16-20 plan, divisionerna har vuxit sedan 90- talets första år då jag var med i FVRF.

Det där är en gammal men ändock myt. När delserie tre beslutades så behövdes den eftersom Försvarsmakten skulle sätta upp tolv divisioner. Att riksdagen några år senare har skurit ner antalet divisioner till en tredjedel kunde man inte veta/agera efter då. Att säga att man inte skulle ha köpt delserie tre då är som att säga att vi inte ska köpa fordon till NBG idag, för den kommer i alla fall att vara nedlagd om ett år... Eller menar du att man efter att ha skaffat delserie ett och två skulle ha köpt 64 flygplan från en annan leverantör? 12 divisioner x 8 flygplan = 96 st Delserie 1 + 2 = 140 st. Det är möjligt att 39B planen inte räknades och att reservbehoven sattes högt. Faktum kvarstår, JAS var och är en gökunge. Som försvarsvän vill jag inte gärna sätta den ena försvarsgrenen emot den andra, men med tanke på arméns utrustning i början på 90-talet och behovet av modernisering framförallt med splitterskyddade fordon framstår delserie tre beslutet som oövertänkt ur i vart fall militär synvinkel. Kan man skära ned en budget och hoppas på att pengarna skall räcka till att lösa de viktigaste uppgifterna? Kommer det ske en självsanering på inköpssidan genom en nedskärning? Min erfarenhet av nedskärningar från den kommunala sektorn pekar på att man både effektiviserar och minskar sin kapacitet. Färre kommer göra mer men i slutändan blir mindre gjort än tidigare ändå. Försvarsmakten jobbar ju numera under vapenhot, från talibaner och andra, skall man fortsätta med det är det cyniskt att dra ned resurserna utan att tydligt visa effekterna.

Som du skriver Peo listan kan göras lång över den illa skötta ekonomin. Frågan är vilken styrning och vilka incitament som krävs för att misshushållningen skall minska. Jag minns en förtvivlad utbildningschef som berättade att för varje fältnatt hans officerare gjorde fick de två dagar ledigt. Han hade officerare med 8 månader innestående ledighet, detta var 94-95. Inte konstigt att "veckoövningar" ofta avslutades med hemfärd redan på torsdag eftermiddag. Hade det varit en kvinnodominerad arbetsplats hade man bytt lika mot lika och sagt att det ingick i tjänsten.

Försvaret har misskött inköpen under en lång tid. 60-talets permisuniformer modell busschaufför var ett stöd till den döende tekoindustrin i Sverige. Monumentalgalenskapen att köpa JAS delserie tre måste nog hänföras till samma tänkande, samma parti i vart fall. Det tycks som om försvaret inte riktigt förfogar över rätten att bestämma sin utrustning själva, är det dags att göra helt om för planekonomiska institutet FMV?

Militärt bistånd med syftet att söka en fiende och bekämpa den med våld är fel, oavsett om man gör det själv eller bistår en gerilla. Därmed inte sagt att militära insatser inte behövs, men de får syssla med andra saker än strid. Därför bör man vara oerhört restriktiv innan man skickar en styrka, risken för väpnad konfrontation med en motståndare som inte vill ha styrkan där skall vara låg. Jag anser att det är vår skyldighet att blanda oss i andra staters angelägenheter, men inte med vapenmakt.

Nu var det inte FOIs sida som jag i första hand syftade på utan det faktum att man i 10 år hade ett embargo mot Irak, med stora konsekvenser för civilbefolkingen. Det var avsett som ett svar på ------------------------------------------------------------------------- Vad gäller Syd-Afrika så byggde dom upp sin vapenindustri och utvecklade kärnvapen under embargot och villighet att övergå till majoritetsstyre berodde snarare på kommunismens fall, än sanktionerna. Konsekvenserna av ett krig är alltid större och mera kännbara för civilbefolkningen än fredstid, diktatur eller inte. Om det var kommunismens fall som fällde avgörandet för Sydafrika ger det en indikation på att det krävs genomgripande förbättringar av världsläget innan stora förändringar kan ske hos orättfärdiga stater. Var elfte september en sådan händelse? Knappast, världen blev sämre för alla, vill vi ha mer frihet i världen måste vi våga sänka guarden.

prova att Googla på tex FN Irak Embargo och se vad du får för träffar. ------------------------------------------------------------------------------------------------------- Falska kort Bagdads fall edit: 1 och för mycket Jag vet inte riktigt vad du syftar på, jag hittade följande på FOI:s hemsida som kom upp under den googlingen. "FN:s olja-mot-mat-program 1996 erbjöd Saddam Hussein den chans han behövde för att vitalisera sin ekonomi. Sanktionerna och olja-mot-mat-programmet kringgicks med hjälp av korrupta regeringar, utländska företag och internationella organisationer (inklusive FN). Det anmärkningsvärda är till vilken grad världssamfundets övervakare FN lät sig korrumperas, inklusive chefen för olja-mot-mat-programmet. Saddam Hussein räknade särskilt med att Ryssland, Kina och Frankrike skulle stödja Iraks ansträngningar att underminera FN:s sanktioner. Att korrupta regimer som den ryska smugglade vapen till Irak i strid med FN:s embargo torde vara mindre uppseendeväckande för initierade bedömare. Olyckligt nog för Frankrike (och Tyskland), som tog den "fredsälskande stormaktens" sida i kampen mot USA med flera, tycks en tidigare fransk utrikesminister vara en av dem som mot irakisk betalning arbetade för att häva FN:s sanktioner. Tvingades till samarbete USA-koalitionens vapeninspektörer, Iraqi Survey Group, anger att cirka elva miljarder dollar passerade utanför FN:s kontroll från början av 1990-talet till mars 2003. Dessa pengar användes för att stärka regimens säkerhet, konventionell upprustning och viss MFV-relaterad verksamhet. Bland annat inköp av produkter med dubbla användningsområden, högre löner för MFV-forskare för att dessa skulle stanna i Irak och investeringar i universitetsforskning med potentiell betydelse för framtida MFV-ansträngningar. Samtidigt som olja-mot-mat-programmet delvis gjorde civilbefolkningens dagliga liv något drägligare gav det regimen en möjlighet att stärka sin position och kunna lägga grunden för att i framtiden återuppta MFV-programmen." Källa:http://www.foi.se/FOI/templates/Page____4272.aspx Att programmet fungerade dåligt säger något om det sk världssamfundets funktion, invasionen är en katastrof. Fredsframtvingande eller demokratiframtvingande våldsaktioner är aldrig rätt. För mig finns bara ett berättigat våld, när man själv är i direkt fara, dvs självförsvar. Till och med självförsvar kan vara tveksamt om det handlar om en otydlig fiende på främmande territorium, t ex USA:s sökande efter Al Qaida i Afghanistan. Det är inte heller rätt att bistå gerillagrupper.