Jump to content

Krigsmakten

Nivå 8
  • Content count

    287
  • Joined

  • Last visited

Community Reputation

0 Neutral

About Krigsmakten

  • Rank
    Vicekorpral

Contact Methods

  • Website URL
    http://
  • ICQ
    0

Previous Fields

  • Grundutbildad inom
    Artilleriet
  • Utlandstjänst
    Nej
  • Beredskapsförband / Registerförband
    Nej, tillhör inte något sådant
  • Detaljer Grundutbildning
    KB BPL A9/94-95 HaubF
  • Placering/Tjänst
    Art/Grk/Rek
  1. De nya soldaterna

    Jag värvades till Hemvärnet med ett sms 19 år efter muck, tio år efter ÖB:s tackbrev. Tidigare hade jag inte en tanke på att gå med, men så dök det upp en möjlighet att skjuta granatkastare och min kunskap efterfrågades igen. Det krävdes en hel del engagemang av alla inblandade för att få till ett skjutande förband igen. Att återerövra säkerhetsbevisen för skjutning tog ungefär 14 dagar av övning innan alla hade skrivit alla prov och de praktiska proven genomförts från Opl till pjäs. Flertalet av oss hade minst 10 år från muck. Jag är helt övertygad om att även tekniskt komplicerade tjänster kan använda gamla värnpliktiga med avrostning under ganska många år till. Men problemet kvarstår, Försvarsmakten måste bli mer attraktiv som arbetsgivare för att locka de "nya soldaterna", det krävs ett helhetstänkande kring alla delar från rekrytering till veteran. Yrket kommer aldrig bli välbetalt, då måste man kompensera på andra sätt. Här tycker jag inte man lyckats alls.
  2. De nya soldaterna

    Håller med dig om att det inte är en riktigt bra jämförelse mellan mucksoldaten i vpl systemet och dagens heltidssoldater. Tyvärr verkar det som att det är svårt att värdera förbanden idag också, vakanserna är många, ofta är de som är i tjänst på olika utbildningar så samövningen blir begränsad även på grupp och plutonsnivå. Men visst, vi vet ju ändå hur det är ställt. Det behövs definitivt att fler positiva saker kommer fram om försvaret. Förr fanns det en folkförankring, berättelsen om försvaret formades som en gemensam historia där var och en kunde fylla i med sina erfarenheter. Så är det inte längre, jag vet de som inte berättar för sina vänner eller arbetskamrater att de är med i Hemvärnet av rädsla för att ses som avvikande. När författaren Bengt Ohlsson skrev sin artikel i DN om sitt engagemang som sjukvårdare i Hemvärnet var det spiken i kistan för många inom kulturvärlden, han hade gått över till den "mörka sidan" tyckte man. Jag drar parallellen till skolan (där jag jobbade tidigare) mediabilden av skolan har bidragit till bristen på lärare och flykten från yrket. För att återknyta till trådens tema tror jag att det inte är så illa ställt med möjligheterna att hitta soldater med rätt fysik under förutsättning att man lyckas förmedla en mer rättvisande bild av försvaret och tror precis som du att övningsverksamheten är avgörande. Alla andra stora organisationer har också problem med rekrytering, materialförsörjning och kvalitet i utförandet, Försvarsmakten behöver bara vänja sig vid att hantera den situationen.
  3. De nya soldaterna

    Jag utgick från läget när plikten avskaffades*, men det är förstås tänkbart och helt ok med plikt för alla. Frivillig mönstring för alla har inte levererat, än. Hur det ser ut efter tio år är en bra fråga, omsättningen på GSS/K är ju så stor att det är tveksamt om det ens går att utvärdera när systemet fyller 10. Jag har delvis svängt i yrkesförsvarsfrågan trots att det inte fungerar som det är idag. Jag tror att en hybrid av GSS/K + T + bättre HV kan öka Försvarsmaktens förmåga utan att plikta igen. Men det är förstås en annan fråga än den tråden handlar om. Nu är jag ju i den lyckliga situationen att jag har övat ihop med både yrkessoldater och värnpliktiga. Mötet med yrkessoldaterna var positivt, de påminde i hög grad om bra soldater från förr, lite mer ovårdade och rufsiga, lite slarvigare men ett jäkla gott gäng, det fanns trots allt ingen som var helt omotiverad vilket det alltid fanns förr, så jag har med egna ögon sett att "ungdomarna" kan nu också *Jag vet att plikten finns kvar, vilande...
  4. Boktips - MÖPENS BOKLISTA

    Rekommenderar Relentless strike - The secret history of JSOC, av Sean Naylor. Den kom i höstas och bjuder på många intressanta anekdoter från SOCOM världens innersta skikt och förstås från många olika uppdrag och om färgstarka personligheter som verkat och verkar.
  5. De nya soldaterna

    Håller med dig lite där Yohn om att urvalet är av betydelse. Om 40 000 killar pliktmönstrade och 10 % av de mest lämpade pliktades att göra militärtjänst. Då tror jag att man hade haft goda möjligheter att höja alla nivåer i Försvarsmakten i jämförelse med tidigare årskullar. Trots att genomsnittet för hälsoläget är lägre idag. Nån standardavvikelse åt det bättre hållet så att säga. Det var lite synd att man inte tog den chansen. Naturligtvis skulle alla tjejer bjudas in till frivillig mönstring. Sen vill man gärna säga att allt var bättre förr, delvis var det ju det precis som Krook säger, men det är ju inte ju förr desto bättre. Välfärdsårens generationer sticker ut, välnärda och uppvuxna med skolgympa, föreningsidrott och en egen fritid. I boken Den stora armén lyfts 1980 - talet och början av 90 - talet fram som den bästa perioden, alltså ungefär samma period som den svenska skolan stod på topp. Historiskt är det en parentes. Nuförtiden jobbar jag bland annat med fritidsvanor och idrottsstatistik. Vi kan se att det finns en minskning i föreningsaktiva i idrotten men å andra sidan tränar de aktiva tonåringarna mer än någonsin och de dricker mindre än tidigare generationer. Det finns också ett starkt samband med socioekonomi och studieresultat, de som tränar mycket i föreningsidrotten är också duktiga i skolan och har föräldrar i arbete. Hade man möjlighet att välja fler från den här gruppen skulle man kanske inte få så många yrkessoldater men kanske fler vassa tidvis tjänstgörande soldater. Problemet är väl de befattningar som inte har så hög status, som man alltid rekryterat från lägre socioekonomiska skikt. Skikt där nu hälsoläget allvarligt försämrats de sista 20 åren. Unga därifrån som skulle vilja bli soldater men med 20 år av dåliga matvanor och stillasittande har steget blivit för stort. De har vi tyvärr tappat.
  6. Det bästa med Göran Perssons utspel tycker jag är att han ser försvarsmakten i ett vidare perspektiv, som en viktig och naturlig del av ett samhällsbygge. Värnplikten blir då inte bara en fråga om att försöka rädda ett havererat personalförsörjningsprogram. Men innan allmän värnplikt av någon sort återinförs måste politikerna bestämma sig för vad de vill att försvarsmakten skall klara av och prioritera därefter. Sossarna går ju till val på att försvaret av Sverige börjar i Sverige, så lät det inte för bara några år sedan och så låter det inte ifrån alla partier och allra minst från S stödpartier. I senaste partiledardebatten sade Björklund till Fridolin att "där fick du besked om att MP kommer att bli överkört i försvarsfrågan". Kanske har han rätt i det, vi får se.
  7. Den så omtalade variationen av soldater gav bra möjligheter till att skapa trevlig miljö på camperna. De senaste åren med anställda soldater har givit bättre förutsättningar i strid. Tro mig, jag har fått jämföra båda systemen. Men Ja, försvaret är förstört eftersom det är nedlagt, mer eller mindre totalt. De senaste 15 åren har varit som att se en vän på dödsbädden, en lång och jobbig tid. Jag fortsätter att hävda att grundfelet var omställningen till insatsförsvar. Det är helt enkelt fel premiss för en försvarsmakt av svensk storlek. Vi är ingen stormakt som kan lösa "både och" som Håkan Syrén sade mot bättre vetande. Så för att svara på frågan i tråden, se Krooks svar, +1.
  8. Serie om svenska ISAF-soldater i Afghanistan

    Polischefen var sannolikt medveten om avhopparnas status och syften. Jag får intrycket att det pågår ett helt annat spel om inflytande bakom det officiella. Rimligtvis kan avhopparna återvända till motståndarsidan på samma vis som de överlämnade sig till polisen. Ett Buskazhi spel om resurser istället för getter. Frågan om vad en lyckad insats innebär har få, om någon, velat besvara på ett realistiskt vis. Fram till 2008 påminde svaret om en västerländsk demokrati, sedan dess har målsättningen justerats ned till något som påminner om en traditionell auktoritär korrupt stat som i vart fall inte stöttar internationell terrorism. Bringeus säger att Afghanerna måste enas och Pakistan måste acceptera deras lösning. Mot bakgrund av hur snabbt nya allianser kan formeras i Afghanistan verkar det enda verkliga problemet vara Pakistans inflytande.
  9. Serie om svenska ISAF-soldater i Afghanistan

    Tackar 2Sharp och GC1 för svar. Somliga är beredda att offra livet för ett moderniserat Afghanistan i samarbete med ISAF. Andra riskerar livet för ett närmast medeltida styre i samverkan med talibanerna. Det kan väl knappast vara religiösa överväganden eller ens politiska argument som får en utfattig människa att välja sida i den konflikten? Krister Bringeus har ett tufft uppdrag milt uttryckt, de afghanska civila representanterna körde hela visan med alla verserna för honom, tålamod, kontroll, förtroende, handlingskraft, realism och tilltro är egenskaper han behöver. Det var ett kortfattat men närgånget reportage med den viktigaste svensken i Afghanistan. (Torbjörn Petterson blir nr 2 i praktiken)
  10. Så här skrev Åsa Linderborg en månad tidigare om Battlefield 3:s roll i rekryteringen av soldater Aftonbladet I slutet av artikeln bekräftar FM:s marknadschef Fredrik Svahn att FM:s medverkan i spelet syftar till att locka ungdomar till försvarsmakten. Nu kan man ju ha olika inställning till om detta är cyniskt eller bara ett sätt att nå unga där de finns. Om vi undantar Åsas uppenbara brister i militär sakkunskap, så måste man berömma hennes insatser som opinionsbildare, där hon besitter djupa kunskaper både i teori och praktik. Hennes avhandling om socialdemokratins skapande av identitet genom historieskrivning är redan en klassiker och debatten i denna tråd är tydliga exempel på hur väl hon förstår mediernas logik. Från mina dagliga möten med FM:s målgrupp för rekrytering kan jag vittna om att Åsas retorik inte går hem, de gillar inte att bli skrivna på näsan som okunniga, ovetande, godtrogna eller offer.
  11. Serie om svenska ISAF-soldater i Afghanistan

    Nu kanske det är en ensidig bild som ges av ANA och ANP i den här serien, finns det några ljuspunkter/framgångar i samarbetet ni som varit där kan berätta om?
  12. Serie om svenska ISAF-soldater i Afghanistan

    Ja du Krook, vad tycker du är värt att säga om afghanistaninsatsen överhuvudtaget? Det kanske vore lika bra att man aldrig gjorde några dokumentärfilmer eller släppte någon information alls, så slapp man alla läktarexperter. Jag tänker på verksamheten inom socialtjänst, skola, polis, äldrevård och sjukvård. Där pågår en ständig granskning, kompetenser ifrågasätts, vinklingen är stenhård och allmänhetens dom ofta förödande. Men när det gäller militärens verksamhet då får ingen utanför militärens egna led uttala sig. Argumenten handlar oftast om säkerheten för våra soldater och partners. Det är naturligtvis fullt möjligt att vara mycket mera öppen med arbetsformer och strategier utan att äventyra säkerheten. Den här slutenhetskulturen är en urgammal militär tradition som parats med allmänhetens vilja att inte veta vilka vidrigheter våra soldater varit med om. Men den tiden är förbi, när nu FM är en myndighet i raden och dess soldater vanliga anställda med ett yrkesliv framför sig, då är också verksamheten en allmän angelägenhet. En liknelse, en bil kör i diket och börjar brinna, en förbipasserande ringer 112. Då kommer polis, ambulans och brandkår. Polisen är en statlig myndighet, ambulansen sköts oftast av landstinget, brandkåren av kommunen och samordningen av SOS alarm som är ett företag som ägs tillsammans av SKL och Staten med MSB som tillsynsmyndighet. Om någon av dessa inte gör sitt jobb skiter det sig. Men ingen, absolut ingen, skulle drömma om att låta ens en erfaren brandchef, akutläkare eller polischef vara den samordnande länken därför att ingen av dem kan var för sig eller ens tillsammans lösa uppgiften, det behövs någon utifrån. Ibland är det ISAF fel, ibland är det ANP, ibland är det ANA som brister, men i bägge exemplen i avsnitt 2 + 3 är det samordningen som brister. Hur kan man veta det? Därför att ISAF inte på förhand vet vad som skall ske. Det går inte att säga att det handlar om förtroende, det är ingen förtroendefråga när polisen dyker upp på en olycksplats, det är en stående order vars efterlevnad övervakas av utomstående instanser. Nu kan vi ju enas kring att allt detta här hemma är ljusår från verkligheten i Afghanistan, men principen är densamma. ISAF har jobbat länge, det går inte att säga att man är i ett uppstartskede, sanningen är att vi är i ett avslutande skede, de afghanska myndigheterna skall ta över. I avsnitt 1 ville inte ANP patrullera med ISAF, de hade säkert sina skäl till det. Nu är ju jag försvarsvän i botten så jag tänker inte skylla på våra soldater, de gavs ett uppdrag vars enskilda delar är möjliga att genomföra men vars helhet är omöjlig för militären att ansvara för, därför att det i grunden är ett civilt uppdrag. Efter att Talibanerna jagats bort hade man chansen, den försvann definitivt kring 2004. Hade man betalat krigsherrar att tillåta flickskolor och att hålla AQ och talibaner borta så hade det lyckats att civilt genomföra det man nu med allt mindre engagemang försöker genomdriva militärt. Det här är ingen måndagsexpert som uttalar sig, det var SAK uppfattning redan då. Men Bush ville annorlunda, våra politiker ville annorlunda och vår försvarsmakt lydde order och bildade själv opinion för att detta var den typen av insatser som var framtiden för en modern försvarsmakt. Krook kan vi enas kring att våra soldater är bra soldater? Du är en bra soldat! (Jag var inte så dålig själv) Sedan finns det många frågor kring vad som är militärt respektive civilt som vi aldrig kommer kunna enas kring, det har knappast med kompetens att göra, mera med samhällssyn och identitet.
  13. Såg programmet när det sändes och nu en gång till. Håller med Wilhelm, stora förändringar genomfördes för att trygga personalförsörjning och internationell insatsförmåga, utan att man hade någon idé om vad som skulle ske på hemmaplan. Tankarna att skapa ett moderniserat försvar för att kunna möta många olika sorters hotbilder försvann med elfte september, det blev internationella uppgifter. Men han är ju ingen nostalgiker, det vi hade var inte värt att bevara i sin dåvarande form. Problemet var att innan en modernisering skett hann förbandsorganisationen försvinna. Det här försvinnandet menar jag som kritiker till fokuseringen på insatsförmåga, var välregisserat från framförallt försvarsledningens sida, men inte från politikens. Eller också gjorde de som Wilhelm säger, de brydde sig inte för det fanns inga politiska poäng att hämta. Försvarets uppgift är att i första hand kunna freda sveriges territorium militärt, därefter att stötta med resurser vid katastrofer inom landet, sedan att ha förmåga att bistå andra vänskapliga rättsstater med militär hjälp och slutligen att delta i internationella insatser av fredsbevarande karaktär. Idag är den här prioritetsordningen omvänd med argumentet att vi inte klarar att freda oss ensamma ändå utan endast i samverkan med andra och att priset är fokus på omvärlden. Problemet med det argumentet är att NATO/EU/FN är ett knytkalas, för att använda Agrells träffande beskrivning. Men vad har vi med oss till kalaset? Vi är internationella samfundets Ove Sundberg.
  14. Serie om svenska ISAF-soldater i Afghanistan

    Frustrerande för ISAF att lägga så mycket krut på att uppnå mål som sedan inte kan försvaras. Det är en märklig tågordning att sätta polisen att bevaka ett mål när alla inser att killarna (insurgenterna)kommer tillbaka. I slutet märktes en uppgiven stämning, finns det någon i ISAF som tror på att deras medverkan långsiktigt kommer förändra något? I avsnitt 3 fick vi se militär göra sånt som man skall göra, t ex ta terräng, vilket de löste på ett professionellt sätt, sedan sket det sig pga att den civila kompetensen, samordning med andra myndigheter, saknades. Det var inte soldaternas fel, men högre upp i beslutskedjan saknas byråkrater som kan tala samma språk som de korrupta afghanska myndigheterna. Just nu springer ISAF runt runt och upp och ner som en drake i händerna på vana drakflygare. (Disclaimer: det kan vara så att ISAF och ANP:s kommunikationsmissar i avsnitt 2 och 3 bara är undantag i ett i övrigt välfungerande samarbete, att det inte alls brister i myndighetsutövning från vare sig ISAF eller ANP:s sida. Det är troligtvis för tidigt att egentligen uttala sig om den saken efter 90 min dokumentärfilm och med en i övrigt bristfällig insikt som en enkel medborgare som aldrig varit i Afghanistan har.)
  15. Serie om svenska ISAF-soldater i Afghanistan

    Jag tycker att du förväxlar ditt förtroende för de svenska soldaterna med uppdragets innehåll. I alla andra verksamheter i ett samhälle, även framgångsrika, ifrågasätter man kompetensen, besluten och resultaten. Sedan 2002 har den svenska afghanistaninsatsen i sina olika former knappt skildrats i media, så plötsligt dyker det upp en helt ny typ av material, uppdragets komplexitet är uppenbar. Dina frågor skulle lika gärna kunna ställas till vakthavande officer och han skulle bli svaret skyldig. Jag skulle kunna göra en rad avancerade uppgifter i olika funktioner utan att världen gick under även som amatör. Det är ingen skam att vara amatör även om det är negativt i förhållande till proffs. I grund och botten har du och jag olika inställning till uppdragets arbetsformer, men antagligen inte till målsättningen. Avslutningsvis skall jag säga att mina elever vill se avsnitt nr 2 den här veckan, jag skall visa det och framföra dina invändningar Krook. Jag försöker ta mitt ansvar som det proffs jag är på det jag gör
×