Hedin

Känner mig träffad av ditt inlägg så jag får väl gå i svaromål. Jag ber om ursäkt för att jag inte förstod ditt självpåtagna uppdrag som debattledare. Jag ber om ursäkt för att jag inte förstod att din luriga, och otydliga, fråga var debattunderlag. Jag anmälde även att jag var osäker och ställde dessutom ett par följdfrågor till dig med syfte att reda ut situationen, tråkigt att du valde att inte besvara dem. Då hade vi kunnat reda ut eventuella missförstånd. I sådana fall kan vi börja om. Ditt debattunderlag i form av ett lagrum i brottsbalken har jag avfärdat enligt motivering ovan; att lämna en kamrat i sticket torde vara att bryta mot sin plikt som chef, soldat och vän. Vad är det som var fel och på vilket sätt bidrog jag inte till att föra debatten framåt när jag svarade på din fråga (det s.k. ”debattunderlaget”)? Sticker man ut hakan, dina ord, får man även vara beredd på att ducka. Och om dina inlägg endast syftar till att tillföra nya objektiva infallsvinklar eller att spela djävulens advokat, varför då ta åt sig när någon svarar?

Lagen kan endast tolkas och tillämpas på ett sätt, det rätta. Återkommer till din lagtolkning. Men inledningsvis har du helt rätt i att lagregeln är en del av den juridiska grunden för förtjänstgöring inom Försvarsmakten. Givetvis skall Sveriges befolkning känna förtroende för att Försvarsmaktens personal är lojala mot uppgift och försöker lösa den på bästa sätt, det är även det krav samhället ställer på Försvarsmakten (21:13 BrB). Jag får inte ihop i mitt huvud hur du tänker. Har jag uppfattat dig rätt om du menar att 1. Försvarsmakten strider för nationen Sverige (din definition av nation) och 2. Lämnar man en kamrat åt sitt öde uppfyller man ej sin plikt som soldat och sitt ansvar jämtemot nationen och skall dömas till ansvar för stridsförsumlighet enligt 21:13 BrB? Din definition av plikt förstår jag inte. Jag delar din uppfattning om att vi strider för nationen, men för mig är nationen: farmor på ålderdomshemmet, pappa på jobbet, syster i skolan och stridsparskamraten bredvid i värnet (mfl). Alla vi är nationen och "uppdragsgivare" som du kallar det, jag vill inte svika någon utav dem. Du menar att genom försöka rädda med mig min skadade stridsparskamrat sviker jag övriga? I sådana fall håller jag inte med. Jag delar Henke, Tälthydda och CG1 syn på striden och plikten (se deras inlägg) och det är min övertygelse om att samtlig personal inom Försvarsmakten delar den synen. Hur jag än vänder och vrider på det så kan jag inte se hur 21:13 BrB är relevant i sammanhanget, rekvisit för otillåten gärning är inte uppfyllda. Som slask vill jag även tillägga att lagrummet är ett sk. uppsåtsbrott. Det betyder att de krävs att gärningsmannen uppfyller gärningens kognitiva element samt att hon är minst likgiltig inför förverkligandet av effekten. Lagrummet tar alltså primärt sikte på gärningar där gärningsmannen medvetet väljer att handla på ett visst sätt. Exempel på en sådan situation kan vara att vägra delta i stridspatrull eller liknande. Ansvar enligt 21:13 BrB på det sätt som du menar anser jag är uteslutet då lagrummet tar sikte på en annan situation. Att utföra sin plikt dåligt eller oaktsamt räcker inte heller för ansvar. Juridiken är ett system av regler och alla regler hittar du inte i lagtext. Mitt tips till dig är även som du själv säger, "lagtexten går att tolka hur som helst" och just därför måste man vara försiktig och inte dra för snabba slutsatser. Det kan finnas extraordinärt svåra situationer då man måste lämna en skadad kamrat, men de situationer är ett undantag från huvudregeln och jag kan inte tänka mig att någon chef planerar för det.

Skickar ett mejl senare ikväll när jag får tid...

Ett så vackert bygge förtjänar en liten comeback på forumet. Tyvärr trilla jag in av en slump på forumet och försent, annars hade jag kunnat skicka ett par bilder. Vagnen är verkligen jättesnygg, har två små synpunkter: 1. Ta gärna bort vimpeln från tornets ryggsäck. Den används endast vid luftmålsskjutning för att skjutledaren bakom vagnen skall säkerställa att vagnen skjuter inom risk, inte särskilt fältmässigt mao. 2. De små röda kulorna fanns inte på våra vagnar. Bra jobbat!

Hemvärnsbataljonerna är numrerade efter de gamla försvarsområdena, FO41 var Östergötlands försvarsområde och lägger man till en ettapå den siffran får man FO41s första bataljon, dvs 411 Hemvärnsbataljonen tillhörande Livgrenadjärgruppen. Det framgår inte med all tydlighet på deras hemsida vilken bataljon det är. Med uteslutningsmetoden tror jag dock att den 411 Hemvärnsbataljonen är Stångå Hemvärnsbataljon. Hemvärnsförbanden i Östergötland.

Infanteri (Ingenjörtrupper, Trängtrupper, Signaltrupper) Kavalleri (Pansartrupper, Arméflyg) Artilleri (Luftvärn) Det är/var truppslagen. Tidigare fanns det säkert ännu fler. fix'd Förstår ärlig talat inte heller vad som är "fixat"? Tycker inte heller man bör ändra citat, det som nu står i 106s citatruta ärju faktiskt inte det han från början skrev, vilket är missvisande.

Alla länder skall ha militär förmåga att hävda sitt territorium. Har man inte det så har man ingen laga rätt att kalla sig för en suverän stat. Saknar man helt militär förmåga så står det andra stater fritt att ta över ens landområden,lagligt sätt iallafall. Vem har bestämt att alla länder måste ha en krigsmakt, är det du eller kan du belägga det med en källa? Och vad menar du med det sista? (understruket av mig). Menar du att folkrätten accepterar att länder utan krigsmakt blir anfallna och annekterade och att detta enligt någon form av internationell rätt är okej (för att de får skylla sig själva)? I sånna fall får du vara så god och belägga även det påståendet med en källa! Bara för att ett land saknar förmåga att hävda sin suveränitet mot andra länder betyder det INTE att det är LAGLIGT att anfalla och annektera det landet. Jag tror jag förstår vart du vill komma, men att blanda in laga rätt och lagligt är fel. Det finns inget lagligt stöd för att anfalla andra länder med anledning av att de saknar förmåga att försvara sig.

Inte lätt att hitta något som inte finns. Närmaste svenska motsvarighet är soldaterinran. Ang. Soldaterinran och utländska "krigsmannaeder" Tråd som avhandlar omständigheterna.

Vad säger du om den andra "mängden" då? Som är större än den lilla mängden. Alla motgånger i krig är dåliga för moralen. Symbolvärdet minskas av att statsförvaltningen utrymmer. Och tror du på fullaste allvar att statsförvaltningens uppehälle i krig är under en gran? Jag visste att jag skulle trampa på ömma tår med mitt problematiserande exempel, och om du kallar det villfarelse att problematisera så visst. Jag förnekar inte Stockholms värde, som du så fint redogjort för i siffror, men jag menar att man får vara mer vidsynt än så. För att slå ut Stockholm krävs i princip kärnvapen eller terrorbombning, om man ska slå ut alla myndigheter och ekonomiska institut och så vidare. Fienden kommer alltid sträva efter att slå mot oss där han kan uppnå mest resultat med minsta möjliga insats och risk, då finns det betydligt enklare mål att slå mot om man vill påverka Sverige till exempel våra hamnar, kärnkraftverk, infrastruktur överlag m.m. Detta är inget argument för att lämna Stockholm öppet, men att "Stockholm är så viktigt och det bor så många människor där" är heller inget argument för att lägga allt av vårt lilla vi har i Stockholm, man får vara mer nyanserad än så. Klarar vårat insatta insatsförsvar att på förhand avgöra mot vad den största hotbilden finns? Vilka luckor/möjligheter öppnas för fienden när vi väl bestämmer oss för att kraftsamla? J.K Nilssons rader ovan är oroväckande, "Problemet är snarare en obefintlig krigsorganisation, vilket inte är unikt för flygvapnet utan ett resultat för hela försvarsmakten efter försvarsbeslut 2004." Många faktorer att väga samman innan man bestämmer sig vart man vill lägga resurserna.

Om vi problematiserar lite. Varför ska Stockholm ha något luftförsvar? Majoriteten av landets befolkning bor inte i Mälardalen. Varför är befolkningen i Mälardalen mer värd att försvara än t.ex. Örebroarna? Landets myndigheter är i hög grad redan utlokaliserad till andra orter och vid ofred är tanken att även kungahus, riksdag och regering ska lämna huvudstaden för okänd ort inåt landet. Vad av värde finns kvar att försvara i Stockholm mer än symbolvärdet? Jämför den gamla centralförsvarsidén, när vi "offra" våra gränser och drog oss samman inne i landet för att sedan kasta fienden tillbaka där han kom ifrån. Politiker har varit beredda att offra huvudstaden förr, så varför inte göra det igen? Och om man ändå diskuterar huvudstadens försvar är inte bristen på markförband lika akut som bristen på luftförsvar? Än så länge kan man omgruppera flyg till LSS i Uppsala hyfsat snabbt, men det tar betydligt längre tid att få dit ett par mekaniserade bataljoner från Västergötland, Skåne och Norrbotten. Vari ligger det största hotet och var ska vi lägga vår energi och fåtaliga resurser på?

Skaraborgs regemente (valspråk) - Arvet förpliktar Skaraborgs regemente (motto) - Bäst när det gäller 41 mekbat. - Juncta valenta (Förenade krafter ger styrka) 42 mekbat. - Coniuncti fortes (Tillsammans starka)

Luftvärnets styrka ligger i dess mångsidighet och olika system som kompletterar varandra. Från början vände jag mig emot att Lvkv90 jämfördes mot ett system med liknande uppgift som RBS70. Rent prestandamässigt är de inte intressant att jämföra, det är som att jämföra AK med KSP, de har olika användningsområden. Så jag tror inte det förekommer någon överskattning av Lvkv90s förmågor, vill man trots det jämföra ändå har Lvkv90 fördel av allvädersförmåga, kort grupperingstid/eldberedskap, högre skydd både i form av pansar och förmåga till eget närskydd, verkan går inte att störa osv. Att RBS70 är "omöjlig" att störa ut kompenseras gott och väl av att systemets brister i regn och mörker. Är det okej att vi har ett system vars förmåga i värsta fall kan sjunka till 0 bara för att det blivit mörkt pga brist på mörkersikten? Är det okej att ha ett system vars förmåga påverkas kraftigt av regn? Krigföring är inget 9-5 jobb, fi kommer plåga oss även efter mörkrets inbrott. Fi kommer inte heller sitta inne och rulla tummarna bara för att det regnar. Jag ser med RBS70 många fördelar, men samtidigt många nackdelar som drar ner helhetsintrycket. Som sagt, äpplen och päron!

Regn och mörker?

Spelar tyvärr ingen roll för resonemanget ändå, jämförelsen med Lvkv90 haltar fortfarande då det fortfarande handlar om två system med olika uppgifter.

Nu ska vi hålla isär äpplen och päron. Jag antar att det finska robotsystem du syftar på är ItO 90? Det är ett robotsystem som har till uppgift att främst försvara objekt såsom egna basområden, civil bebyggelse, egen trupp och så vidare. Dessa uppgifter löses i Sverige av RBS70 och RBS97. Lvkv90 har till främsta uppgift att ge luftvärnsunderstöd till våra mekaniserade förband vars största fiende från luften kommer från attackhelikoptrar, denna uppgift löses i Finland av Ltpsv 90. Ska Lvkv90 jämföras med något finskt Lv-system är det alltså Ltpsv 90 det ska jämföras med. Och där ser jag att Lvkv90 i luftstriden (och markstriden) har en stor fördel genom sin 40mm akan. Sedan kan man alltid jämföra eldrörsluftvärn mot robotluftvärn, där är det klart att robotluftvärnet har de flesta fördelarna. Men en stor fördel eldrörsluftvärnet har är att dess ammunition när den väl lämnat eldröret mot sitt mål inte går att störa ut på något sätt genom motmedel.

Vad finns det för anledningar till att byta? Det kommer endast skapa förvirring och kostnader som kan läggas på viktigare saker, t.ex. öka förbandens förmåga. Att Hemvärnet som namn känns gammalt och att kragspegeln är ful köper jag inte. Ett namnbyte förändringar ingenting så länge man inte förändrar förbandet, städare är fortfarande städare med samma uppgift trots att de nuförtiden heter "sanitetstekniker".

Sitter snart på tåget HEM! <3

P4/2008 Vår erinran började med att bataljonen marscherade på in kasernplan och ställde upp framför kanslihuset. Fanvakt och musikkår var självfallet på plats som spelade bland annat Arméns paradmarsch och Skaraborgs regementes marsch. Kompanicheferna lämnade av till bataljonschefen som höll tal, därefter lämnade han av bataljonen till regementschefen som inspekterade kompanierna. Därefter läste han upp soldaterinran. Soldaterinran genomförs en bit in under utbildningen när soldaterna nåt en viss nivå, erinran betyder påminnelse och det är mig veterligen ingen ed utan just en påminnelse till dig och dina kamrater varför ni genomför värnplikt och vad som förväntas av er ifall det yttersta skulle inträffa. Vad erinran innehåller tänker jag inte avslöja, men den finns på internet.

Budgetunderlag 2011 Artikeln i SvD Chefsingenjörens blogg Förbandsnedläggningar verkar fortfarande vara melodin.

Att han har gjort fel är vi alla överens om, även rättssystemet som dömt honom. Som jag redan sagt krävs för att ett gripande ska vara legitimt krävs det att det finns tillräcklig grund för gripandet att det ska föreligga en anhållningsgrund. Har man gripit en person ska åklagare i princip direkt när ni lämnar över till personen till polisen kunna fatta ett anhållningsbeslut. De anhållningsgrunder som finns är att det finns en recidiv risk (risk för återfall), kollusion (att han kommer sabotera utredningen ifall han får gå fri) och flykt (att han går under jorden, flyr rättvisan). Innan man frihetsberövar någon måsta man dessutom väga brottet och frihetsberövningen som en anhållan innebär mot propotionalitetsprincipen; står frihetsbedövningen i proportion till brottet han står anklagad för? Min åsikt är att det Verkligen inte är aktuellt med ett gripande i detta fall, och samma bedömning har uppenbarligen åklagaren i målet också gjort eftersom denne inte anhållit honom i efterhand. Att dra igång hela processen med polis och åklagare för att några hetsporrar kände för att gripa honom tycker jag är ett slöseri med resurser när han med största sannolikhet inte kan bli anhållen ändå, lägg där till att ni själva kan bli dömda för olaga frihetsbedövning om ni griper någon utan grund. Det jag försöker ha fram är att bara för att en person begått ett brott betyder inte det att personen behöver eller ska gripas. Det man enligt mig bort göra är att avvisa personen från området och se till att han inte tar sig in på området igen och sedan så fort som möjligt anmäla honom till polisen. Det är även så jag tolkar att man gjorde på plats när detta inträffade. Så sparar vi samhället ett par kronor och ni riskerar inte att göra något som ni inte får. Till att börja med har jag aldrig sagt att jag tycker att målet är ovärt att ta upp och att han inte bör lagföras. Jag vände mig mot din idé om att gripa honom för att avskräcka honom, för det har du inte rätt att göra. Det du pratar om är domens preventiva effekt. Har han "återfallit i brott" har han uppenbarligen inte insett sitt brott. Och blir det här rättssak igen kommer han garanterat få en strängare påföljd. Vad påföljden blir påverkas av en mängd faktorer, är han ostraffad? vilken övning bedrevs när han närvarade? deltog han aktivt? osv. men de faktorer som många här inne är och fiskar efter såsom att det "vem vet vad han tar sig till nästa gång? kanske tar han ett vapen?" jag utesluter inte heller att den riskan kan finnas. Men man kan inte döma folk på spekulationer vad man tror och befarar att de kommer göra, legalitetsprincipen är urstark i brottmål. Sättet att lösa problemet permanent är att låsa in honom på Långholmen och kasta nyckeln, men hur rättssäkert är det? Skulle man göra det kan man ju även ställa sig frågan: ska man låsa in alla på obestämd tid som kan få tillgång till vapen? Vapen gäller det knivar också? Jag hårdrar nu såklart men ni hänger med på principen? Ni får nog leva med att ni tycka att han kom billigt undan och så får vi hoppas att han har lärt sig, återkommer han i Norrtälje eller någon annanstans så får man anmäla honom igen.

På vilket sätt skulle det bli bättre att gripa honom? Att avvisa honom från platsen borde räcka, allt annat är slöseri med samhällets resurser; polisen som måste kontaktas, åklagare som måste engageras och så vidare. För att gripa någon måste man ha anhållningsskäl, och jag kan inte tänka mig att det hade funnits i detta fallet. Frihetsberöva någon för att avskräcka låter dessutom som stasi-metoder, kan även påminna om att envarsgripande inte heller sträcker sig hur långt som helst heller.

Kontakta KVM på ditt kompani så skriver den en tillfällig ID-handling i papper till dig som du kan använda för att legitimera dig som hemvärnsman innan du får ditt plastkort.

Det är under förutsättning att man har en krigsplacering i insatsorganisationen och vill krigsplaceras i Hemvärnet. Jag tror du felciterar, jag svarade på det omvända. Men som svar på det första inlägget i denna tråd så stämmer det säkert. För att behålla sin ordinarie krigsplacering räcker det som jag skrev tidigare med att kryssa en ruta på ansökningsblanketten till Hemvärnet för att bli antagen som extra hemvärnsman och då Inte krigsplaceras i Hemvärnet (tills den dagen ens krigsplacering i insatsorganisationen rivs). Inte särskilt komplicerat.

Är du krigsplacerad i insatsorganisationen skriver du på som extra hemvärnsman när du går med i Hemvärnet. Då behåller du din krigsplacering i din "lumpenpluton" och krigsplaceras i Hemvärnet först efter att den ordinarie krigsplacering rivs.

Håller inte alls med dig. Har skjutit nya reglementet med AK4 vid ett antal tillfällen och tycker det funkar bra! (visst, det funkar säkert ännu bättre med AK5) Senast så sköt hela kompaniet för första gången det nya reglementet och det var en skara soldater i åldrarna 20 upp mot 60. Soldaterna som deltog var odelat positiva och tyckte det funkade bra med AK4, även det lite äldre gardet med sina knäbesvär tyckte det funka bra. Sen är ju inte resultaten lysande från början, att öva upp en färdighet kräver ju en viss mängd övning, men inte heller det kan vara en anledning att avstå. Vad grundar du på att det kommer bli svårt att motivera soldater att använda den nya tekniken? Det är väl där du i din roll som skjutledare ska träda in och motivera soldaterna. Det nya reglementet motiveras främst med en betydligt tydligare och realistisk förankring till "striden" vilket sparar mycket tid från att först öva skytte och sedan öva strid som tidigare. De nya skjutställningarna är också som redan nämnts framtagna för att på bästa sätt möta stridens villkor, och att öva "luckan" som ryggmärgsbeteende redan i de inledande skjutövningarna ser jag också bara som positivt. Till skillnad mot att ligga på vallen och skjuta en serie med två bulor med träffkrav inom 10cm vilket förvisso kan vara kul, men det är inte särskilt anpassat. Vill man öva den typen av skytte kan man gå med i en skytteförening, i Hemvärnet ska vi primärt öva strid. Med det nya reglementet kombinerar vi både stridsmoment och skytte på ett tillfredsställande sätt, så var det inte förr. Ett motiveringsproblem tror jag vi har främst om det blir "hittan dittan" med skytteriet och vi kör båda systemen för att någon inte vill köra det nya. Det nya kräver träning och ska vi gå över måste vi göra det helhjärtat. Och det är också det jag tycker vi bör göra, PEK är yesterday. "När PEK kom på 80-talet var det de bästa som fanns då, men nu har vi detta som är bättre och bäst nu!" Citat signerat Kn Skjutintruktör på EBG.