Ormtunga

Axials lösning är ju smakfull och praktisk. Jag gissar att det är därför den redan står upptagen i VaktB. //Ormtunga

Njae, vi ska nog inte blanda in tillträdesförbuden här. Medborgarna är tillförsäkrade rörelsefrihet inom riket men den friheten kan inskränkas genom lag (på ett sådant sätt som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle), och så har gjorts, både i skyddslagen och i andra lagrum. Detta medan anskaffarfriheterna (TF:s och YGL:s friheter att skaffa information för publicering i grundlagsskyddade medier) kan begränsas endast på väldigt specifika sätt, angivna i grundlag. //Ormtunga

speculatores: jo, visst, det är inte alltid en bra idé att lita blint till människors ord. Men det blir litet tveksamt om vi ska hantera misstänkta journalister på ett bryskare sätt än vi hanterar alla andra: en person på fel plats vid fel tid ( = på/invid objektet ) kan ju vara en bärplockare, en rekognosceringspatrull eller en sabotör. Eller allt på en gång. Ska vi börja omhänderta alla som hittas på konstiga platser? De är ett gäng.

GC1:s tolkning är inte helt omöjlig, men den kan bli problematisk utifrån repressalieförbudet. I vilket fall är ett ingripande i normalfallet inte speciellt långvarigt: förutsatt att fotografen styrker sin identitet är det ju bara att avvisa (avlägsna) och säga att "Vi vill inte se dig här igen!". Sedan blir det rapport och polisanmälan, såvida det inte är fråga om spioneri (då blir det ju grip direkt).

Alltså, jag var ju i och för sig ganska bitter efter mina nio månader som dagismamma åt ett gäng vaktbassar i en kur i Göteborg, men då var det helt obetalt. Min egen erfarenhet är ju att det finns betydligt tråkigare yrken än bevakning: man får träffa människor, lösa problem, lära sig nya saker och ta eget ansvar. De generiska nackdelarna är ju knepiga arbetstider, stillasittande och den lilla klick klienter som alltid ska insistera på att de har rätt och att vakten har fel (även om vakten är den som, uppenbarligen, har rätt och dessutom sitter på knappen som låser upp dörren). Sedan tillkommer ju alltid mer specifika nackdelar. I den privata sektorn är det kasst löneläge, dålig bemanning, dålig framförhållning i arbetstidsplaneringen och våldsutsatthet. I Försvarsmakten är det oergonomisk utrustning, osmidiga rutiner och en kvardröjande värnpliktsmentalitet hos en del kollegor (ffa officerare och unga soldater/rekryter). Och som GSS/K i en vaktkur kan man vara ruggigt välutbildade efter att anställningen upphört efter 12 år, eller i alla fall väldigt allmänbildad. //Ormtunga Värnpliktig bevakningsgruppchef (stf) Senare vid Livkompaniet (sold)

För att besvara frågan litet utförligare: På flera regementen (merparten?) står förbanden själva för bevakningen utöver "kärnuppgiften", ett exempel är hur personal ur Livbataljonen bevakar Kavallerikasern på LG. På några platser finns särskilda enheter särskilt uppsatta för att lösa bevakningsuppgifterna på förbanden. Så för att arbeta uteslutande med att bevaka ska du söka dig till någon av de arbetsplatserna. Jag gissar att det kan vara klurigt att få svar från myndighetens egen rekryteringspersonal om vilka arbetsplatser som gäller, så risken finns att du får ringa runt till förbanden och fråga "Har ni avdelat en särskild enhet enkom för att lösa bevakningen?" Det ska förtydligas att även om det oftast är skyddsvakter som genomför bevakningen så måste vaktpersonal i Försvarsmakten inte vara skyddsvakter/agera som skyddsvakter. Så korrekt benämning på personal som löser bevakningsuppgift i Försvarsmakten är "Personal som löser bevakningsuppgift i Försvarsmakten", eller någon av kortformerna "Bevakningspersonal", "Vaktpersonal", "Vaktbasse" eller "Nintentojägare" m.fl. //Ormtunga

Så ska det ju förtydligas att tillägg = mer jobb. När man kommit upp i åldern där man har annat att göra på fritiden än att spela Nintendo så blir värdet på fritiden ett annat. De enda kollegor jag haft som förespråkat oreglerad arbetstid för soldater har varit de som bott hos päronen och inte haft några meningsfulla fritidssysselsättningar. //Ormtunga

1. Det stämmer att anställda vid förbandet grälade med arbetsgivaren om skäggens vara eller icke vara. 2. Det blev aldrig någon tvist. Så det finns inga domar i AD. 3. Det blev inte ens förhandlingar mellan parterna på förbandet. 4. Säg åt dina bekanta att sluta sprida rykten. //Ormtunga

Fantastiskt. Vi får hoppas att firman tänker till innan de trampar omkull sin anställda personal. Annars har AD fina lokaler, har jag hört :( //Ormtunga

Förstår inte vad du menar. Försvarsmakten sparar inga pengar eftersom det kostar lika mycket att öva krigsplacerade värnpliktiga som GSS/T soldater. Krigsplacerade värnpliktiga har endast att göra med kategorin GSS/T där det kommer ta drygt 10 år till innan alla är frivilligt rekryterande. Men för att ändå ha krigsförband med personal så krigsplacerar man gamla värnpliktiga eller GMU-soldater som avslutat befattningsutbildning. Nej, det stämmer inte riktigt. GSS/T som tjänstgör under övning inom ramen för anställningsavtalet är avlönad. En vpl som är inpliktad har dagpenning. Nu kommer man dock kunna inplikta även GSS/T vilket blir en intressant företeelse då det finns två olika villkor. Jag tycker att det är ett bra beslut. Tyvärr saknas finansiering dock. /K [min fetstil] Vänta, va? Min uppfattning är att med mindre än inkallelse för krigstjänstgöring tjänstgör jag, när jag tjänstgör, ALLTID inom ramen för mitt anställningsavtal (GSS/T på Gardet). Avtalet innefattar ju, av uppenbara skäl, deltagande i utbildning och krigsförbandsövning (utöver min huvudtjänst som överbetald fågelskrämma med tillikabefattning som grävlingsdödadare och fotomodell). Inkallelse av mig, eller mina kollegor, till repetiotionsutbildning under pliktlagen torde ju medföra en ohemult knepig juridisk situation. Eller har jag missat något? //Ormtunga

Sist jag tittade efter fanns det möjlighet för arbetsgivaren att förlänga en K-anställning med fyra år, från åtta till tolv. En T-anställning ska kunna vara maximalt sexton. Resonemanget är att folk inte ska jobba som soldater längre än så, därför att 1. Det är ett skitjobb 2. Efter åtta år är folk i trettioårsåldern, och passar bättre i HV än i skytteförbanden. I ärlighetens namn gillar jag systemet. Det tar visserligen inte hänsyn till att många soldat/gruppchefsbefattningar med fördel fylls av erfarna människor, och att fysiken hos en trettioåring (eller femtioåring för den delen) mycket väl passar in i en soldatmall. Men det gör att vi kan fylla upp förbanden med människor som både kan ha ett liv före och efter soldateriet, och det är sådana kollegor jag gillar bäst. Sedan gäller det att komma ihåg att ett arbete visserligen är en rättighet, men just ett soldatjobb är det inte. Så jag skulle inte säga att politikerna varit osedvanligt elaka mot soldaterna som yrkesgrupp, inte mer än, säg, underbetald vårdpersonal. Eller säljare som kan anställas på "allmän visstidsanställning" om två år, för att sedan ersättas av en billigare nykomling efter det. //Ormtunga

Slutsatsen måste alltså vara att soldater, när de beordras att kliva ur skyttegraven och till fots anfalla ett komplex av kulsprutenästen, skyttevärn, artillerifort och tiotusentals motståndare, bara ska kliva ur skyttegraven? Funkade det bra sist gång? Jag har också absolut för mig att arméerna som gjorde så var ganska glada i puts och studs. Å andra sidan tror jag verkligen inte att det finns ett samband mellan välstädade kaserner och dåliga soldater, däremot ett mellan begränsad arbetstid och omfattande uppgifter. //Ormtunga

Den tilldelas, i silver, än så länge till personal som nominerats från det egna förbandet. Kravet för tilldelning är att personalen genomfört 75 st högvaktsdygn (efter 2011, eller när medaljen instiftades, eller hur det var) utan klander (jfr "väl genomförda högvaktsdygn"). Den har tilldelats personal på livbataljonen. Lär fungera som "Ultima ratio livgardist" när frågor om högvakten diskuteras. För "förtjänstfulla insatser" tilldelas den i guld. Mig veterligt, än så länge, personal vid överkommendantens stab. //Ormtuna

Frågan är dock om den uppknäppta jackan inne på kasernen i sin förlängning leder till just sådant som att flygvapnet missar eller ignorerar sin incidentberedskap. Knappst i just detta fallet så klart, men ändå. Jag har ingen uppfattning men diskussionen är intressant. Tidigare har min tolkning varit att kravet på studs och puts handlat om att som soldater i varje litet tillfälle skall tränas till att lyda även om uppgiften är tråkig eller utifrån deras egen bedömning meningslös. Den principen är kanske fel i sig? Eller så löser soldater av idag givna uppgifter även när de inte håller med om en order ändå, utan denna ständiga träning. jag hänger inte riktigt med hur en uppknäppt uniformsjacka. skulle ge FV sämmre budget så de helt enkelt inte har råd att hålla besättning och övrig personal till incidentberedskapen dygnet runt. De beror lite på vilket soldatmatrial du har och vad du vill åstakomma, vill du ha soldater som du behöver ge order om allt och de gör som du säger fortsätt som du gav exempel på, vill du ha soldater som tänker själva hur de tror att du skulle gjort i situationen då ger du dem rätten att tänka även om du är med. Som jag sa, knappast i det fallet. Men i förlängningen kan man väl argumentera för det. Förare som inte flyger utan övertidsersättning eftersom de vant sig med att inte behöva jobba på storhelger. Eller tekniker dito. Inte en orimlig förlängning då budget är ett resultat av verksamhetens kostnader och dessa beror på hur mycket man får ut av sin personal utan att behöva höja lönen. Personal som lyder utan gnäll och utan diskussion kanske är billigare och ger mer gummiband i organisationen när man behöver mer resurser? Sen angående soldater. Igår firades minnet av dagen-D. Vissa uppgifter under dagen-D verkar närmast handlat om att sända kroppar att ta emot kulor från ksp-nästen så de fick slut på ammunition tills nästa landstigningsbåt anlände. Även om det som återberättas säkerligen är dramatiserat ibland så fanns det många väldigt hopplösa uppgifter under den invasionen. Väst har på senare tid, senaste 50 åren eller så faktiskt, inte ställts inför sådana kriser där man helt enkelt medvetet måste sända stora mängder av sina soldater i döden. Och där dessa soldaters vilja att utföra dessa hopplösa uppgifter är nödvändigt för slutlig seger. Månne kan man undvika detta i framtiden. Men det är knappast något som är säkert. Troligen behövs total dominans ekonomiskt och militärt från en part över resten av planeten för att säkerställa att sådant inte riskerar att behövas. En mer jämställd värld innehåller större risker tror jag. Om vi i framtiden kan behöva utkämpa ett mer desperat krig så gäller det att man inte gräver ned för många av de erfarenehter som finns hur sådant går till. Hur vinner man ett krig där priset av seger är att hälften av ens armésoldater kommer att dödas? Eller hur vinner man ett krig där priset för segern är att livet släcks för 30% av ditt lands alla medborgare? Under alla händelser får man inte glömma att fundera över sådana eventualiteter också, och det oavsett hur man sen anser en sådan osannolik händelse skall hanteras. Att kapitulera istället för att ta priset av en seger är också ett alternativ så klart. En mer ekonomiskt och militärt jämställd värld är garanterat en farligare värld om vi pratar riktigt stora och riktigt utplånande konflikter. Skulle en sådan konflikt finnas 30-40 år in i framtiden kanske vi behöver soldater som tänker mindre och lyder mer igen. Jag hoppas verkligen att någon funderar och räknar på denna sak. Om det är så att det finns en korrelation mellan beredvilligheten att dö för att genomföra idiotiska operationer och välputsade skor, då hoppas jag innerligt att mina kollegor blivit riktiga slashasar den senaste tiden. Det har dragits en del växlar på hur soldater från demokratiska* stater betett sig i krig, kontra soldater från totalitära stater: Sovjets nästan suicidala anfall på delar av östfronten under kriget har jämförts med delar av kriget på västfronten, amerikanska soldater anno 1863 har jämförts med sina efterföljare anno 2003 etc. Slutsatsen verkar ha varit att soldater som faktiskt har någon sorts uppfattning om människovärde inte har velat ingå i militära operationer som inte tagit hänsyn till att en vinst inte riktigt räknas när du har femtioprocentiga förluster. Visst, det händer att folk drar till med "Gardet dör, men viker inte" som Livgardets motto, men de brukar ändå reflektera över att döda soldater inte löser uppgifter. Så det kanske vore något att uppmuntra, att militärer inte ställer upp på vad skit som helst, även om det hänger ihop med att de säger "Tjenare!" till chefen på morgonen (som jag gör), eller till och med slarvar med att knäppa jackan (som jag inte gör). * parlamentariska demokratier, eller i USA:s fall, republik med folkvalt styre //Ormtunga

Hade förmånen att prova de nya stackars påsarna, enda stora minustecknet: alldeles för litet salt! Soldater i varm stadsmiljö svettas något abnormt, och efter ett drygt dygn på mat som inte ens smakade salt blev det till att slicka på plutonens gemensamma saltsten tills det slutade smaka socker... //Ormtunga

Ja, det får man. Du får vara hur tjock/smal/ful/elak/förvirrad som helst och arbeta på Livkompaniet, under förutsättning att du uppfyller de fysiska kraven. Du får däremot inte delta i statsceremoniell verksamhet (undantaget högvakt) om du har synligt hår i ansiktet, det må vara hur snyggt som helst. Det som hänt på kompaniet är, i korthet, att bataljonsledningen förklarat att skägg i parad är obra. Det är helt nytt sedan i våras. Istället för att formulera detta som en order, typ "Statsceremoniell tjänst är vår huvuduppgift, i den tjänsten bär du inte skägg, raka av dig skägget eller få sparken och om jag som bataljonschef gör fel nu tar jag smällen i efterhand när du gått till AD och gnällt" har gången varit som följer: 1. RCO bestämmer att skägg suger. Rimlig slutsats, givet att RCO a) diggar parad b) är gammal kavallerist, och bär som sådan inte skägg. 2. Efter diskussioner mellan bataljonens chefer på stabs- komp- och plutonsnivå tas beslutet (efter handuppräckning) att skägg i parad är kass och skall inte förekomma. 3. "Order" (i en del fall låter det som order, i andra fall som "snällasnällasnälla raka av er skägget") går ut till plutonerna att skäggen ska/borde bort inför Finlands statsbesök. I efterhand förnekar de som formulerat beskeden som en order att det rört sig om eller varit en order. 4. Eftersom det hörts på beskeden att det inte är en order, och underlåtenhet att raka av sig skägget inte leder till uppsägning/omplacering, meddelar ett gäng soldater att skäggen stannar. I likhet med soldaterna. 5. Soldaterna bestämmer att bataljonsledningen agerat felaktigt och pratar med DO eller facket. 6. Bataljonsledningen bestämmer sig för att skäggiga soldater må delta i högvakt, av okända skäl (gissningsvis för att de inte beröva soldaterna inkomst bara utifall att de haft fel, eller för att de bedömer uppkommen personalbrist som ett problem). Principfrågan, om en arbetsgivare kan beordra sina anställda att ändra såpass grovt på sitt utseende på mer eller mindre lösa grunder (för, om sanningen ska fram, vem i helvete i svensk statsförvaltning annat än RCO Livbat och C Livbat bryr sig det minsta lilla om skägg på paradsoldater?), står just nu olöst, och batledningen har förlorat anseende över en liten skitsak. //Ormtunnga, som inte kan odla skägg och därför med varierande mått av glädje må synas i m/Ä (I1) inför diverse potentater som inte heller de bryr sig om skäggen

@speculatores, jag var av uppfattningen att jag diskuterade det talade språket, mer specifikt den militära jargongen och vilken sort av den jag inte tyckte om. Jag kan ju passa på att klarlägga att eventuella diskrepanser mellan FM uppförandekod och uttalade inställning till kränkningar (i vissa sammanhang känd som "sunt förnuft) snarare är en utbildningsfråga än en rekryteringsproblematik. Jag saknar inte eran när många ansåg att det var helt OK att uttala sig kränkande om grupper av människor talaren inte ansåg sig tillhöra, och jag invänder kraftigt mot inställningen att "Det var bättre förr när folk inte hade synpunkter på hur jag uttryckte mig när jag uttryckte mig dåligt". OT: Är det någon annan som känner att vi borde dra igång en tråd där vi kan diskutera militär pedagogik och efter tre inlägg konstatera att det visst fanns ett reglemente som fastslår vad som faktiskt är FM pedagogiska grundsyn, för att därefter övergå till en debatt om huruvida den är tillräckligt cynisk eller inte? //Ormtunga

@Krook, det stämmer, sammanblandningen av FM Värdegrund och tilläggstexter är frekvent förekommande, och jag får beklaga att jag själv bidrar till förvirringen. @speculatores, jag har alltså inte förstått dig alls, eftersom ditt förtydligande snarare pekar på att svensk militär pedagogik bygger och skall bygga på att instruktörerna slår sina soldater med en pinne när de gjort fel, eller ger dem karameller när de gjort rätt? Pedagogiken är alltså inte med nödvändighet kopplad till det talade språket? Värdegrunden förklarar, i korthet, att du som verksam i FM inte ska vara en idiot (eller i alla fall inte uppföra dig som en), medan tilläggstexterna förtydligar att du inte ska uppföra dig som ett svin mot dina kollegor/kamrater. Är det ett krav som blir problematiskt i verksamheten? Jag hade gärna sett att "Öppenhet" ersattes med "Tydlighet"*, men det kanske blir litet svårsmält för människor som anser att det är deras fulla rätt att kränka medarbetare och kamrater att de ska vara tydliga med det istället för att skyffla sina ställningstaganden under mattan av Tradition, Vana och Disciplin** //Ormtunga * Här kan det iofs vara SiB-drillen som spökar, men jag är övertygad om att tydlighet ger följsamhet, och det är ju bra i en militär organisation ** Ljusskygga demagogers tre ledord

Hur menar du nu? //Ormtunga Jag antar att du varit med tillräkligt länge för att ha förstått militär Pedagogik, Även befäll råkar ut för att folk lovar att något skall ha gjorts vilket sen inte inträffar. Jag var med på en övning när befällen Lovats att de skulle finnas sängar till kompanierna, något på ön där kompaniet skulle kvarteras in kunde inte huvudräkning. De fanns inte ens sängar till alla officerare i ett av kompanierna. ett ganska färgstarkt språk följde. Jag kanske är en relik från en gammal tid Men de känns som värdegrunden är skriven av en känslig person utan särskilt mycket erfarenhet av militären Om jag förstått dig rätt är det alltså så att militär kommunikation är avhängigt den mer eller mindre oinskränkta möjligheten att använda könsord i en kontext där det inte är strikt taget relevanta och kategoriseringar av människor och deras beteenden utifrån något annat än det faktiska beteendet och de faktiska människornas grupptillhörigheter, att militära befattningshavares språkbruk inte ska anses spegla deras faktiska uppfattningar om sakernas tillstånd samt att värdegrunden är skriven av nyanställda militärer? Rätta mig gärna om jag uppfattat fel, anmäl annars "rätt repeterat". //Ormtunga

Det är ju knappast revolutionerande att inse att arbetsgivaren befinner sig i en intressekonflikt med arbetstagaren, men i fallet med Försvarsmakten blir det hela litet mer extremt. Hade FM fått vad FM betalar för hade vi haft hela bataljoner med soldater som inte har förmåga att läsa SoldF från pärm till pärm, inte har något som helst socialt sammanhang utanför jobbet och knappast några karriärmöjligheter efter soldatjobbet. Visst, 16 papp i månaden är inte en värdelös ingångslön i ett okvalificerat yrke, men efter ett år? Två- tre år? Och är soldatyrket så förbaskat okvalificerat? Jag vet att städarna på min kasern har en högre grundlön än jag har, och jag har ett år i yrket (+ elva månader GU i befattning). Den filosofiska frågan blir i det här fallet om har FM råd att inte betala bättre löner? Kommer det arbetstagarunderlag som är beredda att acceptera 16350 i ingångslön för heltid (med obehagliga ingredienser som upp till 50h jour och 50h övertid/månad) att vara värt pengarna? Vilken sorts ledning kommer den sortens armé för vilken du måste gräva fram en underklass som knappt finns kräva? Snackar vi underbefäl som bevakar varje steg bassarna tar, och toppstyrning a la USA? På kort sikt måste myndigheten också ta ställning till vilka förmåner som blir aktuella att erbjuda. På Gardet svallar debatten högt över att bassarna inte längre kommer erbjudas villkorslöst logementsboende, utan måste skaffa sig en riktig bostad (som vuxna människor gör). Det florerar ganska vilda siffror på hur många som inte kommer att ta tag i sina liv utan helt sonika slutar och flyttar hem till hemorten igen. Å ena sidan riskerar förbandet förlora manskap, å andra sidan, vill man vara arbetsgivare till människor som inte räknar ut att de faktiskt förväntas klara av samma krav som i stort sett alla andra arbetande människor i det här landet? (undantagen är väl inbussade entrepenörer och bärplockare) Jag är av åsikten att 1) grundlönen suger 2) nej, det går inte att pendla på den aktuella lönen 3) det finns ingen som helst vettig grund att skaffa sig en arbetsmarknad skild från den "normala" bara för att folk inte kan glömma värnplikten. Jag är skeptisk till hur lämplig en människa som tror att arbetstidsreglering och normala krav på arbetstagare inte hör hemma i FM är att utkämpa krig, om de inte kan förstå vilka förhållanden de är satta att försvara. //Ormtunga

Jag vet att bland annat Försvarsutbildarna erbjudit sina medlemmar att köpa loss säckar, men det har nog stulits litet fler än vad som köpts legitimt. Om säljaren kan uppvisa kvitto, så visst. Men bärsäcken ska egentligen bara nyttjas om en kan ha rutin på att byta den halvårsvis, och helst om en har minst två att alternera mellan... //Ormtunga

Det kan ju vara så att vissa befäl är kvicka i huvudet och säger det som faller dem in också. Det kanske inte passar in i din stereotyp av befälen? Jag är rädd att det är svårt att upprätthålla stereotyper som operativa byggstenar i ens världsbild om föremålet för stereotyperna är ens kollegor, och visst har jag träffat kvicka YOFF. Men ganska många av den andra sorten också. Hur menar du nu? //Ormtunga

Sannolikt är det inte fråga om en kurs, även om det kan misstänkas. Jag vet att planering är en del av metodiken, likaså att stjäla (ehm... "sampla", menar jag) godbitar av andra. En del använder samma skämt en gång per årskull värar, vilket måste ge att kvaliteten på jargongen sannolikt sjunker med åren numer. Den vanligaste, men tyvärr tråkigaste, varianten är att man använder samma talesätt gång på gång inför soldaterna, varvid de intelligenta tröttnar, men de med kort minne och dålig fantasi förblir roade. //Ormtunga, amatörexpert på militärt skitsnack

När sa jag att den ersätter fältjackan? Sa bara att man har den ovanpå fältjackan så du behöver inte ta extra storlek för den är ju gjord för att ha så, så man tar bara sin vanliga storlek så ska det passa. Som jag förstått det. Får be om ursäkt läst lite för snabbt där trodde det stod "Skalplagget är väll gjort för att att ta över fältjackan" Återigen ber jag om ursäkt! Oroa er inte för storlek, när jag senast bytte mitt skalplagg (gruppens åttonde trasiga...) fanns de bara i storleken 180/75. När du väl insett att att förrådens främsta uppgift är att beröva dig valfrihet inser du att de inte är demoner utan snarare änglar som befriar dig ^^ //Ormtunga

Är man tillsvidareanställd må man bära uniform när man vill (med undantag vid politisk agitation, har jag för mig att Svensk Soldat stipulerar). Hemvärnsmän är iofs en helt annan femma. //Ormtunga