9x19

Laddningen skulle motsvara 5kt på 500 meters avstånd.

Fick du någon info om vad som är rätt och fel vård? Hur stor skillnad är det på livslängds mellan en som vårdats rätt och en fel. Vore ju riktigt fint med någon slags dator du kopplar till vapnet, där man sen vilka delar som bör bytas ut, ungefär som vid servning av moderna bilar. Den datorn heter vapentekniker och kommer med ett tolkset. Duger utmärkt.

Kolla och fortsätt gärna den diskussionen i tråden http://forum.soldf.com/index.php?/topic/39171-archer-till-norge-och-sverige/page__st__60 !

Är det 39B som orsakat utmattningsskadorna? Det har jag ingen uppfattning om utöver det jag skrev ovan om antal avlossade skott.

Jag har inte heller det intrycket, den uppfyller och överträffar förmodligen satta specar. Sedan kan ju dessa vara lägre satta än P88ans vad avser tex. pipans livslängd (Om någon sitter på specarna - dela gärna med er). Inget konstigt med det. Enligt min erfarenhet gillar varken skattebetalare eller inköpare på statliga myndigheter att betala extra för överingenjörade grejer om de inte behöver. Pistolen byter jag ut p.g.a. utmattningsspricka i manteln. Det och produktionsmetoden skulle jag gissa är avgörande faktorer.

Jag har inte använt några mätverktyg utöver okulärbesiktning/jämförelse med ny pipa och praktisk precision - vapnet sprider fortfarande under 50mm på 25 meter med rätt ammunition och funktionen är 100%. Min uppskattning är att den gått minst 15 000-20 000 39B och 30 000-50 000 eller mer av annan ammunition. Eller spred, ska jag säga, eftersom jag kasserade vapnet häromdagen (dock inte pga pipan). Du har rätt i att det är en jämförelse mellan äpplen och päron - men det handlar ju ändå om när du når gränsen för när vapnet inte längre går att använda för att det antingen är farligt för skytten/omgivning eller oanvändbart för sitt tilltänkta syfte. Och utan att ha skjutit särskilt mycket K-pist är jag övertygad om att en Glockpipa är betydligt svårare att slita ut än en M/45-dito...

Om inte pipmaterialet är betydligt bättre i Pist88 jämfört med K-pist m/45 borde slitaget vara likvärdigt i förhållande till skjutna skott. Dock tror jag att du får skjuta väldigt friskt med 88' an för att komma i närheten av vad som hade skjutits med de k-pistar som var utslitna vid skrotning. Troligen 10 000+. Lite necroposting, men 10 000 skott i en Glockpipa ser jag som "knappt inskjuten". Inget fel i precisionen på den pipa jag har och som har gått över 50 000 skott..

Då jag har bott med sjötomt vid Baggensfjärden vill jag säga "fel skala". Sannolikt is.

Det är väl bara att byta fjädern till magspärren och prova? Tar två minuter...

Det är alltså planet på de suddiga bilderna du funderar över, inte E-4an på bilden överst? Det är Oman Royal Flights 747SP. Att du tycker proportionerna är annorlunda är inte så konstigt då en SP är betydligt kortare och dessutom har en betydligt större fena än andra 747or.. Puckeln huserar satcomutrustning.

Finns det någon öppen uppgift på hur slitna de återanvända delarna var/är? Önskar jag kunde svara något bättre än "ingen aning", men tyvärr.. Om jag förstått det rätt så är de delar som accepteras för återanvändning i utomordentligt bra skick.

Det som kan återanvändas återanvänds, men i stort handlar det om vaggan samt bakstycke och mekanism.

Det har förekommit att även stora företag sponsrade inköp av vapen och annan militär utrustning, exempelvis luftvärnskanoner. syftet var naturligtvis att stärka försvaret där företaget låg. Om jag inte har helt fel skeddde det precis före och under andra världskriget. De olika driftvärnen sponsrades ofta med utrustning av "sitt" företag/verk. Vad jag vet så hade exempelvis Ericssons driftvärn för tiden mycket avancerad sambandsutrustning. Motsvarande gällde Bofors som hade eget firmaluftvärn åtminstone under VK2.

Hade skrivit ett inlägg här för ett par dagar sen men lyckades nog navigera vidare innan jag kom ihåg att trycka på "Add Reply"-knappen... Jag håller med 2Sharp om att en revolver i kaliber .22LR kan vara nog så bra och dessutom snygg - men min personliga uppfattning är att för annat än banskytte är en bra pistol mer användbar och konkurrenskraftig. Ska du köpa en första .22LR-pistol mer än som ett interimsvapen (dvs för att du "måste"), så satsa på något du verkligen tycker om, oavsett märke. Prova allt du kan tills du hittar något du trivs och skjuter bra med. Tyvärr har många klubbar inga särskilt upphetsande klubbvapen, men be att få provskjuta dina klubbkamraters pistoler. Sen är ju den gränssättande faktorn för de flesta av oss ekonomisk - en ny Feinwerkbau, Pardini eller Morini etc är inte helt gratis idag, men det fina är ju att det finns gott om begagnade bössor till bra priser, och tex. en Unique som kan fås för ett par tusenlappar är ett riktigt bra vapen även om det skulle vara 30-40 år gammalt. Jag skulle nog absolut lägga pengarna på ett begagnat "riktigt" tävlingsvapen hellre än nån plinker-22a som förstavapen. Det fina med .22LR är ju att en bra konstruktion i praktiken är outslitlig så länge vapnet hålls lagom rent och fjäderbyten sker någon gång ibland, således behöver man inte vara rädd för att vapnet skulle ha dålig precision eller så bara för att det är gammalt. Andra bra pangar som kan hittas till bra priser är tex Walther GSP, Hämmerli 208 och 280, ovan nämnda Pardini SP(E) osv. Det ska väl dock tilläggas att t.ex. de som köpte en ny Feinwerkbau AW93 för ett par år sedan nu har ett vapen med ett andrahandsvärde som kan överstiga inköpspriset, så det behöver verkligen inte vara en dålig affär att köpa nytt.

Likt Jake blir jag otroligt förbryllad av ditt inlägg. Jag har inte erfarenhet av att köra eskort i den typen av miljöer själv. Däremot har jag avlossat många tiotusentals skott med korta och långa vapen både med och utan rödpunktsikte i ljus och i mörker. Min uppfattning är att med ett korrekt användande av ett rödpunktssikte, så får du en siktbild som i praktiken är ditt vanliga synfält, fast med en röd punkt som du kan använda för att träffa saker med. Järnsikten däremot innebär att du kraftigt begränsar din förmåga till överblick (om du fokuserar på kornet) eller åtminstone skymmer stora delar av synfältet med vapnet (om du fokuserar på målet). Eller ska jag tolka "gick det inte att hinna rikta in sig" som att ni urskillningslöst sköt för att skrämmas i tät bebyggelse? Det låter inte särskilt proffsigt...