Ellinore Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Men du Ellinore, du har inte funderat på vad som händer EFTER tillverkningsprocessen Jag lovar dig, det är allt anat än manligt. Det är traumatiskt Som relativt nybliven far vill jag göra ett inlägg i er diskussion, om det är okej. Personligen har jag sällan känt mig så manlig som när jag är ute och går med Frida. På något sätt visar ju det att "Ha, jag är minsann vuxen nog att våga vara pappa". Och att bli far är orsaken och syftet med att evolutionen har utrustat oss killar som den har gjort. Slutsats: Det manligaste som finns är att vara pappa! Att. Elionor: Håller med om att att själva tillverkningsprocessen har sina fördelar. "Synd" bara att det i mitt fall räckte med en skarpskjutning innan produktionen var i gång... Tycker att du har kommit fram till en utomordentligt bra slutsats, vilken även gäller för kvinnligheten. Ang. din tillverkningsprocess kan jag bara beklaga och samtidigt gratulera . Kanske kommer det fler chanser? Ja, menar...allt processande behöver ju inte leda till en slutprodukt.
The_mistaken Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Jag lagar mat, städar, hämtar ungarna på skolan respektive dagis, stryker men har ej lärt mej tvätta ännu Det är svårt att bli mera feminin utan kirurgiska ingrepp
Ellinore Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Jag lagar mat, städar, hämtar ungarna på skolan respektive dagis, stryker men har ej lärt mej tvätta ännu Det är svårt att bli mera feminin utan kirurgiska ingrepp Jag ser då inte sambandet mellan feminitet och "lagar mat, städar, hämtar ungarna på skolan respektive dagis, stryker" Men det kanske bara är jag?
Skuggan Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 tror han menade att det är svårt för en "man" att bli Kvinnlig utan att byta kön... samma gäller för övrigt för kvinnor...
Ellinore Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 tror han menade att det är svårt för en "man" att bli Kvinnlig utan att byta kön...samma gäller för övrigt för kvinnor... Du är inte dum du! Fö. tror inte Jag att det var det han menade.
Guest Dedicated Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Haha. Jo, det är ett sätt att se på saken. Dock ser jag inte samma andvändingsområde för barn som för vapen. Men det gör kanske du? Klart jag gör! Dom är båda underhållande och man kan leka med dom... Men der är bra mycket roligare att tillverka barn än vad det är att tillverka vapen. Men du Ellinore, du har inte funderat på vad som händer EFTER tillverkningsprocessen Jag lovar dig, det är allt anat än manligt. Det är traumatiskt Nej, jag har inte riktigt tänkt på det traumatiska som enligt dig skall uppstå efter tillverkningsprocessen. Jag förstår faktiskt inte riktigt VAD som är SÅ traumatiskt. Antagligen JOBBIGT, men traumatiskt? Att vara man i en förlossningssal med sin kvinna är sannerligen traumatiskt om något! Du som man har ingen given plats i sammanhanget om du inte tar dig en, kvinnorna (mestadels) klarar sig minst lika bra utan dig, om inte bättre! Det var också synnerlige traumatiskt att vara i samma förlossningsal i 30 h + när vartenda nytt skift med nya barnmorskor och sköterskor "bara " skulle titta, se och känna på ett ställe där man själv inte är så speciellt ofta! Traumatiskt att inte kunna ta "sin" del av smärtan, traumatiskt att inte kunna hjälpa till mer än man gör ändå. Nästa gång (om det nu blir så) är jag mer förberedd på att allt av värdighet försvinner. Det var dock bara nåt jag led av, hustrun hade fullt upp med annat för att bry sig om liknande petitesser.......dock håller jag med om att själva tillverkningsprocessen är helt ok! Ofta och mycket för hur ska man annars veta att det blir bra?
Ellinore Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Haha. Jo, det är ett sätt att se på saken. Dock ser jag inte samma andvändingsområde för barn som för vapen. Men det gör kanske du? Klart jag gör! Dom är båda underhållande och man kan leka med dom... Men der är bra mycket roligare att tillverka barn än vad det är att tillverka vapen. Men du Ellinore, du har inte funderat på vad som händer EFTER tillverkningsprocessen Jag lovar dig, det är allt anat än manligt. Det är traumatiskt Nej, jag har inte riktigt tänkt på det traumatiska som enligt dig skall uppstå efter tillverkningsprocessen. Jag förstår faktiskt inte riktigt VAD som är SÅ traumatiskt. Antagligen JOBBIGT, men traumatiskt? Att vara man i en förlossningssal med sin kvinna är sannerligen traumatiskt om något! Du som man har ingen given plats i sammanhanget om du inte tar dig en, kvinnorna (mestadels) klarar sig minst lika bra utan dig, om inte bättre! Det var också synnerlige traumatiskt att vara i samma förlossningsal i 30 h + när vartenda nytt skift med nya barnmorskor och sköterskor "bara " skulle titta, se och känna på ett ställe där man själv inte är så speciellt ofta! Traumatiskt att inte kunna ta "sin" del av smärtan, traumatiskt att inte kunna hjälpa till mer än man gör ändå. Nästa gång (om det nu blir så) är jag mer förberedd på att allt av värdighet försvinner. Det var dock bara nåt jag led av, hustrun hade fullt upp med annat för att bry sig om liknande petitesser.......dock håller jag med om att själva tillverkningsprocessen är helt ok! Ofta och mycket för hur ska man annars veta att det blir bra? Har inte själv vart i position av varken barnafödande eller påtittande av detta. Så jag vet inte. Men jag antar att det kan vara lite läskigt att inte ha kontrollen själv. Att vara såpass utanför, fast man har varit minst lika delaktig i tillverkningen. Annars skulle jag kunna tänka mig att det JOBBIGA kommer efter förlossningen, med nattvak och blöjor och sådant.
HvPrsk Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Att vara man i en förlossningssal med sin kvinna är sannerligen traumatiskt om något! Du som man har ingen given plats i sammanhanget om du inte tar dig en, kvinnorna (mestadels) klarar sig minst lika bra utan dig, om inte bättre! Det var också synnerlige traumatiskt att vara i samma förlossningsal i 30 h + när vartenda nytt skift med nya barnmorskor och sköterskor "bara " skulle titta, se och känna på ett ställe där man själv inte är så speciellt ofta! Traumatiskt att inte kunna ta "sin" del av smärtan, traumatiskt att inte kunna hjälpa till mer än man gör ändå. Nästa gång (om det nu blir så) är jag mer förberedd på att allt av värdighet försvinner. Det var dock bara nåt jag led av, hustrun hade fullt upp med annat för att bry sig om liknande petitesser.......dock håller jag med om att själva tillverkningsprocessen är helt ok! Ofta och mycket för hur ska man annars veta att det blir bra? Kan inte annat än instämma...Har aldrig i hela mitt liv känt mig så hjälplös, frustrerad och villrådig. Att se den man älskar ha det jobbigt och ont, utan att kunna göra något för att hjälpa till är tungt. Visst det heter så fint att vi är ett stöd genom att vara där, genom att hålla handen, hjälpa till, badda pannan, ge lustgas eller vad det nu må vara. Men för mig var det skitjobbigt, jag mådde dåligt av att inte kunna göra mer och att hela tiden vara osäker på om man gjorde ”rätt”. - HvPrsk, Stolt tvåbarnsfar...
Guest Dedicated Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Haha. Jo, det är ett sätt att se på saken. Dock ser jag inte samma andvändingsområde för barn som för vapen. Men det gör kanske du? Klart jag gör! Dom är båda underhållande och man kan leka med dom... Men der är bra mycket roligare att tillverka barn än vad det är att tillverka vapen. Men du Ellinore, du har inte funderat på vad som händer EFTER tillverkningsprocessen Jag lovar dig, det är allt anat än manligt. Det är traumatiskt Nej, jag har inte riktigt tänkt på det traumatiska som enligt dig skall uppstå efter tillverkningsprocessen. Jag förstår faktiskt inte riktigt VAD som är SÅ traumatiskt. Antagligen JOBBIGT, men traumatiskt? Att vara man i en förlossningssal med sin kvinna är sannerligen traumatiskt om något! Du som man har ingen given plats i sammanhanget om du inte tar dig en, kvinnorna (mestadels) klarar sig minst lika bra utan dig, om inte bättre! Det var också synnerlige traumatiskt att vara i samma förlossningsal i 30 h + när vartenda nytt skift med nya barnmorskor och sköterskor "bara " skulle titta, se och känna på ett ställe där man själv inte är så speciellt ofta! Traumatiskt att inte kunna ta "sin" del av smärtan, traumatiskt att inte kunna hjälpa till mer än man gör ändå. Nästa gång (om det nu blir så) är jag mer förberedd på att allt av värdighet försvinner. Det var dock bara nåt jag led av, hustrun hade fullt upp med annat för att bry sig om liknande petitesser.......dock håller jag med om att själva tillverkningsprocessen är helt ok! Ofta och mycket för hur ska man annars veta att det blir bra? Har inte själv vart i position av varken barnafödande eller påtittande av detta. Så jag vet inte. Men jag antar att det kan vara lite läskigt att inte ha kontrollen själv. Att vara såpass utanför, fast man har varit minst lika delaktig i tillverkningen. Annars skulle jag kunna tänka mig att det JOBBIGA kommer efter förlossningen, med nattvak och blöjor och sådant. För att inte tala om alla konstiga infall ens respektive kan få orsakat av hormonerna som med jämna mellanrum får total-spelet! Rätt kul dock att ta med son & vagn, sonen drygt 14 månader, på Regementets dag på P7 förra året. Min tuffe plutonchef (Bosnien-veteran) drog glatt omkring på barnvagnen över fältet och lika tuffa kompanichefen (Bosnien-veteran, han också, de åkte runt i samma pebba) glömde nästan stridsuppvisningen eftersom han var fullt upptagen med att leka med min son.........hur tuffa vi än vill vara så brukar små barn ändå smälta den mest härdade krigare........
Adam Wilhelm Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Nu kommer mitt lilla inlägg , som egentligen är helt onödigt. Sanningen enligt Thomas: En man byter blöjor med glädje (?), En man städar, En man handlar, En man lagar mat, En man tvättar... Varför då?? Därför att en MAN tar sitt ansvar och tar hand om de sina. Det är inte hur mycket han snusar, hur många supar han kan dricka och hur mycket bänkpress han kan ta som avgör om han är man eller ej. Män som inte tar sitt ansvar är FJOLLOR. Thomas Fjollor
Särimner Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Att vara man i en förlossningssal med sin kvinna är sannerligen traumatiskt om något! Kan inte annat än instämma...Har aldrig i hela mitt liv känt mig så hjälplös, frustrerad och villrådig. Att se den man älskar ha det jobbigt och ont, utan att kunna göra något för att hjälpa till är tungt. Fyhr och HVprsk: Upplevde ni också den där totala förvandlingen hos era fruar/flickvänner? Min fru kastade ur sig ord och begrepp som jag inte ens visste fanns! Jisses vad skäll man fick! Man kände sig, som ni säger, väldigt hjälplös och värdelös under värkarbetet. När det sedan inte fungerade som det skulle och flickans hjärtljud började bli knepiga, ja då blev jag i stället panikslagen. I efterhand har man ju förstått att det aldrig var någon fara, men när doktorn säger att man måste göra ett snitt eftersom barnet inte mår så bra så var inte jag kaxig. Det var de jobbigaste ögonblicken i mitt liv. När allt var över så var det ju bra och kul. Men själva förlossnings-/operationssalen vill jag nog aldrig hamna i igen. Jag kan ärligt säga, att påståendet att en förlossning skulle vara så fantastiskt och underbart köper jag inte alls. Fy f-n, om det blir någon nästa gång så åker jag nog på mission till Pakistan eller något! Så macho är jag... :(
Guest Dedicated Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Att vara man i en förlossningssal med sin kvinna är sannerligen traumatiskt om något! Kan inte annat än instämma...Har aldrig i hela mitt liv känt mig så hjälplös, frustrerad och villrådig. Att se den man älskar ha det jobbigt och ont, utan att kunna göra något för att hjälpa till är tungt. Fyhr och HVprsk: Upplevde ni också den där totala förvandlingen hos era fruar/flickvänner? Min fru kastade ur sig ord och begrepp som jag inte ens visste fanns! Jisses vad skäll man fick! Man kände sig, som ni säger, väldigt hjälplös och värdelös under värkarbetet. När det sedan inte fungerade som det skulle och flickans hjärtljud började bli knepiga, ja då blev jag i stället panikslagen. I efterhand har man ju förstått att det aldrig var någon fara, men när doktorn säger att man måste göra ett snitt eftersom barnet inte mår så bra så var inte jag kaxig. Det var de jobbigaste ögonblicken i mitt liv. När allt var över så var det ju bra och kul. Men själva förlossnings-/operationssalen vill jag nog aldrig hamna i igen. Jag kan ärligt säga, att påståendet att en förlossning skulle vara så fantastiskt och underbart köper jag inte alls. Fy f-n, om det blir någon nästa gång så åker jag nog på mission till Pakistan eller något! Så macho är jag... :( Nja, under själva förlossningen var hustrun otroligt tuff, det enda som syntes av smärtan var en liten svettdroppe på ovanläppen! Däremot så har jag aldrig varit med om att byta utseende på sängen så många ggr nån gång! Det finns ju så många olika ställningar nu för tiden (ja, alltså inte bara när man tillverkar!) och jag tror vi provade alla innan hon var nöjd och sonen till slut tittade fram! Som en riktig cone-head.......för det första hade jag i 9 månader trott barnet var en flicka och sedan kommer det en liten cone-head dessutom! Det rättade till sig ganska kvickt, som tur var......jag var riktigt orolig där ett tag! Otrolig känsla när man håller sitt barn i famnen första gången! En riktig förlossning är så långt ifrån allt man sett på film man kan komma! Det är betydligt svettigare, långdragnare och blodigare än jag någonsin kunnat ana! Har precis lagt den lille plutten, snart 2 år gammal. Jag hoppas han kommer att få ett bra liv och jag kommer att göra allt som står i min makt att hjälpa honom på vägen! /Fyhr
imint Posted May 28, 2003 Report Posted May 28, 2003 Haha. Jo, det är ett sätt att se på saken. Dock ser jag inte samma andvändingsområde för barn som för vapen. Men det gör kanske du? Klart jag gör! Dom är båda underhållande och man kan leka med dom... Men der är bra mycket roligare att tillverka barn än vad det är att tillverka vapen. Men du Ellinore, du har inte funderat på vad som händer EFTER tillverkningsprocessen Jag lovar dig, det är allt anat än manligt. Det är traumatiskt Nej, jag har inte riktigt tänkt på det traumatiska som enligt dig skall uppstå efter tillverkningsprocessen. Jag förstår faktiskt inte riktigt VAD som är SÅ traumatiskt. Antagligen JOBBIGT, men traumatiskt? utan att gå in på detaljer så när våran slutprodukt levererades så upplevde jag det som oerhört traumatiskt, men det gick över sedan
Recommended Posts
Archived
This topic is now archived and is closed to further replies.