Jump to content

Flygrädsla


Stefan F

Recommended Posts

Så länge jag kan minnas har jag haft ordentlig ångest när jag flyger med passagerarplan.

Jag förstår rationellt att det är mer säkert att flyga än att... bla-bla-bla osv.

Att t.ex. flyga helikopter är bara kul (trots höjdrädsla), så det har inte att göra med själva flygandet.

Jag tror ångesten kommer av maktlösheten, att inte kunna påverka något alls, och att jag inte ser exakt varför planet skakar (jo, jag vet, turbulens osv.).

 

Har nu tänkt prova lite medicin vid nästa flygning. Oxascand/Sobril sägs vara ganska bra. Någon som provat? Känner någon som provat? Funkade det?

Link to comment
Share on other sites

Bara halvt på skämt: Sprit. Har inte problemet själv men polaren som är döskraj för att flyga självmedicinerar med en whisky eller två för att lugna ner sig.

 

Ett annat alternativ (om man flyger långt) är att käka sömntabletter och sova sig igenom resan.

Link to comment
Share on other sites

Snackade med polaren, tydligen försöker han (förutom spriten) träna väldigt hårt inför flygningen så att han är helt slut när han sätter sig på planet. Funkar tydligen rätt bra (speciellt om han ska köra när han landar).

Link to comment
Share on other sites

Förmodligen främst pga min resvana så har jag själv haft minimala problem vad gäller flygrädsla, flyg mer helt enkelt;)

 

Lite mer handfasta tips:

Korta ner antalet timmar sömn dygnet innan rätt rejält (0-5 timmar) så att du är såpass slut att du inte vill annat än att sluta ögonen när du står eller sitter ner. Införskaffa ett gäng hörselproppar eller ännu hellre ett par Bose Quietcomfort 15 - det senare är ett helt oslagbart par brusreducerande hörlurar som jag var på god väg att själv köpa tidigare i veckan (I en Hi-Fi-butik då jag stod bredvid ett par högt spelande högtalare lyckades de koppla bort i princip allt ljud i lokalen. Det enda jag egentligen märkte av var det ytterst svaga ljudet av ett samtal mellan ett par bredvid. Priset är dock tyvärr inte särskilt tilltalande, försök istället att hitta dem utomlands - i USA hittar man dem för 300$ jämfört med det svenska priset på 3800kr).

 

Fixa därtill en bra bok, laptop, iPod eller liknande med god batteritid och tillgång på film (på längre flyg och ofta just till resmål som Thailand brukar man kunna få en egen skärm i framförvarande stolsrygg med möjlighet att själv välja ut filmer, program, spel och musik) så glömmer iaf jag snart bort att jag ens sitter på ett plan.

 

Sen tåls det att upprepas att flyg just är mycket säkrare än att köra bil, en nära familjemedlem tillika pilot på Boeing 747 hälsar även att vad gäller turbulens så ska det till att skaka RIKTIGT mycket (tänk att syrgasmaskerna ramlar ner ur taket) för att man som pilot ens ska börja bli lite spänd.

 

Kuriosa: Umgicks i förra veckan med en tidigare pilot tillika kapten ombord Air Force One, kändes lite smått overkligt...

Link to comment
Share on other sites

Har man en rädsla eller fobi så är iden att utsätta sig för den och upptäcka att man klarar av det. Rädsla är en bra överlevnadsinstinkt, det är bara när den får för stora proportioner i vår fantasi, som den blir riktigt jobbig. Min rekommendation till dig är att ta kontakt med en flygklubb i närheten och tag en "spaka själv" lektion. De flesta har det, gärna med ett ultralätt flygplan.

 

Själv lärde jag mig flyga när jag fyllde 68. Jag flög en Eurostar (se min teckning), en underbar liten kärra. Känslan att flyga och känna att man kan påverka situationen är som balsam för flygrädslan. Tyvärr känner jag fortfarande ett visst obehag när jag blir instoppad i större kärra. Inte för att jag är rädd utan för att jag inte får flyg själv. Njut av att du har vingar och acceptera känslan av att vingarna bär.

 

Lycka till med din flygrädsla du fixar det. Hälsn Sten

 

eurostar-teckn.jpg

Link to comment
Share on other sites

Mitt enda problem när de gäller flygning är att tryck utjämningen i örat inte funkar riktigt. Ja, jag sväljer och försöker tryckutjämna. men är halvdöv några timmar efteråt ändå. någon som har ett bra tips.

 

Kan de inte fundera över säkerhetsgenomgångarna. Är det verkligen pedagogiskt rätt att gå igenom flytvästen på flygningar som bara går över land.

Link to comment
Share on other sites

Behöver alla tips jag kan få inför en kommande resa till USA och NY.......små plan ingen fara, det är de stora jag är rädd i....... :tveka: Så bara ös på med alla bra tips......

Link to comment
Share on other sites

Är det verkligen pedagogiskt rätt att gå igenom flytvästen på flygningar som bara går över land.

Denna flygning skulle ju "bara gå över land". Finns flera liknande exempel.

 

Förutom just att "man vet aldrig" så är det ju mycket enklare att göra likadant varje gång. Säkerhetsgenomgången tar ju inte så lång tid ändå så varför spara in 20 sekunder genomgång när allt folk gör ändå är att vänta.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte att medicinering är rätt väg. Blir man åksjuk har man ju problem med balanssinne och det går att medicinera, men att medicinera bort en ide man har i huvudet (som tex flygsjuka) med alkohol eller mediciner (droga sig själv) tycker jag verkar osunt.

 

Lite KBT vore kanske bra istället?

Link to comment
Share on other sites

-Jag kan flyga. -Jag kan flyga. -Jag kan flyga. -Jag kan flyga.

 

Hejjsaann, hejjsaann Sten

 

Terapi

 

PS. Lite allvar. Jag har haft en vid min sida som gjort sitt bästa. för att krama söder min hand. Speciellt i starten när planet accelererar. Hon klarar sig numera betydligt bättre. Jag har förklarat det där med stället och klaffarna och andra tekniska detaljer i flygningen. Hon har nu börjat acceptera att flygplanet kan flyga. Att döva sin rädsla med droger är ingen höjdare, det blir bara värre nästa gång. Lycka till med flygningen. Det är ju trots allt farligare statistiskt sett, att åka bil och det brukar de flesta klara av.

Link to comment
Share on other sites

Ok, jag märker att titeln på tråden blev fel. Den skulle ha hetat "Ångest i samband med flygning i stora passagerarplan". :)

 

- När jag flyger helikopter tycker jag det är spännande, pirr i magen (pga höjden) och kul.

- När jag flög Herkules ett par gånger var det som att åka buss till skolan.

 

Jag är inte rädd för själva flygningen;

- Jag vet att det studsar och hoppar när man landar och startar, och att det kan göra det i luften, och vad det beror på.

- Jag vet hur ett flygplan fungerar, och vad som gör att det kan hålla sig i luften.

- Jag vet att det är säkrare än många andra transportmedel.

osv. etc. mm.

 

När jag klämmer in mig i ett passagerarplan otrivs jag så mycket att det övergår i ångest, med största sannolikhet pga att jag inte har någon kontroll över situationen - alls.

För att hårdra det: om jag sitter i en bil och det går snett kan jag t.ex. slita tag i ratten, på tunnelbanan kan jag dra i nödbromsen, när jag är på väg att bli överkörd på övergångsstället kan jag ruscha sista biten, har jag ont kan jag ta en Alvedon, är jag törstig kan jag dricka vatten...

 

Att träna bort det genom att flyga oftare är inte ekonomiskt genomförbart. "Jag kan flyga" har inte så mycket med saken att göra (se ovan).

Förslaget att avfärda det som en "idé" funkar bara för någon som inte känt den ångesten.

 

Sammanfattningsvis - efter att ha haft ångesten i passagerarflygplan under 25 år eller så, har jag tröttnat, och letar efter ett alternativ som inte är alkohol.

Link to comment
Share on other sites

Jag kan bara säga att jag förstår vad du menar. Att försätta i en situation där man är helt utlämnad och inte kan påverka något, är hemskt för en aktiv person. Speciellt om man är den typen, som andra lutar sig mot, när det börjar kärva till sig. Det hela blir inte bättre av att media frossar i flygolyckor.

 

Jag skrev en gång en insändare till SDS om detta fenomenet. Huvuddelen av alla flygreportage handlar om flygplan som ramlar ner, inte att de flyger. Det är inte konstigt att hjärnan tar till sig detta och bygger upp ett skräckscenarie där man själv är inblandat. Människor med intelligens och därmed fantasi tillhör en utsatt grupp. Det är en svår kamp att kämpa. Det är heller ingen tröst, att man delar den med fler. Hittar du en lösning, så hjälper du många.

 

Hälsn Sten

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Mitt tips mot flygrädsla är ett psykologiskt knep. Ta det för vad det är. Det är inget jag hittat på själv utan är vedertagen psykologisk strategi. Jag har tvekat innan jag skrivit detta ty det hela kan missförstås men nu har jag redan börjat, så att...

 

Det kallas "paradoxal intention". Mentalt kan det nämligen vara så med flygrädsla att den även, förutom de grunder du beskriver (känsla av hjälplöshet), blir en vana. "Nu ska jag flyga, dags att få ångest"...

 

Därför ska man lura sig själv, säga något i stil med: "Nu är det dags att flyga, nu är det FÖRBJUDET att känna sig avslappnad, likgiltig osv som vanligt folk. Jag måste ha ångest ty sådan är min natur." Och eftersom man tenderar att vilja kringgå förbud så finns chans att man istället känner sig just avslappnad.

 

Detta må låta invecklat när man beskriver det. Paradoxalt? Javisst, metoden hette ju "paradoxal intention". Dvs avsikten görs medvetet till den motsatta, "förbjudet att slappna av", således blir man det - avslappnad.

 

Jag säger inte att denna metod funkar 100% men som del i en strategi kanske den kan prövas.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Om problemet är att du känner ångest för att du saknar möjlighet att agera så är det ju detsamma om du flyger herka eller helikopter.

Jag har en släkting som arbetat som pilot inom försvaret och trafikalt sedan han gjorde sin värnplikt på 50-talet.

Han säger att det enda han var orolig för när han var uppe i luften var tropiska stormar.

 

Angående medicinering så är det väl någon ångestdämpande som behövs, och det lär kräva kontakt med läkare.

Link to comment
Share on other sites

Om problemet är att du känner ångest för att du saknar möjlighet att agera så är det ju detsamma om du flyger herka eller helikopter.

...

Det är just det som är det konstiga. I en logisk värld hade det varit så. Men helikopter tycker jag bara det är kul (spännande/pirrande) att flyga. Herkules var som att åka en obekväm buss.

 

Har varit i kontakt med husläkare, fått piller. Nu får vi se när det blir flyga nästa gång bara...

Link to comment
Share on other sites

För att ta kontrollen över en dylik "irrationell" rädsla kan ett botemedel vara: man sitter ensam i ett rum och säger högt för sig själv, "jag NN är flygrädd och jag vill inte vara det".

 

Det låter primitivt men det kan funka. Att man går ner till det mest grundläggande, man sätter ord på problemet. Nu har du iofs formulerat problemet tämligen bra i denna tråd, men "verbaliseringen", att säga det högt, kan ha en viss lugnande effekt. Man ser ångesten i vitögat. Upprepar man så proceduren ("en gång/dag/vecka"...) tror jag man kan nå EN BÖRJAN i att besegra ångesten. Bättre på sikt än piller/medicin iaf. Men det kanske bara är jag, jag har en motvilja mot medicin och föredrar "viljestyrka/självhjälp". Jag var t ex sjukskriven mot depression hösten 2009 men ville inte ha lugnande medel trots att jag kunnat få det.

 

Blev jag botad då? Tja, det var en mer omgripande förändring av mitt s k liv som behövdes och det gjorde jag, dvs "förändrade" diverse yttre förhållanden. Dock generellt, för att tackla ångestproblem, irrationell deppighet i en annars OK vardag, så tror jag på viljestyrka. Man måste, med lugn i kroppen och kontroll över andningen, VILJA något annat än skitlivet, ängslan, ångest över ditt och datt. Viljans triumf m a o.

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Så, flugit fram och tillbaka. Gick ok.

 

Jag tog faktiskt en KBT-session, och jag tror det har hjälpt lite. Sedan snöade jag in på en bra tråd på (Flashback?) där piloter svarade på allt. Hjälpte nog också en del. Sedan körde jag tabletter. På nedresan tog jag 15 mg, blev lite lullig på det och fick nog ganska bra effekt. Hemresan körde jag 15 + 5 efter ett tag. Sämre effekt upplevde jag det som, men stressen av att i princip hela familjen är magsjuk inför flygningen påverkade säkert också.

 

Sammanfattningsvis - Oxascand hjälper nog, men jag tror att det behövs (jag behöver) högre doser än vad läkaren skriver ut. Problemet är ju att effekten kommer (för mig) ca. 1 timme efter att jag svalt tabletterna. Så att börja med en dos, och sedan "fylla på" under flygning funkar nog dåligt.

Link to comment
Share on other sites

Min pappa var otroligt flygrädd när jag var liten. han berättade att när han och mamma flög till sicilien så käkande han några valium i kombination med några whiskey. Är ju inte en i längden hållbar lösning. Så när hans tjänst ändrades och han tvingades flyga mer i jobbet fick han på allvar ta tag i problemet. han gick till en psykolog som hjälpte honom att övervinna rädslan. Psykologen tog det hela väldigt metodiskt, först pratade man, sen ordnade han så att pappa fick besöka en cocpit, första flygresan under terapin fick han göra på extra sätet hos piloten och så vidare. Tog väl ett halvår innan han helt övervunnit sin flygrädsla. Detta var för 25 år sedan så jag vet inte om man kan fixa alla de där besöken hos flygföraren längre, men de var nog en väldigt viktigt del av att övervinna rädslan.

 

/martin

Vad du INTE ska göra är att besöka sidan http://www.airdisaster.com/

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...