Finland och Estland.

[Laqez]

Fråga 1: Jag har hört envisa rykten som dock förefaller brista i verklighetsförankring att efter Sovjets sönderfall så skall det ha vistats visst intresse från Estniskt håll att återkomma till Svenskt styre men att Svea avböjt då det skulle ha knäckt oss ekonomiskt att rusta upp Estland till Svensk nivå.

 

Finns det minsta lilla sanning i detta?

 

Fråga 2: Skulle Finland kunna komma tillbaka om vi frågade snällt? Om vi räknar från 1400-talet så har de varit svenskar betydligt mer än de varit självständiga. Gränsen mellan våra länder känns onödig. Hur många i Finland skulle nappa på detta? 5% 10%? De svensktalande finnarna borde inte vara omöjliga. Inte Ålänningarna heller.

 

(Tag inte denna fråga som blodigt allvar. Please, play along.)

 

/L

[Fanjunkar´n]

Fråga 1: Jag har hört envisa rykten som dock förefaller brista i verklighetsförankring att efter Sovjets sönderfall så skall det ha vistats visst intresse från Estniskt håll att återkomma till Svenskt styre men att Svea avböjt då det skulle ha knäckt oss ekonomiskt att rusta upp Estland till Svensk nivå.

 

Finns det minsta lilla sanning i detta?

 

Fråga 2: Skulle Finland kunna komma tillbaka om vi frågade snällt? Om vi räknar från 1400-talet så har de varit svenskar betydligt mer än de varit självständiga. Gränsen mellan våra länder känns onödig. Hur många i Finland skulle nappa på detta? 5% 10%? De svensktalande finnarna borde inte vara omöjliga. Inte Ålänningarna heller.

 

(Tag inte denna fråga som blodigt allvar. Please, play along.)

 

/L

 

Fråga 1. Har inte hört just detta. Däremot läste jag att dåvarande finske presidenten Koivisto i samband med Sovjetunionens sammanbrott fått underhandsförfrågningar om att Finland kunde återfå Karelen. Man avböjde dock med hänsyn bl a till de stora kostnaderna det skulle innebära.

 

Fråga 2. Knappast troligt att mer än några procent skulle känna sej intresserade av en sådan lösning. I verkligheten samarbetas det ju i norr. Euro City, Torneå-Haparanda, kallar de väl sej. I regionernas Europa är gammaldags nationalstatsbildande rätt ointressant.

[A2Keltainen]

Däremot läste jag att dåvarande finske presidenten Koivisto i samband med Sovjetunionens sammanbrott fått underhandsförfrågningar om att Finland kunde återfå Karelen. Man avböjde dock med hänsyn bl a till de stora kostnaderna det skulle innebära.

 

Man kan aven fraga sig vad man skulle ha gjort med alla etniska ryssar, vitryssar och ukrainare som immigrerat till Karelen efter att omradet stals fran Finland. Jag kan se ett flertal fulpraktiska problem i samband med denna fraga.

 

Hur ser for ovrigt Petsamo-omradet ut i dag? Ar det lika forfallet som Karelen?

[Fanjunkar´n]

Däremot läste jag att dåvarande finske presidenten Koivisto i samband med Sovjetunionens sammanbrott fått underhandsförfrågningar om att Finland kunde återfå Karelen. Man avböjde dock med hänsyn bl a till de stora kostnaderna det skulle innebära.

 

Man kan aven fraga sig vad man skulle ha gjort med alla etniska ryssar, vitryssar och ukrainare som immigrerat till Karelen efter att omradet stals fran Finland. Jag kan se ett flertal fulpraktiska problem i samband med denna fraga.

 

Hur ser for ovrigt Petsamo-omradet ut i dag? Ar det lika forfallet som Karelen?

 

Precis så lär Koivisto resonerat. Det skulle bara bli problem och kosta skjortan. Petsamo känner jag inte till något om men hela det området med Murmansk etc var ju rejält nedslitet. Idag vet jag dock inte.

[eskil]

Däremot läste jag att dåvarande finske presidenten Koivisto i samband med Sovjetunionens sammanbrott fått underhandsförfrågningar om att Finland kunde återfå Karelen. Man avböjde dock med hänsyn bl a till de stora kostnaderna det skulle innebära.

Man kan aven fraga sig vad man skulle ha gjort med alla etniska ryssar, vitryssar och ukrainare som immigrerat till Karelen efter att omradet stals fran Finland. Jag kan se ett flertal fulpraktiska problem i samband med denna fraga.

Ryssland borde väl i rättvisans namn lämna tillbaka Karelen lika tomt som det var när de fick det. Porkala lämnades ju tillbaka tomt, så där han man ett prejudikat att gå efter.

 

Men jag antar att Ryssland insisterade på att Finland skulle stå för kostnaderna för en eventuell evakuering och omlokalisering av den ryska befolkningen och det var väl där det föll...

[Dizzy_keys]

Fråga nummer två:

Som föredetta stockholmare och numer ålänning kan jag då säga att en återförening av Åland samt Finland till Sverige är helt otänkbart, I dagens läge.

Det kan ju ändra sig tex om det blir en ändring av språklagen i Finland.

 

Men det jag menar, det finns ingen logik i att ansluta sig till ett land med på många sätt lägre levnadsstandard (Min egna uppfattning efter att ha bott i båda länderna, sett till skola (PISA), hälso/sjukvård, allmän samhällsservice.)

Bara för sakens skull?

 

En fråga för detta forum skulle ju vara, tänk er att ni skulle bo i Finland, skulle ni då vara positiva till att låta Sverige styra ert försvar? (tänker på dom som brukar ha makten i sverige, dvs V, MP, S.)

 

Jag skulle aldrig rösta ja till något sådant. Livet är hur bra som helst i Finland och det finns ingen anledning alls till att ingå i Sverige.

Inte ens det svenskspråkiga österbottningarna skulle kunna få för sig att ansluta sig till Sverige som det ser ut nu.

 

Vi kan ju absolut samarbeta mer. bara att ha samma valuta skulle underlätta enormt.

Jag tror absolut på ett mer nordiskt samarbete, och även hela Europa.

 

Jag älskar Sverige, men i kärlek behövs ärlighet.

[Pal]

Fråga nummer två:

Som föredetta stockholmare och numer ålänning kan jag då säga att en återförening av Åland samt Finland till Sverige är helt otänkbart, I dagens läge.

Det kan ju ändra sig tex om det blir en ändring av språklagen i Finland.

 

Men det jag menar, det finns ingen logik i att ansluta sig till ett land med på många sätt lägre levnadsstandard (Min egna uppfattning efter att ha bott i båda länderna, sett till skola (PISA), hälso/sjukvård, allmän samhällsservice.)

Bara för sakens skull?

 

En fråga för detta forum skulle ju vara, tänk er att ni skulle bo i Finland, skulle ni då vara positiva till att låta Sverige styra ert försvar? (tänker på dom som brukar ha makten i sverige, dvs V, MP, S.)

 

Jag skulle aldrig rösta ja till något sådant. Livet är hur bra som helst i Finland och det finns ingen anledning alls till att ingå i Sverige.

Inte ens det svenskspråkiga österbottningarna skulle kunna få för sig att ansluta sig till Sverige som det ser ut nu.

 

Vi kan ju absolut samarbeta mer. bara att ha samma valuta skulle underlätta enormt.

Jag tror absolut på ett mer nordiskt samarbete, och även hela Europa.

 

Jag älskar Sverige, men i kärlek behövs ärlighet.

 

Finland har Euro och har därmed i praktiken till 70% anslutit sig till staten Eurosamarbetet. Levnadsstandarden i medel i euroländerna är betydligt lägre än i Finland så tydligen gick det att göra. Idag ligger Finland genom sin Euro och betalar enorma summor till alla de andra Euroländer som inte sköter sin ekonomi. Om Sverige står utanför Euron och därmed, osolidariskt månne, inte betalar till de länder som slösar så lär nog levnadsstandarden relativt Finland snabbt förändras. Om jag uppfattar dig rätt så tycker du att Sverige borde vara en del i Eurosamarbetet. Men du tycker också att man inte skall ansluta sig till andra länder om det riskerar att försämra för en själv. Dina två åsikter är motsägelsefulla.

[Dizzy_keys]

Det är skillnad på att vara medlem i EU och EMU och att införliva hela sin nation i en annan. Sant att Finland förlorat en del pengar på euron, dock så är det ju mest till Sverige man har tappat ekonomiskt, med tanke på att vi i mångt och mycket producerar likvärdiga exportprodukter så blir det svenska varorna billigare pga kronkursen och därmed mer attraktiva, samt den lägre räntan.

Men det tycker jag finland vinner igen genom att ha ett större inflytande politiskt.

Men du har uppfattat min uppfattning av euron korrekt.

 

Jag ser inte mina åsikter som motsägelser.

Vill du fortsätta diskussionen så tar jag gärna det via PM, för att slippa politik i tråden som blågul inte gillar.

[Dobberman]

 

I detta fall kan vi sträcka ut gränsen en del, undvik GÄRNA partipolitiska påhopp så skall det nog kunna

gå att föra en viss politisk debatt.

 

Dobberman

Blå/Gul

[Pal]

Du missar lite av hur jag menar Dizzy_keys. Jag menar inte på något sätt att Sverige blir rikare av att vår valuta försvagas mot Finlands Euro och vi därigenom får exportera mer än Finland. Nej, nästan tvärtom.

 

Att ha en gemensam valuta är ett mycket stort steg till att vara samma land och därmed ett stort steg på vägen att ge upp sin självständighet. Detta eftersom man måste ha regler som alla följer och som därmed tar bort mycket av ens självbestämmande. Men det som jag sätter fingret på är att i Eurosamarbetet verkar inte detta fungera alls. De regler som man måste följa när man är med i Eurosamarbetet efterlevs endast av några få stater.

 

Det fungerar som så att om en stat som Sverige sköter sina finanser dåligt och vi har stora underskott då faller vår valuta och som svensk medborgare får man då uppleva hur allt som är roligt blir dyrt. Utländska bilar, hemelektronik och resor blir kraftigt dyrare om man som nation lever över sina tillgångar och får stora underskott. Dåliga finanser sänker ett lands valuta och då blir allt dyrare att köpa.

 

När man skall ha gemensam valuta som i Eurosamarbetet så måste man komma överens om att alla sköter sin ekonomi på samma sätt. Tänk om Finland och Sverige hade en gemensam valuta. Om Sverige sköter sin ekonomi uselt, vi spenderar massor på frikostiga bidrag och fina sjukhus samtidigt som vi har låg skatt, vi har jättestora underkott i finanserna och staten lånar och lånar. Finland däremot har rejäla skatter och lever snålt, men deras ekonomi går i gengäld ihop. Finska staten har inga underskott och man minskar varje år sin statsskuld. I ett sånt här läge så skulle alltså Sveriges sätt att leva minska vår gemensamma valutas värde och Finlands sätt att leva skulle öka värdet på vår gemensamma valuta. Svenskarna skulle alltså kunna dra fördel av att Finländarna höll in svångremmen och tack vare att dom gör det så sjunker inte den valuta vi har och vi svenskar kan fortsatt köpa bilar, platt-teve och åka till thailand utan att det blir så mycket dyrare. Detta vore orättvist, svenskarna hade festat upp de pengar som finländarna sparade. Man flyttar välstånd från Finland till Sverige.

 

 

Därför måste man ha regler. I en valutaunion så måste alla följa reglerna, ingen får slösa mer än någon annan. För om någon gör det så "stjäl" det landet välstånd från de andra. I Eurosamarbetet finns sådana regler. Problemet är bara att alla ger blanka fan i att följa dom. Istället försöker de flesta stater fuska så mycket dom kan och ha större underskott än medlet för att därigenom kunna leva gott när de andra betalar. Några få länder agerar inte så, några få försöker följa reglerna. Men majoriteten spelar ett spel där man fuskar så mycket man vågar utan att gå för långt, allt för att gynna sig själv på de andras bekostnad.

 

Finland är likt Sverige ett skötsamt och stolt land. Så därmed tycker jag synd om Finland i deras Euromedlemskap. Finland sköter sig väl och har inte den cyniska inställningen att man skall gynna sig själv. Därigenom flyttas varje år stora mått av välstånd ut till de mindre skötsamma länderna i Eurosamarbetet. Denna "skatt" som Finland betalar bara genom att vara med i Euron syns inte i pengar nånstans, men tro mig den är högst verklig. Och den leder till att medelsvensken relativt medelfinnen ganska snabbt kommer upplevas ha finare bilar, dyrare platt-teve och andra sådana saker som vi använder för att mäta hur bra vi har det.

 

 

Grekland har fuskat hela tiden och dolt sina underskott. Greklands valuta hade om de haft en egen fristående valuta sjunkit som en sten och grekerna hade inte haft råd att köpa en enda utländsk pryl. Men nu så är det euron som sjunker istället på grund av att Grekland festar vidare på lånade pengar. Och de stater inom Euron som har skött sin ekonomi får se sin Euro bli mindre värd och japanska bilar bli dyrare helt oförskyllt pågrund av Greklands slösande.

 

De som nu skall antingen kasta ur Grekland ur Euron för att de inte följer reglerna eller i praktiken ta över styret i landet sitter i en rävsax. Ingen i Grekland lär gilla om EU går in och tar ifrån Greklands demokratiska regering dess rätt att besluta om jobb, skatter, löner etc. Om EU tar den makten i Grekland vet ingen vad som händer på gatorna. Och att kasta ur Grekland ur Euron är ett nästan ännu mer omöjligt beslut.

Och Grekland är bara början, i stort sett inget land i Euron följer reglerna. Grekland har bara varit ofattbart mycket värst. I Eurosamarbetet så tävlar de flesta stater om att göra så stora underskott de bara vågar för att på så sätt omfördela så mycket välstånd till sig själva som möjligt. För ett land som Sverige eller Finland som alltid har en mentalitet att sköta sig så är det väldigt kostsamt. Finland är idag med och förlorar massor av välstånd på det, Sverige är det inte. Det är därför som Finland nu relativt Sverige får lägre välstånd i rask takt, det var det jag menade.

 

 

 

 

Här en dagsfärsk artikel på ämnet, som illustrerar "damned if yo do", "damned if you don't" dilemmat just nu.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/eu-ok...ten_4187693.svd

Edited February 1, 2010 by Pal

[EO4]

Fråga 1: Jag har hört envisa rykten som dock förefaller brista i verklighetsförankring att efter Sovjets sönderfall så skall det ha vistats visst intresse från Estniskt håll att återkomma till Svenskt styre men att Svea avböjt då det skulle ha knäckt oss ekonomiskt att rusta upp Estland till Svensk nivå.

 

Finns det minsta lilla sanning i detta?

 

Det fanns (finns?) politiska partier i lettland, och möjligtvis estland, som hade på partiprogrammet att landet skulle höra ihop med Sverige i någon form. Tror aldrig dessa partier blev speciellt stora. Det är väl knappast så att ett land som efter lång kamp återvunnit självständighet, direkt vill ge upp den för en annan överhöghet?

 

Har för mig att något av dessa partier i Lettland ville ha Carl Philip som statschef.

[Pal]

De som nu skall antingen kasta ur Grekland ur Euron för att de inte följer reglerna eller i praktiken ta över styret i landet sitter i en rävsax. Ingen i Grekland lär gilla om EU går in och tar ifrån Greklands demokratiska regering dess rätt att besluta om jobb, skatter, löner etc. Om EU tar den makten i Grekland vet ingen vad som händer på gatorna. Och att kasta ur Grekland ur Euron är ett nästan ännu mer omöjligt beslut.

 

 

Det ser verkligen riktigt hemskt ut för Greklands ekonomi, situationen är katastrofal.

http://di.se/Default.aspx?tr=271229&rl...clePageProvider

 

Saken börjar bli riktigt kritisk. Om inte Grekland kastas ut ur Euron snart så fruktar jag att vi kommer få se mycket våld i Grekland. EU är på väg att skapa som minst gatuvåld och som värst ett nytt anti EU IRA uppsprunget ur Grekiska folket. Eller kanske militärkupp i Grekland.

 

Nu måste Grekland ur Euron och det snabbt, det skulle faktiskt lösa problemet. Då kan deras valuta falla undan och deras jobb räddas, annars kommer varenda Grek bli arbetslös och många kommer vara förbannad och desperata.

[Andreas Lärka]

Fråga 2: Skulle Finland kunna komma tillbaka om vi frågade snällt? Om vi räknar från 1400-talet så har de varit svenskar betydligt mer än de varit självständiga.

Nää, vi finnar vill inte "komma tillbaka" till Sverige. Vi var finnar på 1400-talet och är det än i dag. Visserligen styrda från Stockholm på den tiden, men dock. Men ni kan ju fråga Norge hur det är med dem...

 

Hur många i Finland skulle nappa på detta? 5% 10%? De svensktalande finnarna borde inte vara omöjliga. Inte Ålänningarna heller.

Vi svenskspråkiga finnar är först och främst finnar, trots vårt modersmål. Jag tror inte att det är så väldigt många bland oss som skulle vilja sälja vår dyrt köpta frihet och låta vårt fädernesland införlivas i ett land vi var ockuperade av för 200 år sedan...

 

Sedan om man ser saken från Svea-Mammas perspektiv; Skulle ni verkligen vilja ha 1.400 km gemensam landgräns med Ryssland..?

[Pal]

Vi svenskspråkiga finnar är först och främst finnar, trots vårt modersmål. Jag tror inte att det är så väldigt många bland oss som skulle vilja sälja vår dyrt köpta frihet och låta vårt fädernesland införlivas i ett land vi var ockuperade av för 200 år sedan...

 

Jag accepterar inte alls att man kallar det ockuperat. Det är historielöst och okunnigt. Det är samma som att säga att Sverige idag ockuperar Gotland eller Hälsingland. Eller ännu mer att EU idag ockuperar Finland.

 

Vad avser Åland som är en betydande del av de svenskspråkiga i Finland så har två folkomröstningar under 1900 talet med förkrossande majoritet visat att de ville vara en del av Sverige. Om de vill det idag är en annan sak, men att försöka få det till att Ålänningar någonsin upplevt sig som "ockuperade" när de var en del av Sverige är fullständigt orimligt.

[Paolo]

Fråga 2: Skulle Finland kunna komma tillbaka om vi frågade snällt? Om vi räknar från 1400-talet så har de varit svenskar betydligt mer än de varit självständiga.

Nää, vi finnar vill inte "komma tillbaka" till Sverige. Vi var finnar på 1400-talet och är det än i dag. Visserligen styrda från Stockholm på den tiden, men dock. Men ni kan ju fråga Norge hur det är med dem...

 

Hur många i Finland skulle nappa på detta? 5% 10%? De svensktalande finnarna borde inte vara omöjliga. Inte Ålänningarna heller.

Vi svenskspråkiga finnar är först och främst finnar, trots vårt modersmål. Jag tror inte att det är så väldigt många bland oss som skulle vilja sälja vår dyrt köpta frihet och låta vårt fädernesland införlivas i ett land vi var ockuperade av för 200 år sedan...

 

Sedan om man ser saken från Svea-Mammas perspektiv; Skulle ni verkligen vilja ha 1.400 km gemensam landgräns med Ryssland..?

 

 

 

Jag förmodar att "svenskspråkiga finnar" är 2'a och 3'e generations finnar bosatta i sverige?

 

OT

Hej, kunde inte låta bli att kommentera, då jag fick kväljningar och spasmer i kroppen av att läsa citerad text.

 

Jag är en finlandssvensk finländare född i Helsingfors. dvs ursprung sverige. Släktträd sedan 1600-talet ifrån staden Vasa.

Finnar är finländare med ursprung östra uralbergen som ligger i ryssland.

 

Hade jag inte bytt medborgarskap, så hade det stått Finlandssvensk i mitt finskapass, precis som det stått i övriga släktens.

 

Hursomhelst, tack för inspiration till ett skämt som jag nu kan berätta på min kusins student imorgon

SLUT OT

 

PS. Finnar var även finnar på 1100-talet då finland blev svenskt.

[herman30]

Jag accepterar inte alls att man kallar det ockuperat. Det är historielöst och okunnigt. Det är samma som att säga att Sverige idag ockuperar Gotland eller Hälsingland. Eller ännu mer att EU idag ockuperar Finland.

 

I alla fall så är den allmänna åsikten bland pöbeln i Finland just nu att Sverige ockuperat landet. Sverige ligger inte högt i kurs.

 

Åsikten bland intellegentian är dock samma som din, skulle jag tro.

 

Och politiskt verkar det pågå spel bakom gallerierna att på alla sätt minska eller utradera svenskan som officiellt språk i Finland. Tycks som om det är en ny våg av fennomani på gång.

[Paolo]

Jag accepterar inte alls att man kallar det ockuperat. Det är historielöst och okunnigt. Det är samma som att säga att Sverige idag ockuperar Gotland eller Hälsingland. Eller ännu mer att EU idag ockuperar Finland.

 

I alla fall så är den allmänna åsikten bland pöbeln i Finland just nu att Sverige ockuperat landet. Sverige ligger inte högt i kurs.

 

Åsikten bland intellegentian är dock samma som din, skulle jag tro.

 

Och politiskt verkar det pågå spel bakom gallerierna att på alla sätt minska eller utradera svenskan som officiellt språk i Finland. Tycks som om det är en ny våg av fennomani på gång.

 

Vad är då nästa steg?

 

Sparka ut alla finlandssvenskar ur finland?

[Ing]

Nej, bara se till att ärkefinnar slipper läsa svenska under sin skolgång (vilket kanske inte är helt orimligt, ryska vore i stora delar av landet vettigare än svenska) och överlag försvåra det för svenskspråkiga.

[Andreas Lärka]

Jag accepterar inte alls att man kallar det ockuperat. Det är historielöst och okunnigt.

Jag förundrar mig med jämna mellanrum över denna svenska längtan till fornstora dar. Därför använde jag mig med flit av de provocerande ordet "ockuperat"... Hittar dock inte något bättre ord för att beskriva ett land där största delen av "pöbeln" talar finska, men styrs av kung, adel och krigsmakt som talar svenska. Behändigt för de kring kusterna boende finlandssvenskarna, men något besvärligt för de finskspråkiga finnarna.

 

Jag förmodar att "svenskspråkiga finnar" är 2'a och 3'e generations finnar bosatta i sverige?

Om de är finska medborgare, så varför inte?

 

Hade jag inte bytt medborgarskap, så hade det stått Finlandssvensk i mitt finskapass, precis som det stått i övriga släktens.

Jag är själv finlandssvensk av födsel och ohjedad vana, och jag har aldrig - varken före eller efter EU - haft någon "etnisk" stämpel i mitt pass. Vi brukar inte heller registrera zigenare eller judar...

 

. . . ryska vore i stora delar av landet vettigare än svenska . . .

Och hvilka äro dessa delar och varför?

 

 

Anyway. Tillbaka till den ursprungliga frågan. Vad i hela friden får folk att tro att vi svenskspråkiga finnar skulle vara intresserade av att införlivas i ett för oss främmande land? Gemensam historia? De unga i dag minns ju inte ens tiden före mobiltelefonerna...

 

Det att vi talar svenska som modersmål gör oss inte till (riks-)svenskar. Lika lite som kanadensarna skulle vilja vara britter (eller jänkare).

 

Och - som jag tidigare frågade - skulle ni verkligen vilja ha en låååååång gemensam landgräns med Ryssland? Med Sveriges bantade försvar?

[Ing]

. . . ryska vore i stora delar av landet vettigare än svenska . . .

Och hvilka äro dessa delar och varför?

//..//

 

Och - som jag tidigare frågade - skulle ni verkligen vilja ha en låååååång gemensam landgräns med Ryssland? Med Sveriges bantade försvar?

Jag tänker t.ex på dem som bor i skogen borta vid den lååååååånga gränsen mot ryssland. ;)

Att deras intresse för svenska språket är begränsat är inte så konstigt, min uppfattning är dock tyvärr att svenskan generellt motarbetas på många nivåer i Finland.

 

Hey, jag håller med dig (tror jag?).

 

Även om jag inte riktigt förstår tråden.

[Pal]

Hittar dock inte något bättre ord för att beskriva ett land där största delen av "pöbeln" talar finska, men styrs av kung, adel och krigsmakt som talar svenska.

 

Kungen, eller rättare sagt regenten, ibland var det kvinnor nämligen, kunde allt som oftast inte heller svenska. Jag tror inte du kan särskilt mycket historia om du tror att språket allena spelade stor roll för om man kännde att man var ockuperad eller inte. Att du inte hittar bättre ord än ockupation ursäktar ingenting. Och du fortsätter med din kommentar om att ledningen inte talade samma språk som "pöbeln". Det ät ytterst oseriöst.

Fanns det någon kung, eller centralmakt eller ens hövdingar före det som du kallar ockupation? Fanns det någon frihetskamp under tiden detta landområde var en del av Sverige? Fanns det ens någon i landområdet som skrev något om att bli en egen stat?

Nej, att de finska landskapen var en del av Sverige var lika naturligt som att Svealand eller Hälsingland var det. Och faktiskt betydligt mer "naturligt" än att Gotland och Skåne var och är en del av Sverige.

 

Finlands självständighet finns sprungen ur försöken att få vara delvis svenska trots att man ockuperats av Ryssland. Och detta när Sverige förlorade området vid ett krig. Finland fick av Ryssland visst självstyre, rimligtvis främst för att minska Rysslands kostnader för att slå ned uppror och oroligheter i området. Under denna ockupationstid så var strävan hos intellektuella och övriga försekommna människor i den ockuperade delen att någon gång få slippa ockupation. Det dessa människor tänkte var att då få bli en del av Sverige igen, och den tanken var inte krystad. Den var lika naturlig och lika självklar som om Ryssland tog Gotland idag, att gotlänningarna då skulle gå runt och önska att bli fria svenskar igen.

 

Ryssland såg naturligtvis mycket hårt på eventuella försök att området blev en del av Sverige, men med list och finness lyckades svenskarna i detta ockuperade område ändå manövrera sig något bort från att bli helt utplånade och assimlierade i Ryssland. Det var självklart Rysslands hållning att återgälldande till Sverige inte kunde komma på fråga, såna åsikter slogs ned hårt. De som levde här fick istället långsamt ta små steg mot något annat. Detta blev något nationellt "Finländskt", det viktiga var att undkomma att bli Ryssar fullständigt.

 

Att lyckas med detta mot staten Ryssland skall ha all respekt. Det är ingen lätt sak att lyckas med när det är Ryssland man pratar om.

 

Men att idag gå runt med nidbilden att Finland varit ockuperat av Sverige är oförlåtligt. Det är ju till och med så att Finland som nation växte fram ur just strävan att slippa ockupation och få bli en del av sitt moderland Sverige igen. Sen med tiden blev denna strävan något annat, det viktiga var att inte försvinna och helt assimlieras bort och bli en del av Ryssland.

Edited May 31, 2010 by Pal

[Andreas Lärka]

Fanns det någon frihetskamp under tiden detta landområde var en del av Sverige?

Bondeuppror efter bondeuppror...

 

Det dessa människor tänkte var att då få bli en del av Sverige igen, och den tanken var inte krystad.

"Svenskar äro vi inte längre, ryssar vilja vi inte bli, låt oss alltså bli finnar." (Adolf Ivar Arwidsson)

 

Men att idag gå runt med nidbilden att Finland varit ockuperat av Sverige är oförlåtligt.

...krystade "Pal" fram med förmyndarton. Oförlåtligt? Kom igen...

[Dobberman]

Tonfallet och gärna mer källor i denna tråd.

 

Blå/Gul visar att fickan är fylld med gula och röda kort.

 

Bara så ingen glömmer det.

 

Dobberman

Blå/Gul

[eskil]

Jag accepterar inte alls att man kallar det ockuperat. Det är historielöst och okunnigt.

Jag förundrar mig med jämna mellanrum över denna svenska längtan till fornstora dar. Därför använde jag mig med flit av de provocerande ordet "ockuperat"... Hittar dock inte något bättre ord för att beskriva ett land där största delen av "pöbeln" talar finska, men styrs av kung, adel och krigsmakt som talar svenska. Behändigt för de kring kusterna boende finlandssvenskarna, men något besvärligt för de finskspråkiga finnarna.

Ett land är 'ockuperat' om det är taget med militärmakt och hålls med militärmakt. Sverige hade aldrig kunnat bli en stormakt om man hade varit tvunget att hålla svenska trupper i Finland för att upprätthålla en ockupation.

Tvärt om var stora delar av den svenska militärmakten (25-30%) finsktalande finnar.

 

Anyway. Tillbaka till den ursprungliga frågan. Vad i hela friden får folk att tro att vi svenskspråkiga finnar skulle vara intresserade av att införlivas i ett för oss främmande land? Gemensam historia? De unga i dag minns ju inte ens tiden före mobiltelefonerna...

De finlandsvenskar som är intresserade av att införlivas är redan det. Stockholm är Finlands tredje största stad.

 

Åland är ett undantag. Eller som en ålänning sade när det örikets eventuella införlivande med Sverige diskuterades för ett par år sedan: "I Finland är vår svenskspråkighet garanterad i lag. Det är den inte i det mångkulturella Sverige." Nuff said.

 

Fanns det någon frihetskamp under tiden detta landområde var en del av Sverige?

Bondeuppror efter bondeuppror...

Bondeuppror har vi haft i Småland och Dalarna också. Se Dackefejden och 'Den Stora Daldansen'. Det enda seriösa uppror som jag kan dra mig till minnes ur historieböckerna är Anjalaupproret och det var minsann inga bönder som låg bakom det.

Edited June 1, 2010 by eskil

[Lt P]

Fråga 1: Jag har hört envisa rykten som dock förefaller brista i verklighetsförankring att efter Sovjets sönderfall så skall det ha vistats visst intresse från Estniskt håll att återkomma till Svenskt styre men att Svea avböjt då det skulle ha knäckt oss ekonomiskt att rusta upp Estland till Svensk nivå.

 

Finns det minsta lilla sanning i detta?

 

Kan det vara detta du tänker på?

 

http://www.petitiononline.com/lugums18/petition.html

 

Tämligen orealistiskt.

[Andreas Lärka]

De finlandsvenskar som är intresserade av att införlivas är redan det. Stockholm är Finlands tredje största stad.

Ack och ve. Jag är - som jag redan sagt - finlandssvensk, dvs. en svenskspråkig finne. I alla de 43 år som jag trampat på denna jord både i Sverige och i Finland så har jag aldrig hört någon finne, varken svensk- eller finskspråkig, tala om något som helst intresse av att "införlivas" i Sverige.

 

De enda ställen jag har stött på sådana tankar har varit på Internet och varje gång har det varit någon (riks-)svensk som stått för dessa, i mina ögon helt befängda, tankar.

OK. Jag är bara jag, så kanske jag har varit på fel ställe och läst fel tidningar i hela mitt liv... Kanske denna längtan tillbaka till Mamma Sveas famn tar sig uttryck i andra kretsar än de just jag rör mig i. Men jag tvivlar...

 

Visst finns det finnar i Stockholm. Oftast (ursprungligen) finskspråkiga finnar som talar mer eller mindre knagglig invandrarsvenska. Tyder detta på ett intresse av att "införlivas"..? Knappast.

 

 

Varifrån kommer dessa idéer om "införlivning"? Varför längtar (riks-)svenskar tillbaka till stormaktstiden? Varför tror folk att vi finnar hade det så hiskeligt bra under de år vi hörde till Sverige? Vad är det som är så fint med att betala skatter till fjärran regenter, tvingas skicka soldater till fjärran krig och att få stå i vägen då dessa regenter drabbar samma med andra - östliga - regenter? Jätte-hejsan...

[Pal]

Finland var lika svenskt som alla andra svenska landskap. Det fanns inga som bodde där som ville vara annat än svenskar. Utan krigsförklaring så anföll Ryssland Sverige. Därmed slogs Sverige mot Napoleon och hans allierade. Napoleon som många likställer med Hitler, och precis som Hitler så kan sägas att Napoleon startade ett världskrig i sina försök att expandera. Som vanligt hamnade Sverige i svårigheten att Danmark ansatte Sverige i ryggen. Svenskar från alla landskap offrade sina liv för att förhindra att finska landskap hamnade under ockupation och ryskt förtryck. Det räckte inte.

Lästips; http://sv.wikipedia.org/wiki/Finska_kriget

 

 

 

Under detta krig så fick ålänningarna befallning av de nya herrarna i Åbo att samla in spannmål till Ryska armén. De vägrade och lät meddela att det åländska folket var villigt "att med all möjlig makt möta ett fientligt anfall". En folkresning på åland förde en väpnad kamp mot ockupationsstyrkorna.

Den 20 augusti 1917 samlades representanter från Ålands alla landsortskommuner för en hemlig överläggning. Man beslöt att Åland skulle begära återförening med Sverige. Denna ansökan anlände till Stockholm den 27 januari 1918. Av ålands myndiga befolking hade 96% undertecknad begäran.

I december 1918 kräver Sveriges regering att en åländsk folkomröstning ska hållas, i vilken frågan om nationell tillhörighet ska avgöras. Den finska regeringen avfärdar kravet, eftersom den finländska ståndpunkten är att Åland är en del av Finland.

Under 1919 anordnas på Åland en folkomröstning, där 9 735 av Ålands 10 196 röstberättigade män och kvinnor uttalar sig för återförening med Sverige.

Sverige övervägde militär insatts för att trygga Ålands tillhörighet till Sverige. Men istället får saken avgöras i Nationernas Förbund, föregångaren till FN.

Överskande nog så beslutas det där att Åland skall tillhöra Finland bland annat med motivet att det behövs för att öka antalet Svenskar i Finland så att gruppen kan garanteras tillräckliga rättigheter. Bland annat skall rättigheten till Svenska språket finnas.

Lästips; http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85lands_h...ing_med_Sverige

 

 

 

Om Finland avksaffar svenska som obligatoriskt språk i skolan. Eller om Finland avskaffar att allt statligt också skall finnas på svenska. Då faller avtalet om att Åland skall tillhöra Finland. Åland skall då tillhöra Sverige.

 

Jag anser bestämmt att om så sker så skall Sverige kräva att Åland istället för att vara autonomt självständigt under Finland som idag, så skall Åland då istället vara autonomt självständigt under Sverige. En möjligen endast symantisk skillnad och som inte förändrar nåt för varken Åland, Finland eller Sverige i praktiken. Men rätt skall vara rätt anser jag.

 

 

Ps, Den enda skillnaden jag kan komma på i praktiken om Åland istället blir självständiga under Sverige är att ålänningar kan ingå i Tre Kronor eller fotbollslandlaget. Gud skall veta att både hockeyn och fotbollen behöver all förstärkning de kan få. Ds.

Edited June 1, 2010 by Pal

[eskil]

De finlandsvenskar som är intresserade av att införlivas är redan det. Stockholm är Finlands tredje största stad.

Ack och ve. Jag är - som jag redan sagt - finlandssvensk, dvs. en svenskspråkig finne. I alla de 43 år som jag trampat på denna jord både i Sverige och i Finland så har jag aldrig hört någon finne, varken svensk- eller finskspråkig, tala om något som helst intresse av att "införlivas" i Sverige.

 

De enda ställen jag har stött på sådana tankar har varit på Internet och varje gång har det varit någon (riks-)svensk som stått för dessa, i mina ögon helt befängda, tankar.

OK. Jag är bara jag, så kanske jag har varit på fel ställe och läst fel tidningar i hela mitt liv... Kanske denna längtan tillbaka till Mamma Sveas famn tar sig uttryck i andra kretsar än de just jag rör mig i. Men jag tvivlar...

Skilj på inidivider och territorium. Av de finnar, finländare, finlandsvenskar, whatever som tycker bäst om att prata svenska och som vill bo i ett svenskspråkigt samhälle bor största delen idag i Sverige. Men jag tror inte att någon enda av dem på allvar tycker att det där landet på andra sidan Östersjön borde bli Svenskt igen för det.

 

Visst finns det finnar i Stockholm. Oftast (ursprungligen) finskspråkiga finnar som talar mer eller mindre knagglig invandrarsvenska. Tyder detta på ett intresse av att "införlivas"..? Knappast.

Ursprungligen finskspråkiga invandrare med 'tydlik prytning' är i minoritet. Majoriteten är ursprungligen svenskspråkiga finländare som jag och mina föräldrar som har svenska namn och talar perfekt stockholmska. Enda skälet att mistänka att de möjligen kan vara finländare är att de bär efternamn i stil med Grönroos, Thorvalds eller Lassfolk.

Edited June 1, 2010 by eskil

[903Lew]

Samtliga "andragenerationens invandrare" av finsk börd jag känner valde att göra värnplikten i Sverige istället för att göra den i Finland (trots det i många fall dubbla medborgarskapet). Det är väl om något en tydlig markering om vart man vill vara och vilken nation man kallar "hem".

[Foreign Embassy]

Men, men, det är väl klart att Sverige planerar att återta alla sina gamla territorier på lite sikt? Vår snabba och tappra uppslutning kring solidaritetsförklaringen är ju en del i planen att ta tillbaka det som är vårt i Baltikum (fast ryssarna får ge oss en förevändning, förstås).

 

Klarar vi den biten ska vi nog komma överens med Helsingfors också.

 

Sen går vi vidare. Norge har olja som säkerligen låg där den ligger före 1905 också. Alltså är den svensk. (Om den låg där före Carl XIV Johan vet vi inget om.)

 

Lite knepigare blir det nog med Pommern. Men det är ju ett tag kvar innan vi klarat av de andra bitarna, så vi hinner nog fundera ut något.

 

 

(Jag talar förstås som Rikssvensk - endast något mixad - inte som representant för Främmande Makt.)