Foreign Embassy

Den tredje punkten, "flat towing", är bekymmersam. Den första får nog Mowag leva med - skriva fel siffror är klantigt, helt enkelt. Punkt två kan förmodligen diskuteras hit och dit, även om Mowag, vid en hastig titt, verkar ha en poäng där. Men den tredje... FMV måste ju kunna engelska, för sjutton. Frågan är om FMV varit i kontakt med företagen för klargöranden. Om jag inte minns fel sa de (enligt SvD?) att de haft kontakt med Hägglunds. Stämmer det, kan det vara Mowag som missat chansen att rätta till felen (medan det nog ändå var rätt kört för Hägglunds). Men... kan det verkligen ha varit så? Nåja, det visar sig väl när det kommer domslut.

Om man slår upp Ströberg i Wikipedia får man lite andra namn och uppgifter. Så det kan man ju göra. Framgår också att RÅ väldigt nyligen bestämt sig för att ta en titt på saken igen. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bertil_Str%C3%B6berg

Var det därför norrmännen nobbade JAS? De fick samma mat som hemma på mottagningarna.

När jag tittar lite närmare är det nog inte plats för mer ens i utställningen. Det är gott om felparkerade plan i skissen - skulle bli mycket bråk om någon vill komma in eller ut därifrån. Lite som mitt källarförråd.

Man kan glutta lite på skissen över möjliga framtida utställningar på Aeroseum (i Säves bergrum) om man klickar nedan. Visserligen gäller det utställning och lite annorlunda utnyttjande av lokaliteterna, men tolv plan skulle i alla fall inte få det trångt. http://www.aeroseum.se/projektet.html

Det här tycker jag är intressant. I olika trådar talas det om hur svårt det blir att locka kvalificerat folk till mer avancerade tjänster, so to speak. Men blir det inte minst lika knepigt att hitta folk till de minst "glamorösa" tjänsterna? Jag är så dåligt insatt att jag inte kan ge några bra exempel, men tjänster som saknar pang-pang, ledarskapsroll, eller sofistikerade specialiteter, etc. Gamla systemets malajer stod väl lägst på skalan - vilka ska ersätta dem?

Det är nog jag som är överkänslig efter alla krusidulliga inbjudningar som passerar mig... Kanske för OT: Jag blir rörd när jag ser att Försvarsmakten försöker spara ihop pengarna kampanjen kostade genom att bjuda på grönpåse - och att dess anställda är så långt från bortskämda att de kallar det för "kalas". (OK, det var väl för att hon fyllde år. Avsiktlig misstolkning.)

Här slog det väl slint ändå: http://www.svenskafreds.se/blogg/201006 (Scrolla till andra posten.) Jag tycker nog inbjudningar ska skrivas enligt etikett och protokoll, särskilt om man skriver till folk man även annars har ett lite spänt förhållande till. Inbjudan fick det svar den förtjänade, måste jag säga. Förhoppningsvis använder inte Försvarsmakten inte sin slogan i all korrespondens utåt. Svenska Freds är en sak, men att fråga ett stort land en bit österut eller kanske den redan aggressiva uppvaktningen i det där torra, bergiga landet "Have you got what it takes..?" kan ge svar som verkligen överträffar alla förväntningar. Lite Lars Vilks, så där.

Jaha, så jag lever fortfarande... För att återknyta till trådens början och ämne så tror jag att problemet är debattens luddighet. Rekryteringskampanjen inbjöd till hån genom att ha en provocerande, nedlåtande, och dessutom till viss del politiserande ton. Affischpåståendena var överförenklade och närmast oförskämda, mottot har en odemokratisk klang (samtidigt som Försvarsmakten står som garant för demokratin). Att en del gensvar var ren satir (Fredrik Strage i DNs På Stan, tex; rolig) är en sak, men de som borde svarat seriöst och kanske tillrättavisande drog till med besynnerliga råsopar som kampanjen knappast ger täckning för - som Kleins tal om rasism. Fast Försvarsmakten ville ju ha debatt, inte nödvändigtvis bra debatt. (Om de gjort som jag sa - efterklokt - och haft debatt först och rekrytering sen, skulle tex rasism och dess icke-förekomst vara en sak man kunde ta itu med i rekryteringsfasen.) Afghanistan är väl smått OT egentligen. Finns ju trådar för det. Men eftersom det fick vara kvar är det väl OK. Mina invändningar mot journalistiken försvagas lite av att talibanerna inte direkt inbjuder till studiebesök, även om det kommer reportage då och då. Att soldater dras in i en diskussion om det politiska läget i Afghanistan är väl ett arv från Vietnamkriget. För att bara ta upp orden du räknar upp är det lite lustigt att "elit" är så fult i Sverige. Borde inte ett elitistiskt försvar rekrytera bra folk, för att förbli en elit? Fult blir det först när man saknar täckning för det och ser ner på folk som är lika bra eller bättre än man själv. Men tonen i kampanjen var som sagt lite väl nedlåtande. Rasism är ett ord Klein tidigare reagerat på hos andra skribenter, även om jag inte kan hitta något exempel just nu. Och de andra är kanske mest... pittoreska. Lite färg, så där.

Lite rart att se uppdelningen i "ont" (Linderborg) och "gott" (Hildebrandt) här. För att sticka ut hakan lite vill jag påstå att båda damerna är lite tvivelaktiga, rent journalistiskt. Att Linderborg är omåttligt förtjust i snärtig retorik och därför "redigerar" fakta efter behov är onekligen sant. Var hon proffsigare och mindre arrogant skulle hon (faktiskt) kunna föra fram samma budskap med hållbart faktaunderlag. (Och hur glada skulle SoldF-medlemmarna bli då?) Hildebrandt å andra sidan, kör hårt med vad som i princip är "inbäddad" journalistik. Före Kuwait (ungefär) räknades nära samarbete med ena sidans krigsmakt som en svår belastning när en journalist rapporterade från en konflikt. Hennes intresse för andra ståndpunkter är inte större än Linderborgs, vilket är olyckligt i båda fallen. Hildebrandt skriver om hur bra den militära insatsen är, Linderborg om hur illa insatsen fungerar politiskt, ingendera med riktigt den önskvärda objektiviteten. Sen trasslar de till det genom att trampa in på varandras områden utan att anpassa perspektiven. De förmildrande omständigheterna finns, som jag ser det, mycket på Linderborgs sida: Hon är en uttalat politisk kulturredaktör, och hennes texter förväntas alltså vara politiskt vinklade. Hildebrandt, däremot, är nyhetsreporter, och gör sig själv suspekt när hon tar (politiskt) ställning för sina kompisar i ISAF (och på SoldF). (Slipper jag smisk om jag lägger in brasklappen att jag bara läser Linderborg i yttersta nödfall?)

Nu har vi fått godkänt - äntligen kan vi börja ha åsikter med gott samvete: http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Forsvarsmakten-kommenterar/Du-har-det-som-kravs/ Jag ryser när jag tänker på vilka konsekvenser det kunde fått om vi inte levt upp till Försvarsmaktens krav...

Hur gick det igår, då? Åkte alla vpl hem, eller stannade de kvar? Någon som har siffror?

@Kimster: Om det verkligen ska vara en opinions-/marknadsundersökning blir jag riktigt fundersam. Att köpa in en sån från ett etablerat företag eller SCB, etc, kostar bråkdelen av vad den här kampanjen kostar, och då får man det du kallar en "riktig" undersökning. Om undersökningen är ett viktigt syfte med kampanjen, ett mål i sig, så måste det vara så att politikerna drev upp tempot för omställningen så högt att undersökning och rekryteringskampanj måste slås ihop. Annars hade det väl varit mer praktiskt att göra undersökningen ett år och köra igång rekryteringskampanjen året efter (baserad på vad undersöknngen visat)? Dyrt och riskabelt att göra båda samtidigt. Men som sagt, tidsschemat blev väl lite pressat.

Har för mig att man går från SNAFU via SUSFU (Situation Unchanged, Still Fucked Up) till FUBAR.

Lite försvar för McC och ifrågasättande av journalistiska värden eller moden: http://www.nytimes.com/2010/06/25/opinion/25brooks.html

Ska man verkligen lära unga människor att stå i båten? Kan vara farligt, ju. Vad jag skulle säga är att om procentutfallet verkligen räknas och analyseras kan den provocerande stilen leda till problem. Kände själv att jag hade lust att svara tvärtom på frågor som var tillspetade in absurdum. Då skulle jag ju visa att jag har vad som krävs inte bara för att ha en åsikt, utan även för att hävda min åsikt mot en stor, beväpnad myndighet. Om jag tillhörde någon grupp som var direkt negativ allt militärt, eller bara till Försvarsmakten, skulle det vara mycket frestande att köra en antikampanj för att sabotera resultaten. Lite pinsamt om "svenska folket" har en åsikt och den tycks vara att Försvarsmakten kan packa och dra. Fast jag tror det är något lurt, jag. (Och hur många kommer att kolla vad de är lämpade för och sedan bli djupt upprörda när de inte kan få den tjänsten direkt? Extra lustigt eftersom det är så frestande att fuska med de däer grafiska leksakerna.)

Förutom det där att man tydligen ska kvalificera sig för att ha en åsikt är det väl lite lömskt med den där kurvan under varje svar. Det ser ut som ett linjediagram över vad folk tyckt, men alla diagrammen ser likadana ut. Lite onödigt, även om statistik inte är poängen. Är det inte lite riskabelt med de här procenten, för övrigt, om de inte är fixade? Tänk om man får 90% negativa svar - då ser det ju ut som om man är abnorm om man tycker som Försvarsmakten.

Kanske kan vara på sin plats ändå att påminna om att terrorgrupper kan förändras över tid både hit och dit. USAs kandidat i Gazavalen var ju fd terroristerna i Fatah, och hur var det med Stern- och Irgunligorna? Det gick ju rätt bra för en del av terroristerna därifrån... Och sen har vi gamle terroristen Nelson Mandela...

Förutsättningarna var ganska olika. Tokskeppet (där det gick på tok, alltså) var mycket större och hade väldigt mycket fler passagerare. Detta ledde i sin tur till att IDF inte vågade sätta motorn (eller rodret - viss felmarginal måste ges för journalism) ur spel på den, till skillnad från på de andra fem. Mer folk, större format, större crowd, större tidspress (eftersom båten fortsatte tuffa), och säkert kaxigare aktivister just pga allt detta. Så PR-mässigt borde IDF ha backat när de blev blöta, sagt till att "nu är det inte roligt längre", och sen kunnat kosta på sig att vara hårdhänta med mycket mindre risk för egen del och ändå en (föralldel marginellt) mindre PR-förlust. (Om motståndet ändå blivit hårt hade den extra svängen kvittat ur PR-synpunkt, men de skulle inte fått stryk själva. Samtidigt verkar IDFs agerande ha öppnat för motståndet... Ja, även om jag vet bäst, som alltid, så är jag lite osäker här...) Själv tycker jag att de var långt ut för att oroa sig för grundstötningar, men det beror ju också på vilka bogserresusrser de hade på plats och hur sjön var, etc, etc.

Tror det kom fram att det var dollarkursen datum syftade på. Norska är svårare än man tror och det är lätt hänt att man som politiker säger något lite otydligt på ett fördelaktigt sätt.

Utan att direkt vilja ge stöd åt sälen vill jag ta ett par citat från tidigare i tråden om varför IDFs agerande kanske ändå inte var så lyckat. Kanske kan lugna de av oss som är lite mer triggerhappy än andra: Ja, det där var jag själv, alltså. Lite mer auktoritet nedan: Israeler i allmänhet verkar mindre nöjda med just utförandet, om man får tro media, även om de inte ifrågasätter bakgrunden.

Enligt uppgift i endera DN eller SvD (vart tog det vägen nu då?) skulle fem av de sex fartygen ha fått maskinerna satta ur funktion, men inte det sjätte som hade mycket folk ombord. Det fick tuffa på för att inte gå på grund (någonstans?). Kan ha bidragit till viss stress och förvirring i det fallet. Jag hänger inte med riktigt - bryter någon mot min olagliga blockad så har jag "rätt" att söka igenom blockadbrytarens fartyg? Låter aningen vingligt. Saknar jag rätten i första ledet kan jag väl knappast få rätt i tredje. Eller? Verkar som om inte minst opinionen i Israel också trycker att det gick aningen klumpigt till.

Att Israel väljer en fördelaktig tolkning av folkrätten när det finns flera att välja på är inte så förvånande, men "lugn och ro"- förväntningarna ledde visst till lite slarv vid planering och utförande, som påpekats. (Är inte den där typen av paintballvapen lämpligare vid crowd control i lite öppnare terräng, som vid vanliga demonstrationer? Blir väl lätt små missförstånd när det är trångt och besvärligt.)

Syftet verkar väl mera vara att gnugga in de olika budskapen som frågorna är än om det bara varit fråga om passiv läsning. En naiv läsare ska fås att inse att han/hon egentligen tycker bättre om Försvarsmakten än han/hon trott, och kanske känna sig lite taskig som inte genast går med. Vi som är cyniska eller förståndiga inser att frågorna är sammansatta och vinklade och inte kan besvararas med en nuffra - men då har vi ändå läst och begrundat, snarare än gett en affisch en slö blick. Inte så dumt, faktiskt.

Vad är "Underrättelserom ho" som man får upp när man vill ha mer info på en punkt? Jo, jag fattar, men kanske kan snyggas till lite.