Diskussion kring Folkrätt

[Lake]

Med anledning av diskussionen i den här tråden och de därav genomförda regeländringarna, så förstår jag att begreppen "folkrätt" och "mänskliga rättigheter" är svårtolkade och omstridda begrepp för personer som står försvarmakten nära. Hur ligger det till egentligen med utbildning inom detta ämne i försvarmakten? Behövs det en mer omfattande debatt om detta kanske, vad kan våra svenska militärer om detta när man ger sig ut på utlandsuppdrag? Hur skulle man reagera på om ens grannförband tog livet av "misstänkta terrorister", vad finns det för kunskap egentligen?

 

(flytta gärna till ett nytt ämne om ni tycker det)

 

M v h

Lake

[GC1]

Med anledning av diskussionen i den här tråden och de därav genomförda regeländringarna, så förstår jag att begreppen "folkrätt" och "mänskliga rättigheter" är svårtolkade och omstridda begrepp för personer som står försvarmakten nära. Hur ligger det till egentligen med utbildning inom detta ämne i försvarmakten? Behövs det en mer omfattande debatt om detta kanske, vad kan våra svenska militärer om detta när man ger sig ut på utlandsuppdrag? Hur skulle man reagera på om ens grannförband tog livet av "misstänkta terrorister", vad finns det för kunskap egentligen?

 

(flytta gärna till ett nytt ämne om ni tycker det)

 

M v h

Lake

På vilket sätt menar du att mänskliga rättigheter skulle på något sätt vara en omtridd fråga hos personer som står FM nära?

 

Utveckla gärna ditt resonemang.

[Rokare]

Gjorde en split från tidigare tråd... Betänk dock vad Dobberman skrev i "modertråden" samt var som står i ROE för denna forumsdel

 

"Folkrätt" är ett samlingsbegrepp för ett stort antal internationella mellanstatliga regelverk där de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten (även kallat "krigets lagar") ingår.

 

"Rättspraxis" i svensk rätt talar man om när man refererar till (prejudicerande) domar i svenska domstolar.

Så ordet rättspraxis är inte rätt uttryck att använda i den här tråden, då detta skulle syfta till domar utfärdade i Irak.

 

Avser diskussionen att handla om lagligheten av vissa krigföringsmetoder så måste man diskutera innehållet i den internationella humanitära rätten/krigets lagar.

Situationen i Irak är folkrättsligt att betrakta som en ockupation (en företeelse som i sig strider mot folkrätten). När en väpnad konflikt föreligger

så gäller också den internationella humanitära rätten.

 

Att hänvisa till "Folkrätt" i en tråd är inte att rekomendera utan mer exakta uttryck är önskvärda.

 

...

 

Folkrätt och Mänskliga rättigheter: Källhänvisning är ypperligt viktig när det kommer till Folkrätt och Mänskliga rättigheter. Dessa kan hittas på officella och vedertagna sidor för detta. Dvs Inga källhänvisningar till sidor som EJ är specifika inom detta område kommer godkännas. Hänvisningar till Folkrätten och Mänskliga rättigheter SKALL följas av källhänvisningar. Exempel på trovärdiga källor i ämnet; Regeringens webbplats om Mänskliga rättigheter, Regeringen och Regeringskansliets sidor om Folkrätt och Mänskliga rättigheter, Human Rights Watch, UN Human Rights Protocol

[Krook]

På min stridstekniska nivå så är det inget problem. Vad jag får/ska göra finns uttryckt i ROE-kort, Reglementen och Order.

Det är den politisk- och militärstrategiska nivån och den operativa diton som får ta hand om de folkrättsliga problemen. Det är därför det finns en LEGAD (Legal Advisor) vi varje högre stab. (Nu finns det iofs LEGAL (svensk gammal benämning) vid lägre förband också men då är det för internbruk)

 

Jag har inte vid något tillfälle under fyra missioner stött på folkrättsliga problem orsakade av svensk trupp. Men desto oftare av annan nations trupp, inkl FN-trupp. Vi svenska har goda förutsättningar att lösa allehanda uppgift helt i enlighet med folkrätten, även om alla inte kan den i detalj. Detta pga den sociala och militära ståndpunkt våra soldater har.

 

Sålunda: Inget problem!

 

/K

[Handvulp]

Nu är jag ju bara en sketen civilist som råkar vara en smula militärt överintresserad från stund till stund.

 

Måhända är jag kanske naiv, men jag har mycket stort förtroende för de trupper som FM skicka utomlands på missioner, detta oavsett vad vissa tidningar får för sig att publicera om dem.

 

När det gäller folkrätt och så vidare, så skulle jag nästan vilja påstå att svenska soldater får läsa och studera detta mera, än vi civila får. Jag tror att en svensk soldat är mer "up to date" på just de bitarna, än vad svenska befolkningen är, med ett fåtal undantag måhända.

 

Sedan så undrar jag om inte det kan göra mer skada än nytta att gå för djupt in i detaljerade ROE beskrivningar. Om en situation skulle bli kritisk, och det finnes för många, och för invecklade definieringar i ROE, så kan det måhända kanske leda till att soldatens liv riskeras på grund utav det.

 

Jag har läst Ken Connor's "Elitstyrka SAS" som den heter på svenska, och han nämner bland annat situationen i Nordirland som ett konkret exempel på där trupper ibland hamnade i mer trassel än de kanske skulle behövt, både till större fara för sig själv, och för andra, på grund av komplicerade och väldigt knepiga ROE regler etc etc.

 

Nu vet jag ju inte hur tillförlitlig Ken Connor är som källa, men här följer en liten saxning ur boken som handlar just om roe:

 

"Om man ställs inför en beväpnad terrorist går det inte att steg för steg följa de regler som förtecknas på det "Gula Kortet" och ändån överleva. Det har förekommit ett antal incidenter i Nordirland, där beväpnade soldater dödats för att de varit rädda för att dra sina vapen och försvara sig, detta av fruktan för att bryta mot reglerna" - Från sid 247 ur Ken Connors "Elitstyrka SAS"

 

Nu är det ju inte alltid terrorister som är de som svenska soldater möter, men det har ändån en viss relevans på sitt sätt.

 

Svenska trupper är ju till för fredsbevarande uppgifter, något som på sätt och vis kan hindras tror jag, av allt för komplicerade ROE förfarande som skall ta hänsyn till allting som händer och sker.

 

Folkrätt tror jag innehåller en hel del definitionsmässiga element också, beroende på vart i världen de råkar befinna sig. (Jag kan ju ha fel också iofs.) Men med tanke på att svenska trupper hitills inte varit inblandade så vitt jag vet, i något folkrättsvidrigt, utan snarare tvärtom.

 

Jag tror att svenska trupper som skickas ut, har hög kompetens, och är väl informerade om folkrätten och vad det innebär. Sen finnes det ju alltid en och annan idiot som kanske skulle kunna stjälpa den synen över ända, men faktum är att man kan inte döma 99% för vad 1% gör fel.

 

Dessutom tror jag också att i mitt stilla sinne, så är de trupper som vi skickat på mission hitills, faktiskt motiverade att åka, av en viss tro på att de kan göra något för andra. Att de har en chans att hjälpa till och påverka något i den värld vi lever i. Jag har själv velat åka på just de grundvalen, att man kan göra en skillnad, och kanske hjälpa till där det behövs. Och jag tror därför att om man åker ner, så fattar man ju själv att om man gör något som kan verka grymt eller konstigt i de man försöker hjälpas ögon, så skjuter man sig själv lite i foten.

 

Uhm, well.. detta är bara mina tankar i ämnet, och jag hävdar inte att allting är rätt, men det är så jag ser på saken i allafall.

[Stella-Polaris]

Med anledning av diskussionen i den här tråden och de därav genomförda regeländringarna, så förstår jag att begreppen "folkrätt" och "mänskliga rättigheter" är svårtolkade och omstridda begrepp för personer som står försvarmakten nära. Hur ligger det till egentligen med utbildning inom detta ämne i försvarmakten? Behövs det en mer omfattande debatt om detta kanske, vad kan våra svenska militärer om detta när man ger sig ut på utlandsuppdrag? Hur skulle man reagera på om ens grannförband tog livet av "misstänkta terrorister", vad finns det för kunskap egentligen?

 

(flytta gärna till ett nytt ämne om ni tycker det)

 

M v h

Lake

 

En intressant frågeställning som vi faktiskt redan har, i en likartad fråga, nämligen minor. Vi har idag militärt sammarbete med länder som ej skrivit på Ottawa konvensionen. Enligt denna konvension får vi inte sammarbeta med utländsk trupp som använder minor.. Alltså om en Svensk styrka skulle jaga en taliban grupp nerför en dal och USA skulle hjälpa till, genom att spärra ett pass med avståndsutlagda minor, så är det kört. Avbryt. rast vila... Svensk trupp skall i detta fall avbryta och åka hem... om jag nu förstått det hela rätt förståss.. Men detta berör Ottawa konventionen om minor.. Och där finns det på text.

 

Men hur är det inom "folkrätt", "mänskliga rättigheter" och Geneva konventionen??? Står där utryckligen några riktlinjer för sammarbete med annan part som ej följer dessa?? Afganistan blir ju automatiskt landet att titta på. Hur ofta har vi inte hört på TV eller läst i tidningen att så och så många misstänkta terrorister bombats ihjäl? Då ofta tillsammans med några kvinnor och barn.. I Afganistan, av part, som Sverige har militärt sammarbete med.. Detta ger oss för handen att det är ok att ens grannförband tar livet av "misstänkta terrorister". Vi har ju inte avbrutit vårat sammarbete.. Alternativt bryter Regering och Riksdag mot Svensk lag och bör därför straffas om så är fallet..(vilket alldrig kommer att ske)

 

Får då Svensk Trupp ta livet av "Misstänkta Terrorister"?? Grannförbandet får ju göra det. All hjälp, till detta grannförband, kan ses som direkt eller indirekt hjälp till att ha ihjäl "Misstänkta Terrorister". Tex: Svensk trupp skyddar flanken på förband som har ihjäl "misstänkta terrorister"..

 

Bemärk än en gång att om grannförbandet gräver ner 1 styck mina i det Svenska förbandets grannskap så skall det Svenska förbandet avbryta.. Om grannförbandet istallet bombar 10 hus, med 500kg flygbomber, och har ihjäl 20 misstänkta terrorister, 40 kvinnor, 80 barn och 20 spädbarn, så är det helt ok att fortsätta sammarbetet....

 

Logiken säger att vi missat något på vägen.....