Frivilliga Sjukvårdare?

[AdamAdam]

(---)

men det måste ju förekomma någon form av sjvutb "medic" i utlänska försvarsmakter, och jag gissar att de sedan första världskriget är beväpnade.

det måste ju funnits/finns både "medics" och "corpsmen " med i i irak?

tittar man på tex "sas survival secrets" är inte sjv utmärkt med något rött kors.

och sjv hos tex FBJs ståtar väl inte med denna utmärkning i fält heller?

Helt riktigt, sjukvårdare har så vitt jag vet i modern tid alltid varit beväpnade för självskydd, vilket är tillåtet enligt Genevekonventionen. Om sjukvårdaren bär kors eller inte beror på om han har sjukvård som huvuduppgift eller "beredduppgift", men det där känner väl alla till.

 

Hur som helst, jag uppfattar idén med obeväpnade Hv-sjukvårdare som någon slags kompatibilitetsfel mellan Röda Korset och Försvarsmakten: RK-personal är av princip inte beväpnad och därmed har inte heller Hv-sjukvårdare vapen. Att ha obeväpnad personal är förvisso en vettig princip och förmodligen helt avgörande för RK:s förmåga att verka i krisområden. Det jag inte förstår är varför RK överhuvudtaget utbildar sjukvårdare till en krigsorganisation som Hemvärnet? Vore det inte enklare för RK att hålla sig till att utbilda civila, om man nu inte vill befatta sig med beväpnad personal?

 

Att ha "civil" personal bland stridande förband är en tanke som jag inte kan förstå.

[Hans Engström]

Det är i och för sig skrämmande att du väljer att använda vapnet som särtecken för om någon är 'civil' eller inte.

 

I detta specifika fall så får du titta på historiken (riktig hett tips är att Googla på RK och Hv) varför RKs personal inte är beväpnad.

 

Och personligen, hellre en obeväpnad sjvman än ingen sjvman alls.

[AdamAdam]

Det är i och för sig skrämmande att du väljer att använda vapnet som särtecken för om någon är 'civil' eller inte.

 

I detta specifika fall så får du titta på historiken (riktig hett tips är att Googla på RK och Hv) varför RKs personal inte är beväpnad.

(---)

Om jag skrämt någon ber jag om ursäkt, jag ska välja mina ord bättre bland folk jag inte känner...

 

Nå, till saken då: jag var aktiv i Röda Korset under flera år och jag är synnerligen väl informerad om organisationens historik och hållning när det gäller vapen. Som jag redan sagt är jag övertygad om att det är en god policy som tjänar organisationens syften väl.

 

Jag är däremot inte lika övertygad om att det är en policy som passar bra för personal som ska verka sida vid sida med stridande förband. Finns det något i RK:s historia som ändrar på det?

[Hans Engström]

Utveckla det där? Hur är det ett problem? Jag håller med om att kunskapen kring Krigets Lagar är diffus hos vissa RK medlemmar, men tyvärr gäller det även soldaterna i gemen.

[skaya]

Vi är obeväpnade. Vi tar inte med en skadads vapen och/eller ammunition, detta lämnas kvar med gruppen/plutonen.

Angående vapnet så är det som någon har sagt ivägen och ett stort irritationsmoment på övningar. Skulle det finnas otyg i skogen (på riktigt) så skulle detta problem bli lite... hm, mer ringaktat. Och hade man inget vapen skulle man vilja ha ett.

 

Jag vill att alla ska se sig som soldater först och främst, specialister i andra hand. (skulle vilja att det blev ett obligatorium att genomgå TFU-KU för avtalspers) När (om) det smäller sitter vi i skiten tillsammans.

 

Vidare är jag av den åsikten att grupp- och plutonssjukvårdare bör återinföras i Hemvärnet. Således att HVsjukvårdare (givetvis efter kravprofil och med den rätta inställningen) införlivas i plutoner (åtminståne) och övar strid och sjukvård i skogen och knyter ihop med kompaniets sjukvårdare då och då, kanske vid särskilda sjukvårdsövningar?

 

RK har ett par år på sig att fylla upp hemvärnet. Vi får väl se om de lyckas. Blir det inte så kanske vi blir utbildade av FSC istället....

 

Man kan ju alltid hoppas.

[Stefan F]

Personligen anser jag att sjukvårdare skall vara obeväpnade (möjligtvis med undantag för en liten pistol, och givetvis kniv). Anledningen är att då kan sjukvårdaren bära mer sjukvårdsmaterial.

Och det är ännu viktigare i en krigssituation, då man kanske inte kan lita till den civila sjukvården lika mycket som i fredstid.

 

Jag tror - utan att ha gått Hv-sjukvårdsutbildningen - att RK-personalen endast har hand om själva sjukvårdsutbildningen, inte utbildningen om hemvärnet.

Följden blir då att någon utan tidigare militär utbildning i första hand kanske tar in RK-principerna (bl.a. opartiskhet och neutralitet), istället för att ställa sig in på att vara sjukvårdare i en organisation som faktiskt är stridande part.

Och då kan det bli såna situationer som Bushman beskrev.

Låter inte helt orimligt, eller hur?

 

@ Skaya.

FSC = försvarets sjukvårds centrum?

Ja, jag tycker det låter mycket rimligare att försvaret sköter sjukvårdsutbildningen av personal i stridande förband, än att det sköts av en organisation som har de stöttepelarna som Röda Korset har.

 

EDIT: tillägg och stavning.

Edited July 25, 2006 by stefanf

[bushman]

@ stefanf:

 

där ligger väl egentligen pudelns kärna vad det gäller vår frivilliga sjv.

de HV-sjv jag råkat ut för har vart fruktansvärt duktiga på sin tjänst, men de har inte insett att de kan råka hamna i stridsituationer.

och de har absolut ingen insikt i hur den militära herarkin funkar, vilket iofs är vanligt förekommande i de flesta avtalsorg.

 

problemet med detta är är ju att den dagen "skiten slår i fläkten" om det ens uppenbarar sig någon avtalspersonal kommer att bli mycket motivering medels könsord och kolvslag.

 

visst alla som är här inne och tillhör avtalsorg tror jag inte sviker sin tjänst, men har man hört motiveringar som: "nä det regnar ute" eller "det är ju snart middag ju" i snart 15 år av samma folk, så har man ingen större respekt för dem.

 

det stora problemet är nog att just dessa bitar har blivit eftersatta pga de inte tillhör insatskompanierna.

det är delar som bara skall fungera den dagen det blir allvar men ingen verkar bry sig om stab/tross samt sjv egentligen har fullgod personal.

däremot finns det oftast en fullt fungerande kokgrp med senaste versionen på kokvagn i organisationen.

 

vad gäller RK och beväpning är jag väl medveten om historien.

och att det fanns obeväpnad sjv personal hos britterna iaf under 1 världskriget.

såg någon dramadokumentär om detta, ang någon sjv som fick någon högre brittisk medalj med hjälp av en åsna.

de kallades "bårbärare" och var väl utb-mässigt att jämföra med HV-sjv.

vilket känns så där bra.....

 

att sjv inte har ett behov av en AK4 må vara sant, men eftersom FM har skrotat M45:an och vi inte har AK5 i HV är det bara att beklaga.

enbart pistol till sjv är inte ett bra alt, kräver mer utb, finns inte i tillräcklig mängd osv.

dessutom var ärliga mot er själva nu, hur många av er vill egentligen se allt erat avtalsfolk pistolbeväpnat?

Edited July 25, 2006 by bushman

[skaya]

Det går alldeles utmärkt att medföra 5 kilo dödsmetall och fortfarande lösa sin sjukvårdsuppgift.

[Hans Engström]

Dock är den till för försvar av själv och patient, och det går inte att vårda och skydda samtidigt, så man avdelar ändå resurser för att skydda i ett sådant läge, så varför kånka på vapnet?

Edited July 26, 2006 by Hans Engström

[KD803]

Dock är den till för försvar av själv och patient, och det går inte att vårda och skydda samtidigt, så man avdelar ändå resurser för att skydda i ett sådant läge, så varför kånka på vapnet?

Det går inte att skriva en M-blankett samtidigt som man försvarar sin grupperingsplats. Så varför ska stabspersonalen vara beväpnad?

 

Svaret är att ibland så måste man prioritera.

[Stefan F]

@ Skaya.

Jo, självklart kan man bära med sig vapen och vara sjukvårdare. Men tar du bort vapnet så har du plats för ännu mer sjukvårdsmaterial. Jag ser hellre en sjukvårdare som bara är sjukvårdare.

Nu talar vi självklart om reguljära förband.

 

@ BJE.

Hans skriver ju att man faktiskt avdelar resurs för att skydda i ett sådant läge.

M-blanketten kan du fylla i när stridsuppgiften är löst. Första hjälpen behöver man oftast ge omedelbart. Jag skulle prioritera en sjukvårdare som kan göra det, över en sjukvårdare som behöver prioritera mellan att skjuta och vårda.

[Magasinstopp]

Tankar angående sjukvården: (gallvarning)

Sjukvården som organisation måste fungera om ett förband skall kunna hållas i fält (1). Med detta menar jag att arbetssättet måste fungera(2), vi måste vara tillräklig numerär för att lösa de ställda uppgifterna(3) och sist men kanske viktigast; vi måste vara pålitliga(4). Soldaten i fält måste känna att han hamnar i trygga händeri händelse av skarp skada.

 

1: I händelse av ofred eller i skymningsläge kan det antas råda mer eller mindre kaos i det civila samhället, och minst lika troligt även i det militära. Insatsplutoner och reguljära hemvärnskompanier används i ett tidigt skede för att säkra viktiga objekt, knytpunkter, mobplatser eller annat som ses viktigt. Tänkta fienden är sabotagegrupper/specialförband. Åsamkar dessa fiender hemvärnssoldater skada krävs det ett snabbt, säkert och bra omhändertagande av hans kamrater, bakåt till sjukvårdarna som fortsätter vården till civil avtransport/militär avtransport till nästa vårdinstans är möjlig. Det är inte realistiskt att tro att civil ambulans hämtar i närheten av stridigheter, och det som då står till buds är hemvärnets sjukvårdare. Finns det någon som skulle dra i strid utan sjukvårdare i bakläget?

 

2: Beroende på situation och läge måste sjukvården kunna vara flexibla i sitt arbetssätt. Sjukvårdaren måste kunna arbetssätten "stay and play" och "scoop and run", och kunna tillämpa dessa vid behov. Organisatoriskt kanske man kan gruppera sjukvården på annat sätt än de "tre täter" som existerar idag. Det ämnet kan jag beröra närmare om så önskas.

 

3: Så långt mitt öga kan nå finns det inte tillräckligt med sjukvårdare på lång väg. Insatsorganisationen är bättre uppfylld än övrig org. Intresset för att bli HV sjv är stort, men RödaKorset annordnar inte på långa vägar tillräckligt med utbildningsplatser för att kunna bemanna sina "platser" i Hemvärnet. Surt sa räven.

 

4: Pålitlighet ja. Den kanske viktigaste egenskapen en sjukvårdare kan besitta. Jag anknyter lite till punkten a; när jag frågar vem som skulle vilja dra ut i strid utan sjukvårdare i bakläge så är det underförstått att det handlar om mycket dugliga kunniga och pålitliga sjukvårdare. Generellt så har jag fått bilden att sjukvårdare inom hemvärnet ses med viss skepsis från soldaternas håll. Övningarna kanske är upplagda på så vis att friORG är skiljda från stridande plutoner och således förlorar den ena parten insikt i den andra och vice verca. Ett sätt jag vet skulle stärka sjukvårdarnas anseende vore att lära sig mer om den väpnade striden, att se sig själv främst som en soldat, hugga i och hjälpa till och att vara ute i skogen och synas tillsammans med "gubbarna".

 

Och här kommer gallspyan:

Det är ju dock knappast tillåtet att titulera sig soldat när man tillhör RK...

End gallspya.

WOW.....snacka om mitt i prick!!! Skönt att höra liknande åsikter

[dxl]

Dock är den till för försvar av själv och patient, och det går inte att vårda och skydda samtidigt, så man avdelar ändå resurser för att skydda i ett sådant läge, så varför kånka på vapnet?

 

Om man ska gå efter devisen eld ger skydd, så kan det nog hända att man måste skjuta sig fram till patienten, för att sedan skjuta sig själv och patienten i skydd.

 

Sjukvårdsbiten inom försvaret är väldigt ny för mig fortfarande, men jag försöker lära mig.

Det jag lärt mig hitentills är iaf så mycket att jag tycker det är väldigt konstigt att man inte har kvar iaf plutoncjukvårdare.

[Hans Engström]

Om man ska gå efter devisen eld ger skydd, så kan det nog hända att man måste skjuta sig fram till patienten, för att sedan skjuta sig själv och patienten i skydd.

Nog väldigt få sjukvårdare som köper del 1 av det argumentet.

[skaya]

Dock är den till för försvar av själv och patient, och det går inte att vårda och skydda samtidigt, så man avdelar ändå resurser för att skydda i ett sådant läge, så varför kånka på vapnet?

 

 

Så vi utgår ifrån läget att jag som sjukvårdare behöver bruka mitt vapen?

 

Varför skulle jag då lämna det hemma? Då vore jag ju kokt i bajs i ditt scenario?

 

Tillägg: jag anser faktiskt att jag, även om jag är sjukvårdare, har rätt att överleva.

Och blir det inte så så anser jag att jag iallafall har rätt att försvara mitt liv. Och min eventuella patients.

 

@ Skaya.

Jo, självklart kan man bära med sig vapen och vara sjukvårdare. Men tar du bort vapnet så har du plats för ännu mer sjukvårdsmaterial. Jag ser hellre en sjukvårdare som bara är sjukvårdare.

Nu talar vi självklart om reguljära förband.

 

@ BJE.

Hans skriver ju att man faktiskt avdelar resurs för att skydda i ett sådant läge.

M-blanketten kan du fylla i när stridsuppgiften är löst. Första hjälpen behöver man oftast ge omedelbart. Jag skulle prioritera en sjukvårdare som kan göra det, över en sjukvårdare som behöver prioritera mellan att skjuta och vårda.

 

Reguljära sjukvårdare bär vapen.

 

Tanken är att alla ska kunna försvara sitt eget liv och om läget kräver gå i strid (ja, detta kan även sjv göra, men de förlorar då sitt särskilda folkrättsliga skydd). Om en sjukvårdare kommer fram för att vårda en patient och anser att han behöver bruka sitt vapen för att freda sig eller sin patient så har han hamnat fel. Sjukvårdaren skall inte finnas där fara finns egentligen.

 

Men skulle en sjukvårdare hamna i en situation där han måste prioritera mellan att skjuta tillbaka eller vårda (om han har ett vapen) kan han bekämpa och sedan vårda, ställt mot det andra alternativet då han skulle behövt verka med sitt vapen men inte har något och valet blir då antingen döden eller fångenskap.

Edited July 26, 2006 by skaya

[dxl]

Om man ska gå efter devisen eld ger skydd, så kan det nog hända att man måste skjuta sig fram till patienten, för att sedan skjuta sig själv och patienten i skydd.

Nog väldigt få sjukvårdare som köper del 1 av det argumentet.

 

Ja att få eller inga sjukvårdare inom svensk hemvärnssjukvård köper det argumentet vet jag.

Men fråga amerikanska sjukvårdare i Irak eller legionens sjukvårdare i Elfenbenskusten, jag tror dom redan köpt det.

[Hans Engström]

Om man ska gå efter devisen eld ger skydd, så kan det nog hända att man måste skjuta sig fram till patienten, för att sedan skjuta sig själv och patienten i skydd.

Nog väldigt få sjukvårdare som köper del 1 av det argumentet.

 

Ja att få eller inga sjukvårdare inom svensk hemvärnssjukvård köper det argumentet vet jag.

Men fråga amerikanska sjukvårdare i Irak eller legionens sjukvårdare i Elfenbenskusten, jag tror dom redan köpt det.

Källa på det?

Så här funkade det på en Norrlandsbrigad, så här försöker jag lära mitt HV förband att göra. Om det är en risksituation så använder man skyttetrupp för att säkra området och skydda sjvman arbete alternativt att man drar skadade från en grupp i skydd för att därefter överlämna vederbörande.

Kom ihåg att trupp behövs för att avtransportera skadad också.

Jag tror dina exempel knappast ensamma ger sig ut för att rädda en skadad medan kulorna flyger. Så om du inte har några bra exempel på att man doktrinärt lär ut att sjukvårdaren/medic ska ta terrängen där den skadade befinner sig ensam så kanske du ska fundera lite grann igen.

Edited July 26, 2006 by Hans Engström

[AdamAdam]

Personligen anser jag att sjukvårdare skall vara obeväpnade (möjligtvis med undantag för en liten pistol, och givetvis kniv). Anledningen är att då kan sjukvårdaren bära mer sjukvårdsmaterial.

(---)

Och jag tycker att kvartermästaren ska vara utan vapen för då kan han bära mer godis. :P

[Stefan F]

...

Reguljära sjukvårdare bär vapen.

 

Tanken är att alla ska kunna försvara sitt eget liv och om läget kräver gå i strid (ja, detta kan även sjv göra, men de förlorar då sitt särskilda folkrättsliga skydd). Om en sjukvårdare kommer fram för att vårda en patient och anser att han behöver bruka sitt vapen för att freda sig eller sin patient så har han hamnat fel. Sjukvårdaren skall inte finnas där fara finns egentligen.

 

Men skulle en sjukvårdare hamna i en situation där han måste prioritera mellan att skjuta tillbaka eller vårda (om han har ett vapen) kan han bekämpa och sedan vårda, ställt mot det andra alternativet då han skulle behövt verka med sitt vapen men inte har något och valet blir då antingen döden eller fångenskap.

Jo, jag vet hur det är idag. Det jag skriver är så jag skulle vilja att det var.

Därför mitt förslag på en kompromiss, där sjukvårdaren har en pistol. Så att han/hon inte är totalt försvarslös. Och tidigare har ju åtminstone svenska värnpliktiga sjukvårdare burit pistol. Ja, det var ett tag sedan, men tanken tycker jag är rätt.

 

@ AdamAdam.

Självklart ska han det. Så länge det rimligen kan rädda fler liv. :P

 

EDIT:

Jag tycker alltså att i en stridssituation så ska sambandsmannen släppa sina M-blanketter, och skjuta, kvartersmästaren släpper sitt godis och skjuter, medan sjukvårdaren greppar sin sjukvårdsmaterial och plåstrar.

Edited July 26, 2006 by stefanf

[dxl]

Förtydligande:

Naturligtvis menar jag inte att en sjv ska röra sig ensam eller framför egen personal som är i strid.

Däremot så menar jag att dom ska röra sig med egen personal eller precis efter, t.e.x med plutonsledningen.

 

Några källor på mitt förra påstående:

Vad gäller legionen så har jag en vän som då och då skickar mig mail och ibland bemödar sig med ett telefonsamtal, på honom låter det helt klart som att dom har motsvarande plutonsjukvårdare och dessa är beväpnade.

och om man höftar lite så kan man hitta följande länkar med bilder på beväpnade amerikanska sjukvårdare i Irak

 

en bild ur ett album som även har bilder på obeväpnade sjv

 

här är iaf två bilder på samma sjukvårdare med vapen

och här är den sammes blog om man är intreserad

 

en till combat medic blog

 

 

sedan finns det tonvis med bilder på obeväpnad amerikansk sjukvårdspersonal också, men som jag tolkar det jag läst, så har de sjukvårdare som är på grupp, pluton och i vissa fall kompani nivå, automatkarbin.

[AdamAdam]

(---)

EDIT:

Jag tycker alltså att i en stridssituation så ska sambandsmannen släppa sina M-blanketter, och skjuta, kvartersmästaren släpper sitt godis och skjuter, medan sjukvårdaren greppar sin sjukvårdsmaterial och plåstrar.

Vore det inte bättre om sjukvårdaren tog skydd?

 

Att sjukvårdare plåstrar direkt på skadeplats är varken effektivt eller önskvärt. Istället är det den skadades stridsparskamrat som ska göra de omedelbara livräddande åtgärderna (fundera lite på vad det där paketet i höger benficka är till för...). När den skadade har förts till ett bakre läge kan det bli aktuellt för en sjukvårdare att ta över. Problemet är förstås att ett "bakre läge" inte alltid går att upprätta på det moderna stridsfältet. Alltså lär sjukvårdarna med patienter med stor sannolikhet hamna "mitt i skiten". Och i det läget skadar det aldrig att kunna skjuta tillbaka, om inte annat för att fienden ska stanna upp tillräckligt länge för att notera rödakorsflaggan som hänger i trädet.

(en gammal kompanichef jag stötte på menade t.o.m att sjukvårdsenheter borde utrustas med pansarskott, eftersom Ak5 är helt värdelöst som "självskydd" mot en mekaniserad fiende. Det ligger en del i det).

 

Hur som helst: bilden av sjukvårdaren som far runt som en tätting i stridsställningen och plåstrar om skadade är inte riktigt korrekt, enligt min uppfattning. Omhändertagande på skadeplats görs i första hand av gruppkamrater.

[KD803]

@ BJE.

Hans skriver ju att man faktiskt avdelar resurs för att skydda i ett sådant läge.

M-blanketten kan du fylla i när stridsuppgiften är löst. Första hjälpen behöver man oftast ge omedelbart. Jag skulle prioritera en sjukvårdare som kan göra det, över en sjukvårdare som behöver prioritera mellan att skjuta och vårda.

Och de lägena när det inte finns någon att vårda då? Ska vi alltid ha eskort avdelade för att skydda obeväpnad personal?

 

Det är bättre att ha och inte behöva, än att behöva och inte ha...

[Stefan F]

...

Jag tycker alltså att i en stridssituation så ska sambandsmannen släppa sina M-blanketter, och skjuta, kvartersmästaren släpper sitt godis och skjuter, medan sjukvårdaren greppar sin sjukvårdsmaterial och plåstrar.

Eftersom ovanstående mening kan tolkas som att sjukvårdaren ska ligga bredvid sambandsmannen och kvartersmästaren i stridslinjen/skyttegraven, så ska jag för tydlighetens skull förtydliga:

 

Sjukvårdaren ska inte vara i stridslinjen, eller i alla fall så lite som möjligt. Han ska vara bakom den.

Och jo, jag har också haft ett första förband i benfickan och känner till dess funktion, så det är inte något jag behöver fundera mycket på.

[Stefan F]

Och de lägena när det inte finns någon att vårda då? Ska vi alltid ha eskort avdelade för att skydda obeväpnad personal?

 

Det är bättre att ha och inte behöva, än att behöva och inte ha...

Bra frågeställning. Jag skulle nog svara "nej", det skall inte alltid vara eskort/skydd avdelat för sjukvårdspersonal. Det behövs ju inte förrän förbandet har varit i strid och fått sårade, och förbandet därigenom har en eller flera förbandsplatser att se till. I det läget så behövs skyddet.

Innan det händer tycker jag att sjukvårdaren bör vara inom räckhåll för förbandschefen, eftersom han/hon är den som bör fördela resursen (sjukvårdaren/arna).

 

Man ska inte behöva se sjukvårdaren som en belastning som behöver skydd, utan en tillgång när det finns sårade. Och oavsett om man har en sjukvårdare eller inte, tror inte jag man lämnar dom sårade själva vid förbandsplatsen.

 

På frågan när det inte finns någon att vårda. Då svarar jag som du, bättre att ha (en extra välutrustad sjukvårdare) och inte behöva honom/henne, än tvärtom.

[justair]

På frågan när det inte finns någon att vårda. Då svarar jag som du, bättre att ha (en extra välutrustad sjukvårdare) och inte behöva honom/henne, än tvärtom.

 

Jag har hellre denna resurs beväpnad i sådana lägen för att kunna lösa övriga uppgifter.

[M00nStalker]

Jaha får väl slänga in min åsikt om detta då.

Anser att ALLA som kan tänkas befinna sig i närheten av snabba-saker-som-kommer-flygande-i-luften (splitter kulor osv.) ska vara beväpnade. Tänk L-ABCDE, först så tar man hand om det farliga, sen börjar det andra, därför det är ett litet fint streck mellan L och resten av bokstäverna.

 

Hur tar man bort det farliga då? Här har vi ett litet exempel:

 

1 På vägen ligger det en person och man kan inte spärra av vägen effektivt, det är mitt i natten och kraftig dimma.

2. I en bil sitter det en person som sitter fast men det är i övrigt "ingen fara" med honom, problemet är att man inte kan få loss honom på minst 5 minuter och bilen kommer antagligen att börja brinna om 2 minuter.

 

Så vad gör man? I fall 1 så plockar man bort personen från faran dvs man flyttar honom från vägen. I fall 2 så plockar man bort faran genom att man kyler de ställen där det kan börja brinna och sen plockar man ut honom.

Om man ska föra över detta till en militär situation, någon ligger helt öppet men för sjukvårdaren som sitter bakom hörnet så är det lätt och riskfritt att dra honom i skydd, man plockar bort personen från faran.

Om man inte kan göra detta på ett vettigt sätt så får man plocka bort faran, och alltså så bör man skjuta och det kan man inte göra utan vapen.

 

Och de lägena när det inte finns någon att vårda då? Ska vi alltid ha eskort avdelade för att skydda obeväpnad personal?

 

Det är bättre att ha och inte behöva, än att behöva och inte ha...

Bra frågeställning. Jag skulle nog svara "nej", det skall inte alltid vara eskort/skydd avdelat för sjukvårdspersonal. Det behövs ju inte förrän förbandet har varit i strid och fått sårade, och förbandet därigenom har en eller flera förbandsplatser att se till. I det läget så behövs skyddet.

Innan det händer tycker jag att sjukvårdaren bör vara inom räckhåll för förbandschefen, eftersom han/hon är den som bör fördela resursen (sjukvårdaren/arna).

 

1 Man ska inte behöva se sjukvårdaren som en belastning som behöver skydd, utan en tillgång när det finns sårade.

2 Och oavsett om man har en sjukvårdare eller inte, tror inte jag man lämnar dom sårade själva vid förbandsplatsen.

 

På frågan när det inte finns någon att vårda. Då svarar jag som du, bättre att ha (en extra välutrustad sjukvårdare) och inte behöva honom/henne, än tvärtom.

 

1 Men en sjukvårdare som inte kan ta hand om sig själv (man kan inte ta vara på sig själv utan vapen, i en stridssituation alltså) är en belastning oavsett hur mycket man inte ser honom som en.

2 Så du menar att om en person blir skadad så ska en oskadad stridbar (heter det så?) person sitta bredvid och "hålla handen"?!! Det funkar inte så i en militär skadesituation eller för den delen i en civil masskadesituation (en situation där resurserna inte räcker till ens efter förstärkning, jämför katastrof där resurserna efter förstärkningar är någorlunda stabil.)

Edited July 26, 2006 by M00nStalker

[Stefan F]

1 Men en sjukvårdare som inte kan ta hand om sig själv (man kan inte ta vara på sig själv utan vapen, i en stridssituation alltså) är en belastning oavsett hur mycket man inte ser honom som en.

2 Så du menar att om en person blir skadad så ska en oskadad stridbar (heter det så?) person sitta bredvid och "hålla handen"?!! Det funkar inte så i en militär skadesituation eller för den delen i en civil masskadesituation (en situation där resurserna inte räcker till ens efter förstärkning, jämför katastrof där resurserna efter förstärkningar är någorlunda stabil.)

1.

Sjukvårdaren ska så långt det går ska vara bakom stridslinjen, inte i den. Men det har jag redan skrivit i tidigare inlägg.

 

2.

Nej, det menar jag inte.

För att förtydliga: förbandet har en plats där sårade samlas. Sjukvårdaren där jobbar med sjukvård. Om platsen befinner så att det är (relativt stor) risk för att den blir anfallen av fienden så bör den rimligtvis försvaras, eller hur?

Det försvaret bör inte sjukvårdaren sköta, utan en "stridbar" soldat, av den anledningen att sjukvårdaren ska jobba med sjukvården. Och eftersom sjukvårdaren inte bär på en AK, utan bara pistol, så har han plats för just det där extra droppet eller den där extra nackkragen som dagens sjukvårdare saknar.

 

 

@ justair.

Jag håller med om att sjukvårdaren gärna får lösa andra uppgifter. Men inte stridande uppgifter.

[KD803]

1.

Sjukvårdaren ska så långt det går ska vara bakom stridslinjen, inte i den. Men det har jag redan skrivit i tidigare inlägg.

Problemet är att det inte finns något "bakom stridslinjen" längre. Det finns ingen som helst garanti för att det inte smäller där sjukvårdarna finns, så om vi inte ska lämna vår personal oskyddad så måste den vara eskorterad om den inte kan försvara sig själv.

 

Det finns trots allt en anledning till att de sjukvårdare som utbildas av FM har samma beväpning som andra soldater. Inte för att deras uppgift är att använda vapnet, men för att de kan bli tvungna att skydda sig själva.

[skaya]

1.

Sjukvårdaren ska så långt det går ska vara bakom stridslinjen, inte i den. Men det har jag redan skrivit i tidigare inlägg.

Problemet är att det inte finns något "bakom stridslinjen" längre. Det finns ingen som helst garanti för att det inte smäller där sjukvårdarna finns, så om vi inte ska lämna vår personal oskyddad så måste den vara eskorterad om den inte kan försvara sig själv.

 

Det finns trots allt en anledning till att de sjukvårdare som utbildas av FM har samma beväpning som andra soldater. Inte för att deras uppgift är att använda vapnet, men för att de kan bli tvungna att skydda sig själva.

 

Helt rätt. Jag undrar StefanF, vilken "stridslinje" du talar om, den hotbild vi utbildas mot handlar det om assymetri i slag"fältet".

 

Sjukvården måste vara 500 meter (minst) från närmaste förläggning med stridande för att ånjuta folkrättsligt skydd. Hur stor bevakningsstyrka har du tänkt avdela? En pluton? En grupp? Stabens skyddsgrupp kanske, men vem ska då försvara staben?

 

Ramlar lede fi ned i sjukvårdarnas latringrop och kommer upp, arg som ett bi med bajonettförsedd automatkarbin så vill jag ha min livsförsäkring med mig.

 

Eller om lede fi helt enkelt skiter faan i folkrätten? (är det inte redan ett folkrättsligt övergrepp att ge sig på oss?) Och helt enkelt tänker meja oss i bitar? Den eventualiteten finns och är helt klart aktuell. Är det rimligt att anta att fientliga specialförband tar krigsfångar? Är det rimligt att anta att ett fientligt specialförband "går förbi" våra sjukvårdsställningar?

 

Jag repeterar tidigare påstående:

 

Bärandet av automatkarbin och effektiv sjukvård står inte i ett motsatsförhållande.

Av egen erfarenhet. Den är knölig, den är ivägen. Men det fungerar och den hänger med av en anledning!

Edited July 26, 2006 by skaya

[bushman]

@ skaya

 

tänk vad detta är enkelt att förklara.

åtmionstone för våra sjv, deras självklara svar är *trumvirrvel* genevekonventionen

de litar så jävla blint på denna att de på fullt allvar tror att de inte kommer att bli beskjutna, för att de bär röda korssymbolen.

 

ingen bryter mot folkrätten i deras lilla underbara värld, och minor förbjöds ju av lady di så ingen kommer att avståndsfälla sånna eller släppa elaka multipelbomber heller.

 

kanske dax att inse att vi som hemvärn har en ända självklar uppgift: SKYDDSVAKT

vilket gör all röda korspersonal överflödig.

att sedan några IP kommer att ha andra uppgifter än vakta samhällsviktiga installationer, ja det vet jag men till 95% kommer vi stå runt kraftverk och en viss herrgård i sörmland....

 

OT: fast jag har mina misstankar efter att ha hört rykten om en sk "förenklad skyddsvakt" men om man inte vill bära eldhandvapen, bär man väl inte batong heller?

fast personligen kommer jag nog att kontakta HKV och undra om en MDgrp egenhändigt får förenkla skyddsvakten för att 30 pers vill vakta slottet.

slut OT.

 

om man läser skyddslagen i den lilla blå boken, löser sig snart frågor om avtalspersonal av alla sorter.

där står vilken utr.en militär skyddsvakt har.

 

och för fan kom nu inte dragande med att ni skall få ut glock.

alla som vet hur tilldelningen på dessa ser ut, vet att inte ens om man säljer röven till hela FMLOG, kommer det inte bli tal om stabshjon på HV kommer få ut dessa.

 

jaja någon enstaka människa i "gaaardets" närhet kan säkert lyckas få ut en sönderskjuten pistol 88 från någon polare på TSF.

men ligger man så långt ner på näringskedjan som stabsnarr på en HV-stab i knäckebrödhult, är det nog bättre man utrustar sig med soft air från hobbex.

 

att vi sedan kan ha ett par sjv utförandes div trosstjänst när de inte tar hand om skador, i förläggningen må vara överkommligt,men de har inte utb för att vara någon annanstan.

 

men jag är mer inne på att det är dax för att lägga ner all HV utom insatsorg, och bygga upp det från grunden igen.

 

den dagen vi står inför en större väpnad kris tror jag inte det finns någon brist på beväpnade sjv.

om de sedan bryter på bosniska, norrlänska eller swahili, skiter jag i när jag ligger med bortskjutet underben.

 

det kommer inte finnas tid för tjafs, utan det mesta kommer att lösas via "managment by 7,62"

HV kommer att funka som det gamla invationsförsvaret, fast på lokal nivå.

det militären anser sig behöva skaffar militären, frågor löses när fredan återkommer över bygden.

folk som inte ger med sig får verkligheten förklarad för sig via närkontakt med bakelit.

"om din landrover är hel när vi har löst uppgiften, får du tebax den annars tackar kungen för ditt bidrag" typ.

 

personlig litar jag bara på att en avtalsorg. kommer att mangrant dyka upp, när kungen kallar.

den består av galningar som skiter i om lede fi skjuter på dem, bara de får smutsa ner sig och sin MC.