justair

Helt riktigt. Avtal inom Livgardesgruppen är ett måste. Vad gäller tid som läggs ned på organisationen är detta individuellt även om man förpliktigar sig att fullfölja ett visst antal, löljligt få, timmar per år. Oavsett dessa bör det gå att passa in i ett arbete, förutsatt att detta inte innefattar arbete under helger, eftersom, som sagts tidigare, det är ögst osannolikt att du kallas in för tjänstgöring under vardagar. Organisationen har inte råd med det. Gå med!!

Givetvis tror jag att problemen skiljer sig en aning åt inom landet. Ett av de problem jag sett sedan jag gick med -96 är att det är sällan "riktiga", ordinarie, grupper som övar. Detta pga för få deltagare och således slås grupper ihop tillfälligt. Givetvis skall vilken soldat kunna agera inom vilken grupp som helst, liksom vilken pluton skall kunna det inom vilket kompani som helst. Dock innebär detta en ständig kompetensutjämning i dessa grupper. Vilket i sin tur de facto ger "tillbaka till ruta noll" om och om igen. Jag tror i övrigt att mycket handlar om tidsplanering. Framryck ALLTID tillämpat till övningsmomenten. Öva ALLTID grupps former oavsett uppgift. Etc. Stäng inte av och sätt på, utan utnyttja övningstiden fullt ut.

En av de vanligaste diskussionerna inom HV är alltid utrustningen. Känns som om folk alltid vill få ut fetare och coolare prylar, inget fel egentligen med det, men samtidigt kan jag tycka att ni även ska klara av att bära med er skiten. Lägg på stridsutrustning, extra ammunition, och anske en KSP på det och framryck till fots till anfallsmålet - och bedriv därefter strid. Pallar du inte bära mer och ska du inte begära mer.

Folk är i allmänhet rätt kassa på att ta kritik, hur pedagogiskt den än må framställas - oavsett civila verksamheter eller militära. Jag tror på raka rör och högt i tak. Vem som helst av mina soldater får ifrågasätta mitt agerande, liksom jag får ifrågasätta deras. Detta efter genomfört moment och absolut INTE under lösandet av uppgift. Varför göra saker krångligare än det är? Om vi alla inte har en genuin vilja att bli bättre på det vi gör stagnerar verksamheten. Sedan såg jag att folk ifrågasatte min tes om att soldaterna själva bör välja sin efterträdande chef. "Hur ofta ska man rösta etc" Givetvis åsyftade jag när situationen uppkommer.

Ohh ja, det är ju kul att ha det sämst har jag hört.

Oavsett kapitalersättning tror jag, i alla fall i mitt eget fall, att oviljan att ta steget snarare handlar om att man inte vill lägga krut på pappersbiten utan snarare leda strid. När systemet förutsätter att du lägger ned egen tid och energi på administration inte bara utöver dina egentliga uppgifter utan vid för stort tryck istället för dessa är måttet förmodligen rågat. Vill jag leda en grupp eller en pluton i strid eller vill jag jobba på kommunen (dvs skyffla papper)?

invasion inte invaTion. *trött*

Är inte ett av de grundläggande problemen med högre poster att ju högre upp du klättrar desto mer pappersarbete blir det? Inom plutons ram med ledning och gruppchefer borde det vara enklare att byta ut personal vid behov då det administrativa pappersvändandet trots allt inte är överdrivet. (dränktes iofs själv under papper under min tid i plutledningen) Var hittar man kompetent personal, med båda fötterna på jorden och med förbandets bästa för ögonen, som faktiskt tycker det är kul med att lägga ned 200 h extra per år för att skyffla papper som du inte för credit för?

Ja, antagligen är det helt skilda konton. Vilket bara förtydligar det felaktiga i det hela. PR? Förvisso kan man tro på att all publicitet är bra publicitet. Jag tror dock inte att man ökar nyrekryteringen med vad HV visar upp under Högvakten. Ja, ser timmar i utbildning och övning som det enda som är viktigt - övrigt kan göras på obetald fritid.

Jag tror inte på SKBR eller Lottorna som en väg in i HV. Organisationernas olika specialiteter borde ingå i HV - en organisation och en rekryteringsprocess. En organisation som skall klara det mesta helt enkelt. Tre månader lång utbildning kanske inte är tillräckligt lång i flera anseenden, men samtidigt ser jag hellre att motiverade människor går den och kommer med i Hemvärnet än att stirra sig blind på tjänst och längd på värnplikten. Kan du inte, kan du lära dig. Saknar du kondition, kan du träna. Har du fel inställning och är omotiverad, kan du dra. Punkt.

Jag är tyvärr medveten om att Hemvärnet fyller ut allt fler luckor när värnpliktiga försvinner, men jag är fan inte nöjd med det. Pengarna skulle kunna användas till en hel del annat inom organisationen, som man kanske har nytta av om allt skiter sig. När kulorna viner tror jag inte högvakten ger dig den där ökade tryggheten i din roll i förbandet.

Jag kan bara tala om mina egna erfarenheter här och vår IK C hade jag som befäl under min värnplikt. Han är stabil som få och med en grym kompetens, men jag kan givetvis förstå att alla kompanier inte är lika lyckligt lottade. Jag vågar dock påstå att ledarskapet inom insatsorganisationen överlag är betydligt bättre än inom ordinarie HV.

Tycker att organisationen i största allmänhet stirrar sig blind på chefsskap och glömmer ledarskap. Man ser rätt fort vilka som folk tyr sig till, vilka som andra litar på och som föregår med gott exempel. Svågerpolitik som att utse sin egen efterträdare suger. Låt soldaterna välja sin nya "chef" och förbandsandan kommer vara hög.

I min värld används just spaning för att just skydda. Jag tror inte på armbågslucka runt objektet utan ett flexibelt och rörligt skydd som ger indikation innan det är för sent.

*asg* Nope, inte helt oväntat va?

Unicorn, tack för scenariot och för att du kan behärska språket på ett föredömligt sätt! Sedan kanske man bör poängtera i sammanhanget, när en del hävdar att den svenska militära historien påvisar Ryssland som den värsta fienden, att landet varit i fler krig med Danmark. (Således kan man ju hoppas att framtiden ger en fredlig granne i öster.) Även om min mor, som flydde från Königsberg 1945, ständigt påminner mig om att "Kaliningrad är en svulst på den europeiska kartan." Enligt försvarsbeslutet skall 5 parallella "insatser" kunna ske inom Sverige vid behov, varav två större (läs: bataljons ram). Detta innebär bland annat att man inte förväntar sig invasion utan snarare incidenter (läs: terrorism etc) som kan hanteras med mindre styrkor. Detta leder till paradoxen att "insats" är en reaktion på något som redan inträffat och att man samtidigt ser sig kunna lösa uppgifterna Slå alternativt Ta, fast med låg numerär. Detta samtidigt som vi har 10 år på oss att tolka nuet och förbereda oss....

Hårdare övningar är inte svårt att genomföra och behöver inte innebära att man frångår (P)TOEM. "Hårdare" behöver inte innebära att gräva ståvärn eller att förflytta sig nattetid till ny oplats. Kan ni få ert manskap att gå spaningspatrull under två timmar i absolut tystnad? Kan de vara motiverade och fältmässiga trots pissigt väder och en utsatt oplats? Vilka ska vara med i HV? De som snackar eller de som verkställer? Jag röstar på de senare.

Hårdvara i all ära, men jag tror på doktriners utvecklande. Infiltration med eller utan hårdvara förändrar för all framtid synen på "slagfältet". Viktigaste vapnet bär ju soldaten alltid med sig i alla fall.

Ett någorlunda skumt minne var från gröntjänsten när befälen samlade alla på morgonen för en kort orientering. "Orientering: en båt har sjunkit. Dagens övning: ..." Båten som sjunkit var Estonia och jag gissar att befälen valde att göra som de gjorde för att kunna säga efteråt att de faktiskt gått ut med en orientering - och samtidigt formulerat denna så vag att ingen kunde avbryta sin tjänst tillfälligt pga oro för anhöriga.

När min pluton fick till uppgift att ta emot de första döda efter tsunamin såg jag det som ett hedersuppdrag, men rätt snart blev det som vanligt igen - alla skall vara med. Således fick vår pluton endast ställa upp med en grupp och övriga skulle fyllas med kategorin "lång-och-trogen-tjänst" varvid hela tillställningen såg ut som fan. Överviktiga gamla gubbar utan stuk på någon persedeldel. Bilden av Hemvärnet påverkas av sådant här, och vill vi rekrytera och förnya bör man satsa på huvuduppgifterna och inte mediala jippon som slår fel. Det räcker att ett fåtal ser ut som Åsa-Nisse med en död katt på huvudet för att hela organisationen skall dömmas ut.

Precis.

Allt handlar om motivation. Om mina barns mor kunde göra två hundra situps om dagen för att inte se ut som en tvåbarnsmor borde en man i sina bästa år klara av 47 stycken. Frågan är väl snarare om det kommer införas fyskrav snarare än hur dessa kommer vara utformade? Jag tror det kommer ta lång tid innan några sådana krav kommer ställas i HV, men jag hoppas att jag har fel.

Jag gillar "Lilla snigel" alternativt "I ett hus i skogens slut".

SSG för en värnpliktiga? Av förklarliga skäl är det endast en ytterst liten andel av de antagna som endast har det i sitt bagage. Förutom yrkesofficerares högre kompetens har de dessutom fler år på nacken och således mer livserfarenhet. Vad som INTE behövs i SSG är vpl som tycker det är coolt med special missions ala Hollywood. Punkt.

Givetvis är antagningen kontrollerad, men vad manskapet i stort snackar om är en annan femma. Om ditt kompani inte har den kulturen? Antagligen inte då jag i tidigare inlägg sett dig proklamera att ditt förband är det bästa i Sverige. Således borde kompaniet ha hög status?